Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. ni.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om vissa ändringar % lagen den 12 mai 1897 (nr 27) för
Sveriges riksbank.

I en till riksdagen avlåten, den 20 maj 1932 dagtecknad proposition nr
258, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag örn vissa ändringar
i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Berörda lagförslag är av följande lydelse (ändringar oell tillägg i förhållande
till nuvarande lydelse hava här av utskottet utmärkts genom
kursivering; jämför motsvarande kursiveringar i den å sid. 4 i det följande
återgivna, nu gällande lydelsen):

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ lagen den 12 maj 1897 för Sveriges
riksbank1 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

6 $.

Riksbanken---kronor.

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,
Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter
samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken
att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner

1 Senaste lydelse se 1930:114.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. ,‘!4 haft. (Nr 60—61.)

1

Äldre bestämmelser.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

kronor. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar
från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att
lärida till efterrättelse. Det åligger fullmäktige i riksbanken att, så snart
ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande
vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.

7 §.

Riksbankens --— sammanräknade:

a) lätt —--statspapper;

b) allmänna — — — börs;

c) på utrikes---kassan;

d) växlar---riket;

e) hos — — — räkning;

f) medel, utlånade pa bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra
miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens
sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av
högst etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar
(primär sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån
samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i
löpande räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades
täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än 25 miljoner
kronor. Örn den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen översteg
ett belopp av 60 miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning av minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så
gott som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901
genomfördes därför den utvidgning av densamma, att riksbanken med -

Bankoutskottets utlåtande Nr 60

3

gavs rätt att utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda
belopp av 100 miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska
kassan översteg 40 miljoner kronor. Enligt sistnämnda lag fick den
metalliska kassan ej bibehållas vid lägre belopp än 40 miljoner kronor.

Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12
augusti 1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft.

De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo, att den kontingent,
varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla beloppet av den metalliska
kassan, höjdes från 60 miljoner kronor till 125 miljoner kronor
eller med 65 miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten ökades emellertid
ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes, att riksbankens utländska
guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning i utlandet
icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.
Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig mellan
25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten genom
1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till 75 miljoner kronor.

Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen
utökats med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag samma dag, som upphörde att gälla med ingången av
1915 års riksdag, infördes en bestämmelse örn rätt för Konungen att
medgiva riksbanken utvidgad sedelutgivningsrätt. Bestämmelsen härom
hade sin plats i 6 § andra stycket riksbankslagen. Denna Konungens rätt
förnyades genom särskild lag den 25 maj 1915, som gällde till ingången
av 1916 års riksdag. Även genom lag den 20 juni 1918 erhöll Konungen
rätt att medgiva riksbanken viss ytterligare sedelutgivning. Lagen förnyades
av urtima riksdagen samma år samt av lagtima riksdagen 1919.
Sistnämnda lag upphörde att gälla tjugu dagar efter det 1919 års urtima
riksdag sammanträtt.

Den Konungen medgivna rätten kom till användning dels den 20 december
1918, då Konungen medgav riksbanken att utgiva sedlar till det
angivna maximibeloppet, 125 miljoner kronor, dels ock den 31 mars 1919.
då medgivandet begränsades till ett belopp av 50 miljoner kronov. Sistnämnda
medgivande avsåg tiden till och med den 31 juli 1919.

Vid sidan av de författningar, på grund varav Konungen under vissa
tider ägt att mellan riksdagarna medgiva en utvidgad sedelutgivningsrätt,
är genom lag den 25 maj 1915 i 6 § andra stycket riksbankslagen
stadgat, att örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, Konungen och riksdagen samfällt må
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125 miljoner
kronor utöver det belopp, som omfattas av den ordinära sedelutgivningsrätten.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

hSL. Riksbankens sedelutgivningsrätt har senast reglerats genom lag den
9 maj 1930. Genom denna lag bestämdes omfattningen av den ordinära
sedelutgivningsrätten till 250 miljoner kronor utöver dubbla metalliska
kassan, varjämte, bland annat, minimibeloppet för metalliska kassan höjdes
från 75 miljoner kronor till 150 miljoner kronor. De nu gällande bestämmelserna
återfinnas i följande paragrafer i riksbankslagen:

3 Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i
, $ sågs, samt därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner
kronor.^ (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva
riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem
miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken
att, sa snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,
motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits. (Lag den 25 maj 1915, nr 134.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens
metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade''

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna, hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i
metalliska kassan; (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;

f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmälas under a) och b). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)

. 8 §• Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken
tillhörigt, dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld, dels
ock, intill ett belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska
kassan, på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio
miljonär kronor. (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

fuUmtkli es 1 sk.rivelse den 13 maj 1932 Fava fullmäktige i riksbanken gjort framframställning
ställning örn vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande riksban beZämZelsel

keilS sedelutSivningsrätt. Fullmäktige hava därvid till en början medes
amme ser. delat följande tabell till belysande av den metalliska kassan, sedelutgiv ningsrätten,

sedelcirkulationen och sedelreserven under vissa perioder
av den tid, varunder de nuvarande bestämmelserna tillämpats:

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

Senare

halvåret

1930

Förra

halvåret

1931

Senare

halvåret

1931

Januari

1931

— april

1932

i

milj

o n

e r k

r o n o r

Metallisk kassa:

högst................................

hh

242.8

s/i

240.8

V*

238.2

3/i

240.8

301*

205.9

lägst .................................

81/i»

240.8

30/6

238.2

n/io

198.6

B0/4

239.8

>/i

205.8

medeltal

242.0

239.9

219.4

240.2

205.9

Sedelutgivningsrätt:

högst.................................

6A

735.5

“/i

731.«

lh

726.4

3/l

731.6

30 Ii

661.9

lägst .................................

,5/n

689.0

28/3

719.5

s4/<°

624-4

38/s

719.5

’h

661.6

medeltal

720.7

729.0

670.4

729.3

661.8

Sedelcirkulation:

högst.................................

30 ''

l__/8

612.6

3°/e

586.8

30/e

594.4

3,A

579.5

3,/s

601.2

lägst .................................

!6/7

499.6

-lh

477.9

25/>

498.8

nh

477.9

™/2

466.1

medeltal

548.4

521.7

544.8

518.8

522.7

Sedelreserv:

högst...............................

l,h

212.9

2‘/i

252.9

26/7

217.6

2*/i

252.9

20/,

195.6 !

30la

121.8

30 le

139.7

3»/„

52.9

31/o

81/„

60.5

medeltal

172.8

207.3

125.c

210.5

139.0

I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:

»Översikten belyser bland annat den minskning av den metalliska kassan,
som inträdde under senare halvåret 1931. I samband därmed nedgick
sedelutgivningsrätten, och då sedelomloppet under nämnda period var
ungefär lika högt, som under motsvarande tid 1930, utvisade medeltalet
för sedelreserven en nedgång, som i det närmaste motsvarade minskningen
av sedelutgivningsrätten. Det lägsta beloppet för sedelreserven under
senare delen av år 1931 utgjorde ej mer än omkring 53 miljoner kronor.
Framför allt på grund av nedgången i guldkassan har sedelreserven
under de fyra första månaderna av 1932 i genomsnitt varit betydligt
lägre än under motsvarande tid år 1931. Därtill har dock även bidragit,
att medeltalet för sedelcirkulationen innevarande år varit något högre
än under nästlidet år. Sedelreserven nådde under januari—april detta
är sitt lägsta belopp den 31 mars, då den utgjorde 60 miljoner kronor,
motsvarande endast omkring 10 procent av beloppet utelöpande sedlar.»

I skrivelsen har härefter framhållits, hurusom fullmäktige redan i slutet
av år 1931 ansett sig böra taga under övervägande frågan örn sådan
ändring av bestämmelserna angående sedelutgivningsrätten, att denna
gjordes mindre beroende av guldkassans storlek än vad nu är fallet. Anledning
till en förändrad lagstiftning i berörda avseende syntes föreligga
framför allt med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget, vilket fullmäktige
ansåge motivera, att riksbanken i avseende å sedelutgivningen
bereddes ökad handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Därigenom skulle
banken bliva bättre rustad att motstå de påfrestningar på penningvä -

G

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

sendet, som eventuellt kunde inträda. Exempelvis skulle banken hava
större möjlighet att disponera sina tillgångar i guld och utländska valutor
på det vid varje tillfälle lämpligaste sättet. Försiktigheten syntes
bjuda att genom beslut av innevarande års riksdag bereda riksbanken
den rörelsefrihet, som kunde anses vara tillfyllest.

Fullmäktige hava vidare erinrat om att enligt 6 § andra stycket riksbankslagen
Konungen och riksdagen samfällt äga att under vissa förutsättningar
medgiva riksbanken en extra sedelutgivningsrätt omfattande
125 miljoner kronor, samt att således en ökning av sedelutgivningsrätten
med berörda belopp kan, så länge riksdagen är samlad, genomföras utan
ändring av nämnda lagrum. Den innevarande år inträdda ökningen av
sedelomloppet och minskningen av sedelreserven syntes ej vara större, än
att utnyttjandet av nu berörda utvidgningsmöjlighet torde erbjuda tillräcklig
marginal, nämligen under förutsättning att oförutsedda omständigheter
ej tillstötte. Emellertid gjorde tidsläget det nödvändigt att räkna
med möjligheten av att särskilda krav komme att ställas på riksbanken.
Fullmäktige hava till utveckling härav vidare anfört:

»Exempelvis kan utvecklingen i utlandet framkalla en krisskärpning,
som föranleder en plötslig, mer eller mindre tillfällig ökning av sedelbehovet
även inom vårt land. Skulle de gällande lagbestämmelserna förhindra
en ökning av tillgången på betalningsmedel, kunde därav framkallas
farhågor, vilket skulle ytterligare stegra sedelbehovet. Såsom
förut antytts, bör riksbanken hava möjlighet ej blott till ökad sedelutgivning
vid oförändrad guldkassa utan jämväl att kunna i någon mån minska
guldkassan utan att samtidigt nödgas att genom kreditinskränkningar
åstadkomma en begränsning av sedelomloppet. Erinras må, att enligt
gällande bestämmelser sedelutgivningsrätten nedgår med ett belopp, som
är dubbelt så stort som det belopp, varmed guldkassan minskas. Formella
hinder böra ej stå i vägen för ett utnyttjande av guldkassan såsom
betalningsmedel till utlandet i större utsträckning än nu är möjligt.»

Fullmäktige hava förklarat, att med hänsyn till nu anförda omständigheter
en utvidgning av sedelutgivningsrätten måste betecknas såsom en
under nuvarande förhållanden nödvändig försiktighetsåtgärd.

I fråga örn sättet för genomförande av en utvidgad sedelutgivningsrätt
hava fullmäktige — efter omnämnande av vissa utvägar, som tidigare
varit föremål för fullmäktiges övervägande — stannat för att förorda, att
under nuvarande förhållanden, då det ej syntes lämpligt att åstadkomma
en lagstiftning på längre sikt, lagändringarna inskränktes dels till en ökning
av beloppet av den extraordinära sedelutgivningsrätt, som riksbanken
enligt 6 § andra stycket riksbankslagen under vissa förutsättningar kan erhålla,
samtidigt som möjlighet bereddes att medgiva en dylik extra sedelutgivning
även då riksdagen ej vore samlad, dels ock till någon lindring av
de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna på beskaffenheten av
den supplementära sedeltäckningen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 7

Beträffande förutsättningarna för extraordinär sedelutgivningsrätt hava
fullmäktige anfört följande:

Den ändring av (i § andra stycket riksbankslagen, som erfordrades för
att bereda möjlighet till utvidgning av sedelutgivningsrätten mellan riksdagarna,
lämpligen syntes kunna genomföras på det sätt, att lagrummet
erhölle en avfattning, som anslöte sig till stadgandet i § 72 regeringsformen
örn rätt för Konungen att på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken
befrielse för viss tid från skyldigheten att inlösa sina sedlar med
guld. Såväl i nu ifrågavarande paragraf i riksbankslagen som i nyssnämnda
paragraf i regeringsformen föreskreves emellertid, att i lagrummet
avsett medgivande finge lämnas riksbanken allenast om sådant nied
hänsyn till krig, krigsfara eller svår ''penningkris prövades oundgängligen
nödigt. Enligt fullmäktiges mening syntes det ej påkallat, att lika''stränga
förutsättningar uppställdes för ett medgivande av extraordinär sedelutgivningsrätt
som för ett medgivande av befrielse från sedelinlösningsskyldigheten.
Till stöd för att villkoren att medgiva ökad sedelutgivningsrätt
ej borde göras alltför rigorösa syntes kunna anföras, bland annat, att ali
mänheten icke borde hysa någon tvekan örn att riksbanken, i händelse
behov därav skulle inträda, komme att beviljas erforderlig utvidgning av
sedelutgivningsrätten. Fullmäktige hava i överensstämmelse med vad
sålunda anförts föreslagit, att såsom villkor för att den extraordinära sedelutgivningsrätten
skall kunna medgivas uppställes, att sådant med hänsyn
lill utomordentliga omständigheter prövas nödigt.

Beträffande maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten
hava fullmäktige framhållit, att en betryggande höjning härav utöver
det nuvarande, 125 miljoner kronor, syntes erforderlig. Sedelutgivningsrätten
syntes böra fastställas till ett så högt belopp, att även vid en
ökning av sedelomloppet eller en minskning av guldkassan en så avsevärd
marginal återstode, att allmänheten ej funne anledning till oro på
grund av sedelreservens ringa belopp. Fullmäktige föresloge därför, att
maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten fastställdes
till 350 miljoner kronor.

Med avseende slutligen å de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna
å beskaffenheten av den supplementära sedeltäckningen hava fullmäktige
anfört:

Bestämmelserna örn supplementär täckning avsåge i främsta rummet
att utgöra en garanti för, att de placeringar, som motsvarade utgivna
sedlar, ägde rum i så likvida tillgångar, att åt sedelcirkulationen förlänades
nödig elasticitet. Beloppet av utelöpande betalningsmedel borde
nämligen städse så snabbt som möjligt kunna anpassas efter sedelbankens
politik. Fullmäktige, som till fullo erkände betydelsen av nu berörda
synpunkt, hade ej kunnat underlåta att taga under övervägande
frågan, huruvida de nuvarande bestämmelserna örn supplementär täck
ning kunde förhindra en utvidgning av sedelutgivningsrätten. Underett
krisläge kunde det bliva svårt att iakttaga, att en plötsligt inträdande
ökning av kreditgivningen ägde rum under sådana former, att villkoren

Förutsättningarna
tor
extraordinär
sedelutgivningsrätt.

Den extraordinära

sedelutgivningens
maxi
mibelopp.

Den supplementära
sedel
täckningen.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

om supplementär täckning bleve uppfyllda. Men ägde detta ej rum, bleve
bestämmelserna örn en ökning av sedelutgivningsrätten till större eller
mindre del illusoriska. Det syntes därför nödvändigt, att viss jämkning
av gällande täckningsbestämmelser vidtoges, och detta torde lämpligen
kunna genomföras pä det sätt, att riksbanken medgåves att såsom supplementär
täckning få inräkna intill ett visst högsta belopp jämväl lån
mot annan säkerhet än som angåves i 7 § a) och b) riksbankslagen. Endast
sådana lån borde enligt fullmäktiges mening därvid ifrågakomma,
vilka utlämnats på en bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid. För de lån, vilka enligt 7 § f) av lagen redan
finge inräknas, funnes ej någon bestämmelse angående löptiden. Dessa
lån torde dock utan undantag uppfylla nämnda villkor. Det syntes därför
lämpligen böra föreskrivas, att för samtliga lån, vilka finge inräknas
i den supplementära täckningen, löptiden skulle vara begränsad på
angivet sätt.

Det högsta belopp, till vilket lån mot annan säkerhet än den i 7 § a) och
b) omförmälda skulle få tillföras den supplementära täckningen, syntes
böra fastställas till 100 miljoner kronor eller omkring tjugu procent av
den sedelmängd, varav omsättningen under de senaste åren visat sig hava
ett konstant behov.

Riksbankens utlåning mot annan säkerhet än statspapper och andra
guldkantade obligationer uppginge i allmänhet endast till mindre betydande
belopp. Enligt fullmäktiges mening borde möjlighet att i den
supplementära sedeltäckningen få inräkna lån mot ej guldkantad säkerhet
endast under extraordinära förhållanden föranleda en ändring av den
i detta avseende tillämpade praxis.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt bifall till bankofullmäktiges
framställning.

Föredragande devartementschefen har — efter sammanfattande redogörelse
för nu gällande bestämmelser beträffande sedelutgivningsrätten
samt för fullmäktiges förslag till ändrade regler härutinnan —
för egen del i detta avseende yttrat följande:

»Under hänvisning till de av bankofullmäktige angivna skälen för de
nu omförmälda ändringsförslagen finner jag mig böra giva dem samtliga
min anslutning. Sålunda är det uppenbart att såväl under den nu
rådande ekonomiska krisen som eljest särskilda förhållanden kunna inträffa
mellan riksdagarna, som kunna göra det av synnerlig vikt för
riksbanken att redan innan riksdagen samlats erhålla en ökad sedelutgivningsrätt.
Det föreslagna stadgandet av innebörd, att extraordinär
sedelutgivningsrätt må av Konungen på framställning av bankofullmäktige
och efter samråd med riksgäldsfullmäktige mellan riksdagarna medgivas,
när sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt, synes, sammanställt med att riksdagens godkännande skall vara
erforderligt för att medgivandet i framtiden skall lända till efterrättelse,
innebära fullt tillfredsställande garantier för att en ökning av sedelutgivningsrätten
kommer att medgivas endast i sådana fall, då densamma
måste anses påkallad i det allmännas intresse. Att maximibeloppet för
den extraordinära sedelutgivningsrätten höjes på sätt bankofullmäktige
föreslagit innebär självfallet icke någon befrielse från skyldigheten att
begränsa varje medgivande av ökad sedelutgivning till att avse allenast

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 9

det belopp, som nied hänsyn till de föreliggande omständigheterna prövas
nödigt.»

Med avseende å fullmäktiges förslag örn viss ändring i bestämmelserna
örn den s. k. supplementära se del t kokning en har departementschefen
förklarat sig finna de av fullmäktige för ifrågavarande
ändringsförslag anförda skälen övertygande, varför departementschefen
givit jämväl detta förslag sin anslutning.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet med därvid fogad bilaga, innefattande
redogörelse för sedelutgivningsbestämmelserna i vissa främmande länder.

Med avseende å riksbankens sedelutgivningsrätt innebär det föreliggande
förslaget sådana ändringar i nu gällande regler att dels åt Konungen
skulle tillerkännas befogenhet att, när riksdagen ej är samlad,
på framställning av bankofullmäktige och efter samråd jämväl med riksgäldsfullmäktige
lämna sådant medgivande till utvidgad sedelutgivning,
som för närvarande kan meddelas endast av Konungen och riksdagen
samfällt, dels såsom förutsättning för medgivande till extraordinär
sedelutgivningsrätt — vare sig det lämnas av Konungen och riksdagen
samfällt eller av Konungen allena — skulle angivas, i stället för nu gällande
villkor örn oundgänglig nödvändighet pä grund av krig, krigsfara
eller svår penningkris, att sådant medgivande med hänsyn till utomordentliga
omständigheter prövas nödigt, dels ock den extraordinära
sedelutgivningsrättens maximibelopp skulle höjas från 125 miljoner kro
nor till 350 miljoner kronor.

De sålunda föreslagna ändringarna har utskottet ansett sig böra tillstyrka.
Såsom bankofullmäktige i sin skrivelse i ämnet framhållit, hiden
utvidgning i sedelutgivningsrätten, som ett genomförande av berörda
ändringar skulle medföra, och den ökade rörelsefrihet, riksbanken härigenom
skulle erhålla, att betrakta såsom en av rådande exceptionella förhållanden
påkallad försiktighetsåtgärd. Ett beslut i enlighet med fullmäktiges
och Kungl. Maj:ts förslag föranleder sålunda självfallet icke
någon rubbning i de allmänna riktlinjer, som av statsmakterna angivits
för penningpolitiken under den närmaste framtiden. I fråga örn höjningen
av maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten
vill utskottet i anslutning till vad departementschefen uttalat understryka,
att nämnda höjning givetvis icke innebär någon befrielse från
skyldigheten att avväga varje medgivande av ökad sedelutgivning till
att motsvara vad som med hänsyn till olika föreliggande omständigheter
prövas nödigt.

Jämväl den ifrågasatta lindringen av de i 7 § riksbankslagen uppställda
fordringarna på beskaffenheten av den supplementära sedeltäckning
en har utskottet ansett sig böra tillstyrka.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. .‘Ii hafi. (Nr lill IM

10 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
tran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren*, Ström
i Lidköping, Stendahl, Möller*, Bjurström och Bodin*;

från andra kammaren: herrar Winkler*, Bäcklund*, Lovén, Svensson i Betingetorp*,
Ryberg, Carlsson i Solberga, Wigforss* och Johansson i Edsbyn.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.