Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1932 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension åt förutvarande
förste kanslisten hos första kammaren H. Modigh.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 54 hava herrar von Geijer och Thulin hemställt,
»att riksdagen måtte besluta, att till förutvarande förste kanslisten i
första kammarens kansli Hjalmar Modigh må från och med ingången av
år 1932 från riksgäldskontoret utgå under hans återstående livstid en årlig
pension av 2 000 kronor».

I motionen har omnämnts, att Modigh, som är född den 22 september
1858, antagits till kanslist i första kammarens kansli vid 1889 års riksdag
samt därefter vid alla följande riksmöten, senast år 1931, tjänstgjort i
nämnda kansli, från och med år 1898 såsom förste kanslist, vadan han
kunde räkna 43 tjänstår i riksdagens tjänst.

Härefter har i motionen anförts följande:

»Beträffande de med förste kanslistens befattning förenade göromål må
erinras därom, att han har att närmast under kammarens sekreterare fördela
och leda kansliets arbete, varjämte honom åligger att utöva viss tillsyn över
de hos kammaren anställda vaktmästarnas tjänstgöring, utarbeta arvodeslistor
beträffande kammarens ledamöter, upprätta avlöningslistor för hos
kammaren anställda tjänstemän och vaktmästare samt på riksgäldskontorets
vägnar utbetala dem tillkommande avlöningar, ombesörja fördelning av biljetterna
till kammarens åhörarläktare, ävensom tjänstgöra såsom sekreterare
vid sammanträden med riksdagens valmän och nämnder, ombesörja kammarens
annonsering o. s. v. Härjämte torde förste kanslisten få anses vid
sidan av kammarens sekreterare representera kontinuiteten i kammarkansliets
arbetsmetoder.

Med avseende å det sätt, varpå Modigh under ovanberörda långa tidsperiod
fyllt sina åligganden, torde icke mer än en mening vara rådande, nämligen
att han städse ådagalagt utmärkt skicklighet och intresse och en aldrig
svikande plikttrohet. På grund härav och då Modigh genom arten av sin
verksamhet såsom förste kanslist torde få anses hava gjort riksdagen verkliga
tjänster, synes han hava gjort sig väl förtjänt av ett erkännande från
riksdagens sida i form av en pension.

Vid slutet av 1931 års riksdag drabbades Modigh av svår sjukdom, hjärnblödning.

I anseende till sin höga ålder, sjuttiotre år, och sin iråkade sjuklighet kan
Modigh icke längre fortsätta med sin tjänstgöring hos riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. H sami. 9 haft. (Nr 9—10.)

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

U tskottet.

Modigh, som varit revisor i kungl, domänstyrelsen, uppbär från statsverket
en ärlig pension av 4 200 kronor jämte dyrtidstillägg, som nu utgår med 588
kronor. Det torde därför bliva kännbart för honom att icke längre åtnjuta
sm inkomst av riksdagstjänsten, allrahelst hans sjuklighet helt naturligt medtor
ökade utgifter. Avlöningen i riksdagen har under 10-årsperioden 1921

1930 utgjort i medeltal 4 300 kronor årligen, inberäknat dyrtidstillägg.»

I motionen har vidare erinrats, att riksdagen tidigare i vissa fall beviljat
pension åt personer, som innehaft befattning hos riksdagens kamrar
eller utskott. Sålunda hade bland annat 1923 års riksdag tillerkänt
f. d. registratorn i första kammarens kansli, förutvarande fortifikationskassören
V. Geete en årlig pension av 1 400 kronor, och 1925 års riksdag
hade beviljat stenografen hos första kammaren, kanslisekreteraren friherre
T. Hermelin en ärlig pension av likaledes 1 400 kronor. Envar av dem hade
i omkring 40 år innehaft riksdagstjänst.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Då utskottet ar 1925 hade att behandla frågor om pension åt ett par
i riksdagens tjänst anställda befattningshavare, angav utskottet på följande
sätt sin uppfattning angående de allmänna synpunkter, vilka borde anläggas
vid bedömande av dylika frågor:

»Den hos riksdagen, dess kamrar och utskott samt kansli anlitade personalen
innehar såsom bekant icke fast anställning utan antages i mån av
behov tillfälligt för varje riksdag. I stor utsträckning bestrides ifrågavarande
arbete av statstjänstemän, vilka vid sidan av och med tillfällig ledighet från
sin statstjänst åtaga sig anställningen hos riksdagen mot en ersättning, som
i allmänhet torde överstiga avlöningen vid innehavande statsbefattning. Att
en även under längre tid innehavd anställning i riksdagens tjänst i och för
sig skulle kunna anses berättiga till erhållande av särskild pensionsförmån
bör under sådana förhållanden av principiella skäl icke ifrågakomma. Utskottet
mäste därför ställa sig i hög grad betänksamt mot varje förslag, som
kan vara ägnat att medföra prejudicerande verkan i sådan riktning. I de
enstaka fall, då riksdagen tidigare beviljat pensioner åt befattningshavare,
som under lång tid innehaft anställning hos riksdagen, torde anledningen
därtill enligt utskottets förmenande närmast vara att söka antingen i att
befattningshavarens verksamhet ansetts hava varit av särskild betydelse för
riksdagens arbete eller att befattningshavaren funnits vara i behov av något
understöd.»

Riksdagens kamrar godkände vad utskottet sålunda uttalat samt fattade i
de då föreliggande ärendena beslut i enlighet med vad utskottet från här
angivna utgångspunkter föreslagit.

Den principiella uppfattning, varåt utskottet i nyssberörda sammanhang
givit uttryck, finner utskottet alltjämt äga giltighet.

I överensstämmelse med denna uppfattning anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka, att särskild pensionsförmån för riksdagstjänsten skulle beredas
f. d. förste kanslisten Modigh, vilken — enligt vad i motionen blivit upp -

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

3

lyst — för ordinarie statstjänst åtnjuter pension till belopp av 4 200 kronor
årligen jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att de i det föregående omnämnda
tjänstemän, vilka genom beslut av 1923 och 1925 års riksdagar
tillerkänts särskilda pensioner för riksdagstjänst, voro tillförsäkrade pensioner
för statstjänst med allenast avsevärt lägre belopp än som utgår i här
förevarande fall, nämligen registratorn Geete med 2 400 kronor och stenografen
friherre Hermelin med 1 350 kronor årligen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion I : 54 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1932.

På bankoutskottets vägnar:

NILS WINKLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren, Johansson i Östersund, Stendahl,
Berling*, Bjurström*, Forssell* och Lindström;

från andra kammaren: herrar Winkler, Svensson i Betingetorp, Höglund i
Göteborg, Leffler, Johansson i Edsbyn*, Paulsen och Hammarlund*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.