Första lagutskottets utlåtande Nr SO.
1
Xr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention
om erkännande och verkställighet av domar m. m.
Genom en den 16 mars 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 205, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av
domar, dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention dels ock föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn erkännande
och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island
eller Norge.
Konventionen har upprättats och i propositionen intagits i sex texter, en för
vart och ett av länderna Sverige, Danmark, Island och Norge samt två (å resp.
finska och svenska språket) för Finland.
Den för Sveriges del — under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Maj :t med
riksdagens samtycke -—- antagna konventionen innehåller följande:
Artikel 1.
Lagakraftägande dom, som i en av de fördragsslutande staterna givits i tvistemål
eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl i de
övriga staterna.
Med dom förstås domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.
Artikel 2.
Lika med lagakraftägande dom anses i denna konvention:
1. utslag, varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning
ålagt någon betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått
till ända;
2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 29 Käft. (Nr 39.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 89.
3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,
meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne
eller sakkunnig.
Artikel 3.
Uteblivelsesdom, som i Danmark, Island eller Norge blivit i första instans
given mot svaranden, så ock tredskodom eller annan i Finland eller Sverige i
första instans mot utebliven svarande given dom, vare ej i annan av staterna
gällande, med mindre:
1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller
inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den
stat där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde
sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, sorn svaranden enligt
lag var pliktig att hava i den staten; eller
2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol
där domen gavs; eller
3. domen angår skadestånd för gärning som begåtts i den stat där domen
gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.
Vad nu är sagt gälle ock i fråga örn dom som i någon av staterna blivit av
högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som i första instans.
Artikel 4.
Beslut eller förlikning, som enligt artiklarna 1—3 äger giltighet utanför den
stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks, och varå verkställighet kan
vinnas i den staten, skall på begäran verkställas i annan fördragsslutande stat.
Artikel 5.
Ansökan örn verkställighet göres:
i Danmark och Island hos fogden;
i Finland och Sverige hos överexekutor; samt
i Norge hos namsretten.
Artikel 6.
Vid ansökan om verkställighet av beslut skall fogas:
1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i
artikel 1 eller 2, samt att verkställighet kan ske i den stat där beslutet gavs;
samt
3. där fråga är om dom som avses i artikel 3, bevis som utmärker att domen
enligt nämnda artikel är gällande.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av vederbörande
myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen
är ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas
i den stat där den träffats.
Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd
av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
3
Artikel 7.
Bevis, som i artikel 6 sägs, utfärdas:
i. Danmark, Finland och Island av justitieministeriet;
i Norge av justisdepartementet; samt
i Sverige av länsstyrelse.
Artikel 8.
Beslut, huruvida verkställighet skall meddelas enligt denna konvention, fattas
utan motpartens hörande; dock må tillfälle till yttrande beredas honom,
när särskilda skäl därtill äro.
Artikel 9.
Verkställighet sker i envar stat enligt där gällande lag; och skall förty vad
beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.
Artikel 10.
Vad i denna konvention stadgas örn giltighet av dom innebär ej ändring
i artikel 22 i konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap och
föranleder ej, att dom i så beskaffat mål som där avses varder gällande i
andra fall än i samma artikel omförmälas. Verkställighet av dom, som äger
giltighet jämlikt nämnda artikel, må äga rum enligt artiklarna 4—9 i denna
konvention.
Har i Danmark, Island eller Norge meddelats dom, som innefattar tillämpning
av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, skall denna konvention
ej å domen tillämpas i Finland eller Sverige, såframt tvisten där skolat
bedömas enligt landets äldre äktenskapslagstiftning.
Denna konvention gäller ej beslut eller förlikning angående familjerättslig
underhållsplikt och medför ej ändring i konventionen den 10 februari 1931
angående indrivning av underhållsbidrag.
Ej heller innebär konventionen ändring i de föreskrifter, som i andra konventioner
äro givna om giltighet eller verkställighet av dom eller annat beslut.
Artikel 11.
Denna konvention har ej avseende å beslut eller förlikning som gäller:
1. börd, rätt på grund av arv eller testamente, boutredning eller skifte efter
död man eller ansvarighet för den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs,
inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares
eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings
eller annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs;
2. äganderätt eller annan rätt till fast egendom i främmande fördragsslutande
stat eller skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller påföljd
av sådan skyldighets åsidosättande;
4
Första lagutslcottets utlåtande Nr 89.
3. skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig
art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål stadgade ordning.
Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har konventionen
ej avseende.
''Artikel 12.
Konventionen medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller
förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med landets rättsordning.
Artikel 13.
Konventionen skall ej äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning
som ingåtts före konventionens ikraftträdande.
Artikel 14.
Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola deponeras
i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.
Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari
eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingarna
för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat
som sedermera ratificerat träder konventionen i kraft den 1 januari eller den
1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingen
för den staten deponerades.
Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen
till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som
infaller näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i
tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl
här i riket.
Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.
5
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
2 §.
Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag:
1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet
och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända;
2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt
3. lagakraftagande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,
meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne
eller sakkunnig.
3 §.
Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i
första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan
dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande,
som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:
1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller
inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat,
där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt
säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag
var pliktig att hava i den staten; eller
2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol,
där domen gavs; eller
3. domen angår skadestånd för gärning, som begåtts i den stat, där domen
gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.
Vad nu är sagi galle ock i fråga örn dom, som i någon av förenämnda fyra
stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som
i första instans.
4 §.
Beslut eller förlikning, som enligt 1—3 §§ äger giltighet här i riket och varå
verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks,
skall på begäran här verkställas.
5 §.
Ansökan örn verkställighet göres hos överexekutor.
6 §•
Vid ansökan örn verkställighet av beslut skall fogas:
1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;
2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs
i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt
3. där fråga är om dom, som avses i 3 §, bevis som .utmärker, att domen
enligt nämnda paragraf är gällande.
Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig
myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är
6
Första lagutslcottets utlåtande Nr 39.
ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den
stat, där den träffats.
Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd
av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.
7 §.
Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat:
i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt
i Norge av justisdepartementet.
8 §.
överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande;
dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro.
9 §•
Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställigheten
vad örn svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty
vad beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.
10 §.
Denna lag har ej avseende å:
1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång
av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförklaring
eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i samband med hemskillnad,
äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan
makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt
mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verkställighet
skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är
stadgat skall gälla här i riket;
2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämpning
av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten
här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens
ikraftträdande;
3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;
4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testamente,
boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes
gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning
beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av
inträffad konkurs;
5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast
egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller om
skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyldighets
åsidosättande;
Första lagutskottets utlåtande Nr 89.
7
6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan
fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål
stadgade ordning.
Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag
ej avseende.
11 §•
Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller
förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i
riket.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda
dag.
Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet
i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark;
dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som
meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest
är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols
beslut göres ej ändring genom denna lag.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för konventionen och lagförslaget,
får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till de
vid propositionen fogade protokollen ävensom till ett nedan närmare omförmält
av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet.
Den 13 september 1929 fann Kungl. Majit för gott att antaga en av dan- Konventioska
regeringen gjord inbjudan att deltaga i förhandlingar med danska, finska,
isländska och norska regeringarna örn avslutande av en konvention angående tillkomst.
ömsesidig verkställighet av domar.
Förhandlingar i ämnet ägde sedermera rum i Köpenhamn under tiden den
30 oktober—den 9 november 1929, i Stockholm den 28 april—den 10 maj 1930
och i Oslo den 26 januari—den 7 februari 1931. Under mötena i Köpenhamn
och Oslo hava jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande förhandlingar förts jämväl
rörande vissa andra frågor.
Från svensk sida deltogo, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, i förhandlingarna,
vid samtliga mötena f. d. presidenten, ordföranden i lagberedningen friherre
Marks von Wurtemberg och presidenten Ekeberg samt vid mötet i Oslo
revisionssekreteraren Lind.
Förhandlingarna ledde till ett av de delegerade uppgjort förslag till konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och
verkställighet av domar m. m. Till detta förslag utarbetade de svenska delegerade
särskilda motiv, varjämte av dem uppgjordes förslag till lag om erkän
-
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
ilande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island
eller Norge. Förslagen till konvention och lag i ämnet sammanfördes i ett den
4 maj 1931 framlagt betänkande under rubriken »Lagberedningens förslag angående
vissa internationella rättsförhållanden lil».. (Statens offentliga utredningar
1931:9).
Sedan lagrådets utlåtande infordrats över de i betänkandet innefattade förslagen,
avgav lagrådet yttrande den 1 juni 1931, däri lagrådet -— med tillstyrkan
av förslagen i huvudsak — framställde vissa erinringar beträffande artiklarna
1 och 11 i förslaget till konvention samt däremot svarande bestämmelser
i lagförslaget. I anledning av lagrådets erinringar blev konventionsförslaget
under september 1931 föremål för ytterligare överläggningar mellan de delegerade
för de fem staterna. Enighet nåddes därvid örn ändring av artikel 1 i
konventionsförslaget i överensstämmelse med lagrådets därutinnan framställda
erinran, varemot någon ändring i artikel 11 icke kunde komma till stånd. Sedan
förstnämnda ändring godkänts av vederbörande regeringar, har konventionen
den 16 mars 1932 i Köpenhamn undertecknats av befullmäktigade ombud för de
fem staternas regeringar.
Konventionsförslagets
innehåll.
I propositionen lämnas följande redogörelse angående innebörden av förslaget
till konvention:
»Svensk lag innehåller icke några allmänna bestämmelser örn utländska domars
erkännande och verkställighet. Endast beträffande utländsk myndighets
beslut, varigenom hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit beviljad, givas —
i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention — allmänna regler, som innefatta
ett direkt erkännande av främmande dom. I vad rör förhållandet mellan
de fem nordiska staterna skola enligt en konvention den 6 februari 1931, som
trätt i kraft den 1 januari 1932, vissa beslut angående äktenskap, adoption och
förmynderskap, som meddelats i en av staterna, äga giltighet i de övriga. Stundom
har lagen förklarat utländska domar exigibla utan att i övrigt yttra sig
örn deras giltighet. Så har skett i anslutning till en del av Sverige biträdda
konventioner, t. ex. 1861 års konvention med Danmark angående verkställighet
av domar och konventionen den 10 februari 1931 mellan de nordiska staterna
angående indrivning av familjerättsliga underhållsbidrag.
Nu omförmälda fall, i vilka verkan tillerkännes åt utländska domar, äro ej
uttryck för en allmän princip utan ha tvärtom karaktären av undantag. Ett
ytterligare undantag utgör ovannämnda förslag till konvention örn erkännande
och verkställighet av domar.
Konventionen avser i främsta rummet lagakraftägande domar, som i en av
de fördragsslutande staterna givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående
skadestånd. Andra i brottmål uppkommande frågor — framförallt
ansvarsfrågor — falla ej under konventionen. Ärenden tillhörande jurisdictio
voluntaria omfattas ej heller av konventionen.
I konventionen gives en definition å uttrycket dom. Därmed förstås domstols
beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. Härigenom uteslutas be
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
9
slut, som under rättegången meddelas angående processuella frågor. I och för
sig uteslutes genom definitionen också beslut angående rättegångskostnader,
men det tillägges att lagakraftägande beslut, som i tvistemål i domen eller under
rättegången meddelats angående ersättning för rättegångskostnad — liksom
angående gottgörelse till vittne eller sakkunnig — skall i konventionen
anses lika med lagakraftägande dom. Med sådan dom skall ock likställas förlikning,
som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, samt utslag
varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon
betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända.
Beträffande domar mot utebliven svarande hava särskilda regler givits. Sådana
s. k. kontumaciedomar skola endast under angivna förutsättningar vinna
erkännande. En kontumaciedom blir till att börja med gällande, örn svaranden
vid målets anhängiggörande hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där
domen givits, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt
säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag
var pliktig att hava i den staten. Grunden för stadgandet är, att en kontumaciedom
ej bör vara gällande, med mindre svaranden hade så stark anknytning
till domslandet, att det rimligen kan begäras att han där sörjer för sitt
försvar.
Kontumaciedom blir vidare gällande, örn bindande överenskommelse var
träffad örn målets upptagande av den domstol, där domen gavs. Det är alltså
ej tillräckligt, att parterna i allmänhet avtalat örn målets behandling vid domstolarna
i viss stat, utan avtalet måste avse en bestämd domstol. Har svaranden
sålunda på förhand godtagit den domstol, där domen sedermera ges, föreligga
ej de skäl, som eljest föranlett uppställande av förbehåll i fråga om erkännande
av kontumaciedom.
Slutligen blir kontumaciedom gällande, örn den angår skadestånd för gärning,
som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes
personligen fått del av stämningen. Ett praktiskt exempel är skada,
som åstadkommits genom automobiltrafik. Delgivning av stämningen kan ske
under uppehåll, som inträffar när skadan förorsakas, eller vid ett senare tillfälle.
I fråga örn doms verkställande i annan fördragsslutande stat än den, där
domen meddelats, innebär förslaget, att verkställighet skall sökas hos viss i
konventionen angiven exekutiv myndighet, i Danmark eller Island fogden, i
Finland eller Sverige överexekutor och i Norge namsretten. Beslut örn verkställighet
meddelas i allmänhet utan motpartens hörande. Hans yttrande inhämtas
endast, när särskilda skäl därtill äro, såsom när ett uttalande örn ett
eller annat faktiskt förhållande är önskvärt.
Vid ansökning örn verkställighet skall fogas domen i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift samt bevis att domen äger laga kraft. Vidare fordras bevis,
att domen är av sådan beskaffenhet som enligt det förut sagda är en förutsättning
för att den skall omfattas av konventionen, d. v. s. att fråga är örn dom,
som givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, och att
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avd. 89 käft. (Nr 39.) 2
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
domen innebär avgörande av huvudsaken. Beviset behöver i denna del ej vara
specificerat, utan det är tillräckligt med ett allmänt intyg, att domen är av
sådan beskaffenhet, som sägs i de artiklar av konventionen, i vilka berörda
förutsättningar äro angivna. Bevis fordras också, att domen kan verkställas
i den stat, där den meddelades. Motsvarande bestämmelser hava givits beträffande
andra beslut än domar och angående förlikningar i vad dessa omfattas
av konventionen. När fråga är örn kontumaciedom, måste beviset utmärka,
att någon viss av de särskilda förutsättningarna för exekution av sådan dom är
uppfylld, d. v. s. antingen att svaranden genom hemvist eller på annat ovan
angivet sätt är anknuten till domslandet, eller att domstolen på grund av prorogation
varit behörig, eller ock att, örn domen angår skadestånd för gärning,
som begåtts i domslandet, svaranden där personligen mottagit kallelse till
svarsmål.
Nu anförda bevis utfärdas i Sverige av länsstyrelse och i de övriga länderna
av justitiedepartementet.
Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd
av översättning till danska, norska eller svenska språket.
Beträffande sättet för verkställigheten föreskrives, att den i envar stat skall
ske enligt där gällande lag. Örn domen innehåller föreskrift, att något skall
fullgöras vid äventyr av tvångsmedel, såsom vitén eller fängelse, skall detta
ej gälla i exekutionslandet; däremot kunna vid exekutionen tvångsmedel åläggas
i sistnämnda land.
Förutnämnda konvention av år 1861 mellan Damnark och Sverige angående
verkställighet av domar skall upphöra vid förevarande konventions ikraftträdande.
I övrigt äger konventionen ej tillämpning rörande ämnen, som genom
andra konventioner reglerats.
Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på
grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra successionsrättsliga
spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att
regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan
de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgörande
angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt
eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig
art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister.
Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de
särskilda konventionsstaterna framträder principiell olikhet i rättsåskådning
— man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rättspraxis
rörande s. k. differensaffärer —- göres i konventionen förbehåll örn rätt
att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars tilllämpande
skulle vara oförenligt med landets rättsordning.»
Den överenskommelse mellan de nordiska länderna, som i förevarande avseende
kunnat komma till stånd, torde innebära betydande praktiska fördelar, och
godkännande av densamma synes fördenskull böra ske. Då utskottet ej heller
Första lagutskottets utlåtande Nr 39.
11
vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget funnit anledning
till anmärkning, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte godkänna förevarande konvention samt
antaga det framlagda lagförslaget.
Stockholm den 3 maj 1932.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
"Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Akerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,
Borell, Schlyter, Öhman och Jonsson i Lycksele;
från andra kammaren: herrar Björkman*, Lindqvist i Halmstad, Nilsson i
Antnäs, Lindley, Olsson i Rimforsa, Christenson, Sjögren och Jonsson i Risinge.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.