Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 193a kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder
åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de
sex nordligaste länen jämte en i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 19 februari 1932 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 120, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samina dag
föreslagit riksdagen medgiva
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen tillstyrkt,
ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande
a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste
länen,
h) kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, samt
c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde i Norrbottens
län.
I en i anledning av ovanberörda proposition inom andra kammaren
väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 464, av herr Lövgren m. fl. Ilar
hemställts,
1) att riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts förslag i prop. nr 120
ville besluta, att de föreslagna lättnaderna i arrendevillkoren för innehavarna
av skogstorp och odlingslägenheter måtte äga retroaktiv tillämpning
för arrendeåret 1931/1932;
2) att § 31 i förordningen nr 170/1929 måtte ändras därhän, att även de
som inneha skogstorp och odlingslägenheter under 20-årigt arrende kunna
erhålla det i nämnda förordning bestämda odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet;
3)
att lösesumman för innehavare av skogstorp och odlingslägenheter
bestämmes till 500 kronor med tillägg av de värden, som föreslås i propositionen
för mark och växande skog;
4) att lösesumman för kolonatens åbyggnader liksom ock för åbyggnaderna
å nybyggeslägenheterna inom Alträsks kolonisationsområde sättes
till högst 1,000 kronor samt med möjlighet att jämka den nedåt, i de fall
då kolonatets belägenhet ur förvärvssynpunkt är mindre tillfredsställande,
till samma belopp som för odlingslägenheter och skogstorp, 500 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 3U haft. (Nr 76.)
Motion.
I
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
I skrivelse den 30 maj 1931, nr 318, har riksdagen, i anledning av motionerna
I: 54 och II: 47 samt under åberopande av jordbruksutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 88, anhållit, att Kungl. Majit ville låta
skyndsamt verkställa utredning, örn och i vad mån innehavare av lägenheter,
upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste länen, borde beredas
lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga avgifter för bidrag av
statsmedel, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit dels åt statens egnahemsstyrelse
jämte tre särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbruksdepartementet
ägde tillkalla, (1931 års egnahemsutredning) att verkställa den
av riksdagen sålunda begärda utredningen, i vad den avsåge innehavare
av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels och åt domänstyrelsen
att verkställa den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen, i vad
den avsåge innehavare av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp å
kronomark i de sex nordligaste länen.
Domänstyrelsen har med skrivelse den 7 december 1932 avlämnat utredning
med förslag rörande lijälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och
odlingslägenheter.
Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning framlagt
förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna samt åt innehavare av nybyggeslägenheter å
Alträsks kolonisationsområde.
Hjälp- Beträffande upplåtelser av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp
innehavare “a v ® kronomark i de sex nordligaste länen gälla i huvudsak följande bestämskogstorp
och meisel''.
>°fter ronö- Bestämmelse!'' rörande upplåtelse av skogstorp hava meddelats dels i
mark i de sex Kungl. Maj :ts brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891, dels genom kun»ordiigaste
görelsen den 27 maj 1904 (nr 21 sid. 4). Skogstorpen, som samtliga är o belänen.
lägna i Västerbottens och Norrbottens län, upplätos på viss tid ej överstigande
20 år. Under denna första upplåtelsetid, som i regel omfattade
20 år, voro innehavarna befriade från skyldighet att erlägga avgäld.
Såsom hjälp till åbyggnadernas uppförande ägde torparen uppbära ett
bidrag av 500 kronor.
Grunderna för upplåtelser av odlingslägenheter på kronoparker och
kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste länen äro givna i kungörelsen
den 18 juni 1909 (nr 69). Odlingslägenheterna upplätos på 50 år med innehavaren
tillförsäkrad rätt till frihet för avgäld och utskylder under
de första 15 åren. Såsom odlingshjälp ägde innehavaren att uppbära 750
kronor, varav 250 kronor utbetalades, då uthusbyggnaden färdigbyggts,
250 kronor, då mangårdsbyggnaden fullbordats och 250 kronor, då en
hektar odlingsmark uppodlats till åker och satts i försvarlig hävd.
Denna förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes genom
kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 253) jämväl innehavare av
skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad upplåtelse av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.
3
torpet på 50 år. Sådana på 50 år upplåtna skogstorp jämställdes även
med odlingslägenheter i fråga om den sedermera tillkomna rätten att erhålla
tilläggsbidrag. Bestämmelserna härom återfinnas i kungörelserna
den 20 juni 1918 (nr 448) och den 4 juni 1920 (nr 260) och äro i huvudsak
av följande innehåll. Tilläggsbidrag utgår med b'', av lägenhetsinnehavarens
kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under tiden 1 januari
1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för arbeten, som utförts
efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet. Det. sammanlagda tillläggsbidraget
får dock icke överstiga 1,250 kronor, och gäller såsom villkor
bland annat, att den årliga arrendeavgälden skall höjas med 3.6 procent
på det uppburna beloppet. Gällande bestämmelse rörande sistnämnda
villkor återfinnes i mom. 1 sista stycket av kungörelsen nr 448/1918
sådant detta moment lyder enligt kungörelsen nr 260/1920. Den ursprungliga
arrendeavgiften beräknades efter 3.6 procent pä summan av odlingsnjälpen
och markvärdet vid tiden för upplåtelsen a lägenheten, ouppodlad
och obebyggd, samt uppgick i regel till omkring 30 kronor. Efter frihetsårens
utgång kom arrendet för en lägenhet, vars innehavare kommit i
åtnjutande av såväl odlingshjiilp med 750 kronor som tilläggsbidrag med
1,250 kronor, alltså att utgöra omkring 75 kronor.
Kronotorpen representera den nyaste upplåtelseformen. Bestämmelser
angående upplåtelse av kronotorp hava meddelats i kungörelsen den 14
juni 1929 (nr 170). Kronotorp upplåtes på 50 år, och är innehavare av dylik
lägenhet i likhet med innehavare av odlingslägenhet tillförsäkrad frihet
från avgäld och utskylder under de 15 första åren. Kronotorpare!! är
därjämte tillerkänd vissa förmåner utöver dem, som tidigare tillkommit
innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Salunda verkställer och
bekostar kronan upptagande av de avlopps- och laggdiken, som erfordras
för odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Vidare förutsattes, att bidrag
till utfartsväg kan lämnas, och fastställes viss begränsning i fråga
örn det torparen åliggande vägunderhållet. Kronotorparen är vidare berättigad
inlösa torpet på i huvudsak samma villkor, som gälla för inlösen
av kolonat. Såsom bidrag till åbyggnadernas uppförande äger han
uppbära bidrag intill 2,000 kronor, i undantagsfall intill 3,000 kronor. Torparen
är därjämte berättigad till odlingsbidrag utan aterbetalningsskyldighet
å belopp intill 750 kronor för odling, som verkställes enligt fastställd
odlingsplan. Sådan plan upprättas vid torpets upplåtelse kostnadsfritt.
Odlingsbidraget är sålunda räntefritt; däremot är torparen
tillförbunden att från och med det sextonde besittningsåret erlägga en
avgäld, som beräknas efter 3.6 procent på odlingsmarkens värde ökat med
summan av uppburna byggnadsbidrag.
Jämväl innehavare av skogstorp och odlingslägenheter hava i kungörelsen
nr 170/1929 tillförsäkrats avsevärda förbättringar i upplåtelsevillkoren,
under förutsättning att lägenheterna i befintligt skick eller efter
företagen utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Innehavare
av sådana lägenheter kunna sålunda erhålla ett odlingsbidrag
utan återbetalningsskyldigliet å belopp intill 500 kronor för odling, som
påbörjats efter den 1 juli 1929 och verkställes enligt fastställd odlingsplan.
Äro lägenhetens åbyggnader i väsentlig grad bristfälliga, kail byggnads
bidrag erhållas till byggnadernas iståndsättande eller till uppförande axnya
byggnader intill så stort belopp, att detsamma jämte det bidrag, som
enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår till 2,000
kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor. Vidare hava innehavare av
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
skogstorp ock odlingslägenheter, därest nyss angiven förutsättning är för
handen, jämlikt 35 § i kungörelsen, beretts möjlighet att med
äganderätt inlösa sina lägenheter. Sålunda föreskrives i fråga örn
inlösen av dylik lägenhet, att därvidlag skall i tillämpliga delar
gälla vad som stadgats beträffande inlösen av kronotorp. I fråga örn beräkningen
av köpeskillingen för skogstorp och odlingslägenhet skall dock
iakttagas, att hänsyn tages till dels uppburet statsbidrag dels ock värdet
av jord och skog samt kronan tillhörig byggnad, som vid upplåtelsen må
hava funnits å lägenheten, enligt följande grunder: a) att i köpeskillingen
inräknas statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren hänsyn tagits vid
beräknande av arrendeavgiften för lägenheten; b) att värdet av odlingsmarken
sättes till samma belopp, vartill nämnda värde beräknats vid bestämmande
av arrendeavgiften för lägenheten; c) att annan mark och
växande skog åsättas skäligt värde; och d) att, där lägenheten vid tiden
för upplåtandet var bebyggd med kronan tillhörigt hus, priset därför sättes
till dess värde vid nämnda tid, dock att rotvärdet å det för byggnaden
använda virket ej må medräknas.
Rörande bestämmelserna i övrigt för upplåtande av skogstorp, odlingslägenheter
och kronotorp hänvisas till vad härom meddelats under punkten
110 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition.
Skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen hava det gemensamt,
att de äro av domänstyrelsen å kronomark i de sex nordligaste länen under
nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare
beretts tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad
skapa sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd. Medan de
äldre upplåtelserna, skogstorpen och odlingslägenheterna, blivit understödda
med förhållandevis ringa kontant odlings- och byggnadshjälp samt
huvudsakligen äro skogsarbetarboställen, har vid den nyaste upplåtelseformen,
kronotorpen, större omvårdnad ägnats frågan örn lägenheternas
tjänlighet och tillräcklighet ur jordbrukssynpunkt samt rikligare bidrag
tillmätts för odlings- och byggnadsarbeten.
I den med anledning av begäran av fjolårets riksdag nu verkställda
utredningen rörande frågan örn lindring i upplåtelsevillkoren för ifrågavarande
lägenhetshavare har gjorts gällande, att åtgärder i dylikt syfte
ej för närvarande borde ske i avseende å kronotorpen. Departementschefen
har framhållit, att denna upplåtelseform vore ännu så gott som
oprövad — villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill bomme,
att kronotorparna tidigast 1945 hade att utgöra avgifter för sina lägenheter.
Att redan nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av varje
kännedom örn de förhållanden, som då råda å lägenheterna, besluta örn
lindrade betalningsvillkor beträffande kronotorpen syntes departementschefen
varken erforderligt eller lämpligt.
Kungl. Maj:ts förslag inskränker sig alltså till skogstorpen och odlingslägenheterna,
vilka samtliga upplåtits före den 1 juli 1929. Departementschefen
har härom anfört följande.
»Att innehavarna av dessa lägenheter ofta befinna sig i knappa
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 5
omständigheter och äro förtjänta av att i sin nybyggar garn ilig erhålla
viss ekonomisk lättnad torde framgå av utredningen i ämnet.
Det härutinnan nu föreliggande förslaget avser i främsta rumhet
att underlätta för do lägenhetshavare, som jämlikt gällande, år
1929 utfärdade bestämmelser äro därtill berättigade, att med äganderätt
övertaga de av dem bildade lägenheterna samt i andra rummet
att åstadkomma viss lindring i arrendeavgifterna under den
närmaste framtiden beträffande sådana lägenheter av nu förevarande
slag, som under samma tid fortfarande innehavas under nyttjanderätt.
Den av domänstyrelsen, vilken myndighet tidigare hyst vissa betänkligheter
mot äganderättsupplåtelser å kronoparkerna, au hävdade uppfattningen,
att hithörande lägenhetsbildning bäst främjas genom målmedvetna
åtgärder för underlättande av friköp, synes mig välgrundad. Såsom
styrelsen framhållit, torde utsikten för nybyggaren att såsom egen
snart och på gynnsamma villkor få förvärva den jord, varå han utfört sin
odlargärning, vara av den största betydelse samt verka såsom en mäktig
drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som den med fastare band
knöte honom vid hemmet. Visserligen medför det av styrelsen framlagda
förslaget, att staten vid köpeskillingarnas bestämmande avskriver ej oväsentliga
belopp. Med hänsyn till förslagets betydelse för den befolkning i
Norrlands skogsbygder, som därav beröres, finner jag mig emellertid
kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i enlighet med det av domänstyrelsen
framlagda, av statskontoret tillstyrkta förslaget.
De föreslagna åtgärderna för underlättande av friköp av skogstorp och
odlingslägenheter innebära i huvudsak, att i köpeskillingen skulle inräknas,
i likhet med vad nu gäller, den kontanta odlings- och byggnadshjälp,
högst 750 kronor, som utgått enligt tidigare bestämmelser, men, i motsatts
till vad nu är stadgat, däremot icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor,
som utgått jämlikt kungörelserna nr 448/1918 och 260/1920. Vidare
skulle vid köpeskillingens bestämmande följande högsta markvärden beräknas
per hektar, nämligen för odlingsmark 20 kronor och för skogsmark
5 kronor. Värdet å växande skog skulle bestämmas med ledning av
vid överlåtelsetillfället gällande virkespriser. Mot detta förslag har jag
intet annat att erinra, än att jag tillika tillstyrker att, i anslutning till
vad som på sätt jag strax skall omnämna ifrågasatts för de s. k. försökskolonaten,
annan mark jin odlings- eller skogsmark bör vid försäljningen
åsättas ett värde av 1 krona per hektar, dock att för sjöar och berg ej
beräknas något värde. Jiimväl tillstyrker jag domän styrelsens förslag,
att, därest inlösen under äganderätt av skogstorp eller odlingslägenhet
kommer till stånd före utgången av de i upplåtelseavtalet medgivna femton
legofria åren, köparen befrias från skyldighet att erlägga ränta å
ogulden köpeskilling för lägenheten under så lång tid, att denna tillika
med den legofria tiden utgör femton år. Nu gällande stadganden örn inlösen
av skogstorp och odlingslägenheter, i vilka stadganden jag för öv
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
Hjälpåtgärder
ut
innehavare av
kolonat å
kronomarkeni
Norrland
och Dalarna
samt d nybyggen
å Alträsks
kolonisationsomride.
rigt ej ifrågasätter ändring, återfinnas i 31 och. 35 §§ av kungörelsen den
14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker
m. m., vilken kungörelse tillkommit efter riksdagens hörande år
1929 (prop. nr 198; R. skr. nr 282). Därest riksdagen biträder det av mig
nu tillstyrkta förslaget, torde Kungl. Maj:t äga vidtaga härav påkallad
ändring av sagda 35 §, att träda i kraft förslagsvis den 1 juli 1932.
I syfte att för skogstorpare och odlingslägenhetshavare, i den mån de
ännu ej äro berättigade eller önska inlösa sina lägenheter, bereda viss
omedelbar lättnad i avseende å arrendeavgifter, har domänstyrelsen vidare
föreslagit befrielse för ifrågavarande lägenhetshavare under fem
år från erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6
procent på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda
kungörelser nr 448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna
för de lägenhetshavare, som redan börjat erlägga arrende, från och med
arrendeåret 1932—1933 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet
enligt avtalet inträder. Ej heller mot detta förslag har jag något
att invända. Därest förslaget gillas av riksdagen, torde Kungl. Majit få
vidtaga härav påkallad ändring av sista stycket i 1 mom. av kungörelsen
den 20 juni 1918 (nr 448) angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av
odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen
sådant sagda moment lyder enligt kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 260).
Nämnda stycke torde därvid böra givas det innehåll, att lägenhetsinnehavare,
som uppbär tilläggsbidrag, skall vara skyldig att från och med
det tjuguförsta året från första upplåtelsen vidkännas den höjning i den
årliga arrendeavgiften, som motsvarar ränta efter 3.6 procent å sagda
bidrag. Ändringen torde böra äga tillämpning i avseende å arrendeavgifter,
som skola erläggas för arrendeåret 1932—1933 och senare år, därvid
dock tillika torde böra stadgas, att sådan lägenhetsinnehavare, beträffande
vilken skyldighet att erlägga arrendeavgift inträtt före arrendeåret
1932—1933, icke skall vidkännas höjning av arrendeavgiften på
grund av erhållet tilläggsbidrag förrän från och med arrendeåret 1937—
1938.»
Beträffande de bestämmelser, sorn gälla i fråga örn kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna samt nybyggen å Alträsks kolonisationsområde,
hänvisas till härför i statsrådsprotokollet lämnad redogörelse
(sid. 13—18).
Innebörden av Kungl. Majlis förslag i fråga örn upplåtelsevillkoren
beträffande nu ifrågavarande kolonat och nybyggen framgår av vad departementschefen
härom anfört. Departementschefen yttrar följande.
»Det av 1931 års e gn a h em s u tr edn ing framlagda, av domänstyrelsen och
statskontoret tillstyrkta förslaget rörande vissa lindringar i upplåtelsevillkoren
för kolonat å lcronoparker i Norrland och Dalarna ansluter sig
i huvudsak till motsvarande, av mig nyss tillstyrkta förslag i avseende
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76''.
7
å skogstorp ock odlingslägenheter. Förslaget avser s. k. försökskolonat,
vilka enligt riksdagens beslut 1918—1924 genom vissa från statens sida
direkt ledda åtgärder utlagts i grupper å ett fyrtiotal kronoparker i
Norrland ock Dalarna. I de ursprungliga villkoren för dessa kolonatupplåtelser,
vilka krävt statsanslag till betydande belopp, hava såsom
framgår av utredningen åtskilliga ändringar till kolonisternas förmån
vidtagits jämlikt beslut av riksdagen 1925 ock 1929. Detta oaktat torde
kolonisterna, enligt vad i utredningen anförts, vara i behov av ytterligare
lättnader.
I sådant syfte ifrågasättes främst, att för kolonist, som vederbörligen
fullgör sina odlings- ock byggnadsskyldigheter enligt kontraktet, den
legofria tiden, nu bestämd till tio år, utsträckes med fem år, varigenom
den skulle bliva av samma längd som den för innehavare av skogstorp,
odlingslägenheter och kronotorp medgivna legofria tiden av femton år.
Därest kolonist före utgången av den sålunda utsträckta legofria tiden
övertager kolonatet med äganderätt, skulle kan befrias från erläggande
av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att
denna tillhopa med den legofria tiden utgör femton år. För egen del anser
jag mig kunna biträda ifrågavarande förslag, såsom väl ägnat att
bereda kolonisterna vissa lättnader i syfte att stärka deras ekonomiska
ställning.
I anslutning till vad som i liknande hänseende medgavs vid 1929 års
riksdag torde emellertid därjämte böra stadgas, att beträffande sådana
kolonat, som under de femton närmaste åren från den första upplåtelsen
antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en förutvarande innehavare
märkbart brustit i uppfyllandet av byggnads- eller odlingsskyldighet, den
nye innehavaren berndes frihet från erläggande av lega, respektive ränta,
jämväl under så lång tid efter sagda femton år, som skäligen kan anses
motsvara den tid, varunder kolonatet sålunda varit obesatt eller besuttits
av en föregående innehavare utan fullgörande av byggnads- och odlingsskyldiglieter.
Jag anser mig jämväl böra biträda egnahemsutredningens förslag, att
åtgärder, överensstämmande med det nyss tillstyrkta förslaget rörande
skogstorp och odlingslägenheter, vidtagas i syfte att underlätta
för kolonisterna att med äganderätt inlösa sina kolonat. Därutinnan
bör alltså medgivas, att vid övertagandet av kolonat med äganderätt den
del av köpeskillingen, som hänför sig till markens värde, beräknas sålunda,
att priset per hektar nedsättes för odlingsmark från 50 till 20
kronor, för skogsmark från 20 till 5 kronor och för övrig mark från 10
kronor till 1 krona, därvid för sjöar och berg dock ej beräknas något värde.
Växande skog bör åsättas värde med ledning av vid överlåtelsetillfället
gällande virkespriser.
Vidkommande frågan örn ny b yggebo ppl åtel se ma å Alträsks kolonisationsområde
i Norrbottens län må framhållas, att de härom gällande be
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
Utskottet.
stämmelserna i allt väsentligt äro likartade med, i avseende a nybygges
upplåtelser före den 1 juli 1929, vad som gällt och gäller beträffande odlingslägenheter
å kronomark inom de sex nordligaste länen samt, i avseende
å nybyggesupplåtelser efter sagda dag, vad som gäller rörande
kronotorp å nämnda marker. Med hänsyn härtill och under hänvisning
till vad jag tidigare anfört rörande frågan örn lindrade villkor för odlingslägenheter
och kronotorp förordar jag, att de av mig i det föregående tillstyrkta
ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter måtte i
tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana nybyggeslägenheter
å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.»
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har 1931 års riksdag
anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, örn och i vad
mån innehavare av lägenheter, upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste
länen, borde beredas lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga
avgifter för bidrag av statsmedel, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den på grund
härav verkställda utredningen har omfattat skogstorp, odlingslägenheter,
kronotorp och kolonat ävensom nybyggen å Alträsks kolonisationsområde.
I utredningen har gjorts gällande, att någon lindring i upplåtelsevill
koren för innehavare av kronotorp ej borde vidtagas. Såsom skäl härför
har anförts, att denna upplåtelseform ännu vore så gott som oprövad
— villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill komme, att kronotorparna
tidigast år 1945 hade att utgöra avgifter för sina lägenheter.
I likhet med departementschefen anser utskottet det varken erforderligt
eller lämpligt att redan nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av
varje kännedom örn de förhållanden, som då räda å lägenheterna, beträffande
dem besluta örn lindring i betalningsvillkoren.
De ifrågasatta hjälpåtgärderna för innehavare av skogstorp och odling
dä genheter avse i främsta rummet underlättande av friköp av sådana
lägenheter. I köpeskillingen skulle inräknas, i likhet med vad nu gäller,
den kontanta odlings- och byggnadshjälp, högst 750 kronor, som utgått
enligt tidigare bestämmelser, men, i motsats till vad nu är stadgat, däremot
icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som utgått jämlikt kungörelserna
nr 448/1918 och 260/1920. Vidare skulle vid köpeskillingens bestämmande
markvärdet och värdet av skog beräknas på ett för lägenhetsinnehavarna
förmånligare sätt än hittills. För statsverket skulle ett
genomförande av detta förslag medföra ett avskrivande av dels tillerkända
tilläggsbidrag, motsvarande ett sammanlagt belopp av 1,954,749 kronor,
dels byggnadsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929. I motionen
11:464 har föreslagits, att lösesumman i stället för det av Kungl. Majit
föreslagna beloppet, 750 kronor, måtte bestämmas till 500 kronor. Med
hänsyn till angelägenheten av att lägenhetsinnehavarna sättas i stånd
att friköpa sina lägenheter anser utskottet, att åtgärder böra vidtagas i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 9
sådant syfte. Vid ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag skulle lägenhetsinnehavarna
erhålla avsevärda lättnader; i allmänhet komme köpeskillingen
sålunda att bliva mindre än hälften av den förut bestämda.
Enligt utskottets mening hava motionärerna icke anfört tillräckligt bärande
skäl för att lägenhetsinnehavarna i nu ifrågavarande avseende
skulle erhålla ytterligare förmåner.
Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag innehavare av skogstorp
och odlingslägenheter under fem år befrias från erläggande av den del
av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6 procent på sådant tilläggsbidrag
å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda kungörelser nr 448
1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna för de lägenhetsinnehavare,
som redan börjat erlägga arrende, från och med arrendeåret 1932/1933 samt
för övriga från och med det år, arrendeskyldighet enligt avtalet inträder.
Utskottet vill även tillstyrka, att den ifrågasatta avgiftsbefrielsen lämnas
för fem år. Emellertid har i motionen 11:464 hemställts, att sådan befrielse
måtte få retroaktiv tillämpning för arrendeåret 1931/1932. Utskottet
bär inhämtat, att av 992 lägenhetsinnehavare, som under arrendeåret
1931/1932 skulle erlagt arrendeavgift, 125 icke helt inbetalat stadgad
arrendeavgift, men att flertalet av dem erlagt en tredjedel eller två tredjedelar
av hela arrendeavgiften. Under sådana omständigheter torde det
icke vara lämpligt att i de fem frihetsåren inbegripa arrendeåret 1931/
1932. Utskottet förutsätter emellertid, att de lägenhetsinnehavare, vilka
icke erlagt hela arrendeavgiften för nyss angivna arrendeår, erhålla anstånd
med inbetalning av resterande belopp, så att inbetalningen må ske
under något av frihetsåren och alltså senast under arrendeåret 1936/1937.
Då motionärerna torde hava avsett att möjliggöra ett uppskov med betalning
av arrendeavgift för dem, vilka under arrendeåret 1931/1932 icke mäktat
helt eller delvis erlägga sådan avgift, torde syftet med motionärernas
förslag sakligt sett kunna anses bliva tillgodosett genom det tillvägagångssätt
utskottet här förordat.
I motionen 11:464 har vidare hemställts, att § 31 i förordningen nr 170/
1929 måtte ändras därhän, att även de som inneha skogstorp och odlingslägenheter
under 20-årigt arrende kunna erhålla det i nämnda förordning
bestämda odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Såsom skäl härför
hava motionärerna velat göra gällande, att bestämmelsen örn 50-årigt arrande
för rätten att erhålla odlingsbidrag enligt 1929 års riksdagsbeslut
tillkommit genom förbiseende vid förordningens utformning. Enligt
motionärernas mening kunde det nämligen icke vara riktigt eller rimligt,
att de innehavare av skogstorp och odlingslägenheter, som innehade sina
lägenheter på 20-årigt arrende, skulle sättas i en sämre ställning än de,
som innehade lägenheterna under 50-årigt arrende. I anledning härav
vill utskottet beträffande tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse au
föra följande. Skogstorp upplätos enligt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts
brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891 (nr 29 sid. 1) och kungörelsen
Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 10 sami. :H höft. (Nr 76.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
den. 27 maj 1904 (nx 21 sid. 4) på viss tid ej överstigande 20 år. Odlingslägenheter
däremot upplätos på 50 år enligt föreskrift i kungörelse den 18
juni 1909 (nr 69). Statsbidrag utgick till skogstorpare med 500 kronor och
till innehavare av odlingslägenhet med 750 kronor. I nyssberörda kungörelse
nr 69/1909 stadgades emellertid, att innehavare av skogstorp skulle
äga att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad till förnyad
upplåtelse, erhålla torpet på arrende under 50 år samt i övrigt i tilllämpliga
delar på de villkor, som föreskrivits rörande odlingslägenheter.
I kungörelse den 17 oktober 1913 (nr 253) stadgades, att innehavare av
skogstorp, som väl hävdat detsamma, skulle äga rätt erhålla torpet på
arrende under femtio år samt att, örn så skedde, han skulle vara berättigad
att av allmänna medel erhålla — utöver honom jämlikt äldre bestämmelser
tillkommande statsbidrag å 500 kronor —- ytterligare 250 kronor,
eller sålunda tillhopa 750 kronor. Beträffande odlingslägenheter är
i ovanberörda kungörelse nr 69/1909 stadgat, att upplåtelse må äga rum
av till odling och bebyggande tjänliga lägenheter, under förutsättning
antingen att sådant för skogens vård och bevakning finnes gagneligt eller
att den jord, vars upplåtande begäres, är belägen i närheten av odlad
bygd eller kommunikationsled. För att lägenhet skulle på 20-årigt arrende
upplåtas såsom skogstorp fordrades endast, att det skulle vara tjänligt
såsom sådant, men, innan upplåtelse äger rum av odlingslägenhet eller
skogstorp på 50-årigt arrende, verkställes prövning, huruvida en sådan
lägenhet kan anses hava utsikt att för framtiden bestå såsom jordbruk.
Under sådana omständigheter torde det icke kunna anses obefogat, att
ett beviljande av odlingsbidrag förknippats med villkor att upplåtelse
ägt rum på 50 år. Liknande synpunkter torde hava varit avgörande vid
uppställandet i kungörelsen nr 170/1929 av enahanda villkor för åtnjutande
av enligt denna kungörelse utgående odlingsbidrag å 500 kronor. Av
en av byråchefen i domänstyrelsen G. Cassel uppgjord, till utskottet överlämnad
promemoria framgår för övrigt, att en stor del av de å 20-årigt
arrende upplåtna skogstorpen uppfylla villkoren för att upplåtas på 50
år. Att så icke skett berodde på att arrendebeloppen i så fall bleve högre,
vilket förhållande torde hava varit avgörande för torparen vid hans val
av upplåtelseform. Det vore således icke på bristande kännedom örn den
nya upplåtelseformen, som föranlett, att torpare begärt 20-årig upplåtelse.
I ett flertal fall hade torparen givits en direkt upplysning örn de
nya bestämmelserna angående bidrag m. m., men hade denne vidhållit sin
önskan örn 20-årigt arrende.
Av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att bestämmelsen i
kungörelsen nr 170/1929 örn 50-årigt arrende såsom villkor för erhållande
av i kungörelsen omförmält odlingsbidrag icke, såsom i motionen gjorts
gällande, tillkommit av förbiseende. Då det vidare synes utskottet vara
riktigt, att ytterligare odlingsbidrag utgår först sedan det blivit prövat, att
gjord upplåtelse lämpar sig såsom jordbrukslägenhet — en prövning, som
11
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
äger rum, dä fråga uppstår om skogstorps upplåtande på 50-ärigt arrende
— kan utskottet icke biträda motionärernas i nu ifrågavarande avseende
framställda förslag.
Beträffande kölemålen innebär Kungl. Maj :ts förslag, att kolonist, som
vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter enligt kontrakt,
befrias från erläggande av lega för kolonatet under ytterligare fem
år eller, örn han före utgången av de legofria åren övertager kolonatet
med äganderätt, från erläggande av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet
under så lång tid, att denna tillhopa med den legofria tiden utgör
femton år, samt att vid övertagande av.kolonat med äganderätt köpeskillingen
för kolonatet i fråga örn markvärde och värdet av växande skog
beräknas efter .samma grunder, som i sådant avseende föreslagits i fråga
om skogstorp och odlingslägenheter. Enahanda lättnader skulle vidare
tillkomma innehavare av lägenheter ti Alträsks kolonisationsområde. T
motionen II: 464 Ilar emellertid hemställts, att lösesumman för kolonatens
åbyggnader liksom ock för åbyggnaderna å nybyggeslägenheterna inom
Alträsks kolonisationsområde måtte sättas till högst 1,000 kronor, eventuellt
500 kronor. I anledning härav vill utskottet erinra, att enligt tidigare
bestämmelser köpeskillingen vid kolonats förvärvande med äganderätt
utgjorde 5,000 kronor för byggnaderna, örn de blivit delvis uppförda
av staten, samt, därest byggnaderna helt uppförts av kolonisten, det belopp
denne bekommit i byggnadshjälp. I enlighet med beslut av 1929 års
riksdag har emellertid det för beräknande av lega och köpeskilling för
kolonat åsätta värdet å byggnader nedsatts, för såväl statsbyggda som så
kallade självbyggda kolonat, till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande
kolonisationsnämnd, respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom
Kopparbergs län, att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva ytterligare
nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av
Kungl. Maj:t i fråga om Norrbottens och Västerbottens län, jämväl därunder
till lägst 2,000 kronor. Samtidigt nedsattes maximipriset å för
lägenheter å Alträsks kolonisationsområde stadgad köpeskilling från 50
kronor till 20 kronor för hektar. På grund härav uppgår köpeskillingen
för större kolonat å Alträsk numera till (15 hektar odlingsmark å 20 kronor
—) 300 kronor + (15 hektar skogsmark å 5 kronor =) 75 kronor +
åbyggnader högst 3,500 kronor eller sammanlagt 3,875 kronor jämte det
pris, som åsättes växande skog. Genom de år 1929 beslutade ändringarna
hava innehavare av såväl kolonat som lägenheter å Alträsks kolonisationsområden
erhållit betydliga lättnader vid friköp; enbart nedsättningen
av köpeskillingen för kolonat innebar en nedskrivning med minst 700,000
kronor av statens fordran hos kolonisterna. Att, såsom motionärerna föreslagit,
redan nu, tre år efter sålunda beslutade lättnadex-, lämna ytterligare
medgivande i nu ifrågavarande avseende, anser sig utskottet icke
kxxnna förorda. Däremot föranleder Kungl. Maurts förslag beträffande
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
kolonaten oell förenämnda nybyggeslägenheter ingen erinran från utskottets
sida.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å vad i motionen
II: 464 under punkterna 2—4 hemställts, medgiva
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen tillstyrkt, ändringar må vidtagas
i upplåtelsevillkoren beträffande
a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i
de sex nordligaste länen,
b) kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna,
samt
c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde
i Norrbottens län; samt
2) att motionen II: 464, med avseende å vad i punkt
1 hemställts, må anses besvarad genom vad utskottet
här ovan anfört.
Stockholm den 6 maj 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E■ Eriksson, Gabrielsson, Elof B. Andersson,
Tjällgren, Granath, Fritiof Gustafson och Dahlberg; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,
Bengtsson i Kullen, Gustafson i Vimmerby, friherre Lilliecreutz, Andersson i Tungelsta och
Pehrsson i Bramstorp.
3 2147 5. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.