Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen deri) 29 juni 1923
(nr 286) om sparbanker.
Genom en den 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr 172, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen antaga ett vid
propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen
den 29 juni 1923 (nr 286) örn sparbanker.
Berörda förslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker.
Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 29 juni 1923 örn sparbanker,
vilket lagrum ändrats genom lag den 5 juli 1929 (nr 229), skall i nedan
angivna del hava följande ändrade lydelse:
63 §.
Till bestridande av kostnaden för sparbanksinspektionens organisation
och verksamhet ävensom av kostnaden för ersättningar åt allmänna ombuden
skall varje sparbank i riket årligen erlägga särskilda bidrag. Vartdera
bidraget skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker lika förhållande
till sammanlagda beloppet av de utav sparbank vid utgången av
nästföregående kalenderår förvaltade medlen; dock må bidraget till bestridande
av kostnaden för sparbanksinspektionens organisation och verksamhet
icke överstiga tre tusendels procent och bidraget till bestridande
av kostnaden för ersättningar åt allmänna ombuden icke överstiga åtta
tusendels procent av detta belopp.
Närmare--— Konungen.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. 23 höft. (Nr 39.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933 och skall tillämpas jämväl
i fråga örn bidrag, avseende ersättningar åt allmänna ombuden för år
1932.
Nu gällande bestämmelser örn tillsynsväsendet över sparbankerna infördes
genom lagen den 5 juli 1929 (nr 229) örn ändring i vissa delar av lagen
örn sparbanker. Därigenom har bestämts, att tillsynen över sparbank
skall utövas av länsstyrelserna och en för bela riket gemensam sparbanksinspektion.
Länsstyrelserna skola för varje sparbank inom länet förordna
ett allmänt ombud, vars åligganden regleras dels i sparbankslagen och dels
i en särskild av Kungl. Majit utfärdad instruktion. Beträffande kostnaderna
för tillsynsverksamheten gäller, enligt 63 § lagen örn sparbanker,
att till bestridande av hela kostnaden för sparbanksinspektionens organisation
och verksamhet ävensom av kalva kostnaden för arvoden åt allmänna
ombuden varje sparbank i riket skall årligen erlägga särskilda bidrag.
Vartdera bidraget skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker
lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank vid utgången
av nästföregående kalenderår förvaltade medlen, dock att intetdera
bidraget må överstiga fem tusendels procent av detta belopp. Återstoden
av kostnaden för arvoden åt allmänna ombuden skall gäldas av
statsmedel.
Sparbankernas bidrag till bestridande av kostnadeyi för sparbanksinspektumen
regleras närmare genom Kungl. Majlis kungörelse den 20
december 1929 (nr 403), vari stadgas, att sparbank skall för nämnda
ändamål årligen erlägga bidrag, motsvarande O.0025 procent av de utav
sparbanken vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen.
Bestämmelserna örn arvode åt de allmänna ombuden återfinnas i Kungl.
Maj:ts kungörelse i ämnet den 14 februari 1930 (nr 41). Enligt 1 § nämnda
kungörelse åtnjuter allmänt ombud arvode för varje kalenderår med belopp
motsvarande O.025 procent av den del av de utav sparbanken vid utgången
av nästföregående år förvaltade medlen, som icke överstiger 500,000
kronor, oell därefter för överskjutande belopp enligt fallande skala, så att
för den del av de av sparbank förvaltade medlen, som överstiger 80,000,000
kronor, procentsatsen utgör allenast O.0002 procent. Arvodet må icke utgå
med lägre belopp än 100 kronor för år. Utöver arvodet äger allmänt ombud
uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande reglemente.
I skrivelse till finansdepartementet bar statens organisationsnämnd
framlagt förslag åsyftande en sådan ändring av bestämmelserna örn gäldandet
av kostnaden för tillsynen över sparbankerna, att denna kostnad
helt komme att åvila sparbankerna. Såsom motivering härför har nämn
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
3
den. anfört, att då tillsynen utövades huvudsakligen i sparbankernas oell
insättarnas intresse, tillräckligt skäl för statsverket att deltaga i kostnaden
för tillsynsverksamheten i detta fall näppeligen kunde föreligga mer
än i fråga örn andra banker eller försäkringsanstalter, vilka institutioner
själva hade att betala kostnaderna för tillsynen över dem. Ett överflyttande
av den del av tillsynskostnaden, som åvilade statsverket, eller principiellt
hälften av kostnaden för allmänna ombuden, på sparbankerna själva,
syntes med hänsyn till att de belopp, varom här vore fråga, vore av
relativt ringa betydenhet, knappast i nämnvärd mån inverka på sparbankernas
ekonomiska ställning. Härvid borde särskilt uppmärksammas, att
enligt gällande bestämmelser den sammanlagda tillsynskostnaden skall
fördelas på de olika sparbankerna i lika förhållande till de av dem förvaltade
medlen, i följd varav de mindre sparbankernas andelar i kostnaden
bleve synnerligen obetydliga. För statsverket skulle ett beslut att låta
sparbankerna bekosta hela tillsynsverksamheten medföra en årlig minskning
i dess utgifter å cirka 100,000 kronor.
I fråga örn den procent av sparbankernas förvaltade medel, vartill kostnaderna
högst borde få uppgå, har organisationsnämnden i huvudsak föreslagit,
att med bibehållande av den nuvarande maximigränsen för sparbankernas
årliga bidrag till bestridande av kostnaderna för sparbanksinspektionens
organisation och verksamhet — fem tusendels procent av de förvaltade
medlen vid rågången av näst föregående kalenderår — maximibeloppet
för varje sparbanks årliga bidrag till bestridande av kostnaden
för arvoden åt de allmänna ombuden skulle, efter införandet av skyldighet
för sparbankerna att vidkännas hela arvodeskostnaden, höjas till det
dubbla av det nu fastställda maximibeloppet, d. v. s. en hundradels procent
av sammanlagda beloppet av de vid utgången av nästföregående kalenderår
förvaltade medlen.
I yttrande över nämndens förslag har styrelsen för svenska sparbanksföreningen
— som icke baft något att erinra mot att kostnaderna för tillsynsverksamheten
helt överflyttades på sparbankerna själva — påvisat,
att enligt senaste beräkningar det belopp, som skulle motsvara det av
nämnden ifrågasatta procenttalet (en hundradels procent) för sparbankernas
kostnader för arvoden till allmänna ombuden, högst väsentligt
översköte den verkliga kostnaden, som under år 1930 utgjort sammanlagt
för staten och spai’bankerna G.3G tusendels procent. En höjning av maximigränsen
till åtta tusendels procent -syntes styrelsen vara fullt tillräcklig
och betryggande.
I samband härmed har styrelsen föreslagit en sänkning av maximiprocenten
för sparbankernas bidrag till sparbanksinspektionen till tre tusendels
procent av de förvaltade medlen. Den nuvarande maximiprocenten
(fem tusendels procent) vore nämligen enligt styrelsens mening alltför
rundligt tilltagen med hänsyn till att det belopp, som årligen erfordra
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
des för inspektionens verksamhet, avsevärt understege det nu medgivna
högsta disponibla beloppet.
De i ärendet hörda myndigheterna -— sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket
och statskontoret — hava tillstyrkt organisationsnämndens
förslag, att sparbankerna skulle åläggas att bestrida hela kostnaden för
tillsynen över dem. Vad beträffar maximigränsen för sparbanks bidrag
till bestridande av kostnaderna hava de av styrelsen för svenska sparbanksföreningen
härutinnan föreslagna procenttalen icke föranlett erinran
från nämnda myndigheters sida. I överensstämmelse härmed bar utarbetats
det nu föreliggande förslaget till ändrad lydelse av 63 § lagen örn
sparbanker, vilket förslag av lagrådet lämnats utan anmärkning.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet vill giva sin anslutning till det i propositionen framlagda
förslaget örn sådan ändring i lagen örn sparbanker, att sparbankerna
själva få bära bela kostnaden för tillsynsväsendet. Vid bifall härtill skulle
sparbankernas bidrag till bestridande av kostnaden för ersättningar åt
allmänna ombuden, vilken kostnad för närvarande endast till halva sitt
belopp uttages av sparbankerna, komma att i sin helhet åvila dessa. Såsom
av utredningen i ärendet framgår, förutsätter emellertid en sådan
ökning i bidragsskyldigheten en böjning av den för detta bidrag nu fastställda
maximiprocentsatsen, vilken för närvarande utgör fem tusendels
procent av de utav sparbankerna förvaltade medlen. Kungl. Maj:t bar
föreslagit en böjning av denna procentsats till åtta tusendels procent. Då,
enligt vad erfarenheten visat, de faktiska kostnaderna för uppehållande av
här ifrågavarande tillsyn mycket väl inrymmas inom den kostnadsram,
som ett bidrag av sist angivna storlek skulle motsvara, bar utskottet icke
funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del. Av enahanda skäl
får utskottet tillstyrka bifall till den föreslagna sänkningen från fem till
tre tusendels procent av den i lagen fastställda maximiprocentsatsen för
sparbanks bidrag till bestridande av kostnaden för sparbanksinspektionens
organisation.
De i propositionen innefattade förslagen i övrigt, vilka äro av huvudsakligen
formell natur, vill utskottet biträda.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 29 april 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
5
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E■ Svensson, Gustafsson i Stensholm* Lindgren,
Johansson i Östersund, Ström i Lidköping, Stendahl, Berling och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund i
Göteborg, Byberg, Carlsson i Solberga, Paulsen* och Andersson i Falkenberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 19:12.
8 samt.
23 höft. (Nr 39.)
o