Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
11
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1982 kl. 2 e. m. .
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens
torrläggningsföretag i Örebro län m. m.
(Ira avd.)
I en till riksdagen den 16 mars 1932 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 224, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen medgiva,
dels att till Mosjöbottnens torrläggningsföretag må från statens avdikningsanslag
anvisas ett ytterligare statsbidrag av 90,500 kronor, därav
50,000 kronor till nedskrivning med samma belopp av det till företaget
den 31 december 1920 beviljade lånet från odjingslånefonden; ''
dels ock att amorteringstiden för nämnda lån må utsträckas till år 1970.
Beträffande den närmare utredningen i ärendet hänvisas till berörda
statsrådsprotokoll.
För torrläggning av vattensjuk mark å den forna Mosjöns botten, tillhörande
fastigheterna Herminge, Attersta, Södra Bro och Kyrkebol samt
Gällersta i Gällersta socken, Frommesta i Ekeby socken, Törsjö, Krutbruket
och Kyrkeby i Mosjö socken samt Norra Moses, Säbylund. Ekenäs
och Sättra i Kumla socken, allt av Örebro län, har Kungl. Maj:t den 31
december 1920 beviljat dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 218,530 kronor, dels ock lån från odlingslånefonden med 437,070
kronor.
Kungl. Maj:t har vidare för samma ändamål beviljat den 23 februari
3923 statsbidrag med 1,730 kronor och lån med 3,470 kronor samt den 31
december 1924 lån med 22,670 kronor.
I skrivelse den 31 december 1930 har arbetsstyrelsen för torrläggningsföretaget
— med överlämnande av en utav statens lantbruksingenjör
Gösta Kindblom verkställd utredning — gjort framställning örn beviljande
till företaget av ett ytterligare statsbidrag å 100,000 kronor för nedskrivning
av det den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden
samt örn förlängning av amorteringstiden för samma lån till och
med år 3990.
Över arbetsstyrelsens framställning hava infordrade utlåtanden avgi -
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4d.
vits (leii 25 februari 1932 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika överlämnat
två yttranden från lantbruksingenjören Kindblom av den IS mars
och den 30 november 1931, samt den 8 mars 1932 av statskontoret.
Beträffande torrläggningsföretaget inhämtas av statsrådsprotokollet:
Förslag till företaget upprättades av dåvarande lantbruksingenjören A.
Palm vid en av honom med biträde av gode män åren 1912—1913 förrättad
syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan
avledning av vatten. Sedan missnöje emellertid anmälts mot förrättningen,
instämdes saken till domstol. Målet fullföljdes till Kungl. Maj:t, som
genom dom den 26 februari 1919 i huvudsakliga delar fastställde synemännens
utlåtande. Den 25 april 1919 påbörjades arbetet, som sedan bedrevs
huvudsakligen under åren 1920 och 1921. Arbetet godkändes av
lantbruksstyrelsen den 20 januari 1923.
Torrläggningen omfattade ett område örn cirka 1,100 hektar, därav 160
hektar utgjordes av odlad mark och 940 hektar bestod av äng och annan
odlingsbar mark.
Vid syneförrättningen beräknades kostnaden för företaget till omkring
300.000 kronor, därav 275,000 kronor för egentliga arbetskostnader samt
25.000 kronor för vattenverkslösen, förrättningskostnader och dylikt. Ar
1919 verkställdes emellertid en omräkning av kostnaden, som då beräknades
till omkring 683,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsåg
de egentliga arbetskostnaderna samt 33,000 kronor vattenverkslösen, förrättnings-
och utredningskostnader m. m.
Arbetet utlämnades på entreprenad mot en entreprenadsumma av 650,000
kronor. Under arbetet uppstod tvist mellan företaget och entreprenören,
vilken tvist avgjordes genom skiljedom den 14 maj 1923. Genom skiljedomen
tillerkändes entreprenören, utöver entreprenadsumman, för utfört
merarbete 25,000 kronor samt en arbetspremie enligt entreprenadkontraktet
å 40,000 kronor. Intressenterna lingö vidare föro arbetets godkännande
vidkännas vissa extra kostnader, nämligen 50,960 kronor på grund
av oförutsedda arbetssvårigheter och 23,400 kronor för anskaffande av
virke till pålning m. m.
Efter arbetets godkännande hava intressenterna åsamkats ytterligare
kostnader för företaget genom inträffandet av ras i huvudkanalen genom
torrläggningsområdet. Vissa redan upptagna ras hava dragit en kostnad
av 25,000 kronor, och för avhjälpande av återstående ras beräknas en
kostnad av 40,500 kronor. Ett i ärendet företett sammandrag över företagets
räkenskaper upptager därjämte vissa med företaget indirekt förenade
kostnader å tillhopa 136,100 kronor, därav 103,500 kronor för kreditivavgifter
och räntor, 29,000 kronor för rättegång, skiljedom, utbrytning av
båtnadsjord m. m. samt 3,600 kronor i jordersättningar.
Kostnaden för företaget uppgår enligt denna beräkning (650,000 + 33,000
+ 25,000 + 40,000 + 50,960 + 23,400 -f 25,000 + 40,500 + 136,100) till i runt
tal 1,024,000 kronor. Denna kostnad överstiger den vid det senast beviljade
statsunderstödet beräknade kostnaden, 734,000 kronor, med 290,000
kronor. Fördelas den erhållna kostnadssumman jämnt på den i företaget
ingående markarealen, erhålles en kostnad för hektar av 927 kronor.
Båtnaden av företaget uppskattades vid syneförrättningen till omkring
380.000 kronor. År 1919, då en förnyad uppskattning av båtnaden skedde,
värderades den till 684,000 kronor. Sistnämnda båtnadsvärde jämnt fördelat
på den i företaget ingående markarealen utgör 620 kronor för hokt
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 13
ar. Den sålunda beräknade båtnaden uppgives emellertid icke hava helt
uppnåtts.
Arbetsstyrelsen har till stöd för sin framställning anfört bland annat,
att för flertalet av intressenterna, vilka på några få undantag utgjordes
av mindre jordbrukare, skuldbördan hade blivit mycket tryckande och
att den för mången hade blivit övermäktig.
Lantbruksstyrelsen bär anfört bland annat följande.
Den omständigheten att företaget kom att utföras under en period av
kristiden, då arbetspriserna varit som högst, hade i förening med uteblivandet,
på grund av helt utomstående orsaker, i viss grad av den av företaget
påräknade båtnaden bringat vederbörande intressenter i svårt
trångmål. Detta hade blivit än ytterligare skärpt därigenom att efter
avslutandet av syneförrättningen — som handlades under en tid, då 1879
års dikningslag ännu var gällande och avsägelse av båtnad sålunda var
beträffande företag av ifrågavarande slag medgiven — sådan avsägelse
i högst betydande utsträckning förekommit, nämligen beträffande omkring
46 procent av den i företaget ingående markarealen. Genom att den
på nämnda mark belöpande andelen såväl av kostnaderna för företaget
som även av den annuitet å statslånen, som det ålåge företaget att gälda,
vilken andel likaledes uppginge till omkring 46 procent av hela kostnadssumman
respektive hela annuiteten, sålunda blivit överflyttad på de
i företaget kvarstående intressenterna, hade svårigheterna för dessa att
finansiera företaget ytterligare ökats. I detta avseende kunde ifrågavarande
företag anses utgöra ett parallellfall till ett annat enligt bestämmelserna
i 1879 års dikningslag förberett torrläggningsföretag, som under
senare åren tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet, nämligen
Mästermvrs utdikningsföretag på Gotland, vid vilket företag båtnadsavsägelse
likaså hade i särskilt stor utsträckning ägt rum, och huvudsakligen
till följd därav svårigheter för företagets finansiering uppstått.
Lantbruksstyrelsen funne de med företagets tillkomst och utförande
förknippade omständigheter vara av den art, att ett ytterligare understödjande
av företaget medelst statsmedel kunde synas motiverat. Med
avseende därå ville lantbruksstyrelsen särskilt framhålla den väsentligt
ökade börda, som genom det tvungna övertagandet av båtnadsjorden pålagts
de intressenter, vilka slutligen hade att svara för företagets kostnader
av olika slag.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då, till följd av överflyttandet
på ifrågavarande intressenter av båtnadsjordens del i statslånet,
ett ytterligare belastande av deras fastigheter med lån icke torde
böra från statens sida sättas i fråga, funne lantbruksstyrelsen för sin del,
att eventuellt ytterligare statsunderstöd till företaget borde utgå allenast
i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Lantbruksstyrelsens yttrande utmynnar i en hemställan, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att dels till ifrågavarande företag ytterligare
anvisa statsbidrag från statens avdikningsanslag med 90,500 kronor,
varav 50,000 kronor till nedskrivning med motsvarande belopp av det
till företaget den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden
och 40,500 kronor till bestridande av kostnaderna för avhjälpande av återstående
ras, dels oek medgiva, att amorteringstiden för samma lån finge
utsträckas till och med 1990.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Vtskotiet.
Statskontoret Ilar anfört bland annat följande.
I betraktande av de alldeles särskilda omständigheter, som enligt vad
lantbruksstyrelsen framhållit i detta fall kunde anses föreligga, torde enligt
statskontorets förmenande vissa skäl förefinnas för ett ytterligare
understödjande medelst statsmedel av ifrågavarande företag, och statskontoret
ville för den skull icke motsätta sig lantbruksstyrelsen förslag
därom. Beträffande frågan örn utsträckning av amorteringstiden för det
år 1920 beviljade lånet ville statskontoret för sin del förorda en amorteringstid
för lånet, sträckande sig till år 1970.
Departementschefen har yttrat följande.
»I betraktande av de omständigheter, som varit förenade med igångsättandet
av ifrågavarande företag och sedan förekommit, torde billighetsskäl
tala för, att visst ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Det
av lantbruksstyrelsen förordade statsbidraget å 90,500 kronor, vilket statskontoret
ej motsatt sig, synes mig vara väl avvägt. Av statsbidraget
skulle enligt lantbruksstyrelsen förslag 50,000 kronor användas till nedskrivning
med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december
1920 beviljade lånet från odlingslånefonden och återstående 40,500 kronor
användas till täckande av viss av lantbruksstyrelsen angiven kostnad.
Även härutinnan kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsen. Beträffande
frågan örn utsträckning av amorteringstiden för nyssnämnda lån biträder
jag statskontorets förslag. Amorteringstiden för lånet, vilken
med nu gällande villkor utgår år 1953, skulle enligt statskontorets
förslag utsträckas till år 1970. Vid lånets nedskrivning med 50,000
kronor och amorteringstidens utsträckning till år 1970, kommer den
årliga annuiteten, som för närvarande utgör 29,056 kronor 41 öre,
att nedgå till 18,520 kronor. För det av mig ifrågasatta ytterligare statsbidraget
och utsträckningen av amorteringstiden för nämnda lån erfordras
riksdagens medgivande. Statsbidraget torde böra utgå ur statens
avdikningsanslag samt därvid icke inräknas i det belopp, som Kungl.
Majit enligt riksdagens medgivande äger för respektive år bevilja jämlikt
gällande bestämmelser för anslagets användning.»
På grund av de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats till
förmån för ett statens ytterligare understödjande i viss grad av ifrågavarande
företag, anser sig utskottet böra förorda Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 19 april 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 40.