Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr SO.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för
vinnande av mera skyndsam handläggning av torrläggningsärenden.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) 1:195 av herr Asplund, likalydande med II: 307 av herr Hage m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit måtte fortast vidtaga sådana åtgärder, att ett
enklare och mera utgifts- samt tids- och arbetsbesparande system åstadkommes
vid utarbetandet av planer och förberedandet för igångsättandet
av utdikningsföretag — särskilt sådana av mindre omfattning — ävensom
att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana anordningar, främst genom
ställandet av tillräcklig jordbruksteknisk arbetskraft till förfogande, så
att det undvikes, att igångsättandet av arbetsföretag av här nämnt slag
uppskjutes eller förhindras på grund av den existerande bristen på dylik
arbetskraft,

2) lii 380 av herrar Selberg och Wikström, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att vid den utredning,
som verkställes rörande ändrade grunder för understöd ur statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond, även vissa i motionen berörda
synpunkter måtte vinna beaktande,

3) lii 381 av herr Lövgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville anhålla om åläggande för vederbörande förrättningsman
att slutföra utredningen beträffande reglering av vissa delar
av Kalix älv (vid den s. k. Räktforsen i Norrbottens län) snarast möjligt
och i så god tid, att förslag till det egentliga arbetets genomförande
kan föreläggas nästkommande års riksdag, försåvida icke arbetet kan inrangeras
under beteckningen »beredskapsarbeten» och anslag till dess påbörjande
redan denna riksdag kan beslutas.

Beträffande de skäl, som åberopats som stöd för framställningarna, får
utskottet — i den mån de icke här nedan beröras — hänvisa till motionerna.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 36 höft. (Nr 80 — 82.)

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Gillande
grunder för
underltödjande
av torrläggningsföretag.

Motionernas

innebörd.

Utskottet.

Över motionerna har i vederbörlig ordning inhämtats yttrande från
lantbruksstyrelsen. Beträffande det i motionen II: 381 behandlade spörsmålet
har lantbruksstyrelsen bifogat ett yttrande från förutvarande lantbruksingenjören
i Norrbottens län Erik Lindqvist. Sagda yttranden
finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

Enligt gällande grunder för understödjande utan återbetalningsskyldighet
av torrläggningsföretag (kung. den 11 juni 1926, nr 257, med däri
genom kung. den 27 juni 1929, nr 215, gjord ändring) skall — såsom första
förutsättning för dylikt bidrag — förslag till företagets utförande vara
upprättat vid syneförrättning enligt vattenlagen, varjämte beträffande
företaget skall verkställas den ytterligare utredning, varom lantbruksstyrelsen
meddelar föreskrifter. Ärendet prövas därefter av Kungl. Majit,
som fastställer arbetsplanen.

Såsom lantbruksstyrelsen i sitt förenämnda yttrande berört ha samtliga
ifrågavarande motioner samband med varandra i sådant avseende,
att de i desamma påtalade förhållanden direkt anknyta sig till möjligheten
att med de arbetskrafter, som för närvarande stå till disposition
på lantbruksingenjörsdistrikten, tillgodose allmänhetens krav på skyndsam
handläggning av förekommande torrläggningsarbeten.

Beträffande i dylikt hänseende framförda önskemål bar i motionen
II: 380 — närmast med utgångspunkt från förhållandena i Norrbottens
län — tagits sikte på frågan örn beredande av ökade extra arbetskrafter
för ifrågavarande ändamål samt förenklande av arbetsmetoderna. Motionärerna
ha också upptagit en annan vid sidan av ämnet något liggande
fråga, nämligen ett enligt motionärernas mening föreliggande önskemål
att enklare vägars anläggande med tillhjälp av den uppgrävda dikesjorden
skulle få ingå i företagen.

Motionerna 1:195 och II: 307 (motiveringen återfinnes i motionen II: 306
sid. 9) syfta i samma riktning, och''motionärerna framhålla därvid särskilt
betydelsen från arbetslöshetssynpunkt av att förekommande företag utan
dröjsmål må kunna igångsättas.

Slutligen har i motionen 11:381 uppmärksamheten från berörda synpunkter
riktats på den utredning beträffande reglering av vissa delar
av Kalix älv (Räktforsen), för vars utförande 1929 års riksdag beviljat
särskilt anslag.

De av motionärerna framförda synpunkterna i fråga örn den administrativa
handläggningen av ärenden rörande torrläggningsföretag
synas väl värda beaktande. Att nu rådande förhållanden på sagda område
böra betecknas som icke tillfredsställande synes nämligen uppenbart,
vilket lantbruksstyrelsen jämväl vitsordat. Utskottet bar i berörda hänseende
inhämtat vissa upplysningar bland annat rörande den omfatt -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

3

ning, varl på lantbruksingenjörernas handläggning beroende förrättningar
hunnit avslutas under de senaste åren (se bil. C). Av dessa
framgår, att procenttalet av de under visst år avslutade förrättningarna
i förhållande till under samma år inkomna ärenden varit stadigt
sjunkande och under de senaste åren utgjort allenast 46 procent.
Antalet till ett följande år balanserade förrättningar har därigenom
ökats och för de sista åren uppgått till cirka 50 procent. Att en så betydande
balans föreligger måste från flera synpunkter betecknas som ett
avsevärt missförhållande, icke minst från den även i motionerna antydda
synpunkten, att torrläggningsföretagen äro mycket lämpliga
objekt för sysselsättning av arbetslösa.

Då det nu gäller frågan örn åvägabringande av en bättre ordning
i förevarande avseende må först behandlas spörsmålet örn förenkling och
förbilligande av det nuvarande tillvägagångssättet vid handläggning i allmänhet
av torrläggningsärendena. På sätt lantbruksstyrelsen erinrat har ett
förenklat syneförfarande sedan år 1927 under vissa förutsättningar författningsenligt
medgivits, vilket i stor utsträckning tillämpats i fråga örn särskilt
de norrländska dikningsföretagen. Huruvida någon ytterligare förenkling
beträffande den rättsliga behandlingen av förevarande ärenden
är att tillråda torde, med hänsyn till den garanti staten måste anses berättigad
kräva, få anses underkastat viss tvekan. Beträffande praktiska
förenklingar vid upprättande av ritningar och handlingar till torrläggningsföretag
torde däremot, på sätt lantbruksstyrelsen jämväl antytt,
vissa åtgärder — utöver redan vidtagna — böra tagas under övervägande
under aktgivande dock på de krav, som ur olika synpunkter
måste ställas på förrättningsakternas tydlighet och beständighet. I
nu omhandlade avseende förutsätter emellertid utskottet — i betraktande
särskilt av vad lantbruksstyrelsen anfört — att vederbörlig uppmärksamhet
ägnas åt att genomföra de förbättringar, som visa sig möjliga. Någon
särskild framställning från utskottets sida torde alltså icke härvidlag
vara erforderlig. Vidkommande behovet av ökade arbetskrafter framgår
även av lantbrukstyrelsens yttrande att sagda fråga redan är aktuell och
jämväl på grund av särskilda framställningar underställd Kungl. Maj:ts
prövning. Utskottet anser för sin del — icke minst med hänsyn till omförmälda
uppgifter rörande arbetsbalansens ökning — oundgängligt, att
åtgärder vidtagas för ökning av berörda arbetskrafter genom anställande
av extra personal, som givetvis bör i främsta rummet placeras inom
distrikt, där behovet av balansens undanröjande är mest trängande.
Förslag i nu berörda hänseende torde alltså böra föreläggas nästkommande
års riksdag.

Beträffande frågan örn genomförande av ett särskilt — enklare oell billigare
— förfaringssätt i fråga örn mindre dikningsföretag framgår av lantbruksstyrelsens
yttrande, att utredningsmännen rörande ändrade grunder
för understöd ur statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

förordat, att dikningsföretag av mindre omfattning borde avskiljas
från förevarande nnderstödsverksamhet, samt att i samband med eventuellt
understödjande av dylika företag i annan ordning medelst statsmedel
ett enklare förrättningsförfarande borde tillämpas under anlitande
av tjänstemän med därefter anpassade kvalifikationer och med
avstående mer eller mindre fullständigt från kontroll av företagens
framtida underhåll. Enligt lantbruksstyrelsens mening borde hithörande
frågor göras till föremål för närmare utredning. Även utskottet
finner praktiska skäl tala för att ett avskiljande av smärre dikningsföretag
bör komma till stånd. Dylika dikningsföretag äro vanligen
belägna inom eller i nära anslutning till inägojorden och beröra ofta
endast en jordägare. På grund härav torde bidragstagarens eget intresse
för underhållet av utförda arbeten såsom regel kunna förutsättas
utgöra tillräcklig garanti för underhållets fullgörande, och behandlingen
av sådana torrläggningsärenden torde därför kunna inrättas efter enklare
och för såväl staten som den enskilde mindre kostsamma linjer.
Tydligt är också att genomförandet av en sådan anordning skulle verksamt
bidraga till minskning i lantbruksingenjörernas arbetsbörda. I likhet
med lantbruksstyrelsen anser utskottet emellertid en närmare utredning
av denna fråga böra äga rum. Önskvärt vore, örn resultatet av en sådan
utredning kunde framläggas för nästkommande års riksdag.

Vad angår det i motionen II: 381 omhandlade särskilda fallet rörande
viss reglering av Kalixälven måste även utskottet finna anmärkningsvärt,
att en så betydande försening ägt rum i fråga örn utredningen
i ärendet. De närmare omständigheterna rörande denna försening
framgå av den av förutvarande lantbruksingenjören i Norrbottens
län avgivna förklaringen (Bilaga B), vilken visar, att förseningen i huvudsak
bottnar i bristen på tillräckliga arbetskrafter. Beträffande sist*
nämnda fråga har utskottet redan uttalat sin mening. Med hänsyn
till vad lantbruksstyrelsen anfört synes det emellertid icke vara möjligt
förverkliga motionärernas tanke, att regleringsförslaget skulle kunna framläggas
redan vid 1933 års riksdag. Utskottet vill dock understryka önskvärdheten
av att ifrågavarande undersökningsarbete snarast kommer till
stånd och bedrives med all skyndsamhet — givetvis dock utan något
eftersättande av den noggrannhet, som är av nöden, icke minst vid planläggande
av ett företag av så stor omfattning.

Vad slutligen beträffar det särskilda i motionen II: 380 framförda uppslaget,
att vissa väganläggningar skulle kunna kombineras med och ingå
i dikningsföretag, kan utskottet ej förorda detsamma.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:195
och II: 307 samt II: 380 må: i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

5

skyndsam utredning rörande frågan om ett enklare
förrättningsförfarande beträffande statsunderstödda
dikningsföretag av mindre omfattning ävensom framlägga
för riksdagen de förslag, vartill utredningen
må giva anledning; samt

2) att motionerna 1:195 och II: 307 samt II: 380
och 381, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1932,

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson,
Granath, Fritiof Gustafson, friherre Lagerfelt och Dalberg, samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Sköld,

Hedlund i Häste, Carlström, Uddenberg, Bengtsson i Kullen och Pehrsson i Bramstorp.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Kungl, lantbruksstyrelsen.

Bilaga A.

Till riksdagens jordbruksutskott.

I skrivelse till kungl, lantbruksstyrelsen den 26 februari 1932 har Kungl.
Majit anbefallt styrelsen att avgiva och till eder överlämna yttranden
över följande inom riksdagen väckta, till eder hänvisade motioner, nämligen: A)

1:195 oell II: 307, likalydande, angående vidtagande av vissa åtgärder
och anordningar i avseende å igångsättandet av utdikningsföretag;

B) II: 380 angående vissa synpunkter att beakta vid pågående utredning
rörande ändrade grunder för understöd ur statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond; samt

C) II: 381 angående påskyndande av undersökningen rörande reglering
av Kalix älv vid Räktforsen.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Samtliga ifrågavarande motioner hava samband med varandra i sådant
avseende, att i desamma påtalade förhållanden direkt anknyta sig till
möjligheten att med de arbetskrafter, som för närvarande stå till disposition
på lantbruksingenjörsdistrikten, tillgodose allmänhetens krav på
skyndsam handläggning av förekommande torrläggningsärenden. Motionerna
synas därför lämpligen böra här behandlas i ett sammanhang.

Beträffande de nuvarande arbetskrafternas otillräcklighet, speciellt i
vad avser de nordligaste lantbruksingenjörsdistrikten, må erinras, att lantbruksstyrelsen
har i skrivelse till Kungl. Majit den 20 februari 1932 föreslagit
anställande av ytterligare tre extra lantbruksingenjörer, varigenom
en viss avlastning av den på lantbruksingenjörerna nu vilande arbetsbördan
borde kunna, ernås. Enligt lantbruksstyrelsen^ i nämnda skrivelse
uttalade uppfattning kunde emellertid nämnda åtgärd icke förväntas medföra
önskad effekt i full omfattning, enär för sådant ändamål erfordrades
en ännu större ökning av antalet förrättningsmän. Styrelsen ansåge likväl
en sådan mera genomgripande förstärkning av arbetskrafterna på
lantbruksingenjörsdistrikten böra tillsvidare anstå i avvaktan på närmare
utredning av hithörande förhållanden.

Vad angår i motionerna framförda önskemål örn förenklingar i det nuvarande
tillvägagångssättet vid behandlingen av torrläggningsärenden.
särskilt i fråga örn dikningsföretag av mindre omfattning, må framhållas,
att ett förenklat syneförfarande redan är sedan år 1927 under vissa
förutsättningar författningsenligt medgivet och tillämpas i mycket stor
utsträckning i fråga örn särskilt de norrländska dikningsföretagen. Beträffande
den rättsliga behandlingen av nämnda ärenden, när fråga är
örn företagens understödjande med statsmedel i nu gällande ordning, torde
någon ytterligare förenkling icke vara att tillråda med hänsyn till såväl
statens intresse av att full garanti erhålles för arbetenas behöriga utförande
och underhåll, som även de vittgående ekonomiska konsekvenser,
som kunna bliva en följd genom dylika företag för i desamma delaktiga
jordägare. Av samma skäl får icke heller något eftersättas i fråga örn
kraven på noggrannhet och omsorg vid utförandet av markundersökningar
och kostnadsberäkningar m. m. för sagda företag.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80. 7

Lantbruksstyrelsen är fullt medveten om, att de fordringar, som fran
svnpunkten av arbetenas understödjande med statsmedel för närvarande
ställas på torrläggningsärendenas rättsliga och tekniska behandling, kunna
mången gång synas onödigt stränga, när fråga arom dikningsförman5 «r
särskilt enkel art oell obetydlig omfattning. Det lärer emellertid av prak
tiska skäl knappast kunna komma 1 fråga att vid utdelandet av statsmedel
från ett visst anslag tillämpa olika, av företagens större eller mindre
storlek eller av förefintliga skiljaktigbeter 1 andra avseenden beroende
villkor. I övrigt må framhållas, att här berörda mindre dikningsforetag
näppeligen kunna anses tillhöra tillämpningsområdet för ifrågavarande
understödsverksamliet, närmast av de skalen, att dels dessa statsmedel
huvudsakligen äro avsedda att underlätta tillkomsten av sådana företag
av mera betydande omfattning, vilka jordägarna svårligen kunna utföra
med egna krafter och medel, och dels statens kostnader för kontrollen m m
av förenämnda obetydliga dikningsarbeten hilva 1 förhållande till dessas

betydelse orimligt höga. . ., r Erinras

må, att lantbruksstyrelsen redan tidigare givit uttryck foi
denna uppfattning vid framläggandet den 21 oktober 1925 av förslag örn
revidering av grunderna för understödjande medelst statsmedel av torrläggningsföretag.
Likaså må framhållas, att de jämlikt Kungl. Majds
bemyndigande av statsrådet och chefen för kungl, jordbruksdepartementet
den 13 november 1931 utsedda utredningsmännen uti sm den 23 te bruan
1932 avgivna utredning rörande ändrade grunder för understöd ur statens
avdikningsanslag och statens avdikningslånefond forordat, att dikningsföretag
av särskilt obetydlig omfattning borde avskiljas fran förevarande
understödsverksamket, samt att i samband med eventuellt understödjande
av dylika företag i annan ordning medelst statsmedel ett
enklare förrättningsförfarande borde tillämpas under anlitande av tjänstemän
med därefter anpassade kvalifikationer och med avstående mer eller
mindre fullständigt från krav från statens sida på företagens framtida
underhåll. Lantbruksstyrelsen finner för sm del hithörande frågor bora

göras till föremål för närmare utredning.

Beträffande vad i motionen II: 380 anförts örn förenklingar vid upprättandet
av ritningar och handlingar till torrläggningsförslag må framhallas,
att vissa åtgärder i nämnda syfte redan vidtagits,, och att ytterligare
förenklingar äro under övervägande, dock med samtidigt beaktande av de
krav, som ur olika synpunkter måste ställas på förrättningsakternas tydlighet
och beständighet. ..... .

Vad slutligen angår den i motionen II: 381 gjorda framställningen rorande
ifrågasatt reglering av Kalix älv vid Räktforsen får lantbruksstj -reisen, under åberopande av i avskrift här bifogade yttrande av vederbörande
lantbruksingenjör, framhålla, att ett tillgodoseende av det 1 motionen
framförda önskemålet örn regleringsforslagets framlaggande till
nästa riksdag icke synes möjligt, med mindre undersöknings- och .utredningsarbetet
bedrives under yttersta forcering, något som emellertid styrelsen
för sin del finner sig böra bestämt avråda med hänsyn till den
därmed förenade risken i fråga örn planläggningens tillförlitlighet.

Stockholm den IG mars 1932.

Erill Insulander.

Olof Fredholm

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Bilaga B.

Till kungl, lantbruksstyrelsen.

Med anledning av byråchefens 0. Fredholm anmodan för mig att inkomma
till kungl, lantbruksstyrelsen med redogörelse över av mig vidtagna
förrättningsåtgärder för ett företag avseende reglering av Kalixälven
vid den s. k. Räktforsen inom Över-Kalix socken av Norrbottens län,
får jag härmed vördsamt anföra följande:

Nämnda företag, för vilket åtgärder påtänkts sedan länge, avser en utvidgning
av Kalix-älven vid den s. k. Räktforsen för att motverka och
förhindra sommar- och höstflöden i Kalixälv och dess biflod Ängesån.
Dessa flöden uppträda till större eller mindre häftighet varje år, och därigenom
åstadkommande stora skador på marker å holmar i och utmed
stränderna av Kalix-älven och Ängesån, vilka marker äro belägna inom
byarna Svartbyn, Bränna, Nybyn, Alså och hemmanet Nordhammar samt
byn Vännäs uti Över-Kalix socken av Norrbottens län.

Dessa marker, som lida skada, utgöras till större delen av goda ängsmarker
i synnerhet på holmarna och i älvstränderna, men även av odlade
marker. Genom flödenas förhindrande torde stor båtnad tillskyndas
förutom nämnda marker även en stor del odlingsmarker, som kunna
uppodlas efter företagets utförande.

Befolkningen i nämnda trakter hava haft ett mycket stort fodertillskott
från de förstnämnda markerna, men då flödena synas hava tilltagit under
senare tid och de häftigaste flödena, som förut uppträtt ungefär vart femte
år men nu återkommit nästan vart och vart annat år, varigenom avkastningen
från dessa ängar och odlade marker helt eller delvis spolierats,
beslöto större delen av ägarna till de vattenskadade markerna att vidtaga
åtgärder för skadornas avhjälpande.

År 1922 avhöll dåvarande landshövdingen i Norrbottens län G. Malm
ett sammanträde i frågan med ortsbefolkningen i Bränna. Vid detta sammanträde
närvar bland andra lantbruksingenjören K. Elfström, som lämnade
vissa upplysningar av teknisk och juridisk art för frågans bedömande.
Dessutom valdes vid detta sammanträde en kommitté, som fick i uppdrag
att föra frågan framåt.

Då lantbruksingenjör Elfström avflyttade från Norrbotten år 1923,
medhann han ej göra något åt saken. Sedan jag tillträtt lantbruksingenjörstjänsten
i Norrbotten, blev jag av därvarande länsstyrelsen anmodad
att avgiva yttrande i ärendet, enär intressenterna i det blivande företaget
ämnade genom länsstyrelsen ingå till statsmakterna med anhållan örn bidrag
till kostnaderna för en förrättning enligt vattenlagen för ärendets
utredning. Lantbruksingenjör Elfström hade vid ovannämnda sammanträde
uppskattat kostnaderna för en sådan förrättning till omkring 40
å 50 tusen kronor.

Då jag ansåg det oerhört svårt att kunna angiva något mera direkt belopp
för nämnda förrättningskostnader, anhöll jag att först få verkställa
en okulärundersökning och utredning för att utröna möjligheterna för

9

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

företagets utförande i såväl tekniskt som juridiskt hänseende, samt, att om
möjligt närmare bestämma kostnaderna för en blivande syneförrättning.

På intressenternas ansökan förordnade kungl, lantbruksstyrelsen mig
den 28 juli 1924 att verkställa en sådan okulärundersökning. På grund av
det myckna arbetet i distriktet, hann jag ej påbörja denna förrättning förrän
år 1926. På våren detta är uppsatte jag 3 stycken peglar, vid Räktfors,
Bränna och Gyljen, för verkställande av vattenståndsobservationer i Kalix-älven
och Angesån vid nämnda platser, vilka observationer pågingo
varje år från islossning till isläggning under min tjänstetid i Norrbotten.
Vidare lät jag under år 1926 verkställa en okulärinmätning av de marker,
som väntades få nytta av det blivande företaget, varjämte jag lät
verkställa en mindre pejling i Räktforsen. Pa grundval av dessa undeisökningar
upprättade jag en plankarta över de vattenskadade markerna
och beräknade deras ungefärliga areal, samt verkställde en approximativ
beräkning av såväl kostnaderna för företagets utförande som värdet av
den båtnad, som skulle uppkomma genom företagets utförande. Därjämte
gjorde jag en beräkning av kostnaderna för en blivande syneförrättning
enligt vattenlagen, som skulle föregå företagets utförande. Denna förrättningskostnad
beräknades av mig till 40,000 kronor, varav 25.000 kronor
skulle utgöra arvode till förrättningsmannen och biträdande förrättningsmannen
samt godemännen. Återstående 15,000 kronor beräknades av mig
till liantlangningskostnader.

(Då den av mig upprättade nämnda plankartan på grund av kostnadshänsyn
endast uppgjordes i stora drag utan några detaljmätningar för
att företagets omfattning skulle kunna överblickas, kan denna karta ej
läggas till grund för den blivande syneförrättningen.)

Sedan jag upprättat ett preliminärt förslag för det blivande företaget
avhöll landshövding G. Malm den 2 juni 1928 ett sammanträde med intressenterna
i Bränna, vid vilket sammanträde jag var närvarande och
redogjorde för det upprättade preliminära förslaget, det blivande företagets
omfattning till areal m. m., den av mig beräknade kostnaden för företagets
utförande och det båtnadsvärde, som skulle kunna erhållas, tilllika
med upplysning angående den syneförrättning, som måste föregå
företagets utförande, samt den av mig beräknade förrättningskostnaden
och de statsunderstöd, som skulle kunna erhållas till det blivande företagets
genomförande. Vid sammanträdet uppdrogs åt den förutnämnda
utsedda kommittén att ingå till statsmakterna med anhållan örn ett statsbidrag
av 25,000 kronor till bestridande av kostnaderna för en syneförrättning
för det blivande företaget. Denna ansökan överlämnade jag till
länsstyrelsen i Norrbottens län på eftersommaren 1928 tillsammans med
mitt preliminära förslag åtföljt av ritningar och yttrande i ärendet, som
avgivits av mig, vilket av länsstyrelsen vidare befordrades.

Sedan det begärda bidraget beviljats på våren 1929 upprättade jag en
syneansökan, som överlämnades till intressenterna. Denna ansökan inlämnades
ej till länsstyrelsen i Norrbottens län förrän i slutet av år 1930,
troligtvis på grund av svårighet att skaffa garanti leir upplyllande av de
villkor, som uppställts för bidragets erhållande. På grund härav inkom
denna ansökan ej i min resplan för år 1930 förrän den 12 december detta
år. Härigenom medhann jag ej. innan jag avflyttade från Norrbotten,
att verkställa några förrättningsåtgärder med anledning av denna syneansökan,
vilken jag sedan överlämnade till min efterträdare i Norrbotten.

Förrättningen kommer enligt min uppfattning att bliva synnerligen

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

omfattande, då det blivande företaget kommer att beröra förutom torrläggning
av mark även allmän flottled, allmän farled, vattenkraft och
fiske.

Någon biträdande förrättningsman bar mig veterligen ej för ordnats.
Jag ansåg det lämpligast, att sådan förordnades, sedan förrättningen påbörjats.

Kalmar den 13 mars 1932.

Erik Lindqvist.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
I Kungl. Lantbruksstyrelsen.
A. Berg.

Bilaga C.

Tabell utvisande den omfattning, vari på lantbruksingenjörernas handläggning
beroende förrättningar hunnit avslutas under olika år.

Kalenderår

Under året
avslutade

Till nästa år överförda

Under året
inställda

Samma

antal

delvis

handlagda

icke

handlagda

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1905 ...........................

1,121

81

133

9

98

7

41

3

1,393

1910..........................

1,420

80

200

11

90

5

67

4

1,777

1915 ...........................

1,577

71

240

11

272

12

142

6

2,231

1919 ..........................

1,853

57

479

15

597

18

313

10

3,242

1920 ...........................

2,098

59

513

14

678

19

281

8

3,570

1921 ...........................

2,496

63

481

12

745

19

246

6

3,968

1922 ...........................

2,647

66

503

12

589

15

297

7

4,036

1923 ...........................

2,884

66

609

14

628

14

268

6

4,389

1924 ...........................

2,770

60

703

15

887

19

250

6

4,610

1925 ...........................

3,086

61

624

12

1,163

23

226

4

5,099

1926 ...........................

3,316

55

824

14

1,446

24

394

7

5,980

1927 ...........................

2,691

48

1,040

18

1,564

28

305

6

5,600

1928 ...........................

2,767

46

1,226

20

1,764

29

280

5

6,037

1929 ...........................

2,953

46

1,189

18

2,055

31

304

5

6,501

1930 ...........................

3,074

46

1,399

21

2,013

30

198

3

6,684