Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1932 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av
§ 12 riksdagsordningen ävensom en i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en
av Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,
nr 195, däri Kungl. Majit till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hålles,
åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i
dagtraktamente under riksdagen tjugufem riksdaler, vilket dagtraktamente dock
ej må överstiga sammanlagt tretusen femhundra riksdaler. Ledamot, som under
lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, åge att av statsmedel
undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för fem
resor fram och åter.

Ledamot av första kammaren, som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår
i dagtraktamente sjutton riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga
sammanlagt tvåtusen fyrahundra riksdaler.

Den ledamot — -— ---tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot--—--Konungens befallningshavande.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft motionen nr 416 i
andra kammaren av herr Vahlstedt, vari hemställts, att riksdagen såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling måtte antaga följande

Förslag:

till

ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort, där riksdag hålles, erhåller
ett dagtraktamente av trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. 12 haft. (Nr 23.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

må överstiga fyratusenfemhundra riksdaler, jämte ersättning för resekostnad
till och från riksdagen vid dess början och slut ävensom resekostnadsersättning
för fyra resor under pågående riksdag.

Reseersättning utgår efter tredje klass å järnväg och andra klass å ångbåt
samt för skjuts till och från närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation efter i orten
gällande skjutstaxa.

Ledamot av-----tretusen fyra hundra riksdaler.

Den ledamot-----tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot-----Konungens befallningshavande.

Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid
densamma fogade utdrag ari statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 11 mars 1932 samt beträffande motiveringen för det i motionen
framlagda förslaget till densamma.

Den genom Kungl. Maj:ts förevarande proposition för riksdagen framlagda
frågan örn reglering av riksdagsmannaarvodets belopp torde väsentligen hava
framlagts med hänsyn till svårigheterna i det nuvarande ekonomiska läget i
fråga örn statsregleringen, ehuru ärendet måst behandlas såsom en grundlagsfråga.
Utskottet vill i anledning härav erinra, att riksdägskostnaderna numera
upptagas i riksstaten, men att de fortfarande liksom tillförne skola utbetalas
av riksgäldsfullmäktige ur medel, som riksdagen anvisar och som i
riksbanken må lyftas å statsverkets giroräkning av fullmäktige, utan att någon
Kungl. Maj:ts utanordning erfordras. Örn avsikten med förevarande
propositions framläggande hade varit att reglera dessa kostnader i samband
med statsregleringen, hade härav bort följa arvodesbestämmelsernas utbrytning
ur grundlagen. Då förslag i sådan riktning icke framställts, har utskottet
ansett, att avsikten endast varit en tillfällig reglering med hänsyn till
tidslägets krav. Principiellt finner utskottet det emellertid betänkligt att av
blott tillfälliga anledningar ändra grundlagsbestämmelser. Utskottet har därför
i anledning av propositionen ansett sig böra taga under övervägande, huruvida
en reglering nu lämpligen kunde företagas utan att behöva bliva av blott
tillfällig natur.

Enligt gällande bestämmelser i §§ 12 och 23 riksdagsordningen utgår under
riksdagen av statsmedel dagtraktamente till riksdagsman, som icke är bosatt
å riksdagsorten, med 32 kronor samt till annan riksdagsman med 24 kronor,
dock att dagtraktamentet icke får överstiga sammanlagt 4,500 kronor resp.
3,400 kronor. Enligt samma stadgande erhåller riksdagsman, som icke är bosatt
å riksdagsorten, även ersättning för resekostnad till och från riksdagsorten
samt vid besök i hemorten efter beviljad ledighet under lagtima riksdag
jämväl för därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och
åter.

I förevarande proposition föreslås en sänkning av dagtraktamentet med 7
kronor till 25 kronor för riksdagsman, som icke är bosatt å riksdagsorten, samt

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

3

till 17 kronor för annan riksdagsman, dock att dagtraktamentet icke får överstiga
sammanlagt 3,500 kronor resp. 2,400 kronor. Till stöd härför har vederbörande
departementschef anfört, att det med hänsyn till den på senare år inträffade
nedgången i levnadskostnaderna syntes rimligt, att för samtliga riksdagsmän
dagtraktamentet nedsattes på sätt i propositionen föreslagits.

I propositionen föreslås vidare en utsträckning av rätten till fria resor under
riksdagstiden från två till fem. Departementschefen har till stöd härför åberopat
den för utredning av frågan örn riksdagens arbetsformer tillsatta kommitténs
förslag, enligt vilket riksdagens påskferier för ett lugnt och jämnt bedrivande
av riksdagsarbetet samt för en minskning av den stora anhopningen
av ärenden under riksdagens sista veckor borde avkortas från numera i praxis
tillämpade fjorton ä femton dagar till åtta dagar, men riksdagsmännen i stället
borde erhålla rätt till ersättning för högst fem resor i stället för såsom nu vore
stadgat högst två resor till och från hemorten under pågående riksdag. Påskferiernas
förkortning utgjorde dock en bestämd förutsättning för förslagets
genomförande.

I motion 11:416 föreslås, att riksdagsman, som icke är bosatt å riksdagsorten,
skall erhålla resekostnadsersättning för fyra resor under pågående riksdag
samt att reseersättningen skall utgå efter tredje klass å järnväg och andra
klass å ångbåt.

Arvodet till riksdagsmän är redan i följd av att det är reglerat i grundlagen
till sin karaktär icke jämförligt med de i avlöningsreglementen fastställda lönerna
till befattningshavare i statens tjänst eller särskilda arvoden för fullgörande
av annat offentligt uppdrag. Genom införandet i grundlag av arvodesbelopp
har man velat inom vissa gränser giva dem en viss stabilitet oberoende
av tillfälliga ekonomiska konjunkturer, växlingar inom det politiska
livet eller andra liknande omständigheter. En ändring bör därför icke ifrågakomma
annat än när en högst avsevärd förändring i de allmänna ekonomiska
förutsättningarna inträtt eller när eljest alldeles särskilda omständigheter
göra en ändring behövlig.

Nu rådande förhållanden på det ekonomiska och statsfinansiella området
fordra den största sparsamhet i penninghushållningen. Personliga uppoffringar
och inskränkningar av varjehanda slag krävas av alla medborgare. Med
hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra tillstyrka en nedsättning av riksdagsmannaarvodet.

Vid övervägandet av frågan, med vilket belopp en sänkning skäligen borde
företagas, har utskottet ansett, att sänkningen under inga förhållanden kunde
och finge göras så stor, att syftet med arvodet förfelades. Riksdagsmannaarvodet
måste, om det skall fylla sitt ändamål att möjliggöra även för ekonomiskt
svagt ställda medborgare att mottaga riksdagsmannauppdrag, avpassas
så, att dessa under riksdagsuppdragets fullgörande få ersättning för därigenom
förlorade arbetsinkomster. Med fäst avseende härå finner utskottet den av
Kungl. Maj :t föreslagna nedsättningen, då den ej kan avse allenast ett år, utan
måste gälla tills grundlagen möjligen i denna del ånyo ändras, icke kunna helt

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

tillstyrkas, helst det icke nu med visshet kan förutses, vilket värde den
svenska kronan kommer att få under de närmaste åren. Utskottet har därför
stannat vid ett något högre arvodesbelopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna
men har tillika velat möjliggöra vissa ytterligare besparingar på annat sätt,
nämligen genom reglering i särskild stadga angående avdrag å arvodet i vissa
fall, vilka icke lämpligen kunna i grundlag regleras.

Vid sin prövning av frågan om arvodets skäliga storlek har utskottet sökt
göra rättvisa åt olika synpunkter. Sålunda har utskottet å ena sidan tagit
vederbörlig hänsyn till den sänkning av den allmänna prisnivån, som ägt rum
sedan riksdagsmannaarvodet senast reglerades, å andra sidan beaktat de genom
1928 års kommunalskattereform införda bestämmelserna örn beskattning av
riksdagsmannaarvode jämväl för riksdagsmän, som icke äro bosatta å riksdagsorten.
Vid ett avvägande av dessa synpunkter har utskottet ansett sig böra
förorda en sänkning av arvodet från 4,500 kr. till 4,000 för riksdagsmän icke
bosatta å riksdagsorten samt en i proportion härtill stående sänkning från 3,400
kr. till 3,000 för övriga riksdagsmän. Denna sänkning motsvarar procentuellt
ungefär den, som på senaste tid vidtagits i England och Finland i fråga örn
riksdagsmannaarvodena.

Utskottet har emellertid ansett det önskvärt, att riksdagsmannaarvodet be- .
räknas ej i form av dagtraktamente utan, i likhet med vad som gällde före
1918 års grundlagsändring, i form av fast arvode för lagtima riksdag. I följd
härav blir det nödvändigt att i likhet med vad som gällde före 1918 års
grundlagsändring uppställa särskilda regler för arvodets beräkning vid urtima
riksdag. Arvodet torde i detta fall böra utgå med ett belopp motsvarande
för månad räknat en fjärdedel av det vid lagtima riksdag utgående arvodet,
dock högst med det belopp, vartill arvodet uppgår vid lagtima riksdag
(sålunda t. ex. för riksdagsman, som ej är bosatt å riksdagsorten, vid en urtima
riksdag av femton dagars längd med 500 kronor). Härigenom blir visserligen
ersättningen för månad något högre än vid en lagtima riksdag av normal
längd, men utskottet finner detta förhållande vara principiellt riktigt med
hänsyn till de svårigheter, som i regel föreligga för riksdagsman att deltaga
i en urtima riksdag.

Genomförandet av den i propositionen föreslagna utökningen av riksdagsmännens
rätt till fria hemresor under pågående lagtima riksdag från högst två
till högst fem skulle icke medföra några väsentligt ökade kostnader för statsverket,
eftersom utgifterna härför till större delen bomme att tillfalla statens
järnvägar och därigenom komme statskassan till godo. En utvidgning av rätten
till fria resor från två till fem kan icke heller antagas komma att verka
hindrande för riksdagsarhetet. Snarare torde det få antagas, att den åsyftade
författningsändringen skulle verka i motsatt riktning bland annat genom att
förkorta tiden för riksdagsmännens bortovaro från riksdagsorten vid varje särskilt
tillfälle. Kostnaderna för dessa resor måste i det övervägande antalet fall
också betraktas som utgifter, vilka äro en följd av själva riksdagsmannauppdraget,
och för vilka ersättning sålunda skäligen synes böra utgå. Utskottet

K onstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

5

tillstyrker därför att gottgörelse av allmänna medel må utgå för högst fem i
stället för såsom för närvarande högst två resor till hemorten under pågående
lagtima riksdag. Genom en utökning av rätten till fria resor vinnes även den
fördelen, att den faktiska olikhet i fråga örn riksdagsmännens verkliga omkostnader,
som uppkommer såsom en följd av de olika avstånden i vårt vidsträckta
land mellan huvudstaden och vederbörande riksdagsmäns hemorter, komme att
i viss mån utjämnas.

Det har synts utskottet lämpligt, att bestämmelserna örn reseersättning givas
en sådan formulering, att dagtraktamente må kunna utgå för resa till och
från riksdagen vid dess början och slut, då arvode icke, i motsats till vad förhållandet
är vid hemresa under pågående riksdag, åtnjutes.

Utskottet anser, att de grundläggande bestämmelserna angående arvode och
reseersättning åt riksdagsmännen, vilka sedan gammalt haft sin plats i grundlagen,
även i fortsättningen böra där kvarstå. Men då ett grundlagsstadgande i
förevarande ämne icke lämpligen kan göras alltför detaljerat, har utskottet funnit
det önskvärt, att grundlagsbestämmelserna angående arvode och resersättning
till riksdagsmän kompletteras av föreskrifter i en av Konungen och riksdagen
samfällt beslutad stadga, som angiver de villkor under vilka och innehåller
de särskilda föreskrifter i enlighet med vilka arvode och reseersättning skola
utgå.

Prövningen av frågor rörande denna särskilda stadga synes med hänsyn till
stadgans statsrättsliga karaktär böra bero av Konungen och riksdagen gemensamt
och falla inom området för konstitutionsutskottets behörighet. Stadgan
torde böra hänföras till de i § 38 mom. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar
och föreskrifter, i fråga örn vilka konstitutionsutskottet har obegränsat initiativ.

Den närmare utredningen angående stadgans innehåll torde böra verkställas
genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet anser sig här blott behöva angiva
några av de ämnen, som lämpligen böra eller kunna göras till föremål för reglering
i stadgan. I densamma bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i
grundlagen uttryckta regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig
vid riksdagen, skall gå förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande
delen av arvodet. I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen
i dess ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form
av fast arvode, böra vidare bland bestämmelserna om villkoren för rätt att
uppbära fullt arvode upptagas föreskrifter om att från arvodesbeloppet skall
göras visst avdrag för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan
riksdagen varit samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen,
innan så lång tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synes böra
införas föreskrifter örn att riksdagsman som utan erhållen ledighet eller utan
anmält, behörigen styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall
mista den del av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra
tagas under övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman,
som är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat
offentligt uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS

Dessutom bör undersökas, om särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga
fall, att riksdagen, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,
ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till
huvudstaden för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid
(t. ex. såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av
arvodet bör utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under
övervägande, huruvida med sista utbetalningen bör anstå tills riksdagens beslut
rörande statsreglering blivit fattat. I stadgandet torde ock böra införas
föreskrifter, som ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående
reseersättning för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten
och åter och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställas samma
grunder.

Vid genomförandet av de föreslagna grundlagsändringarna har utskottet
funnit det önskvärt, att de för närvarande i två paragrafer i riksdagsordningen
innehållna bestämmelserna angående ersättning till ledamöter av första
och andra kammaren förenas i en enda paragraf. Denna synes lämpligen böra
bliva § 23, som då bör flyttas ned under rubriken »Gemensamma bestämmelser».

De av utskottet sålunda föreslagna grundlagsändringarna böra även föranleda
en omformulering av bestämmelsen i § 50 sista stycket riksdagsordningen
angående ersättning till ledamot av utrikesnämnden.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra för riksdagen framhålla önskvärdheten
av att en undersökning kommer till stånd genom riksgäldsfullmäktiges
försorg, av möjligheterna att, utan att riksdagsarbetets effektivitet äventyras,
nedbringa riksdags- och revisionskostnaderna i allmänhet såsom genom
minskning av tryckningskostnaderna, genom någon inskränkning av kanslipersonal
och vaktbetjäning m. fl. liknande åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande kungl, proposition
måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som
icke är bosatt å ort där riksdag hål -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.

7

(Nuvarande lydelse.)

les, åtnjuter av statsmedel ersättning
för resekostnad till och från riksdagen
samt i dagtraktamente under riksdagen
trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente
dock ej må överstiga sammanlagt
fyratusen femhundra riksdaler.
Ledamot, som under lagtima
riksdag efter beviljad ledighet besöker
hemorten, åge att av statsmedel
undfå ersättning för därav föranledd
resekostnad, dock högst för två resor
fram och åter.

Ledamot av första kammaren, som
är bosatt å ort där riksdag hålles,
undfår i dagtraktamente tjugufyra
riksdaler, vilket dagtraktamente dock
ej må överstiga sammanlagt tretusen
fyrahundra riksdaler.

Den ledamot av kammaren, som icke
i rätt tid vid riksdagen sig inställer,
skall för varje dag han utebliver
vara förlustig det honom enligt föregående
moment tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot av kammaren befattningen
sig avsäga, äger han det göra
vid valtillfället eller sedermera, mellan
riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

§

Ledamot av andra kammaren åtnjuter
av statsmedel resekostnadsersättning
samt arvode eller dagtraktamente,
enligt vad i 12 § är i fråga örn
första kammaren stadgat.

Den ledamot av kammaren, som icke
i rätt tid vid riksdagen sig inställer,
skall för varje dag han utebliver
vara förlustig det honom enligt föregående
moment tillkommande dagtraktamente.

(Föreslagen lydelse.)

Vill ledamot av första kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

c. Gemensamma bestämmelser.
23.

1. Ledamot av riksdagen äger av
statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning
under de villkor och i enlighet
med de särskilda föreskrifter, som
meddelas i en av Konungen och riksdagen
samfällt beslutad stadga örn ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.

2. För lagtima riksdag, som ej enligt
§ 5 upplöses, innan den varit fyra
månader tillsammans, så ock för så -

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.

{Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

dant senare sammanträde av lagtima
riksdag, som i § 5 anses, utgår till ledamot
av riksdagen, som är bosatt å
ort där riksdagen hålles, arvode med
tre tusen kronor samt till annan riksdagens
ledamot arvode med lyra tusen
kronor.

Vid urtima riksdag utgår till ledamot
av riksdagen för den tid riksdagen
är samlad arvode med ett belopp motsvarande,
för månad räknat, en fjärdedel
av det för lagtima riksdag utgående
arvodet, dock högst med nämnda
arvodes hela belopp.

3. Ledamot av riksdagen åtnjuter
ersättning för resa till och från riksdagen.
Besöker ledamot under lagtima
riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han jämväl undfå ersättning
för därav föranledd resekostnad, dock
högst för fem resor fram och åter.

c. Gemensamma bestämmelser.

§ 24.

Rösträtt må--— —----är röstberättigad.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
vallagen, stadgan örn val av talmän
och vice talmän i riksdagens kamrar,
stadgan örn val till riksdagens utskott
ävensom de reglementariska föreskrifter,
vilka riksdagen jämlikt § 78 äger
fastställa, samt att hos riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa, så ock att meddela
utlåtande över de från kamrarna
till utskottet hänvisade grundlagsoch
vallagsfrågor samt frågor rörande
omförmälda stadgar och föreskrifter.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
vallagen, stadgan örn ersättnings utgående
för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, stadgan örn val av talmän
och vice talmän i riksdagens kamrar,
stadgan örn val till riksdagens
utskott ävensom de reglementariska
föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt
§78 äger fastställa, samt att hos riksdagen
föreslå de ändringar däruti,
dem utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa, så
ock att meddela utlåtande över de från
kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor samt

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

9

2.

3.

4.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

frågor rörande omförmälda stadgar

och föreskrifter.

Utskottet skall--------sådana ämnen.

Utskottet åligger-------regeringsformen stadgat.

Utskottet tillkommer — — — — — — — vägrar proposition.

§ 50.

Den i------— sina befattningar.

Suppleant må-------nämndens sammanträden.

Konungen sammankallar — ■— ----—- -—- förordnar Konungen.

Skulle minst ■— —-----nämnden sammankallad.

Ledamot av nämnden åtnjute ej någon
ersättning under den tid riksdagen
är samlad. För inställelse vid sammanträde,
då riksdagen ej är samlad,
utgår ersättning enligt de i 12 och 23
§§ bestämda grunder.

Ledamot av nämnden åtnjute ej någon
ersättning under den tid riksdagen
är samlad. För inställelse vid sammanträde,
då riksdagen ej är samlad,
utgår ersättning enligt de i § 23 för
urtima riksdag bestämda grunder.

2) att riksdagen, under förutsättning av bifall till vad utskottet
här ovan under 1) hemställt, ville besluta, att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa örn framläggande för nästa
ars riksdag av förslag till stadga örn ersättnings utgående för
riksdagsmannauppdragets fullgörande;

3) att motionen II: 416 måtte anses besvarad genom vad
utskottet ovan hemställt.

Stockholm den 10 maj 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, Thulin, David
Bergström, greve Spens, O. W. Hansson, Larsén, P. Sandström*, Halvarsson, Engberg,
Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén*, Anderson i Norrköping,
Lindmark, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 12 höft. (Nr 28.)

2

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Bilaga.

Uppgifter rörande arvoden åt parlamentsledamöter i vissa främmande

länder.

Danmark. Enligt vallagen utgår arvode med 4,000 kronor till riksdagsmän,
som äro bosatta i Köpenhamn eller inom 20 kilometers avstånd därifrån, och
5,200 kronor till övriga riksdagsmän. På arvodet utgår dyrtidstillägg, för
närvarande 9 % av grundbeloppet.

Finland. Enligt lag örn riksdagsmannaarvode 1928 åtnjuter riksdagsman
arvode med 24,000 Mk, beräknat efter ett dagarvode av 200 Mk. Vid urtima
riksdag utgår arvode för varje dag, riksdagen är samlad. Särskilda bestämmelser
gälla för resor, för det fall, att riksdagsman infinner sig efter riksdagens
början etc. 1931 års riksdag har temporärt med hänsyn till rådande kris
på grundval av framlagd proposition beslutat sänka arvodet med 12.5 % till
21,000 Mk, vilket belopp motsvarar ett dagarvode av 175^Mk.

Norge. Enligt lag om stortingsmannaarvode 1924 utgår arvode med 6,000
kronor för varje ordinarie storting utan hänsyn till dess längd. Vid urtima
möte utgår arvode med 28 kronor per dag. Det föreskrives, att bestämmelserna
skola revideras vid väsentlig förändring i prisnivån. . Reseersättning
utgår enligt vissa grunder. Vid sjukdom utgår viss ersättning till kostnader
för läkare, sjukhusvård etc.

England. Arvode med 400 pund utgår till underhusmedlem, som icke samtidigt
emottager arvode i egenskap av Officers of the House, Ministers eller
Officers of His Majestys Household. Enligt budgetförslaget år 1931 skall arvodet
från 1 oktober 1931 minskas med 10 procent ned till 360 pund.

Holland. Dagtraktamentet för första kammarens medlemmar är i lag fixerat
till 20 gulden för varje dag de närvara vid sammanträde. Ledamöterna
åtnjuta fria resor i form av årsabonnemang pa statens järnvägar, I klass.
Andra kammarens ledamöter hava ett årsarvode av 5,000 gulden jämte fria resor.
President åtnjuter tilläggsarvode med 5,000 gulden. Arvode utgår ej
till den, som bekläder ministerämbete, ej heller till den, som varit frånvarande
hel session. Avgången ledamot får viss pension, så ock änkor och efterlevande
barn efter kammarledamot eller förutvarande kammarledamot.

Schweiz. Ledamöter av nationalrådet (nedre kammaren) hava enligt lag av
år 1929 traktamente med 40 fras per dag jämte resekostnader efter taxa 20
cent. per km till och från huvudstaden. Ledamöter av ständerradet (övre
kammaren) uppbära den ersättning, som bestämmes av vederbörande kanton.

Tyskland. Enligt lag av år 1927 hava riksdagens ledamöter ett arvode av
750 Mk per månad. Genom lag av år 1930 sänktes arvodet med 20 % till
600 Mk per månad.

Belgien. Enligt grundlagen få senatorerna intet arvode. De tillerkännas
dock rätt till fria resor och åtnjuta gottgörelse för med mandatet förenade
kostnader, vilka sedan 1929 utgå med 28,000 frcs. Medlem av representantkammaren
får enligt grundlag arsarvode med 42,000 frcs jämte fria resor.
En år 1931 framlagd proposition örn sänkning av detta belopp avslogs av kammaren.
Kammarens president åtnjuter årlig gottgörelse.

Frankrike. Riksdagsledamot får kontant arvode med 60,000 frcs per ar
oberoende av sessionens längd. Därutöver utgå vissa andra förmåner, såsom
rätt till fria resor på statens järnvägar mot avgift av 120 frcs, portofrihet för
vissa, »i tjänsten» avlåtna skrivelser, begravning pa statens bekostnad. Arvodet
fastställdes 1928.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

321*01