Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster
på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

(2ia avd.)

I en till riksdagen den 26 februari 1932 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 148, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse
med i bilaga A till berörda statsrådsprotokoll intaget förslag,
vidtaga ändring i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr 389) örn allmänna grunder
angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar.

Ifrågavarande bilaga A har såsom bilaga fogats till detta utlåtande
(Bil.).

Med hänsyn till de betydande förluster, som den under år 1924 i Malmöhus
och Kristianstads län utbrutna mul- och klövsjukan förorsakade
djurägarna, sedan nedslaktningsmetoden övergivits, dels genom sjukdomen
såsom sådan och dels genom de i den enskilda förvärvsverksamheten
på ifrågavarande område synnerligen ingripande åtgärder, som
från det allmännas sida vidtogos för hindrande av smittans spridning,
medgav 1925 års riksdag på förslag av Kungl. Majit, att understöd av
statsmedel i vissa fall skulle kunna utgå på grund av dylika förluster.
Samtidigt anhöll riksdagen i skrivelse (nr 337) till Kungl. Majit bland
annat, att Kungl. Majit ville i fortsättningen låta utreda örn och på vad
sätt statens medverkan för försäkringsverksamhet mot mul- och klövsjuka
kunde lämnas.

Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
jämlikt av Kungl. Majit erhållit bemyndigande särskilda
sakkunniga, husdjursförsäkringssakkunniga, att verkställa den begärda
utredningen. Enligt de därvid lämnade direktiven borde statens ifrågasatta
medverkan grundas på den enskilda försäkringsverksamheten, varjämte
man skulle räkna med bibehållandet av försäkringens karaktär av
frivillig. Av praktiska skäl borde utredningen utvidgas att gälla smittsamma
husdjurssjukdomar över huvud taget.

Husdjursförsäkringssakkunniga avlämnade den 15 december 1925 be Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 25 höft. (Nr 69.)

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Nu gällan de
försäkringsforms
provisoriska

karaktär.

Förslag till
epizootHag och
epizootiför
ordning.

tänkande med förslag i ämnet (statens off. utr. 1925: 40). På grundval
därav framlade därefter Kungl. Majit i proposition (nr 204) till 1926 års
riksdag förslag angående anordnande av en statsunderstödd, frivillig
försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar m. m., vilket förslag blev
av riksdagen i huvudsak godkänt (skr. nr 259).

Den 26 juli 1926 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 389) örn allmänna
grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på
grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Beträffande de i denna kungörelse
meddelade allmänna grunder för ifrågavarande försäkringsverksamhet
hänvisas till den härför i statsrådsprotokollet å sid. 4—7
lämnade redogörelsen.

Redan vid tillkomsten av ifrågavarande försäkringsform utgick man
ifrån, att en revision av dessa grunder tämligen snart skulle visa sig erforderlig.
Sålunda framhöll jordbruksutskottet vid 1926 års riksdag i
sitt i anledning av propositionen nr 204 avgivna utlåtande (nr 59), att reglerna
för en försäkringsverksamhet av ifrågavarande art, där ingen som
helst erfarenhet förelåge och man följaktligen hade att räkna med helt
okända faktorer, i början måste få en mer eller mindre provisorisk karaktär
och att de bestämmelser, som komme att träffas, givetvis efter
hand måste bliva underkastade förändringar med hänsyn till de erfarenhetsrön,
som under verksamhetens gång kunde komma att göras. Samma
uppfattning låg givetvis till grund för en anmodan, som kort efter verksamhetens
början riktades till Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar
att med ledning av vunna erfarenheter verkställa granskning
av de för verksamheten fastställda allmänna grunderna.

Sedan försäkringsbolaget i anledning härav inkommit med olika framställningar
avseende ändringar såväl i fråga örn försäkringens omfattning
som med avseende å ersättningsgrunderna har inom jordbruksdepartementet
verkställts utredning rörande ifrågavarande spörsmål.

Någon erfarenhet har emellertid ännu icke vunnits, hur den ifrågavarande
försäkringsformen kan komma att verka vid ett mera omfattande
utbrott av någon av de sjukdomar, för vilka försäkringen avser att bereda
skydd, enär vårt land under de år, då försäkringen varit i verksamhet,
varit förskonat från svårare epizootier. Redan av denna anledning torde
det icke vara möjligt att redan nu upptaga till prövning frågan örn en
mera genomgripande revision av den försäkringsverksamhet, varom här
är fråga. Härtill kommer den omständigheten, att frågan örn den statsunderstödda
försäkringsverksamheten mot smittsamma husdjurssjukdomar
inom en nära framtid torde böra i ett annat och vidare sammanhang
upptagas till granskning. Frågan örn en revision av gällande bestämmelser
angående förhindrande och hämmande av smittsamma sjukdomar
bland husdjuren står nämligen sedan någon tid tillbaka på dagordningen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

3

Sålunda hava inom medicinalstyrelsen efter Kungl. Maurts bemyndigande
tillkallade sakkunniga den 31 juli 1929 avgivit betänkande med förslag
till lag angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar
(epizootilag) och förordning med närmare föreskrifter angående bekämpande
av dylika sjukdomar (epizootiförordning) med därtill börande motiv
(statens off. utr. 1929:18). I anledning bärav bar sedermera medicinalstyrelsen
den 30 augusti 1930 — efter att hava inhämtat yttranden
över betänkandet av veterinärhögskolans lärarkollegium, föreståndaren
för statens veterinärbakteriologiska anstalt och styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen
samt efter att, jämlikt erhållet bemyndigande,
hava hållit överläggningar i ämnet med rikets samtliga länsveterinärer
och förste stadsveterinären i Stockholm — avgivit utlåtande och förslag
till epizootilag och epizootiförordning (statens off. utr. 1930:22). I ärendet
hava därefter ett stort antal myndigheter m. fl. yttrat sig.

I det läge, vari frågan örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten
mot smittsamma husdjurssjukdomar sålunda för närvarande befinner
sig, har det icke ansetts vara lämpligt att nu vidtaga någon mera genomgripande
omläggning av densamma. De föreliggande ändringsförslagen
åsyfta ej heller någon dylik omläggning utan avse huvudsakligen detaljändringar
på sådana punkter, där gällande bestämmelser visat sig lägga
hinder i vägen för försäkringsanskaffningen. I den mån ett undanröjande
av dessa hinder icke kan innebära ett föregripande av de resultat,
vartill en blivande, mera omfattande utredning må komma, hava därför
de framförda önskemålen ansetts utan olägenhet kunna redan nu upptagas
till prövning.

Av Kungl. Maj:t framställda förslag avse i korthet:

I. ifråga om försäkringens omfattning (2 § mom. 1 i kungörelsen):

a) att sjukdomen rots skall uteslutas och att försäkringen som en följd
härav ej skall omfatta hästar;

b) att försäkringen skall utsträckas att omfatta jämväl av mul- och
klövsjuka förorsakad mjölkproduktionsminskning;

c) att i försäkringen jämväl skall få ingå förlust på grund av betesförbud; II.

ifråga örn er sättning sgrunder na:

att grunderna för beräkning av ersättning för mjölkförlust skola ändras
(2 § mom. 3);

III. ifråga örn avsättningen till reservfond:

att dylik avsättning för framtiden skall få ske med lägre belopp än
som hittills krävts;

IV. vissa smärre detaljbestämmelser.

I 2 § mom. 1 av kungörelsen den 26 juli 1926 föreskrives, att försäkring,
varom i kungörelsen är fråga, skall avse att täcka förlust av djur till

Innebörden av
Kungl. Majis
förslag.

Uteslutning
av försäkring
för sjukdomen
rots.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Ersättning
för förlust på
grund av
minskad
mjölkproduktion.

följd av bland annat rots eller springorm och som följd härav omfatta
samtliga försäkrad djurbesättning tillhörande hästar.

Den erfarenhet, som numera vunnits rörande ifrågavarande försäkringsverksamhet,
har emellertid, såsom av den i statsrådsprotokollet lämnade
redogörelsen framgår, visat, att i förevarande avseende gällande Ibestämmelser
lågt hinder i vägen för att försäkringen skulle vinna önskvärd anslutning.
Visserligen hava de på området arbetande försäkringsbolagen
åsatt häistvärdet en mycket låg försäkringspremie, men det oaktat hava
djurägarna reagerat mot erläggandet av denna premie, vilken för dem
framstått såsom en onödig pålaga.

Djurägarna hava i stor utsträckning sina hästar försäkrade i annan
ordning, berättigande till ersättning jämväl vid utbrott av sjukdomen
rots, varför medtagandet i smittförsäkringen av hästar oftast innebär en
dubbelfönsäkring. I sådant hänseende må anföras, att antalet hästar,
försäkrade i annan ordning än i här ifrågavarande försäkringsform, år
1929 uppgick till 435,784. Hela antalet hästar i vårt land utgjorde enligt
den år 1927 verkställda jordbruksräkningen 620,256. Av landets hela
hästbestånd torde såhinda drygt 70 procent vara försäkrat i annan ordning.
Enligt departementschefens mening torde det under sådana förhållanden
icke vara för djärvt att utgå ifrån, att flertalet av de djurägare,
som genom tecknandet av smittfönsäkring visat sig förstå vikten
av att på detta område skaffa sig försäkringsskydd, även träffat avtal
örn fullständig försäkring av sina hästar, varför påståendet örn dubbelförsäkring
av hästar säkerligen vore fullt berättigat.

I detta sammanhang har även framhållits, att häst, som förklarats behäftad
med rots, alltid skall dödas, varefter djurägaren av allmänna medel
erhåller ersättning med djurets fulla värde, därest det vid en obduktion,
som därefter skall verkställas, konstateras, att djuret icke lidit av rots,
och i annat fall med halva värdet. Behovet för djurägarna av försäkringsskydd
mot sjukdomen rots, framhåller departementschefen, torde sålunda
— även bortsett från den olika risk för svårare epizootier, som
måste anses föreligga i fråga örn de olika i smittförsäkringen ingående
husdjurssjukdomarna — vara avsevärt mindre än beträffande exempelvis
mul- och klövsjuka, där man städse måste räkna med, att nedslaktningsmetoden
för sjukdomens bekämpande kunde komma att ersättas
med ett isoleringsförfarande med ty åtföljande större förluster av olika
slag för djurägarna.

I 2 § mom. 1 andra stycket i kungörelsen den 26 juli 1926 med allmänna
grunder för den statsunderstödda smittförsäkringen föreskrives, att försäkringen
skall avse att täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren
därigenom att till följd av smittsam husdjurssjukdom utförsel eller
leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden eller på annat sätt för -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 5

hindrad, och omfatta den försäkrade djurbesättningens totala årliga
mjölkproduktion.

Beträffande denna fråga anförde på sin tid husdiursförsäkringssakkunniga
följande:

»Det har även ifrågasatts, att ersättning skulle utgå jämväl för förlust,
som kan uppstå genom av sjukdomen förorsakad minskning i mjölkproduktionen.
Beträffande sistnämnda förlust må dock framhållas, att
den ej har något som helst sammanhang med statens åtgärder till hindrande
av smittans spridning utan helt är att hänföra till den yrkesrisk,
som varje djurägare löper därigenom att hans djur kunna drabbas av
sjukdomar, som nedsätta deras produktionsmöjligheter. Härtill kommer,
att den minskning i mjölkproduktionen, sjukdomen medför, åtminstone
i viss mån motväges av minskad foderförbrukning under sjukdomstiden.»

De sakkunniga ansågo därför, att ersättning för dylik förlust icke borde
utgå.

Samma ståndpunkt intogs jämväl i Kungl. Maj:ts proposition nr 204
i ämnet till 1926 års riksdag, vari föredragande departementschefen i
denna fråga anförde, att det med hänsyn till den minskade utfodring,
djuren krävde under sjukdomstiden, knappast torde låta sig göra att
tillfredsställande konstatera storleken av den förlust av här avsedd art,
som försäkringstagaren verkligen lidit. Ett medtagande av ersättning
för minskning i mjölkavkastning skulle på grund härav mången gång
kunna leda till, att ersättningen kunde komma att överstiga den faktiska
nettoförlusten, ett förhållande som möjligen skulle i viss mån kunna minska
intresset för djurägarna av att skydda sina djurbesättningar för
smitta. För att hålla detta intresse vid makt torde det vara nödvändigt
att låta försäkringstagarna stå en viss självrisk.

Denna ståndpunkt blev jämväl av riksdagen godkänd.

■m

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär, att försäkringen skulle
komma att omfatta jämväl ersättning för av mul- och klövsjuka vållad
nedgång i den försäkrade besättningens mjölkproduktion. Härom har
departementschefen anfört bland annat följande.

»Några bärande principiella skäl mot att låta försäkringen omfatta
jämväl ersättning på grund av minskad mjölkproduktion torde ej heller
kunna anföras. Det må erinras örn att försäkringen redan nu avser att
täcka förlust av djur till följd av de sjukdomar, som den omfattar. Och
det torde ej kunna göras gällande, att dylik förlust är av annan natur än
förlust i form av minskad mjölkproduktion. Någon ny princip skulle
sålunda ej införas i verksamheten genom ett tillmötesgående av det framförda
önskemålet.

De skäl, som föranlett, att mjölkproduktionsförlust icke medtagits
bland de ersättningar, som i förekommande fall skola utgivas, hava även
varit av rent praktisk natur. I första hand föreligger svårigheten att
fastställa storleken av den förlust, varom här är fråga, vilket skulle kunna
leda till, att ersättningen kunde komma att överstiga den faktiska

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

nettoförlusten, ett förhållande som ansetts möjligen i viss mån kunna
minska djurägarnas intresse av att skydda sina besättningar för smitta.
Givetvis måste största avseende fästas vid nu berörda omständighet,
men örn ersättningsbestämmelserna fastställas på sätt jag längre fram
ämnar föreslå och man därjämte tager hänsyn till att bolagens försäkringsvillkor
innehålla bestämmelser av innebörd, att ansvarigheten på
grund av försäkringsavtalet upphör, därest försäkringstagare uraktlåter
att ställa sig till noggrann efterrättelse gällande föreskrifter och meddelade
anvisningar till förhindrande av smittans spridning, torde de gjorda
invändningarna mot ett medtagande av ersättning för mjölkproduktionsminskning
kunna anses såsom i väsentlig mån avlägsnade.»

I fråga örn sättet för beräkning av ersättning för mjölkförlust stadgas
i 2) § mom. 3 i kungörelsen den 26 juli 1926, att ersättning för mjölkförlust
skall utgå för tid, varunder mjölken ej fått fritt disponeras, med
skillnaden mellan värdet, beräknat efter i orten gängse pris, av den producerade
mjölken och det värde, som kunnat eller skäligen bort kunna ur
den utvinnas. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet skall värdet för
dag av den producerade mjölken anses utgöra högst 1/36ö av det belopp,
för vilket den årliga mjölkavkastningen är försäkrad.

Samtliga de bolag, som före tillkomsten av den statsunderstödda försäkringsformen
bedrevo smittförsäkringsverksamhet i Skåne, hava med ledning
av de erfarenheter, som vunnits i ersättningsfrågan vid tillämpning
av isoleringsmetoden för bekämpande av raul- och klövsjuka, beträffande
ersättning för mjölkförlust infört den beräkningsnormen, att dylik ersättning
skulle utgå med 60 procent av värdet av den normala mjölkproduktionen.
Då försäkringstagaren, enligt vad erfarenheten visat, bör
kunna tillgodogöra sig 40 procent av värdet av den producerade mjölken,
innebar denna grund för ersättningsberäkningen, att försäkringstagaren
erhöll full ersättning för den förlust, som förorsakades av vidtagna spärrningsåtgärder,
och dessutom ersättning med 60 procent av bruttoförlusten
på grund av nedgång i mjölkproduktionen.

Departementschefen har nu förordat att, därest vid skadefall den producerade
mjölkmängden vore större än den medelavkastning, som beräknats
vid försäkringsvärdets fastställande, ersättning skulle beräknas utan
någon hänsyn tagen till den del av produktionsvärdet, som läge över försäkringsvärdet.

Med nu gällande bestämmelser kunna försäkringstagarna icke bereda sig
fullt effektivt försäkringsskydd mot mjölkförlust utan att försäkra mjölkproduktionen
till högre belopp för år räknat än det verkliga produktionsvärdet.
Frågan örn ersättning för mjölkförlust blir i större utsträckning
aktuell först vid en mul- och klövsjukeepizooti av så stor omfattning, att
statsmakterna filina sig föranlåtna att vid dess bekämpande övergiva nedslaktningsmetoden
för att övergå till isoleringsmetoden. Örn nu försäkringsvärdet
överensstämmer med det årliga produktionsvärdet, måste,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

7

framhåller departementschefen, givetvis vid en dylik epizooti fall i rätt
stor utsträckning inträffa, där produktionsvärdet för tillfället per dag
räknat överstiger Vass av den mjölkproduktionen åsätta försäkringssumman
eller det värde, efter vilket ersättning skall beräknas. För att råda
hot för denna olägenhet skulle en sådan anordning behöva träffas, att
mjölkproduktionen kunde åsättas olika försäkringsvärde för dag räknat
under olika delar av året. För att möjliggöra för försäkringsgivarna att
införa en dylik anordning har departementschefen funnit sig böra föreslå,
att bestämmelsen ätt vid fastställandet av ersättningsbeloppet värdet för
dag av den producerade mjölken skall anses utgöra högst Vass av det belopp,
för vilket den årliga mjölkproduktionen är försäkrad, ändras därhän,
att produktionsvärdet för den tid, för vilken ersättning skall utgå,
skall anses utgöra högst det belopp, för vilket mjölkavkastningen är försäkrad
för nämnda tid.

Att ersättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning, förorsakad
av mul- och klövsjuka, icke från början kom att ingå i den statsunderstödda
smittförsäkringen, var förnämligast beroende av svårigheterna
att beräkna, huru stor del av produktionsminskningens värde som
uppvägdes av minskad foderförbrukning, eller med andra ord att fastställa
den verkliga nettoförlust, som försäkringstagaren lidit genom nedgången
i den sjuka djurbesättningens mjölkavkastning. Efter redogörelse
för vissa verkställda undersökningar har departementschefen anfört, att
all sannolikhet syntes tala för, att en försäkringstagare icke skulle kunna
beredas någon oskälig fördel, örn han tillerkändes ersättning för mjölkförlust
genom produktionsminskning, förorsakad av mul- och klövsjuka, med
ett belopp motsvarande något mer än hälften av produktionsminskningens
värde. Departementschefen har därvid framhållit, att en försäkringstagare,
vars besättning angrepes av mul- och klövsjuka, alltid komme att
lida en rätt avsevärd förlust därigenom att djurens kondition och därigenom
även deras mjölkningsförmåga i regel vore väsentligt nedsatt under
lång tid efter det att de genomgått sjukdomen, en förlust för vilken försäkringen
icke lämnade något skydd. Man torde därför enligt departementschefens
mening knappast behöva befara, att införandet i försäkringen
av en så pass begränsad ersättningsplikt i här ifrågavarande avseende,
som nu föreslås, skulle kunna inverka därhän, att försäkringstagarnas intresse
av att såvitt möjligt skydda de försäkrade djurbesättningarna för
mul- och klövsjukesmitta skulle minskas.

Vad beträffar storleken av ersättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning
har departementschefen ansett lämpligt, att ersättningsbeloppet
fixerades till CO procent av produktionsminskningens värde, då
en försäkringstagare normalt kunde tillgodogöra sig 40 procent av värdet
av den under avspärrningstiden producerade mjölken, varför ersättning
för förlust, som uppkomme genom de statliga spärrningsåtgärderna, i allmänhet
utginge med (iO procent av nämnda värde. Införandet av en bestämmelse.
att ersättning för förlust genom mjölkproduktionsminskning

Ersättning
för förlust pä
grund av
betesförbud.

Avsättningen
till reservfond.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

skall utgå med 60 procent av produktionsminskningens värde, skulle sålunda,
framhåller departementschefen, även medföra den fördelen, att det
bleve möjligt för försäkringsgivarna att tillämpa enhetliga grunder vid
fastställandet av ersättningsbeloppet i dess helhet.

Frågan örn medtagande i den statsunderstödda försäkringsformen av
försäkring mot förlust av här ifrågavarande art var icke föremål för
övervägande i samband med införandet av nämnda försäkringsform. Anledningen
härtill torde främst hava varit den, att förbud mot användning
av betesmark dittills icke tillgripits för bekämpande av mul- och klövsjuka,
den farsot mot vilken det i första rummet gällde att bereda försäkringsskydd.
Att så ej skett torde i sin tur hava varit beroende därpå,
att mul- och klövsjukan tidigare icke uppträtt i nämnvärd utsträckning
utanför Malmöhus län, där som bekant gemensamhetsbete praktiskt taget
icke förekommer.

Erfarenheterna av år 1926 från Skaraborgs län giva emellertid vid handen,
att man vid utbrott av sjukdomen inom län, där gemensamhetsbete
mera allmänt användes, måste räkna med att betesförbud kommer att ingå
såsom ett led i bekämpandet av sjukdomen i sådan utsträckning, att djurägarna
därigenom komma att vållas avsevärda förluster. Departementschefen
har ansett att, då dylika förluster ovedersägligen till sin natur
vore sådana, att de skäl, som ansetts böra föranleda ett statsunderstödjande
av försäkringsverksamheten, å dem ägde tillämpning, det syntes
vara skäligt och principiellt riktigt, att i grunderna för nämnda verksamhet
inrycktes bestämmelser därom, att försäkringen skulle avse att täcka
jämväl förlust, som uppkomma därigenom, att för bekämpande av smittsam
husdjurssjukdom förbud utfärdades mot användande av betesmark.

I syfte att förebygga att försäkringen belastas med ett stort antal smärre
ersättningskrav utan nämnvärd praktisk betydelse för vederbörande djurägare,
har det ansetts lämpligt föreskriva, att ersättning för förlust genom
avlysning av betesmark icke utgår, därest avlysningen föranletts av
nedgrävning av kadaver.

I fråga örn föreskrifterna rörande skyldighet för försäkringsgivarna att
verkställa avsättningar till en särskilt för den statsunderstödda smittförsäkringsverksamheten
avsedd reservfond är i 3 § av ovanberörda kungörelse
stadgat följande.

Bolag, som meddelar sådan försäkring, varom här är fråga, är skyldigt
att verkställa avsättning till en särskilt för denna försäkringsverksamhet
avsedd reservfond. Storleken av de fondavsättningar, som sålunda
skola verkställas, beräknas särskilt för varje län, som omfattas av verksamheten.
Därest nettopremien, d. v. s. den utdebitering per 100 kronors
försäkringssumma, som erfordras för täckande av skaderegleringskostnaderna,
för visst år och län icke uppgår till 30 öre, skall avsättning till
reservfonden ske med belopp, som minst motsvarar en utdebitering, av -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

9

rundad till närmast högre heltal öre, för 100 kronors försäkringssumma
av 50 procent av det för bolaget beräknade genomsnittliga beloppet av de
årliga nettopremierna för länet för de senaste femton åren (säkerhetstillägg).
Avsättningen behöver dock ej motsvara högre utdebitering än
skillnaden mellan 30 öre och nettopremien för året.

Efter att hava redogjort för vissa verkställda beräkningar rörande storleken
av den reservfondavsättning för den statsunderstödda smittförsäkringen,
som skäligen bör krävas (statsrådsprotokollet sid. 38—41), har
departementschefen anfört följande:

»Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att storleken av den reservfondavsättning,
som skall verkställas vid utgången av visst räkenskapsår,
beräknas med ledning av vissa nettopremievärden för de senaste
15 åren, vilka värden hämtats ur vederbörande bolags erfarenhet eller,
beträffande den före verksamhetens början liggande tiden samt år, varunder
mul- och klövsjuka huvudsakligen bekämpas enligt nedslaktningsmetoden,
efter skälighetsprövning fastställts av försäkringsinspektionen.

För vart och ett av åren 1913—1924 har inspektionen fastställt nettopremien
för Malmöhus län — det län, som i här förevarande sammanhang
tilldrager sig största intresset — till 15 öre. Till grund för detta värde
hava lagts de beräkningar avseende nämnda år, som husdjursförsäkringssakkunniga
utförde med tillämpande av den danska statistiken rörande
mul- och klövsjukans förekomst under samma år på Själland. Enligt dessa
beräkningar skulle nettopremien i genomsnitt för ifrågavarande år hava
uppgått till 12.5 öre. Att det av försäkringsinspektionen fastställda värdet
satts något högre eller till 15 öre har givetvis föranletts av det uttalande,
som i den för 1926 års riksdag framlagda propositionen i ämnet gjordes
av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet och som av riksdagen
lämnades utan erinran, att under den första tiden efter verksamhetens
början något större fondavsättningar, än de sakkunniga tänkt sig, torde
vara motiverade med hänsyn till önskvärdheten av att fonder, så snart
ske kunde, bildades av sådan storlek, att de kunde i nödig utsträckning
tjäna det avsedda syftet att verka utjämnande på såväl försäkringstagarnas
som statens kostnader för ifrågavarande ändamål.

För åren 1925 och 1926, då mul- och klövsjukan inom Malmöhus län bekämpades
enligt isoleringsmetoden, har nettopremien för nämnda län med
ledning av den direkta erfarenheten rörande sjukdomens förekomst inom
länet satts till 130 respektive 110 öre per 100 kronors försäkringssumma.
Nettopremien för år 1927 för samma län hava bolagen fått beräkna med
ledning av egen erfarenhet, enär isoleringsmetoden då fortfarande tillämpades.
För vart och ett av åren 1928—1931 har slutligen försäkringsinspektionen
fastställt nettopremierna för ifrågavarande län till samma belopp
som för åren 1913—1924 eller till 15 öre per 100 kronors försäkringssumma.

I denna fråga vill jag då först göra det uttalandet, att å ena sidan en
stark reservfondbildning inom verksamheten i fråga givetvis är av stor

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

fördel, kanske främst för det allmänna. Men å andra sidan bör vid avvägandet
av kravet på reservfondavsättningar skälig hänsyn tagas till
den omständigheten, att ju större detta krav ställes, desto högre måste
premiesättningen bliva samtidigt som värdet av statens stöd i motsvarande
mån förringas, vilket kan i väsentlig mån komma att motverka en ur alla
synpunkter önskvärd anslutning till försäkringen. Särskilt i nuvarande
för jordbruksnäringen i ekonomiskt avseende synnerligen bekymmersamma
läge synes skäl ej föreligga att längre bibehålla det tillägg till de av husdjursförsäkringssakkunniga
för tidigare år konstruerade nettopremievärdena,
som föranletts av det förut återgivna uttalandet av föredragande departementschefen
i Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1926 års riksdag.

Att beträffande Malmöhus län kravet på avsättning till reservfond
ställts jämförelsevis högt beror emellertid endast i ringa mån på nämnda
tillägg. Av vida större betydelse är den omständigheten, att nettopremierna
hava beräknats under den förutsättningen, att försäkringen skall ersätta
bland annat 3/« av förekommande desinfektionskostnader. I verkligheten
har emellertid försäkringen hittills icke belastats med dylika kostnader,
enär staten helt bestritt desamma, såväl då mul- och klövsjukan bekämpats
enligt nedslaktningsmetoden som då isoleringsmetoden kommit
till användning. Man torde ej heller numera kunna ifrågasätta någon ändring
härutinnan, förrän möjligen i samband med genomförandet av ny
epizootilagstiftning. Vid sådant förhållande synes skäl ej föreligga att
i fortsättningen av försäkringsverksamheten kräva, att reservfondavsättningen
jämväl skall innebära en avsättning, som är att hänföra till
nu ifrågavarande kostnader.

Örn förut föreslagna ändringar i grunderna för den statsunderstödda
försäkringsverksamheten av riksdagen godkännas och sålunda komma till
genomförande utan att samtidigt de i 3 § i kungörelsen den 26 juli 1926
meddelade reglerna rörande avsättning till reservfond ändras, skulle givetvis
erfordras ett nytt fastställande från försäkringsinspektionens sida
av de nettopremier, som i fortsättningen skulle ligga till grund för beräknandet
av reservfondavsättningens storlek. Den lättnad beträffande
dylik avsättning, som jag ansett böra beredas ifrågavarande försäkringsverksamhet,
skulle i så fall kunna ernås därigenom, att inspektionen vid
detta fastställande toge hänsyn till vad jag förut anfört.

Emellertid har försäkringsinspektionen framfört tungt vägande skäl
för en sådan ändring av 3 §, att de däri meddelade, mycket komplicerade
reglerna för beräknandet av reservfondavsättningens storlek ersättas med
enklare bestämmelser. Jag ansluter mig härutinnan till det av inspektionen
framlagda förslaget att direkt i författningen fastställa säkerhetstillägget
för varje län.

För bedömandet av frågan, hur högt kravet på reservfondavsättning
skäligen bör för framtiden ställas, hava verkställts vissa överslagsberäkningar.
Dessa hava givit vid handen, att med bibehållande av 3 § oför -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 11

ändrad men med iakttagande av de ändringar, som jag tidigare föreslagit
beträffande försäkringens omfattning m. m. samt ifråga örn kravet på
reservfondavsättning, den för år 1931 för Malmöhus län erforderliga avsättningen
skulle hava motsvarat en utdebitering per 100 kronors försäkringssumma
av mellan 10 och 11 öre. Detta värde, avrundat nedåt till
10 öre, har jag ansett skäligen kunna för framtiden fastställas såsom säkerhetstillägg
för Malmöhus län.

I övrigt har jag funnit mig böra förorda, att säkerhetstillägget fastställes
till 4 öre för Kristianstads län samt till 2 öre för övriga län.»

Kungl. Maj:t har vidare föreslagit vissa smärre ändringar i nu gällande övriga frågor.
bestämmelser. Innebörden härav framgår av den här nedan lämnade
sammanfattningen av innehållet i Kungl. Majrts förslag.

Beträffande innebörden i de av Kungl. Majit föreslagna ändringarna sammanfattav
vissa paragrafer i kungörelsen den 26 juli 1926 angående den statsunderstödda
smittförsäkringsverksamheten har departementschefen anfört siag.
följande.

2 §.

1. I mom. 1 första stycket hava i anslutning till vad som anförts rörande
hästförsäkringen uteslutits orden »rots eller springorm» samt
»hästar».

Andra stycket har dels omformulerats, så att det utan tvekan skall
framgå, att ersättning för mjölkförlust på grund av spärrningsåtgärder
skall utgå endast då dylika åtgärder vidtagas för bekämpande av smittsam
sjukdom bland husdjuren, dels ock utökats med en bestämmelse därom,
att försäkringen även skall avse att täcka förlust genom av mul- och
klövsjuka förorsakad nedgång i mjölkproduktionen.

Såsom fjärde stycke har intagits en ny bestämmelse, innebärande att
försäkringen jämväl skall avse att täcka betesförlust.

3. Till tredje stycket i mom. 3 har i enlighet med vad i det föregående
föreslagits beträffande ersättning för mjölkförlust fogats ett stadgande,
att av mul- och klövsjuka förorsakad förlust genom mjölkproduktionsminskning
skall ersättas med 60 procent. Då enligt vad erfarenheten
givit vid handen en försäkringstagare i regel bör kunna ur den
under avspärrningstiden producerade mjölken utvinna 40 procent av dess
normala värde, möjliggör denna bestämmelse för försäkringsgivarna att
för dylikt fall enhetligt reglera all ersättning för mjoll?:förlust med 60
procent av värdet av en mjölkproduktion per ko och dag under avspärrningstiden
lika med produktionen per ko och dag i genomsnitt under de
fem dagar, som närmast föregått nämnda tid, i den mån detta värde ej
överstiger försäkringsvärdet för den tid på året, då försakringsfall inträffat.

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas att i de allmänna grunderna
direkt införa en dylik regel för fastställandet av ifrågavarande ersättningsbelopp.
Jag har emellertid ansett mest ändamålsenligt att beträffande
den under avspärrningstiden producerade mjölkmängden bibehålla
bestämmelsen, att det normala värdet av densamma skall minskas med
det värde, som kunnat eller skäligen bort kunna ur den utvinnas. Särskilt
vid en mera omfattande mul- och klövsjukeepizooti torde det nämligen
icke vara uteslutet, att försäkringsgivarna genom vidtagandet av
särskilda åtgärder, exempelvis genom att tillhandahålla försäkringstagarna
utrustning för smör- och ostberedning, skulle kunna åstadkomma,
att värdet av den producerade mjölken kunde tillvartagas till större del
än 40 procent. Den nuvarande regeln möjliggör även ett mera individuellt
avvägande av ersättningsbeloppet.

Sista stycket i mom 3 har, på sätt tidigare angivits, omformulerats i
syfte dels att undanröja den olägenhet, som nu föreligger, att ersättningsbeloppet
kan bliva mindre vid högre än vid lägre mjölkproduktion, dels
ock att möjliggöra ett sådant fastställande av försäkringsvärdet å mjölkproduktionen,
att detta värde under olika delar av året mera ansluter sig
till det verkliga produktionsvärdet.

5 a. Efter nuvarande mom. 5 har införts ett nytt moment, vari
stadgas, att vid ersättning för betesförlust dylik förlust skall uppskattas
till sitt fulla värde. Samma regel beträffande ersättning för betesförlust
är föreslagen i de föreliggande förslagen till ny epizootilagstiftning.

3 §.

De i 3 § andra stycket meddelade reglerna för beräknandet av reservfondavsättningens
storlek hava ersatts med helt nya bestämmelser. Jag
hänvisar härutinnan till vad jag tidigare anfört i denna fråga.

I enlighet med förslag av Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar
har vidare i samma stycke inskjutits bestämmelse därom,
att Stockholms stad och Stockholms län med avseende på här ifrågavarande
försäkringsverksamhet tillsammans skola räknas såsom en enhet.

8 §.

I sista delen av mom. 2 hava orden »genom rekommenderat brev» uteslutits.

Övergångsbestämmelser.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft först i och med nästkommande
försäkringsår. På grund av att nu gällande försäkringsavtal
i stor utsträckning omfatta jämväl kommande år, torde man emellertid
ej kunna meddela någon generell föreskrift, att de gamla villkoren skola
upphöra att gälla med utgången av innevarande försäkringsår. I sär -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

13

skilda övergångsbestämmelser har därför föreslagits, att de nya grunderna
skola äga tillämpning å försäkringar, rörande vilka avtal träffas
efter utgången av nu löpande försäkringsår, men att det beträffande
äldre försäkringar må ankomma på vederbörande bolag att med försäkringstagare
träffa överenskommelse, huruvida han för återstoden av avtalsperioden
önskar övergå till de nya grunderna eller kvarstå på de
gamla.

Då det på grund av nyss berörda förhållande även efter utgången av
nu löpande försäkringsår alltså kan förekomma, att försäkringen omfattar
jämväl hästar, har vidare föreslagits, att man vid beräkningen av
storleken av de reservfondavsättningar, som hädanefter skola äga rum,
skall bortse från det på hästar belöpande försäkringsvärdet.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag att sjukdomen rots skulle uteslutas
från försäkringen, vilken såsom en följd härav ej skulle omfatta hästar,
inhämtas av statsrådsprotokollet, att i vårt land något större utbrott av
sjukdomen icke ägt rum sedan år 1882 och att därefter enstaka mer eller
mindre tvivelaktiga fall rapporterats till år 1896. I sitt den 15 december
1925 avgivna betänkande anförde huisdjursförsäkringssakkunniga, att
nu ifrågavarande sjukdom visserligen ej på länge förekommit i vårt
land, men att med den livliga samfärdsel, som rådde olika länder emellan,
fara dock alltjämt torde föreligga, att denna sjukdom åter kunde
på ett eller annat sätt hit införas. Då faran för att rots åter skulle
vinna insteg i vårt land, av erfarenheten att döma, torde vara ringa, synes
det utskottet vara en fråga av mindre betydelse, huruvida den genom
statens medverkan ordnade husdjursförsäkringen innefattar denna sjukdom.
Under sådana omständigheter kan det ifrågasättas, örn tillräcklig
anledning förefinnes att i detta avseende göra en ändring i gällande författning.
På grund av den obenägenhet, lantbrukarna visat gentemot att
inbegripa hästar i denna försäkringsform, vill utskottet dock icke motsätta
sig bifall till Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag.

Av större betydelse är Kungl. Maj:ts förslag, att ersättning skall
kunna utgå jämväl för förlust i det fall, att djurbesättnings mjölkproduktion
nedgår på grund av att besättningen angripits av mul- och klövsjuka.
Frågan örn ersättning av sådan förlust var föremål för prövning
vid införandet av husdjursförsäkring med statsbidrag, varvid
dock husdjursförsäkringssakkunniga framhöllo, att dylik förlust ej
hade något sammanhang med statens åtgärder till hindrande av
smittas spridning utan helt vore att hänföra till den yrkesrisk, som
varje djurägare löpte därigenom att hans djur kunde drabbas av
sjukdomar, som nedsatte deras produktionsmöjligheter. Vidare ansågs
det knappast låta sig göra att tillfredsställande konstatera storleken av
den förlust av här avsedd art, som försäkringstagaren verkligen lidit.
Emellertid har riksdagen lämnat utan erinran ett av vederbörande depar -

Utskottet.

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

tementschef i nionde huvudtiteln punkt 54 av statsverkspropositionen
till nu pågående riksdag gjort uttalande rörande befogenhet för Kungl.
Majit att lämna djurägare ersättning för förlust i anledning av utav muloch
klövsjuka förorsakad nedgång i mjölkproduktionen, i den mån sådan
förlust ej täckes genom den statsunderstödda försäkringen. Under sådana
omständigheter synes skäl föreligga för att låta den genom statens
medverkan ordnade försäkringen omfatta ersättning för förluster av här
ifrågavarande slag. Förutsättningen härför är givetvis, att det är möjligt
konstatera storleken av dylik förlust, men, såvitt utskottet kan finna,
synes Kungl. Maj: ts förslag i sådant avseende innebära en godtagbar
lösning.

Beträffande Kungl. Majits förslag, att försäkringen skall avse att
täcka förlust, sorn uppkommer därigenom, att för bekämpande av smittsam
husdjurssjukdom förbud utfärdas mot användande av betesmark,
får utskottet framhålla, att då här avses förluster förorsakade av statsingripande
eller med andra ord sådana förluster, mot vilka man genom
den med statens medverkan införda husdjursförsäkringen velat skydda
jordbrukarna, goda skäl tala för att betesförbud inbegripes i sådan försäkring.
Erfarenheterna av år 1926 från Skaraborgs län giva ock vid
handen att behov härav föreligger.

Kungl. Majlis förslag beträffande reservfondavsättning innebär, att
storleken av sådan avsättning vid utgången av visst räkenskapsår ej såsom
hittills skulle beräknas med ledning av vissa nettopremievärden
för de senaste 15 åren eller i särskilda fall efter skälighetsprövning fastställas
av försäkringsinspektionen utan direkt i författningen fastställas
för varje län. Genom de av Kungl. Majit i enlighet härmed föreslagna
beloppen skulle vidare reservfondavsättningen bliva mindre än hittills.
Det synes utskottet att departementschefen anfört goda skäl för en sådan
åtgärd. På grund härav och då det föreslagna sättet för bestämmandet
av den årliga avsättningen innebär en avsevärd förenkling, tillstyrker
utskottet jämväl i denna del Kungl. Majits förevarande framställning.

Av Kungl. Majit föreslagna övergångsbestämmelser föranleda ingen
utskottets erinran. Utskottet förutsätter emellertid, att nu förordade
ändrade föreskrifter örn avsättning till reservfond må tillämpas vid uppgörande
av bokslut, som närmast sammanfaller med utgången av kalenderåret
1932.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
proposition.

Stockholm den 26 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar i
C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 63.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

15

Förslag

Bilaga.

till ändrad lydelse av 2, 3 och 8 §§ i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr
389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot
förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

2 %.

1. Försäkring, varom här är fråga, skall avse att täcka förlust av djur
till följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mul- och klövsjuka,
boskapspest, elakartad lungsjuka, mjältbrand samt svinpest ävensom
följdsjukdom av mul- och klövsjuka, och omfatta försäkringstagarens till
en och samma djurbesättning hörande nötkreatur och svin från och med
en ålder av två månader.

Försäkringen skall jämväl avse att täcka förlust, som tillskyndats försäkringstagaren
därigenom, att för bekämpande av smittsam husdjurssjukdom
utförsel eller leverans av mjölk blivit av myndighet förbjuden
eller på annat sätt förhindrad, ävensom därigenom, att mul- och klövsjuka
förorsakat nedgång i den försäkrade djurbesättningens mjölkproduktion,
och omfatta samma besättnings totala årliga mjölkproduktion.

Försäkringen skall---angivna sjukdomar.

Försäkringen skall slutligen avse att täcka förlust, som tillskyndats
försäkringstagaren därigenom, att betesmark för bekämpande av de i
första stycket här ovan angivna sjukdomar blivit av myndighet avlyst
utom för det fall, att avlysningen föranletts av nedgrävning av kadaver.

2. Ersättning skall---nytta användas.

3. Ersättning skall---paragraf sägs.

Ersättning för--producerade mjölken.

Ersättning utgår dels med skillnaden mellan värdet, beräknat efter i
orten gängse pris, av den producerade mjölken och det värde, som kunnat
eller skäligen bort kunna ur den utvinnas, dels ock med ett belopp, motsvarande
60 procent av värdet av den myckenhet mjölk, varmed produktionen
nedgått på grund av mul- och klövsjuka, beräknat efter i orten gängse pris.

Skulle svårighet---anses skälig.

Vid fastställandet av ersättningsbeloppet må ej hänsyn tagas till mjölkproduktion
i den mån dennas värde överstiger försäkringsvärdet för tid,
för vilken ersättning skall utgå.

4. Lämnas i---utgående ersättningen.

5. Ersättning skall---av kostnadsbeloppet.

5 a. Ersättning skall utgå för sådan betesförlust, som i 1 mom. fjärde
stycket här ovan sägs.

Vid fastställandet av dylik ersättning skall förlusten uppskattas till sitt
fulla värde.

6. Kungl. Majit äger---Kungl. Majit bestämmes.

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

3 §.

Bolag, som---avsedd reservfond.

Sådan avsättning skall för varje räkenskapsår beräknas särskilt för
varje län, varvid Stockholms stad och Stockholms län tillsammans skola
utgöra en enhet, å summan av försäkringsbeloppen av de vid årets utgång
för länet gällande försäkringar av ifrågavarande art, för vilka bolaget
är ansvarigt, och ske med belopp, som minst motsvarar en utdebitering
för 100 kronors försäkringssumma av för Malmöhus län 10 öre, för Kristianstads
län 4 öre och för övriga län 2 öre (säkerhetstillägg), dock högst
skillnaden mellan 30 öre och nettopremien för länet. Uppgår nettopremien
för visst år och län till 30 öre eller högre belopp, skall ingen avsättning
beräknas för sådant län.

Ränta å---till reservfonden.

Reservfonden skall---särskilt för sig.

Sedan reservfonden---icke erfordras.

8 $.

1. Bolag vare---längre tid.

2. Bolag vare---bestämmelser därom,

att försäkring---4 år,

att försäkringsår---med räkenskapsår,

att för försäkring---föreskriven karenstid,

att premien---försäkringsårets början, samt

att, därest premien ej erlägges på av bolaget föreskriven tid och en vecka
förflutit efter det bolaget givit försäkringstagaren meddelande med erinran
örn premiens förfallodag, bolaget ej längre ikläder sig ansvarighet
för försäkringen.

Denna kungörelse skall äga tillämpning å försäkringar, rörande vilka
avtal träffats efter utgången av det försäkringsår, som löper vid tiden
för denna kungörelses utfärdande. Beträffande äldre försäkringar må
det ankomma på vederbörande bolag att med försäkringstagare träffa
överenskommelse, huruvida å hans försäkring skola för återstoden av den
tidsperiod, som försäkringsavtalet omfattar, tillämpas de nya bestämmelserna
eller de regler, vilka gällde vid tidpunkten för försäkringsavtalets
ingående.

Vid beräknandet av i 3 § föreskriven avsättning till reservfond skall från
och med den avsättning, som skall äga rum vid utgången av det vid kungörelsens
utfärdande löpande försäkringsåret, värdet av försäkrade hästar
icke medräknas i summan av försäkringsbeloppen av de vid försäkringsårets
utgång gällande försäkringar, för vilka bolaget är ansvarigt.

»21S55. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.