Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
9
Nr 63.
Ankoin Ull riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av primärkrediten
för jordbruksfastigheter.
I en inom första kammaren väckt motion nr 249, vilken hänvisats till
bankoutskottets förberedande behandling, har herr Gustafsson, Per, jämte
två av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn förslag till 1933 års riksdag örn erfor
derlig ändring i nu gällande sparbankslag och övriga författningar för
att inteckningar, liggande inom 60 procent utav taxeringsvärdet å jordbruksfastighet,
må såsom hypotek intaga samma ställning som innehaves
av inteckningar inom halva taxeringsvärdet å dylik fastighet».
Till stöd för denna hemställan anföres i motionen följande:
»Från olika håll har uttalats, att örn den nästa år kommande allmänna
fastighetstaxeringen medför en mera avsevärd nedgång i fastigheternas
taxeringsvärde, så skulle detta särskilt vad jordbruket beträffar komma
att medföra betydande svårigheter i kredithänseende. Detta är säkerligen
också riktigt.
En nedsättning t. ex. med 20 procent utav en fastighets taxeringsvärde
förskjuter också det primära belåningsvärdet — enligt nu tillämpade
grunder — nedåt med 10 procent. Såvitt man nu kan döma, kommer dock
det taxeringsvärde, som fastställes nästa år, att bliva satt under intryck
av en ekonomisk depressionstid, och därför troligen för taxeringsperioden
säkert ligga i underkant utav det-verkliga värdet. Under sådana förhållanden
torde knappast några berättigade farhågor behöva uppstå, ifall
man utsträcker primärkrediten till att omfatta 60 procent utav det nya
taxeringsvärdet. Detta får anses gälla åtminstone för jordbruksfastigheter.
En sänkning med intill 20 procent av en fastighets nuvarande
taxeringsvärde skulle då icke medföra en rubbning av de stående lån,
som äro lämnade mot inteckningar inom halva taxeringsvärdet för fastigheten.
»
Det i motionen berörda spörsmålet har varit föremål för prövning av jordbruket -jordbruksutredningen, som — på sätt framgår av dess den 12 april 1932 redningen.
avgivna betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter
— i frågan inhämtat yttranden från representanter för de
kreditinrättningar, vilka i främsta rummet tillhandahålla jordbruket primärkredit,
d. v. s. hypoteksföreningarna och sparbankerna.
Härvid har styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank såsom sin
mening uttalat, att det ej borde bliva fallet, att hypoteksföreningarna
tinning till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 85 höft. (Nr 62—63)
‘2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Utskottet.
skulle komma att kräva förstärkning av säkerheterna för hypotekslån å
sådana egendomar, vilkas taxeringsvärden vid instundande taxering komme
att avsevärt nedgå, eller att föreningarna skulle komma att uppsäga
dylika lån. Därest de formella förutsättningarna varit uppfyllda vid
lånens beviljande, syntes inga åtgärder i nämnda riktning komma att
från föreningarnas sida vidtagas under förutsättning, att årsavgifterna
i medgiven ordning erlades och övriga villkor för lånens innehavande
fullgjordes samt att framställning ej gjordes örn inteckningarnas frigörande
från alltför värdefulla delar av de belånade egendomarna.
Av Svenska sparbanksföreningens styrelse har i förevarande fråga uttalats,
att i det stora flertalet av våra större sparbanker någon högbelåning
av inteckningar i jordbruksfastighet icke syntes äga rum, under det
att i åtskilliga smärre landsbygdssparbanker förhållandet syntes vara det
motsatta. Med den ingående kännedom man i dessa senare sparbanker
ägde örn fastigheternas värde hade man nog ofta ansett sig kunna belåna
inteckningar, som i förhållande till taxeringsvärdet läge ganska högt. I
vad mån en sänkning av taxeringsvärdena komme att föranleda sparbankerna
till uppsägning av inteckningslån, syntes i mycket bero på den
ställning, som sparbanksinspektionen och de allmänna ombuden komme
att intaga. I sitt eget välförstådda intresse syntes sparbankerna vara
mest benägna att förfara med allra största försiktighet och inskränka sig
till att söka förstärka de svaga lånen med supplementär säkerhet, eventuellt
omlägga högre liggande delar av sådana lån från fasta lån till
amorteringslån. Minst av allt torde sparbankerna vara benägna att framkalla
exekutiva auktioner, som vore ägnade att pressa ned fastighetsvärdena
ytterligare.
Att vidtaga sådan ändring av sparbankslagen, att inteckningar inom
60 procent av taxeringsvärdet skulle intaga samma ställning, som nu innehades
av inteckningar inom halva taxeringsvärdet, vore i hög grad
förhastat. Varje åtgärd, som vore ägnad att uppluckra sparbankernas
fasthet, borde avvisas. Med. hänsyn till övergångsbestämmelserna § 73
mom. 7 i gällande sparbankslag syntes ej heller något behov av lagstiftning
i förevarande avseende föreligga.
För egen del har jordbruksutredningen uttalat, att då en sänkning av
taxeringsvärdena, som ej bleve alltför stor, icke skulle medföra mera
djupgående konsekvenser i avseende å jordbrukets primärkredit, jordbruksutredningen
icke ansåge sig böra åtminstone tillsvidare föreslå några
särskilda åtgärder med hänsyn till den befarade nedgången i jordbrukets
fastighetsvärden.
Av den genom jordbruksutredningen i ärendet förebragta utredningen
synes framgå, att — åtminstone vad beträffar hypoteksföreningarna och
sparbankerna, vilka tillsammans tillgodose den övervägande delen av
jordbrukets primärkredit — en sänkning av taxeringsvärdena å jord
-
11
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
bruksfastigheterna icke i avseende å nämnda kredit skalle medföra några
större olägenheter av den art, som i motionen antytts. Vid sådant
förhållande föreligger enligt utskottets mening icke något verkligt behov
av åtgärder i motionens syfte. Det lärer dessutom ligga i sakens natur,
att en åtgärd med så vittutseende konsekvenser, som en höjning av den
i gällande lagar och förordningar förutsatta övre gränsen för jordbrukets
primärkredit skulle innebära, icke bör genomföras enbart på grund av en
befarad sänkning av taxeringsvärdena. Även relativt betydande förändringar
i taxeringsvärdena torde icke kunna i och för sig anses utgöra tillräckligt
skäl för vidtagande av en ändring i fråga örn primärkreditens
avgränsning uppåt, i den mån denna är angiven i en viss relation till taxeringsvärdet.
Med avseende särskilt å den i motionen ifrågasatta ändringen av sparbankslagen
i syfte att sparbanks fordringar på grund av lån mot säkerhet
av inteckningar inom 60 procent av taxeringsvärdet skulle intaga
samma ställning, som för närvarande innehavas av lån mot inteckningar
inom halva taxeringsvärdet, vill utskottet, i anslutning till vad
svenska sparbanksföreningens styrelse anfört, endast framhålla att en
sådan ändring icke skulle kunna undgå att inverka försvagande på sparbankernas
soliditet. Till en dylik åtgärd vill utskottet icke giva sin
medverkan.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet funnit sig böra
avstyrka bifall till den föreliggande motionen och får sålunda hemställa,
att förevarande motion 1:249 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: se anteckning a utlåtandet nr 62.