Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1932 kl. l e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 i lagen
den 29 maj 1896 angående b lind,linder visning en.
Genom en den 29 februari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr
135, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34)
angående blindundervisningen.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 3, 4, 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen skola, §§ 3 och 4 i nedanstående delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 2.
Erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning
upprättas av staten och utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den
grundläggande blindundervisningen, dels institut och hantverksskolor för
undervisningens fortsättande och avslutande.
§ 3.
Alla sådana---läroanstalt intagas.
Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att blint barn,
i enlighet med denna lag, varder i läroanstalt intaget, ävensom att barn,
som enskilt undervisas, erhåller sådan undervisning, att den i noggrannhet
och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas i offentlig
läroanstalt för blinda. Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 26 käft. (Nr 29.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
kännedom, att blint barn avhålles från undervisning eller icke erhåller
nöjaktig sådan, skall skolrådet eller folkskolestyrelsen ålägga barnet skolgång
i offentlig läroanstalt för blinda. Skulle föräldrar eller målsmän
tredskas att efterkomma vad i avseende å de blinda barnens undervisning
i denna lag finnes stadgat eller vad av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse
på grund därav föreskrives, skola de tredskande undergå varning
av skolrådet eller folkskolestyrelsen. Bliver sådan varning fruktlös, må
barnet kunna från föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad
sändas till vederbörlig läroanstalt.
§ 4.
Skolåldern räknas---nio år.
För barn---fjorton år.
Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i förskola,
eller, i fall det utan genomgående av förskola intages i institut,
under därpå följande åtta år, därest icke barnet före denna tids utgång
inhämtat sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling,
att det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåvat, att
dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn. För barn, som
icke under nämnda tid vunnit tillräcklig arbetsutbildning, kan skoltiden
av institutets direktion utökas med högst ett år. Vad sålunda stadgats
gäller även barn, som från institut överflyttats till hantverksskola.
§ 5.
För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna lag
är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, .vare
sig förskola, institut eller hantverksskola, skall av vederbörande landstingsområde
eller av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift
av 400 kronor.
§ 6.
Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga
att för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som, enligt
vad i denna lag stadgas, är intaget i förskola, i institut eller i hantverksskola,
bestämma en viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän,
i den mån de därtill äga tillgång, skola bidraga till täckande av kostnaderna
för barnets vistelse vid förskola, institut eller hantverksskola.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 3
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får
utskottet hänvisa till propositionen.
Lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen är tillämplig icke
blott å dem, som äro helt och hållet oförmögna att se, utan även å sådana,
vilkas synförmåga är till den grad försvagad, att de icke med någon egentlig
fördel kunna deltaga i vanlig skolundervisning. I lagen förstås med blinda
alla dessa personer. A blinda, som tillika äro dövstumma eller sinnesslöa,
äger lagen ej tillämplighet. Enligt lagens § 2 skola erforderliga anstalter
för blinda barns uppfostran och undervisning upprättas av staten och utgöras
av dels förskolor, till vilka är förlagd den förberedande undervisningen,
dels institut för undervisningens fortsättande och avslutande.
I § 3 första stycket stadgas, att alla sådana barn, å vilka lagen äger tilllämplighet,
skola till undervisning inställas i vederbörlig av staten upprättad
läroanstalt för blinda, såvida icke föräldrar eller målsmän, som sådant föredraga,
enskilt sörja för undervisningen av dem, som stå under deras målsmanskap,
eller barn befinnes behäftat med sådan sjukdom, att detsamma ej
anses böra intagas i offentlig läroanstalt. Enligt andra stycket i sistnämnda
paragraf skall vederbörande skolråd tillse, att bbnt barn i enlighet med
lagen intages i läroanstalt ävensom att barn, som undervisas enskilt, erhåller
sådan undervisning att den i noggrannhet och omfattning huvudsakligen
motsvarar den, som meddelas i offentlig läroanstalt för blinda. Skulle föräldrar
eller målsmän tredskas att efterkomma vad i avseende å de blinda
barnens undervisning finnes stadgat i lagen eller vad av vederbörande skolråd
på grund därav föreskrives, skola de tredskande undergå varning av skolrådet.
Blir sådan varning fruktlös, må barnet kunna skiljas från föräldrar
eller målsmän och på deras bekostnad sändas till vederbörlig läroanstalt.
Skolåldern skall enligt § 4 räknas från och med det år, under vilket
barnet fyller sju år. Skolgången får ej uppskjutas längre än till det år,
under vilket barnet fyller nio år. Barn är skolpliktigt under de tio år, som
följa efter dess intagning i läroanstalt, därest icke barnet före denna tids
utgång inhämtat sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling,
att det anses böra befrias från skolgång, eller är"’så svagt begåvat, att
dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn.
För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i lagen är
intaget i en på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, antingen
förskola eller institut, skall enligt § 5 av vederbörande landstingsområde
eller av stad, som ej deltager i landsting, erläggas en årlig avgift av 400 kronor.
Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, äga att
för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som enligt vad i
lagen stadgas är intaget i förskola för blinda eller i blindinstitut, bestämma
en viss årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän, i den mån de äga
tillgång därtill, skola bidraga till täckande av kostnaderna för barnets vistelse
vid skolan eller institutet.
Gällande
bestämmelser.
Förslagets
tillkomst.
Förslagets
innehåll.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner, nämligen nr
197 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 257 i andra kammaren
av herr Hedvall m. fl., anhöll sistnämnda års riksdag, på hemställan av
andra lagutskottet, i skrivelse till Kungl. Majit, nr 70, att Kungl. Majit
ville så snart ske kunde för riksdagen framlägga förslag till blindvårdens
ordnande på ett tillfredsställande sätt.
Sedan Kungl. Majit den 22 juli 1931 uppdragit åt rektorn vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Ek att såsom sakkunnig inom
ecklesiastikdepartementet biträda med verkställande av utredning och framläggande
av förslag rörande blind vårdens ordnande, har Ek till Kungl.
Majit inkommit med utredning och förslag i ämnet. I detta sammanhang
har Ek berört vissa frågor rörande undervisningen för blinda barn och föreslagit
ändringar i §§ 2, 4, 5 och 6 av lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen.
Yttranden över de av Ek föreslagna ändringarna i nämnda lag hava avgivits
av direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
samt styrelserna för förskolan för blinda i Växjö och hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda ävensom av skolöverstyrelsen och av statskontoret.
Dessa myndigheter hava förklarat sig icke hava något att erinra mot de
föreslagna ändringarna eller med anledning av desamma uttalat sig i tillstyrkande
riktning under framställande av vissa erinringar eller ytterligare
ändringsförslag.
Det genom propositionen^ framlagda förslaget upptager de av Ek föreslagna
ändringarna med vissa av myndigheterna förordade jämkningar och
tillägg.
Genom de föreslagna ändringarna beredes möjlighet för institutet för
blinda att till hantverksskolan i Kristinehamn hänvisa elever för fortsättande
av deras utbildning i hantverk. Därest elev icke med nuvarande lärotid
hunnit vinna erforderlig säkerhet i sitt arbete för att kunna försörja sig på
egen hand, skall elevens utbildningstid enligt förslaget kunna förlängas med
ett år. Den enligt § 3 skolråd åliggande skyldigheten att tillse, att blint barn
erhåller undervisning, och den i nämnda lagrum skolrådet meddelade befogenheten
att ingripa för detta ändamåls vinnande hava i förslaget utsträckts
till folkskolestyrelse, vars inrättande föreskrivits i lagen den 6 juni
1930 örn skolstyrelse i vissa kommuner. En formell jämkning har vidtagits
i § 2, i det att det i paragrafen såsom karakteriserande undervisningen
i förskolorna begagnade ordet »förberedande» utbytts mot »grundläggande».
Med hänsyn till att skoltidens längd i institut är åtta år för dem, som ej
genomgått förskola, har enligt förslaget i § 4 utsagts, att barn, som utan
genomgående av förskola intages i institut, skall vara skolpliktigt under
därpå följande åtta år och icke såsom eljest under en tid av tio år.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 5
I likhet med departementschefen anser utskottet, att de genom de föreslagna
lagändringarna öppnade möjligheterna att hänvisa elever å blindinstitut
till hantverksskola och att förlänga elevernas utbildningstid med ett
år kunna lända till praktisk nytta för eleverna. Några nämnvärda utgifter
för statsverket torde, att döma av den i ärendet verkställda utredningen,
icke komma att orsakas genom dessa lagändringars genomförande. Med
hänsyn till det sagda och då utskottet icke i övrigt funnit anledning till
erinran mot de föreslagna lagändringarna, anser utskottet sig böra tillstyrka
desamma.
Utskottet får förty hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 22 april 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Geijer*, Norman, friherre Lagerfelt,
P. Sandström och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården*, Olovson
i Västerås, Aronson*, Björnberg*, Ljung, Molander och Skoglund,
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sam.!, 2 avd. 25 höft. (Nr 29.)
2
Utskottet.