Bankoutskottets memorial Nr 4S.
7
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 1.30 e. m.
Memorial, angående viss ändring av § CO i reglementet för riksgäldskontoret.
I Ira ga om riksgäldskontorets skyldighet att bevaka statens intressen
lios de med statslån understödda järnvägsbolagen stadgas i § 60 av det
den 4 juni 1930 utfärdade reglementet för riksgäldskontoret bland annat
följande:
»Det åligger fullmäktige ej mindre att, örn anledning därtill gives, söka
förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med
åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning
till riksgäldskontoret, användas till bestridande av andra utgifter an sådana,
som äro nödvändiga för järnvägsdriftens uppehållande, än även,
därest tvångsförsäljning sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken riksgäldskontoret
bar inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara,
att dylik försäljning ej må ske till lägre pris, än att denna fordran av
köpeskillingen varder betäckt.»
I skrivelse till bankoutskottet den 10 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, att, då avfattningen av berörda stadgande i vad det
avsåge riksgäldskontorets skyldighet att vid tvångsförsäljning av järnvägsfastigbet
bevaka statens intecknade fordran, icke synts fullmäktige tillfredsställande,
fullmäktige tagit under övervägande, huruvida icke en
ändring av detsamma borde genomföras. I sadant syfte bade fullmäktige
låtit verkställa en utredning i ämnet, varefter fullmäktige i nämnda
skrivelse framlagt resultatet av denna utredning.
I denna skrivelse anföra fullmäktige vidare:
Jämlikt föreskrift i av riksdagen vid olika tillfällen meddelade bestämmelser
angående understöd från såväl allmänna järnvägslånefonden som
bibanelånefonden Ilar staten till säkerhet för. utbekommande av fordran
på grund av utlämnade lån erhållit inteckning med förmånsrätt, framför
varje annan fordran i den järnväg, för vars anläggning den ifrågavarande
försträckningen beviljats.
På grund av ekonomiska svårigheter för med statslån understödda jarnvägsaktiebolag
hava statsmakterna i talrika fall nödgats lämna medgivande
till en reglering av bolagens skuldförhållande för erhallna statslån.
Dessa regleringar gingo under tidigare år vanligen ut på, att vid en
viss tidpunkt förfallna ränte- och kapitalbelopp, som vederbörande bolag
ej förmått gälda, finge kapitaliseras till nya lån att förräntas och amor
-
8
Bankoutskottets memorial Nr 48.
teras på ungefär enahanda villkor som det ursprungliga statslånet och
med skyldighet för bolaget att för det nybildade lånet lämna inteckningssäkerhet,
som då i allmänhet ej kunde bestå i inteckning med bästa förmånsrätt
utan sådan med förmånsrätt efter det ursprungliga statslånet
och i vissa fall även efter inteckning för av bolaget upptagen enskild
gäld. Under senare år hava regleringarna av statslånen i allmänhet inneburit
viss avskrivning av statens fordran, ibland endast beträffande upplupna
räntor men i vissa fall även omfattande delar av kapitalet. I flera
fall bar staten i samband med sådana regleringar även nödgats medgiva
vederbörande bolag att i och för anskaffande av rörelsekapital disponera
inteckning (å belopp från 50,000 till 200,000 kronor) med förmånsrätt framför
statens, som således nedflyttats. I ett par fall har staten utöver sin
inteckning i den järnväg, för vars byggande lån beviljats, såsom ytterligare
säkerhet för detta erhållit inteckningar med förmånsrätt efter vissa
andra i annan samma järnvägsbolag tillhörig järnvägsfastighet.
Vidare må nämnas, att vid vissa skuldregleringar med nedskrivning
av statens fordran stadgats skyldighet för vederbörande bolag att från
viss bestämd tid förränta och amortera en del av det nedskrivna skuldbeloppet,
varemot förräntning och amortering av överskjutande skuldbelopp
ställts på framtiden.
Här nedan lämnas en redogörelse för flertalet av de fall, då på grund
av skuldreglering avvikelser från de för järnvägslånefonderna gällande
intecknings- och betalningsförhållandena inträtt.
a) Järnvägar med främmande inteckningar med förmånsrätt före statens.
1. Borna—Klintehamn—Hablingbo järnväg.
Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolags skuld för de statslån, som beviljats
för anläggning av Klintehamn—Roma och Klintehamn—Hablingbo
järnvägar, nedskrevs år 1931 till 215,000 kronor. Denna skuldsumma
fördelades på två lån å respektive 150,000 kronor och 65,000 kronor. Det
förra lånet skall förräntas och amorteras från och med den 1 juli 1939.
Beträffande det senare lånet äga riksgäldsfullmäktige att fr. o. m. nyssnämnda
dag påfordra erläggandet av annuitet, örn och i den mån fullmäktige
finna bolagets ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande.
Till säkerhet för de två nybildade lånen innehar riksgäldskontoret inteckningar
i Roma—Klintehamn—Hablingbo järnväg å 150,000 kronor
och G5,000 kronor. Dessa inteckningar gälla med förmånsrätt efter en i
järnvägen beviljad inteckning å 50,000 kronor, över vilken bolaget äger
att självt förfoga. Dessutom hava tolv landskommuner på Gotland samt
Svenska sockerfabriksaktiebolaget iklätt sig borgen för lånet å 150,000
kronor.
2. Slite—Roma järnväg.
Slite—Roma järnvägsaktiebolags skuld för statslånet reglerades år 1928
pa så sätt, att bolaget den 29 september samma år till riksgäldskontoret
kontant inbetalade ett belopp av 150,000 kronor jämte 4 V» procent ränta
från och med den_ 1 januari 1928 samt avlämnade skuldförbindelse för
ett nybildat lan a 50,000 kronor. Återstoden av skulden avskrevs.
Bankoutskottets memorial Nr 48.
9
Å det nya lånet skäll ränta icke debiteras och annuitet icke erläggas
för tiden till den 1 juli 1937. Därefter äga fullmäktige påfordra inbetalning
av ränta och annuitet, om och i den mån fullmäktige finna bolagets
ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande.
Till säkerhet för lånet innehar riksgäldskontoret inteckning å 50,000
kronor i Slite—Roma järnväg. Inteckningen gäller med förmånsrätt närmast
efter en annan i järnvägen beviljad inteckning likaledes å 50,000
kronor, över vilken bolaget äger att själv förfoga.
3. Varberg—Ätrans järnväg.
Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolags skuld för de två statslån, vilka
utlämnats för anläggning och fullbordande av bolagets järnväg, nedskrevs
år 1930 till 500,000 kronor, vilken skuldsumma uppdelades på två
lån å respektive 150,000 kronor och 350,000 kronor. Å det förra lånet
skulle annuitet erläggas första gången den 31 december 1930 och sedermera
Minilia, dag varje år intill dess lånet bleve slutbetalt. Å det senare
lånet skulle fullmäktige äga att under vissa i Kungl. Maj:ts brev den 2
maj 1930 angivna förutsättningar framdeles debitera ränta och påfordra
erläggandet av annuitet.
Säkerheten för de båda nya lånen utgöres av inteckningar i Varberg—
Ätrans järnväg, gällande med förmånsrätt näst efter två andra inteckningar
å 50,000 kronor vardera. Den ena av dessa äger bolaget använda
för erhållande av rörelsekapital; den andra, vilken innehaves av riksgäldskontoret,
får efter medgivande av fullmäktige användas för nyanläggningar
eller nyanskaffningar, vilka anses ur affärsmässig synpunkt
fördelaktiga. Dessutom innehar riksgäldskontoret borgen av Varbergs
stad för lånet å 150,000 kronor.
4. Åmål—Årjängs järnväg.
(Omfattande bandelarna Åmål—Årjäng, Åmål—Örnäsviken och Hallanda—Kättilsbyn.
)
Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag har erhållit fyra särskilda statslån
å sammanlagt 5,063,250 kronor. Såsom hypotek för dessa lån innehar
riksgäldskontoret inteckningar å samma belopp i ovannämnda järnväg.
Inteckningarna gälla med förmånsrätt närmast efter andra inteckningar
i järnvägen å tillsammans 200,000 kronor, vilka utgöra säkerhet för ett av
bolaget hos postsparbanken upptaget lån å sistnämnda belopp.
b) Järnvägar med främmande inteckningar, liggande mellan två av
statens.
1. Linköping—Vimmerby järnväg.
För anläggning av denna järnväg erhöll Östra Centralbanaus järnvägsaktiebolag
år 1899 ett statslån å 1,710,000 kronor. Bolagets skuld för detta
lån reglerades år 1916 på sä sätt, att de vid årets början förfallna annuitets-
och räntebeloppen, tillsammans 1,342,046 kronor 46 öre, kapitaliserades
till ett nytt lån. Till säkerhet för detta avlämnades inteckningar å
1,100,000 kronor i ovannämnda järnväg och å 250,000 kronor i Vimmerby
10
Bankoutskottets memorial Nr 48.
—Hultsfreds järnväg. I avseende på förmånsrätten ligga dessa efter de
inteckningar, som utgöra hypotek för tre av bolaget under åren 1901, 1916
och 1925 upptagna obligationslån. Genom avbetalningar å de båda äldsta
obligationslånen hava under tiden efter förenämnda skuldreglering åtskilliga
inteckningar blivit frigjorda och de flesta av dessa hava efter
hand överlämnats till riksgäldskontoret såsom förstärkning av säkerheten
för 1916 års statslån. Statslånen och obligationslånen hava på grund
av inteckning förmånsrätt i de två bandelarna i nedan angivna ordning:
Järnvägen Linköping—Vimmerby Inteckningar å:
1. 1899 års statslån .................................... kronor 1,425,000
2. 1901 års obligationslån .............................. » 585,000
3. 1925 års obligationslån .............................. » 450,000
4. 1916 års statslån .................................... » 1,100,000
Järnvägen Vimmerby—Hultsfred
1. 1916 års obligationslån .............................. » 250,000
2. 1916 års statslån .................................... » 250,000.
2. Sala—Gysinge—Hagaströms järnväg.
Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag häftar i skuld till riksgäldskontoret
för två statslån, nämligen ett å 1,545,500 kronor, beviljat för
anläggning av ovannämnda järnväg, och ett annat å 300,049 kronor 94 öre,
vilket bildades år 1914 genom kapitalisering av förfallna, oguldna belopp
å det ursprungliga statslånet. Till säkerhet för det förra lånet innehar
riksgäldskontoret inteckning med första förmånsrätt i järnvägen, därefter
följa ett flertal inteckningar å tillsammans S60,000 kronor, vilka i
första hand utgöra hypotek för tre av bolaget upptagna obligationslån
samt diverse skulder till enskilda personer och i andra hand för 1914 års
statslån.
3. Uddevalla—Leia agens järnväg.
Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuld för det ursprungliga
statslånet å 1,247,000 kronor reglerades år 1925 på så sätt, att därav bildades
tre nya lån, nämligen
ett å 978,764 kronor 91 öre, motsvarande den vid 1925 års början kvarstående,
icke förfallna kapitalskulden jämte anståndsräntan, den senare
reducerad till sitt dåvarande värde;
ett å 268,235 kronor 9 öre, motsvarande den till betalning förfallna kapitalskulden
jämte en del av den debiterade, oguldna räntan; samt
ett å 309,520 kronor 10 öre, motsvarande återstoden av nyssnämnda
ränta.
Till säkerhet för de nya lånen innehar riksgäldskontoret inteckning i
Uddevalla—Lelångens järnväg å ovanstående tre belopp. Inteckningarna
för de två förstnämnda lånen gälla med bästa och sins emellan lika förmånsrätt.
Därefter följa fem inteckningar å tillsammans 250,000 kronor,
vilka utgöra hypotek för bolagets lån hos Enskilda järnvägarnas pensionskassa.
Efter dessa ligger inteckningen för statslånet å 309,520 kronor
10 öre.
Bankoutskottets memorial Nr 48.
11
c) Järnvägar, där staten har inteckning med bästa förmånsrätt och därjämte
säkerhet i annan samma ägare tillhörig järnväg.
1. Falkenbergs järnväg.
Enligt medgivande av 1928 års riksdag nedsätta Falkenbergs järnvägsaktiebolags
skuld för det ursprungliga statslånet å 505,000 kronor till
452,520 kronor 2G öre. Därjämte stadgades, att annuitet å det nedskrivna
skuldbeloppet icke skulle utgå under åren 1928—1941, utan skulle bolaget
endast vara skyldigt att under sagda period årligen erlägga ett belopp av
10.000 kronor såsom ränta å lånet.
Såsom hypotek för det nya lånet jämte ränta innehar riksgäldskontoret
inteckning å 505,000 kronor i bandren Holsljunga—Limmared, varjämte
bolaget till säkerhet för lånet pantsatt åtskilliga inteckningar å tillsammans
1,130,000 kronor, beviljade i bandelarna Falkenberg—Fridhemsberg,
Fridhemsberg—Älvsered, Älvsered—Mjöbäck och Mjöbäck—Holsljunga, i
den mån dessa inteckningar icke behöva tagas i anspråk för bolagets
obligationslån av år 1898 samt därutöver för rörelseförlag till belopp av
100.000 kronor. Å obligationslånet återstår för närvarande ett oguldet belopp
av 316,000 kronor.
Bolaget har ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet för det nedskrivna
statslånet. I anledning härav hava fullmäktige, jämlikt medgivande
i Kungl. Maj:ts brev den 24 maj 1928, den 28 maj 1931 förklarat
den med bolaget samma år träffade uppgörelsen förfallen.
2. Gullbärna—Torsås järnväg.
För anläggning av denna järnväg utlämnades under åren 1897—1899 ett
statslån å 537,500 kronor till Östra Blekinge järnvägsaktiebolag. Till säkerhet
härför innehar riksgäldskontoret inteckning i järnvägen å samma
belopp, gällande med bästa förmånsrätt. Genom kapitalisering av förfallna,
oguldna belopp å nämnda lån bildades år 1910 ett nytt lån å 108,000
kronor. Säkerheten för detta utgöres av en med första förmånsrätt gällande
inteckning i den bolaget jämväl tillhöriga bandelen Bergkvara—
Torsås.
3. Linköping—Vimmerby järnväg.
Se redogörelsen för denna järnväg under b/l. härovan.
4. Vetlanda—Sävsjö järnväg.
Aktiebolaget Vetlanda järnvägar häftar i skuld till riksgäldskontoret
för ett statslån å ursprungligen 300,000 kronor, som beviljades för anläggning
av Vetlanda—Sävsjö järnväg. Såsom säkerhet för lånet innehar
riksgäldskontoret inteckning å 300,000 kronor, gällande med bästa _ förmånsrätt,
samt därjämte 4 stycken inteckningar i Vetlanda—Målilla järnväg
å tillsammans 200,000 kronor. I avseende på förmånsrätten ligga
dessa närmast efter inteckningar å tillhopa 350,000 kronor, vilka utgöra
säkerhet för av bolaget upptagna obligationslån och banklån.
12
Bankmtskottets memorial Nr 48.
d) Järnvägar, där tills vidare endast en del av statens kvarstående fordran
skall förräntas oell amorteras.
Beträffande sex järnvägsbolag Ilar en skuldreglering ägt ruin på så
sätt, att den återstående skulden uppdelats på två lån, av vilka det ena
skall omedelbart eller efter viss tid förräntas oell amorteras, under det att
betalningsskyldigheten för det andra inträder först, om oell i den mån
fullmäktige finna bolagets ekonomiska ställning medgiva detta. Här nedan
angives för vart och ett av ifrågavarande bolag det förra lånebeloppet
i kol. 1 och det senare i kol. 2.
Järnvägsaktiebolag 1.
Eksjö—Österbymo ................................. |
.............. 100,000: — |
150,000: — |
Klintehamn—Roma |
.............. 150,000: — |
65,000: — |
Mellersta Östergötlands nya................. |
............. 118,018:7 7 |
118,018: 7 6 |
Mjölby—Hästholmens nya ................. |
.............. 100,000: — |
280,000: — |
Varberg—Ätrans..................................... |
.............. 150,000: — |
350,000: — |
Ölands .................................................... |
.............. 400,000: — |
400,000: — |
Kungl. Majit och riksdagen hava medgivit kapitalisering till särskilda
lån av förfallna belopp å lån till följande järnvägar. 1) Norra Södermanlands;
2) Norsholm—Västervik—Hultsfred: 3) Sala—Gysinge—Gävle; 4)
Östra Blekinge (Gullbärna—Torsås) och 5) Östra Centralbanan (Linköping
—Vimmerby och Åtvidaberg—Bjärka Säby). Av dessa äro Sala—Gysinge
—Gävle, Östra Blekinge och Östra Centralbanans järnvägar förut omnämnda
och Norra Södermanlands järnväg är inköpt av staten. I järnvägen
Norsholm—Västervik—Hultsfred har staten till säkerhet för det
kapitaliserade lånet inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningen
för det ursprungliga statslånet.
I skrivelsen hava fullmäktige härefter meddelat, att det i reglementets
§ 60 intagna stadgandet angående åtgärder vid tvångsförsäljning tillämpats
så, att riksgäldskontoret i förekommande fall vid exekutiv auktion
bevakat ett belopp, motsvarande statens kvarstående kapitalfordran för
statslånet med tillägg av två års ränta, d. v. s. det belopp, för vilket pantoch
förmånsrätt enligt lag gällde. Skyldighet att i berörda utsträckning
bevaka riksgäldskontorets rätt förelåge även, såväl då riksgäldskontoret
ej innehade inteckning med bästa förmånsrätt för hela eller någon del av
statens fordran, i vilka fall riksgäldskontoret således bleve nödsakat att
inlösa inteckningar med bättre förmånsrätt än statens, som ock då statens
fordran delvis bestode av kapitaliserade, oguldna räntor å det ursprungliga
statslånet eller av belopp, varå först i en framtid förräntning och
amortering eventuellt komme att krävas. Däremot syntes enligt fullmäktiges
uppfattning riksgäldskontoret ej under alla förhållanden kunna anses
vara skyldigt att bevaka inteckningar, som till ytterligare säkerhet för
ett statslån lämnats i annan vederbörande bolag tillhörig järnvägsfastighet
än den, vari statslånet ursprungligen intecknats.
Praktiskt taget vore riksgäldskontoret på grund av ovan återgivna stad -
13
Bankoutskottets memorial Nr 48.
gande i dess reglemente nödsakat förvärva alla de med statslån understödda
enskilda järnvägar, som på grund av ägarens obestånd försåldes
å exekutiv auktion. Då det givetvis ej vore med statens fördel förenligt
att behålla och uppehålla driften å flertalet av sådana enskilda järnvägar,
finge riksgäldskontoret söka att ånyo försälja således inköpta järnvägar,
vilket även efter inhämtande av riksdagens medgivande skett i ett antal
fall, ehuru med stora förluster för staten, i andra fall åter hade inköpta
järnvägar — vare sig inköpet skett exekutivt eller i annan ordning till
undvikande av eljes nödvändig likvidation eller konkurs stannat i statens
ägo och införlivats med statens järnvägar.
Ett inrymmande åt riksgäldskontoret av större frihet vid bevakande
av statens rätt vid tvångsförsäljningar av järnvägar måste — framhålla
fullmäktige — anses önskvärt för vinnande av större affärsmässighet och
minsta möjliga förluster för staten. I sådant syfte ville fullmäktige ifrågasätta,
att det nuvarande stadgandet örn förfarandet vid tvångsförsäljningar
ersattes med en allmänt hållen föreskrift örn skyldighet för riksgäldskontoret
att i sådana fall förfara på sätt fullmäktige efter prövning
av omständigheterna i de olika fallen kunde finna med statens fördel mest
förenligt.
Enligt gällande bestämmelser åligger det fullmäktige i riksgäldskontoret
att vid tvångsförsäljning av järnvägsbolags egendom, i vilken riksgäldskontoret
har inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara,
att dylik försäljning ej må ske till lägre pris än att denna fordran täckes
av köpeskillingen. På grund härav äro fullmäktige skyldiga att bevaka
riksgäldskontorets rätt i angivna utsträckning jämväl i sådana fall,
då riksgäldskontoret ej innehar inteckning med bästa förmånsrätt förkela
eller någon del av statens fordran. Fullmäktige äro sålunda i förekommande
fall tvungna att inlösa främmande inteckningar med bättre
rätt än statens, även örn en sådan åtgärd icke skulle vara ur statens synpunkt
ekonomiskt fördelaktig. Samtidigt medför stadgandet under nuv arande
järnvägsekonomiska förhållanden en annan olägenhet, nämligen den, att
riksgäldskontoret på grund av detsamma är praktiskt taget nödsakat att
förvärva alla de med statslån understödda enskilda järnvägar, vilka till
följd av ägarens obestånd försäljas å exekutiv auktion, och alltså även sådana,
som icke lämpligen kunna övertagas av statens järnvägar utan
efter statsförvärvet måste försäljas eller nedläggas.
Det är sålunda uppenbart, att stadgandet örn riksgäldskontorets förfarande
vid tvångsförsäljning av järnvägar i vissa fall kan lägga hinder
i vägen för en affärsmässig handläggning av sådana ärenden från
riksgäldskontorets sida och därigenom vara ägnat att öka statens förlustrisker.
Med hänsyn härtill har utskottet i likhet med fullmäktige funnit
önskvärt, att större frihet lämnas fullmäktige, då det gäller att bevaka
Utskottet.
14
Bankoutskottets memorial Nr 48.
statens rätt vid tvångsförsäljningar av järnvägar. Fullmäktiges förslag
i detta avseende går ut på, att fullmäktige vid sådana förrättningar
skulle äga förfara på sätt de efter prövning av omständigheterna i de
olika fallen finna med statens fördel mest förenligt. Fullmäktige skulle
sålunda äga själva bestämma, i vilken utsträckning riksgäldskontorets
rätt härvid bör bevakas. Även örn en sådan befogenhet kan synas mycket
vidsträckt, har utskottet likväl med hänsyn till de fördelar, som skulle
kunna vinnas genom en större handlingsfrihet för fullmäktige, funnit sig
böra ansluta sig till fullmäktiges förslag härutinnan. Några närmare direktiv
för utövandet av en befogenhet av den art, som här avses, torde
icke heller kunna givas, enär omständigheterna i de olika fallen kunna
vara synnerligen varierande. Utskottet förutsätter emellertid, att fullmäktige
vid prövning av bär avsedda ärenden icke underlåta att med anlitande
av den sakkunskap, som främst hos statens järnvägar står till
buds, verkställa erforderlig utredning ävensom värdering av den järnvägsegendom,
som skall exekutivt försäljas, i syfte att få fastställt, i
vilken utsträckning riksgäldskontorets rätt lämpligen bör bevakas. Självfallet
måste ståndpunktstagandet härutinnan även bliva beroende av
spörsmålet, huruvida vederbörande järnväg lämpligen kan övertagas av
statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens yttrande härom bör därför i varje
särskilt fall inhämtas.
Utskottet vill slutligen framhålla, att den här föreslagna reglementsändringen
icke synes böra föranleda, att frågor örn reglering av enskilda
järnvägars statslån i fall av den art, som hittills plägat prövas av statsmakterna,
hädanefter avgöras av fullmäktige.
Vidare förutsätter utskottet, att fullmäktige i sin berättelse till bankoutskottet
eller på annat lämpligt sätt giver riksdagen tillkänna de åtgärder,
som fullmäktige med stöd av de föreslagna nya bestämmelserna kunna
komma att vidtaga.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må besluta, att § 60 i reglementet för
riksgäldskontoret skall erhålla följande ändrade lydelse:
-
§ 60.
Det åligger fullmäktige ej mindre att, örn anledning
därtill gives, söka förebygga, att med statslån understött
järnvägsbolags inkomster, med åsidosättande av
bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning
till riksgäldskontoret, användas till bestridande
av andra utgifter än sådana, som äro nödvändiga för
järnvägsdriftens uppehållande, än även, därest tvångsförsäljning
sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken
Bankoutskottets memorial Nr 48.
15
riksgäldskontoret kar inteckning till säkerhet för statens
fordran, förfara på sätt fullmäktige efter prövning
av omständigheterna finna med statens fördel
mest förenligt.
Sedan styrelse- och revisionsberättelser---— fort
satta
likviderande.
Stockholm den 6 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, rindgren,
Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling* och Lindström*;
från andra kammaren: herrar Lovén, Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund i
Göteborg, Byberg*, Wirsell och Olson i Göteborg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.