4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vissa nu
gällande bestämmelser

rörande upphandling
för
statens behov
av lantbruksprodukter.

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphandling av
lantbruksprodukter för statens och kommunernas räkning
direkt från producenterna.

(2:a avd.)

Uti två likalydande, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nr 59 i
första kammaren av herr Sandström m. fl. och nr 97 i andra kammaren
av herr Nilsson i Antnäs ira. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa:

l:o) att sådana ändringar vidtagas i nu gällande författning, att begreppet
lantbruksprodukter, som må under hand upphandlas för statens
behov, skall omfatta även skogsprodukter och djur, nämligen slaktdjur,
levande djur eller till inlejning avsedda hästar;

2:o) att de myndigheter, vilka lia att verkställa upphandling för statens
räkning, måtte anbefallas tillse, att upphandlingen under hand av
lantbruksprodukter direkt från producenterna eller deras organisationer
i möjligaste mån kommer till utförande, samt att kommunala m. fl. inrättningar
måtte uppmanas att iakttaga samma föreskrifter.

Beträffande de skäl, som anförts såsom stöd för denna framställning,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Innan utskottet ingår på behandling av de i motionerna framställda förslagen
torde böra lämnas en redogörelse för nu gällande bestämmelser på
ifrågavarande område.

I förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten
för statens behov (S. F. S. nr 10) finnas intagna vissa föreskrifter, sorn
åsyfta att tillgodose önskemålet örn företräde för svenska varor. Sålunda
stadgas i § 29 att, då anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud
å svensk vara skall antagas, därest denna är av erforderlig beskaffenhet.
Sådant företräde skall även lämnas för vara, som till större delen tillverkas
av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft,
framför vara, som blott till mindre del är att i nämnda hänseende anse
såsom svensk tillverkning. Enligt berörda paragraf må dock anbud å
utländsk vara antagas bland annat, när särskilt önskvärda tekniska fördelar
därigenom kunna vinnas, eller när gynnsammare leveranstid erbju -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

5

elits för den utländska varan, oell omständigheterna oundgängligen påkalla,
att hänsyn tages därtill, samt vidare när svensk vara i förhållande
till utländsk betingar så högt pris, att upphandlingsmyndigheten finner
statens intresse påkalla, att utländsk vara upphandlas.

Ytterligare har vikten av den svenska produktionens gynnande inskärpts
genom cirkulär den 3 mars 1922 (S. F. S nr 116) till de myndigheter,
som hava att verkställa upphandling för statens behov. Enligt
nämnda cirkulär må sålunda, när upphandlingen är av beskaffenhet
att kunna i mera avsevärd mån medverka till uppehållande av
svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, företräde
givas åt svensk vara eller, vid val mellan svenska varor, åt vara, som
till större del tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av
svensk arbetskraft, även örn den myndighet, som har att verkställa
upphandlingen, skulle anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna
i upphandlingsförordningen icke vara berättigad därtill. Där skillnaden
i pris mellan svensk och utländsk vara respektive mellan svenska
varor av i nyssnämnda avseenden olika tillverkning är så stor, att
myndigheten trots berörda medgivande icke finner sig böra träffa
avtal örn inköp av svensk vara respektive vara av mera genomgående
svensk tillverkning, äger enligt cirkuläret myndigheten underställa ärendet
Kungl. Majits prövning. Nämnda cirkulär, som tillkommit på grund
av framställningar från den svenska industrien, har närmast avseende å
industriprodukter. I fråga örn upphandling för statens behov av mjöl
och gryn har emellertid efter mönster av sagda cirkulär genom ett cirkulär
av den 9 oktober 1923 (S. F. S. nr 368) förordnats, att upphandlingsmyndighet
tills vidare vid infordrande av anbud skall dels giva tillkänna,
att svensk spannmål bör i största möjliga utsträckning komma till användning
vid framställande av den vara, som anbudet avser, dels ock föreskriva,
att i anbudet skall såvitt möjligt uppgivas, i vilken utsträckning
inhemsk spannmål använts vid varans framställning.

Vidare har Kungl. Majit genom cirkulär den 12 december 1930 (S. F. S.
nr 426) till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov
— under erinran örn förenämnda bestämmelser i 29 § i upphandlingsförordningen
— förklarat, att det företräde å svensk vara, varom i nämnda
författningsrum stadgas, skall, intill dess annorlunda förordnas, lämnas
vid upphandling av lantbruksprodukter eller därav framställda varor,
lindå att en sträng tillämpning av föreskrifterna i förordningen eljest
icke skulle därtill föranleda; ägande upphandlingsmyndighet, som oaktat
den härigenom givna förklaringen icke finner sig böra vid upphandling,
varom nu är sagt, giva dylikt företräde åt svensk vara, underställa ärendet
Kungl. Majits prövning. Genom cirkulär samma dag (S. F. S. nr 427)
har Kungl. Majit, under erinran om omförmälda för statliga myndigheter
gällande bestämmelser, i anledning av vad under utredningen härom förekommit
funnit gott föreskriva, att länsstyrelserna skola, en var inom sitt

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Motionerna.

förvaltningsområde, genom hänvändelser till kommunala myndigheter,
landstings förvaltningsutskott och enskilda inrättningar av allmännare
betydelse fästa uppmärksamheten å vikten av att jämväl dessa vid upphandling
av lantbruksprodukter eller därav framställda varor lämna företräde
åt svensk vara.

Slutligen har Kungl. Majit genom cirkulär till samma statliga myndigheter
den 12 juni 1931 (S. F. S. nr 222) dels förordnat, att upphandling för
statens behov av lantbruksprodukter må, där upphandlingen sker från
producenter eller av sådana bildade försäljningsorganisationer, från och
med den 1 juli 1931 tillsvidare under en tid av tre år ske genom uppgörelse
under hand, under förutsättning dock, att till inköp erbjudna produkter
uppfylla för leveranser för statens behov fastställda fordringar, att priset
icke överstiger det, för vilket motsvarande vara bort kunna erhållas vid
upphandling i vanlig ordning, samt att, där leveransen avser hö eller
halm, varan, örn så påfordras, levereras i pressade balar; dels ock anbefallt
de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, att
tillse, att leveranser av lantbruksprodukter i största möjliga omfattning
överlämnas åt producenterna själva eller av dem bildade försäljningsorganisationer.

Härjämte har Kungl. Majit genom cirkulär samma dag (S. F. S. nr
223) — under erinran örn innehållet av nyssberörda bestämmelse — föreskrivit,
att länsstyrelserna skola, en var inom sitt förvaltningsområde,
genom hänvändelser till kommunala myndigheter, landstings förvaltningsutskott
och enskilda inrättningar av allmännare betydelse fästa
uppmärksamheten å vikten av att jämväl dessa vid inköp av lantbruksprodukter
låta leveranserna i största möjliga omfattning övertagas av
producenterna själva eller av dem bildade försäljningsorganisationer.

Till stöd för sina förslag lia motionärerna anfört följande!

»Detta upphandlingsförfarande har redan varit av betydelse för lantbruksbefolkningen
i landet, och när detsamma väl har hunnit att bliva
mera utbrett, så att det omfattar alla allmänna inrättningar, kommer det
säkerligen att medföra synnerligen glädjande resultat.

Vad beträffar Norrbotten och särskilt de delar därav, som ligga i närheten
av Bodens fästning, har som bekant dylik upphandling direkt från
producenterna för statens räkning ägt rum sedan flera år tillbaka, vilket
också givit anledning till dess benämning Bodensystemet. På grund av
den gynnsamma erfarenhet, som lantmannaorganisationerna i Norrbotten
sålunda gjort av samarbetet med myndigheterna i detta avseende, ha de
sökt utvidga omfattningen av systemet, så att förutom hö och potatis numera
även ved fått avyttras till Bodens fästning från producenternas
sammanslutning. Härvid har det emellertid framkommit, att vederbörande
myndigheter icke anse, att denna artikel inrymmes under begrep -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

pet lantbruksprodukter, d. v. s. att cirkuläret av den 12 juni 1931 icke
skulle vara tillämpligt beträffande skogsprodukter.

Från ett antal intresserade bär vidare gjorts underdånig framställning
örn uppmuntrande av svinaveln i Norrbotten genom inköp av fläsk för
kronans räkning. Denna framställning har ännu icke föranlett något
Kungl. Maj:ts beslut. Även i fråga örn svin och fläsk är det dock icke
fullt tydligt, att de skola inräknas bland lantbruksprodukter enligt cirkuläret
örn underhandsupphandling.

Slutligen har från laritmannahåll hemställts till vederbörande myndigheter
att lantbrukarna själva genom sin sammanslutning skulle få åtaga
sig förekommande inlejning av hästar till truppförbanden i Boden på enahanda
villkor, som gälla för leverans av lantbruksprodukter. Då emellertid
hästlejning icke innefattas i begreppet lantbruksprodukter, ha vederbörande
icke ansett sig befogade att tillmötesgå denna framställning.

Begreppet lantbruksprodukter i inskränkt mening kan ju anses omfatta
endast det, som växer på den odlade marken eller avkastas av djuren, såsom
spannmål, hö, halm och potatis samt mjölk, men i vidsträcktare mening
torde man däri kunna inrymma även skogsprodukter och djur, vare
sig dessa avses till slakt, till bruk eller till inlejning.

Det torde även varit riksdagens mening, att den direkta upphandlingen
från producenterna skulle omfatta alla tänkbara produkter av jorden och
jordbruket med dess binäringar, oavsett örn dessa enligt gängse språkbruk
innefattas i begreppet lantbruksprodukter eller ej.

Beträffande hästlejningen är det ju också sedan länge föreskrivet, att
alla anbud skola upptagas till prövning, oavsett det antal hästar de omfatta,
och detta just för att bereda möjlighet även för den, som har endast
en eller ett par hästar, att komma i åtanke vid inlejning. Till följd därav,
att de större posterna lejningshästar pläga utbjudas av entreprenörer,
vilka som villkor för sitt anbuds giltighet uppställa, att detsamma antages
odelat, har emellertid nämnda föreskrift icke kunnat få någon praktisk
betydelse. Skäl synas därför föreligga att utsträcka underhandsupphandlingen
till att omfatta även hästlejning, varigenom dels kronan skulle
få billigare lejningspris och dels lantbrukarna själva kunde få mer betalt
för sina inlejda hästar, än som nu är möjligt vid inlejning genom mellanhänder,
vilka själva förbehålla sig en avsevärd del av lejningspriset.»

Motionärerna avse till en början ett utvidgande eller förtydligande
i vissa avseenden av ovanberörda bestämmelser i cirkulären den 12 juni
1931 (S. F. S. nr 222 och 223) angående upphandling under hand av lantbruksprodukter
för statens behov. I detta hänseende anföra motionärerna,
att bestämmelserna icke ansetts tillämpliga i fråga örn skogsprodukter
(ved) samt att tvekan även skulle råda beträffande fläsk och levande
djur, avsedda vare sig till bruk eller slakt. Vidare önska motionärerna, att
bestämmelserna utvidgas att omfatta lejning av hästar för regementenas

Utskottet.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

behov. Slutligen hemställa motionärerna, att vederbörande myndigheter
ävensom kommunala m. fl. inrättningar, vilka lia att verkställa upphandling,
måtte erhålla en särskild anbefallning att tillse, att upphandlingen
under hand av lantbruksprodukter direkt från producenterna eller deras
organisationer i möjligaste mån komme till utförande.

Yad först beträffar skogsprodukter så synes det även utskottet lämpligt,
att bestämmelserna kompletteras så att av dem tydligt framgår, att
de avse även sådana produkter.

Vad därefter beträffar produkterna fläsk och slaktdjur synes det utskottet,
att någon tvekan knappast kan råda örn att de böra räknas såsom
lantbruksprodukter. Samma torde vara förhållandet med bruksdjur
(hästar), men utskottet anser sig böra erinra, att de huvudsakliga inköpen
för statens behov av hästar bestå i remontinköpen, vilka äro reglerade
genom särskilda bestämmelser, som emellertid kunna anses innebära
ett underhandsförfarande. Under nu angivna förutsättningar kan
utskottet alltså icke finna nödigt att i fråga örn fläsk eller levande djur
vidtaga några ändringar i gällande bestämmelser.

I fråga örn lejning av hästar lia motionärerna erinrat, att det redan
finnes föreskrivet, att alla anbud skola upptagas till prövning, oavsett det
antal hästar de omfatta, och detta just för att bereda möjlighet även folden,
som endast har en eller ett par hästar att komma i åtanke vid inlejning.
Men motionärerna uppgiva, att denna föreskrift kommit att sakna
praktisk betydelse, enär de större posterna lejningshästar pläga utbjudas
av entreprenörer, vilka såsom villkor för sina anbuds giltighet
uppställa, att desamma antagas odelade. Utskottet har inhämtat, att liästlejning
numera förekommer huvudsakligen, när det gäller att anskaffa
ett större antal hästar, under det att mindre behov i regel täckas genom
inkallande av s. k. ackordhästar. Oftast inlejdes hästarna (för kostnadernas
nedbringande) omedelbart, innan ett truppförband utryckte för
t. ex. fälttjänstövningar. Det vore då nödvändigt, att truppförbanden
med säkerhet kunde räkna med fullt antal hästar och att alltså entreprenören
hade hästar i reserv tillgängliga. Med hänsyn härtill uppgives
det vara nästan nödvändigt att få en eller flera entreprenörer, som tillhandahölle
ett större antal hästar. Att avtala med ett flertal enskilda
jordbrukare örn tillhandahållande av en eller annan häst per man ansåges
komma att medföra stora svårigheter för truppförbanden. I praktiken
skulle det alltså i detta fall vara svårt att komma ifrån mellanhänder,
örn ej i anslutning till inlejningsplatsen funnes någon lantmannaorganisation
med tillräckligt stora möjligheter för att fullgöra entreprenaden.
Komme underhandsförfarande att föreskrivas även beträffande
hästlejning, skulle man ej kunna förvänta, att sådant förfarande i allmänhet
komme att tillämpas annat än med lantmannasammanslutningar, som
hade sådana möjligheter att tillhandahålla hästar, att truppförbanden
kunde vara övertygade örn att i rätt tid erhålla fullt antal hästar. Ut -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 9

skottet delar motionärernas uppfattning i fråga om önskvärdheten att
även inledning av hästar för statens behov må ske under hand i likhet
med vad som är föreskrivet i fråga örn upphandling av lantbruksprodukter.
Av ovan berörda utav utskottet inhämtade upplysningar synes framgå,
att förekomsten av en lantmannaorganisation såsom entreprenör väsentligen
skulle underlätta förfarandet i detta fall. Utskottet anser sig
böra tillstyrka motionen i denna del.

Vad slutligen beträffar motionärernas hemställan, att ifrågavarande
bestämmelser skulle kompletteras med en ytterligare anbefallning till vederbörande
myndigheter att tillse, att upphandlingen under hand av lantbruksprodukter
direkt från producenterna eller deras organisationer i
möjligaste mån komme till utförande samt att kommunala m. fl. inrättningar
måtte uppmanas att iakttaga samma föreskrifter, så finner utskottet
— med hänsyn till den avfattning ifrågavarande bestämmelser
redan äga — en sådan komplettering knappast vara motiverad. Utskottet
anser sig därför icke kunna förorda framställningen i detta avseende.

Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,

1) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 59
och 11:97 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit ville

dels låta verkställa sådan komplettering av gällande
bestämmelser rörande upphandling under hand för
statens och kommunala m. fl. inrättningars behov, att
jämväl skogsprodukter bliva föremål för dylik upphandling; dels

vidtaga åtgärd i syfte att vid inlejning för arméns
behov av hästar sådan inlejning må äga rum under
hand samt att därvid i största möjliga mån företräde
lämnas till lantbrukare eller deras sammanslutningar; 2)

att motionerna, i den mån de icke kunna anses
besvarade genom vad utskottet sålunda anfört och
hemställt, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 26 hafi. (Nr 06 — 67.)

2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån lörsta kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Gabrielsson, Tjällgren, Granath,
Fritiof Gustafson, Dalberg och August W. Johansson; samt

irån andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
Bengtsson i Kullen, Månsson i Erlandsro, Björk i Tryde, Lindgren och Andersson i Löbbo.

321369. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.