Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande
av virkesmätningsföreningarnas verksamhet.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 270,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå hemställt,
att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn
skyndsam utredning och förslag till lagligt reglerande av virkesmätningsföreningamas
verksamhet.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av domänstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav kommit utskottet tillhanda, finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande;
och tillåter sig utskottet .hänvisa till detsammas innehåll.
De s. k. skogstaxeringssakkunniga, vilka den 2 oktober 1917 tillkallats av Historik,
chefen för jordbruksdepartementet för att verkställa utredning örn anordnande Skogstaxeav
skogsawerkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga skogar, över- kunniga
lämnade den 28 februari 1923 ett betänkande, som bland annat innehöll en redo- 1923.
görelse för undersökningar rörande vid virkesmätningar erforderliga relationstal
(Statens offentliga utredningar 1923: 57).
I skrivelse den 18 november 1925 anhöll svenska skogs- och flottnings- Framställarbetareförbundet
hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa svenska
utredning rörande lagligt reglerande av mätningsförfarandet vid försäljning skogs- och
av timmer samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ^arbetareföranleda.
Förbundet framställde i skrivelsen önskemål örn kvalificerad förbundet
tumningspersonal, fasta och enhetliga regler för själva mätningens verkställande
samt vederbörligt inflytande för skogsägare och skogsarbetare på mätningens
handhavande. över skrivelsen infordrades yttranden av ett flertal
myndigheter och korporationer.
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 2 avd. 22 haft. (Nr 26.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1931 års
skogssakkunniga.
Jordbruks
ntredningena
framställning.
Sedan chefen för justitiedepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 4 november 1927, tillkallat sakkunniga att inom departementet biträda vid
utredning av vissa frågor rörande ändring i flottningslagstiftningen och därmed
sammanhängande ämnen, överlämnades skrivelsen jämte de däröver avgivna
yttrandena till dessa sakkunniga för behandling. De sakkunniga avgåvo
den 21 april 1928 utlåtande i ärendet, vilket utlåtande finnes såsom
bilaga fogat vid förevarande motion. Majoriteten av de sakkunniga förordade,
att några lagstiftningsåtgärder i ämnet ej för det dåvarande företoges
och att frågans återupptagande gjordes beroende av huruvida framdeles
påvisades några missförhållanden av betydelse att kunna motivera en lagstiftning.
I särskilt yttrande anförde herr Johansson i Sollefteå, som värr
eiv av de sakkunniga, avvikande mening och förklarade sig förorda lagstiftningsåtgärder
i ämnet, i vilket avseende han hänförde sig till ett av honom
bifogat utkast till stadga örn virkesmätningsföreningar. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
Chefen för jordbruksdepartementet tillkallade den 20 december 1928 utredningsmän
med uppdrag att verkställa utredning rörande jordbrukets ekonomiska
läge samt angående de åtgärder, som må kunna vidtagas i syfte att
höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av deras ställning,
som av jordbruksarbete hava sin utkomst. Denna kommitté, benämnd jordbruksutredningen,
gjorde i en den 4 oktober 1930 dagtecknad skrivelse framställning
hos Kungl. Majit örn utredning angående åtgärder för ökat ekonomiskt
utbyte av det med jordbruket förenade skogsbruket. Med avseende
å de skilda spörsmål, som vid utredningen borde upptagas till behandling, hänvisade
jordbruksutredningen till en vid framställningen fogad promemoria.
Denna, vars innehåll var ordnat i femton punkter, bade i hithörande delar
följande lydelse:
Inom jordbruksutredningen hava vissa förberedande överläggningar ägt rum
beträffande frågan örn en utredning för klargörande av möjligheterna att åstadkomma
ett ökat ekonomiskt utbyte av det med jordbruk förenade, skogsbruket
och skogsarbetet. De särskilda ämnen, som vid berörda överläggningar ifrågasatts
för undersökning, äro i huvudsak följande:
4) Ett område, där nu rådande förhållanden framkallat livliga klagomål
från skogsägarebåll, utgöra virkesköparnas inmätningar eller tumningar av
virke. Det frambålles, att de tillämpade måtten och mätningsmetoderna starkt
växla å skilda orter, vilket bl. a. i hög grad försvårar jämförelser mellan de
betalade priserna. Denna fråga bar tidigare varit föremål för viss utredning,
vilken resulterat i ett betänkande rörande vid virkesmätning erforderliga relationstal
(Statens off. utredningar 1923 nr 57). Det nuvarande inmätningssystemet
anses även lämna utrymme för godtycklighet och missbruk vid tilllämpningen.
Det synes nu för det första erforderligt att undersöka själva förekomsten
av olika mått och inmätningsmetoder i skilda landsdelar. Med utgångspunkt
från de härvid framkommande resultaten böra möjligheterna för enhetlighets
vinnande undersökas samt förslag beträffande en standardisering å området utarbetas.
Samtidigt bör övervägas, huru en lämplig kontroll av inmätningar
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.
3
na skulle kunna ordnas från det allmännas'' sida. I informationssyfte böra
inmätningsförhållandena i Norge och Finland studeras.
5) Genom en standardisering av inmätningarna skulle vägen beredas för genomförande
av enhetliga prissättning smetoder vid virkesköpen. Först efter införandet
av enhetlighet i prissättningen blir det möjligt att erhålla en säker
och praktisk användbar grundval för jämförelser med avseende på prisläget å
skilda orter. Sådana jämförelser äro av stor betydelse ur producenternas
synpunkt såsom hållpunkt för bedömande av de å respektive orter gällande prisernas
skälighet och de ekonomiska möjligheterna för försäljningar å andra
marknader än den närmast liggande.
6) För att underlätta översikten av prisläget i skilda landsdelar vore det
även önskvärt att fortlöpande lokala prisnoteringar för vissa standardsortiment
organiserades, vilken fråga därför ävenledes synes böra upptagas till utredning.
7) En förutsättning för att jordbrukarna skola kunna ernå bästa möjliga
utbyte av sina skogsprodukter är tydligen, att dessa utbjudas i för marknaden
lämpliga längder, dimensioner och sorteringar. Att bristfälligheter i fråga
om virkets aptering och sortering ej sällan förekomma samt medverka till en
ogynnsam prissättning å virket torde vara ställt utom tvivel. En närmare undersökning
på denna punkt torde emellertid vara lämplig, varvid även frågan
örn upplysningsverksamhet och andra åtgärder för åvägabringande av ett bättre
sakernas tillstånd å berörda område synes böra övervägas.
8) En olägenhet, som sedan länge varit kännbar, utgör bristen på ett ordnat
informationsväsen å skogsbrukets område. En utredning synes därför böra
verkställas beträffande upprättandet av ett särskilt informationsorgan till skogsbrukets
tjänst. Ett sådant organ erfordras för det första för handhavande av
ovan berörda prisnoteringar och upplysningsverksamheten beträffande virkets
lämpliga aptering och sortering. Vidare skulle organet i fråga insamla och
förmedla material för fortlöpande belysning av olika företeelser och förhållanden
i trävarumarknaden, av betydelse för skogsbruket, varvid bl. a. från våra
utlandsbeskickningar insänt och annat utländskt material skulle kunna bättre
utnyttjas än för närvarande. Bland viktiga informationsbehov må även framhållas
upplysning i fråga örn virkestillgången i landet och dess förhållande
till konsumtionens behov.
9) Såsom ett medel att stärka det skogsägande jordbrukets ställning synes
även en utvidgad kooperativ verksamhet å skogsområdet böra uppmärksammas.
En översikt av den hittillsvarande utvecklingen och det nuvarande organisationsväsendet
å ifrågavarande område bör utarbetas, varvid belysning även bör
ges åt vunna erfarenheter beträffande den kooperativa verksamhetens utvecklingsmöjligheter
och lämpliga arbetsuppgifter. Med utgångspunkt från en sådan
utredning torde förslag beträffande organisationens utbyggnad och åtgärder
för dess stödjande böra utarbetas.
Jämlikt Kungl. Majis beslut den 16 oktober 1931 tillkallades sedermera
utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande
åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter,
förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Vid
behandling i statsråd nyssnämnda dag av frågan örn tillkallande av denna kommitté,
benämnd 1931 års skogssakkunniga, anförde chefen för jordbruksdepartementet
statsrådet von Stockenström bland annat:
De sakkunnigas
tillsättande.
Riksdagen har i skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, med bifall i huvudsak
till motionen II: 38 av herr Lindberg och i anledning av motionen 1: 209 av
herr Lindhagen samt under åberopande av jordbruksutskottets, av riksdagen
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.
godkända utlåtande nr 78, anhållit om utredning rörande frågan om åvägabringande
av en intensivare skogsvård å kronans och enskildas skogar i Norrland,
åsyftande såväl ökad avkastning som ock beredandet av större arbetsmöjligheter
för befolkningen därstädes.
Jag anhåller vidare att få anmäla en av jordbruksutredningen den 4 oktober
1930 gjord framställning om utredning angående åtgärder för ökat ekonomiskt
utbyte av det med jordbruket förenade skogsbruket. Jordbruksutredningen uttalar
däri, bland annat, att skogsbruket i stora delar av landet vore av den betydelse
såsom stöd åt jordbruket, att vederbörande jordbrukare endast tack vare
skogens avkastning ägde möjlighet att upprätthålla jordbruksdriften, ävensom
att möjlighet funnes att på olika vägar befordra ökad ekonomisk avkastning
av skogsbruket. I en vid framställningen fogad promemoria har sammanfattningsvis
angivits de frågor, vilka syntes kräva utredning. Av de i promemorian
omnämnda, under femton olika punkter upptagna spörsmål torde följande
här böra framhållas. Under punkt 4) i promemorian beröres frågan örn
vinnande av enhetliga metoder vid inmätningar och tumningar av virke, därvid
erinrats att frågan tidigare varit föremål för utredning, vilken finnes intagen
i Statens off. utredningar 1923:57. Under punkt 7) behandlas frågan
örn upplysningsverksamhet i syfte att informera jordägarna örn virkets aptering
och tillredning. Under punkterna 10) och 11) upptagas frågorna om
ökad avsättning av avfallsvirke (vedbränsle) samt örn produktionen och avsättningen
av träkol.
över jordbruksutredningens framställning har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund avgivit infordrat utlåtande och därvid förklarat sig icke
kunna tillstyrka ett så vidlyftigt utredningsarbete, som jordbruksutredningen
tänkt sig. Allenast i avseende å frågan örn förbättrade avsättningsförhållanden
för mindervärdigt virke och träkol har centralrådet förordat jordbruksutredningens
framställning örn undersökning.
Till jordbruksdepartementet har härefter från jordbrukarsammanslutningar
och möten, särskilt i Norrland, inkommit ett stort antal skrivelser, vari anslutning
gives till jordbruksutredningens framställning.
För egen del anser jag, att i anslutning till riksdagens förstberörda framställning
utredningen nu bör igångsättas rörande ytterligare åtgärder för åvägabringande
av intensivare skogsvård. Icke minst under rådande tidsförhållanden
är det av stort allmänt intresse att få undersökt, örn icke genom intensivare
skogsvård ökade arbetstillfällen kunna beredas landsbefolkningen. Vid utredningen
böra de synpunkter och uppslag, som framförts under frågans riksdagsbehandling,
komma under övervägande, varjämte uppmärksamhet bör ägnas
det utredningsmaterial, som enligt vad jag nyss antytt redan föreligger beträffande
frågan örn ett rationellt tillvaratagande av Norrlands skogsmarker och
skogstillgångar. Riksdagens framställning avser närmast förhållandena i Norrland.
Enär likartade problem föreligga beträffande andra delar av landet, bör
utredningen, i den mån så under arbetets gång finnes påkallat och lämpligt,
utvidgas att avse landet i dess helhet. Utredningen bör inriktas på ernående
snarast av praktiska resultat med undvikande så vitt möjligt av omfattande
statistiska och teoretiska undersökningar. De förslag, som framställas, torde
bland annat böra taga sikte på angelägenheten, att skogsägarnas eget initiativ
och medverkan så långt möjligt är tagas i anspråk. I den mån utredningen
avser kronans skogar, torde utredningsarbetet böra ske under samråd med domänstyrelsen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
5
Åvägabringandet av intensivare skogsvård liksom beredandet av ökade arbetstillfällen
inom skogsbruket är i bög grad beroende av möjligheterna att
vinna avsättning för skogsprodukterna. Icke minst under tider, då massavedsindustriens
drift är inskränkt och propsförsäljningen är hämmad, är det av
stor betydelse, att avkastningen av småvirke vid gallringar kan jämväl på annat
sätt tillgodogöras. Att befordra ökad användning inom landet av inhemska
skogsprodukter framstår därför såsom en angelägenhet av stor vikt ur det
allmännas synpunkt, därvid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen
icke bör förglömmas. Jag anser följaktligen, att den av mig nyss förordade
utredningen bör särskilt inriktas på vissa av de i jordbruksutredningens framställning
berörda spörsmål rörande åtgärder för ökat ekonomiskt utbyte av
skogsbruket, framför allt frågan örn ökad avsättning inom landet av vedbränsle
och träkol. Vid verkställandet av denna del av utredningen böra de av mig
nyss omnämnda, av ingenjörsvetenskapsakademien utförda undersökningarna
på området noga uppmärksammas. I den mån resultat från sistberörda undersökningar
framkomma eller eljest material erhålles för bedömande av möjligheterna
att i ökad omfattning använda inhemskt vedbränsle samt träkol, bör
vid den nu ifrågasatta utredningen övervägas, på vad sätt — genom upplysningsverksamhet
eller andra åtgärder från det allmännas sida — de vunna resultaten
må kunna snabbt omsättas i praktiken. Härvid hänsyftas på icke
blott statlig och kommunal utan även enskild drift samt ifrågavarande produkters
användning för såväl industriella som andra ändamål, såsom uppvärmning,
automobil- och traktordrift m. m.
Beträffande utredningens hedrivande i övrigt synes lämpligt, att särskilda förslag
upprättas och skyndsammast möjligt framläggas i skilda delar av ämnet,
allt efter arbetets fortgång.
Utredningsmännen överlämnade den 1 december 1931 förslag till utförande
medelst statsbidrag av vissa skogvårdsåtgärder å enskildas marker, närmast i
syfte att bereda ökade arbetstillfällen, den 18 december 1931 utredning angående
reglering av virkesimporten till Sverige, den 20 februari 1932 förslag
örn inrättande av en statlig lånefond för inköp av träkolsgeneratorer med reningsapparater
och gaskylare (jfr prop. nr 212 till innevarande års riksdag)
samt den 10 mars 1932 framställning angående brikettering av träkol.
Den 19 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva
förslag till ändrad lagstiftning om mått och vikt. De med anledning därav tillkallade
sakkunniga avgåvo den 4 december 1931 ett betänkande i ämnet (Statens
offentliga utredningar 1931: 36). Enligt ett i betänkandet framlagt förslag
till lag örn mått och vikt 8 § 1 mom. skall vid köp och byte, då varor skola avlämnas
eller mottagas efter mått eller vikt ävensom då eljest ekonomiskt anspråk
skall beräknas efter mått eller vikt, med vissa angivna undantag icke för
mätning eller vägning få begagnas andra mätnings- eller vägningsredskap än
sådana, som i riket blivit vederbörligen justerade för användning, varom fråga
är. I motiveringen till detta stadgande göra de sakkunniga följande uttalande.
De sakkunniga vilja beträffande särskilda längdmätningsredskap anmärka,
att Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund hos Konungen anhållit, att
Resultat av
de sakkunnigas
arbete.
Förslag till
ändrad lagstiftning
om
mått och
vikt.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
förfarandet vid intumning av å flottled utdrivet virke bleve föremål för reglering
genom lagstiftning, samt att vidare värmländska inmätningsföreningen
anhållit, att tumklave måtte få justeras såsom lagligt mätningsredskap.
Anhållan örn godkännande av dylik tumklave blev emellertid avslagen den 13
juli 1928. De sakkunniga vilja framhålla, att då tumningsförfarande innebär
en uppmätning av virke för fastställande av dess kubikmassa, varefter detsammas
värde beräknas och även ersättning för körning av virke i vissa fall utbetalas,
härvid använda redskap komma att enligt 8 § i förslaget till lag örn
mått och vikt bliva justeringspliktiga, såvida icke Konungen särskilt härför
medgiver undantag.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har sedan ett flertal år tillbaka
på offentligt uppdrag utförts åtskilligt arbete för att utreda spörsmål,
som äro förknippade med virkesmätningsföreningarnas verksamhet. Till någon
allmänt godtagen lösning hava dessa spörsmål dock icke nått. Från flera håll
göres alltjämt gällande, att förhållandena på området icke äro tillfredsställande,
och framhålles såsom önskvärt, att mätningsverksamheten måtte ägnas
ytterligare uppmärksamhet från statsmakternas sida.
Enligt utskottets mening är det angeläget, att de omständigheter, som framkallat
yrkanden på reformer i fråga örn mätningsverksamhetens bedrivande,
bliva föremål för undersökning och att utvägar till avhjälpande av därvid befunna
missförhållanden prövas. Visserligen har åt 1931 års skogssakkunniga
uppdragits att verkställa viss utredning rörande mätningsverksamheten, men
de direktiv, som meddelats för de sakkunnigas arbete, äro ej så avfattade, att
av dem med säkerhet framgår, vare sig att de sakkunniga kunna förväntas
under den närmaste tiden upptaga denna utredning till slutförande eller att
den utredning, som anförtrotts dem, avser att omfatta samtliga de spörsmål
rörande virkesmätningen, som framförts i förevarande motion. Det synes utskottet
emellertid vara av vikt, att den föreliggande frågan blir föremål för
en allsidig utredning och att denna skyndsamt slutföres.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion, ville i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
föranstalta örn skyndsam och allsidig utredning rörande virkesmätningsföreningarnas
verksamhet samt för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.
Stockholm den 7 april 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
7
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Frändén,
Tamm, Norman, P. Sandström* och Granström*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Andersson
i Håsjön, Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland och Gardell i
Gans.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8
Andru, lagutskottets utlåtande Nr 26.
Bilaga.
KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom nådigt beslut den 5 februari 1932 bar Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen
att avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare av
herr C. O. Johansson i Sollefteå väckt motion, nr 270, angående lagligt reglerande
av virkesmätningsföreningarnas verksamhet. Domänstyrelsen får i
denna fråga anföra följande.
I motionen har åberopats en den 18 november 1925 gjord underdånig framställning
från Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet örn utredning
och förslag till lagligt reglerande av mätningsförfarandet vid virkesförsäljning
ävensom det utlåtande, som den 21 april 1928 av vissa flottningslagssakkunniga
avgivits häröver till statsrådet och chefen för justitiedepartementet.
I nämnda utlåtande hade de sakkunniga bland annat meddelat, att vid en
med representanter för de befintliga tumningsföreningarne den 17 april 1928
hållen konferens dessa förklarat sig villiga medverka till att i respektive föreningars
stadgar eller instruktioner — i den mån sådana bestämmelser ej
redan funnes — intoges stadganden dels i syfte att bereda möjlighet för inval
i respektive föreningars styrelse av en av tumningsföreningen utsedd representant
för de virkessäljande skogsägarna, dels örn att tumningspersonalen
skulle vara edsvuren, dels örn rätt för virkessågare att påkalla kontrollmätning
av inmätt virkesparti. Det förstnämnda medgivandet hade de sakkunniga
betecknat som »väl snäft»; det borde enligt de sakkunnigas förmenande
knappast medföra någon olägenhet för föreningarna, örn representanten i föreningsstyrelsen
finge utses av skogsägarna eller av någon opartisk myndighet,
t. ex. vederbörande länsstyrelse. Då emellertid de gjorda medgivandena ginge
i ^önskvärd riktning, hade de sakkunniga funnit sig sakna anledning förorda
några lagstiftningsåtgärder. Upptagandet av frågan härom borde göras beroende
av huruvida framdeles några missförhållanden av betydelse att kunna
motivera en lagstiftning kunde påvisas.
I den nu föreliggande motionen har framhållits behovet av en opartisk
och grundlig utredning av frågorna rörande kontroll och inmätning av levererat
virke. Någon dylik utredning hade nämligen icke verkställts av de
ovan åberopade sakkunniga. Klagomålen över tumningsföreningarnas okontrollerade
verksamhet vore emellertid fortfarande starka och ofta förekommande,
varför motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning och förslag till lagligt
reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet».
o Domänstyrelsen, som den 29 april 1926 avgivit här i avskrift bilagda underdåniga
yttrande över ovanberörda framställning från Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,
har däri anfört, att enligt styrelsens uppfattning något
behov ej förelåge för statligt ingripande beträffande virkesmätning. Styrelsen
ville likväl samtidigt framhålla, att styrelsen därmed ingalunda velat vidgå,
att^allt vore väl beställt i fråga örn tumningsföreningama. Den tanke,
som mången ansett böra ligga till grund för dylik verksamhet, nämligen
att föreningen borde vara en fullt opartisk representant för såväl säljare- som
Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.
9
köpareintresset, och varav jämväl arbetarna borde hava fördel, vore emellertid
värd att uppmärksammas ej minst av virkesköparna, vilka helt visst
endast skulle beredas en lättnad i sin hantering, örn tumningsföreningarnas
verksamhet bedreves så, att allmänheten finge fullt förtroende för desamma.
Anslutningen till deras verksamhet skulle då betydligt ökas och kostnaderna
för virkestumningen i motsvarande grad minskas. Därest utvecklingen icke
toge denna riktning utan särskilt vid nedåtgående konjunkturer ginge därhän,
att gentemot smärre virkesförsäljare, vilka för att överhuvud taget få
sälja sitt virke måste underkasta sig alla köparens villkor, tillämpades oresonliga
intumningsbestämmelser, borde det tagas i övervägande, huruvida ej för
de större flodområdena borde tillskapas en opartisk instans genom särskilda
edsvurna tummare, till vilken den, som ansage sig orättvist behandlad, kunde
direkt vädja.
Sedan domänstyrelsen avgav detta utlåtande, hava konjunkturerna a trävarumarknaden
undergått en betydande försämring. Denna har bland annat medfört
en genomgående och högst avsevärd skärpning av den virkesköpande industriens
fordringar på det genom tumningsföreningarna intummade köpvirkets
kvalité. Sålunda kräves numera inom vissa skeppningsdistrikt att
sågtimmer inmätes till sin verkliga dimension endast under förutsättning,
att stocken lämnar fullt sågutbyte av osorterad vara. Detta innebär, att
nedtumning av virke sker ej endast för sådana svårare tekniska fel såsom
rötskador, krökar, märgsprickor m. m. utan även för rå kvist av storlek eller
antal, som kan föranleda sågvirkets hänförande _ till s. k. kvinta- eller lägre
kvalité. Inom andra distrikt åter sker intumningen av sågtimret efter ett
särskiljande av sågutbytet i sågfallande och utskott. Man är således inne
på ren kvalitetsklassifkering av köptimret, vilken för att bliva rättvist i varje
fall kräver en mycket hög grad av sakkunskap hos tummarna. Denna med
lågkonjunkturen synbarligen sammanhängande skärpning av virkets behandling
vid intumningen framträder även mycket olika inom olika trakter, beroende
dels på styrkan hos det bakomliggande köpareintresset i respektive
tumningsföreningar, dels på tumningspersonalens olika uppfattning och kompetens
att bedöma virke. Då härtill kommer, att ändringar i tumningsinstruktionen
i vissa fall företagas mitt under pågående drivningssäsong, kan för
virkessäljarna vare sig dessa äro skogsägare eller inköpt virkesposter å rot
uppstå ett osäkerhetstillstånd, som icke bör förekomma. Det är nämligen för
en virkesleverantör av stor betydelse att för virkets aptering och sortimentsindelning
hava säker kännedom örn och full trygghet mot opåräknade förändringar
i principerna och sättet för intumningen.
De medgivanden beträffande bland annat säljareintressets representerande
i tumningsföreningarnas styrelser, som vid den tidigare berörda konferensen
den 17 april 1928 gjordes av föreningarna, synas alltså icke hava varit tillräckliga
för att avlägsna alla anledningar till missnöje hos virkesleverantörema.
Som styrelsen på anförda skäl framhållit i sitt åberopade yttrande i samma
fråga den 29 april 1926, vore det otvivelaktigt lyckligast, örn statligt ingripande
kunde undvikas beträffande tumningsföreningarnas sammansättning
och verksamhet. Så, som förhållandena nu utvecklat sig,_ torde det emellertid
kunna ifrågasättas, örn ej åtgärder borde vidtagas ej blott i motionens
syfte utan även ■— och detta är enligt styrelsens förmenande av stor betydelse
■— för åstadkommande av enhetlighet i fråga örn virkets inmätning och
klassificering de olika distrikten emellan.
I Norge är denna fråga ordnad genom »lov örn tömmermåling» av den 22
juni 1928 (bil. 1). Enligt denna lag skall tumningsförening vara en för
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.
säljare och köpare av virke gemensam organisation med syfte att få till stånd
en för bägge parter fullt betryggande och enhetlig mätning av allt saluvirke,
och skall föreningsstyrelsen bestå av ett lika antal representanter för
köpare och säljare. Kostnaderna för föreningens verksamhet fördelas lika på
köpare och säljare.
»Loven örn tömmermåling» trädde i kraft den 1 juli 1928, Ehuru den alltså
endast tillämpats i något över tre år, torde likväl en hel del värdefulla erfarenheter
hava vunnits av dess verkningar i skilda hänseenden, erfarenheter,
vilka en eventuell utredning skulle kunna klarlägga. Då en dylik mera grundlig
utredning av hithörande spörsmål otvivelaktigt skulle vara av mycket stor
betydelse och ägnad att skingra åtskillig bland annat på bristande sakkännedom
beroende misstro mellan de intresserade parterna, får styrelsen under åberopande
av de synpunkter styrelsen härovan lagt på denna fråga för sin del
tillstyrka utredning örn och i vad mån virkesmätningsföreningamas verksamhet
bör lagligt regleras.
Stockholm den 24 februari 1932.
G. Kuylenstierna.
I. Hjelmström.
Avskrift.
Lov örn tömmermåling.
. Vi HAAKON, Norges Konge, gjör veterlig: at Oss er blitt förelagt Stortingets
beslutning, av 7 juni 1928 sålydende:
§ L Kongen kan treffe bestemmelse örn, at der skal dannes tömmermålingsforening
i hvert distrikt han fastsetter. Tömmermålingsforeningen skal
vaeren felles organisasjon for kjöpere og selgere av tömmer i distriktet med
formål å tilveiebringe en for begge parter fullt betryggende og ensartet måling
av alt salgstömmer. Föreningens styre skal bestå av et like antall representanter
for kjöpere og selgere, og dets medlemsantall kan fastsettes for hvert distrikt
av Kongen.
§ 2. Alt salgstömmer i distriktet til industriel bruk eller foredling samt
för videre sälg i uforedlet stand skal med de undtagelser som fölger av § 5,
måles i metriske enheter overensstemmende med et av Kongen fastsatt regement,
av tömmermålere der antas og avskjediges av tömmermålingsforeningens
styre. Utgiftene ved istandbringelse av tömmermålingsforening, målernes lönn
og andre utgifter ved föreningens virksomhet og tömmermålingen utlignes av
föreningen på det målte tömmer og utredes med en halvdel av kjöper og en
halvdel av selger.
§ 3. Hvor tömmermålingsforening ikke av Kongen er bestemt oprettet,
har så vel kjöper som selger krav på at målingen der må utföres overensstemmende
med det av Kongen fastsatte reglement, företas av begge parter i felleskap
eller av målere som representerer begge parter. Opnåes ikke enighet
herom, kan vedkommende departement eller den det dertil bemyndiger, opnevne
målere der utförer målingen for partene i felleskap og for deres felles regning.
§ 4. I tömmermålingsforeningsdistrikt hvor der ingen tilfredstillende tömmermålingsforening
tidligere er, kan departementet gi organisasjonene for
kjöpere og selgere av tömmer i distriktet skriftlig pålegg örn at tömmermålingsforening
skal oprettes innen en naermere fastsatt frist, og at regler for samme
Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.
11
vedtas. Er der i tömmermålingsforeningsdistriktet ingen organisationer for
kjöper og selger av tömmer som kan ta initiativet til innkallelse til möte og
danneke av tömmermålingsforening, kan vedkommende departement bestemme
at den av distriktets skogförvaltere som departementet bestemmer, kan inkalle
til möte til danneke av förening.
Danneke av förening skal skie ved innkallelse av tömmerkjöpere og tömmerselgere
i distriktet ved bekientgiörelse minst 14 dager förut i 2 aviser som er
almindelig lest i distriktet. Samtidig skal distriktets organisasjoner av kjöpere
og selgere av tömmer innen distriktet så vidt mulig gis underretning. Nsermere
bestemmelse angående danneke av förening kan i hvert enkelt tilfelle gis av
vedkommende departement, som skal godkjenne tömmermålingsforeningens lovér.
Oprettes der til tross for opfordringen ikke tömmermålingsforening i vedkommende
distrikt innen en av vedkommende departement naermere fastsatt
frist, kan departementet eller den det dertil bemyndiger, bestemme at tömmermålingen
i vedkommende distrikt skal utföres av målere opnevnt av departementet,
og som mäler tömmeret overensstemmende med departementets instruks
og de av Kongen fastsatte regler mot godtgjörelse fastsatt av departementet.
Utgiftene ved målingen skal også i dette tilf elle deles likt melkin kjöper og
selger.
§ 5. Denne lovs bestämmelser kommer ikke til anvendelse på spesialtömmer
og heller ikke på tömmer som leveres bruksberettigede fra almenning eller som
efter forholdene selges umålt såsom krabass, bunn- och spilltömmer m. v.
Kongen treff er bestemmelse örn hvad der skal henregnes. til spesialtömmer.
Departementet kan treffe bestemmelse örn hvorvidt og i tilfelle i hvilken
utstrekning tömmer der innkjöpes til mindre lokale sågbruk og lignende treforedlingsanlegg,
skal vsere underlagt loven.
Kongen kan treffe bestemmelse örn kubiktabeller, prisforholdstall eller prisforholdstabeller,
örn tömmerets inndeling i klasser samt fastsette nsermere
regler og instruks for tömmermåling og kontroll av tömmermåling — alt efteråt
vedkommende tömmermålingsforening eller andre interesserte er gitt anledning
til å uttale sig.
§ 6. Overtredelse av denne lov straffes med böter.
§ 7. Denne lov trer i kraft 1 juli 1928.
Ti har Yi antatt og bekreftet, likesom Yi herved antar og bekrefter samme
som lov, under Vår händ og rikets segh
ditt på Oslo slott den 22 juni 1928.
HAAKON.
(L. S.)
Joh. Ludw. Mowinckel. N. F. Leganger.
Till KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 24 november 1925 har domänstyrelsen anbefallts att
före den 1 maj 1926 avgiva underdånigt utlåtande rörande en framställning fran
Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund, vari förbundet, under framhållande
av önskemålet att förfarandet vid intumning av å flottled utdrivet virke
bleve föremål för reglering genom lagstiftning samt att i eventuellt blivande
offentliga tumningsföreningar genom förbundet bereddes tillfredsställande re
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
presentation för såväl virkessäljande skogsägare som skogsarbetare hemställt,
att det täcktes Eders Kungl. Majit snarast möjligt låta verkställa utredning i
berörda hänseenden och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
o Till åtlydnad härav får styrelsen med remissaktens återställande i underdånighet
anföra följande. Styrelsen har med hänsyn till de ganska skilda förhållanden
på området, som äro tillfinnandes inom de olika delar av landet, som
beröras av den underdåniga framställningen, ansett sig böra höra överjägmästarna
uti de nio nordliga distrikten från och med Bergslagsdistriktet. Som en
sammanfattning av dessa tjämstemäns yttranden, vilka här biläggas, får styrelsen
framhålla följande. Överjägmästaren i Umeå distrikt har förbehållslöst
och på det livligaste tillstyrkt skogs- och flottningsarbetareförbundets
framställning. Överjägmästaren i Stockholm—Gävle distrikt har ansett att
arbetarna icke borde beredas inflytande på tumningsföreningarnas verksamhet
men i övrigt understött förslaget örn en allsidig utredning, överjägmästarna
i Övre Norrbottens, Härnösands och Bergslagsdistrikten hava hemställt, att
förbundets framställning måtte lämnas utan avseende. Återstående fyra Överjägmästare
nämligen i Nedre Norrbottens, Skellefteå, Mellersta Norrlands och
Dalarnas distrikt hava samtliga med särskild motivering framhållit, att arbetarna
icke borde beredas inflytande på tumningsföreningarnas arbete och i övrigt
uttalat att något behov av statligt ingripande icke förelåge. Sistnämnda
Överjägmästare hava icke motsatt sig utredning i frågan men i allmänhet ansett
att denna borde begränsas till tumningsföreningarnas organisation och
frågan, huru virkesförsäljarna borde representeras inom föreningarna.
För egen del får domänstyrelsen i underdånighet anföra.
Styrelsen kan vitsorda dels att tumningsföreningarna äro en sammanslutning
av virkesköpare, särskilt de träförädlande industriföretagens, dels att tumningsförfarandet,
då det rör sig om skadat eller deformerat virke, blir ett direkt
värdesättande av detsamma, värnad misstag kunna begås, vilka i sin tur
kunna skapa vissa orättvisor.
För att närmare klargöra detta torde det vara nödvändigt att lämna en kort
redogörelse för själva tumningsförfarandet. Detta består i uppmätande av
flottgodsstyekets längd och diameter för att därav erhålla dess kubikmassa.
I fråga örn frisk ved och sådana stycken, vilka icke äro i högre grad deformerade
än att de utan olägenhet kunna användas för avsedda ändamålet, är proceduren
så gott som rent mekanisk och består endast i en exakt uppmätning
med justerade eller kontrollerade redskap. Beträffande åter virke, som är
behäftat med röta, krökar och andra skador eller fel gäller det att bedöma, huru
stor del som icke är för ändamålet användbar, för att sedan med uppgivande av
visst längd- och diametermått kunna angiva kubikmassan dugligt virke.
Detta bedömande av kubikmassan för visst ändamål användbart virke ställer
givetvis stora fordringar på tumningsföreningarnas tjänstemän, och det är
givet att en nedsättning av en stocks yttre mått på grund av röta, vars utbredning
är ytterst svår att konstatera vid yttre besiktning, kan bedömas högst olika
av olika personer. I regel underskattas rötans förekomst av säljaren, vilken
icke varit i tillfälle att vid försågningen kontrollera densamma, medan
det ej heller torde saknas belägg för att rötans förekomst överskattats av köparen.
I den mån som köparnas sammanslutning är nog stark och tillgången
på utbjuden råvara tillräckligt stor, lärer nog också köparnas uppfattning örn
kvalitet och pris på råvaran bliva den för viss trakt normerande.
Tidigare, då endast sågverksindustrien behövde råvara, blev kassationsprocenten
å det avverkade virket vida större än vad nu är fallet, och därom vittnade
på sin tid den rikliga tillgången på avfallsvirke inom äldre hyggen,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
13
vilket sedermera tillvaratagits vid kolning. Sedan numera trämassetillverkningen
berett möjlighet att avsätta en del virke, som tidigare lämnats att ruttna
i skogarna, har det blivit möjligt både för säljare och arbetare att utvinna
bättre förtjänst av varje avverkat träd. Förhållandena hava sålunda på senare
tiden i avsevärd grad i berörda hänseende förbättrats, varom också vederbörande
överjägmästares yttranden vittna, vilka i regel bestyrka att där trävaruindustrien
nått en högre utveckling och medfört ökad efterfrågan på virke,
där äro de av skogs- och flottningsarbetareförbundet påtalade missförhållandena
icke i egentlig mening framträdande.
Den i vissa fall strängare och i vissa fall mera rundhänta tumning, som vid
jämförelse emellan olika delar av landet kan konstateras har enligt styrelsens
förmenande sin grund ytterst i de olika uppfattningarna om. råvarupriserna
på olika slag av virke inom skilda delar av landet. D. v. s. intumningen _av
det icke felfria virket är ett värdesättande av detsamma, vilket förlöper enligt
vissa för det ekonomiska livet gällande lagar och som bl. a. täger sig uttryck
i en strängare tumning vid nedåtgående träkonjunkturer än vid uppåtgående.
Att underordna sig dessa lagar är ett avgörande, som endast tillkommer köpare
och säljare vid ingående av en virkesaffär.
Det måste nämligen förutsättas att en säljare före avtalets slutliga uppgörande
gör sig underrättad örn köparens fordringar på virkets kvalitet och huru
föreskrifterna örn sättet för virkets inmätning kunna inverka, innan han för sin
del godtager priset. Skulle avtalet i något avseende icke hållas, av endera parten,
kan den andre redan med nu gällande lag i fall av fog få sin rätt tillgodosedd.
„
Detta i fråga örn virkesköpares och -säljares ställning till varandra i fråga
om tumningsförfarandet.
Beträffande skogsarbetarnas intresse av en reglementerad intumning av virke
vill det synas som om förbundet något överdrivit betydelsen av ett statligt
ingripande i den föreliggande frågan.
Enligt samstämmiga uppgifter från de i ärendet hörda överjägmästarna utbetalas
ersättningen till huggarna per styck och icke per kubikmassa efter intumning
å vattendraget. Vad åter körarna beträffar erhålla. dessa i Bergslagsdistriktet
oftast ersättning efter i skogen verkställd särskild uppmätning
av säljaren eller dennes ombud och då efter visst avtal oberoende av den inturnning,
som sedermera kan äga rum å vattendraget. Beträffande Norrland och
Dalarna, där körarna i regel erhålla betalning efter kubikmassan framkört
virke, torde det nog i allmänhet förhålla sig så att, då numera i stor utsträckning
det är möjligt vinna avsättning för virke av olika kvaliteter till olika industrier,
apteringen av virket i skogen ägnas större omsorg än tillförne, då ju
virkessäljaren bör hava insett betydelsen av en riktig aptering.
Sålunda torde det numera vara regel att vid alla större avverkningar hallas
särskilda apterare, vilka under själva avverkningen anvisa, hur virket skall
behandlas. En körare, som följer en dylik förmans anvisningar, är givetvis
skyddad för förlust å sitt arbete, därest vid intumning genom tummngsförening
någon nedsättning sker i kubikmassan framkört virke.
Emellertid förekommer det ej så sällan i de nordliga delarna av landet,
där avverkningar ofta förläggas spridda och omfatta jämförelsevis smärre.timmerpartier,
att tillsyn under avverkningen saknas eller förekommer i mindre
omfattning, och har säljaren därvid ofta överenskommit med körarna, att till
grund för ersättningen skall läggas den intummade virkeskvantiteten. För sådana
fall blir körarens arbetsförtjänst direkt beroende av tumningsresultatet.
Vid avverkningar av dylikt slag kan det tänkas och torde nog ej så sällan förekomma,
att bristen på erforderlig tillsyn i skogen medfört oriktig tillämpning
av givna anvisningar rörande virkets aptering, vilket i sin tur förorsakat ned
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
tonning av det framkörda virket. Ett upprepande av begångna misstag har
stundom medfört strängare behandling av virket vid senare intumningar, och
så har tumningsföreningen fått bära skulden för virkessäljarens uraktlåtenhet
att öva nödig tillsyn över sin avverkning.
Styrelsen, som väl finner det förklarligt, örn den enskilde arbetaren-köraren
skjuter skulden för minskning i arbetsförtjänsten i dylika fall på tumningsföreningen,
kan emellertid ej underlåta framhålla, att skogs- och flottningsarbetarförbundet
borde haft klart för sig, att även i dylika fall ersättningen
till arbetarna är grundad på särskild överenskommelse emellan dessa och virkessäljaren,
ett avtal som är frivilligt ingånget och där parterna få förutsättas
äga kännedom örn de särskilda villkorens innebörd.
Styrelsen har i det föregående diskuterat det föreliggande spörsmålet närmast
ur synpunkten av dess verkliga inneboende art och med hänsyn till dess betydelse
för i ena fallet förhållandet mellan virkesköpare och virkessäljare och i
det andra virkessäljare och skogsarbetare. Som en sammanfattning av det
anförda får styrelsen framhålla såsom sin uppfattning, att av vad i ärendet
förekommit det icke kan anses bestyrkt, att något behov för närvarande föreligger
för statligt ingripande beträffande tumningsförfarandet. Vad förbundet
anfört såsom motiv för sin framställning och såsom förefintliga förutsättningar
för ett realiserande av det framförda önskemålet vilar i mångt och
mycket på en oriktig uppfattning av dels det föreliggande spörsmålets egentliga
innebörd dels vissa åberopade författningar och utredningar. Ej heller
kan det vara till verkligt gagn örn genom statens ingripande ett reglerande av det
fria affärsavtalet emellan enskilda skulle begränsas av mer eller mindre snävt
tilltagna lagbestämmelser. För övrigt lärer det icke vara möjligt att åstadkomma
för berörda delar av landet gemensamma lagbestämmelser i berörda
hänseende då vid dessas tillämpning den personliga sakkunskapen på området
och de på olika trakter av landet rådande skilda uppfattningar örn verkningarna
av vissa naturföreteelser skola direkt tillämpas vid mätning av virke. Och till
sist kommer ett fullt genomfört statligt reglerande av tumningsförfarandet
helt visst att medföra så stora kostnader, att skogsbruket, som i vissa delar av
landet redan knappast är ekonomiskt bärigt, ytterligare skulle förlora terräng.
Med det nu senast anförda har styrelsen angivit sin ståndpunkt till den underdåniga
framställningen, och får styrelsen framhålla, att densamma icke synes
för närvarande böra föranleda någon Eders Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
. Styrelsen har härmed ingalunda velat vidgå att allt är välbeställt med tumningsföreningarna
i landet, men härifrån och till statligt ingripande är ett långt
steg. Den tanke, som mången velat se ligga till grund för dessas existensberättigande,
nämligen att föreningarna borde vara en fullt opartisk representant
för både säljare- och köpareintresset, och varav jämväl arbetarna borde
hava fördel, är emellertid värd att uppmärksammas ej minst av köparna, vilka
helt visst endast skulle beredas en lättnad i sin hantering örn tumningsföreningarnas
verksamhet bedreves så, att allmänheten finge fullt förtroende för desamma.
Anslutningen till deras verksamhet skulle betydligt ökas och kostnaderna
för virkestumningen i motsvarande grad minskas.
Skulle utvecklingen emellertid icke taga denna riktning, utan särskilt vid
nedåtgående konjunkturer utvecklas därhän, att gentemot smärre virkesförsäljare,
vilka för att över huvud taget få sälja sitt virke måste underkasta sig
alla köparens villkor, tillämpades oresonliga intumningsbestämmelser, torde det
böra tagas i övervägande, huruvida ej för de större flodområdena borde finnas
edsvurna tummare, till vilka den, som ansåge sig orätt behandlad, kunde direkt
vädja. Verkningarna av en sådan anordning torde icke utebli, även örn vederbörande
ej ofta behövde tillkallas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
15
Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit överdirektören,
samt byråcheferna friherre Hermelin och Cassel, den senare föredragande.
Stockholm den 29 april 1926.
Underdånigst:
K. J. Beskow.
I. Hjelmström.