Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

33

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet
för handelsidkare att opartiskt betjäna allmänheten.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 5,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Frändén m. fl. hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte
förelägga nästkommande års riksdag sådant förslag till ändring i gällande
näringsfrihetsförordning, att den, som i laga ordning erhållit tillstånd att
driva handelsrörelse, må vara skyldig att opartiskt betjäna allmänheten och
sålunda icke må vägra annan att mot kontant betalning inköpa varor, som
av handlanden föres, till i vederbörande bransch gällande priser.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för berörda hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Genom förevarande motion fästes uppmärksamheten, bland annat, vid betydelsen
för handlande och för den köpande allmänheten, att åt de förra
beredes en neutral ställning vid inträffande arbetskonflikter. Enligt utskottets
mening böra de av motionärerna i detta avseende påpekade förhållandena
giva anledning till allvarlig prövning från statsmakternas sida.

Såsom framgår av utskottets förut denna dag avgivna utlåtande nr 12 pågår
emellertid för närvarande en utredning rörande tredje mans rätt till
neutralitet i arbetskonflikter. Enligt direktiven för denna utredning skall
arbetet avse att klarlägga ifrågakommande missförhållandens art och omfattning,
att undersöka, i vilken utsträckning gällande lagstiftning bereder möjlighet
till ingripande, samt anledningen till att sådant ingrijrande icke i
avsevärd utsträckning synes hava förekommit ävensom att överväga, vilka
ytterligare lagstiftningsåtgärder som äro ur lagteknisk synpunkt möjliga,
och den sannolika effektiviteten av dem. Beträffande det läge, i vilket detta
utredningsarbete för närvarande befinner sig och de närmare omständigheter,
som äro förknippade med utredningen, tillåter sig utskottet hänvisa
till sitt nämnda utlåtande.

Det i motionen påtalade förhållandet, att handlande i åtskilliga fall
indragits i pågående arbetskonflikter, och den av motionärerna framförda
tanken att hävda handlandenas neutralitet genom att stadga skyldighet för
handelsidkare att opartiskt betjäna allmänheten komma säkerligen att bliva
belysta genom berörda utredning. Då utskottet anser sig kunna utgå från
att så skall bliva fallet och i motionen i övrigt icke förebragts tillräckliga

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 10 haft. (Nr 12_13.) 3

385 38

Utskottet.

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

skäl för att riksdagen nu skulle företaga någon åtgärd i anledning av densamma,
finner utskottet sig icke kunna tillstyrka riksdagen att bifalla motionärernas
yrkande.

Utskottet får förty hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, Österström, Frändén*,
Norman, friherre Lagerfelt, Larsson i Brålanda och Forslund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,
Björnberg, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans, Ljung* och Skoglund*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hage
och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:

I samband med arbetskonflikter lia de, som idka handel eller på annat
sätt betjäna allmänheten, otvivelaktigt ett stort intresse av att, i den mån
som de icke själva direkt äro invecklade i konflikterna, få driva sin rörelse
utan hänsyn till de stridande parternas mellanliavanden och deras eventuella
försök att vålla varandra svårigheter med avseende på behovet av att förse
sig med förnödenhetsartiklar, vilka utbjudas i den allmänna marknaden.
Försök att hindra sådana näringsidkare från att bedriva sin rörelse förekomma
i regel icke och i varje fall icke i sådan utsträckning, att de kunna
motivera en ändring i näringsfrihetsförordningen, som skulle innebära tvång
för handlande att sälja av honom förda varor med ty åtföljande straff eller
annan påföljd för uraktlåtenhet att göra det.

Vi hemställa därför,

att föreliggande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.