Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.
15
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdag sordningen samit
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen ävensom en i
ämnet väckt motion.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en
av Kungl. Majit till riksdagen avlåten den 11 mars 1932 dagtecknad proposition
nr 194, däri Kungl. Majit:
1) till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen.
§ 14.
Vid valet utses, i den ordning vallagen stadgar, tvåhundra ledamöter för särskilda
valkretsar och trettio ledamöter gemensamt för hela riket.
Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.
§ 15.
1. I varje valkrets väljes, efter folkmängden vid början av året näst före
den fyraårsperiod, för vilken valen gälla, en riksdagsman för varje fullt tal,
motsvarande en tvåhundradel av rikets folkmängd.
2. För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundradelar
av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena i 1
och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundra, skola, för ernående av detta
antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt
1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, var för
sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare
en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, av
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
16
göres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 6 mom. är
stadgat.
4. Det antal---av Konungen.
§ 17.
1. Val till---vallagen sägs.
2. Förordnar Konungen---av fyraårsperioden.
3. Avgår riksdagsman innan den tid, för vilken lian blivit vald, tilländalupit,
fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs.
§ 18.
Valen till andra kammaren äro omedelbara och proportionella. Varje röstande
tillkommer lika röst.
Närmare bestämmelser örn valen meddelas i vallagen.
§ 19.
För valkrets kunna till ledamöter av andra kammaren endast utses män och
kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är örn stad, bestående
av flera valkretsar, inom någon av dessa. Gemensamt för hela riket kunna
utses män och kvinnor, som äga valrätt inom någon av rikets valkretsar.
§ 20.
För en var, som blivit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall, på sätt i
vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i tva exemplar, av
vilka det ena överlämnas åt den valde och det andra insändes till det departement,
till vilket justitieärendena höra, där ej chefen för nämnda departement
utfärdat fullmakten.
§21.
Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra
vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos Konungens befallningshavande
eller, örn han utsetts gemensamt för hela riket, hos chefen för det
departement, till vilket justitieärendena höra.
§22.
Är någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren för viss
valkrets, må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål
äger klaganden hos Konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och
skall’ han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens
slut sina till Konungen ställda besvär ingiva till Konungens befallningshavande,
som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara.
Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländalupit, har
Konungens befallningshavande att besvären jämte alla målet rörande handlingar
ofördröjligen till Konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles,
som i 11 § sägs.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI -
VI
§ 27.
Därest någon varder för samma tid vald till ledamot av bägge kamrarna
eller till ledamot av endera för två eller flera valkretsar eller till ledamot av
andra kammaren såväl för viss valkrets som gemensamt för hela riket, må på
honom ankomma att bestämma, vilket riksdagsmannauppdrag han vill mottaga.
Dock åligger honom att hos Konungens befallningshavande i den ort,
för vilken han uppdrag ej mottager, eller, örn han icke mottager gemensamt
för hela riket tillsatt plats i andra kammaren, hos chefen för det departement,
till vilket justitieärendena höra, därom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
1. Hos Konungen göres av vardera kammaren anmälan örn de ledigheter
inom kammaren, vilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas,
varefter Konungen förordnar örn ledigheternas fyllande.
2. Örn mellan riksdagar ledighet i första kammaren genom ledamots avgång
uppstår, åligger Konungens befallningshavande att därom göra anmälan
hos Konungen, som förordnar örn ledighetens fyllande.
Uppstår mellan riksdagar ledighet i andra kammaren, åligger Konungens
befallningshavande eller, örn den avgångne utsetts gemensamt för hela riket,
chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra, att föranstalta örn
ledighetens fyllande.
2) föreslagit riksdagen, att under förutsättning att ändring av riksdagsordningen
i överensstämmelse med ovan under 1) intagna förslag varder av riksdagen
i grundlagsenlig ordning beslutad, antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn
val till riksdagen.
Härigenom förordnas, dels att rubriken till 54—70 §§ lagen den 26 november
1920 örn val till riksdagen skall lyda på sätt nedan sägs, dels ock att
55—57, 59, 69, 72, 79—82, 85—89 och 94 §§ samma lag skola, 69, 72 och 79 §§
i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
Om valets förberedande, kungörande och förrättande.
55 §.
1. När val i hela riket till andra kammaren skall äga rum, skall för ett vart
av de partier, som ämna deltaga i valet, skriftlig anmälan därom, undertecknad
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 17 käft. (Nr 30—31.) 2
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
av minst femtio valberättigade personer, ingivas till justitiedepartementet sist
å trettionde dagen före den i 54 § 1 mom. första stycket avsedda valdagen.
Anmälan skall upptaga namn å kandidater, till ett antal av högst sextio, att
ifrågakomma till de platser, som jämlikt § 14 riksdagsordningen skola besättas
gemensamt för hela riket (rikslista). Namnen skola vara uppförda det
ena under det andra i den ordning de anses böra ifrågakomma.
I anmälningsskriften bör en av anmälarna eller annan valberättigad person
bemyndigas att såsom ombud för partiet företräda anmälarna i de hänseenden,
varom nedan sägs. Tillika böra två ersättare för ombudet utses att i dennes
frånvaro var för sig inträda som ombud i hans ställe.
Anmälan bör innehålla tydlig uppgift å anmälares, kandidaters samt ombuds
och ersättares namn, titel eller yrke och hemvist, så ock den beteckning i
övrigt, som kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vilka åsyftas.
2. Vid anmälan skola fogas dels skriftlig förklaring från envar å rikslista
upptagen kandidat, att han medgiver sitt namns uppförande å listan, dels
ock av valnämndsordförande eller ledamot av magistrat utfärdade intyg därom,
att envar anmälare och kandidat samt ombud och ersättare äro valberättigade.
3. Chefen för justitiedepartementet åligger att, efter inom departementet
verkställd undersökning, utan uppskov låta meddela ombudet de anmärkningar,
till vilka undersökningen må giva anledning beträffande anmälan och därvid
fogade handlingar. Fullständigande och förtydligande av ingiven anmälan
må av ombudet göras i skrift, som ingives till departementet sist å tionde dagen
från den, då anmälan senast skolat ingivas. Ej må å rikslista uppföras andra
namn än de ursprungligen upptagna.
4. Så snart ske kan efter den i 3 mom. angivna tidpunkt företager departementschefen,
i närvaro av tre bland de av riksdagen valde fullmäktige i
riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret, slutlig granskning av
ingivna anmälningar.
Anmälan, som ej är i rätt tid ingiven eller ej är undertecknad av minst
femtio behöriga anmälare, må ej upptagas. Ej heller må anmälan upptagas,
därest den icke innehåller rikslista eller örn å sådan lista icke finnes något
giltigt namn.
Framgår beträffande något å rikslista förekommande namn ej fullt otvetydigt,
vem som därmed åsyftas, eller upptager rikslista namn på någon, som
ej är valbar eller från vilken förklaring, som i 2 mom. omförmäles, ej inkommit,
anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å rikslista flera namn än
som enligt 1 mom. är medgivet, anses det eller de sista övertaliga namnen såsom
obefintliga.
5. De partier, beträffande vilka anmälan upptagits, tilldelas nummer i följd
från och med 1. Därest ombuden för samtliga dessa partier enas örn viss nummerordning,
skall denna följas. Eljest sker tilldelningen av nummer medelst
lottning.
Partierna uppföras i den sålunda bestämda nummerordningen å en förteckning
med angivande för varje parti av partinummer och rikslista.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.
19
Formulär till förteckningen fastställes av Konungen.
6. Den enligt 5 mom. upprättade förteckningen låter departementschefen
genast kungöra i allmänna tidningarna och översända till samtliga Konungens
befallningshavande.
56 §.
Konungens befallningshavande låter, då val i hela riket skall förrättas, ofördröjligen
efter mottagande av den enligt 55 § 5 mom. uppgjorda förteckningen
och vid annat val så snart ske kan utgå kungörelse örn valet, som uppläses
i kyrkorna och införes i ortstidningar.
I kungörelsen skall upptagas:
1) ovannämnda förteckning;
2) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;
3) dag och tid för valet;
4) valstället för varje valdistrikt; samt
5) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;
skolande sammanräkningen utsättas att äga rum så snart ske kan.
Kungörelsen skall tillika innehålla erinran örn den skyldighet, som jämlikt
70 § åligger valförrättare, att ofördröjligen till Konungens befallningshavande
insända de förseglade omslag, som i 69 § avses, ävensom valprotokoll och röstlängd.
57 §.
Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett valdistrikt,
magistraten; och i annan stad magistratens deputerade, varom i 91 § här nedan
sägs.
Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller tryckta
eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.
Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga
fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan avstyras, äge
valförrättaren att avbryta förrättningen.
I vallokal skola finnas anslagna exemplar av denna lag samt den i 55 § 5
mom. omförmälda förteckning.
59 §.
Vid valet skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken.
Å valsedel skall överst med siffra angivas något av de partinummer, som
upptagits å den i 55 § 5 mom. omförmälda förteckning; dock må över eller före
numret utsättas ordet »Partinummer» eller annat uttryck av samma innebörd.
Under numret skola uppföras namn å kandidater att väljas för valkretsen,
det ena under det andra, i den ordning de anses böra förekomma vid valet och
till ett antal av högst dubbelt så många som det antal riksdagsmän, som skall
utses för valkretsen. Jämte tydlig uppgift å kandidats namn bör angivas
hans titel eller yrke och hemvist samt den beteckning i övrigt, som kan vara
nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem som åsyftas.
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
Nedtill å valsedeln må upptagas ordet »Rikslista» och därunder ett eller flera
av namnen å rikslistan för det parti, vars nummer utsatts överst å sedeln, i den
ordning de förekomma å listan.
69 §.
1. När alla---röstningen avslutad.
2. Omedelbart därefter---nyssnämnda personer.
3. a) Sedan de----uttages innehållet.
b) Befinnes därvid---dessas antal.
c) Förekommer anledning —--dessas antal.
d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b och c återinlagts
i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas efter partinummer. Antalet valsedlar
inom varje parti räknas, varefter sedlarna inom varje parti för sig inläggas
i ett eller flera omslag. Å varje omslag antecknas partinumret å dje
inneliggande valsedlarna samt dessas antal.
e) De omslag---protokollet avtryckas.
4. I protokollet —--ytterligare antecknas:
a) antalet valkuvert---kuvert inlagts;
b) antalet valsedlar---sedlar inlagts;
c) antalet valsedlar inom varje parti med angivande av partiets nummer
jämte antalet omslag, vari dessa sedlar inlagts.
5. Förrättningen bör---äro obrutna.
72 §.
Valsedelsförsändelse, varom i 71 § sägs, må ej anordnas tidigare än dagen
för Konungens befallningshavandes kungörelse örn valet, ej heller senare än
valdagen.
Valsedelsförsändelse skall —---- vittnesintyget underskrives.
79 §.
Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än vitt papper;
å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där
anbragt;
vilken saknar partinummer eller upptager sådant å annat ställe än ovanför
namnen;
vilken icke upptager något giltigt namn å kandidat att väljas för valkretsen;
å vilken ordet »Rikslista» finnes upptaget å annat ställe än i 59 § fjärde
stycket föreskrivits;
å vilken under nämnda ord upptagits namn, som ej finnes å rikslistan för
det parti, vars nummer utsatts överst å sedeln, eller namnen upptagits i annan
ordning än de förekomma å rikslistan.
Finnas i---alla ogilla.
80 §.
Är å valsedel något namn å kandidat att väljas för valkretsen överstruket,
eller framgår med avseende å något sådant namn ej fullt otvetydigt, vem som
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.
21
därmed åsyftas, eller upptages namn å kandidat, som ej är valbar, anses sådant
namn såsom obefintligt.
Finnas å valsedel flera namn å kandidater att väljas för valkretsen än som
enligt 59 § tredje stycket är medgivet, anses det eller de sista övertaliga namnen
såsom obefintliga.
Är å valsedel namn från rikslista överstruket., inverkar detta icke å sedelns
giltighet.
81 §.
Sedan valsedlarna ordnats efter partinummer, sammanräknas rösterna och
bestämmes valets utgång inom valkretsen enligt de i 19 §, 20 § 1 mom. och 22 §
angivna grunder.
82 §.
Hava vid valet riksdagsmän icke blivit för valkretsen till föreskrivet antal
utsedda, varde nytt val anställt.
85 §.
Valets utgång i valkretsen kungöres omedelbart genom uppläsning av det
vid förrättningen förda protokoll. Med protokollets uppläsning är förrättningen
avslutad.
Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas av Konungens befallningshavande.
Sådan fullmakt skall hava följande lydelse:
»Vid röstsammanräkning, som den — — — (dag, månad, år) — — —
hållits för» N.N. »valkrets, har» N.N. »blivit utsedd till ledamot av riksdagens
andra kammare för en tid av fyra år, räknade från och med den 1 januari
nästkommande år;» (eller örn valet hållits efter fyraårsperiodens början: »för
tiden till den 1 januari år----;») »varom detta länder till bevis och full
makt.
» Ort och tid.
Efter förrättningens avslutande insänder Konungens befallningshavande ofördröjligen
avskrift av protokollet till justitiedepartementet.
86 §.
1. Sedan avskrifter av protokollen över de jämlikt 77 § verkställda röstsammanräkningarna
för rikets samtliga valkretsar inkommit till justitiedepartementet,
företages med ledning av nämnda protokoll ofördröjligen inför
chefen för sagda departement och i närvaro av de i 55 § 4 mom. omförmälda
fullmäktige förrättning för tillsättande av de trettio ledamöter, som jämlikt
§ 14 riksdagsordningen skola utses gemensamt för hela riket.
2. För varje parti uträknas det sammanlagda antalet platser, som i de
särskilda valkretsarna tilldelats partiet. Har samma person erhållit platser
från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats,
vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser
från tre partier, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så
vidare efter samma grund.
3. Parti, som icke tilldelats plats i någon valkrets, är uteslutet vid tillsättande
av ledamöter enligt denna paragraf.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.
4. De platser, som skola besättas, fördelas mellan de partier, som må
ifrågakomma, sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket
för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats,
som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets första plats tillerkännes
den, vars namn står först å partiets rikslista, partiets andra plats den,
som bär andra namnet å listan, partiets tredje plats den, som bär tredje namnet
å listan, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till
platsen, vid fördelningen redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera
andra partier.
För bestämmande av jämförelsetal delas varje partis sammanlagda rösttal i
riket med antalet partiet tilldelade platser i valkretsarna, ökat med 1. Det
tal, som sålunda erhålles, är partiets jämförelsetal, så länge partiet vid fördelningen
ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet
för varje gång så, att partiets rösttal delas med det antal platser,
som tilldelats partiet i valkretsarna och vid den pågående fördelningen, ökat
med 1. Har samma person vid fördelningen erhållit platser från två partier,
skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses
blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre partier, anses
varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.
Har ett parti vid fördelningen redan fått sig tilldelad plats så många
gånger, som motsvarar antalet namn å partiets rikslista, varde det från vidare
jämförelse uteslutet.
Mellan lika jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.
5. Chefen för justitiedepartementet låter vid förrättningen föra protokoll
enligt formulär, som av Konungen fastställes.
6. Utgången av förrättningen kungöres ofördröjligen i allmänna tidningarna.
7. Fullmakt för riksdagsman, vilken utsetts vid förrättning, som i denna
paragraf avses, utfärdas av förenämnde departementschef. Sådan fullmakt
skall hava följande lydelse:
»Vid förrättning, som jämlikt 86 § av lagen örn val till riksdagen hållits inför
chefen för justitiedepartementet, har» N. N. »blivit utsedd till ledamot av
riksdagens andra kammare för en tid av fyra år, räknade från och med den 1
januari nästkommande år;» (eller örn förrättningen hållits efter fyraårsperiodens
början: »för tiden till den 1 januari år -— --;») »varom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
8. Har i anledning av besvär förordnats, att i en eller flera valkretsar nytt
val skall äga rum eller att, i stället för den vid valet verkställda, ny sammanräkning
skall företagas, då skall, sedan samtliga på grund härav verkställda
val och sammanräkningar vunnit laga kraft, företagas ny förrättning, som i
denna paragraf sägs. Befinnes vid denna förrättning, att andra personer än de
tidigare utsedda böra vara ledamöter av kammaren, vidtages den ändring i
fråga örn platsernas besättande, som härav må påkallas, varefter fullmakt för
den eller de sålunda utsedda utfärdas på sätt i nästföregående moment sägs.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI.
23
87 §.
1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman för viss valkrets, avsagt sig
uppdraget eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit
vald, då skall Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning,
så kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräkning inom det
parti, för vilket den avgångne blivit vald. Blev den avgångne vald för flera
partier, skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades
honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst, och röstvärdet skall
tillgodoräknas den av de förut ej valde, vilkens namn står främst på sedeln.
Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den avgångnes ställe.
Mellan lika rösttal skilje lotten.
Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under
försegling.
2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 morn.,
avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid
den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,
som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen.
3. Vid förrättning, som i denna paragraf avses, skall Konungens befallningshavande
i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna samt vilken
på grund därav skall inträda i den avgångnes ställe. Sedan detta protokoll
vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallningshavande omedelbart
fullmakt för den sålunda utsedde. Sådan fullmakt skall vara av följande
lydelse:
»Sedan» N. N. »blivit utsedd till ledamot av riksdagens andra kammare
för» N. N. »valkrets för en tid av fyra år, räknade från och med den 1 januari
år —---,» (eller örn den avgångne utsetts först efter fyraårsperiodens
början: »för tiden till den 1 januari år---,») »men denna plats blivit
ledig, har vid förrättning enligt 87 § av lagen örn val till riksdagen» N. N.
»blivit utsedd att inträda såsom ledamot av nämnda kammare för tiden tili
den 1 januari år---;» (eller örn förrättningen hållits före fyraårsperio
dens
början: »för sagda tid;») »varom detta länder till bevis och fullmakt.»
Ort och tid.
4. Finnes i fall, som i denna paragraf avses, å ovan omförmälda valsedlar
icke namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den avgångnes ställe,
då skall Konungens befallningshavande insända avskrift av protokollet över
förrättningen till justitiedepartementet för platsens återbesättande i den ordning,
som i 88 § sägs.
Samma lag vare, där fel, som på besvär över den omedelbara utgången av
valet förklarats hava förelupit, är sådant, att det ej kan avgöras, vem som bör
inträda i den avgångnes ställe.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
88 §.
Avgår riksdagsman, som utsetts vid förrättning, som i 86 § sägs, före utgången
av den tid, för vilken han blivit vald, eller kan av anledning, som i
87 § 4 mom. sägs, plats i viss valkrets ej återbesättas, då skall inför chefen för
justitiedepartementet, i närvaro av de i 55 § 4 mom. omförmälda fullmäktige,
förrättning företagas för fyllande av ledigheten, i förra fallet så snart ske
kan och i senare fallet sedan den inför Konungens befallningshavande jämlikt
87 § verkställda sammanräkningen vunnit laga kraft och avskrift av protokollet
över densamma inkommit till nämnda departement. Till ledamot av
kammaren i den avgångnes ställe skall utses den, vars namn är det främsta
bland de icke förut valdes å rikslistan för det parti, för vilket den avgångne
var vald, eller, där denne var vald för flera partier, å rikslistan för det parti,
från vilket plats först tilldelades honom.
Avgår sålunda utsedd riksdagsman före utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd, skall vid förrättning, som nyss är sagd, i hans ställe till
riksdagsman utses den, vars namn då är det främsta bland de icke förut valdes
å rikslistan för det parti, för vilket den avgångne var vald.
Vid förrättning, som hålles jämlikt denna paragraf, låter nämnde departementschef
föra protokoll.
Departementschefen utförde omedelbart fullmakt för utsedd riksdagsman.
Sådan fullmakt skall vara av följande lydelse:
»Sedan» N. N. »blivit inför chefen för justitiedepartementet» (eller där den
avgångne blivit utsedd för viss valkrets: »blivit för» N. N. »valkrets») »utsedd
till ledamot av riksdagens andra kammare för en tid av fyra år, räknade
från och med den 1 januari år---,» (eller örn den avgångne utsetts först
efter fyraårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år--—,»)
»men denna plats blivit ledig, har vid förrättning enligt 88 § av lagen om
val till riksdagen» N. N. »blivit utsedd att inträda såsom ledamot av nämnda
kammare för tiden till den 1 januari år---;» (eller örn förrättningen
hållits före fyraårsperiodens början: »för sagda tid;») »varom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
89 §.
Einnes vid förrättning, som i 88 § föreskrives, å rikslistan för det parti, för
vilket den avgångne blivit utsedd, icke namn å någon, som kan inträda såsom
ledamot i den avgångnes ställe, skall den lediga platsen stå obesatt intill
dess den vid nytt allmänt val besattes.
94 §.
Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning mot röstlängd,
som i 42 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för talans fullföljande
eller bevarande eller åtgärd jämlikt 55 § sist bör företagas, må anmärkningen
framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81.
25
Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagens beslut, varigenom riksdagen
bifallit Konungens förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28
riksdagsordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Konungen anmält;
dock att vid utseende av efterträdare åt avgången riksdagsman, som valts enligt
förut gällande bestämmelser, dessa fortfarande skola äga tillämpning.
Utskottet Ilar i samband härmed till behandling förehaft en i andra kammaren
av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. väckt motion, nr 517, vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid
densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 11 mars 1932 saint beträffande motiveringen för motionen till densamma.
Under senare år hava vid flera tillfällen önskemål framförts örn genomförande
av sådana anordningar, att fullständig proportionalitet bleve garanterad
vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare.
Redan 1918 års riksdag framhöll i skrivelse till Kungl. Majit med begäran
örn utredning rörande åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av olägenheter,
förenade med det proportionella valsättet, behovet av ändringar i valsättet
i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes. Härvid uttalades,
att frågan örn införande av ett utjämningsförfarande, vare sig med tilläggsmandat
eller på annat sätt, i detta sammanhang borde undersökas. I överensstämmelse
med denna framställning diskuterade sedermera de för verkställande av
den begärda utredningen tillsatta proportionalvalsakkunniga i ett år 1921 avgivet
betänkande berörda fråga. De sakkunniga uttalade härvid, att två utvägar
stöde till buds, örn man ville ernå en fullt exakt proportionalitet i partiernas
representation; antingen kunde riket konstitueras såsom en valkrets, eller ock
kunde man bibehålla valkretsindelningen men under kombination med ett utjämningsförfarande
av den innebörden, att sedan partisiffrorna för hela riket
uträknats, en slutjustering av det totala resultatet, sådant det framginge av de
sammanlagda valkretsvalen, ägde rum i syfte att åt varje parti giva dess exakt
proportionella andel av andra kammarens sammanlagda medlemssiffra. Vissabetänkligheter
uttalades emellertid mot tanken på ett utjämningsförfarande i
enlighet med de förslag, som förelagts de sakkunniga till bedömande. Sålunda
skulle införandet av systemet med utjämningsförfarande innebära ett understrykande
av partimomentet vid de parlamentariska valen. Systemet förutsatte
en absolut enhetlighet i partibeteckningar, en uniformering av partiväsendet
över hela riket. Även om en dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste
genomförd, skulle den härigenom för framtiden fastslås. Det kunde
ifrågasättas, huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen
vore av den oomtvistliga vikt, att den först och sist måste utan alla
Historik.
26
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
andra hänsyn tillgodoses. Man kunde fråga sig, om de smärre partiernas rätt
till absolut exakt representation i hela riket vore så under alla förhållanden betvingande,
som den framställts. Godtoge man den proportionella grundmaximen
såsom en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser förbleknade till betydelselöshet,
vore rätten i fråga uppenbar. Men den bleve det icke, ifall man
ställde sig på den ståndpunkten, att den proportionella exaktheten icke finge
genomföras längre, än att den icke utövade en skadlig åverkan på andra det
politiska livets värden. Tills vidare finge man därför nöja sig med de approximationer,
som vi redan hade eller som vi med en valkretsförstoring kunde få.
Man kunde också ställa sig tvivlande gentemot det berättigade i att ett parti,
som utan någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda
små röstsiffror från alla landsändar, nådde fram till nödig representationssiffra,
kunde utan vidare sägas hava en verklig »rätt» till representation.
Vid 1922 och 1926 årS riksdagar framställdes förslag, åsyftande införandet
av ett utjämningsförfarande vid val till riksdagens andra kammare. Förslagen
avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogos av riksdagen. Till stöd
för sitt ståndpunktstagande åberopade sig utskottet bland annat på proportionalvalsakkunnigas
ovan berörda uttalande. År 1926 anförde utskottet jämväl
vissa andra synpunkter till stöd för ett avstyrkande, såsom att det särskilt i
vårt vidsträckta land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen
knappast vore lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna
tillgodoräknas en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen, samt att den år
1921 beslutade utvidgningen av valkretsarna och de år 1924 införda bestämmelserna
örn tre väljarbeteckningar vore ägnade att i viss mån verka till åstadkommande
av mera fullständig proportionalitet vid fördelning av partiernas
mandat vid val till andra kammaren.
År 1927 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet tre sakkunniga
med uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag i syfte att
vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i
förhållande till deras sammanlagda rösttal. I sitt år 1928 avgivna betänkande
förordade de sakkunniga, därest åtgärder i ifrågavarande riktning skulle vidtagas,
ett system med tilläggsmandat. Enligt detta skulle vid val till andra
kammaren först 215 platser besättas i de särskilda valkretsarna var för sig och
i huvudsak enligt gällande regler. Därefter skulle, sedan valresultatet i rikets
samtliga valkretsar fastställts, återstående femton platser fördelas mellan partierna
på så sätt, att partierna bleve representerade i kammaren i förhållande
till de totala rösttalen i riket; dock skulle parti, som icke erhållit någon valkretsvis
tillsatt plats, icke kunna deltaga i tävlan örn tilläggsmandaten. De
varje parti tillkommande tilläggsmandaten skulle tillfalla kandidater i valkretsar,
där partiet hade den i förhållande till sitt rösttal minsta representationen.
Det av 1927 års vallagstiftningssakkunniga utarbetade förslaget upptogs i
en motion vid 1928 års riksdag, och ett förslag, som i huvudsak anknöt härtill,
framlades vid påföljande riksdag. Vid båda dessa tillfällen avstyrktes
motionerna av konstitutionsutskottet under hänvisning till utskottets tidigare
uttalanden; förslagen avslogos även av riksdagen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
27
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skola av andra kammarens
230 mandat 200 fördelas å de särskilda valkretsarna i enlighet med redan nu
gällande grander, d. v. s. i varje valkrets skall utses en riksdagsman för varje
fullt tal, motsvarande en tvåhundradel av rikets folkmängd, dock minst tre
riksdagsmän. De 30 återstående mandaten skola erhålla karaktären av riksmandat.
Eör dessa har ett särskilt nomineringsförfarande föreslagits. Varje
väljaregrupp, som ämnar uppträda vid valen (parti), skall härom göra
anmälan hos chefen för justitiedepartementet. Dylik anmälan skall vara ingiven
viss tid före valdagen och vara undertecknad av minst femtio inom riket
röstberättigade personer. De partier, som sålunda anmälts, tilldelas skilda nummer
i följd från och med 1; tilldelningen av nummer avgöres genom lottning,
där ej överenskommelse mellan parterna träffas. Anmälan rörande deltagandet
i valet skall innefatta jämväl förslag till rikskandidater för partiet, över anmälda
partier och rikslistor upprättas en förteckning, som kungöres i allmänna
tidningarna och, genom länsstyrelsens försorg, i ortstidningar. I anslutning
härtill skall enligt propositionen beträffande valets förrättande införas regeln,
att valsedel skall upptaga nummer å för valet anmält parti. Under numret
uppföras, såsom enligt gällande bestämmelser under väljarbeteckningen, kandidater
att väljas inom kretsen. Därjämte kan emellertid å valsedeln angivas
ett eller flera av de kandidatnamn, som finnas upptagna å rikslistan för det
parti, vars nummer utsatts å valsedeln. Beträffande själva röstsammanräkningen
skall enligt propositionen i huvudsak gällande regler bibehållas. Valsedlarna
ordnas efter å desamma angivet nummer. Sedan sammanräkning och
mandatfördelning ägt rum inom kretsarna insändas protokollen häröver till
chefen för justitiedepartementet, vilken i närvaro av tre bland de av riksdagen
valda fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret
verkställer sammanräkning för besättande av riksmandaten. Härvid sammanlägges
det antal röster, som inom hela riket avgivits med anslutning till varje
parti, och fastställes det antal platser, som varje parti erhållit inom valkretsarna.
De trettio riksmandaten fördelas därefter enligt vanliga regler på rikslistorna,
så att varje parti erhåller det antal mandat (kretsmandat och riksmandat),
som svarar mot dess totala rösttal i hela riket. Dock är parti, som
ej erhållit något kretsmandat, ej berättigat att ifrågakomma vid riksmandatens
fördelning.
Föredragande departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget bland annat anfört, att vid utformningen av ett efter vår tids
förhållanden anpassat demokratiskt representationssystem två synpunkter
framför andra vore vägledande. Å ena sidan borde representationen vara i sann
mening demokratisk, d''. v. s. giva uttryck åt de meningsriktningar, som förekomme
inom skilda grupper av den enligt grundsatsen om allmän och lika rösträtt
bildade väljarekåren. Å andra sidan borde representationens sammansättning
erbjuda den kvalitativa styrka, som svarade mot dess ställning i statslivet
och de alltmer omfattande och för samfundsförhållandenas gestaltning viktiga
frågor, den hade att behandla. En valordnings företräden kunde icke bedömas
Förslagets
grundlinjer
Departe mentschef!; -
28
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81.
allenast ur den förra, kvantitativa synpunkten; den måste ock vara så beskaffad,
att den tillförsäkrade representationen de bästa möjliga insatser av personlig
duglighet och erfarenhet. Att samtidigt tillgodose båda dessa krav
framstode som ett av de mest trängande problemen i nutida författningspolitik.
Örn man från dessa utgångspunkter undersökte de erfarenheter, som vunnits
av det gällande valsättet vid valen till andra kammaren, förelåge vissa icke
oväsentliga brister. De principer, på vilka valordningen byggde, hade icke
blivit följdriktigt tillämpade. De åren 1921 och 1924 i syfte att åstadkomma
ökad proportionalitet genomförda reformerna, en genomsnittlig förstoring av
valkretsarna och införandet av bestämmelser av s. k. valteknisk samverkan, hade
ur nyss angivna synpunkter knappast fyllt sitt ändamål. Totalavvikelserna i
mandat vid en jämförelse mellan den faktiska mandatfördelningen och motsvarande
fördelning efter partiernas rösttal för hela riket hade vid 1921, 1924 och
1928 års val uppgått till respektive 10, 14 och 10 mandat. Det vore också påtagligt,
ehuru det icke kunde siffermässigt uppvisas, att gällande bestämmelser
även så till vida vore mindre ändamålsenliga, som de kringskure partiernas
— särskilt de mindre partiernas — möjligheter att till sina representanter utse
de personer, som ansåges vara mest skickade härför. Med hänsyn härtill framstode
en reform, som icke rubbade valsättets huvudgrunder, utan fast mera avsåge
att klarare och fastare utforma i valordningens karaktär inneslutna grundsatser,
såsom erforderlig.
Vid en undersökning av olika möjligheter att åstadkomma exakt proportionalitet
vid mandatfördelningen hade departementschefen stannat vid det system
med utjämningsmandat, som betecknats såsom systemet med riksmandat, d. v. s.
ett system, där mandaten fördelades genom ett särskilt förfarande, vid vilket
partierna uppställde rikskandidater för konkurrensen om de till utjämning avdelade
mandaten. De skäl, som anförts mot hittills väckta förslag örn utjämningsförfarande,
kunde icke, eller i varje fall endast i ringa utsträckning, åberopas
mot ett dylikt system med riksmandat. Framför allt torde man genom systemet
med riksmandat kunna icke blott ernå säkerhet för den proportionella principens
förverkligande utan även stärka representationen ur kvalitativ synpunkt. Enligt
den i propositionen föreslagna anordningen, enligt vilken den valtekniska
funktion, som enligt gällande system fylldes av partibeteckningarna, skulle tillkomma
de partierna tilldelade numren, skulle det omstridda problemet om reglering
av rätten till partibeteckningar förlora det väsentliga av sin betydelse.
Det hade ofta betonats, att den brist på regler, som för närvarande förelåge på
detta område, möjliggjorde inkorrekta manipulationer. Med nu rådande ordning
kunde partier begagna sakligt oriktiga eller i varje fall vilseledande partibeteckningar
och på detta sätt illojalt utnyttja ett annat partis namn och röstöverskott;
tvister mellan olika meningsgrupper rörande prioritetsrätten till
viss beteckning kunde ej undvikas. Dessa förhållanden föranledde 1929 års
riksdag att begära utredning rörande skydd för partibeteckningar och i anledning
härav hava särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag i angivet syfte.
Det nu föreslagna systemet skulle göra en dylik reglering, som under alla
förhållanden erbjöde stora vanskligheter, överflödig. Partibeteckningen, som icke
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
29
sällan vore ett missvisande uttryck för vederbörande meningsgrupps karaktär
och i varje fall icke klart särskiljde en meningsgrupp från andra, skulle ersättas
med ett nummer, vartill komme en hänvisning till rikslistan, som på ett otvetydigt
sätt upplyste örn den politiska riktning, till vilken väljaren genom att
rösta med en viss valsedel anslöte sig. Denna vinst av det föreslagna systemet
syntes vara ett av dess icke minst betydande företräden.
En konsekvens av rikslistesystemets införande vore, har departementschefen
vidare anfört, borttagandet av de bestämmelser, som möjliggjorde s. k. valteknisk
samverkan. Dessa bestämmelser hade väsentligen tillkommit på grund av
hänsyn till den proportionella rättvisan; man hade velat skapa garantier mot en
allt för betydande disproportion mellan rösttal och representation. Bestämmelserna
hade dock endast i mycket begränsad omfattning fyllt sitt ändamål.
Systemet med karteller, partier och fraktioner medförde emellertid vissa olägenheter.
Röster, som avgivits för ett parti, komme i många fall ett annat parti
tillgodo, i trots av att detta med all sannolikhet icke beräknats eller i varje fall
icke åsyftats av den röstande. Härigenom kunde i själva verket valresultatet
förryckas. För flertalet väljare skulle det helt visst te sig naturligare och lämpligare,
att ett partis överskottsröster ginge till av partiet utanför kretsen uppsatta
kandidater än att de, såsom nu vore vanligt, tillfölle kandidater för ett
annat parti inom kretsen.
I motionen II: 517 har till stöd för det i densamma framställda avslagsyrkandet
bland annat anförts, att avvikelserna i mandat från den proportionellt
riktiga mandatfördelningen vid val till riksdagens andra kammare icke vore
så betydande, att de kunde utgöra en godtagbar grund för genomförandet av
förändringen, som skulle medföra andra och mera allvarliga olägenheter. För
riksmandaten skulle tillämpas ett särskilt nomineringsförfarande, som vore ett
för vart valsätt helt och hållet nytt system. Enligt det föreslagna systemet
fmge väljarkåren ingen möjlighet att inverka på personvalet. Det framlagda
förslaget torde i ungefär lika hög grad som officiella valförberedelser främja
valapparatens mekanisering och bidraga till att minska väljarkårens möjligheter
att göra sina önskemål gällande. Systemet med nummer såsom partibeteckningar
förefölle också alltför konstlat. Det ansågs vidare sannolikt, att
detta nummersystem kunde få till följd att intresset för deltagande i valen
minskades. Det kunde även dragas i tvivelsmål, om det i propositionen föreslagna
systemet med riksmandat skulle komma att, djupare sett, göra valresultatet
väsentligt rättvisare.
_ Vi(i prövning av förevarande fråga bär utskottet ansett sig böra i första hand
till behandling upptaga spörsmålet, örn det överhuvud taget kunde anses föreligga
behov av någon mera väsentlig omdaning av det nuvarande valsättet.
Utskottet erinrar, att detta valsätt i princip, örn än delvis i annan utformning
än nu, infördes i svensk rätt år 1909 i samband med den politiska rösträttens
utvidgning till allmän rösträtt. Syftet med det nya valsättet var att
åstadkomma en differentiering på sådant sätt, att ej blott majoriteten av väl
-
Motion.
Utskottet.
30
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
jama inom en valkrets utan även mera betydande minoriteter skulle kunna erhålla
möjlighet att bliva företrädda inom riksdagen. Att avsikten med det
proportionella valsättets införande icke så mycket var att erhålla en efter exakt
proportionalistiska grunder sammansatt representation som fastmer att erhålla
en praktiskt användbar metod att förhindra ett eljest möjligt majoritetsförtryck,
framgår därav, att valkretsarna ursprungligen erhöllo ett så litet antal
representanter, att exakt matematisk rättvisa ej kunde genomföras. Detta förhållande
utesluter å andra sidan icke, att valmetoden, inom de angivna gränserna,
borde utformas i enlighet med proportionalismens grunder på ett sådant
sätt, att de olika partierna finge ett mot deras röststyrka svarande antal representanter.
Någon tanke på att utsträcka den proportionella representationsprincipen
utöver valkretsen eller att giva partierna i deras egenskap av riksorganisationer
ett i förhållande till varandra men av valkretsarna oberoende
proportionellt antal företrädare i riksdagen kan icke sägas då hava förefunnits,
även örn sedermera från extrema proportionalistiska synpunkter sådana
krav blivit framställda.
Ej heller den reform av valmetoden, som infördes genom nu gällande vallag
av år 1920 och som sedermera undergått vissa ändringar, innebar någon principiell
avvikelse från den år 1909 intagna ståndpunkten, örn än därigenom ett större
antal partier kunde bliva företrädda i riksdagen för varje valkrets. Den utvidgning
av valkretsarna, som genomfördes, var icke avsedd att vara ett steg i
riktning mot riksvalkretsen utan tvärtom att bevara valkretsarna genom att i
möjlig grad låta dem sammanfalla med länsområden såsom naturliga enheter
för valen, men på samma gång att göra dem sådana, att vid förhandenvarande
partiuppdelning det proportionella valsättet skulle med större framgång kunna
tillämpas.
Riksdagens hittills intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål äger alltjämt
fog för sig. En utbyggnad av valsättet i syfte att vid sidan av eller i
stället för valkretsarna tillskapa en riksvalkrets av något slag är varken lämplig
eller önskvärd och knappast ens ur proportionalismens synpunkt behövlig.
Visserligen kan inträffa, att vid sammanräkning av valresultaten från de olika
valkretsarna det ena eller det andra partiet blir inom riket i dess helhet övereller
underrepresenterat, därest resultatet skulle bedömas från den matematiska
proportionalismens synpunkt. Men detta förhållande saknar praktisk betydelse,
då avvikelserna äro jämförelsevis obetydliga. Utskottet anser i likhet
med de proportionalvalsakkunniga, att det kan ifrågasättas, huruvida den matematiskt
exakta partiproportionella representationen är av den oomtvistliga vikt,
att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses. Man kan fråga
sig, örn de smärre partiernas rätt till absolut exakt representation i hela riket är
så under alla förhållanden betvingande, som den i propositionen framställts. Utskottet
ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella exaktheten icke
får genomföras längre, än att den icke utövar en skadlig åverkan på andra värden
inom det politiska livet. Det synes utskottet uppenbart, att en sådan utformning
av valsättet, att det gynnar uppkomsten och fortvaron av ett flertal
småpartier i sina konsekvenser hindrar uppbyggandet av en parlamentarisk
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
31
stark regeringsmakt, som från parlamentarisk synpunkt måste anses önskvärd.
Därjämte vill utskottet framhålla, att riksdagsordningen själv icke i
något hänseende tagit sikte på partierna såsom underlag för representation och
än mindre på rikspartier utan blott på valkretsarna och deras olika väljaregruppers
fria val av representanter. Utskottet bär i detta sammanhang särskilt
beaktat, att kandidaterna till riksrepresentanter icke skulle nomineras av
valmännen utan av femtiomannagruppen utan särskilt uppdrag från valmännens
sida. Valmännen skulle icke heller tillerkännas något som helst inflytande
på personvalet vid riksmandatens tillsättande.
Beträffande de formella synpunkterna finner utskottet, som med den avvisande
inställning till propositionen, utskottet sålunda intagit, icke haft anledning
ingå på någon detaljgranskning, sig likväl böra göra den erinran i fråga örn förslagets
utformning, att det synes innebära ett betänkligt avsteg från eljest i svensk
valrätt gällande grunder, då Kungl. Majit nu föreslår, att beträffande de nya
riksmandaten samma befattning med valen skall tilläggas justitiedepartementets
chef, oaktat han är Konungens politiske rådgivare, som beträffande valkretsvalen
nu tillkommer Konungens befallningshavande, och detta dessutom
utan att någon som helst besvärsrätt stadgats i fråga örn samma departementschefs
beslut i hans egenskap av valmyndighet. Även om i Sverige, i motsats
till vad annorstädes vanligen gäller, en administrativ eller administrativ-judiciell
myndighet sådan som Konungens befallningshavande kunnat utan risk göras
till valmyndighet, enär i sista hand regeringsrätten har att pröva besvär över
dess beslut, lärer detta ingalunda kunna gälla även beträffande en så politiskt
betonad och tillsatt ämbetsman som justitieministern i en sittande partiministär.
Och örn besvärsrätt i fråga om beslut av denne skulle vara utesluten, såsom
av den föreslagna lagtexten synes framgå, understrykas därmed än ytterligare
betänkligheterna. Redan av anförda skäl synes förslaget icke heller
kunna ur formell synpunkt tillstyrkas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att förevarande kungl, proposition måtte av riksdagen
avslås;
2) att riksdagen, vid bifall till vad sålunda hemställts, måtte
finna motionen II: 517 härigenom besvarad.
Stockholm den 19 maj 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
32
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, K. J. Ekman*, David Bergström, greve
Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Mellén, Larsén, Åkerberg, 0. Fredrik Ström*,
Engberg*, Pehrsson i Göteborg*, Anderson i Norrköping, Lindmark*, Karlsson i
Vadstena, Fast, Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Brännberg* och Lundén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar David Bergström och Lundén, vilka yrkat bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition;
2) av herr Åkerberg.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.