Bankoutskottets memorial Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. m.
Memorial, angående riksbankens bidrag till bankostatens iinkeoch
pupillkassa m. m.
För riksbankens befattningshavare finnas två familjepensionskassor, nämligen
bankostatens änke- och pupillkassa, avsedd för befattningshavare vid
huvudkontoret, samt änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk, omfattande befattningshavare vid avdelningskontoren
samt vissa tjänstemän vid Tumba bruk.
Ifrågavarande kassor understödjas från riksbankens sida dels genom
direkta årliga anslag, dels ock genom att kassorna äga av riksbankens
medel åtnjuta lönebesparingar, som uppkomma vid ledigblivna tjänsters upprätthållande
genom förordnande under vakans, de s. k. vakansbesparingama.
Av riksbankens medel utbetalas vidare till kassornas pensionärer pensionsoch
dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för dylika tillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.
Det direkta årsbidraget till bankostatens änke- och pupillkassa
utgör 200 kronor, vilket belopp utgått oförändrat sedan år 1748,
då kassan inrättades.
Angående tillkomsten av årsbidraget till änke- och pupill k assan
vid avdelningskontoren och pappersbruket samt därefter
vidtagna beslut örn höjningar i sistnämnda bidrag ävensom i anslutning
därtill skedd behandling av frågan örn sammanslagning av de båda
änke- och pupillkassorna må här — under hänvisning till de mera ingående
översikter angående de båda kassornas bildande och utveckling, som lämnats
i bankoutskottets memorial nr 8 år 1877 och utlåtande nr 22 år 1913 -
lämnas följande redogörelse.
Till kassan för avdelningskontoren och pappersbruket (ursprungligen benämnd
»diskontverkens och Tumba bruks änke- och pupillkassa») anvisades
av 1850—1851 års riksdag i och med kassans bildande ett årligt bidrag av
600 riksdaler banko, att utgå tills vidare intill dess kassan vunnit full
stadga och säkerhet. Sedan kassans kapital med 1862 års utgång nått sådan
omfattning, att dess ränteavkastning ansågs tillräcklig för pensionernas
bestridande, upphörde det årliga bidraget med nämnda år.
Vid 1871 års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke förslå
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 36 höjt. (Nr 64—66.) 1
Historik.
2
Bankoutskottets memorial Nr 64.
till bestridande av pensionsutgifterna, och ehuru under följande år extra
avgift pålades kassans delägare, befanns vid revision av kassans räkenskaper
år 1873 förhållandet mellan kassans inkomster och utgifter ej hava
blivit bättre, än att för år 1874 brist vore att motse, såframt pensionsbeloppen
under året bleve oförändrade.
I anledning av dessa förhållanden och då de förutsättningar, vilka år 1862
föranledde indragande av det kassan beviljade anslaget, icke vunnit bekräftelse,
hemställde fullmäktige hos bankoutskottet vid 1874 års riksdag, att
utskottet måtte hos riksdagen föreslå, att till kassan finge från och med år
1874 samt till dess kassan vunnit full stadga och säkerhet av riksbankens
medel utbetalas ett årligt belopp av 900 kronor.
Vid föredragning av detta ärende fann utskottet väl de av fullmäktige
anförda förhållandena tala för att något understöd åt kassan bereddes, men
då utskottet föreställde sig, att förändrade anordningar borde kunna åstadkommas
i den riktning, att för samtliga under riksbanken hörande tjänstemän
likartade villkor i avseende på såväl löneförmåner som pensionering
bleve åvägabragta och det syntes förmånligt, om i sammanhang därmed
även anstalterna för understöd åt tjänstemännens familjer bleve likformigt
ordnade och de för ändamålet inrättade särskilda kassorna om möjligt sammanslagna
till en kassa, fann utskottet sig för det dåvarande icke böra göra
någon framställning till riksdagen i ämnet utan anmodade fullmäktige att
i detta ärende till 1875 års bankoutskott avgiva utlåtande.
Sedan med anledning härav en på vetenskapliga grunder fotad utredning
av pensionskassornas ställning och de villkor, under vilka nya delägare i
bankostatens kassa skulle kunna mottagas, blivit verkställd samt delägarna
i sistnämnda kassa förklarat sig villiga att på vissa uppgivna villkor bereda
delaktighet i denna kassa åt befattningshavare vid avdelningskontoren och
pappersbruket, hemställde fullmäktige hos bankoutskottet vid 1876 års riksdag,
att utskottet ville hos riksdagen göra framställning om att, för beredande
av delägarrätt i nämnda kassa åt ifrågavarande befattningshavare på
samma villkor, som gällde enligt kassans reglemente, måtte utöver de 200
kronor, vilka alltjämt av riksbankens medel till denna kassa utgått, av riksdagen
anslås ett årligt belopp av 3 400 kronor.
Då vid prövning härav och i sammanhang därmed framlagda förslag
till ändrade reglementsbestämmelser utskottet i det för bankostatens kassa
gällande reglementet fann införd bestämmelse därom, att pensionerna finge
av delägarna själva ökas, när de funne kassans ställning sådant medgiva,
men utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd efter
den ifrågasatta sammanslagningen erfordra tillförlitlig kontroll till förekommande
av förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemställde utskottet
genom fullmäktige till delägarna i bankostatens kassa, huruvida de ville
underkasta sig förändring av kassans reglemente i det syfte, att alla frågor
rörande såväl höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagare
Bankoutskottets memorial Nr 64.
3
skulle underställas bankofullmäktiges prövning och godkännande. Då delägarna
icke funnos benägna härtill, lämnade utskottet fullmäktige i uppdrag
att vid påföljande riksdag inkomma med dels utredning, på vilka villkor
bankostatens kassa innehade de till densamma hittills anvisade fonder samt
de bidrag, som kassan av riksdagen åtnjöte, dels ock förslag, på vad sätt
avdelningskontorens änkekassa skulle kunna sättas i stånd bland annat att
bereda enahanda pensionsbelopp, som erhölles i bankostatens kassa.
Sedan utredning i berörda hänseenden framlagts för bankoutskottet vid
1877 års riksdag, meddelade utskottet till riksdagen, att utskottet delade
den av föregående riksdagars bankoutskott omförmälda åsikten om önskvärdheten
därav, att grunderna för pensioneringen bleve enahanda för riksbankens
samtliga befattningshavare, och att för sådant ändamål varit lämpligast,
om personalen vid avdelningskontoren och pappersbruket kunnat
förvärva delägarrätt i bankostatens kassa, som befunne sig i god ställning
och förmåga att åt sina delägares änkor och barn bereda skäligen goda
pensioner. Då emellertid av utskottet vidtagna försök till överenskommelse
om gemensam pensionsreglering strandat huvudsakligen emot delägarnas
i sistnämnda kassa obenägenhet att underkasta sig den kontroll i
avseende å pensioneringen, varförutan utskottet icke ansett sig kunna eller
böra föreslå riksdagen att till den gemensamma änkekassan anslå för det
avsedda ändamålet erforderliga medel, fann utskottet icke någon annan
utväg än att så ordna avdelningskontorens och Tumba bruks änke- och
pupillkassa, att pensionsbeloppen i denna kassa gjordes lika stora med dem,
vilka för tjänster med motsvarande löner vore bestämda i bankostatens
kassa.
För detta ändamål och på grund av verkställda beräkningar beslöt 1877
års riksdag, att änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk skulle äga att av riksbankens medel erhålla ett årligt anslag
av 4 550 kronor. Härefter fastställde bankoutskottet, enligt riksdagens
uppdrag, stadgar för kassan, varigenom delägarna i denna med avseende
på pensionsrätt och pensionsavgifter blevo i huvudsak likställda med delägarna
i bankostatens kassa.
Vid 1898 års riksdag blev frågan om de båda kassornas sammanslagning
ånyo upptagen, i det att bankoutskottet anmodade fullmäktige att låta verkställa
undersökning av kassornas ställning och förmåga att uppfylla sina
förbindelser samt att utreda, på vilka villkor en dylik sammanslagning av
kassorna kunde äga runi.
Den sålunda begärda undersökningen gav till resultat att, vid jämförelse
mellan kapitalvärdena å de båda kassornas aktiva och passiva, bankostatens
kassas ställning utvisade ett icke obetydligt kapitalöverskott samt
att den andra kassans aktiva och passiva ungefär jämnt balanserade varandra.
Anmodade att avgiva yttrande angående den föreslagna sammanslagnin -
4
Bankoutskottets memorial Nr 64.
gen förklarade delägarna i bankostatens kassa, att de ej kunde för det dåvarande
medgiva sådan sammanslagning, samt åberopade såsom skäl härför,
att kassan enligt berörda utredning ägde god förmåga att fullgöra alla
densamma åliggande förbindelser men att det svårligen kunde bedömas,
vad i framtiden erfordrades till pensionerande av änkor och barn till befattningshavare
vid riksbankens allt talrikare avdelningskontor, varför en sammanslagning
av de båda kassorna syntes kunna bliva för bankostatens änkekassa
förlustbringande.
Fullmäktige meddelade detta till 1899 års bankoutskott under tillkännagivande
tillika att, då beslutanderätten i avseende å bankostatens kassa
syntes ensamt tillhöra dess delägare, fullmäktige ej framlagt något förslag
beträffande villkoren för den ifrågasatta sammanslagningen.
Utskottet vidhöll emellertid uppfattningen, att det ur synpunkten av riksbankens
intresse vore av synnerlig vikt, att en uppgörelse örn kassornas
sammanslagning kunde komma till stånd; och enär, såvitt handlingarna utvisade,
delägarna i bankostatens kassa icke principiellt, utan allenast av
ekonomiska betänkligheter ställt sig för det dåvarande avvisande till den
hos dem gjorda framställningen, fann utskottet frågan böra ånyo upptagas
till behandling samt anmodade fullmäktige att söka uppgöra förslag till
kassornas sammanslagning, så inrättat, att delägarnas i bankostatens änkeoch
pupillkassa fördel och rätt behörigen tillgodosåges.
Med anledning härav anförde fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet
vid 1900 års riksdag, att de genom delegerade behandlat frågan tillsammans
med delegerade bland styrelsen för bankostatens kassa samt låtit genom
professor And. Lindstedt verkställa en vetenskaplig utredning beträffande
beloppet av det årliga tillskott, som skulle erfordras, därest de båda kassorna
skulle förenas till en enda kassa med enahanda förmåga att motsvara
sina förbindelser, som bankostatens änkekassa visat sig äga. Med
anledning av denna utredning hade styrelsen för bankostatens kassa förklarat
sig villig tillstyrka kassans delägare att i densamma upptaga avdelningskontorens
änkekassa mot ett årligt bidrag av 7 550 kronor utöver det
belopp av 4 550 kronor, som till den sistnämnda utginge, eller tillsammans
12 100 kronor årligen, dock under villkor bland annat att detta anslag
beräknades på grund av medelmarkegångspriset å spannmål.
I sistnämnda skrivelse tillkännagåvo emellertid fullmäktige att, för avhjälpande
av en av de väsentligaste olägenheterna av två änke- och pupillkassor
för riksbankens befattningshavare, bankostatens änkekassa förklarat
sig villig träffa sådan överenskommelse, att när delägare i någondera kassan
från denna överflyttades till den andra, den förra kassan skulle, så långt
av delägare inbetalda avgifter därtill försloge, till den andra kassan i delägarens
ställe betala på honom belöpande inträdesavgift. Med anledning
härav och då det årliga tillskott från riksbankens sida, som av styrelsen för
bankostatens kassa begärts för den ifrågasatta sammanslagningen, vore så
Bankoutskottets memorial Nr 64.
5
betydligt, att fördelarna av en sådan ej syntes motsvara kostnaderna, funno
sig fullmäktige ej böra fördröja frågan genom inhämtande av deras yttrande*
utan överlämnade frågan till utskottets prövning och särskilda bedömande,
huruvida frågan örn sammanslagningen borde tills vidare förfalla, därest
.mellan principalerna för de båda kassorna träffades överenskommelse i
ovanberörda hänseende.
Utskottet återremitterade ärendet med anmodan till fullmäktige att avgiva
yttrande angående det för sammanslagningen begärda ökade anslaget ävensom
från styrelsen för bankostatens änkekassa inhämta yttrande, huruvida
den ej vore villig att eftergiva det uppställda villkoret angående det ifrågasatta
bidragets beräknande efter markegångspris.
När därefter delägarna i bankostatens änkekassa blevo i frågan hörda,
förklarade sig dessa, med vidhållande av sin föregående år uttalade åsikt,
fortfarande ej vilja ingå på en förening av kassorna. Kassans styrelse hade
dock föreslagit, att kassan skulle förklara sig villig att för ifrågasatta nya
förpliktelser i stället för begärda årliga anslag, som skulle beräknas efter
markegångspris, en gång för alla mottaga ett i penningar bestämt belopp,
vilken ersättning, efter en räntesats av 4% procent, skulle utgöra 268 888
kronor 89 öre. En stor minoritet bland kassans delägare anslöt sig till detta
förslag och uttalade i särskild reservation mot det fattade beslutet, att då
bankoutskottet uttryckligen angivit, att det ifrågasatte endast sådant förslag
till de båda kassornas sammanslagning, att därvid bankostatens änkekassas
fördel och rätt behörigen tillgodosåges, samt uppenbart vore, att
förslag till kassornas sammanslagning kunde uppgöras på sådant sätt, att
bankostatens kassas rätt ej i någon mån träddes för när, delägarna ej bort
avvisa utskottets framställning utan att det ålegat dem att avgiva sådant
förslag, som utskottet begärt.
Efter det fullmäktige för utskottet anmält vad sålunda i frågan förekommit,
fann utskottet frågan örn de båda kassornas sammanslagning ej föranleda
till någon utskottets vidare åtgärd.
Däremot bemyndigades fullmäktige att för avdelningskontorens änkekassa
ingå på ovan omförmälda avtal angående inbetalande av inträdesavgift för
sådan delägare, som överginge från den ena kassan till den andra.
Är 1907 höjdes på framställning av fullmäktige det till kassan utgående
bidraget till 6 000 kronor.
Vid 1913 års riksdag beslöts, efter framställning av bankofullmäktige
och på tillstyrkan av bankoutskottet, en höjning av riksbankens årsbidrag
till kassan med dels 8 000 kronor för täckande av konstaterad brist och
för att sätta kassan i stånd att möta ytterligare krav genom tillkomsten av
nya delägare, dels ock ytterligare 4 000 kronor för beredande av delaktighet
i kassan för verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren i denna
deras egenskap.
I samband med beslut härom gjorde riksdagen ett uttalande av innehåll,
6
Bankoutskottets memorial Nr 64.
fitt riksdagen funne det vara önskvärt, att bankostatens änke- och pupillkassa
samt avdelningskontorens kassa sammansloges för att bättre motsvara
det ökade krav, som ställdes på desamma. I anslutning till detta uttalande
uppdrog bankoutskottet åt fullmäktige att verkställa undersökning, huruvida
och under vilka villkor en sammanslagning av kassorna kunde ske.
samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill omständigheterna kunde föranleda.
Sedan i anledning härav förnyad framställning gjorts till delägarna
i bankostatens änke- och pupillkassa men dessa fortfarande avböjt en sammanslagning
av kassorna, läto fullmäktige bero vid vad i saken åtgjorts.
Efter 1913 års riksdags beslut har någon ändring i årsbidraget till avdelningskontorens
kassa icke vidtagits. Bidraget utgår sålunda fortfarande
med 18 000 kronor årligen.
Vidkommande härefter de kassorna tillkommande vakansbesparingarna,
synas — såvitt tillgänglig utredning utvisar — dessa hava utgått till bankostatens
änke- och pupillkassa åtminstone sedan år 1777 och till avdelningskontorens
änke- och pupillkassa alltsedan kassans bildande. Storleken av
dessa förmåner under senare år framgår av följande sammanställning:
Bankostatens |
Änke- och pupill- |
|
Ar |
änke- och pu- |
kassan vid avdel- |
kassa. |
ningskontoren |
|
1924 ...... |
2 380:80 |
|
1925 ...... |
....... 3 286:21 |
1 141:09 |
1926 ...... |
3 412: 29 |
|
1927 ...... |
4 589:38 |
|
1928 ....... |
8 570:28 |
|
1929 ....... |
....... 5 098:04 |
2 617:55 |
1930 ....... |
....... 3 243:75 |
2 655:40 |
1931 ....... |
3 040: — |
EnIigt för bankostatens änke- och pupillkassa gällande
mZer"m.m" reSIemente ut8ä följande årliga pensionsförmåner, nämligen dels ett belopp,
motsvarande 25 procent av pensionsunderlaget i den lönegrad, delägare vid
dödsfall eller avsked tillhör, dels därjämte, oberoende av pensionsunderlag, ett
tilläggsbelopp av 150 kronor, dels ock utöver änkepension ett pupilltillägg av
250 kronor till varje barn under 18 år. Dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande
lever ogift, undfår, därest änka eller minderåriga barn icke äro i
åtnjutande av pension, hälften av hela pensionsbeloppet. Enligt reglementet
kunna pensionerna av delägarna höjas, örn och när kassans ställning det
medgiver, dock med iakttagande att tilläggsbeloppet icke må sättas högre
än 300 kronor.
Bankoutskottets memorial Nr 64.
7
Angående beslutad höjning av nämnda tilläggsbelopp från oell med den
1 juli 1932 förmärs i det följande.
Enligt för änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk utgör pensionen för efterlevande änka
till tjänsteman vid avdelningskontor likaledes 25 procent av vederbörandes pensionsunderlag
(före år 1926 24 procent). Något tilläggsbelopp å änkepensionen
förekommer icke. Pupilltillägget utgör 150 kronor för varje barn under 18 ar.
Ogift dotter över 50 år erhåller liksom i bankostatens kassa pension med hälften
av det belopp, som tillkommer efterlevandes änka. Pensionsförmånen
understiger alltså i avdelningskontorens kassa motsvarande förmån i bankostatens
kassa för ensam änka med 150 kronor och för änka med ett minderårigt
barn med 250 kronor årligen.
I detta sammanhang må omnämnas, att antalet delägare i kassorna vid
utgången av år 1931 utgjorde i bankostatens kassa 178 och i avdelningskontorens
kassa 228.
I sin berättelse angående riksbanken berörde riksdagens år 1929 försam- Riksdagens
lade revisorer frågan örn riksbankens bidrag till omförmälda pensionskassor, revisorer
Efter en redogörelse för kassornas inkomster och utgifter under senare år *929-m. m. anförde revisorerna därvid, bland annat, att de båda kassornas kapitaltillgångar
numera uppbringats till sådan omfattning, att ränteavkastningen
å desamma endast till en mindre del toges i anspråk för kassorna
åvilande pensionsutbetalningar, att kassorna syntes vara i den ekonomiska
belägenhet, att de med egna medel kunde bestrida icke blott dem åvilande
pensioner och förvaltningskostnader utan även de pensionsförhöjningar, som
utginge av statsmedel i form av pensionstillägg och dyrtidstillägg, samt att
enligt revisorernas mening något understödjande fran statens sida av ifrågavarande
pensionering icke vidare borde ifrågakomma.
I anledning av vad revisorerna sålunda yttrat verkställdes, på föranstal- Riksdagsbetande
av fullmäktige i riksbanken, av f. d. byråchefen K. Dickman en för- handling
säkring steknisk utredning rörande kassornas ställning samt deras förmåga t930.
alt bära dem åliggande förpliktelser. Nämnda utredning finnes avtryckt såsom
bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1930. Under hänvisning
till densamma vill utskottet här endast omnämna, att enligt vad utredningen
utvisade en indragning av såväl de direkta årsbidragen som vakansbesparingarna
samt ett överflyttande tillika på kassorna av kostnaderna för pensions-
och dyrtidstillägg till befintliga och blivande pensionärer skulle för
båda kassorna medföra betydande brist. Indragning av allenast årsbidragen
och vakansbesparingarna skulle för bankostatens änke- och pupillkassa kunna
ske med bibehållande av visst, icke oväsentligt överskott. För änke- och pupillkassan
för avdelningskontoren och pappersbruket skulle däremot även en
dylik indragning föranleda avsevärd brist, varigenom det skulle bliva nöd
-
8
Bankoutskottets memorial Nr 6b.
vändigt att för bibehållande av gällande pensionsförmåner avsevärt höja
pensionsavgifterna för delägarna. Genom sådan indragning skulle tillika
omöjliggöras sådan höjning av pensioner och pupilltillägg i sistnämnda kassa,
varigenom dessa förmåner kunde bringas upp till likställighet med motsvarande
förmåner i bankostatens änke- och pupillkassa. Bibehölles däremot
berörda bidrag från riksbankens sida, syntes det icke omöjligt att under den
närmaste tiden åstadkomma dylik ökning av förmånerna.
Under hänvisning till denna utredning framhöllo fullmäktige i riksbanken
i ett till 1930 års bankoutskott avgivet yttrande i ärendet, att ett borttagande
av riksbankens bidrag till avdelningskontorens änke- och pupillkassa dels
skulle göra det omöjligt för kassan att arbeta sig upp till en önskvärd likställighet
med bankostatens kassa, dels ock skulle göra ofrånkomligt att
mycket avsevärt höja avgifterna. Därigenom skulle även vållas betydande
olägenheter för banken, när fråga uppkomme örn befordran eller förflyttning
av tjänsteman från den ena till den andra kassan. Den strävan till
åstadkommande av enhetlighet i fråga örn avdelningskontorens och huvudkontorets
befattningshavare, som under senare år förefunnits, skulle genom
bidragens bortfallande synnerligen försvåras. Fullmäktige förklarade sig
anse, att någon förändring i understöden till de båda kassorna icke borde
komma i fråga.
I utlåtande den 27 maj 1930, nr 58, framlade bankoutskottet för riksdagen
en redogörelse för vad i ärendet förekommit. I samband därmed
uttalade utskottet för egen del bland annat följande:
»Enligt utskottets mening måste det ur flera synpunkter anses önskvärt, att
pensionsvillkoren för delägare i avdelningskontorens familjepensionskassa
såvitt möjligt bringas till överensstämmelse med vad som gäller för delägarna
i bankostatens kassa. Att avsevärda olikheter härutinnan förefinnas
mellan de båda pensionsanstalterna kan i och för sig ej anses tilltalande,
och detta förhållande måste dessutom vara ägnat att försvåra de omflyttningar
av befattningshavare mellan riksbankens huvudkontor och avdelningskontor,
som för ett lämpligt anordnande av arbetet inom riksbanken
kunna vara pakallade. Såvitt av den verkställda utredningen framgår,
synes emellertid möjlighet föreligga att, därest nu utgående bidrag av
allmänna medel bibehållas, inom en nära framtid åstadkomma sådan höjning
av pensionsförmånerna från avdelningskontorens kassa, som erfordras för
likställighet med bankostatens kassa. Med hänsyn härtill har utskottet —
som förutsätter att fullmäktige ägna frågan örn förbättring av pensionsvillkoren
från avdelningskontorens pensionskassa samt om storleken av
riksbankens bidrag till kassan sin uppmärksamhet — ansett sig icke böra
för närvarande tillstyrka någon ändring i nu gällande bestämmelser rörande
bidragen till denna kassa.
Med avseende å bankostatens änke- och pupillkassa skulle, såsom av det
nyss anförda framgår, kunna ifrågasättas en indragning av de från riksbanken
utgående bidragen. Då utskottet likväl icke ansett sig böra nu föreslå en
dylik åtgärd, har detta främst sin grund däri, att enligt utskottets mening
en sammanslagning av de båda pensionskassorna för huvudkontoret samt
för avdelningskontoren och pappersbruket såvitt möjligt bör komma till
Bcinkoutskottets memorial Nr 64.
9
stand samt att frågan om riksbankens bidrag till bankostatens kassa i
avvaktan på undersökning härutinnan icke lämpligen synes böra företagas
till slutlig prövning. Utskottet finner det vara varken ur riksbankens
eller ur dess befattningshavares synpunkt tillfredsställande, att vid detta
verk — vars personal uppgår till ett antal av endast inemot 400 ordinarie befattningshavare
—- finnas två olika familjepensionskassor med skilda bestämmelser
angående pensionsvillkoren m. m. På utskottets initiativ hava tidigare vid
upprepade tillfällen ansträngningar gjorts att åstadkomma en sammanslagning
av de båda kassorna, men dessa förslag hava hittills strandat på motstånd
från delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa. Enligt utskottets mening
lärer det emellertid icke vara omöjligt att anordna en sammanslagning
av de båda kassorna på sådant sätt, att delägarnas i bankostatens änkeoch
pupillkassa rätt ej trädes för när, och det kan vid sådant förhållande
— ej minst i betraktande av att staten genom pensions- och dyrtidstillägg
bestrider en icke oväsentlig del av de till delägarnas efterlevande utgående
pensionsförmånerna -— näppeligen anses rimligt, att från bankostatens änkeoch
pupillkassa lägges hinder i vägen för en sammanslagning, vilken såväl
ur riksbankens som, i varje fall om frågan ses på längre sikt, även ur befattningshavarnas
synpunkt måste bliva till gagn. Utskottet vill med hänsyn
till vad nu anförts förutsätta, att frågan om sammanslagning av de båda
kassorna genom fullmäktiges försorg ånyo upptages till övervägande samt att
förslag till lämpliga åtgärder härutinnan snarast möjligt uppgöres. På
resultatet av undersökningen härutinnan torde enligt utskottets mening frågan
om en ändring i nu gällande regler beträffande riksbankens bidrag till bankostatens
änke- och pupillkassa i första hand få bli beroende.
Vad slutligen angår den av revisorerna jämväl berörda frågan örn indragning
av de förmåner, som av riksbankens medel bestridas till kassornas
pensionärer i form av pensions- och dyrtidstillägg, lärer jämväl ett avgörande
i detta avseende kunna bliva beroende av resultatet av den nyss förutsatta
undersökningen örn sammanslagning av de båda kassorna. Utskottet
vill ej heller beträffande dessa tilläggsförmåner för närvarande ifrågasätta
någon ändring i nuvarande bestämmelser.
I anslutning till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig allenast
böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen omförmäla.»
Kamrarna lade utskottets i utlåtandet gjorda omförmälan till handlingarna
utan att erinran förekom mot vad utskottet i utlåtandet anfört.
*
I skrivelse den 29 januari 1931 omnämnde bankofullmäktige, att full- utskottsbemäktige,
på grund av vad i frågan förekommit vid 1930 års riksdag, beslutit handling
att till styrelsen för riksbankstjänstemcinnens förening överlämna utskottets
nyssnämnda utlåtande med anhållan örn styrelsens yttrande i anledning av
vad utskottet anfört rörande kassornas sammanslagning. I anledning härav
hade föreningens styrelse inhämtat yttrande av styrelsen för bankostatens
änke- och pupillkassa, som anfört bland annat, att styrelsen vore förvissad
örn att kassans delägare så gott som undantagslöst fortfarande icke önskade
en sammanslagning av kassorna. Föreningens styrelse hade därjämte förelagt
ärendet för ett föreningens allmänna möte, som jämväl uttalat sig
mot en sammanslagning av kassorna.
10
Bankoutskottets memorial Nr 6i.
Fullmäktige omförmälde därefter, att från bankostatens änke- och pupillkassa
inkommit utdrag av protokoll, hållet vid ordinarie sammanträde med
kassans delägare och utvisande, att delägarna enhälligt uttalat sin anslutning
till förberörda yttrande av kassans styrelse.
I skrivelsen omnämnde fullmäktige vidare, att fullmäktige uppdragit åt
deputerade att låta verkställa utredning rörande sådan höjning av pensionsförmånerna
i änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor och
pappersbruk, att de komme att utgå med lägst samma belopp som motsvarande
förmåner i bankostatens änke- och pupillkassa, ävensom att fullmäktige
i sinom tid skulle överlämna resultatet av denna utredning till
utskottet.
I fråga örn sammanslagning av kassorna uttalade fullmäktige för egen
del, att då delägarna förklarat sig fortfarande icke önska en dylik sammanslagning,
fullmäktige ansett sig icke böra föreslå några åtgärder i sådant
syfte.
Efter behandling av ärendet avlät bankoutskottet den 15 maj 1931 en
skrivelse i ämnet till fullmäktige, vari utskottet anförde följande:
»Vid den förnyade behandling, som utskottet med anledning av vad sålunda
förekommit ägnat frågan om riksbankens ställning till förevarande
änke- och pupillkassor, har utskottet icke funnit skäl föreligga, som skulle
kunna föranleda ett frånträdande av utskottets tidigare uttalade uppfattning
i fråga om önskvärdheten av en sammanslagning av nämnda kassor. Att
riksbankens befattningshavare i familjepensionshänseende äro fördelade på
två pensionsanstalter med skilda förvaltningar och därav följande möjligheter
att efter delägarnas gottfinnande tillämpa olika pensioneringsgrunder,
kan enligt utskottets mening ur riksbankens synpunkt icke anses tillfredsställande.
Utskottet vidhåller ock sin år 1930 antydda uppfattning att det,
i betraktande av att staten genom pensions- och dvrtidstillägg bestrider en
icke oväsentlig del av de till kassornas pensionärer utgående förmånerna,
icke kan anses rimligt, att från bankostatens änke- och pupillkassa lägges
hinder i vägen för en ur statens synpunkt önskvärd sammanslagning, under
förutsättning att denna kan ske på sådant sätt, att delägarnas rätt ej trädes
för när. Självfallet kan från statens sida icke förefinnas något intresse av
att onödigtvis inkräkta på delägarnas befogenheter med avseende å kassans
organisation och förvaltning eller pensioneringsgrundernas fastställande, men
lika uppenbart är att, därest staten lämnar ett avsevärt ekonomiskt stöd
åt kassan och dess pensionärer, det icke kan anses oskäligt, att detta understöd
vid behov förknippas med villkor, som ur statsnyttans synpunkt kunna
finnas påkallade.
I överensstämmelse med den uppfattning, som här antytts, anser utskottet
för sin del, att ett allvarligt försök ånyo bör göras att åstadkomma en
sammanslagning av de båda änke- och pupillkassorna. För sådant ändamål
torde — efter slutförande av den av fullmäktige igångsatta utredningen
angående åtgärder för sådan höjning av pensionsförmånerna i avdelningskontorens
kassa, som erfordras för likställighet med bankostatens kassa —
genom fullmäktiges försorg böra upptagas närmare förhandlingar med representanter
för de båda kassorna samt förslag upprättas angående de villkor
Bankoutskottets memorial Nr 64.
11
och grunder, enligt vilka en sammanslagning'' må kunna ske med beaktande
av såväl delägarnas rätt som statens intressen. Denna undersökning, för
vilken biträde av försäkringsmatematisk sakkunnig i mån av behov torde
böra anlitas, lärer kunna slutföras inom sådan tid, att yttrande och förslag
i ämnet kan underställas bankoutskottet vid 1932 års riksdag.
I avvaktan på nu berörda undersökning har utskottet ansett sig icke
böra föreslå någon ändring beträffande nu utgående förmåner av riksbankens
medel till de båda kassorna eller till deras pensionärer. Därest en
sammanslagning av kassorna kan genomföras på ur statens synpunkt godtagbara
villkor, synas goda skäl tala för utanordnande till den nya gemensamma
kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning, motsvarande
vad som hittills varit fallet beträffande de båda nuvarande kassorna,
i den mån sådant understödjande befinnes erforderligt för säkerställande
av den gemensamma kassans möjligheter att fullgöra sin uppgift.
Skulle det däremot visa sig, att en sammanslagning på för staten antagliga
villkor icke är möjlig att ernå, saknas enligt utskottets mening anledning
att låta bidrag från riksbankens sida vidare utgå till bankostatens änkeoch
pupillkassa, som under nuvarande förhållanden synes vara i stånd
att utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser. Likaledes lärer vid en
dylik utgång det av revisorerna väckta förslaget om indragning av dyrtidsoch
pensionstillägg böra upptagas till förnyad prövning med avseende å
sistnämnda kassa, åtminstone såvitt angår blivande pensionärer från kassan.
Med åberopande av det anförda anhöll utskottet, att fullmäktige ville
vidtaga erforderliga åtgärder för frågans behandling i enlighet med vad i
utskottets skrivelse angivits samt därefter till 1932 års riksdags bankoutskott
inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, vartill fullmäktige
kunde finna anledning.
I skrivelse till bankoutskottet den 10 mars 1932 hava fullmäktige i riks- Nu föreligbanken
omnämnt, att fullmäktige med anledning av vad 1931 års banko- gande ututskott
anfört uppdragit åt deputerade att verkställa ytterligare utredning redning.
i ärendet. I samband därmed hade beräkningar rörande änke- och pupillkassornas
ekonomiska ställning vid början av år 1931 m. m. utförts av f. d.
byråchefen Dickman. Den av Dickman verkställda utredningen är i avtryck
fogad såsom bilaga till detta memorial.
Fullmäktige hava vidare omnämnt, att styrelsen för bankostatens änkeoch
pupillkassa, som beretts tillfälle att taga del av Dickmans beräkningar
samt bankoutskottets skrivelse den 15 maj 1931, anmodats att i anledning
därav avgiva förnyat yttrande i ärendet; och bade styrelsen i skrivelse den
29 december 1931 anfört följande:
»Delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa, vilka vid ordinarie sammanträde
den 8 innevarande december i huvudsak fått del av resultatet av
utredningen rörande denna kassa, hava funnit, att kassans ekonomiska
ställning syntes medgiva någon böjning av dc från kassan utgående pensionerna;
och liava delägarna med stöd härav beslutit, att det i § 7 stycket
l:o b) kassans reglemente omförmälda tilläggsbeloppet 150 kronor från och
med den 1 juli 1932 skulle böjas till 300 kronor samt att det sålunda förhöjda
12
Bankoutskottets memorial Nr 61.
Utskottet.
tilläggsbeloppet skulle utgå jämväl till pensionsberättigade efter delägare,
som före nämnda dag avlidit eller eljest avgått ur tjänsten.
På grund av vad sålunda förekommit och då resultatet av den utav
Dickman i ärendet verkställda utredningen, såvitt densamma angår de
ekonomiska förutsättningarna för sammanslagningen av kassorna, synes giva
stöd åt den mening, styrelsen enligt sitt den 6 september 1930 avgivna yttrande
företrätt till frågan örn dylik sammanslagning, har styrelsen icke funnit
anledning frånträda nämnda mening.»
För egen del hava fullmäktige anfört, att då bankostatens kassa handhaves
och förvaltas av medlemmarna i kassan och dessa fortfarande ansåge
sig icke böra medgiva en sammanslagning av kassorna, fullmäktige funne
sig böra föreslå, att ärendet angående ifrågasatt sådan sammanslagning måtte
avskrivas.
Vad anginge frågan om önskvärda förbättringar i pensionsförmånerna
från avdelningskontorens änkekassa, syntes — yttra fullmäktige vidare —
hittills verkställda utredningar giva vid handen, att för en höjning av pensionsförmånerna
måste förutsättas höjning av pensionsavgifter för kassans
delägare och eventuellt även ökat bidrag till kassan från riksdagen. Med
hänsyn härtill ansåge fullmäktige tidpunkten för närvarande icke vara lämplig
för framläggande av förslag i sådant syfte.
Såsom av det anförda framgår, har bankoutskottet intagit den ståndpunkten,
att en prövning av det förslag örn indragning av riksbankens
bidrag till bankostatens änke- och pupillkassa, vilket väckts av 1929 års
statsrevisorer, borde tills vidare uppskjutas i avvaktan på undersökning
rörande sammanslagning av de båda änke- och pupillkassorna för befattningshavare
vid riksbanken. För åstadkommande av en sådan sammanslagning,
vilken ur riksbankens synpunkt måste anses i hög grad önskvärd,
hava tidigare på utskottets initiativ vid upprepade tillfällen gjorts ansträngningar,
men försöken i detta avseende hava strandat på motstånd från
delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa. I syfte att undanröja grunden
för den obenägenhet att medgiva en sammanslagning av kassorna,
som från nämnda delägares sida kommit till synes, underströk utskottet
år 1931 — på sätt också tidigare antytts — att ett förslag till en sammanslagning
borde grundas på sådana förutsättningar, att delägarnas rätt
ej träddes för när. Utskottet ställde jämväl i utsikt att, därest en sammanslagning
av kassorna kunde genomföras på ur statens synpunkt godtagbara
villkor, utskottet ville medverka till utanordnande till den nya gemensamma
kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning, motsvarande
vad som för närvarande är fallet beträffande de båda nuvarande
kassorna, i den mån sådant understödjande befunnes erforderligt. Samtidigt
framhöll utskottet att, därest det skulle visa sig, att en sammanslagning
på för staten antagliga villkor icke vore möjlig att ernå, enligt utskottets
mening anledning saknades att låta bidrag från riksbankens sida
Bankoutskottets memorial Nr 64.
13
vidare utgå till bankostatens änke- och pupillkassa, som syntes vara i stånd
att utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser.
Av den nu verkställda försäkringstekniska utredningen framgår, att en
sammanslagning av de båda kassorna under sådan likställighet i avseende å
deras ekonomiska ställning, att delägarnas i bankostatens änke- och pupillkassa
ekonomiska intressen ej åsidosattes, skulle kunna ske med ett kapitaltillskott
från statens sida, motsvarande en ökning av de sammanlagda bidragen
till båda de nuvarande kassorna från nu utgående belopp — vilket vid
utredningen upptagits till en genomsnittligt beräknad summa av 27 000 kronor
för år — till 37 100 kronor för år eller med i genomsnitt drygt 10 000 kronor
årligen.
Delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa hava emellertid fortfarande
avböjt att även under de av utskottet angivna förutsättningarna ingå
på en sammanslagning av de båda kassorna. Vid sådant förhållande och
då bestämmanderätten över kassan torde tillkomma dess delägare, lärer
en sammanslagning — hur påkallad den än må vara — för närvarande icke
vara möjlig att åstadkomma.
Med den ställning, delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa sålunda
intagit i denna fråga, och i betraktande av kassans ekonomiska läge
finner fitskottet anledning icke föreligga att vidare från riksbankens sida
understödja kassans pensionering. Utskottet vill därför förorda, att såväl
riksbankens fasta bidrag som medgivandet för kassan att komma i åtnjutande
av vakansbesparingar må upphöra från och med den 1 juli 1932. Likaledes
bör enligt utskottets uppfattning från och med nämnda tidpunkt överlåtas på
kassan själv att sörja för de förhöjningar av pensionerna, som hittills i form
av pensionstillägg och dyrtidstillägg bestritts av riksbankens medel. Beträffande
sistnämnda förmåner synes det dock av billighetsskäl kunna ifrågasättas,
att indragningen begränsas att avse efterlevande till delägare, vilka
kunnat inverka på den av kassan i frågan nu intagna ståndpunkten. Med
hänsyn härtill och då av praktiska skäl indragningen av tilläggsförmånerna
torde böra hänföras till samma tidpunkt, som föreslagits för bidragens upphörande,
vill utskottet föreslå, att pensions- och dyrtidstillägg för efterlevande,
vilka pensionerats eller pensioneras redan före den 1 juli 1932, fortfarande
få bestridas av riksbanken enligt de grunder, som äro eller må bliva gällande
beträffande dylika förmåner åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst.
Med avseende å avdelningskontorens änke- och pupillkassa är det givetvis
fortfarande önskvärt, att kassan snarast må sättas i stånd att höja pensionsförmånerna
till likställighet med vad som gäller i bankostatens änke- och
pupillkassa. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig för närvarande icke
böra föreslå någon ändring beträffande understöd från riksbankens sida till
sistnämnda kassa eller dess pensionärer. En förutsättning för fortsatt oförminskat
bidrag synes dock böra vara, att deliigarna sjiilva göra de uppoff
-
14
Bankoutskottets memorial Nr 64.
ringar, som därjämte erfordras för en snar ökning av pensionsförmånerna
till blivande pensionärer. En höjning av pensionsavgifterna torde härvid vara
ofrånkomlig. Sådan höjning synes ej heller vara obillig, enär delägarnas avgifter
i förevarande kassa äro avsevärt lägre än pensionsavgifterna i de familjepensionskassor,
som finnas upprättade för personal inom den civila statsförvaltningen,
avlönad enligt samma lönesystem, som gäller för riksbankens befattningshavare.
I anslutning till vad nu anförts förutsätter utskottet, att åtgärder
snarast vidtagas för den höjning av delägarnas avgifter, som för förbättring
av pensionsförmånerna i avdelningskontorens änke- och pupillkassa
prövas erforderlig och skälig.
En indragning, på sätt föreslagits, av årsbidraget till bankostatens änkeoch
pupillkassa påkallar viss ändring i § 45 gällande bankoreglemente. Till
denna fråga återkommer utskottet i annat sammanhang.
På grund av vad i det föregående yttrats får utskottet hemställa,
att riksdagen må besluta,
I) att det av riksbankens medel hittills bestridda bidraget
till bankostatens änke- och pupillkassa å 200 kronor årligen
skall, räknat från och med den 1 juli 1932, upphöra att utgå;
II) att nämnda kassa från och med den 1 juli 1932 icke
vidare må uppbära vakansbesparingar av riksbankens
medel; samt
III) att å pensioner, som beviljas att utgå från kassan
från och med den 1 juli 1932 eller tidpunkt därefter, icke må
av riksbankens medel bestridas pensions- eller dyrtidstillägg.
Stockholm den 31 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren*, Stendahl,
Berling*, Bjurström, Bodin* och Bengtsson;
fran andra kammaren: herrar Winkler*, Lovén, Svensson i Betingetorp*,
Hoglund i Göteborg, Carlsson i Solberga, Edberg* och Andersson i Falkenberg*.
Ej närvarande vid memorialets justering.
Bankoutskottets memorial Nr 6b.
15
Bilaga.
Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank.
Med anledning av Bankoutskottets skrivelse till Fullmäktige i riksbanken
den 15 maj 1931 har jag erhållit i uppdrag att utreda: dels Bankostatens
änke- och pupillkassas ställning vid 1931 års ingång, under förutsättning att
Riksbankens årliga bidrag å 200 kronor och vakansbesparingarna indragas
från och med år 1933, dels huruvida under vissa förutsättningar sådan höjning
av pensionsförmånerna i Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk kan göras från och med 1932 års ingång, att
de komma att utgå med lägst samma belopp som motsvarande förmåner i
Bankostatens änke- och pupillkassa, dels ock under vilka förutsättningar
en sammanslagning av de båda kassorna skulle kunna åstadkommas, utan
att i Bankostatens änke- och pupillkassa delägarnes rätt trädes för när.
Till grund för nu ifrågavarande utredning har jag lagt samma försäkringstekniska
grunder som i min utredning den 25 april 1930. Dock har jag gjort
den avvikelsen från antagandena i den föregående utredningen, att jag nu
ansett mig kunna räkna med, att det framtida årliga beloppet av delägaravgifterna
kommer att bliva lika med medeltalet för de 6 senaste åren, medan
jag i min förra utredning antog det lika med medeltalet för de 3 av de senaste
6 åren, då avgifterna varit lägst.
A. Bankostatens änke- och pupillkassa.
Av bil. 1 framgår, att jag under de ovan angivna förutsättningarna beräknat
aktivas överskott över passiva vid 1931 års ingång till 2 428 000—2 114 800
= 313 200 kronor.
B. Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk.
Under de senast förflutna 6 kalenderåren hava de vakansbesparingar, som
utgått till de båda kassorna, uppgått till följande belopp:
Vakansbesparingar.
År |
Banköstatens kassa |
Avdelningskontorens kassa |
Summa |
1925 ....... |
3 286:21 |
1 141:09 |
4 427:30 |
1926 ....... |
3780:65 |
3 412: 29 |
7 192:94 |
1927 ....... |
3 909:66 |
4 589:38 |
8 499:04 |
1928 ....... |
10 535:38 |
8 570: 28 |
19 105 : 66 |
1929 ....... |
5 098: 04 |
2617: 55 |
7 715:59 |
1930 ....... |
3 243: 75 |
2 655:40 |
5 899:15 |
Summa |
29853:69 |
22 985: 99 |
52 839: 68 |
Medeltal |
4 975: 61 |
3 831:00 |
8 806:61 |
Bankoutskottet har i sin ovan nämnda skrivelse gjort följande uttalande:
Därest en sammanslagning av kassorna kan genomföras på ur statens syn
-
16
Bankoutskottets memorial Nr 64.
punkt godtagbara villkor, synas goda skäl tala för utanordnande till den nya
gemensamma kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning,
motsvarande vad som hittills varit fallet beträffande de båda nuvarande
kassorna, i den mån sådant understödjande befinnes erforderligt för
säkerställande av den gemensamma kassans möjligheter att fullgöra sin uppgift.
Skulle det däremot visa sig, att en sammanslagning på för staten antagliga
villkor icke är möjlig att ernå, saknas enligt utskottets mening anledning
att låta bidrag från riksbankens sida vidare utgå till bankostatens änkeoch
pupillkassa, som under nuvarande förhållanden synes vara i stånd att
utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser. ) Örn en sammanslagning av
kassorna icke är möjlig att ernå och det skulle anses förefinnas fog för att
på denna grund indraga såväl Riksbankens hittillsvarande direkta bidrag å
200 kronor som ock de vakansbesparingar, som utgå till Bankostatens kassa,
skulle alltså utan ökad kostnad för Riksbanken dessa båda poster kunna
överföras till Avdelningskontorens kassa. Den osäkerhet, som förorsakas av
vakansbesparingarnas stora variationer, skulle emellertid, såsom nedan visas,
göra det vanskligare att redan från och med år 1933 höja pensionsförmånerna
1 Avdelningskontorens kassa till samma belopp som i Bankostatens, än om i
stället ett konstant belopp, motsvarande medeltalet för exempelvis de 6 senaste
åren, utgingo från och med är 1933. Detta belopp är, såsom av ovanstående
sammanställning synes, omkring 8 800 kronor. Tillsammans med överflyttningen
av det hittillsvarande bidraget till Bankostatens kassa å 200 kronor
skulle då Riksbankens direkta anslag till Avdelningskontorens kassa kunna
från och med år 1933 ökas med 9 000 kronor.
Bil. 2 utvisar sålunda ställningen av Änke- och pupillkassan vid Riksbankens
avdelningskontor och pappersbruk vid 1931 års ingång, under förutsättning
att från och med år 1932 de äldre änkepensioner, som nu utgå med
24 % av pensionsunderlaget, höjas till 25 % därav, dessutom samtliga änkeoch
barnpensionerna med 150 kronor, pensionerna till ogifta döttrar över
50 år med 75 kronor och pupilltilläggen med 100 kronor, samt att från och
med år 1933 vakansbesparingarna indragas, men det hittills utgående anslaget
från Riksbanken å 18 000 kronor ökas med 9 000 till 27 000 kronor.
Av bilagan framgår, att jag beräknat aktivas överskott över passiva till
2 701 400—2 579 400 = 122 000 kronor. Då den erforderliga försäkringsfonden
med hänsyn till såväl nuvarande som framtida delägare anses vara skillnaden
mellan passiva eller kassans förpliktelser till delägarna och kapitalvärdet
av de framtida delägaravgifterna, blir denna fond 2 579 400—529 700
--2 049 700. Det beräknade överskottet utgör alltså 5,95 % av försäkringsfonden.
Med hänsyn härtill synes mig, att de ifrågasatta höjningarna av
pensionsförmånerna under de angivna förutsättningarna kunna vidtagas från
och med 1932 års ingång.
Om däremot i stället för en kontant ökning med 9 000 kronor å Riksbankens
anslag alla vakansbesparingarna från och med år 1933 skulle utgå till
Avdelningskontorens kassa, vore det med hänsyn till vakansbesparingamas
synnerligen slöra variationer allt för oförsiktigt att för framtiden räkna med
deras medeltal för alla 6 åren. Om man i stället, liksom vid den närmast
föregående utredningen, räknar med medeltalet för de 3 av dessa år, då beloppen
varit lägst, blir medeltalet 5 840 kronor och kapitalvärdet av detta belopp,
utgående årligen från och med år 1933, 137 700 kronor, med vilket belopp
posten I. 1) b) å 212 200 kronor i aktiva skulle ersättas. Aktivas överskott
över passiva skulle därigenom minskas med 74 500 kronor till 47 500 kronor,
Bankoutskottets memorial Nr 64.
17
vilke! belopp endast utgör 2,32 % av försäkringsfonden. Det kan ifrågasättas,
om ej detta är väl litet såsom säkerhetsfond och att det därför för förslagets
genomförande vore av försiktighetsskäl påkallat att förknippa det nied vissa
övergångsbestämmelser, t. ex. att redan utgående pensioner och pupilltillägg
ej skulle höjas. Härigenom skulle passiva och således även försäkringsfonden
minskas med ett beräknat belopp av 65 800 kronor och överskottet sålunda
ökas med samma belopp till 113 300 kronor, vilket bleve 5,71 % av den till
ett belopp av 1 983 900 minskade försäkringsfonden. Emellertid skulle genom
denna inskränkning likställigheten med Bankostatens kassa bliva mindre fullständig,
vilket särskilt efter en eventuell sammanslagning av kassorna kunde
visa sig olägligt.
C. Frågan om sammanslagning av de båda kassorna.
Skulle man utgå ifrån, att vid en eventuell sammanslagning de förutsättningar,
under vilka bil. 1 och bil. 2 äro uppgjorda, fortfarande skulle gälla
för den sammanslagna kassan, bleve i denna aktiva 2 428 000+2 701 400
=5 129 400 kronor och passiva 2 114 800+2 579 400 = 4 694 200 kronor samt
alltså aktivas överskott över passiva 435 200 kronor. Försäkringsfonden eller
skillnaden mellan passiva och kapitalvärdet av de framtida delägaravgifterna
bleve 4 694 200—(411 100+529 700) = 3 753 400 kronor. Överskottet bleve
alltså 11,59 % av försäkringsfonden.
örn åter en sammanslagning av de båda kassorna icke kommer till stånd
och kassornas ställning efter höjning av pensionsförmånerna i Avdelningskontorens
kassa skulle bliva sådan, som bil. 1 och bil. 2 utvisa, synes genom
överskottet i Bankostatens kassa å 313 200 kronor, d. v. s. 18,38 % av försäkringsfonden,
en avsevärd höjning av pensionsförmånerna i kassan vara möjlig
att genomföra, under det att överskottet i Avdelningskontorens kassa å
blott 122 000 kronor, d. v. s. 5,95 % av försäkringsfonden, ännu icke torde
medgiva någon nämnvärd ytterligare höjning av pensionsförmånerna i denna
kassa.
Om det anses vara Bankostatens kassas rätt att vidtaga sådan höjning av
pensionsförmånerna och då den ifrågasatta sammanslagningen skall ske på
sådant sätt, att delägarnas rätt ej trädes för när, följer därav, att sammanslagningen
icke får lägga hinder i vägen för sådan höjning av pensionsförmånerna
i den sammanslagna kassan, örn Bankostatens kassas delägare
vilja vidtaga så stor höjning av pensionsförmånerna, som kassans soliditet
medgiver, kräves därför vid sammanslagningen ett relativt lika stort överskott
i Avdelningskontorens kassa som i Bankostatens och härför erfordras
en ytterligare förhöjning av Riksbankens anslag.
En höjning av pensionsförmånerna i Bankostatens kassa kan emellertid
ske på olika sätt, t. ex. genom höjning av den i reglementets § 7, l:o a)
angivna procent av pensionsunderlaget, varmed pensionerna skola utgå, eller
genom höjning av det i § 7, l:o b) angivna tilläggsbeloppet, 150 kronor.
I S 7, 3:o stadgas, att pensionerna kunna av delägarna höjas, örn och när
kassans ställning det medgiver, dock med iakttagande att tilläggsbeloppet
enligt 1 :o b) ej sättes högre än 300 kronor. Av delägare i kassan har uttalats
deras avsikt att, så snart kassans ställning det medgiver, söka genomföra
denna senare höjning av änke- och barnpensionerna med 150 kronor och den
därav enligt reglementets § 11 följande höjningen av pension lill ogift dotter
över 50 år med 75 kronor. 1 mitt uppdrag ingår därför alt undersöka möjligheten
härav och de ekonomiska villkoren för alt motsvarande pensions
Biliang
till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 36 hafi. (Nr 64—66.) 2
18
Bankoutskottets memorial Nr 64.
förhöjning skulle kunna genomföras vid en sammanslagning av de båda
kassorna.
Örn den ifrågavarande höjningen av pensionerna skulle genomföras för
Bankostatens kassa från 1932 års ingång, har jag beräknat kapitalvärdet av
höjningen för änke- och barnpensionerna till 196 000 kronor och för pensionerna
till ogifta döttrar till 42 100 kronor eller sammanlagt 238 100 kronor.
Härigenom komme sålunda det i bil. 1 angivna beloppet av passiva att ökas
till 2 114 800 + 238 100 = 2 352 900 kronor och aktivas överskott över passiva
att minskas till 313 200—238 100 = 75 100 kronor. Försäkringsfonden eller
skillnaden mellan passiva och kapitalvärdet av delägaravgifterna blir
2 352 900—411 100= 1 941 800 kronor och överskottet 3,87 % av försäkringsfonden.
Örn för jämställdhet med Bankostatens kassa motsvarande ytterligare
pensionsförhöjningar skulle göras för Avdelningskontorens kassa, har jag
beräknat kapitalvärdet av höjningen för änke- och barnpensionerna till
243 500 kronor och för pensionerna till ogifta döttrar till 44 700 kronor eller
sammanlagt 288 200 kronor. Härigenom komme sålunda i bil. 2 passiva
att ökas till 2 579 400+288 200 = 2 867 600 kronor. Utan någon höjning
av anslaget till kassan skulle således passiva överstiga aktiva med 2 867 600
2 701 400 = 166 200 kronor. Detta belopp motsvaras av ett årligt anslag
för all framtid av 6 518 kronor. Försäkringsfonden eller skillnaden mellan
passiva och kapitalvärdet av de framtida delägaravgifterna blir 2 867 600
a29 700 = 2 337 900 kronor. Örn man fordrar att överskottet i Avdelningskontorens
kassa skall vara lika stor del av försäkringsfonden som i
Bankostatens kassa, behöver överskottet uppbringas till 90 400 kronor,
d. v. s. 3,87 % av försäkringsfonden. Detta belopp motsvaras av ett årligt
anslag å 3 545 kronor. Inalles skulle då erfordras en ökning i det årliga
anslaget å 6 518+3 545 = 10 063 kronor eller avrundat till hela hundratal
10 100 kronor. Tillsammans med de i bil. 2 upptagna anslagen å 27 000
kronor, skulle hela det årliga anslaget för all framtid, som skulle fordras
för likställighet kassorna emellan vid en eventuell sammanslagning, belöpa
sig till omkring 37 100 kronor.
I det föregående har jag antagit, att dyrtids- och pensionstillägg fortfarande
oavkortade skulle utgå från Riksbanken även till pensionärerna i
Bankostatens kassa. I sin ovan nämnda skrivelse yttrar emellertid Bankoutskottet,
att, därest en sammanslagning av kassorna på för staten antagliga
villkor icke är möjlig att ernå, även det av revisorerna väckta förslaget
örn indragning av dyrtids- och pensionstillägg lärer böra upptagas till förnyad
prövning med avseende å Bankostatens kassa, åtminstone såvitt angår
blivande pensionärer från kassan.
Med anledning härv har jag redan nu under två olika antaganden gjort
en ytterst summarisk och på grund av ovissheten beträffande "de framtida
dyrtids- och pensionstilläggen mycket osäker uppskattning av den inverkan
på kassans ställning, som skulle kunna bliva följden av att Riksbankens
bestridande av den helt eller delvis upphörde.
I min föregående utredning angav jag, att år 1929 uppgingo i Bankostatens
kassa dyrtidstilläggen till 19 156 kronor och pensionstilläggen till
355 kronor eller sammanlagt 19 511 kronor. År 1930 var motsvarande
belopp 16 330+382:98= 16 712:98 kronor.
Såsom första alternativ har jag antagit, att dyrtids- och pensionstilläggen
Bankoutskottets memorial Nr 64.
19
från och med år 1933 bliva desamma som år 1929 och att kapitalvärdet
vid 1933 års ingång av då utgående dyrtids- och pensionstillägg blir detsamma
som kapitalvärdet vid 1930 års ingång av de då utgående. Såsom
andra alternativ antager jag, att dyrtids- och pensionstilläggen från och
med år 1933 bliva desamma som år 1930 och att kapitalvärdet vid 1933
års ingång av då utgående dyrtids- och pensionstillägg blir detsamma som
kapitalvärdet vid 1931 års ingång av de då utgående. Genom att diskontera
kapitalvärdena vid 1933 års ingång 2 år tillbaka har jag kommit till
följande kapitalvärden vid 1931 års ingång av de från och med år 1933
utgående dyrtids- och pensionstilläggen.
Kapitalvärde vid 1931 års ingång av Alternativ 1 Alternativ 2
dyrtids- och pensionstillägg kronor kronor
1) utgående vid 1933 års ingång .... 195 700 157 700
2) senare börjande ............... 264 300__236 300
Summa 460 000 394 000
Örn Riksbanken från och med år 1933 skulle upphöra att bestrida alla
dyrtids- och pensionstillägg och i stället Bankostatens kassa skulle bestrida
dem, skulle alltså det i bil. 1 angivna överskottet å 313 200 kronor övergå
till brist, enligt förra alternativet uppgående till 460 000—313 200 = 146 800
kronor, enligt det senare till 394 000—313 200 = 80 800 kronor.
Örn åter Riksbanken fortfarande skulle bestrida dyrtids- och pensionstilläggen
för de vid 1933 års ingång utgående pensionerna, men ej för de
därefter börjande, och Bankostatens kassa i stället skulle bestrida dessa
senare, skulle kassans överskott vid 1931 års ingång minskas, enligt förra
alternativet till 313 200—264 300 = 48 900 kronor, enligt det senare till
313 200—236 300 = 76 900 kronor.
Örn Riksbankens bekostande av dyrtids- och pensionstilläggen till pensionärer
i Bankostatens kassa skulle upphöra helt och hållet eller endast
för de senare börjande pensionerna, skulle emellertid detta, på grund av
att kassan ej kan åläggas skyldighet att utbetala dyrtids- och pensionstillägg,
möjligen kunna leda till att dessa komine att bortfalla, i förra fallet
även för de vid 1933 års ingång redan utgående pensionerna, i senare fallet
endast för senare börjande, särskilt örn från och med år 1932 änkepensionerna
höjdes med 150 kronor och pensionerna till ogifta döttrar över 50 år
med 75 kronor, på grund av den ökade kostnad denna höjning skulle
medföra.
Slutligen ber jag få framhålla, att icke blott dessa beräkningar över dyrtids-
och pensionstillägg äro mycket osäkra, utan även, såsom jag i mili
förra utredning påpekade, särskilt den omständigheten, att uppgifter saknas
örn föräldralösa ogifta döttrar mellan 21 och 50 år vållar osäkerhet i beräkningarna,
samt att utredningen gjorts under den förutsättningen, alt icke
delägarantalet i kassorna ökas genom nya ordinarie befattningars tillkomst,
vilket skulle medföra ökade pensionsförpliktelser, till vilkas täckande
de enligt nuvarande bestämmelser utgående avgifterna skulle vara alldeles
otillräckliga.
Stockholm (leii 4 november 1931.
Karl Dickman.
20
Bankoutskottets memorial Nr 64.
Bankostatens änke- och pupillkassa.
Ställningen vid 1931 års ingång.1
Passiva. Kronor Kronor
Kapitalvärdet av
I. Utgående pensioner till
1) änkor .......................................... 380 000
2) barn under 18 år (pupilltillägg).................. 4 700
3) ogifta döttrar över 50 år.......................... 95 400
II. Blivande änke- och barnpensioner efter
1) nuvarande delägare
a) ur tjänst .............................. 107 800
b) i tjänst ................................ 714 600 822 400
2) framtida delägare .................................. 480 300
III. Blivande pupilltillägg till
1) nuvarande barn, vilkas fader lever ............ 8 600
2) framdeles födda barn.............................. 36 400
IV. Blivande pensioner till vid 50 år ogifta döttrar
1) nuvarande under 50 år
a) kända .................................. 99 400
b) okända.................................. 84 300 183 700
2) framdeles födda .................................... 35 700
V. Omkostnaderna ................................................
Summa
Aktiva.
I. Kapitalvärdet av
1) Riksbankens anslag år 1931 och 1932 .......... 400
2) vakansbesparingar år 1931 och 1932 ............ 3 600
3) delägaravgifter...................................... 411 100
II. Tillgångar vid 1931 års ingång................................
Summa
Aktivas överskott över passiva ..............................
Bil. 1.
Kronor
480 100
1 302 700
45 000
219 400
67 600
2 114 800
415 100
2 012 900
2 428 000
313 200
Om Riksbankens direkta anslag och vakansbesparingarna indragas från och med år 1933
Bankoutskottets memorial Nr 64.
21
Bil. 2.
Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk.
Ställningen vid 1931 års ingång.1
Passiva. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kapitalvärdet av I. Utgående pensioner till 1) änkor ................................. 2) barn under 18 år (pupilltillägg) ..... 3) ogifta döttrar över 50 år............. |
382 000 |
417 800 |
|
II. blivande änke- och barnpensioner efter 1) nuvarande delägare a) ur tjänst............................ b) i tjänst.............................. 2) framtida delägare ....... ............. |
.. 191100 |
1 lil 600 |
1 664 700 |
lil. Blivande pupill tillägg till 1) nuvarande barn, vilkas fader lever . 2) framdeles födda barn................. |
14 400 |
69 100 |
|
IV Blivande pensioner till vid 50 år ogifta 1) nuvarande under 50 år a) kända .............................. b) okända............................... 2) framdeles födda....................... |
döttrar .. 196 400 |
309 700 |
357 800 |
70 000 |
|||
Summa |
2 579 400 |
Aktiva.
I. Kapitalvärdet av
1) Riksbankens anslag
a) det nu utgående å 18 000 kr. årligen 459 000
b) beräknat tillägg å 9 000 kr. fr. o. m.
år 1933.............................. 212 200 671 200
2) vakansbesparing år 1931 och 1932 ............ 6 600
3) delägaravgifter.................................... 529 700
11. Tillgångar vid 1931 års ingång................................
Summa
Aktivas överskott över passiva................................
1 207 500
1 493 900
2 701 400
122 000
1 Under förutsättning att från och med år 1932 pensioner och pupilltillägg höjas till
samma belopp som i Bankostatens änke- och pupillkassa samt att från och med år 1933
vakansbesparingarna indragas men det hittills utgående direkta anslaget från Riksbanken
å 18 000 kronor ökas med 9 000 kronor.