8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr h.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 9 fehr. 1932 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
införande i kommunallagarna av bestämmelser
därom att för vissa fullmäktige suppleanter skola
utses.
I en inom andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 3, har herr Hällgren hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa örn utredning rörande lämpligheten av införande i kommunallagarna
av sådana bestämmelser, att vid val av stads-, kommunal-, municipal-
och kyrkofullmäktige även suppleanter måtte utses för att inkallas
vid uppståndet hinder för vald fullmäktig att bevista sammanträde».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt kommunallagarna utses icke för fullmäktige i de borgerliga primärkommunerna
eller för de kyrkliga kommunernas fullmäktige några suppleanter,
vilka vid hinder för valda fullmäktige att bevista sammanträde kunna inträda
såsom deras ersättare. Efterträdare för fullmäktig, som avgår före den
bestämda tjänstgöringstidens utgång, utses först efter anmälan örn detta förhållandet
genom ny röstsammanräkning.
Däremot utses vid tillsättandet av kommunala nämnder, styrelser eller råd i
samband med valet av ledamöter i dessa ävenledes suppleanter, som kunna ersätta
ledamöter, vilka äro förhindrade att infinna sig vid sammanträde. Liknande
bestämmelser gälla även för landstingens del. Utskottet finner emellertid
detta förhållande icke utgöra en omständighet av beskaffenhet att i och
för sig böra föranleda införandet av suppleantinstitutionen även i de kommunala
fullmäktigeförsamlingarna. Mellan dessa och landstingen föreligger den
väsentliga skillnaden, att de senare utgöra eller ingå i valkorporationer för utseende
av ledamöter i riksdagens första kammare samt att landstingen i regel
endast hålla ett enda möte årligen av omkring veckolång varaktighet. Mellan
fullmäktigeförsamlingarna å ena sidan och de kommunala nämnderna, styrelserna
eller råden å den andra föreligger åter den likaledes betydelsefulla skillnaden,
att endast de förra men icke de senare utöva den kommunala självstyrelsen
i egentlig mening, vilket medför ett helt annat ansvar för ledamot av de
förra än för medlem av de senare.
9
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Jf.
Något allmänt behov för införandet av .suppleantinstitutionen även för fullmäktigeförsamlingarna
inom de borgerliga primärkommunerna eller de kyrkliga
kommunerna har icke pavisats. Det torde ock tillhöra undantagen, att
något större antal fullmäktige är frånvarande från sammanträde.
I likhet med vad konstitutionsutskottet närmare utvecklat vid 1928 års riksdag
samt upprepat vid 1930 års riksdag i samband med behandlingen av
förslaget till nya kommunallagar, anser utskottet principiella invändningar
kunna riktas mot införandet av suppleantinstitutionen i de kommunala fullmäktigeförsamlingarna.
En anordning av föreslagen art skulle kunna leda
till att de ordinarie fullmäktiges känsla av ansvar förminskades och att följaktligen
en fullmäktig lätt kunde utan tvingande skäl låta en suppleant i omstridda
frågor inträda i sitt ställe. Suppleant skulle dessutom i regel, och i
motsats till vad som vanligen gäller örn suppleant i utskott, nämnd, styrelse
eller råd, endast under spridda sammanträden komma att deltaga i fullmäktiges
arbete och torde då i allmänhet icke hinna förvärva den erfarenhet och vana vid
arbetet och den insikt i föreliggande frågor, som erfordras för att hans insats
skall bliva av värde.
Utskottet finner alltså icke skäl föreligga att efter den nyligen företagna revisionen
av kommunallagarna, vid vilken jämväl förevarande fråga var föremål
för övervägande, tillstyrka införandet av suppleantinstitutionen för fullmäktigeförsamlingarna
inom den borgerliga primärkommunen eller den kyrkliga
kommunen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 februari 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, T ludin*, David Bergström, greve
Spens, O. W. Hansson, Mellén, Valfrid Eriksson, Larsén, Fredrik Ström*, P. Sandström*,
Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken, Borg*, Persson i Trången, Hallén*,
Anderson i Norrköping, Holmström, Fast och Alströmer*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Mellén, Fredrik Ström, Borg, Hallén och Holmström, som ansett,
att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 198Z. 5 sami. 1 haft. (Nr 1—4.)
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Jt.
Den revision av kommunallagarna, som företogs vid 1930 års riksdag, var
i huvudsak av formell natur. En saklig omprövning av de olika bestämmelserna
kan därför vara påkallad, när erfarenheten av en eller annan olägenhet
gör sig märkbar. En sådan synes också ha påtalats i den föreliggande motionen.
Uttalade farhågor för olägenheter, som suppleantskap inom fullmäktigeinstitutionema
skulle medföra, synas utskottet ogrundade. Såsom motionären
framhåller har under mångå år suppleantskap inom de förvaltande styrelserna
och nämnderna förefunnits, utan att man kan säga, att de personer,
som i egenskap av suppleanter deltagit i förvaltningsorganens beslut, visat
mindre ansvarskänsla och omdömesförmåga än ordinarie medlemmar. Icke
minst inom våra landskommuner torde det vara till uppenbar båtnad för det
kommunala livet, att ringen av dem, som äga att handlägga kommunala spörsmål
och bära ansvaret därför, kan vidgas. Motionären har även påpekat den
skolning och fostran till ansvar som här kan vinnas.
I större kommuner framträda ofta olägenheterna av att suppleant ej kan
inkallas. Den större och mer krävande omfattning, som de kommunala arbetsuppgifterna
i dylika kommuner äga, gör, att väljarna helt naturligt söka träffa
sitt val bland de bäst kvalificerade, vilkas arbetskrafter i regel tagas starkt
i anspråk för både det enskilda och offentliga livets uppgifter. Det kan då
icke undgås, att många sådana representanter med strängt anlitad tid stundom
nödgas vara borta från ett eller annat sammanträde. Deras frånvaro kan
skapa olägenheter av olika slag, oberäknade förskjutningar i de olika meningsgrupperna
o. d. Övriga skäl, som kunna tala för behovet av suppleanter
i styrelser, utskott och nämnder, synas utskottet jämväl förefinnas i fråga om
fullmäktige.
Det hemställes därför,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om utredning rörande lämpligheten av införande i kommunallagarna
av sådana bestämmelser, att vid val av stads-, kommunal-,
municipal- och kyrkofullmäktige även suppleanter
måtte utses för att inkallas vid uppståndet hinder för vald
fullmäktig att bevista sammanträde.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
820504