Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1932 kl. 9 1. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner örn
ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr
287 i lörsta kammaren av herr Thulin och nr 417 i andra kammaren av
herr Björck i Kristianstad har hemställts

dels, »att riksdagen måtte besluta antaga som vilande nedanstående
tillägg och ändringar i riksdagsordningen § 60:

1. När ärende---slutad.

2. Därefter bör--— uppriva. Då voteras skall, hör voteringspropo sition

genast författas och justeras, varvid iakttages att mot varje positivt
förslag ställes som kontraproposition rent avslag; efter voteringspropositionens
justering skall strax omröstningen verkställas; men ej må
proposition göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning
därom tillåtas. Skulle mer än ett förslag vid omröstningen vinna majoritet,
företages ny omröstning mellan de två, som nått högsta röstetalet.
Omröstningen sker öppet, Befinnes--— ur rösturnan.

3. Fråga--— förstöras;»

dels ock att utskottet måtte företaga den justering av lagtexten, som
kan befinnas nödig.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

De bestämmelser, som äro meddelade i 60 § 2 mom. riksdagsordningen
beträffande fattande av beslut i riksdagens kamrar, avse dels framställande
av propositioner på olika under överläggningen gjorda yrkanden,
vilka av kamrarnas ledamöter med ja, respektive nej besvaras (aeklamationsförfarandet),
dels, därest talmannens uppfattning- örn utgången av
acklamationsförfarandet av någon ledamot bestrides, omröstning bland
kammarens ledamöter enligt närmare angivna regler (voler ingsför far andel).

Uppenbart är att tillviigagångssiittet vid acklamations förfarandet blir
i hög grad bestämmande för de yrkanden, som komma att sättas emot

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 5 sinni. 75 höft. (Nr 2S.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

varandra vid ett följande voteringsförfarande. Det torde icke vara ovanligt,
att under en överläggning gjorda yrkanden, även om dessa beröra
olika delar av ett ämne, jämsides med varandra ställas till avgörande genom
talmannens propositioner och icke behandlas var för sig. Härigenom
kunna, örn votering begäres, yrkanden komma att ställas mot varandra,
vilka icke utesluta varandra, såsom de egentligen böra göra vid ett
kontrapropositionsförfarande.

Till stöd för det nu i allmänhet tillämpade acklamationsförfarandet åberopas
bestämmelserna i andra, tredje och fjärde punkterna i § 60 mom. 2
riksdagsordningen. De lyda, som följer:

»Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition
lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar
i saken blivit under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen
i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som
ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition
å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven.»

Ifrågavarande bestämmelser gå tillbaka på stadgandena i § 49 mom. o
och § 54 i 1810 års riksdagsordning. I de båda första momenten av § 49,
vilka anknöto till § 56 regeringsformen i dess ursprungliga lydelse, lämnades
föreskrifter örn ärendenas behandling i stånden (bordläggning, då
ärendet första gången förekom, remiss till utskott, bordläggning av utskottsutlåtande
ävensom sakens företagande till avgörande, då den tredje
gången förekom). Därefter bestämdes i 3 morn.:

»Vid prövningen i ståndens plena av utskotts avgivna förslag, skall
detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan förändring.
Göres därvid anmärkning till förändring och finner ståndet ärendet
tillfyllest utrett, må ståndet, sedan bestämt förslag till sådan ändring
blivit uppgjort, örn dess antagande eller förkastande, antingen genast eller,
därest någon ledamot det äskar, i annat plenum besluta. Är anmärkningen
av den beskaffenhet, att den anses fordra närmare utredning, erhålle
utskottet av samma anmärkning del, för att förslaget därefter ytterligare
granska och jämka. När ett sålunda berett förslag till stånden återkommer,
varde det behandlat på samma sätt, som här ovan örn utskotts första
förslag stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må äga rum.»

I § 54 i ISIG års riksdagsordning voro följande föreskrifter i ämnet meddelade: »Då

proposition till fattande av ett definitivt beslut över en Konungens
f ramsta lian, eller ett betänkande, eller en av enskild riksdagsman väckt
fråga är med ja oell nej besvarad, och anmärkningar i saken under diskurserna
gjorda, bär propositionen inrättas i enlighet med dem; och skulle
målet, under diskurserna, skiljas uti flera delar, varöver särskilda anmärkningar
göras, då skall, enär sådant äskas, proposition över vardera
delen särskilt anställas. På lika sätt förhålles, om första proposition på
någon Konungens framställan eller ett betänkande eller annat mål, som
flera delar innefattar, blivit med ja och nej besvarad.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

3

Såsom torde framgå av det sist åberopade stadgandet i 1810 års riksdagsordning
skulle, örn målet, d. v. s. den till behandling föreliggande
frågan, visade sig under överläggningen sönderfalla i flera delar, varöver
särskilda anmärkningar — ett uttryck, som i detta sammanhang motsvarar
yrkanden — gjorts, proposition ställas på vardera delen särskilt,
när sådant äskades. Det i 1810 års riksdagsordning angivna förfarandet
föreskrev således att, örn flere yrkanden, respektive ändringsförslag framställdes,
som hänförde sig till olika delar i det föredragna ärendet, ärendet
skulle uppdelas och avgörande skulle träffas var för sig beträffande
varje del av ärendet.

Bestämmelserna i § 60 i nu gällande riksdagsordning återgiva, ehuru
i sammanträngd form och i några fall med användande av, i andra fall
med ändring av de ålderdomliga uttryckssätten, de förut åberopade stadgandena
i 1810 års riksdagsordning. Det finnes ingen anledning att antaga,
att grundlagsstiftaren velat i detta ämne göra någon förändring i
vad efter äldre bestämmelser och föregående praxis förut bestått utan blott
åsyftat att däråt giva ett efter de förändrade förhållandena i övrigt förändrat
uttryck.

Förfarandet vid fattande av beslut i riksdagens kamrar under senare tid
synes emellertid ej alltid innebära en följdriktig tillämpning av grundlagsbudet
i § 60 riksdagsordningen, sådan dess innebörd med hänsyn till
äldre bestämmelser måste anses vara. Dels hava stundom formella och
sakliga yrkanden avgjorts i ett sammanhang, dels hava olika sakliga
yrkanden, som beröra olika delar av en till behandling föreliggande
fråga, ställts emot varandra, utan att de på något sätt stått i motsatsförhållande
till varandra.

Ofta torde förekomma, att ett under överläggningen framställt yrkande
örn återremiss upptages till avgörande i omedelbart sammanhang med
yrkanden, som avse sakliga ändringar i ett till behandling föreliggande
förslag. I och nied att ett återremissyrkande är framställt, får det mål,
varom förhandlas, anses hava skilts i flera delar, nämligen en formell
del, innefattande spörsmålet huruvida återremiss skall beviljas eller avslås
och således ärendet omedelbart företagas, och en saklig del, nämligen
spörsmålet, örn vilket av de föreliggande sakliga förslagen skall bifallas.
Med hänsyn härtill bör, enligt innebörden av § 60 riksdagsordningen, i
första liand avgöras, örn ärendet skall återremitteras, och först därefter,
örn återremissyrkandet avslagits, beslut i saken omedelbart fattas.

Vad därefter beträffar spörsmålet om behandling av sakliga yrkanden,
torde ej sällan förekomma, att yrkanden, vilka icke utesluta varandra
utan avse ändringar i olika delar av ett utskottsutlåtande eller särskilt
föredragen punkt av dylikt utlåtande, ställas mot varandra.

Några exempel på ett dylikt tillvägagångssätt torde här till frågans
belysning böra lämnas.

Vid 1020 års riksdag förelåg till avgörande i andra kammaren jord -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

bruksutskottets utlåtande nr 47 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående grunder för bestämmelser i fråga örn användande av sax för
fångande av djur. Under överläggningen (protokoll nr 39, sid. 60—74)
yrkades dels 1) bifall till utskottets utlåtande, dels 2) att användande av
tandad sax för fångst av järv oell varg skulle förbjudas dels 3) att användandet
av sax vid fågelfångst skulle förbjudas, dels ock 4) rent avslag,
vilket senare yrkande emellertid ej kom under votering. Samtliga
återstående yrkanden upptogos till avgörande i ett sammanhang, i följd
varav, sedan talmannen förklarat propositionen på bifall till utskottsförslaget
vara nied övervägande ja besvarad, vid de begärda voteringarna
de under 2) och 3) härovan angivna yrkandena kommo att stå emot varandra,
ehuru de icke i något avseende uteslöto varandra.

Vid 1932 års riksdag förelåg till avgörande i första kammaren vissa
förslag i fråga om tobaksskatten. Därvid yrkades (första kammarens
protokoll nr 12, sid. 31—54) dels 1) bifall till utskottets förslag oförändrat,
dels 2) bifall till utskottets förslag med den ändring, att styckeskatten
för cigarretter skulle vara 1.2 i stället för 0.2 öre, dels 3) bifall till utskottets
förslag med den ändring, att licensavgiften skulle sänkas från 8
till 7.5 öre. Ifrågavarande yrkanden upptogos till avgörande i ett sammanhang,
i följd varav, sedan talmannen förklarat sig anse utskottsförslaget
bifallet och votering begärts, de under 2) och 3) härovan angivna
yrkandena kommo att stå emot varandra vid kontrapropositions voteringen,
ehuru de icke i något avseende uteslöto varandra.

Särskilt vid fattande av beslut örn motiveringar, då yrkanden gjorts
örn ändring av desamma i olika delar, kan det förekomma att yrkanden
ställas mot varandra, som, med hänsyn till att de beröra olika spörsmål,
icke utesluta varandra utan kunna alla antagas eller alla förkastas. Ett
exempel härpå föreligger från innevarande års riksdag, då frågan örn revision
av tjänstebrevsrätten företogs till avgörande i första kammaren
(protokoll nr 18, sid. 67—97). Det hade därvid, bland annat, yrkats, dels
bifall till en ändring i motiveringen å sid. 65 i utskottets utlåtande, dels
bifall till en ändring å sid. 64 i samma utlåtande berörande från varandra
fristående spörsmål. Ifrågavarande förslag upptogos till avgörande i ett
sammanhang.

De önskemål, motionärerna framställt rörande omröstningssättet inom
svenska riksdagen, torde i viss omfattning kunna tillgodoses, därest § 60
riksdagsordningen tillämpas efter sina grunder och en uppdelning således,
i enlighet med vad ovan anförts, redan vid acklamationsförfarandet göres
av olika yrkanden. Grundlagen har genom stadgandet, att ett förslag, som
innefattar »flere delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras»,
skall uppdelas, så att »särskild proposition i vardera delen» framställes
i eljest vanlig ordning, angivit, att en uppdelning av ett förslag
under sagda förutsättning bör äga rum. Detta stadgande tillämpas
även i praxis, så vitt det gäller olika punkter i eller delar av själva det
huvudförslag, som för kamrarna genom ett utskottsbetänkande framlagts.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

5

Meli konstitutionsutskottet kan ej finna annat än att stadgandet lika
mycket både avser och bör gälla övriga i en fråga framställda förslag.
Örn exempelvis vid någon punkt i ett utskottsbetänkande eller någon paragraf
i ett lagförslag yrkande framställes örn visst ändringsförslag, böra
oell kunna visserligen i regel de olika yrkandena ställas mot varandra.
Men det är härvid dock möjligt att två eller flera ändringsförslag framställas,
vilka icke utesluta varandra, utan kunna samtliga vid sidan av
varandra bifallas. Ärendet har sålunda kommit att »innefatta flera delar».
Förty kan och bör här särskild proposition göras å vartdera ändringsförslaget
för sig ställt mot huvudförslaget. Först därefter ställes huvudförslaget,
i den form det genom denna omröstning ellef dessa omröstningar
erhållit, mot övriga fristående ändringsförslag. Det ligger i sakens
natur, att alldeles samma förfarande bör följas, därest ett eller flera ändringsförslag
framställas beträffande ett huvudändringsförslag utan att
de inbördes utesluta varandra.

Enligt utskottets mening bör en alltför långt driven mekanisering vid
framställandet av proposition på yrkanden undvikas; åtskilliga av de
med det nuvarande omröstningsförfarandet förenade olägenheterna torde,
såsom ovan anförts, med en sakligt följdriktig tillämpning av bestämmelserna
kunna undvikas.

Motionärerna hava ansett, att de olägenheter, som vid vissa tillfällen
visat sig vara förenade med det i Sverige brukliga sättet för fattande av
beslut, skulle kunna undanröjas genom en ändring av § 60 riksdagsordningen.
Härvid åsyfta de, att en bestämmelse skulle antagas av innehåll,
att mot varje positivt förslag skulle såsom kontraproposition ställas
rent avslag, ävensom att, örn vid omröstning mer än ett förslag skulle
vinna majoritet, ny omröstning skulle företagas mellan de två, som nått
högsta röstetalet. Enär det berättigade i de av motionärerna gjorda erinringarna
i avsevärd utsträckning bör kunna tillgodoses genom ett tilllämpande
av de av utskottet härovan anförda synpunkterna och då —
såsom av det föregående lärer framgå — ej heller det av motionärerna
föreslagna förfarandet torde kunna förebygga vissa olägenheter vid votering,
har utskottet funnit sig ej böra tillstyrka någon grundlagsändring
i den av motionärerna angivna riktningen. Skulle framdeles särskilda
tillämpningsbestämmelser finnas önskliga, torde de utan svårighet kunna
införas i Reglementariska föreskrifter för riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 287 och II: 417 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 19152.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, K. J. Ekman, Thulin, David Bergström, greve
Spens, G. IV. Hansson, Sundberg, Mellén*, Larsén, Engberg*, Jansson i ledsbacken*,
Persson i Trången*, Pehrsson i Göteborg*, Hallén, Fast, Alströmer, Björck i
Kristianstad* och Brännberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Thulin;

2) av herrar Strömberg, Mellén och Björck i Kristianstad, som ansett
att utskottets utlåtande hort hava följande lydelse:

»Mot den nuvarande ordningen för beslut och votering i kamrarna sådan
den genom praxis blivit vedertaget bruk har en befogad kritik framförts.
Under diskussionen har man på intet håll kunnat gendriva kritiken
än mindre giva stöd för den uppfattningen, att den nuvarande ordningen
skulle vara fullt tillfredsställande. Det medgives tvärtom, att en
omläggning i ordningen för propositions framställande och för voterings
verkställande är av erfarenheten påkallad. Meningarna dela sig emellertid
om sättet för denna omläggnings genomförande. Inom utskottet har
den uppfattningen framförts, att det skulle vara tillräckligt med en förändring
i praxis utan lagändringar eller regelbindande lagbestämmelser.
Då den nuvarande ordningen har gammal hävd såsom vilande på långvarig
tradition, torde utsikterna till en tillfredsställande omläggning enbart
genom ändring i nu tillämpad praxis utan lagbestämmelser vara
mycket små. Då därtill inetöden för tillkomsten av besluten i kamrarna
är av mycket stor vikt och måste betecknas som den mest betydelsefulla
delen av kamrarnas arbetsformer, så bör denna fråga icke avfärdas endast
genom en hänvisning till möjligheten av ändring i praxis, genomförd
av talmännen eller talmanskonferensen. En fråga av denna grundläggande
betydelse för kamrarnas beslut förtjänar bli föremål för riksdagens
särskilda uppmärksamhet. En utredning bör verkställas. Denna
bör särskilt inrikta sig på att anskaffa upplysningar örn de metoder, som
i andra folkrepresentationer komma till användning. Det kan sedan bli
möjligt för riksdagen att med ledning av vunna praktiska erfarenheter

7

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

bilda sig en uppfattning om hur de påtalade bristerna i den nuvarande
ordningen kunna avhjälpas.

Utskottet får därför föreslå, att riksdagen måtte i anledning av motionerna
nr 287 i första och 417 i andra kammaren besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit måtte anordna en utredning
om ordningen för beslut och votering i kamrarna samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»