Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
1
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1932 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens
avdikningsanslag och statens av dikning slånef onå jämte en
i ämnet väckt motion.
(lista avd.)
I årets statsverksproposition tiar Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
för budgetåret 1932/1933 beräkna, under nionde huvudtiteln, punkt 113, ett
extra förslagsanslag av 3,000,000 kronor till statens avdikningsanslag och
under utgifter för kapitalökning, bilaga 5, punkt 2, ett reservationsanslag
av 1,300,000 kronor såsom kapitalökning för statens avdikningslånefond.
Sedermera bar Kungl. Majit i en till riksdagen den 11 mars avlåten, till
jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 215 under åberopande av bilagt
utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen
1) dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
ändringen rörande villkoren för erhållande av statsbidrag från
statens avdikningsanslag;
dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 bevilja
statsbidrag från statens avdikningsanslag å tillhopa högst 3,000,000 kronor;
dels ock anvisa för budgetåret 1932/1933 under nionde huvudtiteln och
benämningen statens avdikningsanslag ett extra förslagsanslag av 3,000,000
kronor; samt
2) dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
ändringen rörande villkoren för lån från statens avdikningslånefond;
dels
medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 från statens
avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst 2,900,000 kronor;
dels ock såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1932/1933
under utgifter för kapitalökning och under rubriken »Statens utlåningsfonder»
anvisa ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion nr 529
av herr Sandberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta avslå
Kungl. Majits proposition nr 215 i vad den avser ändringen rörande villkoren
för erhållande av statsbidrag från statens avdikningsanslag och lån
Bihang till riksdagens protokoll 19.32. 10 sand. 35 haft. (Nr 77 — 79.1
Motion.
1
2
./ordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
Gällande
villkor för
statsbidrag
från statens
avdikningsanslag.
Gällande
villkor för lån
från staten a
avdi kn ing slånefond.
från statens avdikningslånefond samt att i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa, att Kungl. Majit måtte snarast föranstalta örn utredning örn och
framläggande av förslag till ändring i gällande grunder för understöd ur
statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som framhållits i denna motion.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
Gällande villkor för statsbidrag från statens avdikningsanslag äro meddelade
i kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257) med däri genom kungörelse
den 27 juni 1929 (nr 215) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.
Statsbidrag kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall.
Förslag till utförande av företag, vartill statsbidrag sökes, skall vara upprättat
vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen.
Ansökning örn statsbidrag skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har
att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Majit för prövning
samt för fastställelse av arbetsplanen. Statsbidrag till visst företag eller
del därav kan beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finnér
värdet av båtnaden i förut angivna avseenden uppväga eller överstiga kostnaden
för torrläggningen. Där värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden
för torrläggningen, kan statsbidrag dock, i undantagsfall, beviljas,
när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten, att för samma företag
eller del av företag, som statsbidraget avser, lån åtnjutes från statens avdikningslånefond,
utgör icke hinder för bidrags beviljande. Statsbidrag kan
av Kungl. Majit beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Majit godkända
kostnaden såväl för torrläggningsarbete — teg- eller täckdikning däri
ej inberäknad — som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga
kartor och handlingar. I den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaden,
skall statsbidraget undergå skälig minskning. Beträffande de förut
berörda undantagsfall, där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, skall statsbidraget
med tillämpning i övrigt av nyss angivna grunder beräknas med
hänsyn till båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen att hava inseende
över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela slutligt godkännande
av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen har även att övervaka
underhållsskyldighetens fullgörande. Statsbidrag utbetalas från statskontoret
enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång.
Gällande villkor för lån från statens avdikningslånefond äro meddelade i
kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) med däri genom kungörelse den 14
juni 1929 (nr 166) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.
Lån kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till
dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. Förslag
till utförande av företag, vartill lån sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning
enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen. Ansökning
örn lån skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har att nied eget utlåtande
överlämna ärendet till Kungl. Majit för prövning samt för fastställelse av
arbetsplanen. Lån till visst företag eller del därav kan beviljas under förut
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
3
sättning, att lantbruksstyrelsen linner värdet av båtnaden i förut angivna
avseenden uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet
av båtnaden icke uppväger kostnaden för torrläggningen, kan lån dock, i
undantagsfall, beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten,
att för samma företag eller del av företag, som lånet avser, bidrag åtnjutes
från statens avdikningsanslag, utgör icke hinder för lånets beviljande. Lån
kan av Kungl. Majit beviljas intill den av Kungl. Majit godkända kostnaden
såväl för torrläggningsarbetet — teg- och täckdikning däri ej inberäknad
— som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga
kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag
eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag,
dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget må
överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av
lantbruksstyrelsen vitsordade båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen
att hava inseende över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela
slutligt godkännande av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen har även
att övervaka underhållsskyldighetens utförande. Lån utbetalas från statskontoret
enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång. Å den av
Kungl. Majit bestämda lånesumman beräknas för de första tre åren från
första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå följande tre år beräknas
å lyftade belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års
slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande
beloppet erlägges från och med sjunde året efter första lyftningsdagen till
dess lånet blivit slutbetalt en annuitet av 6 procent, därav såsom ränta
räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet. Amorteringstiden blir
enligt dessa bestämmelser omkring 26 år.
Bestämmelserna angående förutsättningarna för beviljande av statsbidrag
eller lån för torrläggningsföretag, vid vilka båtnadsvärdet icke uppväger
kostnaden för torrläggningen, hava — i anslutning till vissa i sammanhang
med tillkomsten år 1926 av dessa bestämmelser gjorda uttalanden — i
förekommande fall tillämpats sålunda, att statsbidrag eller lån beviljats
endast till företag, där kostnaden motsvarat högst 120 procent av båtnaden.
Vid prövningen av kostnadens och båtnadsvärdets inbördes förhållande
har lantbruksstyrelsen emellertid i de nu avsedda fallen, enligt ett av
departementschefen i propositionen till 1926 års riksdag gjort uttalande,
varit oförhindrad att, vad angår uppskattningen av kostnaden, bortse från
förrättningskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet
icke direkt vidkommande kostnader.
Vid meddelande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget och
norrländska avdikningsanslaget skulle enligt de för anslagen för tiden till
och med år 1916 gällande bestämmelserna (allmänna avdikningsanslageti
64/1911, 423/1912 och 277/1914; norrländska avdikningsanslageti 58/1906,
83/1910, 424/1912 och 276/1914), där Kungl. Majit icke funne undantag
böra äga rum, iakttagas, att, örn den verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets
utförande skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande
myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade statsbidraget
F örhållandet
mellan båtnad
och kostnad
vid vissa
företag.
Minskning av
statsbidrag
på grund av
kostnadsbesparing.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
Medgivna
understödsbelopp
och
anvisade
medel.
minskades med så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade
statsbidraget utgjort av den beräknade kostnadssumman.
I skrivelse den 13 maj 1916, nr 114, anhöll emellertid riksdagen — under
anförande att sålunda åstadkommen minskning av beviljat statsbidrag visat
sig icke stå i rimlig proportion till arbetet med räkenskapssammandragens
upprättande och granskning samt att sannolikheten för att med ifrågavarande
kontroll erhålla en riktig uppgift å den verkliga arbetskostnaden vore mycket
ringa — att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring i villkoren rörande
statsbidragen, att bidrag meddelades till av Kungl. Majit vid dess beviljande
bestämt belopp att utgå oavkortat, utan hinder därav att den verkliga
kostnaden för arbetets utförande understege den beräknade.
Bestämmelser av sådant innehåll intogos i de för allmänna och norrländska
avdikningsanslagen från och med år 1917 gällande författningarna
(nr 376 och 377/1916).
I 1926 års kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
har föreskrift i samma syfte lämnats i sådan form, att statsbidrag
må beviljas till viss del av den utav Kungl. Majit godkända kostnaden
för torrläggningsföretaget, utan att någon begränsning av bidraget
med hänsyn till att nämnda kostnad eventuellt kunnat understiga den verkliga
blivit ifrågasatt.
Beträffande statens avdikningsanslag plägar riksdagen årligen dels
bestämma det belopp, intill vilket statsbidrag ur anslaget må av Kungl.
Majit för det nästkommande budgetåret beviljas, dels ock anvisa visst anslagsbelopp
för finansieringen av erforderliga utbetalningar av bidrag. Följande
tabell utvisar för ett vart av budgetåren 1926/1932 den bestämda
bidragssumman och det anvisade anslagsbeloppet:
Budgetår |
Av riksdagen |
Anvisat anslag |
1926/1927 .............................. |
.............................. kronor 2,500,000 |
1,800,000 |
1927/1928 .............................. |
............................... » 3,100,000 |
2,100,000 |
1928/1929 ............................. |
.............................. » 3,100,000 |
2,600,000 |
1929/1930 ............................ |
.............................. » 3,100,000 |
2,600,000 |
1930/1931 .............................. |
.............................. » 4,000,000 |
3,800,000 |
1931/1932 .............................. |
............................... » 3,300,000 |
3,800,000. |
Anslaget, som till och med budgetåret 1930/1931 haft karaktären av extra
reservationsanslag, uppfördes för budgetåret 1931/1932 såsom extra förslagsanslag.
Denna förändring vidtogs med hänsyn till önskvärdheten av en
jämnare fördelning mellan budgetåren av medelsanvisningarna till anslaget
och vikten av att anslaget städse motsvarade de krav, som på grund av
statens åtaganden gentemot torrläggningsföretagen ställdes på detsamma.
Vidkommande statens avdikningslånefond har, såvitt angår budgetåren
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
1927/1932, enligt riksdagens beslut det belopp, vartill lån ur fonden fått för
år högst beviljas, uppgått till 3,000,000 kronor.
Utöver de till fonden inflytande kapitalinbetalningarna har fonden under
nämnda budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:
för budgetåret 1927/1928
» » 1928/1929
» » 1929/1930
» » 1930/1931
» » 1931/1932
kronor 1,000,000
» 700,000
» 250,000
» 2,000,000
» 2,000,000.
Av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndi- FgEskilda
gande den 13 november 1931 tillkallade tre särskilda utredningsmän för utredningsatt
inom nämnda departement biträda med verkställande av utredning och män.
utarbetande av förslag rörande de ändringar i gällande grunder för understöd
ur statens avdikningsanslag och statens avdikningslånefond, som
kunde finnas erforderliga för att de för angivna ändamål anvisade medlen
måtte med vederbörligt beaktande av ekonomiska synpunkter användas
med största möjliga nytta för det allmänna, hava i ett av dem den 23
februari 1932 avgivet betänkande föreslagit vissa ändringar i grunderna
för statens understödsverksamhet på ifrågavarande område.
Över utredningsmännens förslag hava utlåtanden avgivits till Kungl.
Majit av lantbruksstyrelsen och statskontoret.
De av utredningsmännen framlagda förslagen innebära i huvudsak följande.
I de undantagsfall, då statsbidrag och lån må beviljas trots att kostnaden
för torrläggningen överstiger båtnadsvärdet, bör den överskjutande kostnaden
få uppgå till högst 10 procent av båtnadsvärdet, och vid bedömandet
av kostnaden i jämförelse med båtnaden bör i dessa fall avdrag ej göras
för förrättningskostnader och därmed jämförliga utgifter. I den kostnad,
efter vilken statsbidrag och lån må beräknas, böra ej i något fall ingå utgifter
för hantlangning och dylikt. Statsbidraget skall minskas från hälften
till en tredjedel av kostnaden för torrläggningen. För det fall, att utförandet
av ett torrläggningsföretag visat sig draga lägre kostnad, än som beräknats
vid beviljande av statsbidrag eller lån, skall efter lantbruksstyrelsens bestämmande
en motsvarande reducering av det lämnade understödet ske.
De av utredningsmännen i övriga delar framställda ändringsförslagen
beröra vissa detaljer i understödsverksamheten.
I förevarande proposition har utredningsmännens förslag upptagits alle- Innebörden
nast i följande två avseenden. Sålunda avses sadan modifikation i till- Majda förslag■
lämpningen av hestämmelserna angående beviljande av statsbidrag och
lån till företag, där kostnaden för torrläggningen ej uppväger båtnaden,
att statsunderstöd i angivna fall skall beviljas endast för den händelse,
kostnaden motsvarar högst 110 procent av båtnadsvärdet, samt att vid
Motionen.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
prövningen inom lantbruksstyrelsen av frågan om kostnadens och båtnadens
inbördes förhållande ej, såsom för närvarande, må bortses från
forrattmngskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet
icke direkt vidkommande kostnader. För genomförande av detta
förslag erfordrades emellertid ej någon ändring i de gällande författningsbestämmelserna.
Vidare skulle i vissa fall en begränsning ske av till torrläggningsföretag
utgående statsunderstöd — såväl bidrag som lån — med hänsyn till företagets
verkliga kostnader genom en bestämmelse av huvudsaklig innebörd,
att, därest enligt behörigen verifierade räkenskaper, vilka bidragstagaren
respektive låntagaren skall vara skyldig att på anfordran av lantbruksstyrelsen
förete, verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets utförande
befunnes understiga den vederbörligen godkända kostnaden för samma arbete,
statsbidraget respektive lånet skulle efter lantbruksstyrelsens bestämmande
i motsvarande grad minskas. Därest riksdagen biträdde förslaget,
syntes det departementschefen höra ankomma på Kungl. Majit att
\ idtaga härav påkallad ändring i gällande kungörelser i ämnet.
Beträffande först det fall att kostnaden överstiger båtnaden framhålla
motionärerna att därest nian vid prövningen av frågan örn kostnadens och
båtnad ens inbördes förhållande icke skulle få såsom för närvarande bortse
fran forrättningskostnaderna, detta skulle leda till att särskilt åtskilliga
mindre företag med proportionsvis höga förrättningskostnader orättvist
ställdes utanför understödsmöjligheten. Under erinran att utredningsmannens
förslag avser att utgifter för hantlangning och dvlikt icke skulle
ta såsom for närvarande ingå i den till grund för statsbidraget liggande
kostnadsberäkningen, med avseende varå departementschefen icke gjort
något uttalande, anföra motionärerna vidare, att även sådana kostnader
syntes böra få medräknas för erhållande av statsunderstöd. Med erinran
ytterligare örn bestämmelsen, att statsbidraget, i den mån båtnadsvärdet
överstiger kostnaden, skulle undergå skälig minskning och att statsbidraget
uppgmge till femtio procent av kostnaden först när denna vore lika stor som
batnaden, framhålla motionärerna, att statsbidraget procentuellt taget bleve
lägst vid de mest räntabla företagen men att det ur nationalekonomisk
synpunkt vöre riktigare att man med statsunderstödet i främsta rummet
uppmuntrade företag med hög båtnad. Den jordägare, som genomförde
företaget, finge med hänsyn till den långa tid som förflöte, innan båtnaden
gjorde sig gällande, sällan själv njuta frukterna av båtnaden. Det
syntes motionärerna därför rättmätigt, att det allmänna påtoge sig kostnaden
för den båtnad, som kommande släktled finge skörda av företaget.
Det kunde på grund av anförda förhållanden inträffa, att just de ekonomiskt
mest berättigade företagen icke komme till utförande. Motionärerna
anse, att en lämpligt avvägd fast bidragskvot borde bäst kunna
tillgodose önskemålet i här förevarande avseende. Frågan örn var gränsen
för bidraget borde sättas borde göras till föremål för närmare undersökning.
Aud bidragets bestämmande borde emellertid iakttagas att bidraget
fastställdes till ett högre belopp för Norrland och därmed jämförliga
delar av landet än för övriga Sverige. Slutligen anföra motionärerna
rörande Kungl. Majlis förslag, att i fall då den verkliga kostnaden un
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77. 7
derstiger den beräknade, statsbidraget skall undergå mot,svarande minskning
följande:
Visserligen skulle enligt det framlagda förslaget ett verifierande av
företagets utgifter och en eventuell minskning av understödet i regel ske
endast under förutsättning att arbetet utfördes under en tid med lägre
arbetspriser än dem som vore gällande vid tidpunkten för arbetsplanens
och statsunderstödets beviljande. Men sannolikt skulle ett införande av
de ifrågasatta bestämmelserna nu, liksom före 1917, visa sig medföra mera
besvär och olägenheter än besparingarna vore värda. Beträffande ett
stort antal mindre företag utfördes arbetet så, att varje delägare åtoge
sig vissa arbeten, vanligen på egen mark, mot att han erhölle därå belöpande
statsbidrag. Han vore således sin egen arbetsgivare, och hela hans
kontanta inkomst vore lika med honom tillkommande statsbidrag, under
det att den verkliga arbetskostnaden för den del av företaget han utförde
likväl vore större än statsbidraget. Även vid större företag, som bortsattes
på entreprenad, kunde det i många fall bliva svårt att taga reda på
den verkliga kostnaden, och bestämmelserna torde nu liksom förut leda
till varjehanda manipulationer av företagens styrelser lör att i räkenskaperna
få upp kostnaden till den beräknade även i de fall, då den understege
denna. Bestämmelserna i nu förevarande avseenden syntes alltså
böra bibehållas vid det nuvarande.
För egen del anser sig utskottet böra förorda de i propositionen ifrågasatta
modifikationerna i tillämpningen av bestämmelserna angående beviljande
av statsbidrag och lån till företag, där kostnaden för torrläggningen
ej uppväger båtnaden. Beträffande motionärernas invändning med avseende
därå, att vid prövning av förhållandet mellan kostnaden och båtnaden
förrättningskostnaderna icke skulle få medräknas, vill utskottet framhålla,
att i fråga örn mindre företag, vilka motionärerna i detta sammanhang
särskilt åsyftat, för den föreskrivna laga syneförrättningen enligt
vattenlagen numera kan tillämpas ett visst enklare förfaringssätt i
syfte att därigenom nedbringa förrättningskostnaderna. Örn därjämte tages
i betraktande att, därest förrättningskostnaden undantages, statsbidraget
självfallet i motsvarande mån minskas, torde den av Kungl. Majit föreslagna
jämkningen icke behöva befaras medföra någon nämnvärd olägenhet
för vederbörande intressenter. Vad i motionen anförts i fråga örn en
övergång till en fast bidragskvot utan avseende å den av vederbörande
företag uppskattade båtnaden anser sig utskottet icke böra biträda, då
utskottet icke kan undgå finna övervägande skäl tala för att sätta statsbidragets
storlek i visst förhållande till den båtnad, som beräknas kunna
utvinnas av vederbörande företag. Utskottet vill för övrigt härutinnan
särskilt framhålla, att intressenterna i varje fall hava möjlighet att
utöver statsbidraget erhålla lån från statens avdikningslånefond. Vad
angår förslaget om minskning av statsbidrag och lån för det fall, att
torrläggningsföretaget visat sig draga lägre kostnad än som beräknats
vid statsunderstödets beviljande, framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
att en sådan bestämmelse varit gällande för tiden till oell
Utskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
med 1916, men att denna bestämmelse från och med 1917 borttagits på
framställning av 1916 års riksdag, som efter förslag av jordbruksutskottet
framhöll, att sålunda åstadkommen minskning av beviljat statsbidrag
visat sig icke stå i rimlig proportion till arbetet med räkenskapssammandragens
upprättande och granskning samt att sannolikheten för
att med kontrollen erhålla en riktig uppgift å den verkliga arbetskostnaden
vore mycket ringa. Utskottet hyser fortfarande den uppfattning, åt
vilken 1917 års riksdag givit uttryck. Därutöver vill utskottet allenast
framhålla att vid de numera i allt större utsträckning förekommande
mindre torrläggningsföretagen, där arbetet som regel utföres uteslutande
av vederbörande jordägare själv och dennes familjemedlemmar, hart när
oöverkomliga svårigheter måste möta i fråga örn fastställande av de verkliga
kostnaderna. Med hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet med
motionärerna en återgång icke böra ske till den före 1917 gällande ordningen
i förevarande avseende.
Utskottet har icke något att erinra mot att beträffande statens avdikningsanslag
det sammanlagda bidragsbeloppet liksom för innevarande budgetår
bestämmes till 3,000,000 kronor och att för tillgodoseende härav anslaget
i fråga, som har förslagsanslags natur, för samma tid uppföres med
3,000,000 kronor. Vidkommande statens avdikningslånefond tillstyrker utskottet
i enlighet med Kungl. Majits förslag dels att högsta utlåningsbeloppet
bestämmes till 2,900,000 kronor, motsvarande det sammanlagda belopp,
som blivit under budgetåret 1930/1931 beviljat i lån, dels ock att för
tillgodoseende av behovet av kapitalökning anvisas ett reservationsanslag
av 1.300,000 kronor.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
A) att riksdagen må i så måtto bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, att riksdagen må
1:°) dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret
1932/1933 bevilja statsbidrag från statens avdikningsanslag
å tillhopa högst 3,000,000 kronor;
dels ock anvisa för budgetåret 1932/1933 under nionde
huvudtiteln och benämningen statens avdikningsanslag
ett extra förslagsanslag av 3,000,000 kronor; samt
2:o) dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret
1932/1933 från statens avdikningslånefond bevilja
lån å tillhopa högst 2,900,000 kronor;
dels ock såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret
1932/1933 under utgifter för kapitalökning
och under rubriken »Statens utlåningsfonder» anvisa
ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 17. 9
B) att motionen 11:529, i den mån den ej kan anses
besvarad genom vad utskottet här ovan anfört och
hemställt, ej må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning till statens
avdikningslånefond avsedda medlen torde statsutskottet framdeles under
riksdagen avgiva förslag.
Stockholm den 20 maj 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
irån första kammaren: herrar Sederholm, Linders, Carl E. Eriksson, Gabrielsson, Elof
B. Andersson, Tjällgren, Granath och Fritiof Gustafson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
Uddenberg, Månsson i Erlandsro, friherre Lilliecreutz, Andersson i Löbbo och Pehrsson i
Bramstorp.