Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
1
?ir 91.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
i avseende å vissa egnahemsföretag i Malmöhus län.
(lia avd.)
I en till riksdagen den 11 mars 1932 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 197, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att för tillfälliga hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare
i Malmöhus län för budgetåret 1932/1933 under nionde huvudtiteln
anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 108, föreslog
Kungl. Maj :t riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1932/1933 till hjälpåtgärder
åt vissa egnahemslå ntagare m. m. ett extra reservationsanslag av
600.000 kronor. Under sagda punkt i huvudtiteln framhöll departementschefen,
bland annat, att utredning påginge och förslag införväntades rörande
vissa egnahemsförhållanden inom Malmöhus län.
Sedermera har Kungl. Majit genom proposition den 26 februari 1932,
nr 149, angående hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare föreslagit
riksdagen, jämte annat, att för utlämnande av stödlån åt egnahemslåntagare
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
550.000 kronor. Över denna proposition har utskottet denna dag avgivit
utlåtande (nr 88). Enligt Kungl. Majis nu förevarande förslag skulle
det belopp, 50,000 kronor, som återstår av förenämnda under punkt 108
i nionde huvudtiteln beräknade anslaget å 600,000 kronor, användas för
ordnandet av vissa egnahemsförhållanden i Malmöhus län.
Under åren 1925, 1926 och 1927 förekom i Malmöhus län en omfattande
och livlig styckningsverksamhet, bedriven av två enskilda jordstyckare
var för sig. Dessa köpte egendomar, uppdelade dem i egnahemslotter för
joi-dbruksändamål och sålde lotterna, vilka i regel voro obebyggda, till
mindre bemedlade personer. Malmöhus läns hushållningssällskap beviljade
i anslutning till lottförsäljningarna egnahemslån och premielån samt
i vissa fall även nyodlingslån, gödselvårdslån och täckdikningslån. På
jämförelsevis kort tid utlämnades för ifrågavarande egnahemsföretag ett
stort antal egnahemslån, ungefär 150.
Under hösten 1928 och tiden närmast därefter företog statens egnahemsstyrelse
å ort och ställe en ingående undersökning rörande berörda egna
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 4/ höft- (Nr 91.) 1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
hemsföretag. Därav framgick, enligt styrelsens mening, att i vissa fall
redan vid egnahemmens planläggning stora fel begåtts. Sålunda hade
vissa egnahem utlagts å för ändamålet olämplig jord, varjämte tillräcklig
hänsyn ej städse tagits till låntagarnas personliga förutsättningar att
genomföra företagen. Såväl egnahemslån som nyodlings-, gödseivårdsoch
täekdikningslån hade i allmänhet i sin helhet av hushållningssällskapet
utbetalats i förskott till jordsäljarna, vilka erhållit fullmakt av köparna
att lyfta beloppet. Säljarna hade i stor utsträckning dels ombesörjt
och finansierat lotternas bebyggande samt inventariers anskaffande o. d.,
dels ock för låntagarna inbetalt förfallna räntor å av hushållningssällskapet
beviljade lån. Härigenom hade egnahemsinnehavarna kommit i skuld
till jordsäljarna med i vissa fall betydande belopp. Nyss angivna förhållande
hade enligt egnahemsstyrelsens mening även medfört, att hushållningssällskapet
ej kommit att stå i någon närmare kontakt med dessa egnahemslåntagare.
Vid egnahemsstyrelsens undersökning hösten 1928 bemärktes, bland annat,
att lägenheterna i huvudsak voro färdigbyggda men att föreskrivna
och erforderliga odlings- och dikningsarbeten voro mycket ofullständigt
och bristfälligt planlagda och endast i ett fåtal fall i nämnvärd
grad utförda. Lagfarter och inteckningsförhållanden voro i många fall
även oordnade. En del lägenheter hade redan då hytt ägare flera gånger.
Ej så få exekutiva försäljningar hade förekommit. Vissa lägenheter fann
egnahemsstyrelsen öde, och många egnahemsinnehavare hade betydande
svårigheter att reda sig.
I denna situation sökte egnahemsstyrelsen vidtaga åtgärder i syfte att
få rådande missförhållanden tillrättalagda. Utredning företogs örn varje
särskild egnahemslägenhet, därvid bland annat lägenheterna värderades
och innehavarnas olika skulder upptecknades. I anslutning härtill fördes
av styrelsen underhandlingar med hushållningssällskapet och jordsäljarna
i syfte att få till stånd reglering av låntagarnas skulder. Dylik
reglering blev under 1929 genomförd på i huvudsak det sätt, att hushållningssällskapet
av egna medel från jordsäljarna inlöste inteckningar och
andra fordringar hos låntagarna till reducerade belopp. Genom regleringen,
som omfattade 102 låntagare, nedbringades dessas sammanlagda
skulder från 1,793,940 kronor till 1,551,297 kronor eller med i runt tal
243,000 kronor. Vidare medgav hushållningssällskapet på förslag av egnahemsstyrelsen,
att låntagarnas genom regleringen till sällskapet överflyttade
skuld skulle erhållas som lån med en amorteringstid av 20 år och en
förräntning av 5 procent. Genom skuldregleringen blevo egnahemsinnehavarna
frigjorda från ekonomiskt beroende av de håda jordsäljarna
och fingo sina reglerade skulder samlade på en liand, nämligen hos hushållningssällskapet.
I samband med regleringen anhöll egnahemsstyrelsen,
att hushållningssällskapet eller dess egnahemsnämnd ville anställa
en kompetent person med uppgift att genom ofta återkommande besök å
lägenheterna utöva tillsyn över dessas skötsel och framför allt lämna
egnahemsinnehavarna råd och vägledande hjälp. Därjämte framhölls såsom
önskvärt, att vissa låntagare, som förvärvat lägenheter utan odlad
jord, måtte, för att snarast kunna igångsätta odlings- och betesförbättringsarbeten,
förhjälpas att komma i åtnjutande av härför tillgängliga
statsbidrag. Slutligen uttalade egnahemsstyrelsen önskvärdheten av, att
egnahemsnämndens inkasseringar av förfallna annuiteter ordnades på
ett för låntagarna så förmånligt sätt som möjligt.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr yl.
3
Under hösten 1930 företog egnahemsstyrelsen ånyo inspektion av ifrågavarande
lägenheter, därvid det visade sig, att ett 20-tal lägenheter stodo
öde, att 17 lägenhetsinnehavare voro lagsökta på grund av uraktlåtna
betalningar samt att av de övriga kvarvarande egnahemsinnehavarna 20—
30 häftade i större eller mindre skuld till hushållningssällskapet för förfallna
räntor och annuiteter. Å många av de lägenheter, som voro öde
eller föremål för exekutiva åtgärder, befanns jorden i mer eller mindre
vanhävdat skick, medan åhyggnaderna med få undantag syntes vara bra
samt rätt väl bibehållna.
I skrivelse den 22 maj 1931, nr 280, har riksdagen anhållit örn utredning
och förslag i avseende å frågan örn en statlig hjälpaktion för vissa egnahemslåntagare.
Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse ävensom
vissa till jordbruksdepartementet inkomna framställningar i ämnet, berörande
bland annat frågan örn egnahemsförhållandena i Malmöhus län
beslöt Kungl. Majit den 12 juni 1931 uppdraga åt statens egnahemsstyrelse
jämte fyra särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbruksdepartementet
skulle äga tillkalla och av vilka en skulle tillkallas enbart för
utredningen i vad anginge förhållandena i Malmöhus län, att verkställa
den i riksdagsskrivelsen berörda utredningen. Enligt direktiven för utredningen
skulle denna, bland annat, ägna särskild uppmärksamhet åt
egnahemsförhållandena i nyss nämnda län.
Utredningsarbetet bär av egnahemsstyrelsen jämte särskilt tillkallade
bedrivits under benämningen 1931 års egnahemsutredning.
Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning framlagt
utredning och förslag i fråga örn egnahemsförhållandena i Malmöhus
län. Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits den 11 februari
1932 av statskontoret, den 13 februari 1932 av riksräkenskapsverket och
den 15 i samma månad av länsstyrelsen i Malmöhus län, som jämväl överlämnat
yttrande i ärendet av sagda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Egnahemsutredningen har i sitt betänkande, vilket fogats såsom bilaga
till ovanberörda statsrådsprotokoll, omnämnt, att utredningen under sommaren
1931 å ort och ställe företagit undersökning av hithörande
egnahemsförhållanden. Därvid hade utrönts i huvudsak följande.
Av de 146 lägenheter, vilka inginge i de ifrågavarande styckningsföretagen,
innehades 35 av Malmöhus läns hushållningssällskap efter inrop
å exekutiv auktion och 96 av egnahemslåntagare. Återstående 15 utgjordes
av lägenheter, beträffande vilka egnahemslånen återbetalats eller
reglering av annan orsak ej ifrågasatts. På de av sällskapet ägda lägenheterna
beräknades en förlust uppkomma å omkring 204,000 kronor. Beträffande
de lägenheter, vilka fortfarande befunne sig i låntagarnas ägo,
utgjorde låntagarnas kapitalskuld till sällskapet för egnahemslån 1,030,000
kronor, för regleringslån 205,000 kronor och för andra lån 18,000 kronor,
allt i avrundade tal. Vid jämförelse mellan låntagarnas kapitalskuld
samt lägenheternas uppskattade värden framginge, att kapitalskulden i
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
43 fall överstege värdet med tillhopa i runt tal 85,000 kronor. Ett fyrtiotal
av de egnahemslåntagare, som fortfarande innehade lägenheter å berörda
områden, ansåges hava ringa utsikt att utan bistånd behålla sina
lägenheter.
1931 års egnahemsutrednings betänkande utmynnar i hemställan, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
1) att Malmöhus läns hushållningssällskaps statsunderstödda egnahemsverksamhet
må, räknat från och med den 1 juli 1932, övertagas av staten
i enlighet med av utredningen föreslagna villkor,
2) att från och med nämnda dag statsunderstödd egnahemsverksamhet
må utövas i Malmöhus län av en statlig egnahemsnämnd enligt, i tilllämpliga
delar, gällande bestämmelser för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må utfärda,
3) att från egnahemslånefonden må avskiljas en särskild fond, benämnd
förlag ur egnahemslånefonden för Malmöhus län,
4) att från förlaget ur egnahemslånefonden för Malmöhus län må utgå
egnahemslåneanslag enligt gällande bestämmelser för egnahemsstatslån
i tillämpliga delar samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må utfärda,
5) att i samband med övertagandet av egnahemsverksamheten erforderliga
kontanta utlägg må gäldas genom anlitande av förlag ur jordförmedlingsfonden
mot redovisningsskyldighet och enligt bestämmelser i
övrigt, som av utredningen föreslagits,
6) att för omreglering av vissa låntagares gäld i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag egnahemsnämnden i Malmöhus län
må, utan hinder av gällande bestämmelser örn högsta lånebelopp i förhållande
till fastighetsvärdet, bevilja egnahemslån till fulla fastighetsvärdet,
7) att till löpande utgifter för egnahemsnämndens förvaltning samt för
täckande av uppkommande förluster å egnahemsverksamheten må tillsvidare
utgå årligt belopp, enligt Kungl. Majits bestämmande, motsvarande
det årliga förvaltningsbidraget till hushållningssällskapen,
8) att för ordnande av egnahemsförhållandena i Malmöhus län anvisas
ett belopp av 100,000 kronor att användas enligt av utredningen föreslagna
villkor för räntefria stödlån till egnahemslåntagare, samt
9) att Kungl. Majit må vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för
genomförandet av sagda övertagande.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Förhållandena å de egnahemsföretag i Malmöhus län, varom nu närmast
är fråga, äro i flera hänseenden anmärkningsvärda och beklagliga.
Genom en av ett par enskilda jordstyckare bedriven, av Malmöhus läns
hushållningssällskap med egnahemslån möjliggjord stycknings- och lottförsäljningsverksamhet
tillkommo på kort tid ungefär 150 egnahem under
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
5
sådana omständigheter, att egnahemsinnehavarna blivit i hög grad skuldbelastade
och i ett stort antal fall urståndsätta att kimna fullfölja sina
företag. De olyckliga omständigheter, som varit förenade med dessa egnahemsföretags
tillkomst, hava tilldragit sig stor uppmärksamhet. Statens
egnahemsstyrelse har också måst nedlägga ett omfattande och tidsödande
arbete för att få klarhet i egnahemsinnehavarnas skuldförhållanden och
för att, i den mån det efteråt och med till huds stående resurser varit
möjligt, ernå viss reglering av nämnda skuldförhållanden. Den på
egnahemsstyrelsens initiativ sålunda tillkomna skuldregleringen, vilken
genomfördes 1929, innehar, att skulderna hos 102 låntagare nedskrevos
från 1,793,940 till 1,551,297 kronor. Detta skedde på i huvudsak
det sätt, att jordsäljarnas fordringar hos låntagarna till belopp av ungefär
525,000 kronor inlöstes av hushållningssällskapet till nedsatta värden
och ersattes med av sällskapet åt låntagarna av egna medel beviljade
s. k. regleringslån till belopp av sammanlagt ungefär 280,000 kronor.
Förhållandena å ifrågavarande egnahem äro emellertid, oaktat vad sålunda
åtgjorts, ingalunda tillfredsställande. Sålunda äro för närvarande
icke mindre än 35 av lägenheterna utan innehavare, i det sällskapet
genom exekutiva åtgärder övertagit dessa lägenheter. Härtill kommer,
enligt vad egnahemsutredningen anfört, att ett 40-tal av egnahemsinnehavarna
torde sakna utsikter att utan bistånd reda sig.
Ehuru givetvis den senaste tidens ogynnsamma konjunkturer för jordbruket
i sin mån bidragit till att förvärra läget för dessa egnahemsinnehavare,
måste dock misslyckandet främst tillskrivas den bristande
omtänksamhet, varunder dessa egnahemsföretag tillkommit. Då egnahemslånegivningen
enligt gällande bestämmelser för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten omhänderhaves av låneförmedlare, i detta fall
Malmöhus läns hushållningssällskap, på egen ekonomisk risk, ligger det
närmast till hands, att staten icke nu direkt engagerar sig i berörda företag
utan låter sällskapet bära de ekonomiska konsekvenserna av det
skedda. För en dylik ståndpunkt talar givetvis, förutom rent statsekonomiska
synpunkter, den omständigheten, att ett statligt övertagande av
rörelsen på sätt egnahemsutredningen ifrågasatt kan tänkas medföra betänkliga
konsekvenser i avseende å egnahemslånerörelsen hos andra låaeförmedlare
och avtrubba dessas känsla av ansvar. Det torde vara
uppenbart, att ett övertagande av de låneengagemang, Malmöhus läns
hushållningssällskap nu innehar, kommer att innebära mycket stora risker
för statsverket. I detta hänseende är särskilt att märka, att staten
enligt förslaget skulle för en kontant utgift av ungefär 350,000 kronor
tillösa sig bland annat sådana sällskapets fordringar hos berörda låntagare
som över egnahemslånen och i ej få fall över lägenheternas värde
liggande s. k. regleringslån till kapitalbelopp av ungefär 205,000 kronor
samt av låntagarna oguldna förfallna räntor oell amorteringar å egnahemslån
m. m. till belopp av ungefär 105,000 kronor. Dessa fordringar
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91. .
måste betraktas såsom mycket osäkra. Vidare skulle staten efter värdering
övertaga 35 av sällskapet ägda lägenheter, vilka lägenheters försäljning
under nu rådande tidsförhållanden sannolikt komme att vara förenad
med avsevärda svårigheter. Härtill kommer, att ett överflyttande till staten
av sällskapets hela egnahemsverksamhet — den 1 januari 1931 utgjorde
sällskapets skuld till egnahemslånefonden i runt tal 9 miljoner kronor och
berörde nära 1,800 egnahemsfastigheter — torde vara en så stor och vidlyftig
apparat, att dylik åtgärd näppeligen synes mig för närvarande
oundgängligen påkallad. Även synes inrättandet av en rent statlig egnahemsnämnd
med åtskilliga extra ordinära anordningar i avseende å handhavandet
av medel ur egnahemslånefonden, premielåneanslaget m. m.
knappast böra äga rum utan en mera ingående planläggning i organisatoriskt
och administrativt hänseende, än vad nu kunnat ske. Örn alltså
det ifrågasatta övertagandet uppenbarligen är förenat med avsevärda
ekonomiska konsekvenser för staten och betydande svårigheter i organisatoriskt
hänseende, synes därjämte ovisshet råda, huruvida det hundratal
egnahemsinnehavare, varom här i främsta rummet varit fråga, bliva tillräckligt
hjälpta genom de föreslagna åtgärderna. Det framlagda förslaget
omfattar nämligen inga direkta åtgärder för nedskrivning av låntagarnas
kapital- och ränteskulder, men skulle ett belopp av 100,000 kronor
ställas till den nya nämndens förfogande, att användas enligt det av egnahemsutredningen
tidigare avgivna, av Kungl. Majit i propositionen nr 149
till årets riksdag upptagna förslaget örn stödlån till egnahemslåntagare.
Ehuru jag medgiver, att åtskilliga skäl tala för att egnahemsverksamheten
inom Malmöhus län frigöres från länets hushållningssällskap, anser
jag dock — på nyss anförda skäl och med hänsyn till de allvarliga
invändningar mot egnahemsutredningens förslag, som framförts av statskontoret
och delvis även av riksräkenskapsverket — att åtgärder i den av
utredningen föreslagna riktningen för närvarande ej böra vidtagas, utan
torde frågan snarast göras till föremål för fortsatt prövning. Dylik ytterligare
utredning i ämnet synes lämpligen böra verkställas av statens egnahemsstyrelse,
som därvid bör träda i fortsatta förhandlingar med Malmöhus
läns hushållningssällskap och undersöka möjligheterna för ett ordnande
under starkare ekonomisk medverkan från sällskapets sida av förhållandena
å de egnahemslägenheter å berörda styckningsföretag, varom
närmast är fråga. Därvid synes ock böra förväntas, att sällskapet vidtager
åtgärder för att de lägenheter, som nu äro i dess ägo och å vilka egnahemslån
kvarligga, upplåtas till personer, som äro behöriga att innehava
dylika lån.
Mot det av mig nu föreslagna uppskovet med frågans slutliga lösning
kan emellertid med fog invändas, att någon omedelbar hjälp ej bringas
ifrågavarande egnahemsinnehavare, av vilka säkert åtskilliga befinna sig
i svår belägenhet och hotas av att. på grund av utebliven betalning av
annuiteter, få sina lån hos sällskapet uppsagda. Då jag finner det vara
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
7
angeläget, att omtanke ägnas dessa personer, som ännu äro kvar å sina
egnahem och därå nedlagt kapital och arbete, vill jag föreslå, att visst belopp
ställes till egnahemsstyrelsens förfogande, att av styrelsen efter prövning
i vart fall och med vidsträckt befogenhet användas för lämnande av
sådant tillfälligt bistånd utan återhetalningsskyldighet åt berörda låntagare,
i den mån de finnas vara därav i behov och förtjänta, att de kunna
— i avvaktan på den ytterligare utredningens slutförande — så vitt möjligt
kvarbliva å sina lägenheter. Det bör därvid ankomma på egnahemsstyrelsen
att liksom hittills noga följa förhållandena å berörda lägenheter
samt att i mån av behov ur det åsyftade anslagsbeloppet utanordna bidrag
såsom hjälp till betalning av ifrågavarande låntagares överhängande
utgifter för fastigheterna. Då det måste ligga i hushållningssällskapets
ekonomiska intresse att i görligaste mån förebygga, att ytterligare egnahemslägenheter
få övertagas av sällskapet, och detta i all synnerhet som
det kan ifrågasättas, huruvida icke kvarstående egnahemslån i dylika av
sällskapet ägda lägenheter höra från statens sida återkrävas, förutsätter
jag, att sällskapet å sin sida allvarligt medverkar till, att låntagarna
kunna behålla sina lägenheter, i den mån de härför äga personliga förutsättningar,
samt att välordnade förhållanden därstädes för framtiden uppkomma.
Dylik medverkan synes vara så mycket mer befogad, som den av
mig nyss ifrågasatta statliga hjälpaktionen givetvis kommer att innebära,
att låntagarna med bidrag från det av mig nyss ifrågasatta anslagsbeloppet
sättas i tillfälle att i viss utsträckning betala annuiteterna å sina lån
hos sällskapet. Vid dylik gäldhetalning torde följaktligen höra tillses, att
sällskapet i sin mån bidrager till förhållandenas ordnande. Det belopp,
som för ändamålet torde höra ställas till egnahemsstyrelsens förfogande,
synes lämpligen kunna bestämmas till 50,000 kronor.»
Utskottet måste allvarligt beklaga, att förhållandena beträffande den
genom lån från egnahemslånefonden understödda egnahemsverksamheten
i Malmöhus län utvecklat sig på sätt framgår av den i statsrådsprotokollet
lämnade redogörelsen. Från statens egnahemsstyrelses sida gjorda
ansträngningar för att minska de svårigheter för egnahemslåntagarna,
som föranletts genom av länets hushållningssällskap träffade dispositioner,
synas heller icke hittills hava lett till önskvärt resultat. Då departementschefen
ställt i utsikt att förevarande fråga snarast kommer att göras
till föremål för fortsatt prövning, finner utskottet sig icke hava anledning
att nu närmare ingå på densamma. I likhet med departementschefen
anser utskottet dock angeläget, att i avvaktan på spörsmålets närmare
prövning någon omedelbar hjälp bringas dem av ifrågavarande egnahomsinnehavare,
som ännu äro kvar å sina egnahem samt därå nedlagt
kapital och arbete men vilka nu befinna sig i särskilt svårt ekonomiskt
betryck. Utskottet vill i sådant syfte biträda förslaget att visst belopp
ställes till egnahemsstyrelsens förfogande, att av styrelsen efter prövning
Vt thott et.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 91.
i vart fall användas för lämnande av sådant tillfälligt bistånd utan återbetalningsskyldigliet
åt berörda låntagare, i den mån de finnas vara därav
i behov och förtjänta, att de kunna — i avvaktan på den ytterligare utredningens
slutförande — så vitt möjligt kvarbliva å sina lägenheter.
Det föreslagna anslagsbeloppet föranleder icke någon utskottets erinran
liksom icke heller vad departementschefen i övrigt i ärendet anfört.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att för tillfälliga hjälpåtgärder åt vissa egnaheinslåntagare
i Malmöhus län för budgetåret 1932/1933
under nionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Stockholm den 31 maj 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 88.
321716. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.