Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1932 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för val av ersättare för ledamöter av
riksdagens andra kammare.

Uti de till konstitutionsutskottet hänvisade, likalydande motionerna nr 7 i
första kammaren av herr Erik Anderson m. fl. och nr 4 i andra kammaren
av herr Schött m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i lagen örn val till riksdagens andra kammare, att bestämmelsen örn valsedlarnas
utseende och därmed örn utseende av ersättare till vald riksdagsman
måtte få samma lydelse som motsvarande bestämmelser i kungl, förordningen
örn landsting, samt att konstitutionsutskottet måtte formulera och för riksdagen
föreslå härför nödiga ändringar i vallagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 59 § lagen örn val till riksdagen skola vid andrakammarval namnen
å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra, och må namnen utgöra
högst två utöver det antal riksdagsmän valet avser.

Avgår riksdagsman före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, skall
enligt 87 § samma lag ny röstsammanräkning företagas inom den grupp, för
vilken den avgångne blivit vald. Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn
blott till de valsedlar, som upptaga den avgångnes namn och på grund
därav gällde för detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats. Varje valsedel gäller vid den nya sammanräkningen såsom hel röst,
och röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut ej valde, vilkens namn står
främst å sedeln. Den som då erhåller högsta röstetalet inträder i den avgångnes
ställe.

I huvudsak liknande regler gällde tidigare även för val till första kammaren
och vid kommunala val. I det av första särskilda utskottet vid 1919 års
lagtima riksdag avgivna utlåtande angående utvidgningen av den politiska
rösträtten m. m. erinrades örn, att det satts i fråga, huruvida icke i samband
med den förestående förlängningen av valperioden till första kammaren en omläggning
i vissa hänseenden av ersättarinstitutionen kunde anses erforderlig.
Erfarenheten hade redan visat, dels att vid kandidatlistors uppsättande till Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 8 haft. (Nr 17.)

1

2

Konstitutionsutsleottets utlåtande Nr 17.

börlig omsorg ej alltid ägnades åt utväljandet av de namn, vilka först vid ett
ersättarval beräknades komma i betraktande, dels att de regler för rösternas
sammanräkning, som för detta fall gällde, ofta verkat på ett sätt, som ej kunde
anses överensstämma med valmännens avsikter. Det vore enligt särskilda utskottets
mening uppenbart, att, då valperiodens längd ökades och sålunda med
ali sannolikhet ersättare komme att inkallas i större utsträckning, än förut
varit fallet, skärpt uppmärksamhet måste ägnas åt dessa förhållanden, som för
förstakammarbildningen ingalunda vore utan betydelse. I enlighet med utskottets
hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om
att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning av frågan.

Den begärda utredningen verkställdes av tillkallade proportionsvalssakkunniga,
vilka den 18 april 1921 avgåvo betänkande.

De sakkunniga föreslogo, att vid val till första kammaren valsedeln skulle
avdelas i en vänster- och en högerkolumn, den förra avsedd för de för själva
riksdagsmannaval! upptagna namnen, den senare för särskilda ersättamamn.
I den vänstra kolumnen skulle namnen uppföras var för sig i särskilda rutor.
Mot varje ruta å vänstra sidan svarade å den högra en särskild ruta, i vilken
kunde uppföras ett eller två namn, vilka framför andra skulle komma i betraktande
vid val av efterträdare åt den i förstnämnda ruta angivna riksdagsmannen
i den ordning, vari de uppförts.

De sakkunniga föreslogo härjämte införande av sadan anordning av ersättarvalen
att det samtidigt med valet av ordinarie förstakammarledamöter bleve
klart, vem som vid inträffande avgång av ordinarie ledamot skulle inträda i
hans ställe.

Vad angår efterträdare till riksdagsman i andra kammaren, ansågo de sakkunniga,
att samma behov av en reform i den riktning, som föreslogs för första
kammaren, icke kunde sägas föreligga.

Kungl. Majit föreslog i proposition till 1921 års riksdag ändrade bestämmelser
i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Riksdagen antog även
i huvudsak Kungl. Majits förslag, dock med den ändringen, att sammanräkning
för utseende av ersättare icke skulle ske förrän vid inträffad avgang av
förstakammarledamot.

Sedermera infördes år 1922 i anledning av väckt motion liknande bestämmelser
för landstingsval och övriga kommunala val. Vid tillämpningen på de
kommunala valen modifierades bestämmelserna dock så, att användandet av den
s. k. spaltade valsedeln icke blev obligatoriskt, utan väljare även kunde begagna
sig av den förut gällande valsedelstypen. Da vid förfall för landstingsman
att bevista landstingsmöte suppleant för honom skall inkallas, kvarstod givetvis
i landstingsförordningen bestämmelsen att, sedan valet av landstingsman
blivit avslutat, sammanräkning omedelbart skulle företagas för utseende av
suppleanter.

I motion vid 1930 års riksdag upptogs frågan örn införande av motsvarande
anordning för utseende av ersättare även beträffande andrakammarvalen. Konstitutionsutskottet,
till vilket motionen hänvisades, ansåg att frågan borde upptagas
till ingående prövning. Då emellertid riksdagen 1929 i skrivelse anhal -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

lit om skyndsam utredning och därpå grundat förslag örn sådana ''bestämmelser
vid val till andra kammaren, att därigenom illojalt användande av ett partis
beteckning å valsedlar må förekommas, samt i samband därmed örn officiella
valförberedelser, ansåg utskottet, att proposition i anledning av denna skrivelse
borde avvaktas.

De i anledning av skrivelsen tillsatta sakkunniga hava den 4 februari 1930
avgivit betänkande, och sedan yttranden häröver inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt utskottets uppfattning bör frågan, huruvida nu förevarande bestämmelser
angående val till riksdagens andra kammare böra bringas att närmare
ansluta sig till vad som i motsvarande hänseende gäller vid val till första kammaren
ävensom vid kommunala val, tagas under omprövning. Utskottet hemställer
fördenskull,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta
verkställa utredning, huruvida vid val till riksdagens andra
kammare lämpligt vore att möjlighet öppnades för användandet
jämväl av den s. k. spaltade valsedel, som vid andra slags
val får användas, samt för riksdagen framlägga de förslag,
som av utredningen föranledas.

Stockholm den 5 april 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Thulin, David Bergström,
greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Mellén, Valfrid Eriksson, Larsén*, Åkerberg*,
Magnusson i Tumhult*, Gustafson i Kasenberg, Borg, Anderson i Norrköping,
Olsson i Mora, Fast, Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad och Brännberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

. Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som med instämmande av herr Petersson i Broaryd
anfört:

Efter min mening förefinnes ingen som helst anledning upptaga frågan örn
spaltad valsedels användning vid andrakammarvalen. För närvarande gäller

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

regeln om sådan valsedels användning väsentligt för förstakammarvalen i syfte
att möjliggöra valsamverkan vid dessa på ett enkelt sätt. Samma syfte skall
vid andrakammarvalen vinnas genom kartellföreskrifterna; något annat sätt
att vinna det samma är här icke behövligt. Skulle vid andrakammarvalen spaltad
valsedel införas, betydde detta blott, att man sökte ett medel för att sammanföra
land och stad, trots motsatta intressen, örn gemensamma valsedlar i
stället för de särskilda fraktionssedlarna under gemensam överbeteckning, som
nu måste användas. De senare motsvara vida bättre det verkliga behovet och
äro i och för sig ett bättre medel för samverkan vid rent politiska val.

Att den spaltade valsedeln alternativt kan användas vid kommunala val
innebär, att vid dessa -en samverkan mellan olika grupper möjliggöres även
utan att partierna som sådana måste inblandas.

De tre skilda systemen hava sålunda sin grund i de olika faktiska förutsättningar,
som föreligga vid förstakammarval, vid andrakammarval och vid kommunala
val. Jag har därför yrkat, att utskottet ville hemställa örn avslag å
motionen.

2) av herrar Sävström, G. W. Hansson och Fast, som ansett, att utskottet
bort hemställa, att förevarande motioner 1: 7 och II: 4 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

321102