Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 4.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragnimgsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet
samt rörande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna
indragningsstaten.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 46 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att såsom bidrag till överkonstapeln Axel Rask och
vaktmästaren Nils Månsson av Malmöhus läns landsting beviljade pensioner
må, räknat från och med ingången av år 1932, från förslagsanslaget
till polisväsendet i riket årligen till landstinget utbetalas ett belopp,
motsvarande en tredjedel av de till Rask och Månsson utgående
pensionsbeloppen, dock tillhopa högst 1,483 kronor 33 öre.

Enligt 3 § i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket må
för visst landstingsområde anställas polismän till förstärkning av den
för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda polispersonalen
inom landstingsområdet. Jämlikt 8 § är landsting i fråga örn dylika
polismän skyldigt att med skälig pension förse innehavare av befattning,
som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren
kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie befattning), och enligt 15 §
3 mom. är landsting, som på annat sätt än genom pensionsförsäkring i
statens pensionsanstalt ombesörjer pensionering av ordinarie befattningshavare,
som anställts för landstingsområdet, berättigat till bidrag av
statsverket med en tredjedel av den till sådan befattningshavare utgående
pensionen, övergångsbestämmelsen till förordningen den 6 juni 1925

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 höft. (Nr 30.)

Ang.

bidrag av
statsmedel
till pensioner
åt överkonstapeln
A.
Bask och vaktmästaren

N. Månsson.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

(nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet
rätt till lön och pension m. m. innehåller, att polis- eller fjärdingsman,
som vid polisväsendet har anställning, som kan betraktas såsom
ordinarie, vid den tidpunkt, från vilken lagen örn polisväsendet i
riket skall lända till efterrättelse i avseende å det område, för vilket han
är anställd, äger, då fråga uppstår örn honom tillkommande rätt till pension,
tillgodoräkna sig hela den tid, som han i en följd innehaft dylik
anställning för området.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har hos Kungl. Majit
gjort framställning örn bidrag av statsmedel till pensioner, som av landstinget
tillerkänts överkonstapeln Axel Kask och vaktmästaren Nils Månsson,
vilka varit anställda vid landstingets polisavdelning.

Framställningen innehåller bland annat följande:

Genom beslut år 1925 bestämde landstinget, att inom landstingsområdet
skulle för år 1926 vara anställd en ordnings- och säkerhetspolis, benämnd
centralpolis, bestående av elva polismän; och skulle samtliga nämnda befattningar
vara icke ordinarie. Landstinget beslutade tillika, att för utredning
av frågan örn behovet av anställande av en särskild ordnings- och
säkerhetspolis för landstingsområdet m. m. utse en kommitté med iippdrag
att förelägga 1926 års landsting de förslag, vartill utredningen gåve
anledning.

I anslutning till förslag av nämnda kommitté beslutade 1926 års landsting,
bland annat, att inom landstingsområdet skulle för tiden från och
med den 1 januari 1927 till och med den 31 december 1931 anställas en
ordnings- och säkerhetspolis, bestående av sju befattningar, vilka skulle
vara icke ordinarie, ävensom att överkonstapeln Aug. Strandkvist skulle
entledigas med utgången av år 1926 och tilldelas en årlig pension av 2,340
kronor. På framställning av förvaltningsutskottet enligt landstingets
uppdrag medgav Kungl. Majit genom brev den 29 juni 1928, att till den
Strandkvist av landstinget beviljade pensionen finge från och med ingången
av år 1927 utgå statsbidrag med en tredjedel av de Strandkvist
tillkommande pensionsförmånerna.

Vid 1929 års landstingsmöte utsåg landstinget en kommitté med uppdrag
att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida landstingspolisens
verksamhet skulle fortfara jämväl efter den 31 december 1931 samt.
för motsatt fall, huru en avveckling borde ske.

Sedan nämnda kommitté framlagt betänkande i ämnet, beslutade landstinget
år 1930, bland annat,

att vid poliskåren anställda överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren
Nils Månsson skulle med utgången av år 1931 entledigas med pension;

att inom landstingsområdet skulle för tiden från och med den 1 januari
1932 anställas en ordnings- och säkerhetspolis, bestående av fyra konstaplar; att

befattningarna, å vilka de nuvarande konstaplarna borde förordnas,
skulle vara ordinarie.

Enligt de grunder, som gälla beträffande pensionering av landstingets
befattningshavare, uppgå de ifrågavarande befattningshavare tillkommande
pensionerna för överkonstapeln Rask till 2,760 kronor och för vaktmästaren
Månsson till 1,690 kronor för år, med skyldighet för pensions -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

3

tagarna att underkasta sig den reglering av pensionsbeloppet, som landstinget
på grund av penningvärdets förändring kan finna skäl föreskriva.

Rask, som är född den 31 augusti 1876, har varit anställd vid länspolisen
sedan den 1 januari 1902. Hans tjänstetid den 31 december 1931 utgör
alltså 30 år.

Månsson är född den 26 september 1874, bär varit anställd vid länspolisen
sedan den 1 januari 1901 och innehar sålunda vid utgången av år 1931
en tjänstetid av 31 år.

Efter omnämnande av avgivna utlåtanden av länsstyrelsen i Malmöhus
län samt statskontoret har departementschefen för egen del anfört följande
:

»Såsom av det anförda framgår, hava Rask och Månsson alltsedan den
tidpunkt, då 1925 års polislagstiftning trädde i kraft i avseende å dem, och
intill dess att de med utgången av sistförflutna kalenderår entledigades,
liksom övriga vid Malmöhus läns landstings polisväsen anställda befattningshavare
innehaft anställning, vilken betecknats såsom icke ordinarie.
Vad angår år 1926 sammanhängde denna anordning med att landstinget
igångsatt utredning av frågan örn behovet av särskild ordnings- och säkerhetspolis
för landstingsområdet m. m. Ej heller sedan denna utredning
slutförts och resulterat i viss omorganisation av länspolisen från och
med år 1927 vunno emellertid befattningshavarna vid ifrågavarande poliskår
formellt stadigvarande anställning, utan anställningstiden begränsades
till utgången av år 1931. Anledningen härtill synes hava varit, att
förhållandena efter fullständigt genomförande med ingången av år 1932
av 1925 års polisreform ansågos kunna bliva så förändrade, att samma
behov av länspolis icke längre komme att förefinnas.

Vid utgången av år 1931, då de entledigades, hade Rask och Månsson
tjänstgjort vid länspolisen under respektive 30 och 31 år i anställningar,
som givit dem full sysselsättning och som få anses hava, reellt sett, varit
av stadigvarande art. Vid entledigandet voro de respektive 55 och 57 år
gamla; de hade således båda uppnått en ålder, som i många polisdistrikt
berättigar till pension.

Vid nu berörda förhållanden och då enligt min mening länspolisen i
Malmöhus län jämväl under de senast förflutna åren måste anses hava
utgjort en väl behövlig förstärkning av polispersonalen, synas mig starka
skäl tala för att statsbidrag till Rasks och Månssons pensionering medgives,
oaktat de under de senaste åren formellt icke innehaft ordinarie anställning.
Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna
torde ett beslut härom näppeligen behöva, såsom statskontoret
befarat, föranleda några icke önskvärda konsekvenser.

Det tillstyrkta statsbidraget synes, i likhet med vad tidigare skett beträffande
överkonstapeln Strandkvists pensionering, böra bestämmas att
utgå efter samma grunder, som enligt polislagen skulle hava gällt, örn
Rask och Månsson vid entledigandet varit ordinarie befattningshavare,
eller således med en tredjedel av de utgående pensionerna. Med hänsyn
till avfattningen av landstingets beslut om pensioneringen torde dock
statsbidraget böra maximeras till en tredjedel av de nu utgående pensionsbeloppen
eller 1,483 kronor 33 öre. Statsbidraget synes böra utgå
från och med ingången av år 1932 och bestridas från det under femte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till polisväsendet i riket.»

Utskottet.

Ang.

ersättning för
skada tillföljd
av olycksfall
i arbete åt
f. ty g arbetar en
0. V. Johansson.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen finner utskottet goda skäl föreligga
för att statsbidrag till pensionering av ifrågavarande befattningshavare
medgives. Utskottet delar ock departementschefens uppfattning därom,
att ett beslut örn dylikt bidrag med hänsyn till de i ärendet åberopade
särskilda omständigheterna näppeligen behöver medföra några icke önskvärda
konsekvenser.

Vad Kungl. Majit i ärendet föreslagit har ej givit utskottet anledning
till annan erinran än att med hänsyn till avfattningen av landstingets
beslut bidragsbeloppet lämpligen torde böra maximeras för vardera av
de ifrågavarande pensionerna för sig.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att såsom bidrag
till överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren Nils
Månsson av Malmöhus läns landsting beviljade pensioner
må, räknat från och med ingången av år 1932,
från förslagsanslaget till polisväsendet i riket årligen
till landstinget utbetalas ett belopp, motsvarande en
tredjedel av de till Rask och Månsson utgående pensionsbeloppen,
dock högst 920 kronor för den till Rask
utgående pensionen och högst 563 kronor 33 öre för
den till Månsson utgående pensionen.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 88 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till Oscar Valdemar Johansson må — utan hinder
därav att krav örn ersättning icke blivit framställt inom den tid, som
föreskrives i 13 § av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete — från och med den 1 januari 1931 utbetalas
den livränta, vartill han enligt grunderna för nämnda lag kan anses
berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 3
december 1886, varit anställd i sammanlagt omkring 12 1/2 år såsom tygarbetare
vid Karlsborgs tygstation, nämligen från och med den 6 juni 1907
till och med den 9 april 1915 samt från och med den 16 mars 1925 till och
med den 1 november 1929, då han avskedats med rätt till avskedsersättning
enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

5

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen; att nämnda ersättning utgått med ett
belopp av 2,808 kronor 22 öre; att Johansson under tiden 14 mars 1915—
14 mars 1925 arrenderat ett mindre område å kronoparken Granvik; att
Johansson den 7 april 1910 skadats genom olycksfall under arbete vid en
cirkelsåg i snickarverkstaden å Karlsborg, varvid han erhöll en kontusion
i vänstra ljumsken; att han under tiden 7—24 april sistnämnda år
på grund av den honom åsamkade skadan varit oförmögen till arbete;
att han därefter under sin anställning vid tygstationen endast kunnat
sysselsättas meed lättare arbete; att han enligt ett den 12 februari 1930
utfärdat läkarintyg ännu lider av sviter efter olycksfallet, vilka sannolikt
torde bliva för framtiden bestående; samt att Johansson icke äger
fast egendom eller annan förmögenhet utan är medellös.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört bland annat,
att riksförsäkringsanstalten funne Johansson vid olycksfallet hava varit
stadd i sådant arbete, som avsåges i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete, vilken lag varit gällande
vid olycksfallets inträffande. Jämlikt 1 § i nämnda lag ålåge det arbetsgivaren
att utgiva ersättning enligt i lagen stadgade grunder. Dock
kunde arbetsgivaren jämlikt 10 § i lagen befria sig från denna skyldighet
genom att taga försäkring hos riksförsäkringsanstalten. Då sådan
försäkring icke tagits för vid Karlsborgs tygstation anställda arbetare,
kunde någon ersättning förty icke utgå från anstalten på grund av
olycksfallet. Därest emellertid Johansson varit försäkrad hos riksförsäkringsanstalten,
skulle anstalten jämlikt sagda lag hava tillerkänt honom
livränta efter en beräknad nedsättning av arbetsförmågan med 25 procent
eller med ett belopp av 75 kronor för år räknat.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att åt Johansson måtte
utverkas den livränta, som skulle tillkommit honom, därest bestämmelserna
i 1901 års olycksfallsersättningslag blivit iakttagna.

Föredragande departementschefen har erinrat, att Johansson icke vore
berättigad att enligt 1901 års olycksfallsersättningslag utbekomma någon
ersättning i anledning av förenämnda olycksfall, enär krav därom icke
gjorts inom behörig tid. Billighetsskäl syntes emellertid departementschefen
tala för, att något understöd tilldelades Johansson. Vad beträffade
ersättningens storlek och sättet för dess utgående har departementschefen
förklarat sig dela den av statskontoret uttalade uppfattningen, att
ersättningen borde utgå i form aA^ livränta jämlikt i nyssnämnda lag angivna
grunder, varvid Johansson även borde komma i åtnjutande av å
dylik livränta medgiven tilläggsersättning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositio -

nen.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
förra småskollärarinnan

Augusta
Sederlund.

I likhet med föredragande departementschefen och de i ärendet hörda
myndigheterna finner utskottet billigt, att dispens från de i 1901 års
olycksfallsersättningslag angivna preskriptionsbestämmelserna i detta
fall medgives.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 94 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förra småskollärarinnan Augusta Söderlund, född
Lundh, må, räknat från och med den 1 januari 1931, under sin återstående
livstid från statens pensionsanstalt uppbära, utöver henne tillkommande
s. k. uppskjuten pension, en årlig pension av 600 kronor.

Av den i propositionen meddelade utredningen i ärendet framgår, att
Augusta Söderlund är född den 10 april 1870 och gift med gårdsägaren
Olof Söderlund i Sör Romme, Stora Tuna församling; att hon, sedan hon
den 4 juni 1888 avlagt småskollärarinneexamen, tjänstgjort såsom småskollärarinna
i olika skoldistrikt under åren 1889—1891 samt under år 1892 intill
utgången av november månad, under tiden den 27 februari 1893—den 24
mars 1894 samt den 15 juli 1894—den 1 juni 1922, vid vilken sistnämnda tidpunkt
hon på egen begäran avgått på grund av giftermål; att hon för sin
tjänstgöring erhållit mycket goda vitsord; samt att statens pensionsanstalt
den 24 maj 1930 för Augusta Söderlund utfärdat pensionsbrev å
s. k. uppskjuten pension till belopp av 49 kronor, gällande från och med
den dag, då hon uppnått 60 års ålder, eller således den 10 april 1930.

I ärendet har upplysts, att mannen Söderlund, som är 72 år gammal,
tidigare varit sågare och snickare men på flera år icke kunnat utföra’
något förvärvsarbete utan endast utfört gårdskarlsgöromålen vid makarnas
fastighet; att han ej vore taxerad för någon inkomst; att fastigheten
vore taxerad till 8,000 kronor och intecknad för tillsammans 3,800 kronor;
att makarna tidigare ägt ett mindre sparkapital, som nu vore förbrukat;
att fastigheten inköpts i tanke att Augusta Söderlund skulle erhålla
full pension såsom f. d. lärarinna; samt att, därest sådan pension
icke skulle beviljas och makarna i anledning därav nödgades sälja
fastigheten, detta skulle medföra betydande förlust.

Till stöd för framställning örn förhöjd pension har Augusta Söderlund
anfört, att hon vid frånträdande år 1922 av sin lärarinnebefattning haft
den uppfattningen, att, enär hon innehade fullt antal tjänstår, hon vid
uppnådda 60 år skulle bekomma hel pension.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

7

I infordrat utlåtande den 28 juli 1930 har statens pensionsanstalt, med
åberopande av föreskrifterna i § 20 mom. 1 och § 27 i reglementet för anstalten,
anfört, att anstalten, ehuru ömmande omständigheter syntes föreligga,
med hänsyn till möjliga för anstalten ekonomiskt ofördelaktiga konsekvenser
av beviljande av full pension i fall som det föreliggande funne
sig förhindrad tillstyrka bifall till ansökningen.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till den av
Augusta Söderlund gjorda framställningen örn hel pension.

Statskontoret har anfört:

Medan det enligt bestämmelserna för understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällt, att den, som avginge i förtid utan
rätt till genast börjande pension, förlorade all rätt till någon pensionsförmån,
hade vid omorganisation av nämnda understödsanstalt med 1920
års ingång införts en rätt till s. k. uppskjuten pension, i det att den,
som avginge i förtid, skulle äga rätt till viss pension, som började utgå,
när han uppnådde pensionsåldern eller dessförinnan drabbades av invaliditet.
Pensionens belopp beräknades försäkringstekniskt, så att den i värde motsvarade
av befattningshavaren erlagda tjänstepensionsavgifter. När sökanden
år 1922 vid 52 års ålder avgått från sin befattning för att ingå
äktenskap, hade hon alltså erhållit rätt att komma i åtnjutande av uppskjuten
pension vid uppnåendet av 60 levnadsår. Att denna pension,
som utgjorde 49 kronor, motsvarade så liten del av det pensionsbelopp
av något mer än 1,200 kronor, som skulle hava tillkommit henne, örn hon
vid avgången uppnått 60 års ålder, berodde givetvis på de obetydliga årsavgifter,
som av henne erlagts, nämligen före år 1909 4 kronor, åren 1909
—1919 7 kronor och först därefter 30 kronor om året. Hade till grund för
den försäkringstekniska värdeberäkningen fått läggas jämväl statens och huvudmannens
bidrag, skulle enligt inhämtad uppgift pensionen hava ökats
med 385 kronor, därav 331 kronor grundats på statens andel.

Då avgång i förtid syntes förekomma ganska ofta bland delägarna i
statens pensionsanstalt, kunde det givetvis med hänsyn till konsekvenserna
anses betänkligt att medgiva något undantag från bestämmelserna örn beräkningen
av uppskjuten pension. För sin del kunde statskontoret knappast
finna omständigheterna i detta fall vara sådana, att ett undantag
kunde medgivas utan risk för ganska vittgående konsekvenser. Skulle
emellertid billigheten anses bjuda, att någon förbättring av pensionen
i detta fall bereddes, föreställde sig dock statskontoret, att beloppet borde
begränsas till 300 å 360 kronor.

Sedan statens pensionsanstalt därefter anmodats inkomma med förnyat
utlåtande samt därvid närmare angiva de ekonomiska konsekvenser, som
beviljandet av pension i förevarande fall kunde föranleda, har pensionsanstalten
avgivit utlåtande av följande innehåll:

Sammanlagda antalet sedan 1920 års ingång — då statens pensionsanstalt
trädde i verksamhet — inkomna anmälningar örn avgång från befattning i
förtid med rätt till s. k. uppskjuten pension utgjorde 725. En del av ifrågavarande
befattningshavare syntes hava avlidit eller ånyo inträtt i tjänst.
Ä andra sidan visade erfarenheten, att anmälningar örn avgång ej sällan
underlätes.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I vad mån de, som avgått, kunde hava i likhet med Augusta Söderlund
hunnit intjäna något mera avsevärt antal tjänstår, kunde med ledning av
de gjorda anmälningarna ej med större säkerhet beräknas, eftersom uppgifterna
örn tjänstgöring kunde antagas vara i flera fall ofullständiga.
De fall, där antalet uppgivna tjänstår utgjorde 20 eller mera, uppginge
till 76. •

Ehuru det sålunda ej gärna vore möjligt att med någon säkerhet beräkna
de ekonomiska konsekvenser, som skulle vara att motse vid ett bifall till
sökandens begäran örn full pension, syntes det i allt fall vara tydligt,
att dessa konsekvenser skulle kunna bliva synnerligen långt gående.

Vad anginge det av Augusta Söderlund till stöd för ansökningen åberopade
förhållandet, att hon vid avgången från tjänsten hyst den uppfattning,
att hon med hänsyn till sina intjänade tjänstår hade att påräkna hel
pension vid inträdd pensionsålder, ville pensionsanstalten erinra, att denna
sökandens uppfattning icke hade stöd i vare sig äldre eller nyare föreskrifter.

Ett mera talande skäl för ansökningen vore de ömmande omständigheter,
som i detta fall otvivelaktigt kunde åberopas. Därest huvudsakligen på
denna grund ett särskilt understöd ansåges böra tilldelas sökanden, syntes
några mera avsevärda konsekvenser ej vara att befara i anledning därav.
I allt fall syntes därpå ej kunna grundas några anspråk på förmånligare
beräkning av uppskjutna pensioner i allmänhet.

Statskontoret hade, med stöd av vissa under hand från pensionsanstalten
erhållna beräkningar, ifrågasatt, att den uppskjutna pensionen skulle höjas
till 300 eller 360 kronor. Rörande dessa beräkningar ville anstalten erinra,
att de, med hänsyn till saknaden av föreskrifter i anstaltens reglemente,
vore gjorda under antaganden, som vore så försiktiga som möjligt och således
för sökanden mindre fördelaktiga. Hade reglerna för beräkning
av uppskjuten pension för den, som avgått från tjänst på grund av
tjänstens indragning, tillämpats, skulle den uppskjutna pensionen blivit
avsevärt högre och med endast omkring 10 procent understigit beloppet
av hel pension.

_ I allt fall ansåge pensionsanstalten på grund av det anförda mindre
tillrådligt att höja den uppskjutna pensionen utan funne lämpligare, att
i stället åt sökanden utverkades ett särskilt understöd, efter vars tillträdande
den uppskjutna pensionen skulle upphöra.

Till viss ledning vid understödets beräknande syntes kunna tjäna mom.
4 i övergångsstadgandena till kap. IV i pensionsanstaltens reglemente samt
däri åberopade kungörelse den 31 december 1918 (nr 1095) angående understöd
åt vissa äldre behövande f. d. folkskollärare och småskollärare m. fl.,
enligt vilka bestämmelser småskollärarinna, som efter oförvitlig tjänstgöring
under minst femton års tid avgått från tjänsten samt uppnått en levnadsålder
av minst 55 år och befunne sig i behövande levnadsvillkor, kunde
tilldelas ett understöd av 600 kronor. För föreskriftens direkta tillämplighet
förutsattes, att avgång från tjänsten skulle hava ägt runi före utghngen
av år 1891, men sagda förhållande syntes ej böra hindra, att ett i
särskild ordning beslutat understöd bestämdes med analog tillämpning av
föreskriften.

Departementschefen har för egen del anfört bland, annat att, på sätt
av de hörda myndigheterna framhållits, starka principiella betänkligheter
mötte mot att frångå de bestämmelser i reglementet för statens

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

pensionsanstalt, som gällde i fråga örn beräkning av pension åt befattningshavare,
vilken före uppnådd pensionsålder avginge ur tjänst. Det
syntes dock ej böra vara uteslutet, att i särskilt undantagsfall på grund
av billighetsskäl understöd beviljades utöver det belopp, som utginge i
s. k. uppskjuten pension. Till följd av de ömmande omständigheter, som
enligt vad utredningen utvisade vore förhanden i nu förevarande ärende,
och med hänsyn till Augusta Söderlunds långa verksamhet såsom
lärarinna ville departementschefen icke motsätta sig, att sådant understöd
utverkades åt sökanden.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att Augusta Söderlund omkring 8 år före
uppnådd pensionsålder avgått från sin tjänst för att ingå giftermål och
därigenom förverkat rätt till annan pensionsförmån än den på egna avgifter
grundade, enligt försäkringstekniska regler beräknade s. k. uppskjutna
pension, som i detta fall fastställts till 49 kronor för år jämte
därå belöpande tilläggsförmåner. Då sålunda avgången ur tjänst varit
helt frivillig, synes det utskottet ur principiell synpunkt vara i hög grad
tveksamt, huruvida det kan anses tillrådligt att med frångående av gällande
regler för statens pensionsanstalt och med avvikelse jämväl från
de grundsatser, vilka gälla för all statlig pensionering, medgiva höjning
av den utgående pensionsförmånen. Emellertid synas i detta fall föreligga
sådana ömmande omständigheter och särskilda förhållanden i
övrigt, att ett mindre årligt understöd utöver den uppskjutna pensionen
kan anses tillfyllest motiverat. Utskottet vill i detta avseende särskilt
fästa uppmärksamheten därpå, att Söderlund intjänat mer än 33
tjänstår och alltså innehar den tjänstålder, som erfordras för hel pension
åt småskollärarinna, ävensom att — enligt vad kompletterande utredning
i ärendet utvisat — bland de delägare i statens pensionsanstalt,
vilka hittills med rätt till uppskjuten pension avgått före uppnådd pensionsålder,
förutom Söderlund icke finnes någon, som uppnått för hel
pensions erhållande föreskriven tjänstålder. Härtill kommer, att Söderlunds
till stöd för pensionsansökningen gjorda påstående, att hon levat
i den uppfattningen att hon efter intjänande av fullt antal tjänstår ägt
rätt till erhållande av hel pension, synes på olika sätt vinna stöd genom
utredningen i ärendet.

På grund av vad nu anförts har utskottet ansett sig kunna förorda,
att särskild pensionsförmån från statens pensionsanstalt utöver den uppskjutna
pensionen i detta fall beredes. Mot det av Kungl. Majit föreslagna
pensionsbeloppet finner utskottet icke skäl till invändning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.

Utskottet.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förra småskollärarinnan
Anna
Lovisa Holmström.

TJtskottet.

4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 116 bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över fingnsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström
må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående
livstid från statens pensionsanstalt uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Lovisa Holmström är
född den 23 september 1866; att hon efter avlagd småskollärarinneexamen
tjänstgjort såsom lärarinna i olika skoldistrikt i Västerbottens och Västernorrlands
län åren 1884—1891 samt läsåren 1897/1898—1900/1901 eller sålunda
under tillhopa 12 år; att hon enligt ett av överläkaren vid Piteå
sinnessjukhus utfärdat intyg vårdats vid nämnda sjukhus under tiden
den 27 februari—den 30 september 1895 samt den 5 april 1903—den 25
november 1907 och att hon vid båda tillfällena utskrivits såsom förbättrad
men icke tillfrisknad; att hon alltjämt är sinnessjuk; att hon sedan
den 7 september 1903 är förklarad omyndig; att hon varit delägare i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt; samt att hon numera är
medellös.

Vederbörande överförmyndare har i ett den 27 oktober 1931 dagtecknat
intyg anfört, att Holmströms ekonomiska ställning numera vore beklagansvärd;
att hon utgått från ett gott bondehem och lagt ned en del
av sitt arv i sin utbildning till lärarinna; att hon måst sluta sin lärarinneverksamhet,
åt vilken hon under sin hälsas dagar med nit och intresse
ägnat sig, på grund därav att hennes nervsystem »kommit i olag»;
samt att återstoden av hennes arv sedermera förbrukats till hennes uppehälle.

Av ett av överförmyndaren jämte annan person utfärdat intyg inhämtas
vidare, att Anna Lovisa Holmström varit fullt frisk vid den tid, då
hon begynt sin tjänstgöring såsom lärarinna.

Beträffande utredningen i övrigt åberopar utskottet vad propositionen
innehåller.

Med stöd av den föreliggande utredningen har utskottet ansett sig
böra tillstyrka att, i överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall
ägt rum, pension beredes Holmström under hennes återstående livstid.
Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit har ej givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

11

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 141 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden föi samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vaktkonstapel vid förutvarande
tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Sven Johan Carlsson må utöver
honom förut tillerkänd livränta från oell med år 1931 av fångvårdsmedel
uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp av 62 kronor 50 öre.

Under tjänstgöring den 7 december 1903 i dåvarande tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona stengård, där fångar sysselsattes med gatstenskuggning,
blev Carlsson, som är född den 12 juni 1854, träffad i högra ögat av
en kringflygande stenskärva med den påföljd, att han samma dag måste
intagas å Karlskrona lasarett. Efter där undergången operation å ögat
utskrevs Carlsson den 14 december 1903. Synskärpan å samma öga var
då avsevärt nedsatt. Vid år 1907 verkställd läkarundersökning befanns,
att synskärpan å Carlssons båda ögon endast vore hälften av den normala.

Sedan fångvårdsstyrelsen gjort framställning örn beredande åt Carlsson,
såsom ersättning för ifrågavarande skada, av en årlig livränta å
50 kronor och riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande erinrat, att,
därest skadan skolat bedömas i enlighet med bestämmelserna i då gällande
lag den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete, den bort anses hava medfört nedsättning i arbetsförmågan,
motsvarande 10 procent av normal arbetsförmåga och salunda berättiga
honom till en årlig livränta å 30 kronor, hemställde Kungl. Maj.t
i proposition till 1908 års riksdag örn medgivande, att till Carlsson finge
av fångvårdsmedel från och med år 1908 utbetalas en årlig livränta av
30 kronor.

I anledning av motion fastställde riksdagen livräntebeloppet för Carlsson
till 50 kronor årligen. *

Genom kungörelse den 10 juni 1921 (nr 410) har förordnats, bland annat,
att arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad
skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 vore berättigad till livränta av statsmedel
med ett årligt belopp av minst 90 kronor, finge, utöver till honom
på grund härav utgående livränta, från och med år 1921 uppbära tillläggsersättning
med ett årligt belopp motsvarande 125 procent av samma
livränta. Enligt samma kungörelse tillerkändes rätt till tilläggsersättning
med enahanda belopp, som nyss nämnts, jämväl personer, vilka,
utan att vara berättigade till livränta enligt 1901 års lag, såsom ersättning
i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts livränta
eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna
■''runder. Genom kungörelsen den 23 maj 1930 (nr 172) örn ändrad lydelse

Äng.

förhöjning av
livränta för
f. d. vaktkonstapeln
8. J.
Carlsson.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av § 1 i nämnda kungörelse den 10 juni 1921 kava berörda stadganden
undergått sådan ändring, att inskränkningen till livräntor å lägst 90 kronor
bortfallit.

Carlsson bar nu gjort framställning örn, att ban, räknat från och med
den 1 januari 1931, måtte utöver nämnda livränta komma i åtnjutande av
tilläggsersättning enligt grunderna i förut omförmälda kungörelser den
10 juni 1921 och den 23 maj 1930.

Fångvårdsstyrelsen bar anfört att, ehuru bestämmelserna i åberopade
kungörelser icke syntes vara direkt tillämpliga å den Carlsson beviljade
livräntan, de skäl, som föranlett de i kungörelserna lämnade bestämmelserna,
emellertid enligt styrelsens mening talade för att även i föreliggande
fall tilläggsersättning enligt samma bestämmelser bereddes Carlsson.

Statskontoret har i avgivet utlåtande framhållit, att, då Carlssons livränta
icke vore avpassad enligt grunderna i 1901 års lag, ban givetvis
icke vore utan vidare berättigad att komma i åtnjutande av tilläggsersättning.
Frågan borde därför underställas riksdagens prövning. Därest
Carlsson blivit berättigad till livränta å 30 kronor enligt grunderna i 1901
års lag, hade ban från ingången av år 1931 bekommit tilläggsersättning å
37 kronor 50 öre för år. Han bade då tillhopa bekommit 67 kronor 50
öre. Då ban nu redan innehade livränta å 50 kronor, skulle tillägget
måhända kunna inskränkas till skillnaden eller alltså 17 kronor 50 öre.
Man skulle även kunna tänka sig, att han utöver det belopp av 59 kronor,
som ban erhållit i livränta, bekomme den tilläggsersättning å 37 kronor
50 öre, som bort utgå till honom, därest bans livränta grundats å 1901 års
lag. Han skulle då bekomma tillhopa 87 kronor 50 öre årligen från och
med den 1 januari 1931. Emellertid ville statskontoret icke motsätta sig
fångvårdsstyrelsens hemställan, att åt Carlsson utverkades en tilläggsersättning
av fångvårdsmedel av 125 procent eller alltså till årligt belopp
av 62 kronor 50 öre, räknat från och med den 1 januari 1931.

Departementschefen, som funnit goda skäl tala för beredande åt Carlsson
av tilläggsersättning å livräntan, har anfört, att den omständigheten,
att Carlsson tillerkänts en något högre livränta än som med tillämpning
av 1901 års lag skolat utgå, med hänsyn till de förhållanden, under vilka
olycksfallet ägt rum, ej syntes böra medföra nedsättning i tilläggsersättningen.
Tilläggsersättningen borde sålunda bestämmas till 125 procent
av livräntans belopp eller 62 kronor 50 öre för år.

Införskaffade uppgifter giva vid banden, att Carlsson antagits i fångvårdens
tjänst den 22 april 1876 och befordrats till ordinarie vaktkonstapel
den 23 april 1878, att han kvarstått i tjänst till utgången av september
månad 1919, då ban avgick med pension, att ban under tjänstetiden
icke åtnjutit tjänstledighet av beskaffenhet att inverka på hans pensionsrätt,
att han vid avskedet tillerkänts pension till belopp av 1,000 kronor

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

13

om året, motsvarande hela det för honom gällande pensionsunderlaget,
ävensom att pensionsförmånen numera, inheräknat pensionstillägg och
pensionsförhöjningar, utgör 1,548 kronor årligen förutom dyrtidstillägg,
som enligt nu gällande grunder uppgår till 252 kronor för år räknat.

Av utredningen framgår, att den skada, varav Carlsson år 1903 under
tjänstgöring drabbats — även örn den enligt grunderna för 1901 års olycksfallsersättningslag
ansetts medföra en obetydlig nedsättning av arbetsförmågan—
icke föranlett någon minskning i honom på grund av ordinarie
tjänst inom fångvården tillkommande avlönings- eller pensionsförmåner.
Att vid sådant förhållande nu medgiva särskild förhöjning av den Carlsson
tillerkända livräntan, vilken från början hestämts enligt förmånligare
grunder än de i 1901 års lag innefattade, finner utskottet vara betänkligt
såväl i och för sig som med hänsyn till möjliga konsekvenser. Utskottet
har därför ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må
av riksdagen bifallas.

6:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition
nr 236 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

dels förklara den omständigheten, att förre järnvägsarbetaren Johan
Emil Fransén vid avgången ur statens järnvägars tjänst icke uppnått en
levnadsålder av 55 år, icke utgöra hinder för honom att komma i åtnjutande
av en årlig pension av 450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens
vattenfallsverks byggnadsavdelning,

dels ock medgiva, att den Fransén sålunda tillkommande pensionen
skall i avseende å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig ordning
beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i nyssnämnda
kungörelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fransén, som är född den 20
november 1877, under en tid av sammanlagt något över 29 år varit anställd
dels vid statens järnvägsbyggnader (under åren 1902—1906 och
1914—1931) och dels vid Trollhätte kanal- och vattenverk (under åren

Utskottet.

Äng.

pension dt
f. järnvägsarbetaren

J. E. Fransén.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
småskollärarinnan
Edi
Sofia Knuuti.

1906—1914); samt att han med utgången av år 1931 lämnade sin anställning
vid statens järnvägar på grund av sjukdom.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare i likartat fall meddelat beslut
får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

7:o.

1 en inom första kammaren av herrar Bergqvist och Asplund väckt
motion nr 32 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. lärarinnan
vid mindre folkskola Edi Sofia Knuuti en pension av 600 kronor för
år eller eljes det belopp vederbörande utskott kan finna skäligt föreslå,
att utgå från och med år 1932».

Till stöd för yrkandet har anförts bland annat:

»Småskollärarinnan Edi Sofia Knuuti, vilken under 15 Vs års tid varit
anställd som lärarinna vid mindre folkskola dels inom Korpilombolo och
dels inom Gällivare skoldistrikt i Norrbottens län, blev på grund av sjukdom
från och med höstterminen år 1928 utan anställning. Skolrådet i
Gällivare beslöt den 22 januari 1929 hos statens pensionsanstalt göra framställning
örn pension åt nämnda lärarinna, som enligt skolrådets förmenande
med all sannolikhet ådragit sig sjukdomen under tjänstgöring i
svåra klimatiska förhållanden.

Denna hemställan blev emellertid icke bifallen.

Över pensionsanstaltens beslut i ärendet anfördes av skolrådet underdåniga
besvär, men dessa lämnades av Kungl. Maj:t utan avseende.

Ehuru gällande bestämmelser, såsom av handlingarna framgår, lade
hinder i vägen för lärarinnan Knuutis pensionering i vanlig ordning, synes
dock billigheten tala för att hon icke helt och hållet lämnas utan understöd,
då hon nu är oförmögen till arbete.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade läkarintyg och övriga handlingar.

Över förevarande motion har utskottet till en början i vederbörlig
ordning införskaffat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat, att småskollärarinnan
Knuuti under 15 Vs år innehaft anställning vid mindre folkskola, samt att
hon, efter att hava ådragit sig obotlig sjukdom och i följd därav under
de senaste 3 Vs åren av sin anställningstid åtnjutit oavbruten tjänstledighet,
blivit från sin tjänst entledigad utan att kunna komma i åtnjutande
av någon pension.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

15

Därest hon emellertid fått kvarstå i tjänsten ytterligare ett och ett halvt
år — givetvis även då med sjuktjänstledighet — synes hon jämlikt § 24
mom. b) i reglementet för statens pensionsanstalt hava varit berättigad
tili avkortad pension, motsvarande minst 3A av hel pension. Redan då
avgången ägde rum, hade hon enligt nämnda författningsrum varit berättigad
till hel pension, därest det kunnat anses styrkt, att hon ådragit
sig sjukdomen under utövandet av sin tjänst. Det synes under sådana
förhållanden billigt, att hon erhåller den pension, som motionärerna nu
ifrågasätta, vilken pension är den lägsta, som enligt övergångsbestämmelserna
till kap. IV mom. 2 i pensionsreglementet utgår till småskollärare.

I detta sammanhang vill överstyrelsen uttala, att det nu ifrågavarande
fallet synes erbjuda stor likhet med ett fall, som förelädes 1931 års riksdag
genom proposition nr 178. Det gällde då en obotligt sjuk småskollärarinna,
Signe Eriksson, som på egen begäran avgått från tjänsten,
innan förutsättning förefanns att för henne tillämpa bestämmelsen i pensionsreglementet
§ 18 mom. c). Med hänsyn till de ömmande omständigheter,
som därvid förelågo, beviljade riksdagen åt Eriksson en årlig pension
av 840 kronor (riksdagens skrivelse nr 202, punkt 2). Även i nu förevarande
fall förefinnas liknande .ömmande omständigheter.

På grund av det anförda vill skolöverstyrelsen för sin del tillstyrka bifall
till motionen.

För egen del har statskontoret anslutit sig till skolöverstyrelsens hemställan.

Sedan nämnda utlåtanden inkommit, har utskottet ansett sig böra i
ärendet höra jämväl statens ''pensionsanstalt. Anstalten har i avgivet utlåtande
yttrat följande:

Då det motionen bilagda nya läkarintyget synts anstalten giva vid handen,
att Knuuti kunde vara att anse såsom varaktigt oförmögen till arbete
i pensionsförsäkringslagens mening, har yttrande under hand inhämtats
från pensionsstyrelsen, som i skrivelse den 4 april 1932 meddelat, att
styrelsen funnit Knuuti vara till arbete varaktigt oförmögen i pensionsförsäkringslagens
mening. Vid sådant förhållande är Knuuti berättigad,
jämlikt §§ 27 och 31 i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december
1919 (nr 878), att från och med den 4 april 1932 komma i åtnjutande
av pension från anstalten, vilken pension i förevarande fall, då anställningen
upphört på den grund, att tjänsten indragits, skall beräknas efter
förmånligare grunder än eljest. Enligt verkställd beräkning utgör beloppet
av denna pension 504 kronor 75 öre, vartill kommer pensionsförhöjning
I med 95 kronor 25 öre, varigenom pensionen uppgår till 600 kronor.
Härtill kommer dessutom dyrtidstillägg, uppgående enligt nu gällande
beräkningsgrunder till 132 kronor.

Då Knuuti sålunda reglementsenligt är berättigad till en pension till
samma belopp, som i motionen åsyftas, synes motionen icke böra föranleda
till någon riksdagens åtgärd. Sedan ärendet blivit av riksdagen avgjort,
kommer därför, därest riksdagen beslutar i enlighet med vad anstalten
sålunda föreslagit, pensionsbrev i vanlig ordning att från anstalten
utfärdas.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av utredningen framgår, att frågan om Knuutis rätt till genast börjande
tjänstepension från statens pensionsanstalt varit föremål för prövning
av pensionsanstalten samt, i anledning av besvär, av regeringsrätten. Därvid
har fastslagits, att någon omständighet icke förelåge, som enligt anstaltens
reglemente kunde berättiga Knuuti till erhållande av sådan pension.
Sedermera har emellertid Knuuti på grund av inträdd varaktig arbetsoförmåga
blivit berättigad att jämlikt bestämmelserna i §§ 27 och 31
i nämnda reglemente från och med den 4 april 1932 åtnjuta s. k. uppskjuten
pension, vilken eljest skulle hava utgått först från pensionsålderns inträde.
Beloppet av denna pension utgör, inberäknat pensionsförhöjning,
600 kronor eller samma belopp, som av motionärerna föreslagits.

Vid nu angivna förhållanden och under hänvisning i övrigt till vad pensionsanstaltens
yttrande innehåller får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 32 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

8:o.

Äng.

förhöjning av
till förre daglönaren
vid
flottans varv i
Karlskrona
F. Johansson
utgående
livränta.

I en inom andra kammaren under nr 368 väckt motion har herr Andersson
i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte besluta att såsom förhöjning
av den nu till f. d. arbetaren vid flottans varv i Karlskrona Fritiof
Johansson utgående livräntan bevilja ett årligt belopp av 260 kronor, så
att det sammanlagda beloppet sålunda må utgå med 320 kronor årligen.

I fråga örn motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johansson, som är född den 26
juni 1898 och från och med den 13 augusti 1915 erhållit anställning såsom
daglönare vid flottans varv i Karlskrona, den 25 januari 1916 under arbete
vid varvet ådrog sig skada å vänstra ögat genom en inträngande
järnflisa; att han för denna skada, vilken medförde i det närmaste fullständig
blindhet å ögat, under någon tid vårdades å flottans sjukhus i
Karlskrona; att anmälan och efteranmälan örn olycksfallet i vederbörlig
ordning verkställdes men att, då Johansson efter tilländalupen tre månaders
tjänstledighet avvikit från sin tjänst vid varvet, någon förnyad läkarundersökning
icke kunde verkställas; samt att Johansson, som sedermera
icke kunde anträffas, år 1919 blev skild från sin anställning vid varvet.

'' År 1925 inkom emellertid Johansson med en till Kungl. Maj:t ställd
skrift, vari han gjorde framställning örn ersättning med anledning av
olycksfallet.

I avgivet utlåtande i ärendet den 9 april 1925 anförde riksförsäkringsanstalten,
att anstalten funnit dels att det arbete, vari Johansson varit
stadd vid olyckstillfället, måste anses hava varit sådant, som avsåges i

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

17

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete, dels ock att den vid olyckstillfället ådragna skadan borde anses
hava medfört en för framtiden bestående nedsättning i Johanssons arbetsförmåga,
motsvarande tjugu procent av normal arbetsförmåga. Jämlikt
bestämmelserna i sagda lag skulle, örn olycksfallet medfört för framtiden
bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, till den skadade
utgivas en årlig livränta, i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å
det lägre belopp, som svarade emot arbetsförmågans minskning Den i
förevarande fall beräknade nedsättningen i arbetsförmågan av tjugu procent
motsvarade följaktligen en årlig livränta å 60 kronor. Beträffande
den tidpunkt, från vilken livräntan borde utgå, föreskreves i förenämnda
lag, att livräntan skulle räknas från och med sextioförsta dagen efter
olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då olycksfallet medfört för
framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan. I förevarande
fall hade, så vitt handlingarna utvisade, invaliditetstillstånd inträtt
den 4 april 1916, vadan livräntan syntes böra utgå från och med
sistnämnda dag.

Marinförvaltningen, som yttrade sig i ärendet den 23 april 1925, tillstyrkte
att åt Johansson måtte beredas en årlig livränta, beräknad enligt
de i riksförsäkringsanstaltens utlåtande angivna grunderna.

Genom beslut den 8 maj 1925 tillerkände Kungl. Maj:t Johansson en livränta
till belopp av 60 kronor årligen, att utgå från och med den 4 april
1916.

Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson i anledning av den
skada, som drabbat honom under arbete i statens tjänst, kommit i åtnjutande
av livränta, beräknad enligt grunderna i 1901 års lag angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete. Å ersättningar, som
fastställts jämlikt nämnda grunder, utgår vidare tilläggsersättning med
125 procent av livräntebeloppet.

Då i motionen icke förebragts några skäl, som enligt utskottets mening
skulle kunna föranleda en avvikelse i detta fall från de regler, vilka sålunda
generellt gälla beträffande ersättning för skada till följd av olycksfall,
inträffade före ikraftträdandet av nuvarande lagstiftning om olycksfallsförsäkring,
har utskottet — med särskild hänsyn till de konsekvenser,
ett biträdande av motionärens yrkande skulle kunna medföra — ansett
sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion 11:368 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 19112. S sami 10 haft. (Nr .‘10.)

2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang\

pension åt en
förutvarande
båtsman.

Utskottet.

Äng.

viss ersättning
till R. M.
Johansson.

B. Militära pensionsväseiidet.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 58 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förutvarande båtsmannen August Petersson
Hake må tilldelas pension såsom om ban uppfyllt härför författningsenligt
stadgade villkor, att utgå från och med den 1 maj 1931.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hake, som är född den 7 mars
1862 och sålunda uppnått en ålder av inemot 70 år, erhållit avsked den 25
april 1899 efter en tjänstetid av 13 år 11 månader från 20 års ålder; att
han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt
och väl skickat; att han åren 1917—1923 och 1929—1931 tjänstgjort såsom
handräckningsmanskap vid skeppsgossekåren i Marstrand under vissa
tidsperioder, uppgående till sammanlagt 5 år 9 månader 16 dagar; att
han, enligt intyg från chefen för sagda kår, under sistnämnda tjänstgöring
visat utmärkt uppförande och stort nit; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har
utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majtts förevarande
proposition.

10: o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 63 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Redvall Markus Johansson må
-— utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord
inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna
för nämnda förordning kan anses berättigad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson under fullgörande
av sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Jönköpings regemente i
juni månad 1918 under pågående gymnastikövning ådragit sig en skada
(traumatisk gonit) i höger knä; att han för nämnda skada vårdats å regementets
sjukhus under tiden 19 juni—1 september 1918 och i kvarter under
tiden 2—6 september samma år; att han den 7 nämnda september blivit
förklarad såsom icke vapenför; att han under tidsperioderna 11—28
september och 26 oktober-—22 november 1918 vårdats å Jönköpings lasarett
för ifrågavarande knäskada, vilken då visat sig hava övergått i kroniskt
stadium; att, enligt ett av läkaren vid nämnda lasarett L. Bergström
den 14 november 1930 utfärdat intyg, knäledsaffektionen numera
utvecklat sig till en deformerande arthrit i högra knäleden med häremot
svarande nedsättning i Johanssons arbetsförmåga; samt att Johansson,
som är jordbruksarbetare, har svårt men av sin sjukdom i sitt arbete.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest
Johansson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning
av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning
jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat
dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna.
Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden
från 2 till 3 år har dylik dispens till en början i regel
förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade
fall, i vilka ersättningsanspråket likväl gjorts gällande inom den
tid, som sedermera stadgats, eller 3 år. Emellertid hava, särskilt under
de senaste åren, i åtskilliga fall särskilda omständigheter ansetts böra
föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits. Så
har framför allt varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att
särskild undersökning enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men
av vederbörande militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga,
synes anledning hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn
härtill och på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

v*\

Utskottet.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

viss ersättning
till E. R.
M. Wahlberg.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning
till 8. R.
O. Landberg.

liro.

Under punkten 2 av förevarande proposition bar Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att till Eric Rudolf Magnus Wahlberg må — utan
hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den
tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från
och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wahlberg under tiden 1 mars
1925—31 oktober 1927 varit fast anställd vid Norrbottens regemente; att
hos honom under åren 1925 och 1926 konstaterats vissa lungförändringar
ävensom körtlar å halsen; att han i februari 1928 opererats för tuberkulösa
körtlar; att han i juli månad sistnämnda år intagits å garnisonssjukhuset
i Boden, där han vistats till den 1 augusti 1929, då han överflyttats
till Apel vikens kustsanatorium; att han under sjukhusvistelsen företett
symtom på lung-, körtel- och ryggradstuberkulos; samt att vederbörande
regementsläkare såsom sin åsikt uttalat, att det syntes sannolikt, att
Wahlberg under militärtjänsten endera ådragit sig tuberkulos infektion
eller fått en latent dylik infektion aktiverad.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest
Wahlberg inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning
av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning
jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Av skäl, som under nästföregående punkt angivits i fråga örn där behandlat
ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

12:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,
att till Sune Ragnar Olof Landberg må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 21

januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landberg innehaft anställning
såsom volontär vid Upplands artilleriregemente från och med den 1 november
1908 till och med den 31 oktober 1910, då han erhållit avsked på
grund av sjukdom; att han under militärtjänstgöringen upprepade gånger
varit sjukskriven; att han år 1910 dels genomgått difteri, dels ådragit
sig ett flertal bronchiter; samt att det den 20 oktober 1910 konstaterats,
att Landberg lede av bronchitis tuberkulosa.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 mars 1920 anhöll Landberg, att, enär
han under fältmanöver i Norrland hösten 1909 ådragit sig lungtuberkulos,
kronisk luftrörskatarr och muskelreumatism, Kungl. Majit måtte i
anledning härav tilldela honom viss ersättning.

I över Låndbergs ansökning avgivet utlåtande den 11 maj 1920 anförde
riksförsäkringsanstalten, bland annat, att anstalten funnit Låndbergs militärtjänstgöring
skäligen kunna antagas hava bidragit till den lungtuberkulos,
som han ådragit sig. Däremot gåve handlingarna i ärendet
icke stöd. för antagandet, att sagda tjänstgöring bidragit till uppkomsten
eller utvecklingen av den luftrörskatarr och muskelreumatism, varav
Landberg uppgivit sig lida. För såvitt ifrågavarande ersättningsanspråk
icke varit preskriberat, skulle Landberg hava tillerkänts ersättning från
riksförsäkringsanstalten jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Med hänsyn till gällande preskriptionsbestämmelser avstyrkte riksförsäkringsanstalten
bifall till ansökningen, och Kungl. Majit fann genom
beslut den 18 mars 1921 densamma icke föranleda någon Kungl. Majits
vidare åtgärd.

Sedan den 26 januari 1931 gjorts framställning örn understöd åt Landberg,
har riksförsäkringsanstalten föranstaltat om vederbörlig undersökning
rörande Låndbergs hälsotillstånd, varvid framgått, att några hållpunkter
för att lungtuberkulos skulle föreligga icke förefunnes men att
vissa omständigheter talade för att den åkomma, som nu besvärade Landberg,
vore bronchiektasier, med stor sannolikhet härrörande från de
många bronchiter han icke minst under militärtjänsten ådragit sig.

Riksförsäkringsanstalten har för egen del i avgivet utlåtande anfört,
att anstalten med stöd, bland annat, av sistnämnda undersökning numera
funne ådagalagt, att samband förelåge mellan Låndbergs miltärtjänstgöring
och den sjukdom, utvidgning av bronkerna, varav han nu
lede.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet.

Äng.

viss ersättning
till F.
J. Bengtsson.

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet, som
icke haft anledning till erinran mot Kungl. Majlis förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

13: o.

I punkten 4 av ifrågavarande proposition nr 63 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att till Fritz Johan Bengtsson må — utan hinder
därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och
med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson under fullgörande
av värnpliktstjänstgöring vid flottan skadats i högra handen den 24 juli
1912 under salutskjutning ombord å pansarkryssaren Fylgia; att vederbörande
fartygsläkare i ett påföljande dag avgivet intyg uttalat, att
mjukdelarna å högra handens ryggsida vore avslitna motsvarande andra,
tredje och fjärde mellanhandsbenen, sträcksenorna å högra handens
ryggsida avslitna och främre delen av fjärde mellanhandsbenet krossad,
att framtida men komme att följa samt att graden av invaliditet för det
dåvarande ej kunde avgöras; att Bengtsson för ifrågavarande skada vårdats
å flottans sjukhus i Karlskrona under tiden 26 juli—14 oktober 1912;
att Bengtsson enligt egen uppgift sedermera på grund av handskadan
haft avsevärda svårigheter att erhålla arbete; att enligt ett den 26 mars
1931 avgivet läkarintyg Bengtssons högra hand vid företagen undersökning
befunnits förete ett flertal svåra förändringar; samt att kasernläkaren
vid flottans station i Karlskrona A. B. Prag den 28 maj 1931 intygat,
att militärtjänstgöringen måste anses hava bidragit till uppkomsten och
utvecklingen av Bengtssons handskada.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,
att därest Bengtsson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning
i anledning av skadan, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning
jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Åberopande vad utskottet anfört under punkten 10 i det föregående
hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Bunkoutskottets utlåtande Nr 30.

23

14:o.

I en till riksdagen avlaten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition Äng.
liv 39 Ilar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för saulina dag, föreslagit riks- waern » andagen
medgiva, att till Karl Helge Waern må — utan binder därav att ™™9Mraframställning
örn jämkning i ersättning icke blivit gjord inom den tid, gen under
som föreskrives i 14 § av förordningen den 13 juni 1909 örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från
och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas ett till 225 kronor för år räknat förhöjt livräntebelopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Waern under fullgörande av
sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Kalmar regemente den 4
oktober 1922 genom inträffad explosion ådragit sig skada å högra ögat;
att riksförsäkringsanstalten i anledning härav genom särskilda beslut
tillerkänt Waern livränta frän och med den 3 oktober 1922 jämlikt förordningen
den 13 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring; att livräntan genom slutligt beslut av
anstalten den 3 december 1925 bestämts att utgå från och med den 1 januari
1926 med 180 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning av
arbetsförmågan med 20 procent; att Waern, enär risk förelegat för att synen
ä Waerns friska öga skulle gå förlorad, den 6 mars 1931 måst underkasta
sig operation, varvid det skadade ögat borttagits och ersatts med
emaljöga; att Waern, som har anställning såsom guldsmedsarbetare, under
tiden 4—15 mars 1931 i anledning av sin ögonskada varit helt oförmögen
till arbete; att Waern i en till riksförsäkringsanstalten ställd skrift,
dagtecknad den 27 mars 1931, anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd
livränta ävensom ersättning för vissa honom asamkade kostnader på
grund av ifrågavarande ögonoperation; samt att riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 2 april 1931 förklarat sig icke kunna till prövning upptaga
frågan örn jämkning i ersättningen i förenämnda fall, enär jämlikt
bestämmelserna i 14 § av 1909 års militärersättningsförordning fråga örn
jämkning i ersättning i de fall, där ersättning blivit genom slutligt beslut
bestämd, skulle väckas inom två år från beslutets dag.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,
bland annat, att, därest anstalten utan hinder av stadgandet i 14 § av
1909 års militärersättningsförordning kunnat upptaga ersättningsfrågan
till prövning, Waern skulle varit berättigad till förhöjning a\ livräntan
till ett årligt belopp av 225 kronor, motsvarande en beräknad nedsättning
i arbetsförmågan med 25 procent.

Föredragande departementschefen har för sin del, med hänsyn till de
särskilda omständigheter, som förelåge i förevarande fall, och ela sam -

24 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

bandet mellan den ögonskada, för vilken Waern tillerkänts livränta å 180
kronor, och den år 1931 verkställda ögonoperationen med ty åtföljande
ytterligare nedsättning i Waerns arbetsförmåga syntes vara ådagalagt,
funnit sig böra tillstyrka, att livräntan förhöjdes till ett årligt belopp av
225 kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Majits förslag och får
alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna riksdagens bifall.

15: o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposirattPfor
f. a. ^on nr 4^2 kar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

kaptenen
L. O. A.
Liberg.

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. kaptenen Lars Olof Axel Liberg må,
räknat från och med den 1 oktober 1931, äga åtnjuta en tredjedel av det
honom för innehavd kaptensbeställning ursprungligen tillkommande pensionsbeloppet.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att Liberg vid uppnådd
pensionsålder beviljats avsked från och med den 21 juli 1927 från sin
beställning såsom kapten vid fortifikationen, därvid han av Kungl. Majit
tillagts dels 600 kronor pension i femte klassen av arméns pensionskassa,
dels ock en fyllnadspension av 2,120 kronor jämte 1,270 kronor pensionsförbättring
och 522 kronor pensionsförhöjning från därtill anvisade statsmedel,
att med tillsammans 4,512 kronor tillträdas från och med den 21
sagda juli. Sedermera har Kungl. Majit genom utslag den 26 september
1931 — jämlikt 115 § strafflagen för krigsmakten samt 25 kap. 11 § och
2 kap. 17 § allmänna strafflagen jämförda med 4 kap. 3 § sistnämnda lag
— dömt Liberg för förskingring av medel, som han i sin tjänst som kapten
vid fortifikationen omhänderhaft för krigsmaktens räkning, att böta
500 kronor. Med tillämpning av för armén gällande pensionsbestämmelser
har direktionen över arméns pensionskassa på grund av sagda utslag
förklarat Liberg från och med den 1 oktober 1931 förlustig alla hans av
statsmedel utgående pensionsförmåner, i följd varav alltså från och med
samma dag pensionen till Liberg utgår med ett årligt belopp av allenast
600 kronor i 5. klassen av arméns pensionskassa utan rätt för Liberg att
härå åtnjuta vare sig ny pension enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) eller dyrtidstillägg. Liberg har sålunda av sina pensionsförmåner
för innehavd kaptensbeställning gått förlustig 3,912 kronor örn året, dyrtidstillägg
oberäknat.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

25

Departementschefen har i likhet med i ärendet hörda myndigheter funnit,
att nu angivna påföljd vore alltför hård i förhållande till det straff,
som ådömts Liberg. Föreliggande förhållanden syntes departementschefen
närmast påkalla åtgärd i syfte, att Liberg — i överensstämmelse med vad
som gällde i motsvarande fall inom den civila förvaltningen och kommunikationsväsendet
— berättigades att från och med den 1 oktober 1931
utbekomma en tredjedel av samtliga honom vid beviljandet av avsked
tillagda pensionsförmåner.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.

16 :o.

Äng.

understöd åt
förre furiren
C. W. Holmberg.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Holmberg, som är född den 1
november 1862, kom i tjänst vid förutvarande Kalmar regemente den 2
oktober 1885; att han förordnades till vice korpral vid regementet den 7
augusti 1894, till korpral i regementet den 31 december 1907 och till furir
(distinktionskorpral) i regementet den 28 september 1912, samt att han på
egen begäran erhöll avsked på grund av uppnådd pensionsålder den 8
juni 1926 efter en tjänstetid av 40 år 8 månader och 6 dagar ävensom att
han från och med den 1 juli 1926 kommit i åtnjutande av dels stadgat underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, dels ock vicekorpralstillägg å
30 kronor årligen.

Genom brev den 6 maj 1881 angående förändring i bestämmelserna örn
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa har Kungl. Majit, bland annat,
föreskrivit, att korpraler av infanteriet och deras vederlikar av arméns
övriga truppslag ävensom vice korpraler, vilka undfått avsked efter
1878 års ingång, skulle, därest de i berörda egenskap berömligt tjänstgjort
minst två år före avskedet, erhålla en tillökning (korprals- och vicekorpralstillägg)
av respektive 24 kronor och 12 kronor utöver det vanliga

I en inom andra kammaren av herr Gustafson i Vimmerby väckt motion
nr 260 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att furiren i regementet,
vicekorpralen vid Sevedes kompani av Kungl. Kalmar regemente,
Carl Wilhelm Holmberg, måtte tillerkännas understöd efter samma grunder
som örn han varit anställd såsom korpral på stat».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

för avskedade soldater bestämda underkållsbeloppet. Efter därom av
Kungl. Majit i proposition nr 204 till 1919 års lagtima riksdag framställt
förslag har riksdagen medgivit, att ifrågavarande tillägg finge förhöjas
till respektive 60 och 30 kronor.

I motionen har nu gjorts gällande, att för Holmbergs del ogynnsamma
omständigheter fogat det så, att han icke, trots sin långa och väl vitsordadé
tjänstetid, kunnat bliva befordrad till korpral på stat. Han hade nämligen
fullgjort sin tjänstgöring vid Sevedes kompani, från vilket ingen
eller ytterst ringa avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder förekommit,
detta beroende därpå, att de vid detta kompani anställda haft
sina soldattorp belägna i orterna närmast intill regementets förläggningsplats
och med hänsyn härtill kvarstannat i tjänsten, trots de små ekonomiska
förmåner som på den tiden varit förenade med densamma.

Över motionen har bankoutskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av statskontoret, som i ärendet hört aiunéförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, bland annat:

I den föreliggande motionen hemställes, att Holmberg måtte tillerkännas
understöd efter samma grunder, som örn han varit anställd såsom
korpral på stat, det vill säga att underhållstillägget måtte höjas från 30
till 60 kronor. Motionen innebär alltså, att Holmberg, oaktat han icke
kunnat vinna befordran till korpral vid regementet, skulle erhålla riksdagens
medgivande att uppbära pension enligt vid avskedet innehavd
grad.

Enär emellertid ett dylikt medgivande skulle strida mot vanliga pensioneringsgrunder
— såsom regel gäller ju att pensionen bestämmes i
visst förhållande till den lön, vederbörande vid avskedet åtnjutit i egenskap
av ordinarie beställningshavare — anser sig departementet, med
hänsyn jämväl till att ett sådant medgivande skulle medföra framställningar
örn beredande av liknande förmåner även för ett stort antal med
Holmberg likställda f. d. soldater, icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har för egen del anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens
civila departement ansåge, att den största försiktighet
måste med hänsyn till faran för vittgående konsekvenser iakttagas i fråga
örn utdelande av extra nådegåvor till Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare samt att, då statskontoret knappast kunde finna de i
detta ärende anförda skälen vara av beskaffenhet att utesluta risk i sådant
hänseende, statskontoret anslöte sig till civila departementets avstyrkande
utlåtande.

Med åberopande av vad de hörda myndigheterna i ärendet anfört får
utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 260 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 27

17:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmström väckt motion nr 364 har
hemställts, »att riksdagen må besluta, att fanjunkaren i Kungl. Hälsinge
regementets reserv, Alarik Wickberg, efter sin avgång som rollföringsbiträde
vid Gävle rullföringsområde, nr 60, må åtnjuta pension i likhet med
fanjunkare, som avgått från aktiv stat efter 1919 års ingång».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Frågan örn förbättrade pensionsförmåner åt fanjunkaren Wickberg har
varit föremål för riksdagens prövning såväl år 1924 som år 1931. Vid
1931 års riksdag väcktes inom andra kammaren av samme motionär, som
framlagt det nu föreliggande förslaget, en motion (nr 282) med enahanda
yrka*nde som i den nu förevarande motionen. Motionen avstyrktes av
bankoutskottet och riksdagen lämnade densamma utan bifall. I sitt då
avgivna utlåtande (nr 27, punkten 7) lämnade bankoutskottet en utförlig
redogörelse för vad i ärendet förekommit, och tillåter sig utskottet att
i detta sammanhang hänvisa till berörda utredning.

På grund av vad i ärendet tidigare förekommit och under framhållande,
att Wickberg åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pensionsförmåner
å 1,992 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå, får utskottet —
då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,
som kunna inverka på frågans bedömande — avstyrka bifall till
motionärens förslag och alltså hemställa,

att ifrågavarande motion 11:364 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

T. Försvarsdepartementet.

18:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 67, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i elva
med nummer 1—11 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över 1‘inansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att
maskinisten vid garnisonssjukhuset i Stockholm Johan Walfrid Gottfridson
må från och med månaden näst efter den, varunder lian avgår från
sin befattning vid garnisonssjukhuset, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Atty.
förhöjd
pension åt
fanjunkaren
A. Wickberg.

Utskottet.

Ang.

pension dt
maskinisten
vid garnisonssjukhuset

i Stockholm
J. W. Gottfridson.

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
tvdttförestånderskan

Matilda
Wilhelmina
Lundahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gottfridson, som är född den 10
oktober 1864, varit anställd som maskinist vid sjukhuset sedan den 1 september
1905; att han således den 1 juli 1932 kan åberopa en anställningstid
i statens tjänst av närmare 27 år; att han åtnjuter avlöning enligt 10:e lönegraden
13:e löneklassen av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen, uppgående till
3,888 kronor för år; samt att han skött sina åligganden samvetsgrant, plikttroget
och med erforderlig kompetens.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

19 :o.

I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att tvättförestånderskan vid garnisonssjukhuset i
Stockholm Matilda Wilhelmina Lundahl må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Lundahl, som är född
den 4 januari 1865, varit anställd såsom tvättförestånderska vid garnisonssjukhuset
sedan den 2 november 1899; att hon således den 1 juli 1932, då
hon kommer att lämna sin anställning vid sjukhuset, kan åberopa en anställningstid
i statens tjänst av 32 år 8 månader; att hon åtnjuter avlöning
enligt 4:e lönegraden av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för
kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, vilken avlöning alltsedan år
1928 uppgår till 1,170 kronor örn året; att hon därjämte åtnjuter förmåner
av fri bostad, bränsle, lyse, kost och tvätt, vilka förmåner uppskattats
till 1,197 kronor; samt att hon skött sina åligganden med plikttrohet, samvetsgrannhet,
ordningssinne och arbetsamhet.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till
propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 29

20:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att skomakeriarbetaren vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder
Otto Emanuel Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 26
februari 1866, anställts såsom skomakare vid dåvarande Gotlands infanteriregementes
intendenturverkstäder den 12 januari 1915 och allt fortfarande
innehar samma befattning vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder
å Visborgs slätt; att han den 30 juni 1932 beräknas komma att lämna
sin anställning vid kåren; att hans arbetsförmåga, enligt för honom
utfärdat läkarbetyg, är nedsatt på grund av reumatism och allmän svaghet;
att hans avlöning — dyrtidstillägg inberäknat — under de senaste åren
uppgått till omkring 3,470 kronor för år; samt att han utfört det honom
åliggande arbetet till vederbörandes fulla belåtenhet.

I avgivet utlåtande har arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagit, att Andersson måtte erhålla en årlig pension av 732 kronor,
motsvarande ett oreglerat pensionsbelopp av 350 kronor.

Statskontoret har på anförda skäl tillstyrkt, att pensionsbeloppet måtte
fastställas till 852 kronor årligen.

Departennentschefen har biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. I fråga örn storleken
av denna förmån har utskottet emellertid med hänsyn till Anderssons
korta tjänstetid, omkring 17 år, ansett sig icke kunna förorda högre
belopp än 792 kronor eller samma belopp, som Kungl. Maj:t i ett under
punkten 33 i det följande behandlat ärende föreslagit för en skomakeriarbetare
med 19 tjänstår.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att skomakeriarbetaren
vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder
Otto Emanuel Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kro -

Ang.

pension åt skomakeriarbetaren
O. E.
Andersson.

Utskottet.

lior.

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

21 :o.

Äng.

pension, dt

arbetere k an
Hedvig Charlotta
Ros.

Äng.

pension åt
arbeterskan
Anna Sofia
Kärrman.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,
att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg
Hedvig Charlotta Ros må från och med månaden näst efter den, varunder
lion avgår från sin anställning vid fabriken, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedvig Ros, som är född den
3 januari 1872, alltsedan den 1 november 1900 varit anställd i ammunitionsfabrikens
tjänst; att hon under sin 31-åriga tjänstetid iakttagit ett
hedrande uppförande och med flit och skicklighet utfört sitt arbete; att enligt
ett för henne utfärdat läkarbetyg hennes förmåga att genom arbete
försörja sig är på grund av hjärtsjukdom och kronisk blodtrycksstegring i
väsentlig grad och varaktigt nedsatt; samt att hennes arbetsinkomst vid
fabriken under åren 1928—1930 utgjort i medeltal omkring 1,985 kronor
örn året, dyrtidstillägg inräknat.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

22: o.

Kungl. Majit har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskan
vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Anna Sofia
Kärrman må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning vid ammunitionsfabriken, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Kärrman, som är född den
26 februari 1881, sedan den 13 maj 1901 varit anställd i ammunitionsfabrikens
tjänst; att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsduglighet; att hennes arbetsförmåga, enligt
läkarbetyg, är på grund av kronisk blodtrycksstegring för framtiden i
väsentlig grad nedsatt; att hennes arbetsinkomst vid fabriken under år 1930,
därest hon ej varit sjukledig under 49 dagar, skulle uppgått till 1,680 kronor
53 öre, dyrtidstillägg inberäknat; samt att hon är medellös.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majlis här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

23:o.

31

Under punkten 6 föreslås, att kördrängen vid Herrevadskloster kungsgård
Nils Peter Lindgren må från oell med månaden näst efter den, varunder
kan lämnar sin anställning vid kungsgården, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den
25 november 1863, varit anställd vid Herrevadskloster kungsgård alltsedan
den 1 november 1903; att han under de senare åren uppburit en
årslön av 720 kronor jämte naturaförmåner, värderade till 775 kronor
för år; att ban med synnerligen stor omtanke och nit fullgjort sina
åligganden; samt att ban efter erhållet avsked kommer att sakna existensmedel.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet ansluter sig till vad
riksdagen tidigare i jämförliga fall beviljat och bar ej givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

24 :o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition bar Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förra tvättförestånderskan vid Svea ingenjörkår
Märta Karlsson må från och med månaden näst efter den, under vilken
bon avgår från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Märta Karlsson, som är född
den 10 maj 1868, från och med den 1 juni 1913 till och med den 14 oktober
1927 innehaft anställning såsom tvättförestånderska vid förenämnda
kår; att hon från och med den 15 oktober 1927, från vilken tidpunkt kårens
tvätt ombesörjts vid arméns tvättanstalt i Stockholm, till och med utgången
av januari månad 1931 handhaft sorteringen m. m. av kårens tvättpersedlar
samt sedan februari månad sistnämnda år beretts arbete å kårens skrädderiverkstad;
att hon enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider av hjärtfel, på
grund varav hennes arbetsförmåga är nedsatt till mindre än */s av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan; att hon under de senare åren vid
kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstilhigg — uppgått till

Äng.

pension åt
kördrängen
N. P. Lindgren.

Utskottet.

Ang.

pension åt
förra tvättförestånderskan
vid
Svea ingenjörkår
Märta
Karlsson.

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 30

Äng.

pension åt
kokerskan
Emilia
Andersson

Ang.

pension åt
kokerskan
Virika
Eleonora
Lindholm.

1,800 kronor för år; att hon på ett förtjänstfullt sätt utfört sitt arbete vid
kåren; samt att hon visserligen äger 3,000 kronor i sparbanksmedel men i
övrigt saknar egna tillgångar och att hon ej åtnjuter underhåll och vård av
annan person.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

25 :o.

Kungl. Majit har i punkten 8 av förevarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att kokerskan vid Svea ingenjörkårs matinrättning
i Frösundavik Emilia Andersson må från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684
kronor, varvid skall iakttagas den henne jämlikt Kungl. Majits beslut
den 4 september 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Emilia Andersson, som är född
den 7 april 1872, varit anställd vid kåren såsom kokerska sedan den 1 maj
1913; att hon i kontanta avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppburit
i medeltal omkring 1,112 kronor örn året, varjämte hon åtnjutit förmån
av fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt, vilka förmåner uppskattats
till ett årligt värde av 1,037 kronor; att hon under sin tjänstetid vid
kåren utfört sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt; samt att hon enligt läkarutlåtande
lider av dubbelsidig kronisk mellanörinflammation, neuros,
högt blodtryck, dövhet och åderbråck m. m.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Majits här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

26io.

Kungl. Majit föreslår i punkten 9 av samma proposition riksdagen
medgiva, att kokerskan vid Livregementets till häst matinrättning Ulrika
Eleonora Lindholm må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning vid regementet, under sin återstående

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 33

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684
^kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ulrika Eleonora Lindholm,
som är född den 11 mars 1860, varit anställd såsom kokerska dels vid
förutvarande Livgardet till häst från och med den 27 oktober 1913 till
och med den 31 december 1927, dels ock i samma befattning vid Livregementet
till häst sedan den 1 januari 1928; att hon sålunda den 27 oktober
1931 kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 18 år; att hon
i kontanta avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren
1926—1930 uppburit i medeltal omkring 1,090 kronor örn året, varjämte
hon åtnjutit förmån av fri bostad, vedbrand, lyse och portion till ett för
år 1931 beräknat värde av tillsammans omkring 775 kronor; att hon under
sin anställningstid vid regementet och vid förutvarande Livgardet
till häst städse med plikttrohet, nit och intresse fullgjort sina åligganden;
samt att hon enligt läkarbetyg lider av åderförkalkning och astma,
i anledning varav hon är för all framtid oförmögen att sköta sin tjänst.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

27:o.

Uti punkten 10 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
sömmerskan vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder Matilda Vilhelmina
Jonsson må från och med månaden näst efter den, varunder hon
lämnar sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Äng.

pension åt
sömmerskan
Malilda
Vilhelmina
Jonsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Vilhelmina Jonsson,
som är född den 10 februari 1879, varit anställd såsom sömmerska vid förutvarande
Smålands husarregemente under tiden från och med den 10 oktober
1913 intill tidpunkten för detta regementes indragning eller till och
med den 31 mars 1928; att hon från och med den 1 april 1928 innehaft och
allt jämt innehar enahanda befattning vid Göta ingenjörkår; att enligt för
henne utfärdat läkarintyg hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom
(nervsvaghet, kraftlöshet m. m.) är i väsentlig grad nedsatt och att nedsättningen
i arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att hon
på grund av sin sjukdom beräknas icke kunna kvarstå i tjänst längre än
till utgången av juni månad 1932; att hon under åren 1926—1930 vid kåren

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. IG höft. (Sr .‘lil.) !!

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
skräddarmäst
aren P.S.

A. Sjööman.

uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1,370 kronor förutom dyrtidstillägg;
samt att lion städse ådagalagt nit och intresse i sitt arbete oell
fört en hedrande vandel.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande
framställning.

28 :o.

I punkten 11 av ifrågavarande proposition nr 67 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att skräddarmästaren vid skepps gossekår ert
i Marstrand Patrik Simon Amandus Sjööman må från och med månaden
näst efter den, då han avgår från sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 924 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjööman är född den 19 oktober
1861; att han anställdes vid skeppsgossekåren i Marstrand den 25 oktober
1907; att han enligt gällande kontrakt åtnjuter ett arvode av 200 kronor
för månad under tiden september—juni med skyldighet för honom att,
därest så påfordras, tjänstgöra även å övriga delar av året mot enahanda
gottgörelse som för kortare tider, beräknad på så sätt, att 1/ao ay månadsarvodet
utgör en daglön och V* av daglönen timpenning; samt att hansi
åligganden avse undervisning och ledning av skeppsgossarna i förekommande,
till skräddaryrket hörande arbeten i och för underhåll av deras
kronobeklädnadspersedlar och att, i den mån ifrågavarande arbeten icke
kunna eller hinna utföras,av skeppsgossarna själva, verkställa desamma
ävensom att utföra erforderliga ändringsarbeten av skeppsgossarnas beklädnad.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

29: o.

35

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 97 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att det Josef Bertil Karlsson jämlikt Svea hovrätts
dom den 8 december 1931 tillerkända årliga understödet av 600 kronor
må från oell med budgetåret 1932/1933 bestridas från anslaget till allmänna
indragningsstaten med iakttagande av att å understödsbeloppet
icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
tillkommer pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, bland annat, att kronan genom
lagakraftägande dom förpliktats att till Karlsson, som under värnpliktstjänstgöring
drabbats av olycksfall, utbetala — förutom vissa belopp
såsom ersättning för sveda, värk och lyte ävensom en enligt 1927 års militärersättningsförordning
utgående livränta — ett årligt understöd av
600 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställer
alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

30 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 157, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i fem
med nummer 1—5 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetsförmannen av 2:a klass vid flottans varv i Stockholm Frans Leonard
Johansson må från och med dagen näst efter den, då han avgår ur
tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den
20 september 1868, vunnit anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet
vid flottans varv i Stockholm den 30 april 1915; att han befordrats
till förman den 18 november 1918; att han antagits att från och med den
1 juli 1928 vara extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet med pla -

A»g.

bestridande
från allmänna
indragning sstaten
av vissi
J. B. Karlsson
tillerkänt
skadestånd.

Ang.

pension åt
arbetsförmannen
av 2:a
klass vid flottans
varv i
Stockholm
F. L. Johansson.

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

cering såsom arbetsförman av 2:a klass och med lön enligt 10 :e lönegraden
Ilie löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän jämte ett personligt lönetillägg å 33 kronor 41 öre för månad
till täckande av skillnaden mellan de av honom före den 1 juli 192S åtnjutna
löneförmånerna och avlöningen enligt nyssnämnda avlöningsreglemente;
att han — enligt företett läkarintyg — på grund av kronisk sjukdom
i det centrala nervsystemet är för framtiden arbetsoförmögen; samt att
han till följd av nämnda sjukdom varit förhindrad att uppehålla sin
tjänst sedan den 7 augusti 1929, från vilken tid lian åtnjutit sjukavlöning.

Direktionen över flottans pensionskassa har avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört bland annat följande:

Enär bestämmelse ännu ej utfärdats för pensionering av extra ordinarie
tjänstemän och extra befattningshavare vid försvarsväsendet, kunde sådana
anställningshavare vid marinen icke tilläggas pension genom flottans
pensionskassa. Den tid, de före den 1 juli 1928 tillhört daglönarstaten,
berättigade dem emellertid vid viss levnadsålder till pension, såvida
denna tid uppginge till minst 25 år från 20 års ålder.

Med hänsyn till den tid, Johansson tillhört daglönare ten, kunde han i
enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 25 november 1910 (nr
130) för närvarande icke tillerkännas någon pension genom flottans pensionskassa.

I skrivelse den 29 januari 1930 hade direktionen hemställt, att Kungl.
Majit måtte förklara, att vid marinen anställd extra ordinarie tjänsteman
och extra befattningshavare, som åtnjöte lön enligt kungörelsen den 22
juni 1928 (nr 215) och vilken före den 1 juli 1928 innehaft anställning som
förman bland daglönare, sjukvaktare eller annan daglönare vid marinen,
finge tills vidare tilläggas pension genom flottans pensionskassa såsom
förman, sjukvaktare eller annan daglönare i enlighet med därför givna
bestämmelser, med iakttagande att tjänstetiden såsom extra ordinarie
tjänsteman eller extra befattningshavare jämväl finge tillgodoräknas vid
fastställande av pensionens belopp.

Örn denna direktionens hemställan vunne bifall, vore Johansson, därest
han kvarstode i tjänst till och med den 30 april 1940, då han innehade 25
tjänstår från 20 års ålder, berättigad till pension genom flottans pensionskassa
med tillhopa 924 kronor årligen, inklusive pensionstillägg och pensionsförhöjning.

Riksdagen hade i ett flertal fall medgivit, att daglönare vid marinen,
som icke innehaft pensionsberättigande tjänstetid men ansetts böra avskedas,
finge tillerkännas avkortad pension från allmänna indragningsstaten.

På grund av föreliggande omständigheter syntes billigheten bjuda,
att jämväl Johansson för sin nu innehavda tjänstetid beviljades någon
pension. Enär jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 augusti 1920
(nr 645) pensionen för en daglönarförman vid en tjänstetid av 25 år
från 20 års ålder skall utgöra 600 kronor jämte förhöjning av nämnda
pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver intill
900 kronor, syntes i det föreliggande fallet, därest Johanssons hela tjänste -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

37

tid fingo medtagas i beräkningen, en minskning av 20 kronor för värjo
år, som tjänstetiden understege 25 år, böra äga rum. Med tillämpning
av denna princip skulle för Johansson, som innehade 15 fulla tjänstår
från 20 års ålder, pensionen komma att utgöra 400 kronor, vartill skulle
komma pensionstillägg med 180 kronor och pensionsförliöjning med 116
kronor. Sammanlagda förmånerna skulle alltså utgöra 696 kronor. Detta
belopp syntes dock direktionen vara alltför lågt.

Därest de pensioneringsgrunder, som angivits i 1926 års pensionsutrednings
förslag beträffande pensionering av icke-ordinarie personal vid den
civila statsförvaltningen, även skulle tillämpas vid Johanssons pensionering,
skulle avkortad pension utgöra 948 kronor. Då emellertid beloppet
av »sjukpension» utginge med lägst 75 procent av hel pension, skulle beloppet
av »sjukpension» utgöra 1,377 kronor.

Detta pensionsbelopp syntes dock direktionen vara alltför högt i betraktande
av att en förman vid daglönarstaten med 40 tjänstår uppbure
i sammanlagda pensionsförmåner endast 1.260 kronor för år, att Johansons
sammanlagda tjänstetid utgjorde allenast 15 6/ia år, att han före antagningen
den 1 juli 1928 till e. o. tjänsteman, arbetsförman av 2:a
klassen, varit förman vid daglönarstaten och även efter antagningen till
e. o. tjänsteman torde hava skött samma syssla som förut.

Med hänsyn dels till dessa omständigheter, dels ock därtill att Johansson
icke betalt några pensionsavgifter, ville direktionen föreslå, att man vid
beräkningen av den pension, som kundo anses böra tillerkännas Johansson,
helt bortsåge från den tredjedel av tjänstepensionsunderlaget, som
skulle anses utgöra »avgiftspension», och till grund för beräkningen lade
blott de två tredjedelar, som skulle anses utgöra »statspension».. Med
denna beräkningsgrund skulle enligt de åberopade paragraferna i 1926
års pensionsutrednings förslag till pensioneringsgrunder Johanssons
»sjukpension» utgöra 1,020 kronor, vilket belopp syntes direktionen skäligt.

Marinförvaltningen har instämt i direktionens över flottans pensionskassa
nyssnämnda utlåtande.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att
det med hänsyn till Johanssons relativt korta anställningstid kunde anses
tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Då emellertid
riksdagen vid olika tillfällen beviljat pension åt arbetare nied lika
kort anställningstid som Johansson, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka,
att åt Johansson utverkades pension, vilken dock ej syntes böra
utgå med högre belopp än 816 kronor för år.

Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

»Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)
angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och övriga daglönare samt den 24 augusti 1920 (nr 645)
angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare erfordras,
på sätt av det föregående framgår, för rätt till åtnjutande av pension,
förutom att vederbörande uppnått viss levnadsålder, en tjänstetid efter
fyllda 20 år av minst 25 år. Vid beräkningen av nämnda tjänstetid synes,
sakligt sett, hinder icke böra föreligga att taga i betraktande även
den tid efter den 30 juni 1928, varunder en dylik anställningshavare kan
hava såsom extra ordinarie tjänsteman åtnjutit avlöning enligt de den 22

38

Bankoutskotteis utlåtande Nr 30.

TJtslcottet.

Äng.

pension åt
f. förmannen
av l:a klas<
vid flottans
station i
Karlskrona
G. A. F.

Frick.

.juni 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Visserligen
har direktionen över flottans pensionskassa, såsom av den föregående redogörelsen.
framgår, vid behandlingen av ansökningar örn pension enligt
berörda författningar ansett sig förhindrad att, intill dess särskild förklaring
i sådant avseende av Kungl. Majit meddelades, vid bestämmande
ay tjänstetiden medräkna nyss angivna tid ävensom hos Kungl. Maj:t
gjort framställning om utfärdande av dylik förklaring. Då jag i likhet
med marinförvaltningen och statskontoret, som avgivit yttranden i anledning
av direktionens omförmälda framställning, anser, att tillkomsten
av de av Kungl. Majit år 3928 utfärdade avlöningsbestämmelserna icke
inverkar på nu förevarande befattningshavares rätt till pension enligt de
för daglönare genom 1910 och 1920 års förutnämnda kungörelser stadgade
pensioneringsgrunderna, har jag för avsikt, att, därest icke från riksdagens
sida erinran härutinnan framkommer, senare föreslå Kungl. Majit
att utfärda föreskrift i det av direktionen avsedda syftet.»

I fråga örn pension åt Johansson har departementschefen biträtt statskontorets
förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vad först beträffar pensionsrätten för sådana anställningshavare vid
marinen, som tillhört daglönarstaten men vunnit ställning såsom extra
ordinarie tjänstemän eller extra befattningshavare med avlöning enligt
kungörelsen den 22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila
och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet,
delar utskottet departementschefens uppfattning därom, att tillkomsten av
nämnda avlöningsbestämmelser icke bör inverka på ifrågavarande befattningshavares
rätt till pension enligt de för daglönare genom 1910 och
1920 års kungörelser stadgade pensioneringsgrunderna. Utskottet har
alltså icke något att erinra mot att föreskrift utfärdas, som medgiver att
vid fastställande av tjänstetid för pension genom flottans pensionskassa
för dylik anställningshavare medräkna tid, varunder vederbörande åtnjutit
avlöning enligt berörda bestämmelser.

I fråga örn pension åt arbetsförmannen Johansson biträder utskottet
vad Kungl. Majit föreslagit.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

31 io.

1 punkt 2 av förevarande proposition Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att förre förmannen av lia klass vid flottans station i
Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick må, räknat från och med den 1
juni 1931, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära .en årlig pension av 900 kronor, varvid skall iakttagas den honom

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 39

jämlikt Kungl. Majlis beslut den 24 juli 1931 ålagda återbetalningsskyldiglieten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frick är lödd den 21 april
1884; att han inskrevs vid sjömanskåren den 2 oktober 1901 och därifrån
erhöll avsked den 30 september 1904; att han innehade anställning såsom
daglönare vid flottans varvs i Karlskrona artilleridepartement under
tiden den 23 november 1904—den 20 mars 1905; att han åter antogs vid
sjömanskåren den 23 oktober 1905 och därifrån erhöll avsked den 31 oktober
1910; att han under tiden den 29 september 1915—den 7 maj 1919 tjänstgjorde
såsom daglönare vid förenämnda varvs ingenjördepartement; att
hail antogs till l:e bytesskaffare i sjömanskårens matinrättning den 1 maj
1919; att han den 1 juli 1928 förordnades till extra ordinarie tjänsteman vid
försvarsväsendet med placering såsom förman av lia klass (l:e bytesskaffare)
och med lön enligt 7:e lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära ickeordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän; samt att han, som enligt ett handlingarna närslutet
läkarintyg lider av kronisk njurinflammation, blodtrycksförhöjning
och kronisk hjärtmuskelsjukdom och till följd härav är för framtiden
oförmögen att med eget arbete försörja sig, på grund av sin sjukdom
uppsagts från sin befattning med utgången av maj månad 1931, vid vilken
tidpunkt hans sammanlagda tjänstetid utgjorde 24 år, därav 21 J/i2 år
från 20 års ålder.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till
propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

32: o.

Kungl. Majit har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att förmannen av lia klass vid flottans station i Stockholm
Elis Norlind må från och nied dagen näst efter den, då han avgår
ur tjänst, under sill återstående livstid a allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Äng.

pension åt
förmannen av
lia klass vid
flottans station
i
Stockholm
E, Norling

Av handlingarna i ärendet framgår, att Norling, som är född den 19
november 1861, under tiden den 11 oktober 1904—den 12 mars 1910 varit anställd
såsom maskinist delsvid Vaxholms kustartilleriregemente under 2 ar

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1 månad 12 dagar och dels vid flottans varv i Stockholm under 2 år 3 månader
2 dagar; att han varit anställd såsom l:e eldare vid flottans stations
i Stockholm matinrättning från och med den 28 mars 1918; att han den
1 juli 1929 antogs till extra ordinarie tjänsteman med placering såsom förman
av l:a klass (förste eldare vid matinrättningen) och med lön enligt
7:e lönegraden 9:e löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra
ordinarie tjänstemän; att han för att icke genom inordnandet i nyssnämnda
avlöningsbestämmelser lida minskning i förut åtnjutna löneförmåner
tillerkänts ett mindre personligt lönetillägg, varigenom hans löneförmåner
sedan den 1 juli 1929 — inklusive dyrtidstillägg — uppgått till omkring;
3,600 kronor för år räknat.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med tillstyrkande av Kungl. Majlis här avsedda förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må.
av riksdagen bifallas.

33 :o.

Äng. I punkten 4 av ifrågavarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
täUrhkan riksdagen medgiva, att tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättSelma
ning Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren
vid samma regementes intendenturverkstäder Karl Erik Lindersson må
»Jumakeriar- från och med månaden näst efter den, varunder de avgå från sina anställb~zÅndtrsso)v
ningar> under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner, Selma Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor
och Lindersson till belopp av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande Selnia Bergqvist, att hon, som är född den 3 maj 1867 och
änka, alltsedan den 29 april 1912 innehar anställning vid Upplands regementes
tvättinrättning; att enligt för henne utfärdat läkarintyg hennes
arbetsförmåga på grund av sjukdom (allmän arterioskleros, åderbråck,
allmän sänkning av bukens organ, lungemphysem, lindrigt hjärtfel och
nedsatt synförmåga) måste anses vara i hög grad nedsatt och att det icke
torde kunna uteslutas, att hennes arbete vid regementet varit bidragande
orsak till hennes nedsatta hälsotillstånd; att hon städse på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt med energi och omtanke fullgjort sina åligganden;
samt att hon under åren 1926—1930 vid regementet uppburit en avlö -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

41

ning, sorn, inberäknat dyrtidstillägg, uppgått till i genomsnitt omkring
1,780 kronor örn året; och

beträffande Lindersson, att han, som är född den 14 april 1871, alltsedan
den 12 december 1912 innebar anställning vid Upplands regementes
intendenturverkstäder såsom skomakeriarbetare; att bans arbetsförmåga
enligt för honom utfärdat läkarintyg på grund av ofärdighet i vänstra
benet (beroende på tuberkulos i knäleden) nedsatt synskärpa, åderbråck på
högra underbenet samt allmän klenhet måste anses vara i hög grad nedsatt;
att han i sin tjänst visat noggrannhet och plikttrohet; samt att hans
avlöning vid regementet under åren 1926—1930 uppgått till i medeltal omkring
2,450 kronor örn året, dyrtidstillägg inberäknat.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag inom andra kammaren under nr 453 av herr
Andersson i Stockholm väckt motion, vari hemställts, »att riksdagen måt- >
te besluta att tilldela tvätterska!! Selma Alexandra Bergqvist en årlig
pension med 720 kronor och skomakeriarbetaren Karl Erik Lindersson en
årlig pension med 900 kronor».

Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för detta yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas här avsedda anställningshavare.
Vad angår pensionsförmånernas storlek, finner utskottet de av
Kungl. Maj :t föreslagna beloppen vara, i jämförelse med vad som tidigare
i liknande fall beviljats, väl avvägda. Utskottet avstyrker alltså bifall
till motionen, i vad den avviker från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å den i ämnet
väckta motionen II: 453, i vad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att tvätterskan
vid Upplands regementes tvättinrättning Selma
Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren
vid samma regementes intendenturverkstäder
Karl Erik Lindersson må från och med månaden
näst efter den, varunder de avgå från sina anställningar,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Selma
Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor och
Lindersson till belopp av 792 kronor.

Motion
II: 453..

Utskottet,

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

34:o.

Äng.

pension åt
förra tvätterska
n Hulda
Karolina
(Karin)
Persson.

Motion

II: 452.

Utskottet.

Under punkten 5 föreslås, att förra tvätterskor vid Vaxholms fästnings
tvättinrättning Hidda Karolina (Karin) Persson må, räknat från och
med den 1 september 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Persson, som är född
den 4 oktober 1880, den 15 november 1914 anställdes såsom tvätterska vid
Vaxholms fästnings tvättinrättning; att hon i januari månad 1929 insjuknade
i lungtuberkulos; att hon varit sjukskriven under tiden den 8
januari—den 14 mars 1929 samt från och med den 10 januari 1930; att hennes
avlöningsförmåner vid tvättinrättningen, dyrtidstillägg inberäknat,
uppgått till omkring 2,060 kronor år 1927,1,950 kronor år 1928 och 1,860 kronor
år 1929; att hon icke uppburit någon avlöning sedan den 10 juni 1930;
att hon numera entledigats från sin nämnda anställning; samt att hon
, är medellös.

Enligt läkarintyg, utfärdat av stadsläkaren i Vaxholm, har Karin Perssons
lungsjukdom nått sådan utbredning, att hon med största sannolikhet
kommer att bliva för framtiden oförmögen till arbete. I läkarintyget
har vidare meddelats, att nämnda sjukdom börjat med symptom av akut
lunginflammation under den tid, Karin Persson arbetat vid tvättinrättningen,
ävensom uttalats, att tjänstgöringen vid tvättinrättningen med
största sannolikhet bidragit till sjukdomens uppkomst och utveckling.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed bar utskottet till behandling föreliaft en inom andra
kammaren under nr 452 av herr Andersson i Stockholm väckt motion, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela tvätterskan Hulda Karolina
(Karin) Persson en årlig pension med 720 kronor att utgå från och
med den 1 september 1930».

Beträffande motiveringen till det motionsvis framställda yrkandet hänvisas
till motionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas tvätterskan Persson, har
i fråga örn storleken av pensionsbeloppet ansett sig böra biträda Kungl.
Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å den i ämnet
väckta motionen II: 452, i vad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att förra tvätterskan
vid Vaxholms fästnings tvättinrättning Hulda
Karolina (Karin) Persson må, räknat från och med

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

43

elen 1 september 1930, under sill återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.

35:o.

I en till riksdagen avlåten, deli 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr
232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,
avseende försvarsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
chefen för sjökarteverket, kommendören i marinen, kommendörkaptenen
av lia graden i flottans reserv Gustaf Paul Reinius må, räknat från och
med den 1 juli 1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 864 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Reinius, som är född den 26 februari
1874, utnämndes till underlöjtnant den 30 oktober 1895 samt, efter
gradvis skedd befordran, till kommendörkapten av lia graden vid
flottan den 20 september 1919 och till kommendör i marinen den 11
december 1925; att han enligt Kungl. Majlis beslut den 18 februari 1921
förordnades att från och med den 21 i samma månad tills vidare vara chef
för sjökarteverket; att Reinius efter uppnåendet av den för avgång från
beställningen såsom kommendörkapten av lia graden föreskrivna åldern,
55 år, jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden kvarstått i tjänst med
bibehållet förordnande såsom chef för sjökarteverket intill den 1 juli 1931;
samt att Reinius såsom kommendörkapten av lia graden vid flottan av
Kungl. Majit tillerkänts pension med 2,400 kronor, fyllnadspension med
1,200 kronor, pensionsförbättring med 1,350 kronor och pensionsförhöjning
med 762 kronor eller tillhopa 5,712 kronor.

Jämlikt gällande instruktion för sjökarteverket förordnar Kungl. Majit
till chef för verket en officer vid flottan av regementsofficers grad (kommendör
eller kommendörkapten). Enligt medgivande av riksdagen utgår
alltsedan år 1923 till chefen för sjökarteverket, då denne vid flottan innehar
lägre beställning än såsom kommendör, förutom avlöning å den militära
beställningen ett å staten för sjökarteverket uppfört arvode å 2,520
kronor. Sammanlagda löneförmånerna till kommendörkapten av lia graden
vid flottan, vilken innehar förordnande såsom chef för sjökarteverket,
uppgå härigenom till samma belopp, som i lön tillkommer överdirektör
av lägre grad ävensom kommendör vid flottan. Särskilt pensionsuiulerlag
finnes däremot icke fastställt för befattningen såsom chef för
sjökarteverket.

Äng.

tilläggspension
åt f. d.
chefen flir sjöharteverket

G. P. Reinius.

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
vissa förmän
och arbetare
vid fästningsoch
kasern''byggnadsarbetena
i Boden.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet — under erinran örn
riksdagens tidigare beslut angående beviljande av tilläggspensioner under
ungefär liknande omständigheter åt expeditionschefer i statsdepartement,
åt vattenrättsdomare samt åt en jägmästare, som haft förordnande
såsom extra byråchef i domänstyrelsen — ansett skäl föreligga för medgivande
av tilläggspension jämväl åt Bernius, som under 10 år varit chef
för sjökarteverket samt i sådan egenskap uppburit kommendörs avlöningsförmåner.
Tilläggspensionen borde enligt statskontorets mening bestämmas
till -/a av skillnaden mellan till kommendör och kommendörkapten
av l:a graden utgående s. k. ny pension (pension, fyllnadspension,,
pensionsförbättring och pensionsförhöjning I) eller alltså 2/a (7,008 —
5,712) = 864 kronor, att utgå från och med dagen efter den, då Bernius,
erhållit avsked, d. v. s. från och med den 1 juli 1931.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna
finner utskottet skäligt, att Bernius med hänsyn till den långa tid, han
innehaft förordnande såsom chef för sjökarteverket, genom tilläggspension
utöver den pension, som tillkommer honom såsom kommendörkapten
av lia graden, kommer i åtnjutande av pensionsförmån motsvarande den
av honom såsom chef för nämnda verk innehavda löneställningen. Mot
vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har utskottet icke funnit
anledning till invändning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

36 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
233, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i fem med
nummer 1—5 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att nedan angivna
förmän och arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i
Boden må från och med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd
levnadsålder av 60 år avgång från anställningen vid nämnda byggnadsarbeten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen! envar
av förmännen Lars Petter Nilsson och Oskar Fredrik Rönnkvist 924
kronor, förmannen Erik Johan Ersson S40 kronor, envar av förmännen

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

45

Isak Olof Eriksson oell Nils August Nordin 804 kronor samt arbetaren
August Vikström 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 25 februari 1873, varit
anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under tiden den 15
januari—den 20 december 1892 samt den 23 december 1916—den 15 maj
1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den
12 januari 1902 med avbrott för förenämnda anställning vid statens järnvägar
den 23 december 1916—den 15 maj 1919 och med vissa uppehåll i
övrigt; att lian, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder
han uppnår 60 års ålder, eller februari 1933, varit anställd i statens
tjänst under en tid av sammanlagt mer än 29 år; samt att han under åren
1926—1930 uppburit avlöning, dvrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring
2,830 kronor för år;

beträffande Brunkvist, att han, som är född den 14 mars 1872, varit
anställd dels vid statens järnvägars arbeten under tiden den 10 januari
1892 —den 31 oktober 1893, den 12 september—den 21 oktober 1910, den
1 januari—den 6 september 1919, den 24 februari 1920—den 16 november 1922
och den 21 november 1922—den 25 september 1924, dels vid Porjus kraftverksbyggnad
under tiden den 11 januari 1911—den 11 april 1913 och den
1 augusti—den 31 oktober 1918, dels vid Norrfors kraftverksbyggnad undertiden
den 25 oktober 1924—den 29 juni 1926, dels ock vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 17 september 1901 med avbrott
för nyssnämnda anställningstider, i den mån de infallit efter sist angivna
dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst
till utgången av den månad, varunder han uppnår 60 års ålder, eller mars
1932, varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt
att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,
med i medeltal omkring 2,890 kronor för år;

beträffande Ersson, att han, som är född den 6 mars 1871, varit anställd
dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen: den 15
augusti—den 20 oktober 1891, den 3 maj—den 5 november 1892. den 20
juni—den 28 oktober 1893, den 2 juni—den 15 oktober 1894, den 4 juli—
den 4 oktober 1900, den 1 maj—den 31 oktober 1903 och den 1 juni 1918—
den 12 april 1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i
Boden sedan den 8 januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider,
i den mån de infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll
i övrigt; att han vid uppnåendet av 60 års ålder varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt omkring 23 år; samt att han under åren 1926 —
1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring
1,830 kronor för år:

beträffande Eriksson, att han, som är född den 1 februari 1873, varit

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt städerskan
vid
garnisonshotellet
å Karlsborg
Emelie
Augusta
Andersson.

anställd dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen:
den 5 maj—den 15 november 1892, den 20 juni—den 20 oktober 1893, den
2 juni—den 4 november 1894, den 8 maj—den 10 november 1899, den 1
maj—den 31 oktober 1903 och den 23 december 1919—den 1 april 1920,
dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8
januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider, i den mån de
infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han,
örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder han uppnår
en levnadsålder av 60 år, eller februari 1933, varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt mer än 21 år; samt att han under åren 1926 —
1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring
1,770 kronor för år;

beträffande Nordin, att han, som är född den 21 augusti 1871, varit
anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 13
januari 1902, dock med vissa avbrott; att han vid uppnåendet av 60 års
ålder varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 20 år; samt
att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,
med i medeltal omkring 1,710 kronor för år; och

beträffande Vikström, att han, som är född den 1 mars 1872, varit anställd
dels vid Porjus kraftverksbyggnad under tiden den 11 januari—den
12 april 1911, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden
sedan den 17 oktober 1901 med avbrott för förenämnda anställning och vissa
uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den
månad, varunder han uppnår en levnadsålder av 60 år, eller mars 1932,
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt att
han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med
i medeltal omkring 2,800 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga omförmälda anställningshavare,
vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund av ålder
och i vissa fall till följd av styrkt sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga.

I övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.

37 :o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan vid garnisonshotellet å Karlsborg, änkan
Emelie Augusta Andersson1, född Nilsson, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon avgår från sin städerskebefattning, mot av -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

47

stående av henne beviljad änkepension, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Andersson, som är född
den 3 december 1865, varit anställd såsom städerska vid garnisonshotellet å
Karlsborg under tiden den 1 januari 1911—30 september 1921 samt från och
med den 1 augusti 1922 och att hon fortfarande jämlikt av platsbefälhavaren
å Karlsborg med henne avslutat kontrakt innehar nämnda anställning;
att hon under vart och ett av åren 1926—1930 uppburit avlöning, vilken utgått
av statsmedel, med i genomsnitt 690 kronor för år, vartill kommit
naturaförmåner, bestående av fri bostad jämte bränsle och lyse och uppskattade
till ett värde av 300 kronor för år; att hon enligt för henne utfärdat
läkarbetyg på grund av organiskt hjärtfel och nedsatta kroppskrafter
är oförmögen att vidare fullgöra de med hennes anställning förenade göromålen
ävensom oförmögen att för framtiden försörja sig med arbete; samt att
hon utfört det henne åliggande arbetet med den största samvetsgrannhet
och ordentlighet.

Med bifall till av Kungl. Majit därom framlagt förslag tillerkände 1927
års riksdag Augusta Andersson, såsom änka efter tygarbetaren vid Karlsborgs
tygstation K. E. Andersson, pension från och med den 1 januari 1926
å 384 kronor för år, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Enligt av kyrkoherden i Karlsborgs församling utfärdat intyg äger
Augusta Andersson icke andra tillgångar än nämnda pension.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,
hemställer,

att Kungl. Majlis ifrågavarande framställning må.
vinna riksdagens bifall.

38: o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,
att skomakeriarbetaren vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder
Lars Johan Eriksson må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning vid regementet, under sin återstå- J- Eriksson,
ende livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 18
december 1879, sedan den 1 juni 1915 innehaft anställning såsom skomakare
vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder; att han enligt för
honom utfärdat läkarintyg numera på grund av lungtuberkulos är varaktigt

Äng.

pension åt
skomakeriarbetaren
L.

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Motion

II: 307.

Utskottet.

Äng.

pension åt
märket ent er ib
iträdet
Kerstin
Öman.

oförmögen till arbete; att hans avlöning vid regementet under vart och ett
av åren 1927—1931 uppgått till i genomsnitt omkring 2,200 kronor för år,
förutom dyrtidstillägg; att han utfört honom åliggande arbete till vederbörandes
fulla belåtenhet; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet tili behandling förehaft en inom andra
kammaren under nr 367 väckt motion, vari herr Andersson i Stockholm
hemställt, »att riksdagen må bevilja Eriksson pension med ett årligt belopp
av 852 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken hans anställning upphört.»

I fråga örn motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas skomakeriarbetaren Eriksson,
har ansett sig böra förorda ett pensionsbelopp av 792 kronor eller
samma belopp, som tillstyrkts under punkterna 20 och 33 i där avhandlade
liknande fall.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och berörda motion 11:367,
må medgiva, att skomakeriarbetaren vid Västernorrlands
regementes intendenturverkstäder Lars Johan
Eriksson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792
kronor.

39: o.

Under punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
serveringsbiträdet vid Dalregementets marketenterirörelse Kerstin Öman
raå från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kerstin Öman, som är född den
18 september 1881, alltsedan den 22 maj 1911 varit anställd såsom biträde
vid Dalregementets marketenterirörelse; att hon enligt för henne utfärdat
läkarbetyg lider av sjukdom, muskelreumatism och ansvällning av underbenen,
vilken sjukdom orsakats av arten av hennes arbete, och att hon
numera ej förmår utföra något avsevärt arbete; att hon under de senaste

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

49

åren vid regementet uppburit kontant avlöning med 540 kronor för år
jämte naturaförmåner, bestående av fri bostad, kost, värme, lyse och tvätt
samt uppskattade till ett sammanlagt årligt värde av 950 kronor; samt att
hon fullgjort alla sina tjänståligganden med utomordentlig flit och plikttrohet.

I övrigt åheropar utskottet vad propositionen innehåller.

Utskottet, som icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts här avhandlade
förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen hifallas.

40 :o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre Äng.
daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Magnus Johansson må, pension åt
räknat från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid å ijnaren*^m.
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 672 kronor, var- Johansson.
vid skall iakttagas den honom jämlikt Kungl. Majits beslut den 7 mars
1930 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson, som är född den 11
juni 1885, innehaft anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet
vid flottans varv i Karlskrona under tiden den 18 november 1915—15 maj
1916 samt den 31 juli 1916—22 augusti 1924; att hans arbetsförmåga på
grund av kronisk njurinflammation alltsedan avgången ur tjänst varit i
hög grad nedsatt; att, enligt vad läkarintyg utvisar, Johanssons tjänstgöring
i cellerna under torpedrummet å pansarskeppet Manligheten i januari 1920
i avsevärd kyla och fukt sannolikt bidragit till sjukdomens uppkomst; att
Johansson i en tidigare till Kungl. Majit gjord framställning hemställt
örn ersättning för ifrågavarande sjukdom; att Kungl. Majit, sedan riksförsäkringsanstalten
den 30 december 1924 avgivit utlåtande i ärendet, den
14 januari 1925 överlämnat sistnämnda framställning till riksförsäkringsanstalten
för avgörande; samt att riksförsäkringsanstalten enligt beslut
den 9 februari 1925, då förut omförmälda njursjukdom icke uppkommit
till följd av något Johansson övergånget olycksfall, funnit ersättning för
densamma icke kunna utgå enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete, ävensom funnit förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke vara i ifrågavarande fall tillämplig, enär sagda förordning
icke omfattade daglönare vid flottan.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Johansson under åren
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 hafi. (Nr 30.)

4

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förre daglönaren
N. u
Landgren.

1925—1929 haft inkomst av stenhuggeriarbete till belopp av respektive
1,180, 740, 1,270, 1,248 och 396 kronor, samt att han på grund av sin
sjukdom därefter måst helt upphöra med arbetet.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och
får alltså hemställa,

att Kungl. Majits föreliggande framställning må
av riksdagen bifallas.

41:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
242 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre daglönaren Nils Isidor Landgren må från
och med den 1 juli 1932 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landgren, som är född den 7
mars 1887, varit anställd vid torpeddepartementet å flottans varv i Stockholm
från och med den 7 september 1903 till och med den 31 mars 1929,
då han erhållit avsked och därvid jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) tillerkänts avskedsersättning med 6,000 kronor;
att han efter två års anställning beordrats som biträde i värmecentralen
i torpeddepartementets källare och under denna sin tjänstgöring, därvid
det ålegat honom att hämta stenkol från en utomhus belägen kolbod, var
utsatt för starka temperaturväxlingar; att han under tiden för nämnda
tjänstgöring började lida av huvudvärk, för vilken han vid olika tillfällen
sökte läkarvård; att han år 1910 en tid låg å garnisonssjukhuset för
akut ledgångsreumatism; att han efter återkomsten därifrån beordrades
till arbete med rengöring av torpeder i torpedförrådet, i vilken lokal vintertiden
rådde en temperatur mellan + 4 och + 10° C; att han därunder
ofta måst i besvärande drag stå stilla på ett synnerligen kallt cementgolv,
omgiven av med komprimerad luft fyllda torpeder, vilka utstrålat kyla;
att han härunder blev allt sämre och ständigt hade svår huvudvärk, varigenom
han blev till ytterlighet nervös; att lian tidvis åren 1925 och 1928
vårdades å garnisonssjukhuset bland annat för nervsjukdom (depressionsneuros);
att han enligt ett den 13 februari 1929 utfärdat läkarintyg då led
av sviterna efter en kronisk sjukdom i näsans bihålor, för vilken han opererats
och vilken sedermera utläkts, samt att han med största sannolikhet
ådragit sig denna sjukdom, som praktiskt taget gjort honom till invalid,

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

51

under arbete å varvet i kalla dragiga lokaler; att han enligt ett annat läkarintyg
den 21 februari 1929 på grund av nervsjukdom (neuros) ej var
lämplig som varvsarbetare; samt att förste läkaren vid flottans station i
Stockholm O. Hult i ett till varvschefen ställt yttrande den 13 mars 1929
uttalat, att enligt hans förmenande anledning förelåge till antagande, att
tjänstgöringen å varvet orsakat sjukdomens uppkomst eller bidragit till
dess utveckling.

I utlåtande den 24 februari 1930 över en av Landgren gjord ansökning örn
pension har statskontoret anfört bland annat följande:

Då Landgren arbetat i statens tjänst under 25 år samt enligt läkarintyg
lede av en sjukdom, som han med största sannolikhet ådragit sig under
arbetet och som gjort honom till invalid, syntes sådana omständigheter få
anses föreligga, som i andra liknande fall föranlett beviljande av pension.
Därest sökanden vid avskedet uppnått 50 levnadsår, hade han jämlikt föreskrifterna
i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén
och marinen varit berättigad uppbära förtidspension till belopp av 1,044
kronor. Sökanden hade emellertid blivit tillerkänd avskedsersättning med
6,000 kronor, varav han uppburit 2,000 kronor och år 1930 ägde utbekomma
ytterligare 2,000 kronor samt år 1931 än ytterligare 2,000 kronor. En utväg
att tillmötesgå ansökningen skulle vara, att pension beviljades sökanden
under förutsättning dels att han avsade sig rätten till återstoden av avskedsersättningen,
dels ock att vad han redan uppburit såsom avskedsersättning
återbetalades genom innehållning av någon del, förslagsvis 400
kronor årligen, av pensionsbeloppet intill dess att den uppburna delen av
avskedsersättningen till fullo guldits. En annan utväg vore att minska
pensionen med det pensionsbelopp, vars kapitalvärde kunde anses motsvara
den uppburna avskedsersättningen, eller alltså omkring 140 kronor. Det
ville synas statskontoret, som örn den senare utvägen vore att föredraga.
I enlighet härmed skulle pensionen utgöra ett belopp av 900 kronor årligen.

Efter det utlåtanden i ärendet avgivits av marinförvaltningen och medicinalstyrelsen,
har statskontoret i förnyat utlåtande den 15 januari 1932 anfört
bland annat följande:

Vad medicinalstyrelsen anfört måste anses bekräfta, att arten av Landgrens
tjänstgöring och förhållandena å arbetsplatsen med sannolikhet spelat
en viss roll för uppkomsten och utvecklingen av den sjukdom, som gjort
honom olämplig för tjänsten och föranlett hans avskedande.

Vad i ärendet förekommit, efter det att statskontoret förut avgivit utlåtande,
föranledde statskontoret att vidhålla sin uppfattning, att någon
pension av statsmedel borde beredas sökanden. Emellertid hade sökanden
numera fatt uppbära hela den avskedsersättning å 6,000 kronor, som tilldelats
honom. På grund härav och då, såsom statskontoret i sitt förut avgivna
utlåtande anfört, förtidspension åt sökanden skulle, örn han uppnått
50 års ålder vid avskedet, hava utgjort 1,044 kronor, men denna pensionsförmån
i detta fall borde undergå reducering i ungefärligt förhållande till
den uppburna avskedsersättningens värde såsom grund för en livränta,
syntes understödet åt sökanden böra utgöra 624 kronor, och syntes förmånen
med hänsyn därtill, att sista delen av avskedsersättningen uppbo rits

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
förre daglönaren
K. T.
Håkansson.

tämligen nyligen, böra få åtnjutas först från oell med den 1 juli 1982, att
utgå från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har för egen del yttrat bland annat följande:

»Då Landgren vid sin avgång ur tjänst erhållit avskedsersättning till
författningsenligt belopp, måste jag visserligen hysa tvekan, huruvida den
nu gjorda framställningen bör vinna tillmötesgående. Med hänsyn till
den numera föreliggande utredningen beträffande uppkomsten av den sjukdom,
som lett till Landgrens avskedande, har jag emellertid funnit mig
kunna tillstyrka, att ett årligt understöd utverkas åt Landgren. Understödet
synes skäligen böra bestämmas med utgångspunkt från vad som
jämlikt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare skulle hava tillkommit Landgren,
därest han icke till följd av sin sjukdom kommit att avgå i förtid. Det sålunda
beräknade beloppet torde enligt de för bestämmande av sjukpension
i regel tillämpade grunder böra reduceras med en fjärdedel, varefter, på
sätt statskontoret föreslagit, avdrag bör ske med ett belopp, vars kapitalvärde
kan anses motsvara den uppburna avskedsersättningen. Med tilllämpning
av nu angivna grunder bör pensionen fastställas till ett årligt
belopp av 444 kronor.»

På grund av de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att Landgren erhåller någon pension av statsmedel
under sin återstående livstid, oaktat han tidigare blivit tillerkänd
avskedsersättning. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att det
— vid det förhållandet, att Landgren före entledigandet konstaterats lida
av sjukdom, som gjorde honom olämplig för fortsatt anställning och som
ansetts orsakad av tjänstgöringen — enligt utskottets mening hade varit
riktigast, att Landgren icke avskedats med avskedsersättning enligt 1926
års åberopade författning, vilken har avseende å personal, som blivit övertalig
i anledning av verkställda indragningar vid försvarsväsendet, utan
att vederbörande myndighet i stället bort göra framställning örn beredande
åt Landgren, som kunde räkna en anställningstid av över 25 år, av sjukpension.

Mot det förslag, som av Kungl. Maj:t framlagts beträffande pensionsbeloppets
avvägande, har utskottet under föreliggande förhållanden icke något
att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

42: o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 94 har herr Östergren hemställt,
»att riksdagen ville besluta tillerkänna f. d. daglönaren vid flottans
varv i Karlskrona nr 5403, Karl Theodor Håkansson, en årlig pension av
600 kronor jämte dyrtidstillägg under hans återstående livstid».

53

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till
motionen jämte vid densamma fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Håkansson, som är
född den 29 augusti 1885 och sålunda 46 år gammal, antogs som daglönare
vid flottans varv i Karlskrona den 16 oktober 1903; att han erhöll avsked
den 7 januari 1928 efter en tjänstetid av 24 år 2 månader, därav 22 år 4
månader från 20 års ålder; att han vid avskedet tillerkändes avskedsersättning
med 6,000 kronor enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen; att han enligt intyg av vederbörande
kommunalnämndsordförande är ägare till en fastighet, taxerad lill 3,000
kronor; att han är gift och har tre barn, av vilka det äldsta är 151h år;
att han enligt intyg från vederbörande pastorsämbete är i behov av understöd;
att han och hans hustru häfta i skuld till Tvings sparbank för
ett belopp av 1,500 kronor; att han, enligt särskilda av förste marinläkaren
N. Molander utfärdade intyg den 12 december 1927 och den 7 januari
1932, visat sig vara behäftad med lungtuberkulos, som jämlikt det senaste
intyget är av sådan utsträckning och beskaffenhet, att arbetsförmågan
är varaktigt och betydligt nedsatt (med cirka 75 procent); samt att nämnde
läkare enligt uppgift själv iakttagit, att sjukdomen i fråga yppats,
medan Håkansson ännu tjänstgjorde vid varvet.

*

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som överlämnat yttranden i ärendet
från direktionen över flottans pensionskassa och marinförvaltningen.

Direktionen över flottans pensionskassa har anfört, bland annat, följande: Jämlikt

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av
de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga
daglönare (nr 130) erfordras för rätt att komma i åtnjutande av pension
ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år än även att antingen
hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas
vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter
mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder
av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden
oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Enär Håkansson varken i avseende å levnadsålder eller i fråga örn
tjänstetid uppfyller sålunda föreskrivna villkor för pensions erhållande,
kan han icke tillerkännas någon pension genom flottans pensionskassa.

Örn han innehaft 25 tjänstår från 20 års ålder, hade han varit berättigad
att genom flottans pensionskassa årligen åtnjuta: i pension 500 kronor, i
pensionstillägg ISO kronor och i pensionsförhöjning 136 kronor,_ eller tillhopa
816 kronor, vilka förmåner i så fall emellertid skolat tidigast utgå
först efter det han uppnått i förutnämnda kungörelse den 25 november
1910 angiven levnadsålder av 55 år, eller från och med september 1940.

Örn Håkansson på grund av för honom rådande ömmande on,ständig -

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

heter anses böra tilldelas något årligt underhåll, torde detta höra utgå av
allmänna indragningsstatens medel.

Marinförvaltningen har anfört följande:

Av principiella skäl synes det möta betänkligheter att tillerkänna pension
åt sådana daglönare vid marinen, vilka i enlighet med av riksdagen
fastställda grunder erhållit avskedsersättning.

Av yttrandet från direktionen över flottans pensionskassa framgår, att
Håkansson icke kan erhålla pension från flottans pensionskassa.

Då Håkanssons lungsjukdom varat över fyra år, torde det icke vara
uteslutet, att Håkansson kan tillfriskna och delvis eller helt återvinna
arbetsförmågan.

I ärendet inhämtas att Håkanssons 35-åriga hustru och 16-årige son
kunna bidraga till familjens uppehälle. Under sådana förhållanden och
då Håkansson icke är mera än 46 år gammal, finner marinförvaltningen
tillräckliga skäl icke föreligga för att förorda årlig pension åt Håkansson.

För egen del har statskontoret anfört:

Då Håkansson erhållit och numera till fullo uppburit avskedsersättning
å 6,000 kronor, skulle det ju ligga närmast att anse staten hava gjort tillräckligt
för honom och, såsom ägde rum beträffande motionen vid 1931 års
riksdag nr II: 2 örn pension åt förra förrådsbiträdet vid flottans varv i
Stockholm H. E. Olsson, finna framställningen icke böra föranleda någon
åtgärd. Därest emellertid de ömmande omständigheter, som i detta fall
onekligen synas föreligga, skulle beveka till något tillmötesgående, vill
statskontoret framhålla att, örn Håkansson i allo uppfyllt villkoren för
erhållande av förtidspension enligt kungörelsen nr 10/1926, beloppet av
sådan förmån åt honom skulle hava utgjort 1,020 kronor, oberäknat dyrtidstillägg,
att den omständigheten, att Håkansson erhållit avskedsersättning
och icke lärer förmå att återgälda densamma för att i stället få åtnjuta
pension till nämnda belopp, givetvis bör föranleda en väsentlig
minskning av pensionsbeloppet samt att med hänsyn härtill den i förevarande
motion föreslagna pensionen skulle kunna anses lämpligen avvägd.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet anförts, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att åt Håkansson beviljas en mindre årlig
pension av statsmedel, oaktat han redan kommit i åtnjutande av avskedsersättning
i anledning av sin statsanställning. Pensionen har synts utskottet,
i överensstämmelse med vad som under nästföregående punkt tillstyrkts
i ett där behandlat liknande fall, böra bestämmas till 444 kronor
årligen, att utgå från och med den 1 januari 1932.

På grund av det anförda och med åberopande i övrigt av vad utskottet
under nyssnämnda punkt yttrat får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 94, må medgiva, att förre daglönaren vid flottans
varv i Karlskrona Karl Theodor Håkansson må från
och med den 1 januari 1932 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 444 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

55

43 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 38 hava herrar Mogård och
Lundquist i Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna f. landstormsförrådsförvaltaren
S. R. N. Leijonberg en pension av 504 kronor
för år».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

Äng.

pension åt
förre landstormsforrådsförvaltaren
S. B. N.
Leijonberg.

motionen.

Frågan örn pension åt Leijonberg var, såsom i motionen erinrats, föremål
för prövning av 1930 års riksdag i anledning av ett av herr Lundquist
i Rotebro då framställt förslag (motion 11:332).

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Leijonberg, som är född
den 31 oktober 1869, erhöll anställning såsom hornblåsare vid förutvarande
Pontonierbataljonen den 20 april 1885, att han befordrades till vice
korpral den 1 maj 1887 och till korpral den 2 maj 1888 samt erhöll avsked
på egen begäran för framtida väl den 17 augusti 1889 efter en tjänstetid
av omkring 5 år 4 månader, att han varit anställd såsom fältmusikant
(sergeant på stat) vid förutvarande Gotlands infanteriregemente under
tiden 27 mars—4 december 1890 eller i något över 8 månader, att han innehaft
anställning såsom spel i nummer vid förutvarande Västerbottens
fältjägarkår (sergeant i kåren) under tiden 1 maj 1891—5 augusti 1892
samt såsom trumslagare och hornblåsare vid Norrbottens regemente (musiksergeant
i regementet) under tiden 1 december 1901—29 augusti 1903
och sålunda varit anställd vid nämnda kår och regemente i sammanlagt
3 år, ävensom att han varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare
dels under tiden 1 september 1909—31 augusti 1912, dels ock under tiden
1 maj 1919—30 september 1929, eller i sammanlagt 13 år 5 månader, för
vilken tjänstgöring han erhållit synnerligen goda vitsord.

Enligt § 5 mom. 2 av förordning örn landstormen (landstormsfoordning)
den 26 juli 1927 skall till landstormsförrådsförvaltare förordnas underofficer,
som tillhör arméns eller marinens reserv. Därest sådan ej
finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person att tills vidare upprätthålla
befattningen. På grund av nämnda bestämmelser entledigades Leijonberg
från förordnandet såsom landstormsförrådsförvaltare den 30 september
1929, enär vid denna tidpunkt underofficer i reserven befanns
tillgänglig för att övertaga befattningen i fråga.

Hos Kungl. Maj:t hade Leijonberg gjort särskilda framställningar örn
erhållande av pension.

I ärendet hade arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande
och därvid anfört bland annat följande:

Leijonberg hade innehaft manskapsbeställning i sammanlagt 7 år 3 månader
27 dagar samt underofficersbeställning på stat i 8 månader 7 dagar.
Leijonberg hade sålunda med avseende å tjänstetidens längd — något
tillgodoräknande såsom tjänstår för erhållande av pension av de ti -

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

der, varunder sökanden mot arvode innehaft förordnande såsom landstormsförrådsförvaltare
torde icke kunna ifrågakomma — icke uppfyllt
de villkor, som funnes föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa. I anledning därav och då några andra skäl,
som skulle kunna berättiga Leijonberg till erhållande av underhåll ur
nämnda kassa, icke blivit anförda, hade departementet funnit sig icke
kunna tilldela Leijonberg dylikt underhåll. Något understöd ur invalidhusfonden
vore departementet på grund av bestämmelserna i brevet den
6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande underhåll.
från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden, icke befogat
tilldela sökanden. På grund av vad sålunda anförts och då några
andra medel, varifrån understöd eller pension i förevarande fall skulle
tänkas kunna utgå, icke stöde till departementets förfogande, hemställde
departementet, att föreliggande framställning i vad den avsåge understöd
eller pension från medel, varöver departementet förfogade, icke måtte
till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Direktionen över arméns pensionskassa hade i avgivet yttrande meddelat,
att Leijonberg icke åtnjöte pension eller understöd från nämnda kassa
och icke heller kunde beredas dylik förmån.

Genom särskilda beslut den 25 oktober och den 29 november 3829 hade
Kungl. Majit funnit Leijonbergs omförmälda framställningar icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över förenämnda vid 1930 års riksdag väckta motion införskaffade
bankoutskottet i vederbörlig ordning utlåtande av statskontoret, som därvid
anförde följande:

Förvaltarbefattningarna vid landstormsförråden vore i likhet med
exempelvis rullföringsbiträdesbefattningarna att hänföra till sådana med
arvoden avlönade befattningar, som vore avsedda att uppehållas av pensionerat
underbefäl. Någon ökad pensionsförmån utöver den, som tillagts
vederbörande vid avgången från beställning på stat, hade icke i allmänhet
ansetts böra beredas till följd av anställning i sådan arvodesbefattning.
Undantagsvis hade dock dylik befattning innehafts av icke pensionsberättigat
f. d. underbefäl; och då hade någon gång pension vid entledigandet
från sådan anställning beviljats. I sådant avseende ville statskontoret
erinra örn 1924 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr 306
sid. 8) . örn pension åt rullföringsbiträdet, underlöjtnanten i armén J. P.
Borg till belopp av 600 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å 996
kronor.

Då Leijonberg, som ej vore berättigad till någon pension för sin militära
beställning, uppnått en levnadsålder av 60 år och tjänat staten under
en tid av något över 21 år, torde, med hänsyn tillika till omständigheterna
vid hans entledigande från befattningen såsom förrådsförvaltare,
billigheten få anses bjuda, att han erhölle något understöd av statsmedel.
Beträffande det i motionen föreslagna beloppet 500 kronor, som i och för
sig kunde anses skäligt, ville statskontoret allenast erinra, att pensioner
och understöd numera plägade bestämmas till belopp, som vore i fullt
krontal jämnt delbara med tolv.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 57

I sitt utlåtande i ärendet (nr 30, punkten 66) anförde bankoutskottet
följande:

»Då Leijonberg med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyller villkoren
för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och hans militära
tjänstetid uppgår till allenast omkring 8 år, har utskottet, med hänsyn
till möjliga konsekvenser av ett sådant beslut, funnit sig icke kunna förorda,
att honom tillerkännes dylikt understöd. På sätt av utredningen
framgår, har Leijonberg vidare varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare
under en tid av omkring 33år. Därvid har han emellertid,
enligt vad utskottet inhämtat, åtnjutit ett arvode av endast 630 kronor för
år. Vid sådant förhållande torde denna befattning vara att anse såsom
en ren bisyssla, vilken knappast kan anses böra grundlägga rätt till pension.
Sistnämnda karaktär av befattningen belyses jämväl av det förhållandet,
att ifrågavarande beställningar enligt författning äro avsedda att
uppehållas av pensionerad militär personal.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,
att Leijonberg tillerkännes pension eller därmed jämförligt understöd av
statsmedel.»

Utskottet hemställde, att den förevarande motionen icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i enlighet med vad
utskottet sålunda hemställt.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter
av betydelse för frågans bedömande, saknar utskottet anledning
att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1930 intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 38 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

44:o.

I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Antnäs väckt motion nr
86 hemställes, »att riksdagen måtte tillerkänna förre skomakaremästaren
C. E. Rönngren årligt understöd eller pension under hans återstående
livstid till belopp, som riksdagen kan finna gott bestämma».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen jämte därvid fogade
bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Rönngren, som är
född deni 3 september 1863, varit anställd vid Norrbottens regemente
dels såsom förrådsbiträde under tiden 1 oktober 1902—30 september 3903,
dels ock såsom skomakarmästare under tiden 3 oktober 1903—30 juni 1917,
vilken sistnämnda dag han på egen begäran erhöll avsked från regementet
för att driva egen skomakerirörelse. Under tiden 1 oktober 1920

Utskottet.

Ang.

pension åt
förre skomakarmästaren
C. E.
Rönngren.

Utskottet.

Ang.

förhöjd pension
åt skogvaktaren
å
Järvafältet
E. JT. B.
Karlsson.

58 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

—30 september 1930 bar Bönngren vidare varit förordnad såsom förrådsförvaltare
vid landstormsförrådet i Gammelstad. Bönngren äger en å
ofri grund belägen byggnad örn ett rum och kök, taxerad till 1,600 kronor.
Han uppgives vara i behov av pension.

I en till Kungl. Majit ställd, den 13 december 1930 dagtecknad skrift
anhöll Bönngren, att han, då han numera till följd av ålder och sjukdom
ej längre vore i stånd att genom eget arbete förvärva sitt uppehälle,
måtte få komma i åtnjutande av någon pension.

I utlåtande över denna ansökning framhöllo arméförvaltningens intendents-
och civila departement, att Bönngrens anställning vid Norrbottens
regemente visserligen omfattade en tid av sammanlagt 15 år 6 månader,
men att i det närmaste 14 år förflutit, sedan han på egen begäran
lämnade sin anställning vid regementet. Då Bönngren vid avskedstagandet
varit allenast 54 år gammal samt avskedet icke föranletts av
sjukdom, syntes, därest vid tidpunkten för avskedet framställning gjorts
örn pension, någon sådan icke kunnat tillerkännas honom på grund av
anställningen vid nämnda regemente. — Vad beträffade Bönngrens tjänstgöring
såsom landstormsförrådsförvaltare vore denna befattning, såsom
1930 års bankoutskott anfört i sitt utlåtande nr 30, punkten 66, i anledning
av en liknande framställning, att anse såsom en ren bisyssla, vilken knappast
kunde anses böra grundlägga rätt till pension.

Under åberopande av det anförda förklarade sig departementen förhindrade
att tillstyrka bifall till Bönngrens ansökning. Ej heller funno
departementen skäl förorda tilldelande åt Bönngren av en gratifikation
en gång för alla.

Sedan statskontoret därefter hemställt örn avslag å ansökningen, fann
Kungl. Majit genom beslut den 8 maj 1931 ansökningen icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.

Med hänsyn till vad de i ärendet hörda myndigheterna upplyst och
framhållit finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att Bönngren tillerkännes
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Utskottet
får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 86 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

45 io.

I en inom andra kammaren av herr Lundquist i Kotebro väckt motion
nr 128 har hemställts, »att riksdagen må besluta att f. d. skogvaktaren å
Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf Karlsson må fr. o. m. den 1 juli 1932
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension å 2,040 kronor».

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

59

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn pension åt f. d. skogvaktaren
Karlsson föremål för prövning av 1931 års riksdag. På därom av
Kungl. Maj:t i proposition nr 50, punkten 4, gjord framställning medgav
nämnda års riksdag, att Karlsson finge från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigades från sin anställning såsom skogvaktare
å Järvafältet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Karlsson, som vore född
den 20 december 1876, alltsedan den 2 juni 1906 varit anställd såsom skogvaktare
å Järvafältet; att han alltså vid avsked från ifrågavarande
anställning den 1 juli 1931 kunde åberopa en anställningstid i statens
tjänst av omkring 25 år; att hans avlöning såsom skogvaktare å
Järvafältet under de senaste fem budgetåren uppgått till i medeltal omkring
2,800 kronor för år jämte fri bostad; att han lede av förlamning i
vänster hen, på grund varav han vore oförmögen att fullgöra sin tjänst
som skogvaktare; att förlamningen enligt läkarintyg med största sannolikhet
uppkommit som följd av hans arbete; samt att Karlsson med nit
och intresse och till full belåtenhet skött de åligganden, som tillkommit
honom i egenskap av skogvaktare å Järvafältet.

Såsom stöd för det i föreliggande motion gjorda yrkandet örn förhöjd
pension till Karlsson har motionären åberopat, att chefen för östra arméfördelningen
i sin hos Kungl. Maj:t gjorda framställning örn pension åt
Karlsson hemställt, att pensionsbeloppet måtte sättas till 2,040 kronor,
motsvarande 65 procent på medeltalet av inkomsterna under de senaste
fem åren, dels ock att enligt ett vid motionen fogat, den 16 januari 1932
utfärdat läkarintyg den förlamning i vänster ben, som nödvändiggjorde
avskedandet, »under de senaste l1/» åren avsevärt tilltagit och nu spritt
sig även till vänster arm och hand, så att patienten mer och mer förlorar
förmågan att fasthålla föremål med denna vänstra handen», ävensom att
Karlssons »försörjningsförmåga eller utsikt att kunna erhålla eller sköta
en plats härigenom sjunkit till ett minimum».

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Vad i föreliggande motion anförts synes utskottet icke utgöra tillräckliga
skäl för en förhöjning av den Karlsson tillerkända pensionen, vilken
med hänsyn till Karlssons anställningstid och övriga på pensionsfrågan
inverkande omständigheter torde få anses vara väl avvägd.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 128 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
två fattigvårds-
och
barnavårdskonsulenter.

II. Socialdepartementet.

46:o.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 49, avseende socialdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter August Wilhelm Norgren och Pontus Larsson
må från och med månaden näst efter den, varunder de avgå från sina
befattningar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Norgren till belopp av 4,752 kronor och Larsson
till belopp av 3,984 kronor.

Norgren, som är född den 7 juni 1865, och Larsson, som är född den 5 oktober
1864, förordnades den 13 december 1918 av Kungl. Majit att från och
med den 1 januari 1919 tills vidare vara fattigvårdskonsulenter i tredje
respektive sjunde distriktet. Från och med den 1 januari 1926 hava de
innehaft jämväl befattningarna såsom barnavårdskonsulent inom berörda
distrikt. Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Majit medgivit, att
Norgren och Larsson må kvarstå i tjänst intill den 1 juli 1932.

I enlighet med grunder, som angivas i kungl, brev den 18 oktober 1918 och
den 13 juni 1919, åtnjuta Norgren och Larsson vardera lön för år räknat
med 3,000 kronor, varifrån avdrages ett mot pensionsavgift svarande
belopp av 200 kronor, samt tjänstgöringspenningar med 1,500 kronor ävensom
två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Härutöver uppbära de tillfällig
löneförbättring med 1,000 kronor för år, varav 700 kronor skola anses
såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar, ävensom dyrtidstillägg
enligt för oreglerade verk gällande grunder. Genom omförmälda
brev den 18 oktober 1918 bar bestämts, att för åtnjutande av däri angivna
avlöningsförmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som
stadgats i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner
åt folkskolinspektörer m. m., dock med vissa tillägg och ändringar,
varom nu icke är fråga.

I fråga örn Norgrens och Larssons verksamhet före den 1 januari 1919
inhämtas av handlingarna i ärendet, bland annat, beträffande Norgren,
att han under åren 1884—1892 varit anställd vid Andra livgardet och därunder
avlagt examen i underofficersskolans högre kurs samt befordrats
till korpral år 1887 och till distinktionskorpral med underofficers tjänstgöring
år 1888, att lian under åren 1895—1900 innehaft anställning såsom
tillsyningsman vid åkerbrukskolonien Hall, att han under åren 1904—1911
varit föreståndare vid Umeå stads fattiggård samt att han under åren
1912—1918 varit anställd såsom fattigvårdskonsulent i svenska fattig -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 61

vårdsförbundet; samt beträffande Larsson, att han under åren 1907—1912
varit föreståndare för Backa ålderdomshem i Nyed ävensom under tiden
därefter och intill utgången av år 1918 varit föreståndare för Umeå stads
ålderdomshem.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då befattningarna såsom fattigvårds- och barnavårdskonsulenter icke
äro uppförda å ordinarie stat, äro dessa tjänstemän icke författningsenligt
berättigade till pension. Med hänsyn till befattningshavarnas ställning
och uppgifter synes emellertid böra tillses, att de vid avgång ur
tjänst efter uppnådd pensionsålder erhålla skälig pension.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande pension åt konsulenterna Norgren
och Larsson innebär, att såsom pensionsunderlag skulle — i anslutning
till vad som skulle hava gällt, därest befattningarna varit uppförda på ordinarie
stat — beräknas ett belopp, motsvarande efter omräkning till nyreglerad
pension 4,752 kronor, samt att för hel pension skulle, liksom för
folkskolinspektör, krävas 65 levnads- och 25 tjänstår. Mot dessa förutsättningar
för pensionernas beräknande finner utskottet icke anledning
till erinran.

Kungl. Majit har vidare föreslagit, att befattningshavarna skulle för
pension få tillgodoräkna sig, utom tjänstetiden såsom fattigvårds- och
barnavårdskonsulenter, jämväl intill två tredjedelar av tid, som de före
tillträdet till statstjänst utfört arbete i fattigvårdens och barnavårdens
tjänst. Med hänsyn till den praxis, som under senare år utvecklat
sig med avseende å tillgodoräknande för statspension av tjänstetid utom
statens tjänst, har utskottet funnit sig kunna godtaga vad Kungl. Majit
i här förevarande avseende ifrågasatt.

Då utskottet alltså biträder Kungl. Majits förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
proposition.

47 io.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 67 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 12,
avseende socialdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att extia
snickaren vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn Anders Gustav .Johansson
Öberg må från och med månaden näst efter den, varunder hans
arbete vid sjukhuset upphör, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Utskottet.

Äng.
pension
åt extra
snickaren
A. G. J:son
Öberg.

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet,

Ang.

pension åt
förmannen
C. G. hvar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 27 december
1853, under tiden den 15 februari 1898—den 7 november 1912, den
11 juli 1915—den 7 augusti 1916 samt från och med den 22 februari 1918
såsom extra snickare arbetat vid omförmälda sjukhus; att han på ett mycket
förtjänstfullt sätt skött sitt arbete och alltid iakttagit ett hedrande
uppförande; att bans avlöning utgått i form av timpenning (under senare
år 90 öre i timmen) och i medeltal under åren 1926—1930 uppgått till omkring
2,140 kronor; samt att Öberg är ägare till en fastighet, taxerad till
3,500 kronors värde, och ett sparat kapital av 2,000 kronor och därutöver
icke bar annan inkomst än den, lian erhåller från sjukhuset.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till tidigare beslut i liknande fall har utskottet icke velat
motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag.

Utskottet hemställer således,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

48 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 70, avseende socialdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid skyddshemmet
åkerbrukskolonien Hall Carl Gustaf Iwar må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning vid skyddshemmet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,548 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Iwar, som är född den 15 oktober
1866, tjänstgjort såsom stamanställd vid förutvarande Smålands husarregemente
från och med den 27 november 1886 till den 2 december 1891;
att han därefter under två års tid varit anställd som bromsare och extra
stationskarl vid Nässjö station; att han från och med den 3 maj 1893 till
den 1 maj 1897 tjänstgjort vid Jönköpings poliskår; att han från den 1 maj
1897 till och med den 14 juni 1899 innehaft befattning som extra vaktkonstapel
vid centralfängelset å Långholmen; att han från och med den
15 juni 1899 till den 24 oktober 1913 varit anställd som förman och uppsyningsman
å skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall; att han från och
med den 16 maj 1918 till den 15 november 1920 varit arbetare hos byggnadskommissionen
för dubbelspåret Rönninge-Ström; att han alltsedan den
1 maj 1923 tjänstgjort som förman och uppsyningsman vid förutnämnda
åkerbrukskoloni; att han således den 1 juli 1932 tjänstgjort vid armén,

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

63

statens järnvägar och centralfängelset å Långholmen i sammanlagt mer än
11 1/2 år samt vid åkerbrukskolonien Hall i tillhopa 23 år 6 månader
10 dagar; att han för sin tjänstgöring vid åkerbrukskolonien erhållit de
högsta vitsord; att hans löneförmåner, dyrtidstillägg ej inberäknat, under
de fem sista budgetåren utgjort i medeltal omkring 2,480 kronor; samt att
han till den 1 april 1930 haft uppsikten över skyddshemmets isoleringslokaler,
för vilket åliggande han uppburit 400 kronor örn året.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då riksdagen vid ett flertal tillfällen i liknande fall beviljat pensioner
åt befattningshavare vid åkerbrukskolonien Hall, får utskottet tillstyrka,
att sådan förmån beredes Iwar. I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet
Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

49: o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 71, avseende socialdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att polisbiträdet Lars August Sundbom må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom polisbiträde,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av statsmedel av 300 kronor, under villkor att pension
till ett belopp av minst 200 kronor för år utgår från landsting, kommun
eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor
att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,
kommun eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder,
som äro eller kunna bliva fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall
beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas
allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper
å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Utskottet.

Äng.

pension åt
polisbiträdet
L. A. Sundbom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Sundbom, som är född den 19 december 1865, förordnades den 30 juni

Utskottet.

Äng.

pension åt
e. o. tjänstemannen
hos
riks försäkrings
anst alten
D. V. Gerlofsson.

64 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1896 att vara biträde åt polismannen i Gårdskär och har från och med
nyåret 1898 ensam tjänstgjort såsom polisman därstädes, varjämte han
från samma tid fullgjort tjänstgöring såsom fjärdingsman. Enligt tillgängliga,
av länsstyrelsen fastställda stater har Sundbom uppburit följande
avlöningar för år räknat:

År

Ay kommunen
kronor.

Av statsmedel
kronor.

Summa

kronor.

1917 ..................

......... —

300

300

1918 ..................

......... 350

300

650

1919 ..................

......... 500

300

800

1920 ..................

......... 300

400

700

1921 ..................

......... 750

450

1,200

1922 .................

......... 600

450

1,050

1923—1925 ......

......... 480

450

930

1926—1930 ......

......... 300

450

750.

Sundbom, som förut haft någon inkomst såsom fiskare, har under de
senaste åren knappast haft annan arbetsinkomst än avlöningen såsom
polisman och är i stort behov av den pension, som kan beredas honom.

I den för polismännen i Älvkarleby socken fastställda instruktionen
har polismannen i Gårdskär ålagts att med hjälp av sina biträden övervaka
ordningen och sundheten inom Gårdskärs byområde med hamnplats
samt att under sön- och helgdagar företaga patrullering även nattetid
genom distriktet.

Beträffande vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen
innehåller.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst anser utskottet det vara
billigt, att, såsom tidigare medgivits i likartade fall, staten bidrager till
kostnaden för Sundborns pensionering. Utskottet ansluter sig till vad
Kungl. Majit i sådant avseende föreslagit och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

50: o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 157, vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i tre
med nummer 6—8 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att
extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten David Ver -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

65

ner Gerlofsson må från och med dagen näst efter den, då lian lämnar sin
anställning lios anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerlofsson är född den 30 september
1884; att han genomgått tvåårig kurs vid Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut; att han under åren 1904—1918 innehade olika befattningar
i enskild tjänst; att han den 20 september 1918 antogs till extra
ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten och att han därefter
tjänstgjort hos anstalten intill den 12 augusti 1929, från och med vilken dag
han varit tjänstledig på grund av sjukdom med undantag för tiden den
15—hen 18 september 1929, varunder han åtnjutit semester; att Gerlof ssons
dagliga arbetstid under anställningen hos riksförsäkringsanstalten
varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; att han,
efter att till en början hava hos ämbetsverket åtnjutit avlöning med 2,400
kronor för år, från och med den 1 april 1919 erhöll avlöning efter 2,700
kronor för år; att han vid införandet av 1921 års avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, placerades i 8:e
lönegraden 8:e löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;
att han enligt 1925 års avlöningsbestämmelser hänfördes till 14 :e lönegraden
14:e löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att han
från och med den 1 januari 1928 varit placerad i 15:e löneklassen i sistnämnda
löneplan; att han under sin tjänstgöring hos anstalten på grund
av särskilda förordnanden uppehållit befattning i lönegrad, motsvarande
nuvarande 21 :a lönegraden, under sammanlagt 3 månader 21 dagar.

Enligt ett av överläkaren vid Stockholms stads tuberkulossjukhus vid
Söderby den 29 december 1931 utfärdat intyg lider Gerlofsson av lungtuberkulos,
som sannolikt för all framtid gör honom oförmögen till arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga sådana förhållanden, som tidigare i liknande fall
ansetts böra föranleda till beviljande av pension åt icke-ordinarie befattningshavare,
får utskottet tillstyrka, att sådan förmån beredes Gerlofsson.
I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 höft. (Nr 30.)

5

Ang.

pension åt
e. o. tjänstemannen
hos
riksförsäkringsanstalten

F. G. E. Lundholm.

66 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

51 :o.

I punkten 7 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
Frans Gustaf Emanuel Lundholm må från och med dagen
näst efter den, då han lämnar sin anställning hos anstalten, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundholm är född den 8 oktober
1890; att han den 14 maj 1907 inträdde i statens tjänst såsom musikvolontär
vid Norrlands trängkår; att han tjänstgjorde vid kåren till och
med den 7 oktober 1912, då han såsom musikdistinktionskorpral beviljades
avsked; att han år 1914 avlagt realskoleexamen; att han år 1915 avlagt
reservofficersexamen och sedermera befordrats till löjtnant i trängens reserv;
att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september
1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission
samt därjämte under tiden februari 1917—den 10 maj 1918 innehade
anställning hos statskommissionernas pressbyrå med aftontjänstgöring;
att han från och med den 9 september 1918 till och med den 8 mars 1919
innehade anställning såsom direktörsassistent hos Stockholms stads livsmedelsnämnds
ransoneringsavdelning; att han den 3 januari 1920 antogs till
extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten, där han tjänstgjort
intill den 14 maj 1928, från och med vilken dag han åtnjutit tjänstledighet
på grund av sjukdom med undantag för tiden den 15—den 30 juni 1928, då
han åtnjutit semester; att Lundholms dagliga tjänstgöringstid under anställningen
hos riksförsäkringsanstalten varit densamma som den för ordinarie
tjänstemän fastställda; att hans avlöningsförmåner hos anstalten under
tiden intill utgången av år 1921 utgått med växlande belopp, högst 2,100
kronor för år räknat; att han från och med den 1 januari 1922 till och
med den 31 december 1923 tillhörde 6:e lönegraden av då gällande löneplan
för extra ordinarie tjänstemän; att han den 1 januari 1924 uppflyttades
i 8:e lönegraden av samma löneplan; samt att han år 1925 placerades i 14:e
lönegraden av den numera gällande löneplanen för extra ordinarie tjänstemän
och senast åtnjutit avlöning enligt 13:e löneklassen i sistnämnda
lönegrad.

Av läkarbetyg framgår, att Lundholm på grund av sjukdom (sclerosis
amyotrophica lateralis), är och, jämlikt allmän erfarenhet beträffande
sjukdomen i fråga, för all framtid kommer att förbliva oförmögen till
arbete.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

TJtskottei.

Av liknande skäl, som i det under nästföregående punkt omförmälda
ärendet anförts, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 67

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.

52:o.

Kungl. Majit har i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att extra
ordinarie skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten Sonja Lovisa Andersson
må från och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin anställning
hos anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sonja Lovisa Andersson är
född den 6 juni 1900; att hon genomgått folkskola ävensom åtnjutit undervisning
vid Stockholms borgarskolas handelslinje; att hon under åren
1916 och 1917 samt under år 1918 intill den 15 augusti innehaft anställning
i enskild tjänst; att hon sistnämnda dag antogs såsom extra skrivbiträde
hos riksförsäkringsanstalten med en avlöning av 1,140 kronor för år; att
hon den 18 september 1922 placerades, räknat från och med den 1 juli 1921,
i lia lönegraden lia löneklassen av då gällande löneplan för extra ordinarie
befattningshavare; att hon från och med den 1 juli 1925 tillhört 2:a lönegraden
i den från och med samma dag gällande löneplanen med placering
under tiden intill den 1 juli 1928 i 2:a löneklassen och under tiden därefter
i 3:e löneklassen; att hennes dagliga arbetstid under anställningen hos anstalten
varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; samt
att hon åtnjutit tjänstledighet för sjukdom (psychoneuros) 116 dagar under
år 1928, 164 dagar under år 1929, 100 dagar under förra hälften av år
1930 samt i en följd alltifrån den 20 september 1930.

Av läkarintyg framgår, att den sjukdom, varav Andersson lider, anses
vara obotlig och för framtiden utesluta återinträde i tjänst.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med hänsyn till vad som upplysts angående Anderssons sjukdom tillstyrker
utskottet, att pension beviljas henne oaktat hennes låga levnadsålder
och korta tjänstetid. Mot det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet
har utskottet ansett sig icke höra framställa erinran. Då det
emellertid att döma av utredningen icke kan anses var helt uteslutet, att
Andersson framdeles kan återvinna hälsa i sådan grad, att hon kan bereda
sig utkomst genom arbete, bär utskottet — med hänvisning till vad
riksdagens revisorer under § 55 i sin senast avgivna berättelse angående
statsverket uttalat — funnit pensionen böra utgå endast så länge Kungl.
Majit prövar omständigheterna böra därtill föranleda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Äng.

pension åt
e. o. skrivbiträdet
hos
riksförsäkrin
g saust alten
Sonja Lovisa
Andersson.

Utskottet.

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
karantänsvakten A.

E. Lundin.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att extra ordinarie
skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten Sonja
Lovisa Andersson må från och med dagen näst efter
den, då hon lämnar sin anställning hos anstalten, å
allmänna inaragningsstaten uppbära en årlig pension
av 840 kronor, att utgå så länge Kungl. Maj:t prövar
omständigheterna därtill föranleda.

53:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
233, vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i två med
nummer 6 och 7 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att karantänsvakten
vid Fejans karantänsanstalt Axel Erik Lundin må från och med
månaden näst efter den, varunder han efter uppnådd ålder av 65 år avgår
ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,800 kronor.

Beträffande Lundins tjänstgörings- och avlöningsförhållanden har medicinalstyrelsen,
som gjort framställning örn pension åt Lundin, meddelat
följande:

Lundin, som vore född den 23 september 1867, hade alltsedan den 28
november 1894 tjänstgjort såsom karantänsvakt vid karantänsanstalten
på Fejan med förordnande som karantänsmästare de tider, anstalten varit
öppnad. Såsom karantänsvakt hade han skyldighet att utöva uppsikt
över anstaltens område samt ansvara för vården av därvarande byggnader
och dithörande inventarier. Hans avlöning såsom karantänsvakt
hade sedan den 1 januari 1923 utgjort 6 kronor örn dagen jämte dyrtidstillägg,
vartill kommit fri bostad med lyse och bränsle, vilka sistnämnda
förmåner kunde uppskattas till 750 kronor för år. Under de tider, Lundin
varit förordnad som karantänsmästare, hade han åtnjutit avsevärt högre
avlöningsförmåner. Så hade han under sitt senaste karantänsmästarförordnande,
som omfattat tiden den 7 augusti 1927—den 16 januari 1928,
uppburit i arvode 15 kronor örn dagen utom under de dagar, karantänspliktigt
fartyg legat vid karantänsplatsen, då hans avlöning utgjort 12
kronor örn dagen jämte fri kost. Lundins samtliga avlöningsförmåner
kunde således beräknas uppgå till omkring (6 X 365 + 750 =) 2,940 kronor
för år såsom karantänsvakt och till omkring (15 X 365 + 750 =) 6,225 kronor
för år såsom karantänsmästare. Ehuru Lundins karantänsmästarförordnanden
endast omfattat en mindre del av den tid, han tjänstgjort på Fejan,
syntes de dock böra tillmätas betydelse vid bedömande av värdet av
Lundins arbete i det allmännas tjänst. Det ansvarsfullaste och mest kvalificerade
arbetet hade givetvis utförts under de tider, anstalten varit
öppen och Lundin varit förordnad som karantänsmästare. Karantäns -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 69

mästarförordnanden för Lundin hade utfärdats under arén 1894, 1895, 1905,
1910, 1915, 1918, 1919, 1920, 1921 (två gånger), 1922, 1923 och 1927 samt omfattat
en sammanlagd tid av mer än 4 år 2 månader. Lundin hade skött
sin befattning på ett i allo tillfredsställande sätt samt visat stor skicklighet
och gott omdöme vid vården av anstaltens olika tillhörigheter. Han
hade alltid visat omutlig plikttrohet och stor sparsamhet med statens medel;
det välvårdade och goda tillståndet hos såväl byggnader som inventarier
å anstalten utgjorde bevis för den skicklighet och omsorg, med vilken
han fullgjort sin tjänst.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit
föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

54:o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition nr 233 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ordinarie kontorsbiträdet hos yrkesinspektionen
Karin Uhr må från och med dagen näst efter den, då hon
lämnar sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 948 kronor.

Äng.

pension åt
e. o. kontorsbiträdet
hos
yrkesinspektionen

Karin Uhr.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Uhr, som är född den
25 juni 1886, under åren 1905—1908 och 1910—1912 under en sammanlagd
tid av omkring sex år var anställd såsom kartriterska hos olika lantmätare;
att hon under tiden den 15 juli 1913—den 6 maj 1916 innehade anställning
såsom av statsverket avlönat biträde åt förste lantmätaren i länslantmäterikontoret
i Kopparbergs län; att hon under tiden den 15 maj
1916—den 30 september 1918 tjänstgjorde såsom extra biträde hos socialstyrelsen;
att hon sedan den 1 januari 1920 varit anställd hos yrkesinspektionen,
nämligen intill den 1 juli 1923 såsom kvinnligt biträde med
avlöning, motsvarande den kvinnligt biträde av dåvarande lia lönegraden
tillkommande lön, därefter och intill den 1 juli 1925 såsom kontorsbiträde
å extra stat i dåvarande lönegraden C 2 samt under tiden efter
sistnämnda tidpunkt såsom extra ordinarie kontorsbiträde i lie lönegraden
i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att hon
under sin anställning hos socialstyrelsen och yrkesinspektionen — förutom
semester och tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet
för enskilda angelägenheters skötande under sammanlagt 2 månader
15 dagar, för hälsans vårdande under 2 månader 2 dagar, för uppehållande
av befattning såsom platsledarinna vid skogssällskapets statsarbeten
under 2 månader 15 dagar samt för vissa studier under 10 dagar; att hon
enligt företett läkarintyg på grund av sjukdom (tarmkatarr och recidive -

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
tillsyningsmannen
vid
Läcka slott
A. W. Åkervall.

rande blodpropp i benen) sannolikt för framtiden är oförmögen att uppehålla
sin nuvarande befattning bos yrkesinspektionen; samt att bon, som på
grund av sjukdom varit förhindrad tjänstgöra sedan den 30 januari 1932,
av socialstyrelsen beviljats fortsatt tjänstledighet för sjukdom till den
1 juni 1932, från och med vilken dag hon av styrelsen entledigats från sin
innehavande befattning.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.

lil. Kommunikationsdepartementet.

55:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 67 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 13,
avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,
att tillsyningsmannen vid bäckö slott Anders Wilhelm Åkervall må frän
och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkervall, som är född den 4
april 1851, förordnades till tillsyningsman vid Läckö slott den 13 januari
1894; att hans årliga arvode utgjort 100 kronor till och med år 1902, 150
kronor åren 1903—1916, 250 kronor år 1917, 350 kronor åren 1918—1922 samt
400 kronor från och med år 1923; att dessa arvoden utgått av de till byggnadsstyrelsens
förfogande ställda anslagen till byggnader och reparationer;
att Åkervall till och med den 24 juli 1926 ägt att vid visning av
slottet uppbära eventuella avgifter av besökande; att han från sistnämnda
dag tillerkänts ett arvode av 500 kronor örn året för bestyret med
försäljning av biljetter till besökande ävensom provision efter viss procent
av inkomsten av försålda biljetter, vilken provision uppgått till 170
kronor 62 öre år 1926, 523 kronor 20 öre år 1927, 580 kronor 50 öre år 1928,
909 kronor 52 öre år 1929 samt 926 kronor 62 öre år 1930; att han alltifrån
sin anställning åtnjutit fri bostad, vilken förmån kunde beräknas till 300
kronor årligen, ävensom dispositionsrätt till visst jordområde; samt att
han under de senaste sju åren taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av i medeltal 2,171 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 71

Med biträdande av Kungl. Majits här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

56:o.

I en inom första kammaren av herr Ernfors jämte åtta av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 184 har hemställts, »att riksdagen må
bevilja länsarkitekten i Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län,
Magnus Dahlander, en årlig pension av 1,836 kronor per år att utgå från
allmänna indragningsstaten, räknat från den dag han avgår från befattningen».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, har frågan örn pension åt länsarkitekten
Dahlander varit föremål för prövning av Kungl. Majit i anledning av en
utav Dahlander gjord ansökning.

Nämnda ansökning överlämnades av byggnadsstyrelsen till Kungl.
Majit med skrivelse den 10 november 1931, vari styrelsen anförde huvudsakligen
följande!

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 oktober 1931 har Dahlander gjort
framställning i syfte att han, som under å 1932 fyllde 70 år och som efter
utgången av det honom nu meddelade förordnandet såsom länsarkitekt
icke vidare önskade komma i fråga till dylikt förordnande, måtte efter
upphörandet av sin statsanställning komma i åtnjutande av pension.

Enligt företett åldersbetyg är Dahlander född den 2 augusti 1862.

Från och med den 1 december 1920 har Dahlander innehaft byggnadsstyrelsens
förordnande såsom länsarkitekt, och var Dahlander en av de
fem först tillsatta befattningshavarna i den nya institutionen.

Dahlanders länsarkitektdistrikt omfattade ursprungligen endast Kopparbergs
län men utökades under år 1922 med Västmanlands län och från
och med år 1923 med ytterligare Gävleborgs län.

Länsarkitekternas arvoden .bestridas från hittills årligen för ändamålet
anvisade extra förslagsanslag och bestämmas för varje budgetår av
Kungl. Majit. Dahlanders arvode bestämdes sålunda från början till

5,000 kronor för år men sänktes för första halvåret 1923 samt budgetåren
1923/1925 till 4,000 kronor för år för möjliggörande av en höjning av arvodet
till länsarkitekten i Stockholms län. Från och med budgetåret 1925/
1926 har emellertid det årliga arvodet åter utgått med 5,000 kronor, på
vilket beräknas författningsenligt dyrtidstillägg.

Såsom genom intyg av byggnadschefen Lindh i egenskap av förutvarande
byggnadschef hos arméns kasernbyggnadsnämnd bestyrkes, har
Dahlander under tiden den 1 maj 1914—30 september 1917 eller i 3 år 5 månader
varit anställd såsom nämndens arkitekt och chef för nämndens rit -

Ang.

pension åt
länsarkitekten
M. Dahlander.

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

kontor. Då Dahlander med utgången av innevarande budgetår innehaft
befattningen såsom länsarkitekt i 11 år 7 månader, har Dahlander alltså
vid nämnda tidpunkt varit i statens tjänst i sammanlagt 15 år.

Byggnadsstyrelsen kan vitsorda, att Dahlander städse med utmärkt
skicklighet samt största nit, samvetsgrannhet och plikttrohet fullgjort
sina åligganden såsom länsarkitekt i det omfattande oell betungande distriktet.

Byggnadsstyrelsen har inhämtat länsstyrelsernas i de till distriktet hörande
länen yttrande med anledning av Dahlander nu föreliggande framställning,
och hava samtliga länsstyrelser tillstyrkt densamma.

Jämväl byggnadsstyrelsen, som finner det lämpligt, att Dahlander, som
den 2 augusti 1932 fyller 70 år, då frånträder sin statstjänst och ersättes
av yngre arbetskraft, vill på det livligaste tillstyrka, att pension tillerkännes
Dahlander från och med den 1 juli 1932, då hans förordnande såsom
länsarkitekt sålunda kommer att upphöra.

Vidkommande pensionens storlek har länsstyrelsen i Västmanlands län
föreslagit ett belopp av 2,448 kronor och har länsstyrelsen vid sin beräkning
av grundbeloppet utgått från 80 procent av Dahlanders arvode å

5,000 kronor såsom länsarkitekt. Länsstyrelsen anser vidare, att Dahlander
kan för pensionens bestämmande anses hava varit i statens tjänst
halva den tid, som i regel erfordras för erhållande av pension, vilket
byggnadsstyrelsen finner skäligt med hänsyn till att länsarkitektinstitutionen
inrättades först år 1920 samt till Dahlanders jämförelsevis höga
ålder vid sitt första förordnande.

Då länsstyrelsen höjer det enligt dessa beräkningsgrunder framkomna
pensionsbeloppet 2,000 kronor med hänsyn till gällande bestämmelser till
2,448 kronor, avser länsstyrelsen härmed en tillämpning av kungörelserna
den 15 juni 1929, nr 360, och den 18 juni 1925, nr 280.

Byggnadsstyrelsen finner för sin del det av länsstyrelsen i Västmanlands
län sålunda föreslagna pensionsbeloppet 2,448 kronor i och för sig
fullt skäligt.

För den händelse emellertid Kungl. Majit icke skulle finna den av länsstyrelsen
i Västmanlands län använda beräkningen av pensionsunderlaget
efter 80 procent av arvodet i detta fall kunna komma i tillämpning,
skulle utgångspunkten för beräkningen vara 2/3 av arvodet. Med 15
tjänstår av, enligt vad ovan framhållits, såsom erforderliga i detta fall
ansedda trettio skulle pensionen uppgå till 1,666 kronor 67 öre. Möjligen
bör viss avräkning härå göras för icke erlagda pensionsavgifter. Till
sistnämnda summa skulle läggas dels 120 kronor enligt § 1 i kungörelsen
den 15 juni 1922, nr 360, och dels 241 kronor enligt tabell A i kungörelsen
den 18 juni 1925, nr 280, varefter summan 2,027 kronor 67 öre ytterligare
liöjes med 5 procent enligt § 4 c) i sistnämnda kungörelse. Slutsumman
2,129 kronor 5 öre lärer härefter böra avrundas till tal jämnt
delbart med 12, eller till 2,124 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställde, att Dahlander måtte från och med den
1 juli 1932 beredas pension till högsta möjliga belopp.

På grund av remiss avgav statskontoret utlåtande i ärendet den 25 november
1931, varvid ämbetsverket anförde följande:

I propositionen nr 258 blev frågan örn inrättande av länsarkitektbefattningar
förelagd 1917 års riksdags prövning; och beviljades då anslag för

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

73

anställande av fem länsarkitekter. Av vad som förekommit såväl då som
även sedermera under institutionens successiva utbyggnad från att till en
början mera försöksvis tillämpas i ett fåtal län fram till dess nyligen genomförda
utsträckning till samliga län synes framgå, att länsarkitekterna
icke tänktes uteslutande sysselsatta för statens räkning, utan att de
skulle hava tillfälle till enskild praktik vid sidan av statsanställningen
samt att befattningarna alltså äro att betrakta såsom bitjänster, ett förhållande
som också bestyrkes därav, att årsarvodet i regel icke överstiger

5,000 kronor. Detta förhållande är ägnat att framkalla en viss tvekan,
huruvida det kan vara befogat, att staten för en sådan befattnings innehavare
bereder pension.

Emellertid har en grupp befattningshavare, som i avseende å tjänstens
ställning är jämförbar med länsarkitekterna, nämligen domänintendenterna,
sedan länge ansetts böra förses med pension, när de efter tjänstetid
av 20 år eller däröver vid framskriden ålder lämna anställningen; och
med hänsyn härtill vill statskontoret icke principiellt motsätta sig att pensionering
av länsarkitekt må ifrågakomma. I föreliggande fall möter
emellertid vidare betänkligheten, att sökanden kan räkna tjänstetid såsom
länsarkitekt allenast sedan den 1 december 1920; och även örn härtill lägges
den tid av inemot 3 år, varunder han varit arkitekt hos arméns kasernbyggnadsnämnd,
blir sökandens tjänstetid, då han, såsom är avsett,
lämnar länsarkitektbefattningen med utgången av nu löpande budgetår,
allenast 15 år. Örn man beträffande detta spörsmål kan ansluta sig till
byggnadsstyrelsens uppfattning, att den korta tjänstetiden icke bör utgöra
hinder för pensioneringen i detta fall, enär tjänstetiden är beroende
av institutionens kortvariga tillvaro, så återstår frågan örn pensionsbeloppet.
Även i detta hänseende vill det synas statskontoret, som örn man
lämpligen skulle kunna taga domänintendenternas pensionering till förebild.
Under förutsättning av 20 tjänstår plägar domänintendent i pension
numera erhålla 2,448 kronor, som framgår exempelvis av 1931 års
riksdags beslut i anledning av vad som föreslagits under punkt 13 i propositionen
nr 153 örn pension åt domänintendenten E. A. Lindblad. Med
hänsyn till sökandens allenast 15-åriga tjänstetid bör beloppet i detta fall
bliva 15/2o av nyssnämnda pension eller alltså 1,836 kronor. Detta belopp
synes stå i ganska lämpligt förhållande till sökandens avlöning och omfattningen
av hans arbete i statens tjänst.

Genom beslut den 23 december 1931 fann Kungl. Maid den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I

I likhet med statskontoret finner utskottet betänkligheter möta mot
beredande av statspension i förevarande fall. Det gäller här en anställning,
vilken icke förutsatts komma att utgöra innehavarens uteslutande
sysselsättning utan beräknats kunna utövas vid sidan av annan
verksamhet. Hiirtill kommer vidare, att Dahlander innehaft denna anställning
under en tid av endast drygt 11 år samt att, även om hänsyn
tages till Dahlanders föregående anställning hos arméns kasernbyggnadsnämnd,
hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgår till endast
omkring 15 år.

Såsom statskontoret framhållit, har visserligen pension ansetts böra un -

Utskottet.

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förre livgardisten
och
banarbetaren
A. H. Andersson.

der förutsättning av minst 20 anställningsår beredas en annan grupp befattningshavare
med arvoden, vilka tillmätts med beräkning att tjänsten
icke skulle utgöra vederbörandes uteslutande sysselsättning, nämligen
domänintendenter, men denna omständighet synes dock icke utan vidare
kunna tagas till intäkt för beredande av pensionsrätt åt innehavare av
andra arvodesbefattningar, än mindre åberopas såsom stöd för beviljande
av pension i fall, där anställningstiden är så kort som den, varom här
är fråga.

På grund av vad här anförts har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,
att riksdagen skulle i förevarande ärende intaga annan ställning
än den, vartill Kungl. Majit vid sin nyligen verkställda prövning av frågan
kommit. Utskottet kan alltså icke understödja motionärernas förslag
utan hemställer,

att förevarande motion 1:184 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

57:o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 34 har
hemställts, »att riksdagen må från och med den 1 januari 1932 bevilja
förre gardisten och banarbetaren Albert Henning Andersson, Gränby,
Hallsbergs köping, en årlig pension å 852 kronor att utgå från allmänna
indragningsstaten».

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»Förre livgardisten och banarbetaren Albert Henning Andersson från
Gränby i Hallsbergs köping har enligt uppgift arbetat vid statens järnvägar
såsom banarbetare under tiden 1 april 1903—1 april 1929 och blev vid
slutad anställning tilldelad en gratifikation av järnvägsstyrelsen på 500
kronor för år 1929. Samma gratifikationsbelopp har sedermera efter ansökan
tilldelats Andersson för åren 1930 och 1931.

Förutom de 26 år, varunder Andersson varit anställd vid statens järnvägar,
har han en ytterligare tjänstetid uppgående till 20 år 18 dagar i
statens tjänst. Han tjänade nämligen såsom livgardist vid Kungl. Göta
livgarde under tiden 14 september 1882—2 oktober 1902. Den sammanlagda
tjänstetiden i statens tjänst uppgår alltså till 46 år 18 dagar.

Enär Andersson givetvis icke kunnat tillgodoräknas den militära tjänstetiden
vid gratifikationsbeloppets tilldelande, synes det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, örn riksdagen tillerkänner honom
en större förmån än vad den tilldelade gratifikationen innebär. Andersson
är närmare 69 år gammal och har intet till sitt uppehälle utöver den
omnämnda gratifikationen, vilken är allt för liten till en skälig försörjning.

Av de handlingar, som jag kommer att överlämna till vederbörande utskott,
framgår, att sekundchefen hade anmält Andersson vid avskedstagandet
från regementet till erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vilket också beviljades av arméförvaltningens civila depar -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

75

tement. Sedermera upptäcktes, att Andersson endast hade de föreskrivna
20 tjänsteåren, men ej de 40 levnadsåren, för att vara berättigad till underhåll,
varför underhållsbrevet blev makulerat. Härav torde med all sannolikhet
kunna göras gällande, att Andersson före avskedstagandet bibringats
den uppfattningen, att han efter 20 års tjänst var underbållsberättigad.
Denna mening hade också sekundchefen. Hade så inte varit förhållandet,
skulle Andersson givetvis ej anhållit örn avsked vid den tidpunkten utan
tjänat kvar den tid av inte fullt 9 månader, som fordrades, för att han
skulle uppnått 40 års ålder vid avskedet.

Riksdagen har många gånger tidigare vid pensionering av arbetarpersonal
tagit hänsyn till en tidigare utförd militär tjänstgöring och utmätt
pensionens belopp efter de sammanlagda tjänsteåren. Så synes höra ske
även i detta fall. För att bereda Andersson en skälig pension för de 46
tjänsteåren bör beloppet utgå från allmänna indragningsstaten. Pensionsbeloppet
bör i likhet med vad som beviljats ett flertal andra arbetare fastställas
till ett årligt belopp av 852 kronor.»

De i motionen lämnade uppgifterna angående Anderssons anställning
i militärtjänst samt honom beviljad gratifikation från statens järnvägar
hava styrkts genom handlingar, som överlämnats till utskottet. Handlingarna
utvisa vidare, att Andersson är född den 15 juni 1863 och alltså
närmare 69 år gammal.

Med ledning av de för järnvägsstyrelsens befogenhet att bevilja gratifikationer
av trafikmedel gällande bestämmelserna kan antagas, att Anderssons
anställningstid i statens järnvägars tjänst uppgår till åtminstone
20 år. Enligt vad utredningen visar har han vidare varit anställd vid
värvat truppförband omkring 20 år. Han synes alltså kunna räkna cn
sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst 40 år. Vid dessa
förhållanden finner utskottet i likhet med motionären billigt, att åt Andersson
beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten, att utgå
i stället för den gratifikation, som han under senare år erhållit från statens
järnvägar. Mot det i motionen föreslagna pensionsbeloppet har utskottet
icke haft anledning till erinran. Pensionen torde böra åtnjutas
från och med kalenderåret näst efter det, för vilket gratifikation från statens
järnvägar senast utgått.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 34, må medgiva, att förre livgardisten och banarbetaren
Albert Henning Andersson må från och med
kalenderåret näst efter det, för vilket gratifikation
från statens järnvägar senast utgått, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 852 kronor.

Utskottet.

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

58:o.

Äng.

''pension åt
forre kraftverksarbetaren
K. 0.
KarlssonFink.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 258 har
hemställts, att riksdagen måtte bevilja förre kraftverksarbetaren Karl
Oskar Karlsson-Fink i Porjus pension med det belopp, som kan befinnas
vara skäligt och rättvist.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Karlsson-Fink är född den 19
mars 1866 och sålunda 66 år gammal, att han lider av muskelreumatism
m. m., som enligt läkares åsikt gör honom för all framtid arbetsoförmögen,
samt att han saknar tillgångar.

Enligt en av Karlsson-Fink själv upprättad sammanställning skulle
han hava innehaft anställningar vid statliga arbetsföretag skilda delar
av åren 1881—1902 samt 1921 och 1926—1931 under en sammanlagd ti,d av
25 år 4 månader 21 dagar. Anställningarna avse under åren 1881—1902
olika statliga järnvägsbyggnader samt för tiden därefter statens vattenfallsverks
byggnadsarbeten. Anställningarna äro endast beträffande perioderna
15 januari—5 november 1892, 10 januari 1893—5 september 1894
samt tid efter den 2 maj 1921, tillhopa omkring 8 år, styrkta medelst arbetarjournaler
eller intyg av arbetsbefäl. I övrigt hava såsom stöd för
de i sammanställningen uppgivna anställningstiderna, med undantag av
en kortare period år 1902, företetts av f. d. arbetskamrater avgivna, år
1931 utfärdade intyg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som införskaffat dels yttrande av vattenfallsstyrelsen,
dels ock en inom järnvägsstyrelsen upprättad promemoria.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Såsom framgår av handlingarna har Karlsson-Fink tidigare hos styrelsen
ansökt örn pension jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 november
1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Härvid
åberopade han sig på en tjänstetid vid ovannämnda statens arbetsföretag
av sammanlagt cirka 25 år, 4 månader, varav emellertid endast 8
år voro vederbörligen styrkta, under det att den övriga anställningstiden
var delvis intygad av sökandens arbetskamrater. Då vattenfallsstyrelsen
i likhet med inom järnvägsstyrelsen tillämpad praxis anser sig icke utan
vidare kunna godtaga intyg av arbetskamrater, fattades sålunda cirka 17
år i den för erhållande av pension enligt ovannämnda kungörelse stipulerade
minimitjänstetiden av 25 år. Med anledning härav ansåg sig styrelsen
nödsakad att avslå ifrågavarande ansökan.

Karlsson-Fink har nu avlämnat en mera specificerad uppgift över de
av hans anställningar vid statens järnvägsbyggnader, som icke äro vederbörligen
styrkta. Enligt vattenfallsstyrelsens mening torde det närmast

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 77

ankomma på järnvägsstyrelsen att yttra sig angående ifrågavarande uppgift.
„ . .

Enär Karlsson-Fink varit ur statens tjänst så lång tid som 19 år i en
följd mellan åren 1902 och 1921, finner styrelsen det tveksamt, huruvida
understöd av statsmedel bör beviljas i förevarande fall.

Den inom järnvägsstyrelsen upprättade promemorian innehåller följande: Av

de i ärendet företedda kamratintygen rörande Finks anställningstider
vid statens järnvägar torde ett, utfärdat av f. d. förste banmästare!!
H. Danielsson, kunna godtagas.

Finks anställning i statens tjänst torde sålunda kunna anses styrkt beträffande
följande tider, nämligen:

15 januari 1886—15 december 1888,

10 januari 1889—20 december 1890,

15 januari—5 november 1892,

10 januari 1893—5 september 1894,

2 maj—2 juni 1921,

10 juni—30 november 1921,

19 juli—18 november 1926,

15 februari 1927—15 oktober 1931,
eller alltså — efter välvillig avrundning — 131U år.

Enligt kungl, brevet den 18 december 1925 angående bemyndigande för
järnvägsstyrelsen att bevilja gratifikationer till ett belopp av högst 500
kronor erfordras för att kunna komma i åtnjutande av gratifikation bland
annat minst 20 års tjänstetid. Järnvägsstyrelsen har därför i yttrande
till statskontoret den 29 februari 1932 över motionen II: 363 angående pension
till järnvägs- och fortifikationsarbetaren J. A. Enbom (vilkens tjänstetid
med välvillig beräkning kunde uppskattas till omkring 18 år)1 ansett
sig endast kunna tillstyrka, att Enbom tillerkändes en pension, som,
inklusive dyrtidstillägg, något understege 500 kronor.

Därest pension över huvud taget anses böra tillerkännas Fink, synes
densamma sålunda åtminstone icke böra överstiga vad järnvägsstyrelsen
föreslagit för nyssnämnda Enbom.

Statskontoret har för egen del yttrat:

Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, är utredningen rörande K. O.
Karlsson-Finks anställningstid i statstjänst otillfredsställande och har ansetts
icke kunna föranleda till beviljande av pension; och enligt den av
järnvägsstyrelsen avgivna promemorian kan Karlsson-Finks anställning i
statstjänst anses styrkt allenast beträffande en tid av — efter välvillig avrundning
— 13 Vs år. Tillräckliga skäl synas knappast i detta fall kunna
anses föreligga för beredande av pension av statsmedel; och skulle någon
sådan förmån ändå befinnas billigtvis böra beviljas, synes beloppet knappast
böra bliva större än 384 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uppgår den för KarlssonFink
åberopade anställningstid, som kan anses vara genom föreliggande
utredning styrkt, till endast omkring 13 14 år. Denna tid har synts utskottet
vara alltför kort för att kunna motivera beviljande av pension av stats -

Utskottet.

1 Se punkten 59.

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
järnvägs- och
fortifikation sarbetaren
J.
A. Enbom.

medel. På grund härav och med framhållande att — såvitt utredningen
visar — Karlsson-Fink under hela tiden mellan 1902 och 1921 icke alls arbetat
i statsanställning, får utskottet avstyrka åtgärd i anledning av dea
föreliggande motionen.

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra beröra det sätt, varpå
förevarande pensionsfråga, innan den bragtes under riksdagens prövning,
handlagts av vederbörande lokala statsmyndighet. Av tillgängliga handlingar
framgår att, sedan den av Karlsson-Fink gjorda ansökningen örn
pension under år 1931 varit föremål för beslut av vattenfallsstyrelsen —
därvid styrelsen fann anställningstiden vara styrkt endast beträffande 8 år
och på grund därav avslog ansökningen — driftchefen vid Porjus kraftverk,
efter viss komplettering av utredningen i ärendet, hänvände sig till
riksdagsman på orten med begäran örn pensionsfrågans framläggande motionsvis.
Detta förfaringssätt synes utskottet vara anmärkningsvärt. Såsom
utskottet tidigare vid flera tillfällen framhållit, måste det med hänsyn
till behovet av tillfredsställande utredning rörande de omständigheter, som
äro av beskaffenhet att påverka frågor örn beviljande av pension eller därmed
jämförligt understöd, anses vara önskvärt, att ärenden örn sådan förmån
i fall, där densamma förutsätter beslut av statsmakterna, i första hand
underkastas prövning av Kungl. Maj:t. Under alla förhållanden synes det
vara uppenbart, att statsmyndigheter och statliga befattningshavare,
vilka hava att i sådan egenskap taga ställning till frågor örn pension eller
understöd i dylika fall, böra därom ingiva till Kungl. Majit ställd framställning.
Ett annat förfaringssätt synes utskottet varken överensstämmande
med god ordning inom statsförvaltningen eller tillfredsställande
med hänsyn till behovet av erforderlig utredning i pensionsfrågorna före
ett ställningstagande från riksdagens sida.

På grund av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:258 icke må till någon
riksdagen åtgärd föranleda.

59:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 363 hava herrar Selberg
och Hage hemställt, »att järnvägs- och fortifikationsarbetaren Johan Alfred
Enbom i Skatamark, Överluleå socken, måtte tillerkännas en årlig
pension under sin återstående livstid av 850 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Av till motionen hörande handlingar inhämtas, att Enbom är född den
7 maj 1870 och sålunda 62 år gammal, att han är ägare av en lägenhet i
Skatamark, Överluleå socken av Norrbottens län, vilken lägenhet taxerats

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

79

till 2,600 kronor och varå vilar en skuld av 1,300 kronor, samt att han har
hustru, född 1885, och tre harn, födda åren 1914, 1918 och 1920. Enligt uppgifter,
som lämnats dels i utdrag av arbetsböcker eller intyg av arbetsbefäl,
dels ock i intyg av f. d. arbetskamrater eller arbetsförman, har Enbom
under olika delar av åren 1892—1898, 1900—1906, 1909—1916, 1918, 1921,
1922, 1924—1926, 1928 och 1930 arbetat för statens räkning vid olika arbetsföretag,
huvudsakligen järnvägsbyggnader men under kortare tider jämväl
fortifikationsarbeten samt arbeten för telegrafverkets räkning. Intygen,
vilka beträffande tidsuppgifterna delvis äro ofullständiga, synas avse
en anställningstid av, välvilligt räknat, 18 å 19 år, av vilken tid omkring
hälften är styrkt genom officiella intyg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

I anledning av remissen hava å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå verkställts
efterforskningar rörande Enboms anställning vid statens järnvägsbyggnader.
Resultatet härav har sammanfattats i en promemoria, av
vilken framgår, att han enligt tillgängliga arbetarjournaler varit anställd
vid nedannämnda byggnadsföretag under följande tidsperioder:

Statsbanan genom övre Norrland

9/121891—

År 1902 beslutade bangårdsanordningar i och invid

Stockholm
Statsbanan Boden—Lappträsk

Bastuträsk—Skellefteå—Källholmen

Älvsby—Piteå .....

Gällivare—Porjus
Älvsby—Piteå .....

25/4
'' 113/4
24/3

27/2

1/6

28/5

16/5

8/1

17/5

12/7

1891-

tid

1903-

1904-

1905-

1906-tid

1908-

1909-

1910-tid

1911-

1912-

1912-

1914-

(avgångsej
angiven)

- 1/10 1903
-12/10 1904
-25/9 1905
(avgångsej
angiven)

(d:o)

-27/11 1909
-(avgångsej
angiven)
-10/11 1911
-14/5 1912
-30/9 1912

- 6/10 1914

I promemorian har vidare omnämnts, att å för Enbom upplagda, å
byggnadsbyrån förvarade registerkort vore antecknat, att han arbetat vid
statens järnvägar, 25:e bansektionen (Boden), sammanlagt 25 månader under
åren 1918—1920; vid bangårdsombyggnaden i Boden från och med den
1 oktober till och med den 28 november 1921 samt vid elektrifieringen
Kiruna—Svartön från och med den 27 juni till och med den 4 november
1922.

Vissa i denna promemoria angivna anställningar avse anställningstider,
vilka i de till motionen hörande handlingarna icke uppgivits eller
icke genom officiella intyg styrkts.

80

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtsUottet.

Järnvägsstyrelsen Ilar i sitt yttrande anfört följande:

Såsom framgår av såväl till motionen hörande arbetsbetyg och intyg
som ock av den å styrelsens byggnadsbyrå upprättade promemorian rörande
Enboms anställningstider vid statens järnvägar, bar Enbom baft
arbete för statens räkning — till största delen vid statens järnvägar —
under åtskilliga år. Då emellertid tjänstetiden icke på långt när kan
sägas vara styrkt i den omfattning, som erfordras för att Enbom skulle
kunna vara berättigad att erhålla pension jämlikt kungörelsen den 8 november
1918 angående pensionering av bland andra förutvarande järnvägsarbetare,
anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka, att Enbom, såsom
motionärernas förslag innebär, likväl skulle tillerkännas en pension,
till storleken jämförbar med den, som i nämnda kungörelse är bestämd
för lägst 25 tjänstår. Styrelsen har däremot intet att erinra mot att Enbom
tillerkännes ett visst mindre understöd; och får styrelsen i anslutning
härtill tillstyrka, att Enbom tillerkännes ett årligt understöd med ett belopp,
som, inklusive dyrtidstillägg, något understiger det gratifikationsbelopp,
500 kronor, vartill en ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar
med minst 20 års anställningstid vid verket kan under vissa förutsättningar
ifrågakomma enligt kungl, brevet den 18 december 1925 angående
bemyndigande för styrelsen att, utan hinder av viss i instruktionen
meddelad bestämmelse, bevilja gratifikationer.

Statskontoret bar för egen del anfört, att statskontoret delade järnvägsstyrelsens
uppfattning därom, att Enbom visserligen icke borde erhålla
lika stor pension, som författningsenligt tillkomme en järnvägsbyggnadsarbetare
vid Enboms levnadsålder och med 25 tjänstår men dock syntes
böra beredas pension till något mindre belopp. Statskontoret ville framhålla,
att pensionsbeloppet dock icke syntes böra sättas lägre än 384 kronor
eller det belopp, som i allmänhet plägade beviljas medellös änka efter
arbetare i statstjänst.

Utskottet har, örn ock med någon tvekan, funnit sig kunna tillstyrka,
att Enbom i anledning av sin anställning i statsarbeten tillerkännes ett
understöd från statens sida i form av årlig pension under sin återstående
livstid. Med hänsyn till den korta tid, för vilken Enboms anställning blivit
styrkt, har utskottet emellertid ansett pensionen icke böra bestämmas
till högre belopp än 384 kronor årligen. Beloppet synes böra beviljas från
allmänna indragningsstaten och utgå från och med den 1 januari 1932.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:363, må medgiva, att förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren
Johan Alfred Enbom må från och med
den 1 januari 1932 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

81

IV. Ecklesiastikdepartementet.

60 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 67, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i
fyra med nummer 14—17 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva,
att amanuensen hos Uppsala domkapitel Ester Maria Heloise Edquist må
från och med dagen näst efter den, då hon efter uppnådd levnadsålder
av 60 år avgår från sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,580 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ester Edquist, som är född den
26 november 1872, efter avslutade skolstudier vid högre elementarläroverk
för flickor och en tids utövande av lärarinneverksamhet den 15 juni
1895 anställdes hos Uppsala domkapitel, i vars tjänst hon alltjämt kvarstår;
att hon hos domkapitlet tjänstgjort såsom biträde från och med den
15 juni 1895 till och med den 30 april 1907, såsom extra ordinarie amanuens
från och med den 1 maj 1907 till och med den 31 december 1921 samt såsom
amanuens under tiden därefter; att Kungl. Majit den 4 augusti 1928
med avseende å bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 261) angående
antagande av befattningshavare vid domkapitlens expeditioner m. m.
medgivit, att den omständigheten, att Ester Edquist icke avlagt sådana
kunskapsprov, vilka äro föreskrivna för utövande av domarämbete, ej skulle
utgöra hinder för domkapitlet i Uppsala att förordna henne till innehavare
av amanuensbefattningen hos domkapitlet; att hon under senaste år åtnjutit
lön enligt 16ie lönegraden 18ie löneklassen i den för extra ordinarie
tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, gällande löneplanen; samt att hon under tiden
8 oktober—1 november 1928 efter förordnande uppehållit befattning såsom
stiftsnotarie.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Majlis förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

(i

Äng.

pension åt
amanuensen
Ester Maria
Heloise Edquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. X sami. 16 haft. (Nr 30.)

82 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

61:o.

Any- _ I punkten 15 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
vaktmästaren riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i
a. Johansson. Skara Alfred Johansson må från och med månaden näst efter den, varunder
han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 20
juli 1863, alltsedan höstterminen 1895 tjänstgjort vid förutnämnda läroverk;
att han fullgjort sitt arbete med trohet, ordning och samvetsgrannhet
och i sällspord grad gjort sig förtjänt av förtroende; att han enligt läkarintyg
på grund av sjukdom (åderförkalkning med yrsel och huvudvärk
samt allmän kraftnedsättning) numera med svårighet kan sköta sin tjänst;
samt att hans avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppgått till 3,084
kronor för år, dyrtidstillägg inräknat, jämte fri bostad örn 2 rum och kök
till ett beräknat hyresvärde av 500 kronor.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

utskottet. Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare
i åtskilliga liknande fall heslutit och har icke givit riksdagen anledning
till erinran. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

62 :o.

Äng. '' Kungl. Majit har i punkten 16 av samma proposition föreslagit riksMtrtTbefatl
dagen medgiva, att extra befattningshavarna vid Kungl, biblioteket Lenningshavama
nort Höjer och Hagmar Elisabet Bergström må från och med dagen näst
Vibiioteket eftcr den’ då de av§å från sina anställningar, under sin återstående livsL.
Bajer och tid å allmänna indragningsstaten uppbära pensioner till årliga belopp,
^Elisabet Hö^er av 1,284 k1''01101'' och Dagmar Bergström av 1,032 kronor.

Bergström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Höjer, som är född den 6 september
1862, erhållit anställning som extra, frivilligt biträde vid Kungl,
biblioteket från början av år 1906; att han, då han ej avlagt erforderliga
akademiska examina — han hade av hälsoskäl åtskilliga år tidigare avbrutit
sina akademiska studier — icke kunnat vinna anställning som amanuens
eller befordras till ordinarie tjänsteman; att han emellertid inom Kungl,
biblioteket under hela sin tjänstetid i egenskap av läsesalsinspektör med
för ordinarie tjänsteman föreskriven daglig tjänstgöringstid utövat den
dagliga uppsikten över läsesalen och den däri studerande allmänheten’

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

83

saint handhaft därmed förenade expeditionsgöromål; att Höjer på grund av
bristande tillgång på avlöningsmedel till år 1922 icke uppburit annan avlöning
än gratifikationer vid skilda tillfällen; att han från och med år 1922
innehaft tjänsteställning såsom extra befattningshavare och därvid åtnjutit
avlöning i 9:e lönegraden av den för icke-ordinarie tjänstemän vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
gällande löneplanen; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter
pension för sådan tjänst.

Beträffande Dagmar Elisabet Bergström inhämtas av handlingarna i
ärendet, att hon, som är född den 27 februari 1863, alltsedan början av år
1909 tjänstgjort såsom biträde vid den detta år i biblioteket inrättade, på
extra stat uppförda katalogiseringsavdelningen och att hon därefter oavbrutet
varit verksam inom denna avdelning; att hon från och med år 1922 varit
placerad i 4:e lönegraden och från och med budgetåret 1930/1931 i 7:e lönegraden
av förut nämnda löneplan; att hon icke innehar annan statstjänst
eller åtnjuter pension för sådan tjänst; samt att hon från Karlstads stifts
lärares änke- och pupillkassa uppbär ett mindre årligt understöd å cirka
100 kronor.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

63: o.

I punkten 17 av ifrågavarande proposition nr 67 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att portvakten i universitetshuset i Lund Nils
Jonsson Strand må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strand, som är född den 1 maj
1864, alltsedan den 1 september 1908 tjänstgjort som portvakt i universitetshuset
i Lund; att denna befattning vid tiden för Strands antagande var
uppförd å ordinarie stat med en avlöning i högsta lönegraden av 1,000
kronor, därav 750 kronor utgjorde lön; att avlöningen under tiden den 1
januari 1919—den 30 juni 1925 uppgick till högst 1,400 kronor, varav 1,050
kronor i lön; att 1925 års riksdag efter proposition av Kungl. Majit
(prop. nr 115, sid. 303) uppfört befattningen å staten för universitetet i
Lund med ett arvode av 1,800 kronor; samt att Strand för tiden den 1 september

Äng.

pension åt
portvakten i
universitetshuset
i Lund
N. J:son
Strand.

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension
åt f d.
läroverksadjunkten

G. H. Johansson.

1908—den 30 juni 1925 erlagt pensionsavgifter, vilka under räkenskapsåren
1919—1924/1925 efter ett pensionsunderlag av 1,050 kronor utgjort 31 kronor
50 öre om året; samt att kan, därest tjänsten förblivit uppförd å ordinarie
stat med nämnda pensionsunderlag, skulle hava ägt uppbära i pension 660

kronor ||| x l,05oj.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

G4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition
nr 95, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i
fem med nummer 1—5 betecknade punkter, bar Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. adjunkten vid västra realskolan i Göteborg Carl Herman Johansson
må, räknat från och med den 1 augusti 1930, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 480 kronor
för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande:

Johansson, som är född den 31 augusti 1864, utnämndes den 25 november
1921 att från och med den 1 december 1921 vara adjunkt vid västra realskolan
i Göteborg och innehade därefter nämnda befattning, med vilken
var förenad undervisningsskyldighet huvudsakligen i kristendom, intill utgången
av juli månad 1930 eller således under 8 år 8 månader. Under
tiden före tillträdandet av sagda befattning bar han tjänstgjort såsom
lärare vid olika statliga läroanstalter under sammanlagt 19 år 1 V*
månad. Härjämte bar han dels under läsåret 1903/1904 varit anställd
såsom föreståndare och lärare vid Borlänge samskola, som under nämnda
läsår åtnjutit statsunderstöd, dels ock innehaft befattning såsom
kyrkoherde under tiden från och med den 1 maj 1917 till och med den 30
november 1921. Av sistnämnda tid tjänstgjorde Johansson emellertid vid
statlig läroanstalt från och med den 1 maj intill vårterminens slut år 1917,
vilken tjänstgöring inräknats i nyss angivna tid av 19 år 11h månad.

Genom statskontorets beslut den 3 juli 1930, vilket efter besvär av Johans -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

85

son av kammarrätten genom utslag den 21 oktober 1930 lämnats utan
ändring, har statskontoret förklarat Johansson berättigad att från och
med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten bomme att äga
rum, åtnjuta avkortad pension till ett belopp av 3,280 kronor årligen.
Därvid har statskontoret — som funnit sig såsom tjänstår för erhållande
av pension kunna tillgodoräkna Johansson varken den tid, varunder
han varit anställd vid Borlänge samskola, eller den tid, varunder han icke
innehaft annan än prästerlig befattning — beräknat Johanssons tjänstetid
i statens tjänst till 27 tjänstår, vadan, då pensionsunderlaget utgjorde
4,000 kronor och för hel pension erfordrats 33 tjänstår, den Johansson
tillkommande pensionen fastställts till belopp, motsvarande 27/ss av pensionsunderlaget.

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava i avgivna utlåtanden tillstyrkt,
att åt Johansson måtte beviljas tilläggspension grundad på tillgodoräknande
dels av den tid, varunder han bestritt tjänstgöring såsom kyrkoherde
utan att därjämte innehava befattning, vilken enligt civila pensionslagen
kunde tillgodoräknas honom, dels ock av två tredjedelar av
den tid, under vilken han tjänstgjort vid Borlänge samskola.

Departementschefen, som funnit tilläggspension böra tillerkännas Johansson
på grund av förenämnda tjänstgöring, har för sin del ansett, att
tiden för Johanssons prästerliga tjänstgöring borde tillgodoräknas honom
icke, på sätt ämbetsverkens förslag innebure, i sin helhet utan —
liksom tjänstgöringen vid Borlänge samskola — allenast till två tredjedelar.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

I anslutning till vad riksdagen tidigare i jämförliga fall medgivit har
utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Johansson beredes tilläggspension
i anledning av den tjänstgöring, som av honom fullgjorts dels i prästerlig
befattning och dels såsom föreståndare och lärare vid statsunderstödd
samskola. Med avseende å beräkningen av tilläggspensionens storlek delar
utskottet den av departementschefen uttalade uppfattningen, att tiden
för såväl den prästerliga tjänstgöringen som anställningen vid statsunderstödd
enskild läroanstalt bör, såsom tidigare ägt rum beträffande
utomstatlig tjänstgöring i allmänhet, tillgodoräknas allenast till två tredjedelar.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

Utskottet.

8(> Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

65:o.

tillä"9 n 1 puukten 2 av förevarande proposition Ilar Kungl. Majit föreslagit
sLnaåtPf"d. riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i
läroverksadj Borås Axel Ragnar Tingvall må, räknat från och med den 1 september
3 Tingvall S 1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författnings
enligt tillkommande pension—en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,330 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280).

Av utredningen i ärendet framgår, att Tingvall, som är född den 11
januari 1866, under tiden från och med den 19 januari 1893 till och med
den 30 april 1897 innehaft icke-ordinarie prästerlig anställning, nämligen
såsom vice komminister, vice pastor och pastorsadjunkt; att han därefter
varit ordinarie komminister från och med den 1 maj 1897 till och med
den 31 augusti 1913; att han vidare tjänstgjort som vice kyrkoadjunkt
eller vice komminister från och med den 8 januari till och med den 18
februari 1915 samt från och med den 17 april till och med den 31 maj 1916
ävensom från och med den 21 augusti till och med den 31 oktober 1920; att
han tjänstgjort såsom partiellt vikarierande adjunkt vid Stockholms
norra latinläroverk från och med den 1 mars till och med den 7 juni 1909,
såsom vikarierande adjunkt vid samma läroverk från och med den 1
november 1910 till och med den 8 juni 1911 samt såsom extralärare vid
Linköpings högre allmänna läroverk läsåren 1911/1912 och 1912/1913; att
han innehaft ordinarie befattning såsom adjunkt vid högre allmänna läroverket
i Borås från och med höstterminen 1913 till och med den 14
augusti 1931, med ''vilken befattning varit förenad undervisningsskyldighet
huvudsakligen i kristendom; att han genom beslut av statskontoret
den 30 juli 1931 förklarats berättigad att från och med månaden näst efter
den, då avgång från tjänsten komme att äga rum, åtnjuta en årlig pension
av 2,550 kronor, motsvarande 21 /os av det för honom gällande pensionsunderlaget,
4,000 kronor; att därvid tillgodoräknats honom den tid
av 21 år, under vilken han tjänstgjort vid allmänna läroverk, eller tiden
från och med den 1 mars till och med den 7 juni 1909 samt från och
med den 1 november 1910 till avgången ur tjänst, däri således inberäknade
såväl ferier som lästerminer under vissa år, då Tingvall med
tjänstledighet under lästerminerna från sin komministerbefattning bestritt
tjänstgöring vid allmänna läroverk.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.

Motion 1:95. I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren väckt motion nr 95, vari herr Björnsson hemställt, »att f. d.

Bankoutskottets utlåtande Nr 80.

87

adjunkten A. R. Tingvall i Borås må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgick från sin tjänst, under sin återstående livstid
uppbära en tilläggspension av 1,450 kronor per år jämte dyrtidstillägg
enligt härför stadgade grunder».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Kungl. Maj :ts förslag innebär, att åt Tingvall skulle beredas tilläggspension,
grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av tiden för hans
prästerliga tjänstgöring såväl i ordinarie som i icke-ordinarie befattning.
Då utskottet icke haft något att erinra emot detta förslag, får utskottet
— med avstyrkande av motionen, i vad den avviker från Kungl. Maj:ts
förslag — hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande
framställning och med avslag å den i ämnet
väckta motionen 1:95, i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, må medgiva, att f. d. adjunkten vid
högre allmänna läroverket i Borås Axel Ragnar Tingvall
må, räknat från och med den 1 september 1931,
under sin återstående livstid uppbära — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — en
tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 1,330 kronor för år, med rätt att å sammanlagda
pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

66:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av ifrågavarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samrealskolan i Säffle Johannes
Emil Örtqvist må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
belopp av 612 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Örtcivist, som är
född den 16 september 1864, tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid
högre allmänna läroverket i Karlstad från och med den 23 mars till och
med den 3 juni 1892, såsom extralärare vid nämnda skola från och med
den 16 oktober till och med den 29 november 1892 samt såsom vikarierande
adjunkt vid samma skola under vårterminen 1893 till och med den 11 maj;
att han innehaft befattning såsom extralärare vid lägre allmänna läro -

TJtskottet.

Ang.
tilläggspension
åt
f. d. adjunkten
J. E.
Örtqvist.

88

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

verket i Amål läsåret 1893/1894—1895/1896; att han hösten år 1899 grundat
Säffle enskilda samskola, som genom Kungl. Martts beslut den 16 december
1904 erhållit statsunderstöd från och med år 1905; att han från och med höstterminen
1899 till och med höstterminen 1912 tjänstgjort såsom föreståndare
för nämnda skola, vilken med ingången av år 1913 ombildades till
kommunal mellanskola; att han tjänstgjort såsom vikarierande ämnesläraie
och t. f. rektor för sistberörda skola under vårterminen 1913 samt
såsom ordinarie ämneslärare och t. f. rektor därstädes läsåren 1913/1914—
1927/1928; att han, sedan läroanstalten från och med den 1 juli 1928 ombildats
till en statens samrealskola, utnämnts till adjunkt vid skolan och
i denna egenskap kvarstått till dess han den 30 juli 1930 erhöll avsked;
att han under tiden den 1 juli 1928—30 juni 1930 tillika innehaft förordnande
såsom rektor vid samrealskolan och under tiden den 1 juli_11

augusti 1930 såsom vikarie uppehållit rektorsbefattningen; att Örtqvist,
vilken i egenskap av ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola
från och med höstterminen 1913 blivit delägare i statens pensionsanstalt,
jämlikt mom. 12 i övergångsstadgandena under kap. IV i pensionsanstaltens
reglemente den 31 december 1919, sådant sagda moment lyder
enligt kungörelse den 29 juni 1928 (nr 257), i pensionshänseende tillhört
statens pensionsanstalt även efter övergång till statstjänst; att, då han
icke ägt adjunktskompetens, hans pensionsunderlag varit detsamma som
det för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola gällande,
eller 3,375 kronor; att pensionsanstalten vid prövning den 18 juli 1930 av
den rätt till pension, som tillkomme Örtqvist, vilken den 16 september 1929
uppnått 65 levnadsår men erhållit tillstånd att kvarstå i tjänsten, tillgodoräknat
honom hans tjänstgöring dels såsom vikarierande adjunkt eller
extra lärare vid statsläroverk i olika perioder under tillhopa omkring
38/''i2 år, dels såsom ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolan
i Säffle från och med läsåret 1913/1914 till och med den 30 juni 1928, således
15 år, och dels såsom adjunkt vid samrealskolan under följande 2 år,
eller sammanlagt omkring 20 8/i, år, avjämnat till 20 tjänstår; att pensionen
följaktligen bestämts till 2%3 av 3,375 kronor eller sålunda 2,045 kronor
45 öre; samt att pensionsbrev utfärdats för honom, gällande från och
med den 1 augusti 1930.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande, efter erinran örn vissa av
riksdagen tidigare fattade beslut rörande tilläggspensioner, grundade på
tillgodoräknande i viss utsträckning av tjänstgöringstid vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, föreslagit, att åt Örtqvist måtte beviljas
tilläggspension av statsmedel med tillgodoräknande av två tredjedelar
av den till 81h år uppgående tjänstetid, under vilken han tjänstgjort såsom
föreståndare för Säffle enskilda samskola under den tid, densamma
varit statsunderstödd, och såsom vikarierande ämneslärare vid samma
skola efter dess ombildning till kommunal mellanskola, eller 5 2/3 år. Då
pension jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt hade kunnat be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

89

viljas Örtqvist för endast 20 år av den tid av 208/i2 år, som Örtqvist intjänat
för sådan pension, har skolöverstyrelsen härjämte föreslagit, att
nyssnämnda 8/i2 år skulle inräknas i den tid, för vilken den ifrågasatta
tilläggspensionen borde beräknas. Sistnämnda tid skulle, sålunda beräknad,
komma att uppgå till 6 bela år.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande
fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

67: o.

I punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva,

dels att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i Trälleberg Elin Sofia
Hallengren må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående
livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande pension
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 772
kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) och dyrtidstillägg för Elin Sofia Hallengren må beräknas å ett sammanlagt
belopp av 2,520 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Elin Hallengren, som är född
den 3 december 1869, innehade befattning såsom ämneslärarinna vid samskolan
i Södertälje läsåren 1910—1920 och såsom första lärarinna vid samrealskolan
i Trälleberg läsåren 1920—1930; att hon den 1 juli 1930 avgick
från sin sistnämnda befattning; att statskontoret genom beslut den 26 juni
1930 beviljat henne avkortad pension med 1,710 kronor; att därvid, då hon
ansetts innehava 19 tjänstår i statens tjänst, pensionen bestämts till 19/so
av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor; att Elin Hallengren
före tillträdandet av statstjänst innehaft anställning såsom ämneslärarinna
med full tjänstgöring vid följande enskilda läroanstalter, nämligen
under läsåren 1894—1896 vid elementarskolan för flickor i Ängelholm,
under läsåren 1896—1907 vid högre elementarläroverket för kvinnlig
ungdom i Halmstad, under läsåret 1907—1908 vid högre elementarskolan
för flickor i Hälsingborg, under vårterminen 1909 vid Anna Sandströms
skola i Stockholm och under läsåret 1909—1910 vid Saltsjöbadens
samskola.

Utskottet.

Ang.
tilläggspension
åt
f. d. första
lärarinnan
Elin Sofia
Hallengren.

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över en av Hallengren gjord ansökning
om tilläggspension anfört, bland annat, följande:

Överstyrelsen ville erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen i vissa
tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så hade 1931 års riksdag
beviljat ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och
den därmed förenade statens normalskola för flickor Anna Sofia Sondén
och första lärarinnan vid samrealskolan i Amål Lilly Emilia Högdahl
tilläggspensioner, beräknade för 2/s av den tid. under vilken var och en av
dem bestritt tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Av de enskilda läroanstalter, vid vilka Elin Hallengren tjänstgjort, hade
skolorna i Ängelholm, Halmstad och Stockholm åtnjutit statsunderstöd
de år, då sökanden tjänstgjorde vid skolorna, under det att Saltsjöbadens
samskola läsåret 1909—1910 visserligen icke åtnjutit statsunderstöd men
varit ställd under läroverksöverstyrelsens inseende. I fråga örn Elin Hallengrens
tjänstgöring vid nämnda läroanstalter ville överstyrelsen framhålla,
att densamma måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet
och till stort gagn för hennes följande arbete i statens tjänst.
Under sådana omständigheter syntes det överstyrelsen med billigheten
överensstämmande, att även sökanden beviljades tilläggspension av
statsmedel.

Tilläggspensionen syntes böra beräknas i överensstämmelse med det
sätt, varpå nyssnämnda av 1931 års riksdag beviljade tilläggspensioner
till ämneslärarinnorna Högdahl och Sondén beräknats. Under sådan förutsättning
skulle tillgodoräknas sökanden intill 2U av den till 15 år 20 veckor
uppgående tid, under vilken hon tjänstgjort vid enskilda läroanstalter,
som under nämnda tid varit statsunderstödda eller, vad beträffade
Saltsjöbadens samskola, utan att åtnjuta statsunderstöd varit ställd under
överstyrelsens inseende, eller 10 hela år.

Vid bifall härtill skulle Elin Hallengrens sammanlagda för statspension
beräkneliga tjänstetid uppgå till 29 år och hennes årliga pension
komma att uppgå till 29/3o X 2,700 kronor eller 2,610 kronor. Tilläggspensionen
skulle alltså, enär den henne författningsenligt tillkommande pensionen
uppginge till ett belopp av 1,710 kronor, utgöra 900 kronor. Av
handlingarna framginge emellertid, att Elin Hallengren från svenska lärarinnornas
pensionsförening åtnjöte en årlig pension av 90 kronor, och
att av detta belopp 38 kronor utginge på grund av statsbidrag och för dettas
erhållande erlagda pensionsavgifter och resten, 52 kronor, på grund av
frivilligt inbetalade avgifter. Fråga kunde därför uppstå, huruvida med
anledning härav någon minskning skulle göras i det nyss beräknade beloppet
för den ifrågasatta tilläggspensionen. Då 1931 års riksdag beviljade
tilläggspension till de förutnämnda lärarinnorna Högdahl och Sondén,
hade sådant avdrag gjorts med anledning därav, att i annat fall för vardera
av dem det sammanlagda pensionsbeloppet skulle hava överstigit det
för henne gällande pensionsunderlaget. Vad nu Elin Hallengren beträffade,
uppginge den till henne författningsenligt utgående pensionen, den
nyss beräknade tilläggspensionen och hennes pension från svenska lärarinnornas
pensionsförening till ett sammanlagt belopp av 2,700 kronor eller
samma belopp som det för henne gällande pensionsunderlaget. Vidare
vore i överensstämmelse med den praxis, som plägade tillämpas vid
ärenden av ifrågavarande slag, förut angivna belopp för den ifrågasatta
tilläggspensionen beräknat till endast "h av det belopp, som skulle huva
utgått till henne, örn hon under hela den tid, då hon tjänstgjort vid de en -

Bunkoutskottets utlåtande Nr dO.

91

skilda läroanstalterna, inbetalat pensionsavgifter till statsverket Då således
härigenom beloppet av den för heime ifrågasatta tilläggspensionen
redan minskats med 1/a eller så stort belopp, som plägade anses grunda sig
på av vederbörande sökande erlagda pensionsavgifter, syntes minst den
del av den till henne från svenska lärarinnornas pensionsförening utgående
pensionen, som grundade sig på de av henne frivilligt erlagda
pensionsavgifterna, böra anses motsvara sagda tredjedel och icke avdragas
från det belopp av 900 kronor, vartill tilläggspensionen beräknats.
Nyssnämnda belopp av 900 kronor syntes därför böra minskas med högst
ett belopp av 38 kronor, eller till lägst 862 kronor.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har därvid anfört
huvudsakligen följande:

Såsom av skolöverstyrelsen framhållits hade riksdagen i åtskilliga fall
medgivit rätt för lärare att för erhållande av pension få tillgodoräkna
sig */* av den tid, varunder tjänstgöring fullgjorts vid statsunderstödd
enskild läroanstalt. Statskontoret funne skäligt, att jämväl sökanden beviljades
dylik förmån i avseende å sin tjänstgöring vid skolorna i Ängelholm,
Halmstad, Hälsingborg samt Stockholm, vilka läroanstalter åtnjutit
statsunderstöd under den tid, sökanden varit anställd därstädes.

Skolöverstyrelsen hade emellertid föreslagit, att Elin Hallengren därjämte
skulle i pensionshänseende få räkna sig tillgodo sin tjänstgöring
vid Saltsjöbadens samskola under läsåret 1909—1910, ehuru nämnda läroanstalt,
som visserligen alltsedan höstterminen 1906 stått under läroverksöverstyrelsens
inseende, under ifrågavarande läsår icke varit statsunderstödd.
Statskontoret ansåge sig därvid böra bringa i erinran ett
av 1929 års riksdag (R. skr. nr 215, punkt 79) i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition örn tilläggspension åt vissa lärare och lärarinnor i ämnet gjort
principuttalande. Med hänsyn till detta riksdagens uttalande funne statskontoret
sig icke kunna biträda skolöverstyrelsens förslag i nu nämnt hänseende.

Av handlingarna i ärendet framginge vidare, att sökanden från svenska
lärarinnornas pensionsförening uppbure en årlig pension av 90 kronor,
varav 38 kronor utginge på grund av de statsbidrag, som föreningen erhållit,
och återstoden, 52 kronor, på grund av frivilligt erlagda avgifter. I
olikhet med vad skolöverstyrelsen i sådant avseende föreslagit ansåge
statskontoret, att avdrag från tilläggspensionen borde göras jämväl med
sistnämnda belopp. Ett stöd härför ansåge sig statskontoret finna i vad
1931 års riksdag i sin skrivelse nr 202, punkt 71, anfört i anledning av
ifrågasatt tilläggspension åt ämneslärarinnan Sondén.

Med hänsyn till vad sålunda anförts funne statskontoret Elin Hallengren
böra tillgodoräknas en tid av ytterligare 9 år. Sökandens pension
skulle sålunda komma att uppgå till ss/30 av 2,700 eller 2,520 kronor. Då,
såsom förut omförmälts, avdrag borde göras med hela det från svenska
lärarinnornas pensionsförening utgående pensionsbeloppet, 90 kronor, skulle
sökanden tillkommande tilläggspension alltså utgöra 720 kronor (2,520
— 1,710 — 90 = 720).

För egen del har departementschefen yttrat följande:

»I överensstämmelse med vad som förekommit i tidigare liknande fall
synes Elin Sofia Hallengren böra i pensionshänseende få räkna sig till
godo två tredjedelar av sin tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda lä -

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtskottet.

roanstalter. Däremot anser jag i likhet med statskontoret skäl icke föreligga
att tillgodoräkna sökanden hennes tjänstgöring vid Saltsjöbadens
samskola, vilken skola icke åtnjutit statsunderstöd under det läsår, sökanden
varit anställd därstädes.

Beträffande frågan, i vad mån från den med hänsyn till sålunda bestämt
antal tjänstår uträknade tilläggspensionen avdrag hör göras för
den pension, som av sökanden åtnjutes från svenska lärarinnornas pensionsförening,
ansluter jag mig till skolöverstyrelsens förslag. Mellan
nu ifrågavarande pensionsfråga och de av ämbetsverken omförmälda, vid
1931 års riksdag behandlade framställningarna örn tilläggspension åt lärarinnorna
Sondén och Högdahl, föreligger skiljaktighet så tillvida, att
den sammanlagda tjänstetid, efter vilken för sistnämnda lärarinnor pension
jämte tilläggspension beräknades, uppgick till för erhållande av hel
pension föreskriven tjänstålder, under det att motsvarande tjänstetid för
Elin Sofia Hallengren understiger vad som erfordras för hel pension.
Även örn icke någon som helst reduktion verkställdes med hänsyn till pensionen
från pensionsföreningen, skulle på grund härav Hallengrens sammanlagda
pensionsförmåner icke komma att överstiga ett belopp, motsvarande
hel pension. Skolöverstyrelsens å detta förhållande grundade förslag
örn avdrag från tilläggspensionen med den del av pensionen från pensionsföreningen,
som utgår på grund av statsbidrag och för statsbidrags
utbekommande erlagda avgifter, synes mig motiverat och torde vara förenligt
med den principiella ståndpunkt, varåt riksdagen givit uttryck i
sin skrivelse angående tilläggspension åt de förenämnda lärarinnorna
Sondén och Högdahl.

I enlighet med de av mig sålunda förordade beräkningsgrunderna bör
tilläggspensionen åt Elin Sofia Hallengren bestämmas till (2,520 — 1,710
— 38 =) 772 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I anslutning till tidigare praxis vill utskottet tillstyrka, att åt Hallengren
heredes tilläggspension, grundad på tillgodoräknande i av Kungl.
Majit föreslagen omfattning av tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter.

Med avseende å frågan, i vad mån avdrag från den sålunda beräknade
tilläggspensionen bör göras för den pension, som tillkommer Hallengren
från svenska lärarinnornas pensionsförening, har utskottet ansett sig
kunna biträda departementschefens uppfattning därom, att ifrågavarande
avdrag i detta fall bör begränsas till den del av nämnda pension, som
svarar mot statsbidrag och för dessas erhållande obligatoriska pensionsavgifter.
Såsom departementschefen framhållit, lärer ett sådant förfarande
vara förenligt med den principiella ståndpunkt, varåt riksdagen år
1931 vid behandling av ett par liknande pensionsfrågor givit uttryck.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

93

68 :o.

I punkten 5 av samma proposition nr 95 Ilar Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. folkskolinspektören, filosofie doktorn Knut
Bernhard Kjellmark må, räknat från oell med den 1 november 1931, under
sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — en tilläggspension å allmänna indragna! gsstaten
till belopp av 1,030 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kjellmark, som är född den 29
oktober 1866, tjänstgjorde såsom vikarierande andre lärare vid Värmlands
läns folkhögskola och den därmed förenade lantmannaskolan under läsåren
1899/1900 och 1900/1901; att han innehade befattning såsom andre lärare
vid Jämtlands läns folkhögskola under tiden den 15 oktober 1901—
den 31 december 1904; att han uppehöll förordnande såsom statens folkskolinspektör
i Kronobergs län under åren 1905—1909; att han var anställd
såsom Malmö stads folkskolinspektör under åren 1910—1916 samt
från och med början av höstterminen 1911 jämsides med sistnämnda befattning
tjänstgjorde såsom föreståndare för och lärare vid Malmö seminarium
för utbildande av småskollärarinnor, lärarinnor vid mindre folkskola
samt biträdande lärarinnor vid folkskola; att han uppehöll förordnande
såsom statens folkskolinspektör i Smålands södra inspektionsområde
under åren 1917 och 1918; att han den 11 oktober 3918 konstituerades
och förordnades att från och med den 1 januari 1919 vara folkskolinspektör
i nyssnämnda inspektionsområde, vilket konstitutorial av Kungl.
Majit den 10 oktober 1919 förklarades från och med den 1 januari 1920 avse
Sydsmålands mellersta inspektionsområde; att han genom Kungl.
Majits beslut den 16 oktober 1931 beviljades avsked från och nied den 30
i samma månad; att han av statskontoret förklarats berättigad att åtnjuta
avkortad pension till belopp av 3,270 kronor årligen; att därvid såsom
tjänstår tillgodoräknats honom allenast den tid, varunder han tjänstgjort
såsom statens folkskolinspektör, eller alltså åren 1905—1909 samt tiden
från och med ingången av år 1917; att sammanlagda tjänstetiden i statstjänst
sålunda beräknats till 19 år 9 månader 29 dagar; samt att, då för
hel pension erfordrats 25 tjänstår, hans pension alltså bestämts till 19/«
av det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, eller alltså
efter föreskriven avrundning 3,270 kronor.

Under erinran, att 1930 och 1931 års riksdagar med bifall till av Kungl.
Majit gjorda framställningar beviljat folkskolinspektörerna E. E Svänsson
och N. J. Jonsson tilläggspensioner, grundade på tillgodoräknande av
*/* av viss tjänstgöring utom statens tjänst (R. skr. nr 369:1930, punkt 83,
och 202: 3931, punkt 66), har skolöverstyrelsen i nu förevarande ärende
anfört i huvudsak följande:

Äng.

tilläggspension
åt f. d.

folkskolinspektören

K. B. Kjellmark.

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Kjellmark, vilken vid avgången från sin folkskolinspektörstjänst kade
att åberopa en sammanlagd tjänstgöring i statens tjänst av 19 år 9 månader
29 dagar, hade dessutom haft sin verksamhet förlagd till folkundervisningens
område under en tid av omkring 12 år. Att denna hans verksamhet
varit av direkt allmännyttig beskaffenhet, liksom att den varit
till särskilt gagn för hans arbete såsom folkskolinspektör, syntes vara
otvivelaktigt.

Därest Kjellmark finge tillgodoräkna sig 2/a av sin förutnämnda tjänstgöring
utom statens tjänst, komme hans pensionsförmåner att uppbringas
till samma belopp som hel tjänstepension för folkskolinspektör. Den tilläggspension,
som skulle kunna tillerkännas Kjellmark, skulle alltså utgöra
skillnaden mellan 4,300 kronor och 3,270 kronor eller 1,030 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. Då den av Kjellmark bestridda lärartjänstgöringen torde få anses hava
varit av väsentlig betydelse för hans lämplighet såsom folkskolinspektör,
har utskottet — i anslutning jämväl till tidigare praxis i likartade fall —
ansett skäl föreligga för medgivande åt honom av tilläggspension, grundad
på tillgodoräknande i föreslagen omfattning av nämnda tjänstgöring
utom statens tjänst.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

69: o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition
extraläraren ^ vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i
K. B. Meijen■ fyra med nummer 9—-12 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åbeqnst.
ropande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva,
att extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvist
må, räknat från och med den 1 augusti 1932, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,728 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mejenqvist, som är född den
15 juli 1867, avlade teologisk-filosofisk examen år 1890; att han från och
med höstterminen 1906 till och med höstterminen 1931 med undantag av
vårterminen 1911 tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt, extralärare
eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun och Västervik,
realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i Gävle, därav med

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 95

full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår; att han den 9 januari 1932
av skolöverstyrelsen förordnats att tills vidare under vårterminen 1932
vara extralärare vid högre allmänna läroverket i Gävle; att han under
sin förenämnda tjänstgöring icke åtnjutit annan ledighet än sjukledighet
under kortare tider; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter
pension för sådan tjänst.

Riksdagen har tidigare i vissa fall, senast år 1930, beviljat pension till
extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk. Med hänsyn härtill har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes jämväl extraläraren
Mejenqvist. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

TJtskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

70:o.

Uti punkten 10 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid högre allmänna
läroverket å Östermalm i Stockholm Carl Johan Carlsson må från och
med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1.584 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Carlsson, som är född den 2
oktober 1857 och alltså uppnått en levnadsålder av 74 år, alltsedan den 1
oktober 1895 innehaft anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk;
att han beräknas komma att avgå från nu innehavande befattning
vid högre allmänna läroverket å Östermalm med utgången av september
månad 1932; att han för sin tjänstgöring erhållit de bästa vitsord; samt
att hans löneförmåner under åren 1925—1931 uppgått till 2,640 kronor
örn året jämte dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare vid
oreglerade verk gällande grunder ävensom att han åtnjutit förmån av fri
bostad (2 rum och kök) med värme och lyse, vilken förmån av taxeringsmyndigheterna
uppskattats till ett värde av 800 kronor örn året.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänvisning till vad under punkten 61 anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Utskottet.

Äng.

pension åt
förste vaktmästaren
C. J.
Carlsson.

Utskottet.

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
vaktmästaren
K. A. Hernlund.

Äng.

pension åt
städerskan
Ida Maria
Lindmark.

71:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten. 11 riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid folkskoleseminariet i Strängnäs Karl Alfred Hernlund må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hernlund, som är född den 4
juni 1864, sedan den 1 oktober 1904 utan avbrott tjänstgjort och fortfarande
tjänstgör såsom vaktmästare vid folkskoleseminariet i Strängnäs; att han
under hela anställningstiden jämte vaktmästargöromålen omhänderhaft eldningen
vid seminariet; att han, såvitt det kunnat utrönas, aldrig åtnjutit
annan tjänstledighet än för sjukdom; att han på ett i allo utmärkt sätt
fullgjort sina åligganden; att hans avlöningsförmåner — förutom fri bostad
örn två rum och kök med bränsle och lyse jämte planteringsland — utgjort,
frånsett dyrtidstillägg, 2,400 kronor under ett vart av åren 1922—1925 och
2,500 kronor under ett vart av åren 1926—1931; samt att vid beräkningen
av Hernlunds kontanta avlöning från och med år 1922 tagits till utgångspunkt
det avlöningsbelopp, 3,108 kronor för år, som tillkommer förste expeditionsvakt
i nyreglerat verk, placerad i högsta löneklassen i 7:e lönegraden
i ortsgrupp D, därvid från sistnämnda belopp, 3,108 kronor, dragits dels det
beräknade värdet av naturaförmåner (600 kronor för år till och med år 1925
och 500 kronor för år under tiden därefter), dels ock ett belopp av 108
kronor, motsvarande pensionsavgift.

Av utredningen framgår vidare, att Hernlund på grund av indragning
av folkskoleseminariet i Strängnäs beräknas komma att avgå från sin
statsanställning den 1 juli 1932.

I avseende å vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits föreliggande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.

72: o.

Uti punkten 12 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid samrealskolan i Skellefteå
Ida Marki Lindmark må från och med månaden näst efter den,
varunder hon avgår från sin anställning vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
660 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

97

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ida Maria Lindmark är född
den 12 oktober 1867; att hon alltsedan läsåret 1900/1901 varit anställd
såsom städerska vid statliga läroanstalter, till en början vid Skellefteå
lägre allmänna läroverk och, efter denna läroanstalts ombildning först till
samskola och senare till samrealskola, vid sistnämnda skolor; att hon på
grund av sjukdom (tumör) och undergången svår operation varit ur stånd
att tjänstgöra sedan den 19 oktober 1931; att hon enligt för henne utfärdat
läkarintyg på grund av sin nämnda sjukdom är för all framtid oförmögen
till arbete; att hon fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt
och fört en hedrande vandel; att hennes tjänstgöring vid läroanstalten utgjort
hennes huvudsakliga sysselsättning; att hennes avlöningsförmåner från
och med år 1920 utgjort arvode med 800 kronor för år, utan rätt att därå
uppbära dyrtidstillägg, ävensom hyresbidrag med 200 kronor om året samt förmån
av fri vedbrand och lyse, vilken förmån värderats till 200 kronor för år;
att hon uppburit full avlöning till och med utgången av år 1931; samt
att samrealskolans lärarkollegium å sammanträde den 12 januari 1932 beslutat
bevilja henne en sjukhjälp med 600 kronor örn året jämte förenämnda
hyresbidrag och naturaförmåner, att utgå till den 1 juli 1932 eller den
tidigare tidpunkt, från vilken hon kunde komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

73 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr
232, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i två
med nummer 2 och 3 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att
adjunkten vid högre allmänna läroverket i Visby Johan Aron Kjellander
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
kommer att uppgå till 3,280 kronor för år, med rätt att å sistnämnda belopp
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280); skolande dock tilläggspensionen upphöra att utgå, därest
Kjellander kommer i åtnjutande av emeritilön såsom präst.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 samt. 16 haft■ (Nr 30.) ~

Ang.
tilläggspension
åt
läroverksadjunkten

J. A.

Kjellander.

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kjellander, som är född den
14 mars 1867, alltifrån den 9 juni 1895 intill utgången av juli månad 1922
innehaft olika prästerliga anställningar, nämligen såsom ämbetsbiträde
åt kyrkoherden i Turinge pastorat till och med den 27 augusti 1895, såsom
vice komminister i Södertälje pastorat från och med den 28 augusti 1895
till och med den 14 juni 1896, såsom vice pastor i Husby-Oppunda pastorat
från och med den 15 juni 1896 till och med den 30 april 1898, såsom ordinarie
komminister i Österåkers församling från och med den 1 maj 1898 till
och med den 30 november 1905 och i Torshälla stads- och landsförsamlingar
från och med den 1 december 1905 till och med den 30 juni 1909, såsom
ordinarie kyrkoherde i Vallby och Hammarby församlingar från och med
den 1 juli 1909 till och med den 30 april 1919 och i Kjula, Sundby, Vallby
och Hammarby församlingar från och med den 1 maj 1919 till och med den
30 juni 1922 samt såsom vice pastor i sistnämnda församlingar under juli
månad 1922; att han under läsåren 1917—1922 varit anställd såsom lärare
vid olika läroanstalter, därav läsåret 1917—-1918 såsom extralärare med
full tjänstgöring vid realskolan i Södertälje och under läsåren 1918—1922
vid kommunala gymnasier; att Kjellander åtnjutit ledighet från vederbörande
av honom innehavda prästerliga anställning under sammanlagt
2 år 22 dagar; att Kjellander sedan den 1 juli 1922 varit ordinarie adjunkt
vid högre allmänna läroverket i Visby; att han uppbär avlöning enligt
högsta lönegraden för adjunkt i den år 1918 för lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken fastställda lönestaten; samt att han genom beslut
av Kungl. Majit den 21 augusti 1931 erhållit tillstånd att kvarstå vid sin
adjunktstjänst tills vidare intill utgången av juni månad 1932.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet tillstyrkt, att åt Kjellander
måtte beviljas tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av
två tredjedelar av den tid, varunder han fullgjort prästerlig tjänstgöring
i ordinarie eller extra ordinarie anställning. Vid bifall härtill skulle
Kjellander årliga pension komma att uppgå till 3,280 kronor, därav 1,340
kronor utgörande författningsenligt utgående pensionsbelopp och 1,940
kronor tilläggspension.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till
propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att åt Kjellander skulle beredas tillläggspension,
grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av den tid,
varunder han fullgjort prästerlig tjänstgöring i ordinarie eller extra ordinarie
anställning. Utskottet, som icke haft något att erinra mot detta
förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

99

74:o.

I punkten 3 av förevarande proposition nr 232 Ilar Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att folkskolinspektören David Hjalmar Lindén
må från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten efter
uppnådd levnadsålder av 65 år kommer att äga rum, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av
1,370 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta
förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindén, som är född den 1 juni
1867, tjänstgjorde såsom extra ordinarie folkskollärare i Norrköping från
och med den 7 september 1887 till och med den 31 december 1891 samt
såsom ordinarie folkskollärare därstädes från och med den 1 januari 1892
till och med den 31 december 1914 med tjänstgöring från och med höstterminen
1908 till och med vårterminen 1914 vid folkskolans högre avdelning
och under höstterminen 1914 vid Norrköpings högre folkskola; att han
jämlikt Kungl. Majits beslut den 15 december 1914 var förordnad såsom folkskolinspektör
i Närkes inspektionsområde från och med den 1 januari 1915
till och med den 31 december 1916 samt genom Kungl. Majits beslut den 10
november 1916 konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari
1917 vara folkskolinspektör i samma inspektionsområde; att han genom beslut
av statskontoret den 4 februari 1932 förklarats berättigad att från och med
månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten såsom folkskolinspektör
efter den 1 juni 1932 uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga rum,
under sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension till belopp av 2,930
kronor; att därvid såsom tjänstår tillgodoräknats honom den tid från och
med den 1 januari 1915, varunder han uppehållit eller innehaft tjänst såsom
folkskolinspektör, eller 17 år; samt att, då för hel pension erfordrats
25 tjänstår, hans pension bestämts till 17A>5 av det för honom jämlikt kungörelsen
den 19 juni 1919 (nr 520) angående avlöningsförmåner åt folkskolinspektörer
m. m. gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, eller alltså
efter föreskriven avrundning till förenämnda belopp, 2,930 kronor.

Under erinran, att 1930 och 1931 års riksdagar med bifall till av Kungl.
Majit gjorda framställningar beviljat folkskolinspektörerna E. E. Svänsson
och N. J. Jonsson tilläggspensioner, grundade på tillgodoräknande av
tidigare tjänstgöring såsom folkskollärare, har skolöverstyrelsen i nu förevarande
ärende anfört i huvudsak följande!

Lindén hade före tillträdandet av folkskolinspektörstjänsten haft sin verksamhet
förlagd till folkundervisningens område under en tid av något över
27 år. Att denna hans verksamhet varit av direkt allmännyttig beskaffenhet,
liksom att den varit till särskilt gagn för hans arbete såsom folkskolinspektör,
syntes vara otvivelaktigt.

Äng.

tilläggspension
åt folkskolinspektören
D. H.
Lindén.

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Därest Lindén tillgodoräknades */, av sin förenämnda verksamhet utom
statens tjänst, komme hans pensionsförmåner att uppbringas till samma belopp
som hel tjänstepension för folkskolinspektör. Den tilläggspension, som
sålunda skulle kunna tillerkännas Lindén, utgjorde alltså skillnaden mellan
det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, och det honom
författningsenligt tillkommande pensionsbeloppet. Enligt överstyrelsens beräkning
komme tilläggspensionen i enlighet härmed att uppgå till 1,370
kronor.

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkten 68 i det föregående
hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
framställning.

75 :o.

Äng.

pension åt
portvakten
Albertina
Sofia

Andersson.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
233, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 8,
avseende ecklesiastikdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att
portvakten i ecklesiastikdepartementets lokal i Stockholm Albertina Sofia
Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
portvaktssysslan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria inhämtas,
bland annat, följande:

Albertina Sofia Andersson, som är född den 8 juli 1863, blev år 1908 biträde
åt dåvarande portvakten i ecklesiastikdepartementets nuvarande lokaler, vilken
var anställd av hovförvaltningen. Förvaltningen av ifrågavarande fastighet
övertogs år 1910 av byggnadsstyrelsen. År 1912 erhöll Albertina Sofia
Andersson ensam portvaktssysslan, för vilken hon därefter under tiden till
den 1 oktober 1919 av byggnadsstyrelsen åtnjöt ersättning, bestående av fri
bostad örn ett rum samt kontant avlöning, till en början med 300 kronor
och sedermera med 500 kronor örn året. Härjämte hade Albertina Sofia
Andersson inkomst av städning åt 2 eller 3 kommittéer. Från och med
den 1 oktober 1919 uppbär Albertina Sofia Andersson avlöning av ecklesiastikdepartementet.
Enligt kontrakt den 3 oktober 1919 utgör hennes ersättning
för portvaktsbestyret kontant 500 kronor för år jämte fri bostad och
två famnar björkved örn året. Albertina Sofia Andersson är medellös samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 101

på grund av sjukdom (höggradig struma samt blodbrist och hjärtbesvär)
för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete.

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Y. Jordbruksdepartementet.

76:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 67, vilken beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre
med nummer 18—20 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att
domänintendenten i Västmanlands län Bengt Reinhold Wolffram må,
räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,448 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wolffram, som är född den 13
maj 1864, sedan år 1908 skött domänintendentsbefattningen i Västmanlands
län och senast den 19 december 1930 av Kungl. Maj:t förordnats att tillsvidare
under år 1931 uppehålla samma befattning med skyldighet för honom
därjämte att tillsvidare utföra utarrenderings- och besiktningsförrättningar
samt ombudsmannaskap vid syner å kronans jordbruksdomäner i Gävleborgs
och Kopparbergs län; samt att med befattningen varit förenat ett årligt
arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,800 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag ansluter sig till vad riksdagen
tidigare i åtskilliga liknande fall beslutat. Vid sådant förhållande har
utskottet ansett sig böra biträda förslaget och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Äng.

pension åt
domänintendenten
B. B.
Wolffram.

Utskottet.

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

77 :o.

Åy- I punkten 19 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
domäninten- riksdagen medgiva, att domänintendenten i Östergötlands län Carl Audenten
c. A. gust Nicolas Fredrik Adlercreutz må, räknat från och med den 1 januari
creutz. 6r~ 1932, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 2,448 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Adlercreutz, som är född den 27
maj 1863, från och med den 16 juni 1911 till och med den 31 december
1912 — med undantag av 14 dagar — efter särskilda förordnanden av Kungl.
Majit uppehållit domänintendentsbefattningen i Östergötlands län under dåvarande
domänintendentens tjänstledighet för sjukdom; att han från och
med den 1 januari 1913 oavbrutet skött ifrågavarande domänintendentsbefattning;
samt att denna befattning varit förenad med ett arvode av för
närvarande 4,500 kronor.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Åberopande vad under nästföregående punkt anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

7S:o.

Kungl. Majit har i punkten 20 av ifrågavarande proposition nr 67 föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ritbiträde! hos lantmäteristyrelsen
fru Hilma Tony Amalia Tengstrand, född Örtengren, må, räknat från
Amalia ring- oc^ med den ^ 1031, under sin återstående livstid å allmänna indrag strand.

ningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Äng.

pension åt
extra ritbiträdet -

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fru Tengstrand, som är född
den 23 december 1873, från och med juli månad 1906 till och med april
månad 1931 tjänstgjort som extra biträde hos lantmäteristyrelsen och därvid
varit sysselsatt med kartritningsarbeten för styrelsens räkning; att
hennes avlöning, som till en början utgjort omkring 50 kronor för månad,
successivt ökats och för åren 1917—1930 i medeltal utgjort 1,883 kronor
för år räknat; att hennes arbete städse varit präglat av stor noggrannhet
och plikttrohet; samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 103

(svårartad muskel- och nervreumatism) sannolikt kommer att för framtiden
vara oförmögen till arbete hos styrelsen.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning ina
av riksdagen bifallas.

79:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition Äng.
nr 95 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag ^9^n''d
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 6, Överassistent
avseende jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. ten w''
överassistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
Pehr Karl Wilhelm Bolin må, räknat från och med den 5 november
1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 228 kronor för år.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bolin är född den 4 november
1865; att han från och med den 19 april 1900 intill utgången av år 1906 enligt
förordnande av lantbruksakademien tjänstgjorde såsom föreståndare
för centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök; att
han vid upprättandet den 1 januari 1907 av centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet förordnades att uppehålla överassistenttjänsten
vid centralanstaltens avdelning för jordbruk och växtodling
samt den 25 januari 1907 av Kungl. Maj:t utnämndes till ordinarie innehavare
av samma tjänst; att han genom Kungl. Maj:ts beslut den 30
oktober 1931 beviljades avsked från och med den 5 november samma år;
att statskontoret den 15 oktober 1931 förklarade Bolin berättigad att från
och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten bomme att äga
rum, under återstående livstiden åtnjuta en avkortad pension till belopp
av 5,496 kronor årligen; att vid bestämmandet av nämnda pensionsbelopp,
som efter föreskriven avjämning motsvarar -*hs av det för Bolin såsom
Överassistent gällande pensionsunderlaget, 5,724 kronor (lönegrad B 26),
såsom tjänstår tillgodoräknats Bolin allenast tiden efter ingången av åi
1907, då lian tillträdde förordnande såsom Överassistent; samt att Bolin
bos Kungl. Majit gjort framställning örn erhållande av pension, såsom
örn han innehaft befattning som avdelningsföreståndare vid centralanstalten,
därvid han tillika anhållit att, därest sådan förmån ej skulle
kunna beredas honom, han matte fa komma i åtnjutande av tilläggspen -

Motion

II: 432.

104 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

sion. utöver honom tillagd avkortad pension såsom Överassistent — till
belopp motsvarande skillnaden mellan denna avkortade pension och hel
pension för Överassistent.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, att, såvitt statskontoret
kunde finna, sådana omständigheter icke blivit i ärendet förebragta,
att Kungl. Maj:t skulle kunna utan risk för vittgående konsekvenser
av betänklig art bereda Bolin pension, såsom örn han innehaft
befattning såsom avdelningsföreståndare vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet.

Beträffande framställningen i vad den avsåge utverkande av sådan tilläggspension
åt Bolin, att han komme i åtnjutande av hel pension såsom
Överassistent, har statskontoret anfört, bland annat, följande:

Tiden den 19 april 1900—den 31 december 1906, varunder Bolin varit föreståndare
för centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök,
hade icke författningsenligt kunnat tillgodoräknas honom i pensionshänseende.
Det ville dock synas statskontoret, som örn här förelåge ett fall,
där riksdagens medgivande borde utverkas till åtnjutande av en tilläggspension
såsom plägade äga rum i fall, där vederbörande före statsanställningen
utövat för statstjänsten betydelsefull verksamhet och särskilt där
den institution, vid vilken verksamheten utövats, övertagits av staten och
vederbörande då övergått i statens tjänst. Den statliga centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet syntes kunna betraktas såsom en
direkt fortsättning av den hushållningssällskapens försöksverksamhet, vid
vilken Bolin under åren närmast före 1907 varit anställd.

På grund härav och då allenast ett år fattades i den tid av 25 år, som
skulle hava erfordrats för tillerkännande av hel pension åt Bolin, syntes
skillnadsbeloppet, 228 kronor, böra utverkas såsom tilläggspension åt
honom.

Departementschefen har anslutit sig till den av statskontoret sålunda
uttalade uppfattningen.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning väckt
motion nr 432, vari herrar Larson i Tönnersa och Hedlund i Häste hemställt,
»att riksdagen måtte besluta medgiva, att f. d. överassistenten P.
K. W. Bolin må, räknat från och med den 5 november 1931, under sin återstående
livstid fa uppbära pension, såsom örn han innehaft befattning sorn
avdelningsföreståndare vid centralanstalten».

I motionen har framhållits, att det kanske mest vägande skälet för att
Bolin skulle komma i åtnjutande av pension, uppgående till samma belopp
som en avdelningsföreståndarpension, syntes ligga i det förhållandet,
att Bolin före sin överflyttning till tjänst vid den nuvarande centralanstalten
hade organiserat och under sju år varit ledare för centralanstalten
för hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet, vilken
verksamhet därefter inkorporerats med den nya centralanstalten och där

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

105

kommit att i enlighet med den av Kungl. Majit fastställda planen utgöra
jordbruksavdelningens huvudsakliga uppgift, samt att det varit särskilda
omständigheter, vilka icke hade avseende å Bolins kompetens eller
hans arbetsresultat, som gjort, att han icke allt framgent förblivit ledare
för samma verksamhet, i vilket fall han väl också hade fått intaga tjänsteställning
som avdelningsföreståndare och då jämväl hade fått nu uppbära
pension såsom sådan.

I fråga örn motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. Vad beträffar det motionsvis framställda yrkandet måste
utskottet ställa sig avvisande till detsamma. Ett bifall till ifrågavarande
yrkande skulle innebära avsteg från den princip, på vilken pensioneringen
av statstjänstemän allmänt vilar, nämligen att pensionsförmånen avväges
i viss relation till lönen å innehavd befattning, och ett beslut i enlighet
med motionärernas förslag skulle därför — såsom även statskontoret
i sitt ovannämnda utlåtande framhållit — vara ägnat att medföra
konsekvenser av betänklig art.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å omförmälda
motion II: 432, må medgiva, att f. d. överassistenten
vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet Pehr Karl Wilhelm Bolin må, räknat
från och med den 5 november 1931, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — en tilläggspension å
allmänna indragningsstaten till belopp av 228 kronor
för år.

80:o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr
232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 4,
avseende jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att statsgeologen
Herman Oskar Hedström må från och med dagen näst efter den,
då avgång från tjänsten efter uppnådd levnadsålder av 65 år kommer att
äga rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 324 kronor för år.

TJtskottet.

Ang.

tilläggspension
åt statsgeologen
H. O.
Hedström.

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedström, som är född den 4
april 1867, under åren 1890—1898 tjänstgjorde såsom extrageolog vid Sveriges
geologiska undersökning under sammanlagt 1 år 2 månader 19 dagar;
att han under åren 1895 och 1896 på uppdrag av och med anslag från
nämnda ämbetsverk utförde vissa speciella geologiska undersökningar under
omkring 2 månader; att han, efter att från och med den 1 januari 1899
hava vunnit stadigvarande anställning vid ämbetsverket, förordnades den 1
juni 1899 att uppehålla en geologbefattning och den 30 juli 1901 att vara
geolog därstädes; att han vid ämbetsverkets uppförande från och med år
1910 på ordinarie stat erhöll fullmakt såsom geolog; att han, sedan ny
stat fastställts för verket, den 31 december 1914 utnämndes och förordnades
att vara statsgeolog, vilken befattning för närvarande är placerad i 26:e
lönegraden i gällande löneplan för ordinarie tjänstemän vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att
han under sin anställning vid ämbetsverket, förutom semester och sjukledighet,
med Kungl. Maj:ts medgivande åtnjutit ledighet från sin
tjänst från och med den 1 oktober 1918 till utgången av år 1919 eller
under en tid av 1 år 3 månader för verkställande av praktiskt-geologiska
undersökningar åt Ölands cementaktiebolag och Holmstorps aktiebolag
rörande Sveriges kalkstens- och alunskiffertillgångar m. m.; att han således
efter avdrag av sistnämnda tid, vid den beräknade avgången ur tjänst den
4 april 1932 tjänstgjort vid Sveriges geologiska undersökning eller arbetat
för dess räkning sammanlagt 33 år 4 månader 23 dagar; att statskontoret
genom beslut den 18 februari 1932 förklarat Hedström berättigad att från
och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den 4 april
1932 uppnådd levnadsålder av 65 år bomme att äga rum, åtnjuta avkortad
pension till belopp av 5,400 kronor årligen; att statskontoret därvid såsom
tjänstår för erhållande av pension tillgodoräknat Hedström nyssnämnda
tid av 33 år 4 månader 23 dagar samt i enlighet därmed och då för
hel pension erfordrats 35 tjänstår bestämt pensionen till 33/35 av pensionsunderlaget,
5,724 kronor; att Hedström, förutom nyss omförmälda, under
åren 1918 och 1919 under tjänstledighet från statsgeologbefattningen utförda
praktiskt-geologiska undersökningar, verkställt dylika undersökningar,
bland annat, under åren 1891 och 1892 för Kopparbergs läns hushållningssällskaps
räkning; samt att Hedström tjänstgjort såsom amanuens i mineralogi
och geologi vid Stockholms högskola från och med höstterminen
1893 till och med höstterminen 1894.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet i huvudsak anfört följande: Skillnaden

mellan den tid, som kunnat författningsenligt tillgodoräknas
Hedström för pension, och de 35 tjänstår, som erfordrades för hel pension,
utgjorde 1 år 7 månader 7 dagar. Denna skillnad hade medfört en nedsättning
av pensionsbeloppet med 324 kronor. Med hänsyn till att Sveriges
geologiska undersökning i ärendet framhållit, att de rön, som gjorts

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

107

under de av Hedström åren 1918 och 1919 under tjänstledighet från sagda
ämbetsverk verkställda praktiskt-geologiska undersökningarna, varit ämbetsverkets
egen verksamhet på området till nytta och jämväl i övrigt
till det allmännas gagn, och då han tillika under 11A läsår åren 1893 och
1894 varit anställd såsom amanuens i mineralogi och geologi vid Stockholms
högskola, syntes dessa tidsperioder å tillhopa 2 år 9 månader böra
få räknas honom till godo med 2/3 eller med 1 år 10 månader för en tillläggspension
till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen belöpte
sig till 5,724 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har ansett sig höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

81:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
233, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 9, avseende
jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att stalldrängen
vid Ultuna egendom Fredrik Theodor Hjelm må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 780 kronor.

Äng.

pension åt
stalldrängen
vid Ultuna
egendom
F. T. Hjelm.

Av handlingarna i ärendet’ inhämtas, att Hjelm, som är född den 11
december 1869, varit anställd såsom fodermarsk och stalldräng vid Ultuna
egendom sedan år 1905; att hans avlöningsförmåner under åren 1927—1931
utgjort i medeltal för år räknat omkring 1,060 kronor kontant avlöning
jämte naturaförmåner, värderade till sammanlagt omkring 575 kronor, eller
tillhopa omkring 1,635 kronor; att han fullgjort sina tjänståligganden
med nit och plikttrohet samt fört en hedrande vandel; att han förutom en
del lösöre icke äger några tillgångar; samt att hans arbetsförmåga på grund
av ledgångs- och muskelreumatism i benen och ryggen är så nedsatt, att
han endast till någon del kan sköta sin tjänst.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

108 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

VI. Handelsdepartementet.

82 :o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition
pension at Qr gy har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

JOTT6 CXtTCL #

läraren vid av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 21,
skolan^iGöte avseent^e handelsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre
borg J. E. L. extra läraren vid navigationsskolan i Göteborg Johan Enoch Ludvig Sehdlander.
lander må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnat
sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Selander, som är född den 2
oktober 1866, från och med höstterminen 1903 till och med vårterminen
1931 eller sålunda under 28 läsår i följd tjänstgjort såsom extra lärare vid
olika navigationsskolor, nämligen läsåren 1903/1904—1911/1912 vid navigationsskolan
i Stockholm, läsåren 1912/1913 och 1913/1914 vid navigationsskolan
i Härnösand samt läsåren 1914/1915—1930/1931 vid navigationsskolan
i Göteborg; att han huvudsakligen bestritt undervisning i matematik
och författningskunskap; att hans undervisningsskyldighet vid navigationsskolan
i Stockholm med omkring 2 lektionstimmar i veckan understigit
lägsta undervisningstid för ordinarie lärare men att hans undervisningsskyldighet
därefter beträffande timantal i medeltal för vecka
och läsår icke understigit vissa ordinarie lärares och under åtskilliga läsår
(höstterminen 1921—vårterminen 1926 samt höstterminen 1929—vårterminen
1931) överstigit det högsta timantalet för ordinarie lärare; att Selander
från och med höstterminen 1912 i medeltal för varje läsår i arvode
åtnjutit 3,546 kronor (förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
efter för oreglerade verk gällande grunder); att arvodet, inklusive
tillfällig löneförbättring, uppgått till 4,880 kronor under vart och
ett av läsåren 1921/1922—1925/1926, 3,700 kronor under läsåret 1926/1927,
4,000 kronor under läsåret 1927/1928, 3,877 kronor under läsåret 1928/1929
samt 4,880 kronor under vartdera läsåret 1929/1930 och 1930/1931; att Selander
i samband med den av 1931 års riksdag beslutade omorganisationen
av navigationsskolorna blivit uppsagd från sin befattning med utgången
av juli månad 1931; att Selander före anställningen vid navigationssko -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

loma under tio år tjänstgjort vid marinen samt avlagt underofficerssamt
styrmans- och sjökaptensexamen; samt att han under åren 1904 och
1905 under sammanlagt 7 1h månader uppehållit förordnanden såsom postexpeditör
vid centralpostkontoret i Stockholm.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Då Selanders tjänstgöringsskyldighet såsom extra lärare vid navigationsskolor
uppgått till ett timantal per vecka, som ungefär motsvarat
den ordinarie lärare åliggande undervisningsskyldigheten, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes honom. Med biträdande
av vad Kungl. Majit i sådant avseende föreslagit får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

83 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
233 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 10,
avseende handelsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre
arbetsförmannen vid lotsverket Nils Fredrik Lindström må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnat sin anställning vid lotsverket,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström, som är född den
6 april 1863, från och med den 12 september 1888 till och med den 6 maj
1891 eller sålunda under 2 år 7 månader 24 dagar var daglönare vid flottans
varv i Karlskrona; att han i egenskap av murare, förman och arbetsledare
tjänstgjorde under fortifikationsbefälhavaren i Karlskrona under
en tid av sammanlagt 16 år 4 månader 16 dagar under åren 1891—1898,
1900—1906 och 1909—1912; att han var anställd såsom självständig arbetsledare
under fyringenjören för hus- och vattenbyggnadsärendena hos lotsstyrelsen
under en tid av sammanlagt 8 år 7 månader 12 dagar under
åren 1921—1931; att hans arbetsinkomst utgjort under åren 1921—1930 i
medeltal omkring 3,200 kronor för år samt under år 1931, under vilket
år han arbetat för lotsverkets räkning under omkring 7 */» månader, 3,378
kronor eller 450 kronor för månad; samt att Lindström härjämte enligt
betings- eller kontraktsavtal åren 1900—1908 under en tid av 3 år 8 månader
15 dagar utfört vissa byggnadsarbeten för flottans varv i Karlskrona
ävensom såsom entreprenör utfört liknande arbeten under åren 1907 och

Utskottet.

Ang.

pension dt
förre arbetsförmannen

N. F. Lindström.

Ilo

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1908 för Karlskrona fortifikationsförvaltning samt under åren 1914 oell
1915 för dåvarande Karlskrona grenadjärregemente.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 25 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Johansson i Östersund,
Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping, Stendahl, Lindström och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp, Wikström,
Höglund i Göteborg, Rgberg och Carlsson i Solberga.

Reservation

vid punkten 33 (ang. pension åt tvätterskan Selma Alexandra Bergqvist
och skomakeriarbetaren K. E. Lindersson):

av herrar Johansson i Östersund, Bäcklund och Höglund i Göteborg,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker, att pension beviljas här avsedda anställningshavare.
Vad angår pensionsförmånernas storlek finner utskottet det av
Kungl. Maj:t för Lindersson föreslagna beloppet vara väl avvägt. I fråga
om Bergqvist har utskottet — under erinran att riksdagen tidigare i vissa
fall vid motsvarande anställningstid beviljat anställningshavare av ifrågavarande
kategori pension till det i motionen II: 453 för Bergqvist föreslagna
beloppet av 720 kronor — ansett sig böra tillstyrka, att pensionen
för Bergqvist bestämmes till sistnämnda belopp.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

lil

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och den i ämnet väckta motionen
II: 453, må medgiva, att tvätterskan vid Upplands
regementes tvättinrättning Selma Alexandra Bergqvist,
född Lundin, och skomakeriarbetaren vid samma
regementes intendenturverkstäder Karl Erik Lindersson
må från och med månaden näst efter den, varunder
de avgå från sina anställningar, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner, Selma Alexandra Bergqvist till belopp
av 720 kronor och Lindersson till belopp av 792
kronor.»