Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 6 e. m.
I tlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa
åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande jämte
i ärendet väckta motioner.
G''mona en den 26 februari 1932 dagtecknad proposition nr 138, vilken
hänvisats till jordbruksutskottet, bar Kungl. Majit under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen
att godkänna ett såsom bilaga 1 till propositionen fogat förslag till överenskommelse
örn förlängning av samt ändringar i kontraktet den 24 april
1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
Förslaget till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i
detta kontrakt lyder sålunda:
Förslag
till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i kontraktet
den 24 april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a.
Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes
härigenom, att nedannämnda paragrafer i det mellan staten
och föreningen ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen
den 29 maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omförmälda kontrakt skola erhålla följande
ändrade lydelse:
2 §.
Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart
av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden från---den 15 juni.
Leveransterminen---leveranstiden.
De partier spannmål,---inskränkas. Vid fördelningen skall gälla,
att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande
sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,
nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar
län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och
Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva
leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar, därest föreningen
gäldar den härav föranledda merfrakten.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 saini. 30 haft. (Nr 71.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
3 §.
Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,
efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under
enligt 7 § b) av---spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till
förfogande.
4 §.
Mom. 1. Vid inköp---inlandskvarn.
Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31
juli 1933 skall---bestämma.
Till de---den 1 juni.
Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna
pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,
där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats bänförlig till kustkvarn,
finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.
Mom. 3. Beträffande---finnas angivna i särskilda mellan statens
spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser
och prisregleringsskalor.
Mom. 4. Från---ursäktlig.
Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skola de i mom. 3 omförmälda bestämmelser
och prisregleringsskalor tillämpas.
Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn
eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa
med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd
härutinnan besluta.
5 §.
Föreningen---obetaget att, örn statens spannmålsnämnd därtill
lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas
ske i spekulativt syfte.
Föreningen---gryn.
7 $.
Föreningens försäljning---marknadspris.
Marknadspriset---månader, intill dess ny skörd kommer i mark
naden,
anses utgöra
år 1931---år, samt
åren 1932 och 1933 minst---sker.
Vid---skörden.
Statens---köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara
föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit
meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. Uppstår i anledning
av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.
Föreningen---bestämmelser.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
3
13 §.
Detta kontrakt---den 31 december 1933.
14 §.
Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå
---gryn.
De---upphöra.
Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt
efter den 31 december 1933, efter---domstol.
Oberoende--— från och med den 1 april 1934 eller---gälla.
Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,
dock senast den 1 juni 1932. överenskommelsen är för kontrahenterna
bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att
den godkännes av 1932 års riksdag.''
I samband med förevarande proposition hava följande i anledning av
propositionen inom riksdagen väckta och till jordbruksutskottet hänvisade
motioner upptagits till prövning, nämligen
dels I: 317 av herr Stendahl, vari hemställts, att riksdagen med avslag
å Kungl. Majits proposition nr 138 i vad den avser förlängning av spannmålsföreningens
verksamhet att omfatta 1933 ville för sin del besluta, att
de rättigheter och skyldigheter, som enligt propositionen skulle tillkomma
spannmålsföreningen, i huvudsak överflyttas på ett av staten inrättat
organ,
dels likalydande motionerna 1:316 av herr Bodin m. fl. och 11:469 av
herr Jönsson i Boa m. fl., vari hemställts, att riksdagen dels måtte uppställa
som villkor för ett godkännande av Kungl. Majits förslag enligt
propositionen nr 138, att i kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. intagas som uppsamlingsområden Gotlands, Blekinge,
Örebro och Västmanlands län, dels måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Majit påkalla en ingående och allsidig undersökning angående de
kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, vilka äro fogade vid kontraktet
mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., varvid
bör framhållas, att nu gällande prisavdrag för grodd och hektolitervikt
synas allt för stränga samt att dessa prisavdrag och i förekommande fall
pristillägg böra avpassas efter spannmålens minskade eller ökade värde
som kvarnvara, dels ock måtte uttala, att riksdagen förväntar, att Svenska
spannmålsföreningen u. p. a. vid sina inköp sommaren 1932 förklarar
såsom uppsamlingsområden, utöver de i kontraktsförslaget angivna områdena,
jämväl Gotlands, Blekinge, Örebro och Västmanlands län;
dels ock lii 470 av herr Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen
vid bifall till Kungl. Majits proposition nr 138 ville uttala sig för, att
Kungl. Majit måtte fastställa sådana inköpspriser för 1932 års skörd av
råg och vete, att dessa bättre motsvara de faktiska produktionskostnaderna.
Motioner.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
1930 års
riksdag.
1’iisreglerande
åtgärder konsumtionsåret
1930—1931.
1931 års
riksdag.
Det nu gällande kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. jämte därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor
återfinnes som bilaga A till den vid propositionen som bilaga
2 fogade skrivelsen från statens spannmålsnämnd den 13 januari 1932.
I propositionen redogöres till en början, hurusom vid 1930 års riksdag
(prop. nr 108, E. skr. nr 376) beslutats vissa åtgärder i syfte att genom inmalnings-
och inblandningstvång befordra avsättningen av svenskt vete
och svensk råg, ävensom huru i anslutning till riksdagens beslut den 13
juni 1930 utfärdats förordning (nr 249) örn användande av svenskt vete
och svensk råg vid framställning av mjöl m. m.
Vidare redogöres för tillsättandet av statens spannmålsnämnd för den
centrala handläggningen av de ärenden, som kunde komma att föranledas
av den beslutade spannmålsregleringen, samt att Kungl. Majit genom kungörelse
den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnat örn inmalningsförordningens
ikraftträdande den 1 september 1930. Samma dag utfärdade Kungl. Majit
tillika kungörelse (nr 331) med tillämpningsföreskrifter till inmalningsförordningen.
Den 15 augusti 1930 avlämnade vissa bandelskvarnar till spannmålsnämnden
en förbindelse, att, under vissa angivna förutsättningar, under
tiden 1 september 1930—31 augusti 1931 vid inköp av svenskt vete och
svensk råg tillämpa betalning efter viss successivt stigande skala. Sålunda
skulle under september 1930 betalas för vete minst 18 kronor och
för råg minst 15 kronor samt under maj—augusti 1931 för vete minst 20
kronor och för råg minst 17 kronor, allt för 100 kilogram. Priserna skulle
enligt förbindelsen gälla fullgod (frisk och oskadad) spannmål med en kvalitetsvikt
av 77.5 kilogram per hektoliter för vete och 72.8 kilogram per
hektoliter för råg, allt fritt kvarn. Beträffande prisbestämningen för
andra bektolitervikter samt ifråga örn villkoren i övrigt skulle enligt förbindelsen
de inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna
grunder iakttagas. Förenämnda priser skulle betalas av kvarnar
belägna inne i landet (inlandskvarnar). Vid kusten belägna kvarnar (kustkvarnar)
skulle enligt förbindelsen betala pris, som med minst 50 öre för
100 kilogram överstege vad kvarnarna inne i landet skulle erlägga.
Denna förbindelse (kvarnförbindelsen) trädde i tillämpning den 1 september
1930.
I proposition, nr 216, till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
på grund av ett av statens spannmålsnämnd i skrivelse den 21 april
1931 framlagt förslag, att dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit bestämde
i anslutning till syftet med och innehållet i bilagt kontrakt mellan
staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., rätt att till riket införa
vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl fram
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
5
ställt av vete eller råg saint gryn av vete med av Kungl. Majit stadgade
undantag icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Majit överläte sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de
närmare föreskrifter, som kunde erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt, dels ock godkänna kontraktet mellan staten och Svenska
spannmålsföreningen u. p. a.
Det spannmålsnämndens förslag, som låg till grund för nyssnämnda proposition,
innebar i huvudsak följande.
För tryggandet av att de vid slutet av konsumtionsåret 1930—1931 av
odlare och spannmålshandlare icke avyttrade lagren av svensk brödspannmål
skulle vinna avsättning till de enligt kvarnförbindelsen den 15 augusti
1930 för nyssnämnda konsumtionsårs sista månader utfästa priserna, ävensom
för spannmålsodlingens stödjande under konsumtionsåret 1931—1932,
skulle ett för ändamålet inrättat organ till visst pris inköpa all den svenska
spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som vid slutet av ettvart av
konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 funnes kvarliggande icke avyttrad,
samt sedermera ombesörja försäljning av denna spannmål till kvarnarna.
Över organets verksamhet, som icke skulle avse att bereda vinst,
skulle statskontroll utövas. Säkerhet för att den spannmål, som inköptes
av organet, också vunne avsättning vid kvarnarna skulle erhållas därigenom
att kvarnarnas import av vete och råg gjordes beroende av åtagande
från deras sida att övertaga den spannmål, organet köpt. Övertagandet
skulle ske till pris, som motsvarade det vid tiden för övertagandet gällande
marknadspriset. För täckande av förlust, som för organet kunde uppstå
vid spannmålens försäljning till kvarnarna, skulle medel beredas på
det sätt, att vid införsel till riket av brödspannmål samt mjöl och gryn
därav under tid systemet vore gällande av importören uppbures en särskild
gottgörelse med belopp ställt i relation till kvantiteten av den spannmål,
det mjöl eller det gryn, som infördes. Importen av såväl vete och
råg som därav framställt mjöl och gryn skulle med ensamrätt överlämnas
åt organet med befogenhet och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva
import för dem, som önskade komma i åtnjutande därav, samt med
rättighet att uppbära nyssnämnda gottgörelse. Organet skulle givas formen
av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. Föreningen
skulle gentemot staten förbinda sig att inköpa nämnda saluöverskott av
den svenska brödspannmålen samt i gengäld av staten erhålla importmonopol
i förut berörda omfattning och rättighet att till täckande av sina
kostnader och förluster uppbära gottgörelse, som förut sagts. Medlemmar
i föreningen skulle vara sådana handelskvarnar, som önskade komma i åtnjutande
av rätt till användning av utländskt vete eller utländsk råg.
Med medlemskap i föreningen skulle följa skyldighet att för föreningens
räkning lagra och av föreningen övertaga den spannmål föreningen inköpte.
Vad beträffade de priser, till vilka föreningens inköp skulle ske,
skulle för inlösen av 1930 års skörd gälla de priser, vilka fastställts i
kvarnförbindelsen av den 15 augusti 1930. Fastställandet av priserna för
föreningens inköp av 1931 års skörd skulle ankomma på Kungl. Majit.
Under den med förslaget avsedda tiden skulle ininalningsförordningen förbliva
gällande.
Genom de föreslagna anordningarna skulle enligt nämndens tanke först
och främst avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas. Nämn
-
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
den förmenade emellertid tillika, att genom den visshet, som i sådant hänseende
.bereddes odlare och spannmålshandlare, och kännedomen örn inköpspriset
vid konsumtionsårets slut även skulle åstadkommas en viss stabilisering
av priserna under hela konsumtionsåret.
I syfte att åvägabringa bildandet av en förening, sådan som förut
nämnts, och för åstadkommandet av avtal mellan föreningen och staten
av förut angivna innehåll hade nämnden fört överläggningar med ett antal
kvarnföretag i riket. Med sin skrivelse överlämnade nämnden på
grundvalen av dessa överläggningar utarbetade förslag såväl till stadgar
för den ifrågasätta föreningen, benämnd Svenska spannmålsföreningen u.
p. a., som till kontrakt mellan föreningen och staten jämte därtill hörande
särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor. De storkvarnar, som
deltagit i berörda överläggningar, hade samtliga utom en under viss förutsättning
förklarat sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände
förslagen, biträda desamma.
Den 24 april 1931 bemyndigade Kungl. Majit departementschefen
att, under förutsättning av riksdagens godkännande, å statens vägnar underteckna
det av spannmålsnämnden överlämnade kontraktsförslaget.
Samma dag blev även, efter det vid konstituerande sammanträde med
Svenska spannmålsföreningen u. p. a. stadgar för föreningen i enlighet
med spanmnålsnämndens förslag antagits och styrelse utsetts samt stadgarna
registrerats, kontraktet undertecknat av departementschefen och av
styrelsen.
Vidkommande kontraktets innehåll hänvisas till propositionens redogörelse
häröver.
Riksdagen biföll Kungl. Majits proposition och anmälde detta, under
åberopande av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande
nr 3, i sin skrivelse nr 288 till Kungl. Maj it.
I detta utlåtande uttalade utskottet bland annat i huvudsak följande.
Utskottet förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet bomme att
följa avtalets tillämpning och verkningar och höll för naturligt, att
Kungl. Majit dels tillsåge, att de åtgärder, vilka inom ramen för avtalet
kunde vidtagas till brödsädesprisets stabilisering under den tid av
året, då marknaden vore fri, också bleve vidtagna, dels ock, örn förhållandena
det påkallade, sökte träffa överenskommelse med Svenska spannmålsföreningen
u. p. a, örn sådana, förändringar i avtalet, som kunde bidraga
till uppnåendet av syftet med detsamma. I förstnämnda hänseende
ville utskottet särskilt erinra örn den möjlighet, som förelåge, att genom
stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket på marknaden. De avseenden,
i vilka det för utskottet framförallt framstode som önskvärt att vissa
ändringar i avtalet bomme till stånd, gällde villkoren för leveransgill
vara enligt de till kontraktet hörande särskilda bestämmelserna. Vad
härutinnan stadgats saväl angående högsta groddprocent sorn angående
lägsta hektolitervikt syntes utskottet innefatta väl stora krav på spannmålens
beskaffenhet.
Utskottet anförde vidare, att de priser för föreningens inlösen av 1931
års skörd, departementschefen hade ansett skulle kunna tänkas ifråga
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 7
komina, nämligen för normalkvalitet av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor
samt för normalkvalitet av råg 15 kronor å 15 kronor 50 ore, allt tor 100
kilogram, med hänsyn till produktionskostnaderna vörö de tagsta, som
borde komma under omprövning. Härvid framhöll utskottet till en början,
att rågpriset enligt dess förmenande icke skäligen borde understiga
priset å vete med mer än högst 2 kronor för 100 kilogram. Bleve, som
det redan då kunde förväntas, 1931 års skörd av brödsäd av mindre storlek
än skörden varit de närmast föregående åren, syntes det emellertid
utskottet som skulle högre priser än de av departementschefen föreslagna
kunna tillämpas beträffande såväl vete som råg. Utskottet förbisåg harvid
icke den av departementschefen framhållna faran for en överproduktion
av brödsäd, som upprätthållandet av en stark spänning mellan brodsädspris
och fodersädspris, till förmån för förstnämnda sädesslag, kunde
umobärä •
Beträffande kontraktet anmärkte utskottet därpå, att föreningen berättigats
uppbära gottgörelse vid import av vete eller vetemjöl, utan att
undantag stadgats för det fall, att vetet skulle amandas för förmälning
till mjöl för makaronitillverkning eller att det importerade vetemjölet
skulle nyttjas för sådan tillverkning, enär importen av makaroner vore
fri från gottgörelse, varom här vore fråga. ... ...
Slutligen förutsatte utskottet, att undantag fran den föreningen enligt
1 § första stycket i kontraktet tillförsäkrade ensamrätt i enlighet med ett
av generaltullstyrelsen i ärendet avgivet yttrande gjordes beträffande
transitering, returförtullning eller uppläggning å biläger eller provianteringsfrilager
av de varor, kontraktet avsåge.
I anslutning till riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 29 maj
1931 förordning (nr 119) angående reglering av införseln av vissa slag av
omalen och malen ispannmål, vari stadgades, att vete, råg, spannmålsblandning,
vari vete eller råg inginge, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av
vete icke finge till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Majit överläte sådan rätt. Förordningen trädde i kraft den 1 juni
1931 Vidare tillkännagav Kungl. Majit i brev till generaltullstyrelsen för
densamma och övriga vederbörande, att Kungl. Majit genom förutnämnda
kontrakt å Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit omförmalda införselrätt
samt förordnade, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni
1931. Slutligen anbefallde Kungl. Majit statens spannmålsnämnd att
iakttaga och verkställa vad enligt kontraktet ankomme på nämnden, att
efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit
skyndsammast inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottets uttalanuen, samt att, därest
ändring enligt 4 § 3 mom. av kontraktet vidtoges i avseende å däri
omiormälda bestämmelser och skalor, därom ofördröjligen göra anmälan
hos Kungl. Majit.
Genom brev till statens spannmålsnämnd den 19 augusti 1931 angående
pris ä svenskt veto och svensk råg vid Svenska spannmålsföreningens u.
p. a. inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 har Kungl. Majit sedermera
bestämt de i 4 § 2 mom. i kontraktet mellan staten och föreningen angivna
Åtgärder i
anledning er
1931 ars
riksdags beslut
in. m.
Statens spannmåls
nämnds
förslag: till
åtgärder för
konsumtionsåret
1932
— 1933.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
pris till 18 kronor 50 öre för 100 kilogram vete och 16 kronor 50 öre för
100 kilogram råg.
Sedermera har kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. nndergått sådan ändring, att 1 §, andra stycket, erhållit ny
lydelse i enlighet med vad generaltullstyrelsen enligt ovan föreslagit.
Ävenså har föreningens styrelse beslutat, att gottgörelse, som erlagts för
till makaroni använt vete eller vetemjöl, skall restitueras.
I anslutning till sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets uttalade
önskemål hava mellan spannmålsnämnden och föreningens styrelse
träffats vissa överenskommelser angående jämkningar av de vid kontraktet
fogade särskilda bestämmelserna och prisregleringsskalorna. Sålunda
blevo föreskrifterna för grodd ändrade redan för inköpen sommaren 1931.
Sedermera har spannmålsnämnden i skrivelser till Kungl. Maj:t den 25
september 1931 och den 12 februari 1932 anmält vissa överenskommelser,
som träffats mellan nämnden och föreningens styrelse för inköpen av 1931
års skörd. För dessa inköp skola punkterna 5:o och 6:o i förberörda bestämmelser
därför lyda sålunda:
»5:o. Sönderslagna korn få, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå
i spannmålspartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande
Tåg högst 2 procent. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål, som
innehåller beträffande vete högst 3 procent och beträffande råg högst 4
procent sönderslagna korn men är därvid berättigad göra ett avdrag med 1
procent av det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda
förekomst överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering
enligt punkt 2:o äga rum.
6:o. Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent
grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn
densamma visar sig innehålla beträffande vete högst 4 procent och beträffande
råg högst 5 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att göra
följande särskilda avdrag från det avtalade priset:
Groddhalt
%
t2.o—3.0
vete och råg ............................................. 13.1—3.5
(3.6— 4.0
enbart råg ................................................ /4.1—4.5
\4.6—5.0
Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga rum.»
Statens spannmålsnämnd har efter anmodan av Kungl. Majit i skrivelse
den 13 januari 1932 framlagt förslag till de åtgärder för spannmålsodlingens
stödjande, som nämnden funnit erforderliga och lämpliga för konsumtionsåret
1932—1933. Skrivelsen är som bilaga 2 fogad till Kungl.
Maj:ts proposition och får utskottet därför beträffande denna skrivelse i
stort sett hänvisa till propositionen.
Sedan spannmålsnämnden redogjort för vissa i det föregående berörda
Avdrag från
det avtalade
priset
O/
/O
1
o
3.5
5
6.5
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
9
omständigheter, har nämnden lämnat en redogörelse för förhållandena å
den inhemska spannmålsmarknaden under i huvudsak konsumtionsåret
1930—1931 ävensom rörande den sannolika utvecklingen å den internationella
spannmålsmarknaden under den närmaste framtiden. Vidare har
nämnden i stora drag redogjort för Svenska spannmålsföreningens verksamhet
under tiden till utgången av år 1931. För att erhålla en mer ingående
kännedom örn verkningarna av inmalningstvånget och övriga statliga
åtgärder till spannmålsodlingens stödjande har nämnden genom cirkulärskrivelser
till hushållningssällskap, spannmålshandlare, jordbrukar -sammanslutningar med flera låtit införskaffa yttranden och uppgifter i
berörda hänseenden. En sammanfattning av därvid framförda synpunkter
och önskemål har nämnden lämnat i sin skrivelse.
Då nämnden sedermera kom in på frågan örn behovet av fortsatta statliga
åtgärder till spannmålsodlingens stödjande, anförde den i huvudsak
följande.
Nämnden hade ansett sig kunna utgå ifrån, att inmalningsförordningen
komme att förbliva i gällande kraft även under konsumtionsåret 1932—
1933. Ett slopande av inmalningstvånget efter 1932 års utgång syntes för
närvarande ur flera synpunkter vanskligt. I sådant avseende torde det
vara tillräckligt att erinra därom, dels att det numera med hänsyn till
handelsbalansen torde få anses önskvärt att kunna begränsa importen av
utländskt vete och utländsk råg till det minsta möjliga, dels att under det
gångna året de i de europeiska importländerna för brödspannmål vidtagna
skyddsåtgärderna för den egna brödsädesodlingen icke mildrats utan snarare
skärpts samt att inmalningsförordningens bestämmelser icke med
större fog kunde betecknas såsom särskilt menliga vare sig för konsumenterna
eller för den fria handeln.
Situationen å den internationella spannmålsmarknaden syntes nämnden
synnerligen oviss och beträffande vetemarknaden, vilken för prisutvecklingen
var den dominerande, syntes någon snar och väsentlig förbättring
knappast vara att förvänta. Även örn valutasituationen skulle kunna bidraga
till att upprätthålla en prisnivå för inhemsk spannmål, som icke
allt för mycket understege den nuvarande, vore detta förhållande dock
icke av den art, att man kan våga bygga därpå för någon längre tid framåt.
Snarare kunde man förmoda, att örn den inhemska spannmålsodlingen
lämnades utan stöd i prisreglerande syfte, priserna för svenskt vete och
svensk råg komme att sjunka rätt avsevärt under nu betalade, relativt låga
priser.
Beträffande jordbrukets allmänna ekonomiska läge för närvarande ansåg
nämnden, att detsamma hade avsevärt försämrats, sedan nämnden i april
1931 föreslog Kungl. Maj:t åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.
Svåra ekonomiska förhållanden över huvud, ett katastrofalt prisfall på
alla animaliska produkter, samt en i stora delar av landet mycket svag
brödsädesskörd vore de huvudsakliga och samverkande faktorer, vilka för
jordbruket i dess helhet skapat en situation, som måste betecknas som ytterligt
bekymmersam.
Till spannmålsnämnden avgivna berättelser beträffande förhållandena
inom de olika hushållningssällskapens verksamhetsområden hade otvivelaktigt
givit vid handen, att jordbrukarna i rätt så mångå fall företagit
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
åtgärder för att förbättra avsättnings- och prisförkållandena för brödspannmål.
Föreningsrörelsen hade på en del håll utvecklats och gripit
sig an med att ordna avsättningen. Uppmaningarna från olika håll till
jordbrukarna att hålla tillbaka utbuden hade ofta hörsammats, och möjligheterna
att belåna spannmålen hade här och var utnyttjats, ehuru ränteförhållandena
i mycket stor utsträckning lagt hinder i vägen härför.
Även syntes man i viss mån mer allvarligt än tidigare sökt vidtaga åtgärder
för att bättre bärga och vårda spannmålen.
Sedan nämnden framhållit att organisationssträvandena samt övriga åtgärder
för förbättrade avsättnings- och prisförhållanden måhända icke fått
önskad omfattning, har nämnden framhållit att nu rådande ekonomiska
förhållanden i väsentlig grad försvårat dylika strävanden, samt anfört.
Jordbruket, hade icke endast i närvarande stund arbetat under särskilt
svårt tryck utan även tidigare än andra verksamhetsområden drabbats av
den numera allmänna depressionen. Spannmålsproducenterna voro därför
allt fortfarande i behov av sådana åtgärder från statsmakternas sida,
som kunde bereda dem en större trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget
som sådant innebure. Ehuru 1931 års skörd av såväl vete
som råg varit ganska knapp, hade framför allt vetepriserna icke, trots
prisgarantien vid spannmålsföreningens inköp sommaren 1932, inom landet
i dess helhet kunnat hållas i ett sådant prisläge, som med hänsyn tili
nämnda garanti kunde anses skäligt. Bättre än något annat visade detta
förhållande, att jordbrukarna ännu icke satt sig i stånd att i någon större
utsträckning påverka prisbildningen. Skulle 1932 års skörd bliva av normal
storlek eller däröver tydde erfarenheten från innevarande konsumtionsår
bestämt därpå, att spannmålspriserna vid uteblivande av särskilda
stödåtgärder kunde bliva synnerligen låga. Det borde emellertid med fog
kunna förväntas, att de goda resultat, som vissa lantmannaföreningar genom
sin sammanhållning vunnit, skulle leda till att jordbrukarna, örn, såsom
nämnden föresloge, ett ytterligare rådrum därtill lämnades, mera allmänt
sammanslöte sig till bevakande av sina intressen uti här ifrågavarande
avseende.
Nämnden har vidare anfört, att, då den övervägt den form, som borde
givas ett fortsatt stöd åt spanmålsodlingen, nämnden för sin del ansett,
att en förlängning av de åtgärder, som beslutades av 1931 års riksdag vore
lämpligast och lättast att genomföra, men att vissa smärre ändringar i nu
gällande kontrakt och stadgar för spannmålsföreningen samtidigt borde
företagas. Därvid har nämnden uttalat i huvudsak följande angående det
nuvarande systemets verkningar.
Enligt nämndens mening hade det nu tillämpade systemet rätt väl fyllt
sin uppgift. Beträffande Svenska spannmålsföreningens inköp under sommaren
1931 hade emot desamma från jordbrukarhåll huvudsakligen riktats
den anmärkningen, att kvalitetsfordringarna vore allt för stränga och att
på grund härav många spannmålspartier icke mottagits av kvarnarna
annat än till betydligt nedsatta priser. Nämnden hade nog den uppfattningen,
att en del kvarnar i detta avseende haft möjlighet att tillämpa bestämmelserna
annorlunda än som skedde. Samtidigt ville nämnden emellertid
framhålla, att många utav de till föreningen hembjudna partierna
spannmål kvalitativt, mest beroende på groddskador, voro av sådan be
-
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
11
skaffenliet, att de rimligtvis icke kunde betraktas såsom kvarnvara. Örn
prisskillnaden mellan prödspannmål och fodersäd vid den tiden icke varit
alltför stor, hade dylika spannmålspartier sannolikt aldrig i den utsträckning,
som nu skedde, utbjudits till kvarnarna. I detta sammanhang ville
nämnden dessutom framhålla, att fordringarna på den svenska brödsädens
kvalitet med nödvändighet måste vara större i samma mån som inmalningsprocenterna
sattes höga.
Vidare hade mot föreningens inköp sistlidna sommar riktats dessa båda
anmärkningar, att föreningen icke på förhand tillkännagivit, på vilka
platser eller inom vilka områden, den hembjudna spannmålen skulle komma
att uppsamlas, samt att leverantörerna i vissa fall belastats med höga
fraktkostnader. Ävenledes hade vissa leverantörer klagat över att i en
del fall spannmål skulle av föreningen dirigerats på ett mindre planmässigt
sätt.
Vidkommande dessa förhållanden har nämnden i sin skrivelse uttalat,
att inköpsverksamheten emellertid i betraktande av omständigheterna utfallit
tillfredsställande och ansett, att inköpsförfarandet ett annat år, sedan
erfarenhet numera hunnit samlas, med säkerhet komma att betydligt lättare
kunna genomföras.
Slutligen har nämnden erinrat örn från vissa håll uttalade farhågor, att
prisgarantien ett annat år med stor skörd av såväl vete som råg icke skulle
vara tillräcklig för att tillförsäkra odlarna skäliga priser. Nämnden har
i detta avseende hänvisat dels till nuvarande möjligheter till stödköp och
dels till de ökade möjligheter därtill, som det framlagda förslaget innebure.
Sedan nämnden redogjort för de förhandlingar, nämnden fört med styrelsen
för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. rörande förlängning av och
ändringar i nu gällande kontrakt jämte huvudsakligen i samband därmed
stående stadgeändringar, har nämnden i sin skrivelse fullständigat dessa
föreslagna förändringar med vissa närmare anvisningar och motiv. Utskottet
hänvisar i berörda hänseende till nämndens vid propositionen fogade
skrivelse.
Beträffande det ovan återgivna förslaget till ändringar i kontraktet och
dessas innebörd, vill utskottet, under åberopande av att flera utav desamma
uteslutande äro beroende på kontraktets förlängning, i huvudsak hänvisa
till vad propositionen därutinnan anfört. De förändringar av större
betydelse, förslaget innebär, vill utskottet dock i korthet beröra.
Det till 2 § tredje stycket gjorda tillägget, att leverantör är berättigad
fullgöra leverans inom visst område, som för honom är ur fraktsynpunkt
gynnsammast, innebär enligt nämndens mening icke något avsteg från de
grunder, som under nu gällande kontraktstid ansetts böra vara bestämmande
för spannmålsleveransernas fördelning. Kräver föreningen leveransens
fullgörande utom de i förslaget omnämnda områdena, skall den
dock enligt förslaget gälda den härav föranledda merfrakten.
En mer betydelsefull förändring är den i 3 § föreslagna. För stödköp
kunna nämligen enligt förslaget dels andra lagerutrymmen än föreningskvarnarnas
tagas i anspråk, och dels innebär utbytet i samma paragraf av
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
7 § c) mot 7 § b) av stadgarna1 ökad rätt för föreningen att för samma ändamål
disponera kvarnarnas lagerutrymmen.
Det föreslagna nya tredje stycket i 4 § 2 mom. avser att för inköpen sommaren
1933 återinföra den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen den 15
augusti 1930 gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara
50 öre högre än vid inlandskvarn. Härigenom bliver föreningen i tillfälle
att, örn än i begränsad omfattning, utan större egna kostnader eller förluster
för utjämnande av spannmålstillgången, förflytta till billigare pris
inköpt spannmål till andra konsumtionsorter än de inom uppsamlingsområdena
befintliga,
I 4 § 3 mom. Ilar den icke oväsentliga förändringen föreslagits, att i
stället för den'' nuvarande hänvisningen till kontraktet bilagda särskilda
bestämmelser och prisregleringsskalor upptagits en hänvisning till »särskilda
mellan statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna
bestämmelser och prisregleringsskalor». Nämnden har härtill anmärkt, att
de vid kontraktet fogade bestämmelserna och prisregleringsskalorna givetvis
alltjämt skola äga tillämpning vid inköpen av 1931 års skörd, i den
mån icke utöver vad redan skett jämkningar av desamma överenskommes
mellan nämnden och föreningens styrelse. Samma bestämmelser och prisregleringsskalor
skola även förbliva i gällande kraft i fråga örn föreningens
inköp av 1932 års skörd, såvida någon ny överenskommelse härutinnan icke
träffas mellan nämnden och föreningens styrelse.
Ändringen av 5 § första stycket innebär slutligen, att föreningen beretts
möjlighet att, förutsatt nämnden därtill lämnar tillstånd, när som helst
under kontraktstiden motsätta sig i stadgandet avsedd import av mjöl och
gryn. Då föreningens verksamhet enligt kontraktsförslaget är avsedd att
fortgå ända till utgången av år 1933 och då under denna tid den gottgörelse,
föreningen äger uppbära, för vissa tider helt kan komma att bortfalla för
att sedermera ånyo uttagas, har det enligt nämnden ansetts nödvändigt att
på föreslaget sätt förhindra spekulativ import av mjöl eller gryn. Dylik
import kunde enligt nämnden också tänkas framträda för det fall, att tillgången
på svensk brödspannmål vid något tillfälle bleve så knapp, att inmalningsprocenterna
under viss period måste sättas särskilt låga, och bestämmelserna
borde enligt nämndens mening även då gälla.
Beträffande förslaget till stadgeändringar må endast framhållas, att de i
7 § f) och 13 § 1 mom. andra stycket intagna icke äro föreslagna av spannmålsnämnden
och icke heller tillkommit i samband med kontraktets tilltänkta
förlängning. De hava förordats av föreningens styrelse och avse att
vid förhöjning eller upptagande på nytt av gottgörelse dels möjliggöra för
föreningen att retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelse eller gottgörelsen
i dess helhet, och dels tillförsäkra medlemmarna att vid sänkning av gottgörelsebeloppet
eller gottgörelsens borttagande återbekomma mellanskill
1
lieträffande föreslagna stadgeändringar hänvisas till propositionen sid. 75 f. f.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
13
nåden i gottgörelse eller liela gottgörelsebeloppet för de kvantiteter, för
vilka gottgörelse erlagts. Nämnden har tillstyrkt dessa ändringar.
Nämndens skrivelse utmynnar i en hemställan till Kungl. Majit att dels,
under förutsättning av riksdagens godkännande, träffa avtal med Svenska
spannmålsföreningen u. p. a. örn förlängning av kontraktet mellan staten
och föreningen i enlighet med nämndens förslag till kontraktsändring, dels
ock lämna föreningen tillstånd att företaga ändringar av föreningens stadgar
i enlighet med det av nämnden överlämnade förslaget till stadgeändringar.
Inom nämnden hava ledamoten av riksdagens andra kammare
C. W. M. Andersson i Igelboda och direktören Sigfr. Engström var för sig
anmält avvikande mening beträffande frågan örn förlängning av kontraktet.
Andersson har därvid hänvisat till de förutsättningar, som lågo till
grund för spannmålsnämndens den 21 april 1931 framlagda förslag till
spannmålsodlingens stödjande och vidare av nu rådande förhållanden å den
inhemska spannmålsmarknaden funnit förutsättningarna för en avveckling
av nu tillämpade system synnerligen gynnsamma. Engström har
bland annat ansett syftemålet med spannmålsföreningens verksamhet redan
uppnått och en förlängning av densamma därför ej påkallad.
över spannmålsnämndens förslag hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
som ej funnit anledning till någon erinran, samt av kommerskollegium,
som närmast i anslutning till nyssnämda reservation av nämndens
ledamot C. W. M. Andersson, ville ifrågasätta, örn ej föreningens verksamhet
borde avvecklas. Örn förlängning emellertid komme till stånd hade
kollegium intet att erinra mot de föreslagna kontrakts- och stadgeändringarna.
I propositionen redogöres vidare för vissa till Kungl. Majit gjorda framställningar
angående spannmålsregleringen. Sålunda har Östergötlands
läns hushållningssällskap påkallat vissa ändrade kvalitetsbestämmelser för
spannmålsföreningens inköp sommaren 1932 samt Gotlands, Blekinge och
örebro läns hushållningssällskap hemställt, att uppsamlingsställen vid föreningens
inköp skulle anordnas i respektive Koma, Karlshamn och Hallsberg.
Rörande den närmare innebörden i dessa framställningar, ävensom
beträffande innehållet i av spannmålsnämnden och spannmålsföreningen
däröver avgivna utlåtanden, vill utskottet hänvisa till propositionen samt
sitt eget nedan avgivna yttrande.
Slutligen redogöres för en den 3 februari 1932 av spannmålsföreningen
avgiven skrivelse till Kungl. Majit, vari hemställts, att Kungl. Majit måtte
oberoende av övriga ifrågasatta stadgeändringar lämna tillstånd till de
förut berörda av föreningens styrelse föreslagna ändringarna i 7 § f) och
13 § 1 mom. andra stycket av stadgarna. I
I sitt uttalande till statsrådsprotokollet har departementschefen först berört
jordbrukets alltjämt bekymmersamma läge, vilket sedan föregående
års riksdag ytterligare försvårats genom det avsevärda prisfall på
Departements
chefen.
14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
animaliska produkter, som under mellantiden ägt rum. Det svaga utfallet
av 1931 års brödsädesskörd samt jordbrukskrisens långvarighet bade också
bidragit till att skärpa svårigheterna för jordbruket.
Beträffande den inhemska spannmålsproduktionen har departementschefen
med hänsyn till bland andra nyss nämnda och övriga föreliggande omständigheter
ansett, att någon tvekan icke borde råda därom, att innia!-ningsförordningen borde bibehållas även för konsumtionsåret 1932—1933.
Samtidigt har departementschefen emellertid ifrågasatt, örn ej därjämte
för samma konsumtionsår från statsmakternas sida borde, i likhet med
vad som skett under innevarande konsumtionsår, vidtagas särskilda åtgärder
för uppehållande av priserna å den inom landet odlade brödspannmålen
samt anfört följande:
Behovet av särskilda åtgärder i nämnda syfte synes mig genom spannmålsnämndens
utredning och övrigt kända förhållanden vara till fullo
ådagalagt. De efter förra riksdagens beslut i spannmålsfrågan inträffade
händelserna å penningmarknadens område hava visserligen medfört, att
de i Sverige noterade priserna å utländsk spannmål stigit. Med de ovissa
utsikter, som råda i avseende å valutaförhållandena och prisbildningen
över huvud taget, kan dock ej med säkerhet påräknas, att de svenska
spannmålsodlarna skulle kunna, med hjälp allenast av inmalningsförordningens
bestämmelser, i fråga örn 1932 års brödsädsskörd uppnå priser,
som skulle, kunna anses stå i skälig proportion till produktionskostnaderna.
Situationen å den internationella spannmålsmarknaden ter sig också
alltjämt synnerligen oviss, och beträffande vetemarknaden, vilken för prisutvecklingen
torde vara den dominerande, synes såsom spannmålsnämnden
framhållit någon snar förbättring knappast vara att förvänta.
Vad angår frågan vilken form, som borde givas ett fortsatt stöd åt
spannmålsodlingen, har departementschefen anslutit sig till det förslag örn
en förlängning av de åtgärder, vilka beslötos av 1931 års riksdag, som
spannmålsnämnden framlagt. Därvid har departementschefen framhållit,
dels att det nu tillämpade systemet på ett i huvudsak tillfredsställande sätt
fyllt sin uppgift, och dels att vissa utav de av nämnden föreslagna ändringarna
i kontraktet torde komma att ytterligare förbättra systemets till1
ympning i praktiken. Detta gällde särskilt de utsträckta möjligheterna
till företagandet av stödköp under den tid den inhemska marknaden vore
fri. Beträffande vidare den på nytt införda bestämmelsen att priset vid
kustkvarn skulle vara 50 öre högre än vid inlandskvarn ävensom beträffande
det helt nya förslaget, att föreskrifterna örn prisberäkning och kvalitetsbestämning
i fortsättningen skulle överenskommas mellan statens
spannmålsnämnd och föreningens styrelse, har departementschefen intet
att erinra. I sistnämnda hänseende har departementschefen förutsatt, att
spannmålsnämnden ej skulle underlåta att iakttaga spannmålsodlarnas intressen.
I ett avseende hava de föreslagna ändringarna i kontraktet synts departementschefen
föranleda vissa erinringar. Detta gällde det ifrågasatta
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
15
fastställandet av vissa uppsamlingsområden. Mot föreskrifterna i och för
sig har departementschefen emellertid intet att erinra, enär även denna
komplettering av kontraktet uppenbarligen vore av värde för spannmälsleverantörerna.
Däremot kunde det ifrågasättas, huruvida icke spannmålsodlarna
i vissa delar av landet bleve i någon mån missgynnade, då de utan
vidare bomme att hänvisas till att fullgöra sina spannmålsleveranser inom
något av de angivna uppsamlingsområdena. Med hänvisning till de
ovan nämnda framställningarna i berörda hänseende från Gotlands, Blekinge
och örebro län och spannmålsnämndens yttranden häröver, har departementschefen
därför ansett sig kunna förvänta, att föreningens styrelse
skulle komma att bereda spannmålsodlare inom dessa län möjlighet
att leverera sin spannmål till uppsamlingsställen inom respektive län på
sådana villkor att de ej missgynnades.
I övrigt har departementschefen intet haft att erinra mot de föreslagna
kontraktsändringarna.
Förslaget till stadgeändringar har departementschefen ansett sig kunna
tillstyrka i föreliggande skick. Spannmålsföreningens omförmälda hemställan
att omedelbart få vidtaga ändringar av stadgarnas 7 § f) och 13 §
1 mom. andra stycket har departementschefen dock icke ansett sig kunna
biträda utan funnit lämpligt att låta därmed bero till riksdagens beslut i
ärendet förelåge.
Beträffande de priser, som för den händelse förslaget örn förlängning av
kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., vunne
riksdagens bifall lämpligen borde fastställas för föreningens inköp av vete
och råg av 1932 års skörd, har departementschefen uttalat, att det vore
förenat med svårigheter att nu göra något bestämt uttalande härutinnan.
Vid fastställandet av dessa priser har departementschefen emellertid ansett,
att de av sammansatta hevillnings- och jordbruksutskottet vid förra
årets riksdag gjorda uttalandena borde vara i tillämpliga delar vägledande,
samt att priserna borde fastställas innan 1932 års skörd komme i marknaden.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att det jordbrukets
svåra ekonomiska läge, som under de senaste åren föranlett särskilda ingripanden
i understödjande syfte från statsmakternas sida, alltjämt är
ägnat att ingiva de allvarligaste bekymmer. Den närvarande situationen
ter sig för övrigt än mer oroande än vad fallet var vid tiden för 1931 års
riksdags beslut örn åtgärder för den inhemska spannmålsodlingens stödjande.
Ställningen å den utländska spannmålsmarknaden förefaller alltjämt
synnerligen oviss. Visserligen äro vetepriserna å världsmarknaden för närvarande
något högre än vad de voro motsvarande tid 1931. Å andra sidan
synas emellertid världsförråden av vete vid ingången av konsumtionsåret
1932—1933 alltjämt vara så stora, att någon nämnvärd och bestående pris
-
Utskottet_
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
förbättring knappast är att förvänta för den närmaste framtiden. De senaste
uppgifterna härutinnan tyda till och med på förefintligheten av
större överskottslager än dem, spannmålsnämnden i sin skrivelse angivit.
Då dessutom under de sista åren den internationella vetemarknaden visat
sig ganska känslig för de olika importreglerande åtgärder, som vidtagits
i ett flertal europeiska länder, kan redan en genomsnittligt god veteskörd
i Europa innevarande år mycket väl bidraga till att hålla priserna på det
transoceana vetet mycket låga.
Yad beträffar rågpriserna hava desamma under den senaste tiden legat
relativt fasta, ehuru de fortfarande, trots en nästan över allt ganska svag
rågskörd år 1931, äro anmärkningsvärt låga.
Den uppgång i priserna på utländsk spannmål, som iakttages i de svenska
noteringarna under senaste halvåret är till större delen att hänföra
till den svenska kronans depreciering. Då t. ex. priset å Manitoba I den
15 april 1932 noterats till 19.05 kronor för 100 kilogram, skulle detta pris
med svenska kronan i paritet med dollarn endast hava utgjort ungefär
14.50 kronor för 100 kilogram.
Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden har utskottet i likhet
med departementschefen funnit ådagalagt, att särskilda åtgärder till
spannmålsodlingens stödjande alltjämt äro av behovet påkallade.
Beträffande verkningarna av de åtgärder till den inhemska spannmålsodlingens
stödjande, som beslutades av 1931 års riksdag, har spannmålsnämnden
redogjort därför i sin skrivelse till Kungl. Majit den 13 januari
1932. Utskottet finner härav, att spannmålsregleringen i stort sett utfallit
tillfredsställande.
De svårigheter beträffande avsättningen av inhemsk brödspannmål, som
framför allt gjorde sig gällande under de första månaderna av år 1931,
upphörde i och med riksdagens beslut i spannmålsfrågan och spannmålsföreningens
strax därefter påbörjade inköpsverksamhet. Vidkommande
föreningens inköp sommaren 1931 hava från spannmålsleverantörerna
framkommit vissa anmärkningar och klagomål. Sålunda har ofta påtalats,
att kvalitetsbestämmelserna voro allt för stränga och prisavdragen
allt för höga. Vidare har framhållits, hurusom föreningen särskilt i början
av sin verksamhet underlät att anordna uppsamlingsställen i tillräcklig
utsträckning. Härvid är dock att märka, att föreningen icke hade någon
kontraktsenlig skyldighet i sådant avseende, men likvisst snart nog
vidtog åtgärder för anordnandet av uppsamlingsställen. Dröjsmålet härmed,
vilket i betraktande av den korta tid, som stod till föreningens för- 1
fogande, får anses ursäktligt, vållade emellertid, att till en början vissa
leverantörer fingo fullgöra sina leveranser på ett sådant sätt, att de belastades
med dryga fraktkostnader, under det att andra i det avseendet
blevo gynnsammare ställda.
Vad vidare beträffar de priser, som de tillämpade åtgärderna kunnat
tillförsäkra odlarna, vill utskottet erinra därom, att under konsumtions
-
17
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
året 1930—1931 så kallade minimipriser voro gällande. Efter denna tid
och sålunda i stort sett sedan 1931 års skörd började marknadsföras har
prisbildningen däremot varit fri, ehuru den givetvis påverkats av de för
spannmålsföreningens inköp sommaren 1932 fastställda inlösenspriserna.
Beträffande de under denna tid uppnådda priserna synes det utskottet,
som örn de till och med december 1931 dels utvecklade sig så, som det med
hänsyn till de den 1 juni 1932 garanterade inlösenspriserna kunde förmodas,
och dels i november och december lågo ganska fasta, i viss mån antagligen
beroende på de stigande priserna på utländsk spannmål. Från
och med nyåret har prisutvecklingen däremot icke varit lika tillfredsställande.
Vetepriset har först i mitten av mars 1932 hunnit upp till samma
höjd som genomsnittspriset för december 1931, och rågpriset har ännu i
mitten av april 1932 icke nått upp till decemherpriset. Beträffande rågen
synes detta förhållande så mycket mer anmärkningsvärt som priserna på
utländsk råg under senaste tiden varit i kraftigt stigande och för ögonblicket
ligga rätt mycket över de för svensk råg noterade priserna.
Även örn sålunda prisutvecklingen a den inhemska brödsäden under det
nu löpande konsumtionsåret icke varit i allo tillfredsställande, synes det
dock utskottet, som örn de av 1931 års riksdag beslutade stödåtgärderna
i det avseendet i stort sett utfallit väl. Härvid vill utskottet fästa särskild
vikt vid det av spannmålsnämnden omnämnda förhållandet, att
spannmålshandeln nu fungerat avsevärt bättre än under konsumtionsåret
1930—1931, då minimipriser gällde.
Spannmålsregleringen har sålunda hittills dels tryggat avsättningen för
den kvarndugliga inhemska brödspannmålen och dels tillförsäkrat odlarna
brödsädespriser, vilka i förhållande till världsmarknadspriserna och de
allmänna ekonomiska förhållandena varit relativt tillfredsställande. Mjölpriserna
hava det oaktat fallit något, örn än ej i den omfattning, vartill
de katastrofalt låga världsmarknadspriserna i och för sig skulle hava föranlett,
Brödpriserna torde dock icke hava rönt något större inflytande av
prisläget å mjölet. Örn konsumenterna således icke fullt kunnat utnyttja
prisfallet på världsmarknaden, så hava de å andra sidan icke genom de
för den inhemska brödsädesodlingen vidtagna statliga åtgärderna fått
vidkännas någon prisförhöjning. Då företagna undersökningar dessutom
otvivelaktigt givit vid handen, att mjölkvaliteterna, trots inmalningstvånget,
varit tillfredsställande, torde varken från konsumenter eller industri
i det avseendet några berättigade anmärkningar hava kunnat framställas.
Utskottet har nyss redogjort för vissa klagomål och anmärkningar, som
framkommit mot den nu gällande statliga spannmålsregleringen. Med
stöd i huvudsak härav, ävensom med hänvisning till de svårigheter spannmålsnämnden
haft att av spannmålsföreningen utverka skäliga jämkningar
i olika avseenden, har i motionen I: 317 hemställts, att riksdagen med
avslag å här ifrågavarande proposition, i vad den avsåge en förlängning
Bihang till riksdagens protokoll 19,12. 10 sami. 30 höft. (Nr 71.) ^
18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
av spannmålsföreningens verksamhet att omfatta 1933, ville för sin del
besluta, att de rättigheter och skyldigheter, som enligt propositionen skulle
tillkomma spannmålsföreningen, i huvudsak skulle överflyttas på ett av
staten inrättat organ, utrustat med rätt att lägga gottgörelseavgifter å
importerad brödspannmål. Dess styrelse skulle helt tillsättas av Kungl.
Majit och staten skulle bidraga till organets kapitalbehov genom att till
detsamma överlämna av riksgäldskontoret utfärdade obligationer.
Den utväg, motionären sålunda anvisat, har enligt vad utskottet erfarit
redan tidigare dryftats inom spannmålsnämnden. Detta sätt för frågans
lösning torde i sig vara tekniskt genomförbart. Statsorganet träder i stället
för spannmålsföreningen och i övrigt erfordras ej några större förändringar
i den nuvarande organisationen. Den medverkan från kvarnarnas
sida för spannmålsregleringens genomförande, som under alla förhållanden
är oundgänglig, torde kunna vinnas genom att som villkor för rätt att
importera utländsk spannmål uppställa anspråk på dylik medverkan i
nödig omfattning.
Utskottet vill emellertid icke, då det hittills tillämpade systemet endast
hunnit prövas ett år och verksamheten under denna tid i huvudsak utfallit
tillfredsställande, nu förorda att slå in på denna väg. Örn än från kvarnhåll
motstånd synes hava rests mot genomförandet av jämkningar, som
under rådande förhållanden kunde synas skäliga, förefaller det dock, som
örn spannmålsnämnden i det hela lyckats vinna gehör för sina synpunkter.
Utskottet förväntar också, att man i fortsättningen från kvarnhåll
skall skänka nämndens strävanden i sådant avseende tillbörligt beaktande.
Skulle alltför stora svårigheter därutinnan yppa sig, lärer spannmålsnämnden
icke underlåta att överväga, i vad mån förändrade anordningar
därav kunna finnas påkallade.
Av det ovan anförda framgår, att enligt utskottets mening en förlängning
av de åtgärder, som beslötos av 1931 års riksdag, nu är att förorda.
Beträffande de i kontraktet i samband med förlängningen föreslagna
förändringarna anser utskottet sig kunna förorda desamma såsom ägnade
att förbättra systemets tillämpning i praktiken.
Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag
uttalade, att det då framlagda förslaget var behäftat med vissa svagheter
och framhöll bland annat, att de till kontraktet mellan staten och spannmålsföreningen
fogade särskilda bestämmelserna vad anginge såväl högsta
groddprocent som lägsta hektolitervikt syntes utskottet innefatta väl stora
krav på spannmålens beskaffenhet. De jämkningar i berörda hänseenden,
som överenskommits mellan spannmålsnämnden och spannmålsföreningens
styrelse och varom anmälan skett genom nämndens i propositionen
omförmälda skrivelser till Kungl. Majit den 25 september 1931 och den 12
februari 1932 rörande groddprocenten, synes utskottet välbefogade, ehuru
utskottet i likhet med spanmålsnämnden finner prisavdragen för grodd
alltjämt väl höga och att de följaktligen höra tillrättaläggas. Enligt vad
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
19
utskottet inhämtat har spannmålsnämnden sedermera i en skrivelse den
27 februari 1932 till Kungl. Majit anmält, att överenskommelse jämväl träffats
angående en sänkning av de lägsta hektolitervikterna för såväl vete
som råg. Dessa lindringar avse emellertid endast inköpen av 1931 års
skörd innevarande sommar.
I detta sammanhang vill utskottet beträffande prisavdragen för hektolitervikter,
understigande de s. k. normalvikterna, framhålla, att desamma
på sin tid fastställts att gälla vid för varje särskilt fall träffat avtal örn
viss hektolitervikt och alltså avsett att skapa garantier för att varje leverans
skulle vara av avtalad beskaffenhet. Då dessa prisavdrag nu tilllämpas
i förhållande till en generellt gällande normalvikt, synas de väl
stränga. Även härutinnan synes därför en rättelse påkallad.
I en spannmålsnämndens skrivelse till Kungl. Majit den 9 april 1932 omförmäles,
att nämnden, huvudsakligen genom Sveriges Utsädesförening i
Svalöv, låtit företaga omfattande eereala undersökningar, bland annat i
avsikt att därigenom erhålla en vidgad kännedom örn den svenska brödsädens
värde som kvarnvara. I likhet med departementschefen förutsätter
utskottet därför såsom självfallet, att spannmålsnämnden ej skall underlåta
att tillvarataga spannmålsodlarnas berättigade intressen, när överenskommelse
mellan nämnden och föreningens styrelse skall träffas örn de
för föreningens inköp sommaren 1933 gällande kvalitetsbestämmelserna
och prisregleringsskalorna.
Utskottet vill i samband härmed, på sätt jämväl i motionerna I: 316 och
lii 469 uttalats, framhålla betydelsen utav att vid de eereala undersökningar,
spannmålsnämnden i fortsättningen kommer att företaga, brödsädens
värde ur kvarnsynpunkt blir föremål för noggrann prövning. Likaså
vill utskottet framhålla vikten ritav dessa eereala undersökningar icke
endast för nu gällande spannmålsreglering utan för hela vår brödsädesodling
i allmänhet.
De ökade möjligheter till stödköp, som det föreliggande förslaget till förlängning
av kontraktet innebär, anser utskottet i likhet med departementschefen
vara av stor betydelse, icke minst för att priserna under hela konsumtionsåret
i görligaste mån skola bringas i ett skäligt förhållande till
inl ösenspr iserna.
I kontraktet finnes nu liksom tidigare infört den bestämmelsen, att föreningens
ordinarie inköp skola hörja den 1 juni. De erfarenheter, som den
hittillsvarande verksamheten lämnat, synas kunna giva anledning till att
ifrågasätta, huruvida icke föreningen för att verka i det syfte, för vilket
den tillkommit— tryggandet av den svenska brödspannmålens avsättning
tin priser, med vilka producenterna skäligen kunde åtnöjas — borde under
vissa förhållanden påbörja sin uppköpsverksamhet tidigare, åtminstone
när så kan ske utan att föreningen därigenom förorsakas extra kostnader.
Dylika tidigare inköp skulle nämligen kunna innebära en väsentlig lättnad
och hjälp för producenterna. Kontraktets förberörda bestämmelser
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
torde näppeligen kunna tolkas som ett förbud för föreningen att så förfara.
Utskottet förmenar därför, att, när förhållandena därtill föranleda,
föreningen icke bör underlåta att på detta sätt medverka till att giva
spannmålsmarknaden behövlig stadga.
Vidare synes den nu återinförda bestämmelsen, att priset vid kustkvarn
skall vara 50 öre högre än vid inlandskvarn, komma att underlätta föreningens
uppköpsverksamhet, i händelse föreningen skulle behöva övertaga
så stora kvantiteter brödsäd, att föreningskvarnarnas lagerutrymmen
icke skulle visa sig tillräckliga eller av någon anledning icke lämpligen
skulle kunna utnyttjas.
Vad angår frågan örn anordnande av uppsamlingsområden vill utskottet
helt ansluta sig till de uttalanden, som spannmålsnämnden därutinnan
gjort i skrivelser till Kungl. Majit den 12 och 20 februari 1932, vilka uttalanden
i korthet innebära följande.
Beträffande föreningens inköp sommaren 1933, då olika priser komme
att tillämpas vid kust- och inlandskvarnar, syntes inga principiella invändningar
kunna göras däremot, att spannmålsföreningen förklarade såsom
uppsamlingsområden även sådana produktionsdistrikt, inom vilka några
av de större till föreningen anslutna kustkvarnarna icke vore belägna.
Skillnaden i pris mellan kust- och inlandskvarnar, komme nämligen att i
de flesta fall väsentligen täcka fraktkostnaderna till de kvarnar, vilka
kunde vara i behov av den inom sagda områden salubjudna spannmålen.
Vidare kunde det bliva av rätt stor betydelse för föreningen att fritt
kunna förfoga över vissa spannmålskvantiteter, vilka icke vore upplagda
hos föreningskvarnarna.
Spannmålsföreningen har i en skrivelse till statens spannmålsnämnd
den 15 oktober 1931, efter framställning från nämnden, förklarat sig beredd
att redan år 1932 mottaga spannmålen inom vissa områden i nära
anslutning till vad därom stadgas i nu föreliggande kontraktsförslag, dock
att Skaraborgs län härvid icke upptagits. Spannmålsnämnden har å sin
sida i omförmälda skrivelser ansett sig böra förorda, att ytterligare uppsamlingsområden
fastställas samt antytt en utväg att utan någon egentlig
förlust för föreningen, även under sommaren 1932 anordna vissa uppsamlingsområden,
nämligen så, att säljare av spannmål, som därmed åtnöjdes,
finge leverera sin vara å överenskommen ort mot ett pris, som med
50 öre understege det för hela riket fastställda. En dylik anordning anser
sig utskottet böra förorda.
I likalydande motioner 1:316 och II: 469 har gjorts gällande, att som
villkor för godkännande av Kungl. Maj:ts förslag måtte uppställas, att i
kontraktet mellan staten och spannmålsföreningen skulle intagas såsom
uppsamlingsområden, förutom de i kontraktet nämnda, Gotlands, Blekinge,
örebro och Västmanlands län.
Då spannmålsföreningens styrelse, för övrigt emot samtliga de av Kungl.
Majit utsedda styrelseledamöternas röster, icke ansett sig kunna biträda i
propositionen omförmälda framställningar örn ytterligare uppsamlings
-
21
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
områden, bar den åberopat, att detta skulle komma att innebära ett avsteg
från de för spannmålsregleringens genomförande antagna principerna.
Dessa inneburo, att kvarnarna i första band skulle vara uppsamlingsställen
och att vid uppsamlingsställenas anordnande hänsyn tillika skulle
tagas till att de leveransförbållanden, som förut varit rådande, såväl för
producenterna som för kvarnarna, så litet som möjligt rubbades. För den
händelse föreningskvarnarnas lagerutrymmen skulle visa sig otillräckliga,
skulle föreningen emellertid ej underlåta att i överskottsområdena anordna
erforderligt antal extra uppsamlingställen.
Utskottet kan icke dela spannmålsföreningens sålunda uttalade mening.
Föreningen bar icke åberopat några för kvarnindustrien besvärande ekonomiska
konsekvenser av att de framställda önskemålen rörande ytterligare
uppsamlingsområden skulle bifallas. Vid sådant förhållande och
då de ekonomiska följderna för föreningen med en skillnad av 50 öre mellan
inlands- och kustpris måste bliva ganska obetydliga, vill utskottet med
bestämdhet uttala, att ett förverkligande av motionärernas önskemål bör
komma till stånd.
Då föreningen torde vara oförhindrad att besluta härom och måste förutsättas
komma att respektera den uppfattning, åt vilken statsmakterna
härutinnan givit uttryck, synes någon ändring i kontraktet i denna del
icke erforderlig.
Beträffande övriga ej särskilt nämnda kontraktsändringar har utskottet
intet att erinra.
Ej heller föranleda de föreslagna förändringarna av föreningens stadgar
någon erinran från utskottets sida.
Beträffande de priser, vilka böra fastställas för spannmålsföreningens
inköp av vete och råg sommaren 1933, delar utskottet departementschefens
uppfattning, att det är förenat med svårigheter att nu göra något bestämt
uttalande härutinnan. Ävenså anser utskottet att härvid bör vara vägledande
det uttalande i berörda fråga, som gjordes av sammansatta bevillnings-
och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag, som bland annat
framhöll, att de av departementschefen då omförmälda priserna voro de
lägsta, som med hänsyn till produktionskostnaderna borde ifrågakomma.
Emellertid torde det vara uppenbart, att vid inlösningsprisernas bestämmande
sommaren 1932 hänsyn måste tagas till den svenska kronans
dåvarande köpkraft. Skulle under loppet av konsumtionsåret 1932—1933
oförutsedda omständigheter föranleda avsevärd försämring av kronans
köpkraft, lärer det bliva oundgängligt att sådana jämkningar i fråga örn
inlösningspriserna vidtagas, att de komma att motsvara det värde, som
vid prisernas bestämmande sommaren 1932 avsetts.
Då någon anledning icke finnes att antaga annat än att Kungl. Majit
tillfullo beaktar utskottets här framförda synpunkter beträffande inlösenspriserna
för 1932 års skörd, torde därigenom det önskemål, som i motionen
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 30 höft. (Nr 71.)
3
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
11:470 framställts rörande i förhållande till de faktiska produktionskostnaderna
bättre svarande inlösenspris, i görligaste mån bliva tillgodosett.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med avslag å motionen I: 317,
bifalla Kungl. Marits förevarande proposition; samt
2) att motionerna 1:316 och 11:469 samt 11:470, i
den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet anfört och hemställt, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
tran första kammaren: herrar Linders, Tjällgren, Granath, Fritiof Gustafson, friherre
Lagerfelt, August W. Johansson och Karl A. Johanson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i
Häste, Bengtsson i Kullen, Björk i Tryde, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Tungelsta och
Pehrsson i Bramstorp.
Reservation
av herrar Johansson i Uppmälby, Linders, Granath, Karl A. Johanson,
Björk och Andersson i Tungelsta, som anfört:
Under hänvisning till den ställning vi tidigare intagit till förevarande
fråga vilja vi uttala, att vi fortfarande anse att örn ett statsmonopol
skall upprätthållas för importen av brödsäd monopolet bör utövas av staten
genom ett helt statligt organ och ej som nu överlåtas till en enskild
sammanslutning. Då emellertid det nu föreliggande förslaget innebär
ett fortsättande av den genom 1931 års riksdags beslut beträdda vägen
hava vi avstått från att för närvarande framställa något yrkande.
S2U60. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.