14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande med anledning av vackt motion örn lindring i skyldigheten
att amortera ett för ett vattenavledningsföretag i
Värö socken av Hallands län utlämnat lån.

(Ira avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion nr 294
av herr Andersson i Lindome har hemställts, att riksdagen måtte bevilja
lindring i amorteringsskyldigheten för innehavare av i motionen omförmält
odlingslån i och för vattenavledning från ägor tillhörande Backa, Källstorp,
Norvära, Lingome och Skällåkra byar i Värö socken av Hallands län.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

Över motionen hava, efter av utskottet därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits den 29 februari 1932 av lantbruksstyrelsen
och den 8 mars 1932 av statskontoret.

Av motionen inhämtas bland annat följande:

Den 31 december 1919 beviljade Kungl. Majit i och för vattenavledning
från ägor tillhörande Backa, Källstorp, Norvära, Lingome och Skällåkra
byar i Värö socken av Hallands län ett lån från odlingslånefonden å 16,230
kronor samt ett anslag utan återbetalningsskyldighet från allmänna avdikningsanslaget
å 8,140 kronor.

Vid den i juli 1919 av vederbörande lantbruksingenjör verkställda kostnadsberäkningen
skulle företagets utförande kosta 27,247 kronor 6 öre. På
grund av de under dåvarande kristid hastigt ändrade arbetspriserna m. m.
uppgingo emellertid kostnaderna för företagets verkställande, som ägde rum
åren 1920—1921, till omkring 35,000 kronor. Det bekomna odlingslånet
fördelades av länsstyrelsen den 20 mars 1926 mellan vederbörande fastigheter,
som uppginge till omkring ett 40-tal. Ägarna vore samtliga småbrukare,
och största jordinnehavet av öppen jord vore omkring 20 hektar.

Rensningen av kanalerna hade måst äga rum vart femte år, enär kanalerna,
som läge å flack mark och vore ganska djupa, lätt uppslammades, även
delvis från öppna havet. Rensningskostnaden uppginge varje gång till 5 å
6,000 kronor.

Sedan numera, efter friåren, nämnda lån skulle börja amorteras, hade
svårigheter uppkommit för dessa mindre bemedlade småbrukare att fullgöra
sin betalningsskyldighet. Även örn det i allmänhet ej vore så höga belopp,
som komme på var och en, vore det dock för dem ytterst svårt att i dessa
kristider få kontanter att betala amorteringen och räntan.

Motionärerna ifrågasätta, att exempelvis hälften av intressenternas kapitalskuld
måtte avskrivas.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

15

Lantbruksstyrelsen har anfört.

Ifrågavarande företag omfattade en areal av 102.5 4 hektar, nästan uteslutande,
nämligen till en areal av 102.2 4 hektar, bestående av odlad jord.
Härav komme 89.3 0 hektar på de intressenters andel, vilka blivit delaktiga
av det till företaget beviljade lånet från odlingslånefonden. Vid arbetsplanens
fastställande år 1919 uppskattades båtnaden av torrläggningen för
företaget i sin helhet till ett värde av 43,356 kronor 50 öre, eller omkring
425 kronor för hektar. Kostnaden beräknades samtidigt till 27,247 kronor
6 öre, motsvarande i genomsnitt omkring 265 kronor för hektar.

Arbetet utfördes under kristiden med då rådande höga arbetspriser oell
godkändes av lantbruksstyrelsen den 11 april 1923. Enligt vad i motionen
uppgives skulle kostnaden för företaget till följd av kristidens inverkan
hava stigit till omkring 35,000 kronor, eller i genomsnitt omkring 340
kronor för hektar.

Annuiteten å det till företaget beviljade lånet från odlingslånefonden å
16,230 kronor utgjorde i runt tal 1,080 kronor. Av i lantbruksstyrelsen
förvarade handlingar angående företaget inhämtades, att av de fastigheter
till antalet 45, vilka hade att svara för återbetalningen av nämnda lån,
annuiteten för 32 fastigheter understege 20 kronor, för 6 fastigheter uppginge
till 20 å 50 kronor, för 5 fastigheter till 50 å 100 kronor samt förde
återstående 2 utgjorde 140 kronor respektive 160 kronor. I genomsnitt för
samtliga låntagare uppginge annuiteten till 12 kronor 8 öre per hektar.

För den händelse vederbörande låntagare hade svårt att gälda sagda
annuiteter, funne lantbruksstyrelsen för sin del det kunna ifrågasättas, örn
icke anledningen härtill vore att söka på annat håll än i det här berörda
torrläggningsföretaget. I varje läll kunde företaget, när detsamma jämfördes
med andra under kristiden utförda torrläggningsföretag, till vilka
statsunderstöd blivit i särskild ordning anvisade, ingalunda anses vara av
sådan art i ekonomiskt avseende, att ytterligare statsunderstöd till detsamma
vore påkallat.

Med anledning av vad ovan anförts funne lantbruksstyrelsen sig icke
kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Statskontoret har anslutit sig till vad lantbruksstyrelsen i ärendet uttalat
och därför i likhet med styrelsen avstyrkt bifall till motionen.

På skäl, som av lantbruksstyrelsen anförts, anser sig utskottet icke böra
förorda någon åtgiird av i motionen angivet slag.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion 11:294 ej ina föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1932.''

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSOM.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 40.