Första lagutskottets utlåtande Nr h9.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 12 augusti
1910 om, aktiebolag.

Genom en den 31 maj 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 267, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen hilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse ay 3 § lagen den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1) om

aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag
skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Aktierna skola lyda å lika belopp i svenskt mynt, ej understigande femtio
kronor; dock må aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor, där aktiekapitalet
ej överstiger femtio tusen kronor eller ock Konungen för särskilt
fall giver tillstånd därtill.

Vad — -— — lyda.

Aktie---odelbar.

Å---— innehavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. 1 avd. 86 höft. (Nr 49.) 1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

Första stycket i 3 § aktiebolagslagen har för närvarande följande lydelse:
»Aktierna skola lyda å lika belopp i svenskt mynt, ej understigande femtio
kronor; dock må aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor, där aktiekapitalet
ej överstiger femtio tusen kronor.» Förslaget innebär att till
denna text läggas orden: »eller ock Konungen för särskilt fall giver tillstånd
därtill.» Vid såväl 1924 års som 1927 års riksdag förelågo till behandling
motioner örn sådan ändring av berörda lagrum, att aktie i bolag med aktiekapital
överstigande 50,000 kronor skulle kunna lyda a lägre belopp än 50
kronor, där sådant beslutades å bolagsstämma i samband med beslut örn nedsättning
av aktiekapitalet. Första lagutskottet avstyrkte vid båda riksdagarna
de väckta motionerna (utlåtanden nr 14/1924 och nr 18/1927). Vid 1924 års
riksdag stannade kamrarna i olika beslut i frågan, i följd varav denna förföll,
och vid 1927 års riksdag bifölls utskottets hemställan. Departementschefen
anför nu, att de förhållanden på det ekonomiska området, som för närvarande
råda, åter aktualiserat frågan örn underlättande av aktiekapitals nedsättning.
Ifrågavarande bestämmelse hade ofta visat sig utgöra hinder för en dylik åtgärd.
Väl hade invänts, att nedsättning i erforderlig utsträckning skulle kunna
genomföras genom sammanslagning av flera aktier till en eller på annat liknande
sätt. Även örn ett dylikt förfarande i vissa fall anlitats, finge dock erinras,
att vår lagstiftning icke innehåller några regler örn tvångsutbyte av
aktier. I allt fall syntes minskning av aktiernas valör mången gång vara det
enda praktiskt användbara tillvägagångssättet. Särskilt för stora företag, vilkas
aktier vore fördelade på många händer, syntes det — helst örn aktierna
vore placerade i utlandet — möta nära nog oöverstigliga svårigheter eller åtminstone
vara förenat med oproportionerligt höga kostnader att i stället åvägabringa
den erforderliga nedsättningen genom sammanslagning av aktierna. Då
det uppenbarligen vore önskvärt, att ett företag, örn förutsättningar för fortsättande
av dess verksamhet i övrigt vore för handen, icke tvingades till likvidation
med därav följande ytterligare förluster för aktieägare och borgenärer,
syntes starka skäl föreligga för en revision av ifrågavarande bestämmelse i syfte
att möjliggöra en nedskrivning av aktiernas belopp under vad eljest är stadgat.
I syfte emellertid att inskränka utgivandet av aktier med låg nominell valör
till fall, då det verkligen påkallades av de föreliggande omständigheterna och
icke föranleddes av bekvämlighetsskäl eller andra ovidkommande hänsyn, syntes
det lämpligt att göra frågan beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd. Örn så
skedde, syntes en i och för sig mindre egentlig begränsning av lagändringen
till att avse allenast bolag, vars aktiekapital nedsättes, icke behöva ifrågakomma.

Lagförslaget har tillstyrkts av kommerskollegium och patent- och registreringsverket
samt lämnats utan anmärkning av lagrådet.

I fråga örn den närmare utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

3

Utskottet har vid granskning av lagförslaget icke funnit anledning till erinran
däremot och får alltså hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 juni 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,
Borell, Schlyter, Jonsson i Lycksele och Julin;

från andra kammaren: herrar Lindley, Olsson i Rimforsa, Johansson i Brånalt,
Sjögren, Olsson i Mellerud och Grapenson.

Utskottet.