Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående beräkning av
tjänstgöringstid för rätt till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa,

I en inom andra kammaren väckt motion nr 32, vilken hänvisats till
bankoutskottets förberedande behandling, har herr Bäcklund jämte tretton
av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen måtte förklara,
att vid beräkning av tjänstgöringstid för rätt till underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa enligt de av 1931 års riksdag beslutade grunderna
all fullgjord tjänstgöring skall inräknas».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse
för densamma icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa utgår till menig i åldern
mellan 50 och 60 år med 61 kronor, mellan 60 och 67 år med 100 kronor
och efter uppnådda 67 år med 200 kronor årligen. Härtill komma dyrtidstillägg
med 150 kronor till den, som vid ingången av det budgetår, för vilket
dyrtidstillägg av riksdagen beviljats, uppnått en ålder av 60 år, samt
pensionstillägg med 50 kronor till den, som vid ingången av det år, för
vilket pensionstillägg utgår, uppnått en levnadsålder av 67 år och styrkt
sig vara i behövande omständigheter. Korpraler och vicekorpraler uppbära
härutöver särskilda tilläggsbelopp av respektive 60 och 30 kronor
årligen. Enligt dessa grunder uppgå alltså totalbeloppen för underhållstagare,
som uppnått 67 års ålder och äro i behövande omständigheter,
till: beträffande meniga soldater 400 kronor, beträffande vicekorpraler
430 kronor och beträffande korpraler 460 kronor årligen.

Jämligt föreskrifterna i 5 § av lagen den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring
skall vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i sistnämnda
lag hänsyn icke tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

För erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa fordrades
enligt närmast före den 1 juli 1931 gällande bestämmelser — med
undantag för sådana fall, då avgång ägt rum på grund av i tjänsten
ådragen sjukdom — att vederbörande innehade en minimianställningstid
av 20 år. Tidigare hade gällt krav på minst 25 års tjänstetid.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. X sami. 19 hafi■ (Nr 3,‘i.)

Underhållsförmånernas

storlek.

Tidigare villkor
för underhållsrätten.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1929 och 1931
åra riksdagar
ang. ändrade
villkor
för underhållsrätt.

I anledning av en vid 1929 års riksdag'' av herr Bäcklund m. fl. väckt motion
(11:255) angående vissa ändringar i villkoren för åtnjutande av underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa m. m. anhöll riksdagen i skrivelse
till Kungl.Majit den 15 mars 1929, nr 60, att Kungl. Majit måtte taga under
övervägande frågan örn eventuella jämkningar i omförmälda villkor
för rätt till dylikt underhåll. I berörda skrivelse uttalade riksdagen, bland
annat, att det syntes riksdagen måhända kunna ifrågasättas, huruvida
för det dåvarande gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa kunde anses vara i allo väl avvägda. Vad i förenämnda
motion anförts till stöd för ett däri framlagt förslag örn rätt till underhåll
för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår
men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena
i sådan omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan mer än
den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den för
underhållsrätt stadgade anställningsperioden, förefölle riksdagen vara
värt beaktande. I saknad av närmare utredning i ämnet ansåge sig riksdagen
likväl icke äga tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande
möjligheten och lämpligheten av att genomföra ett förslag i
sådan riktning. Frågan härom, liksom även frågan om eventuella andra
jämkningar beträffande villkoren för rätt till underhåll, syntes riksdagen
vara av beskaffenhet att i första hand böra övervägas av Kungl. Majit.

Den av riksdagen begärda utredningen rörande jämkningar i gällande
villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa anförtroddes
i första hand åt arméförvaltningens civila departement, som anbefalldes
att inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagen i ovannämnda
skrivelse, nr 60, anfört. I skrivelse den 27 augusti 1929 avgav
nämnda departement yttrande och förslag i ämnet. Departementets förslag
gick ut på, bland annat, att viss utsträckning av rätten till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa skulle medgivas. I detta avseende
anförde departementet följande:

Departementet hade intet annat att invända mot en sådan utsträckning
av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, som åsyftades
i ovannämnda motion till 1929 års riksdag än att departementet ansåge,
att vederbörande skulle för underhålls åtnjutande icke blott hava fullgjort
tjänstgöring i den omfattning, som i motionen avsåges, nämligen
minst 600 dagar, motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den tjänstgöring,
som beträffande det indelta manskapet i allmänhet erfordrats under
20 anställningsår, utan därjämte hava varit anställd vid krigsmakten
i minst 15 år. Denna tid hade nämligen ansetts såsom minimianställningstid
vid beviljande av pensioner åt arbetarpersonal i statens tjänst.
Någon utredning i ämnet kunde departementet emellertid icke förebringa.
Det manskap, varom här vore fråga, vore nämligen sådant indelt manskap,
som för åtskilliga år tillbaka i tiden erhållit avsked ur krigstjänst.
Av det i tjänst varande indelta manskapet vore samtliga berättigade till
underhåll, enär ingen indelt anställts efter den 1 januari 1904. Att utröna,

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

3

huru många av dessa f. d. indelta som fortfarande vore i live!, skulle
säkerligen möta oöverstigliga svårigheter. Även örn en utredning liknande
den, som verkställts av de år 1917 tillkallade sakkunniga för utrönande
av antalet i livet varande f. d. indelta, som berördes av förslaget
örn tilldelande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa till visst
indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår — en utredning, som
bland annat föranlett omkring 5,000 förfrågningar och påminnelseskrivelser
till rikets pastorsämbeten — igångsattes, skulle något tillfredsställande
resultat ändå icke kunna ernås, bland annat av den orsaken, att
tillförlitliga uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden
helt säkert icke kunde vinnas. Några uppgifter å de kostnader, ett genomförande
av förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa skulle draga, kunde därför icke, ej ens approximativt,
av departementet lämnas. Emellertid kunde omnämnas, att
kostnaderna för genomförande av förslaget örn tilldelande av underhåll
åt indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats
före den 1 januari 1910 och vore i behövande omständigheter, hade beräknats
uppgå till omkring 100,000 kronor under vart och ett av de första
sju åren efter det förslaget trätt i tillämpning för att sedan successivt
minskas och slutligen helt upphöra år 1965. Här föreliggande förslag örn
utvidgning av rätten till underhåll omfattade visserligen manskap, som
avskedats jämväl efter den 1 januari 1910, men å andra sidan hade genom
villkoret örn fullgjord viss tjänstgöring underhållsrätten avsevärt begränsats,
vadan det vore att antaga, att kostnaderna för genomförande av sistnämnda
förslag åtminstone icke komme att överstiga ovan angivna beräknade
kostnader, även örn dyrtids- och pensionstilläggen medräknades.

Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande svårigheten att erhålla
uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden borde såsom
villkor för underhållets tillerkännande föreskrivas, att de indelta
själva skulle styrka sig hava under sin anställningstid, som ej borde understiga
15 år, tjänstgjort sammanlagt minst 600 dagar. Underhållen
borde givetvis, i likhet med vad som ägt rum beträffande tillerkännandet
av underhåll åt visst indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår
enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 (nr 539), tilldelas vederbörande
uppå ansökan, vid vilken borde fogas åldersbetyg, avskedspass samt intyg
örn fullgjord tjänstgöring av den omfattning, som ovan angivits.

Vad anginge sättet för bestridande av de med den ifrågasatta utsträckta
rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna,
finge departementet meddela, att varken Vadstena krigsmanshuskassa
eller invalidhusfonden kunde lämna något bidrag till kostnadernas
bestridande. Ej heller kunde medel för ändamålet erhållas ur de
inom vissa län befintliga s. k. uddemantalskassorna, enär Kungl, Majit
och kronan ej hade någon dispositionsrätt över de medel, som inginge i
sagda kassor. Däremot syntes det departementet, som örn indelningsverkets
besparingsfond skulle kunna tagas i anspråk för bestridandet helt
eller delvis av kostnaderna i fråga. Beträffande denna fond, som utgjordes
av till statsverket indragna delar av Västmanlands regementes knektelegomedelskassas
och Jämtlands roteringskassas tillgångar samt till dessa
kassor influtna räntemedel, hade riksdagen medgivit, att räntan av denna
fond finge jämlikt Kungl. Majlis bestämmande tagas i anspråk för understöd
åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av fonden icke vidare
erfordrades för sådant ändamål, för enahanda ändamål som Vad -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

stena krigsmansliuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
och invalidhusfonden. I enlighet härmed tillgodofördes fondens avkastning
årligen det under elfte huvudtiteln upförda anslaget till ytterligare
förhöjning i gimdalen åt avskedat manskap. Fondens avkastning vore
följaktligen redan disponerad för understöd åt f. d. indelt manskap och
kunde således icke tagas i anspråk för bestridande av de med den ifrågasatta
utsträckningen av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
förenade kostnaderna. Något hinder att använda fondens kapitaltillgångar
för ifrågavarande ändamål syntes emellertid departementet
icke föreligga.

På grund av vad sålunda anförts föreslog departementet bland annat,
dels att gällande bestämmelser örn underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
måtte ändras därhän, att indelt manskap med minst 15 men under
20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600
dagar, finge komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa
enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap,
som tjänat i minst 20 år och avskedats efter den 1 januari 1910, dels ock
att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar måtte få tagas
i anspråk för bestridande av de med den föreslagna utsträckningen av
rätten till underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa förenade kostnaderna.

Statskontoret, som avgav utlåtande i ärendet, intog för sin del den
principiella ståndpunkten, att lämpligheten av att överhuvudtaget bevilja
f. d. indelta soldater några ytterligare förmåner med fog kunde ifrågasättas.
Ämbetsverket förklarade sig dock icke vilja förneka, att vissa
skäl talade för förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll jämväl
till sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår men
som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan mötena i sådan
omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan lika länge som den,
vilken under 20 tjänstår fullgjort allenast den obligatoriska tjänstgöringen
under mötena. Statskontoret ansåge sig fördenskull icke böra
motsätta sig en dylik utvidgning i underhållsrätten med den av arméförvaltningens
civila departement förordade inskränkningen, varigenom underhåll
endast skulle utgå till den, som kunde räkna minst 15 tjänstår.

Beträffande förslaget att bestrida de kostnader, som skulle vara förenade
med en utvidgning av rätten till underhållsbidrag, av indelningsverkets
besparingsfonds kapitaltillgångar uttalade statskontoret viss tveksamhet
samt anförde, att i varje fall icke hela fondens kapital lämpligen
kunde disponeras under de närmaste åren. Av de den 30 juni 1929''. räntefordringar
oberäknade, till 1,358,921 kronor 52 öre uppgående tillgångarna
hade 61 kronor 27 öre utgjort kontant behållning, 895,012 kronor 68 öre
hade av statskontoret placerats i obligationer eller i bankinrättning, och
463,847 kronor 57 öre hade utgjorts av utav vederbörande länsstyrelse ursprungligen
från berörda kneklelegomedelskassa utlämnade amorterings -

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

5

lån mot inteckningar i jordbruksfastigheter. Å ifrågavarande lån betalades
endast en jämförelsevis obetydlig årlig amortering. Visserligen
löpte lånen med tre månaders uppsägning, men då det vid indragning till
statsverket av knektelegomedekkassan blivit förutsatt, att låntagarna i
kassan icke skulle föreläggas någon viss förkortad amorteringstid utan
få oinskränkt åtnjuta sina ursprungliga lånevillkor (prop. nr 302/1921 sid.
25), syntes det icke böra ifrågakomma att uppsäga lånen till inbetalning.
På grund härav kunde under de närmaste åren endast fondens övriga
tillgångar, i runt tal 895,000 kronor, jämte inflytande amorteringar anses
disponibla.

I förnyat utlåtande den 18 februari 1930 bemötte arméförvaltningens
civila departement vad statskontoret anfört rörande finansieringsfrågan.

Ifrågavarande ärende anmäldes i statsrådet den 3 januari 1931, varvid
föredragande departementschefen förklarade sig biträda myndigheternas
ovanberörda förslag rörande utvidgning av rätten till understöd för f. d.
indelta.

Börande kostnadsfrågan anförde departementschefen, att då, såsom civila
departementet i sitt senast avgivna yttrande i ärendet framhållit,
indelningsverkets besparingsfonds tillgångar i första hand vore avsedda
för understöd åt f. d. indelta, något principiellt hinder icke syntes föreligga
mot att använda dessa tillgångar för bestridande av berörda kostnader.
Departementschefen tillstyrkte därför civila departementets förslag
i denna del. I likhet med statskontoret förutsatte dock departementschefen,
att från fonden utlämnade amorteringslån mot inteckningar
i jordbruksfastigheter icke skulle av nu omförmäld anledning uppsägas
till betalning utan att de ursprungliga lånevillkoren allt fortfarande
skulle förbliva gällande. Departementschefen anförde vidare, att någon
risk för att den disponibla delen av fonden •— för det dåvarande omkring
900,000 kronor — icke skulle förslå för här avsett ändamål, enligt vad civila
departementet meddelat, icke syntes förefinnas.

På av departementschefen under åberopande av vad sålunda anförts
gjord hemställan beslöt Kungl. Majit att genom proposition (nr 13) föreslå
1931 års riksdag medgiva, bland annat, att avskedat indelt manskap
från armén med minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava
tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge från och med den 1 juli
1931 komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa
enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap, som tjänat
i minst 20 men ej 25 år; samt att indelningsverkets besparingsfonds
kapitaltillgångar finge anlitas för bestridande av de kostnader, vilka
uppkomme genom ifrågavarande utsträckning av rätten till underhåll
ur Vadstena krigsmanshuskassa.

I anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition väcktes inom
andra kammaren av herr Bäcklund jämte sex av kammarens övriga le -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

damöter en motion, nr 325, vari hemställdes, »att riksdagen med ändringav
Kungl. Maj:ts i proposition nr 13 framlagda förslag ville besluta,
dels att f. d. indelt manskap från armén med minst 18 tjänstår utan avseende
å fullgjort antal tjänstgöringsdagar må bliva berättigat till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, dels att beträffande f d. indelt
manskap, som varit i tjänst före 1901 års härordnings genomförande,
regementsmöte skall anses hava haft en varaktighet äv 30 dagar, då det
gäller att beräkna det antal tjänstgöringsdagar, som efter 15 års tjänst
berättigar till erhållande av underhåll från nämnda kassa».

Till stöd för yrkandet anförde motionärerna, bland annat, följande:

I Kungl. Majlis proposition räknades med 600 tjänstgöringsdagar såsom
motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den tjänstgöring, som beträffande
det indelta manskapet i allmänhet erfordrats under 20 anställningsår.
Sedan 1901 års härordnings genomförande hade oek infanteriets
indelta haft att årligen fullgöra ett regementsmöte örn 30 dagars varaktighet,
och därutöver hade var oell en också genomgått rekrytutbildning
under 150 dagar. En indelt soldat, som börjat göra tjänst fr. o. m. 1902,
syntes alltså hava fullgjort minst 600 dagars tjänstgöring under en tjänstetid
av 15 år, och han bleve sålunda vid ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition
berättigad till underhåll.

För äldre indelt manskap syntes emellertid det fullgjorda antalet tjänstgöringsdagar
icke komma att uppgå till 600, såvitt de icke fullgjort extra
tjänstgöring, under sina 20 tjänstår. De indelta syntes nämligen hava
fullgjort tjänstgöring av samma varaktighet som de värnpliktiga, och
före 1901 års härordnings genomförande hade ju regementsmötet haft en
varaktighet av 22 dagar och rekrytutbildningen hade pågått under 68 dagar.
Före 1892 hade motsvarande tjänstgöring utgjort respektive 15 och
30 dagar. En f. d. indelt soldat, som varit i tjänst åren 1885—1900, syntes
alltså icke hava fullgjort mera än omkring 320 tjänstgöringsdagar såsom
honom åliggande minsta tjänstgöring, och han skulle alltså behöva hava
fullgjort 280 dagars extra tjänstgöring för att enligt Kungl. Maj:ts förslag
bliva berättigad till underhåll.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden beträffande tjänstgöringsperiodernas
längd kunde det ock hända, att en f. d. soldat, som räknade 18
års tjänst eller däröver, icke hade fullgjort 600 tjänstgöringsdagar, oell
alltså skulle ej heller han bliva underhållsberättigad, därest Kungl. Maj:ts
förslag i här avsedd del utan ändring bifölles. Riksdagen hade emellertid
under de senare åren i anledning av väckta motioner alltid medgivit,
att f. d. indelta soldater, vilka räknat minst 18 tjänstår, finge komma i
åtnjutande av underhåll utan avseende på det antal tjänstgöringsdagar,
som de kunde hava fullgjort. Vid ett bifall till Kungl. Maj:ts förslagoförändrat
skulle alltså dylika indelta få mindre möjligheter att erhålla
underhåll än f. n., då riksdagen efter prövning i varje särskilt fall förklarat
dem berättigade att erhålla det för fulla 20 års tjänst bestämda underhållet.
Då något sådant icke torde vara riksdagens avsikt, syntes skäl
föreligga, att riksdagen i samband med beslut örn bifall till Kungl. Maj:ts
proposition beslutade, att avskedat indelt manskap från armén med minst
18 tjänstår skulle från och med den 1 juli 1931 få åtnjuta understöd ur
Vadstena krigsmanshuskassa.

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

7

Vad anginge sådant avskedat indelt manskap, som fullgjort sin tjänstgöring
helt eller delvis före 1901 års härordnings genomförande, syntes, för
att dylikt manskap ej skulle ställas sämre än övrigt, höra stadgas, att
varje före 1901 års härordnings genomförande fullgjort regementsmöte
skulle anses hava haft en varaktighet av 30 dagar, då det gällde att beräkna
tjänstgöringstid, som berättigade att åtnjuta underhåll ur Vadstena
krigsmanshuskassa.

I sitt i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 13 ävensom
berörda motion avgivna, den 10 februari 1931 dagtecknade utlåtande
(nr 10) anförde banko ut skott et i huvudsak följande:

Enligt utskottets mening kunna vissa billighetsskäl anföras för någon
utsträckning av rätten till understöd åt f. d. indelt manskap.

Med hänsyn härtill och då den utredning, som numera genom Kungl.
Maj:ts försorg verkställts i ämnet, synes giva vid handen, att en utvidgning
av understödsrätten kari inom skäliga gränser äga rum utan alltför
vittgående ekonomiska konsekvenser, har utskottet ansett sig böra förorda,
att åtgärder i sådant syfte vidtagas.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle de nuvarande bestämmelserna i ämnet
ändras därhän, att understöd skulle tillerkännas jämväl manskap med
kortare anställningstid än nu föreskrivna 20 år, dock icke understigande
15 år. Beträffande manskap från armén skulle emellertid härvid uppställas
såsom ytterligare villkor, att vederbörande fullgjort tjänstgöring
i minst 600 dagar, d. v. s. den minsta tjänstgöringstid, som efter ikraftträdandet
av 1901 års härordning erfordrats under den för underhållsrätt
nu fastställda an ställningsper ioden.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna, vilka innebära en icke oväsentlig
lättnad i nu gällande villkor, har utskottet icke funnit anledning
till erinran. Att, såsom i förenämnda motion påyrkats, för fastställande
av antalet tjänstgöringsdagar skulle beträffande regementsmötes varaktighet
före genomförandet av 1901 års härordning tillämpas särskild beräkningsgrund
synes utskottet med hänsyn till därav möjligen uppkommande
konsekvenser icke vara tillrådligt. Ej heller har utskottet ansett sig
kunna tillstyrka motionärernas förslag, att indelta med minst 18 års anställning
skulle utan avseende å längden av den verkliga tjänstgöringstiden
tillerkännas rätt till understöd. Visserligen torde ett undantagslöst
fasthållande vid villkoret örn minst 600 tjänstgöringsdagar måhända kunna
i enstaka fal! medföra obilliga konsekvenser, men då den effektiva
tjänstgöringstid, som förutsatts för understödsrätt, i och för sig måste
anses vara mycket kort, lärer ett generellt medgivande av dylik rätt utan
hänsyn till antalet tjänstgöringsdagar näppeligen kunna anses försvarligt,
även örn anställningstiden uppgått till 18 år, vid vilken anställningstid
riksdagen under senare år plägat under förutsättning av ömmande
förhållanden i särskilda fall medgiva understöd.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande sättet för bestridande av kostnaderna
för det förordade förslagets genomförande föranleder icke erinran från
utskottets sida.

På grund av det anförda hemställde utskottet örn bifall till propositionen
och avslag å motionen.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Utfärdade

bestämmelser

ändrade vill•
kor för rätt
till underhåll.

Föreliggande

motion.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den
13 mars 1931 kungörelse (nr 43) angående ändrade villkor för underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa m. m., varigenom Kungl. Majit förordnade,
bland annat, att avskedat indelt manskap från armén med minst 15
men under 20 tjänstår, som styrkte sig bava tjänstgjort i sammanlagt
minst 600 dagar, skulle från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande
av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder, vilka
gällde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år.

Sedan arméförvaltningens civila departement, vid prövning av visst
departementet underställt ärende angående underhåll för två f. d. indelta
soldater, genom beslut den 5 maj 1931 förklarat sig vid beräkningen av
antalet tjänstgöringsdagar icke kunna taga hänsyn till vederbörandes
tjänstgöring för egen utbildning — rekrytutbildning samt vederbörliga
skolor — anhöll chefen för västra arméfördelningen, att Kungl. Majit
måtte upptaga ifrågavarande ärende till prövning samt, därest civila departementets
beslut skulle befinnas icke vara i överensstämmelse med en
riktig tolkning av kungörelsen den 13 mars 1931, undanröja detsamma.
Efter det civila departementet i anledning av arméfördelningschefens
framställning yttrat sig angående tolkningen av bestämmelserna i nyssnämnda
kungörelse förklarade Kungl. Maj:t genom brev den 19 juni 1931
(svensk författningssamling nr 251) — i överensstämmelse med den uppfattning,
varåt departementet i sitt yttrande givit uttryck och i enlighet
med vad departementet i särskilt utlåtande den 5 maj 1931 hemställt —
att såsom tjänstgöringstid för erhållande av underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa icke finge beräknas tid, varunder indelt soldat undergått
rekryt- och underbefälsutbildning.

Till stöd för yrkandet i den nu föreliggande motionen hava motionärerna,
efter omnämnande av Kungl. Majits genom nyssberörda beslut
den 19 juni 1931 meddelade förklaring, anfört bland annat följande!

»Det förefaller dock oss undertecknade, som örn denna Kungl. Majits
föreskrift, att i de 600 tjänstgöringsdagarna icke får ingå tid, varunder
vederbörande undergått rekryt- och underbefälsutbildning, icke står i
överensstämmelse med det av 1931 års riksdag i ämnet fattade beslutet,
ty i detta finnes intet sagt, varav det skulle kunna utläsas, att icke ali
tjänstgöring skall medräknas i de fordrade 600 tjänstgöringsdagarna. Ej
heller den av Kungl. Majit till riksdagen avlåtna propositionen nr 13, som
ligger till grund för riksdagens ifrågavarande beslut, innehåller någon
antydan örn att rekryt- och underbefälsutbildning icke skulle inräknas
i de 600 dagarna, lika litet som den av arméförvaltningens civila departement
i ämnet gjorda utredningen, för vilken propositionen lämnade en
redogörelse.

Då vi för vår del vid 1931 års riksdag voro med örn att bifalla Kungl.
Majits proposition, an togo vi alltså på goda grunder, att all tjänstgöring
skulle inräknas i de 600 dagarna. Hade Kungl. Majits proposition innehållit
stadgande om, vad som genom det kungl, brevet av den 19 juni

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

9

1931 föreskrivits, skulle vi lia yrkat avslag på Kungl. Maurts förslag och
i stället hemställt till riksdagen att besluta, att varje f. d. indelt soldat,
vilken kail räkna 18 tjänstår, skulle vara berättigad till underhåll, oavsett
antalet tjänstgöringsdagar, som han fullgjort. Såväl vi sorn också
— därom äro vi förvissade — flertalet av riksdagens ledamöter samt alla
berörda f. d. indelta hava blivit vilseledda, om Kungl. Maj:ts proposition
nr 13/1931 och riksdagens i anledning därav fattade beslut varit avsett att
tolkas på det sätt, som nu sker.

Visserligen har arméförvaltningens civila departement efter riksdagsbeslutets
fattande kunnat upplysa, att de beräknade kostnaderna skulle
komma att bliva flerdubbelt större, örn all tjänstgöring skulle inräknas
i de bestämda 600 dagarna, men detta kan dock icke, enligt vår mening,
få vara utslagsgivande, då det gäller att tolka innebörden av ett riksdagsbeslut;
det utgör blott ett bevis för att myndigheterna icke utrett
ärendet, på det sätt, som bort åligga dem.»

över den ifrågavarande motionen har bankoutskottet i vederbörlig ordning
införskaffat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens
civila departement.

Arméförvaltninrjens civila departements yttrande innehåller i huvudsak
följande:

Motionärernas uttalande därom, att Kungl. Maj:ts den 19 juni 1931 utfärdade
föreskrifter icke syntes stå i överensstämmelse med det av 1931
års riksdag i ärendet fattade beslutet, anser departementet icke kunna
godtagas.

1929 års riksdag bär nämligen lämnat tydligt direktiv i fråga örn vilka
f. d. indelta soldater, som skulle kunna ifrågakomma till erhållande av
underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt det då motionsvis framförda
förslaget örn utsträckt rätt till underhåll ur nämnda kassa. Å sidan
12 av riksdagens skrivelse den 15 mars 1929, nr 60, heter det sålunda: »Vad
i motionen anförts till stöd för förslaget örn rätt till underhåll för sådan
indelt soldat, som visserligen ej innehar 20 tjänstår men som under anställningstiden
fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan omfattning,
att han i verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid,
som i allmänhet erfordrats under den för underhållsrätt stadgade
anställningsperioden, förefaller riksdagen vara värt beaktande. I
saknad av närmare utredning1 i ämnet anser sig riksdagen likväl icke äga
tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande möjligheten
och lämpligheten av att genomföra ett förslag i sådan riktning.»

Av detta riksdagens uttalande framgår, att avsikten varit att bereda
underhåll nr Vadstena krigsmanshuskassa åt sådan f. d. indelt soldat, med
en anställningstid understigande 20 år, som tjänstgjort mera än som i allmänhet
erfordrats av den indelte soldaten med fulla eller 20 tjänstår.
Enär den senare i regel fullgjort förutom rekryt- och underbefälsutbildning
minst 20 regementsmöten och då det indelta manskapets skyldighet
att fullgöra regementsmöten från och med år 1903 omfattat 30 dagar, borde,
icke annat än vad departementet kan finna, den förre för underhållsrätt
hava tjänstgjort i minst 600 dagar utöver de tider, som åtgått för rekrytoch
underbefälsutbildning.

Departementet föreslog i enlighet med denna tolkning av 1929 års riks -

Yttranden
över motionen•

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

dags uttalande i skrivelse den 27 augusti 1929 (se Kungl. Majlis proposition
nr 13/1931), att gällande bestämmelser om underhåll från Vadstena
krigsmansliuskassa måtte ändras därhän, att indelt manskap med minst
15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt
minst 600 dagar (motsvarande 20 regementsmöten å 30 dagar eller den
minsta tjänstgöring, som utöver rekryt- och underbefälsutbildningen i allmänhet
erfordrats under 20 anställningsår), måtte komma i åtnjutande av
underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa enligt samma grunder, som
gällde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 år oell avskedats
efter den 1 januari 1910.

Att departementet härmed avsåg, att i dessa 600 dagar icke skulle ingå
vare sig rekryt- eller underbefälsutbildning torde vara uppenbart och bestvrkes
särskilt därav, att departementet i nämnda skrivelse meddelade,
att kostnaderna för genomförandet av förslaget örn utsträckt rätt till underhåll
från Vadstena krigsmansliuskassa antagligen icke komme att överstiga
100,000 kronor örn året under de första 7 åren för att därefter successivt
minskas.

I yttrande den 18 februari 1930, för vilket redogöres i ovannämnda proposition
nr 13/1931, framhöll departementet också, bland annat, att någon
risk för att indelningsverkets besparingsfonds disponibla tillgångar, då
uppgående till omkring 895,000 kronor, icke skulle förslå för de utav departementet
beräknade utgifternas täckande, icke förefunnes. Vid sina nu
omförmälda beräkningar av kostnaderna för den utav departementet ifrågasatta
utsträckningen av underhållsrätten för de indelta utgick departementet
därifrån, att i de 600 dagarna icke skulle inräknas tider, varunder
vederbörande undergått rekryt- och underbefälsutbildning. Skulle ett inräknande
av dessa tider i nämnda dagantal hava av departementet ifrågasatts,
hade givetvis, enär därigenom praktiskt taget varje f. d. indelt soldat
med minst 15 men under 20 tjänstår skulle bliva underhållsberättigad,
departementet hava måst beräkna kostnaderna för genomförandet av underhållsrättens
utsträckning till flerdubbla beloppet. I en efter avlåtandet
till Kungl. Majit av den departementets framställning, som föranlett
utfärdandet av brevet den 19 juni 1931, till Kungl. Majit under hand överlämnad,
av pensionskamreraren å departementet upprättad promemoria
angavs, att kostnaderna, därest vid beräkningen av tjänstgöringsdagarnas
antal tiden för rekryt- och underhefälsutbildning skulle få inräknas, körnare
att uppgå till omkring 700,000 kronor örn året under de närmaste åren
för att därefter successivt avtaga. Med den kännedom, departementet
numera äger i fråga örn antalet ännu kvarlevande f. d. indelta soldater
med en anställningstid av 15—20 år, anser departementet sig böra framhålla,
att nämnda kostnadssiffra snarare är för låg än för hög.

Vad departementet i sin ovannämnda skrivelse den 27 augusti 1929 föreslog
bifölls av 1931 års riksdag, med den ändring likväl, att understöden
skulle utgå enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap,
som tjänat i minst 20 men ej 25 år (riksdagens skrivelse den 24 februari
1931 nr 40).

I nämnda skrivelse framhålles, att riksdagen ansett åtgärder böra vidtagas
för utvidgning av rätten till understöd åt f. d. indelt manskap vid
armén och marinen med hänsyn dels därtill, att vissa billighetsskäl talade
för en dylik utvidgning, dels till den omständigheten att den genom Kungl.
Majits försorg verkställda utredningen i ämnet syntes giva vid handen,
att en utvidgning av understödsrätten kunde ske inom skäliga gränser

11

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

utan'' alltför vittgående ekonomiska konsekvenser. Beträffande sättet föl
bestridandet av de nied utvidgningen av underhållsrätten förenade kostnader
har riksdagen ej haft något att erinra mot departementets, av
Kungl. Majit tillstyrkta förslag att för ändamålet anlita indelningsverkets
hesparingsfonds kapitaltillgångar. Härav torde framgå, att riksdagen
ansett underhållsrätten icke höra utvidgas i större grad, än att uppkommande
kostnader skulle kunna täckas av nämnda tillgångar, vilket, såsom
framgår av det ovan anförda, icke kan ske med mindre underhållen hej
gränsas att utgå till allenast sådana f. d. indelta soldater med minst 15
men under 20 tjänstår, som, förutom rekryt- och underbefälsutbildning,
tjänstgjort i minst 600 dagar.

Departementet tillåter sig i detta sammanhang omnämna, att den av
departementet i meranämnda skrivelse den 27 augusti 1929 angivna beräkningen
av de med den då ifrågasatta utvidgningen av rätten till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnader visat sig
ungefärligen stämma med de verkliga kostnader, som uppstått eller komma
att uppstå vid tillämpning av Kungl. Majits med riksdagen utfärdade
kungörelse den 13 mars 1931 (nr 43) och Kungl. Majits i anslutning därtill
den 19 juni 1931 utfärdade brev angående tjänstgöringstidens beräknande
för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Hittills har sålunda departementet tilldelat 256 f. d. indelta soldater underhåll
enligt dessa bestämmelser. Före innevarande budgetårs slut beräknas
tillkomma ytterligare ett 30-tal understödstagare, vadan sammanlagda
antalet understödstagare vid budgetårets slut skulle komma att uppgå
till omkring 280. Med ganska stor sannolikhet torde kunna beräknas,
att flertalet f. d. indelta, vilka kunna göra anspråk på underhållsrätt enligt
de år 1931 utfärdade bestämmelserna, redan under innevarande budgetår
gjort eller komma att göra framställning örn sagda förmån. Då vid
sådant förhållande antalet underhållstagare endast i ringa män kail komma
att överstiga nyssnämnda antal och då understöden (inklusive dyrtids-,
pensions- och korpralstillägg) i medeltal per individ utgöra 350 kronor
för år, komma följaktligen underhållskostnaderna under de närmaste
åren att uppgå till ett belopp, hållande sig omkring eller föga överstigande
100,000 kronor eller till det av departementet i skrivelsen den 27 augusti
1929 beräknade högsta kostnadsbeloppet.

Av vad sålunda anförts anser civila departementet framgå, att de utav
Kungl. Majit för tillämpning av kungörelsen den 13 mars 1931 i brev den
19 juni 1931 meddelade föreskrifterna rörande beräknande av tjänstgöringstiden
för vinnande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
enligt kungörelsen stå i full överensstämmelse med departementets under
åren 1929 och 1930 gjorda utredningar samt med vad 1931 års riksdag avsett
med sitt beslut örn viss utsträckning av rätten till underhåll ur Vadstena
krigsmanshuskassa.

Departementet har i anslutning härtill uttalat, att den nu föreliggande
motionen enligt departementets mening icke syntes böra föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

Den av civila departementet i dess nyss återgivna yttrande åberopade,
av pensionskamreraren å departementet upprättade promemorian röran -

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

de kostnaderna för utsträckning av underhållsrätten vid olika beräkningssätt
beträffande tjänstgöringstiden, är av följande lydelse:

Uppgift

å beräknade kostnader för underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa nied
och utan inräknande i de uti kungörelsen den 13 mars 1931 (S. F. S. nr 43)
angivna 600 tjänstgöringsdagarna av de tider, i kungörelsen avsett manskap
fullgjort egen rekrytutbildning samt genomgått för befordran erforderliga
skolor (förberedande korpralskola och korpralskola).

Alt. I. Utan inräknande i de 600 dagarna av manskapets egen rekrytutbildning
och för befordran erforderliga skolor.

Kostnaderna torde icke komma att överstiga 100,000 kronor örn året under
de första åren för att därefter successivt avtaga.

Alt. II. Med inräknande i de 600 dagarna av manskapets egen rekrytutbildning
samt för befordran erforderliga skolor.

Kostnaderna komma att mångdubbelt överstiga ovan under alt. I angivna
kostnadsbelopp. Någon exakt uppgift å kostnaderna kan icke lämnas,
men synes det troligt, att kostnaderna komma att uppgå till omkring
700,000 kronor örn året under de första åren för att därefter successivt avtaga.
Örn man nämligen utgår ifrån, att vid varje regemente med indelt
manskap enligt den gamla regementsindelningen skulle finnas omkring 75
stycken f. d. indelta, som fullgjort tjänstgöring i sådan omfattning, att de
med inräknande av den egna rekrytutbildningen och vederbörliga skolor
tjänstgjort i minst 600 dagar -— denna siffra har erhållits med ledning av
det antal ansökningar örn underhåll, som redan inkommit från Värmlands
regemente — och vidare vet dels, att 30 dylika regementen (24 infanteriregementen
och 6 kavalleriregementen) funnos, dels ock att underhållet från
Vadstena krigsmanshuskassa för här avsedda f. d. indelta soldater, vilka
i regel fyllt 60 år, i många fall 67 år, utgör med inräknande av dyrtids-,
korprals- och pensionstillägg i medeltal 350 kronor per soldat, kommer
man till det resultatet, att kostnaderna skulle utgöra 787,500 kronor.

Alt. III. Med inräknande i de 600 dagarna av vederbörliga skolor (förberedande
korpralskola och korpralskola) men ej rekrytutbildningen.

Kostnaderna kunna för detta fall liksom i de föregående fallen ej exakt
angivas. Enär emellertid de flesta indelta soldaterna genomgått ifrågavarande
skolor eller åtminstone den s. k. förberedande korpralskolan, torde
någon nämnvärd reduktion av den under alt. II angivna kostnadssumman
ej kunna vidtagas vid angivandet av kostnaderna i detta fall. Till omkring
500,000 kronor torde kostnaderna kunna anslås.

För egen del har statskontoret i sitt utlåtande i ämnet yttrat följande:

I motionen 11:32 har gjorts gällande, att riksdagen vid medgivande av
utsträckt rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa avsett, att
i det för rätt till underhåll stadgade antalet minsta tjänstgöringsdagar
skulle inräknas tid, varunder A-ederbörande undergått rekryt- och under -

13

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

befälsutbildning. I likhet med arméförvaltningens civila departement anser
statskontoret, att de i nu ifrågavarande avseende gällande bestämmelserna
stå i överensstämmelse med vad som vid 1929 och 1931 års riksdagar
förevarit beträffande utvidgning av rätten till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa. Sakligt sett synes det statskontoret ej heller föreligga
tillräcklig anledning att lämna ytterligare medgivanden i nu ifrågavarande
avseende. Då statskontoret den 3 oktober 1929 avgav utlåtande i anledning
av riksdagens skrivelse den 15 mars 1929, nr 60, rörande ändrade
bestämmelser för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, intog statskontoret
i princip den ståndpunkten, att det med fog kunde ifrågasättas,
huruvida det vore lämpligt att överhuvudtaget bevilja f. d. soldater några
ytterligare förmåner. Den tjänstgöring, de indelta soldaterna fullgjort,
hade nämligen i allmänhet ej upptagit för dem större del av året, än att
de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och flertalet av dem hade uppburit
den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten
utan av vederbörande rust- och rotehållare, varjämte deras anställning i
statens tjänst i huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna.
Med hänsyn härtill syntes ifrågavarande underhållstagare genom
till deni utgående underhåll få anses hava blivit förhållandevis ekonomiskt
väl tillgodosedda av staten. Det borde även framhållas, att vid
bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring
hänsyn icke skulle tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

Statskontoret anser sig alltjämt böra vidhålla, vad ämbetsverket sålunda
uttalat, och enligt statskontorets mening bör någon ytterligare utvidgningav
rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa icke medgivas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, föreliade 1929 års riksdagtill
prövning en av herr Bäcklund m. fl. väckt motion örn vissa ändringar
i villkoren för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. I anslutning
till ett i nämnda motion väckt förslag uttalade sig riksdagen för sådan
jämkning i reglerna för underhåll från krigsmanshuskassan, varigenom
underhållsrätt skulle kunna beredas indelta soldater, vilka visserligen ej
innehade 20 tjänstår men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring
mellan beväringsmötena i sådan omfattning, att de i verkligheten
tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats
under den för underhållsrätt stadgade anställningsperioden.

I överensstämmelse med den tankegång, som kommit till uttryck såväl
i motionen som i riksdagens berörda uttalande, utgick arméförvaltningens
civila departement i det av departementet utarbetade förslag, vilket
lades till grund för 1931 års proposition i ämnet, från att såsom villkor
för underhållsrätt för indelta, vilkas anställningstid uppginge till 13 men
ej 20 år, borde föreskrivas att vederbörande fullgjort tjänstgöring under
minst 600 dagar, d. v. s. den minsta tjänstgöringstid — 20 regementsmöten
å 30 dagar — som efter ikraftträdande av 1901 års härordning erfordrats
under den för underhållsrätt tidigare fastställda anställningsperioden
av 20 år. Såsom av utredningen klarlägges, förutsatte departementet
härvid, att i den sålunda angivna minimitjänstgöringstiden icke skulle

Utskottet.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

medräknas tid, varunder indelt soldat fullgjort rekryt- och underbefälsutbildning,
utan endast regementsmöten samt däremellan fallande tjänstgöring,
vilken ej haft karaktär av utbildning. Det må framhållas, att man
vid fastställande av minimitjänstgöringstiden givetvis kunnat utgå från
ett dagantal, som innefattade jämväl den genomsnittliga minsta tiden för
rekryt- och underbefälsutbildning, men dagantalet hade då bort fastställas
till 900 i stället för till 600. I båda fallen hade innebörden av jämkningen
i underhållsvillkoren, principiellt sett, blivit densamma.

Med hänsyn till de förhoppningar, som avfattningen av riksdagens beslut
beträffande underhållsrättens utsträckning kunnat väcka hos f. d.
indelt manskap, kan det visserligen anses beklagligt, att icke i samband
med nämnda beslut klart utsädes, vilken tjänstgöringstid, som finge medräknas
i de angivna 600 dagarna. Örn man fasthåller vid utgångspunkten
för och syftet med beslutet, är emellertid frågan, på vad sätt minimitjänstgöringstiden
fixerades, utan betydelse för bedömande av innebörden
i riksdagens beslut. Avsikten med beslutet var nämligen — såsom
klart framgår såväl av herr Bäcklunds m. flis motion år 1929 och samma
års riksdags i anledning därav gjorda uttalande som ock av propositionen
år 1931 — icke att bereda underhållsrätt åt soldater med en effektiv
tjänstgöring, understigande vad som i allmänhet fordrats under en 20-årig anställningstid, utan endast att låta dem, som genom tjänstgöring
mellan regementsmötena såsom instruktörer o. dyl. kunnat under kortare
anställningsperiod uppnå samma verkliga tjänstgöringstid, i underhållshänseende
erhålla likställighet med indelta, vilkas anställningstid uppgår
till 20 år.

Av utredningen framgår jämväl, att de i 1931 års proposition återgivna
beräkningar rörande kostnaderna för underhållsrättens utsträckning, som
nppgjorts av arméförvaltningens civila departement och enligt vilka
dessa kostnader antogos komma att stanna vid omkring 100,000 kronor årligen
under de första sju åren, grundats på nyss angivna förutsättningar
beträffande beräkningen av tjänstgöringstiden. För sin del framhöll
bankoutskottet såsom ett av skälen för sitt tillstyrkande av propositionen,
att en utvidgning av understödsrätten syntes inom skäliga gränser
kunna ske utan alltför vittgående ekonomiska konsekvenser. De nu
framlagda kostnadsberäkningarna visa att, örn man åt riksdagsbeslutet
skulle giva den innebörd, som i den föreliggande motionen åsyftas, kostnaderna
för jämkningen i underhållsvillkoren skulle uppgå till ett belopp
av omkring 700,000 kronor för år.

Vad här anförts giver enligt utskottets uppfattning vid handen, att den
tillämpning, som de år 1931 antagna nya reglerna örn villkoren för underhållsrätt
erhållit, står i överensstämmelse med innebörden i riksdagens
beslut. Ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära en väsentlig
utvidgning av underhållsrätten och medföra en mångdubbling av den
kostnadsökning, varmed riksdagen vid sitt beslut örn jämkningen räk -

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

15

Hade, samt nödvändiggöra anvisande av betydande statsanslag vid sidan
av de medel nr indelningsverkets besparingsfond, vilka vid beslutets
fattande beräknades förslå för kostnadsökningens bestridande. En sådan
utvidgning kan utskottet för sin del icke förorda, så mycket mindre som
efter utskottets uppfattning det indelta manskapet i pensionshänseende
redan måste anses väl tillgodosett i förhållande till de prestationer, de under
anställningstiden haft att fullgöra.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen och
hemställer alltså,

att förevarande motion II: 32 icke må till någoni
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E■ Svensson, Lindgren. Johansson i Östersund,
Stendahl, Berling, Bodin, Lindström och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp, Wikström,
Höglund i Göteborg, Carlsson i Solberga, Leffler och Hammarlund.

Reservation

av herrar Bäcklund, Lovén och Höglund i Göteborg, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom — — — anställningsperioden (lika med utskottets yttrande
sid. 13).

I överensstämmelse med den tankegång, som kommit till uttryck såväl
i motionen som i riksdagens berörda uttalande, framlade Kungl. Majit
efter utredning i ärendet proposition (nr 13) till 1931 års riksdag. Med
anledning härav medgav riksdagen, bland annat, att avskedat indelt manskap
från armén med minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava
tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge komma i åtnjutande av
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som
gälla beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Arméförvaltningens civila departement gör i utlåtande, som avgivits
över den nu väckta motionen, gällande, att departementet vid sitt förslags
avgivande förutsatt, att i den angivna minsta tjänstgöringstiden av 600
dagar icke skulle inräknas tid, varunder indelt manskap fullgjort rekrytoch
underbefälsutbildning, utan endast regementsmöten samt däremellan
fallande tjänstgöring, vilken ej haft karaktär av utbildning. Emellertid
framgår intet härom vare sig av arméförvaltningens civila departements
i propositionen nr 13 till 1931 års riksdag återgivna yttrande och förslag
eller av föredragande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet.
Tvärtom gav, bland annat, civila departementets kostnadsberäkning
vid handen, att all tjänstgöring vore avsedd att inräknas i de nämnda
600 dagarna, ty departementet åberopade till stöd för sitt förslag beträffande
kostnadernas beräknande, att den av riksdagen på sin tid beslutade
utvidgningen av rätten till underhåll från krigsmanshuskassan att
gälla sådana, som hade 20 men ej 25 tjänstår, också beräknats draga en årlig
kostnad av 100,000 kronor, och det gällde ju nu en motsvarande utvidgning
av rätten till underhåll, därvid det dock uppställdes villkor beträffande
fullgjord tjänstgöring under viss tid, varför man alldeles säkert
skulle kunna räkna med, att beloppet icke skulle komma att överskridas.

Bankoutskottet hade också — att döma av vad utskottet i sitt utlåtande
nr 10 över propositionen yttrade i anledning av en i anslutning till propositionen
väckt motion 11:325 — vid behandlingen av den kungl, propositionen
den uppfattningen, att all tjänstgöring vore avsedd att inräknas
i de 600 dagarna.

I det nu avgivna utlåtandet har arméförvaltningens civila departement
visserligen hänvisat till, att ett bifall till den i den nu föreliggande motionen
II: 32 gjorda hemställan örn att all tjänstgöring skall inräknas i de 600
dagarna, skulle komma att medföra större årliga kostnader än de av riksdagen
på Kungl. Maj:ts förslag beräknade. Detta är givetvis beklagligt,
men det synes utskottet, att detta förhållande icke bör ändra innebörden
av riksdagens år 1931 fattade beslut. Det måste också förefalla anmärkningsvärt,
att Kungl. Maj:t, som i överensstämmelse med riksdagsbeslutet
den 13 mars 1931 utfärdat kungörelse angående de beslutade ändringarna
i underhållsvillkoren, sedermera i administrativ väg, på sätt som
skett genom brevet den 19 juni 1931, ändrat innebörden av riksdagens beslut
därhän, att rekryt- och underbefälsutbildning icke skall inräknas i de
600 tjänstgöringsdagarna. Då Kungl. Majit ej funnit skäl föreligga att
ånyo förelägga riksdagen ärendet, hade det varit riktigare, att riksdagsbeslutets
innebörd fått prövas besvärsvägen, sedan arméförvaltningens
civila departement tolkat detsamma på det sättet, att rekryt- och underbefälsutbildning
icke skulle inräknas.

Det förefaller för övrigt vara principiellt oriktigt, att indelt manskap
i föreliggande fall icke skall få medräkna tid för egen utbildning, då all
utbildning av militära befattningshavare efter vunnen anställning eljest

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

17

räknas dem till godo för pensionsrätt; officerare och underofficerare få,
trots att de genomgå egen utbildning under flera år, tillgodoräkna sådan
tid i befordrings-, löne- och pensionshänseende, och sak samma gäller för,
bland andra, kommunikationsverkens personal.

För utskottet tillgängliga handlingar hava vidare ådagalagt, att
även annan tjänstgöring än sådan, som använts för egen utbildning, av
arméförvaltningens civila departement frånräknats vid beräknandet av
tjänstgöringstid för bär ifrågavarande indelta manskap, varigenom möjligheterna
att komma i åtnjutande av underhåll ytterligare beskurits. Före
ikraftträdandet av 1901 års härordning har rekryt- och underbefälsutbildningen
aldrig baft längre varaktighet än högst 250 dagar, men betydligt
flera tjänstgöringsdagar hava likväl frånräknats för sådan utbildning, och
dessutom hava också samtliga in- och utryckningsdagar borträknats, ehuru
skäl därför icke bort föreligga. I samband med underbefälsutbildningen
voro de indelta beordrade deltaga i vakt- och garnisonstjänst, och kommenderingen
till underbefälsskolorna fick på grund härav avsevärt längre
varaktighet än den, som enligt generalorder och utbildningsbestämmelser
var bestämd för utbildning och undervisning i underbefälsskolorna. I vart
fall borde sålunda endast den egentliga underbefälsutbildningstiden hava
frånräknats, men så bar icke skett. Detta ådagalägger, att arméförvaltningens
civila departement t. o. m. tolkat det kungl, brevet av den 19 juni
1931 strängare, än som kunnat vara avsett.

Då det av 1931 års riksdag fattade beslutet uteslutande grundats på
Kungl. Maj:ts proposition i ärendet, synes en senare gjord upptäckt, att
utredningen varit bristfällig, icke böra föranleda ett frångående av riksdagens
i ärendet fattade beslut. På grund bärav får utskottet, ehuru ett
bifall till motionen medför kostnader utöver de i Kungl. Majrts proposition
nr 13 till 1931 års riksdag beräknade, med hänsyn till vad som anförts
i motionen och bär ovan, hemställa,

att riksdagen, med bifall till den i ämnet väckta motionen
II: 32, ina förklara, att vid beräkning av tjänstgöringstid
för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
enligt de av 1931 års riksdag beslutade
grunderna all fullgjord tjänstgöring skall inräknas.»

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sand. 19 hafi. (Sr 33.)

o