Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1932 kl. 3.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
örn pensionering av vissa arbetare vid Tumba bruk.
I skrivelse den 11 februari 1932 hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning
i fråga om pensionering av vissa vid riksbankens pappersbruk
vid Tumba anställda arbetare.
I nämnda skrivelse hava fullmäktige till en början, under hänvisning till
en vid skrivelsen fogad redogörelse rörande anställnings- och avlöningsförhållandena
för arbetarpersonalen vid Tumba bruk — vilken redogörelse här
icke torde behöva återgivas — såsom allmän motivering för sitt
förslag anfört följande:
De arbetare, som vunnit stadigvarande anställning vid bruket, kvarstanna
i regel i tjänst ända till dess de på grund av ålder nödgas lämna sin anställning.
Detta förhållande kan till viss del tillskrivas den specialutbildning,
som de egentliga pappersarbetarna få vid bruket och som gör, att de icke
utan svårighet kunna vinna anställning i sitt yrke utanför Tumba bruk.
då tillverkningen av papper därstädes så gott som uteslutande äger rum
för hand. Ordnad pensionering saknas för brukets arbetare. Denna omständighet
har medfört, att arbetare få kvarstanna i arbetet, så länge deras
kroppskrafter tillåta dem att utföra åtminstone sysslor av mindre ansträngande
art. I särskilda fall hava fullmäktige, då fullständig arbetsoförmåga
inträtt, tillerkänt vederbörande arbetare understöd. Sedan 1896
har detta förekommit i fråga örn sex personer.
Under sistförflutna året har den ordningen tillämpats, att arbetare, som
överskridit 70 års ålder, fått vidkännas inskränkning i arbetstiden med
därav föranledd reducerad avlöning.
Att draga försorg örn mindre arbetsför personal på sätt nu angivits
måste ur flera synpunkter anses mindre tillfredsställande. Vid sådant förhållande
och då pension eller understöd författningsenligt eller genom särskilda
beslut av riksdagen tillerkänts andra i statens tjänst anställda arbetare,
synes pensionering böra beredas jämväl i Tumba bruks tjänst an
ställd arbetarpersonal, som på grund av ålder eller sjukdom fått arbetsförmågan
väsentligt nedsatt.
Härtill bör emellertid läggas, att för närvarande arbetstillgången vid Tumba
bruk är förhållandevis ringa. Detta har sin orsak dels däri, att en större
beställning av papper, vilken medfört arbete för bruket under flera år, numera
är färdiglevererad utan att från annat håll nya beställningar erhållits,
dels ock den omständigheten, att avtalet med postverket örn leverans av
skrivstämpelpapper av ekonomiska skäl icke medgiver, att mer än en del
utav behovet av detta papper tillverkas vid Tumba bruk. Nu antydda för
Rihang
till riksdagens protokoll 19.12. 8 sami. 15 höft. (Nr 29.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
hållanden hava lett till bland annat, att driften vid bruket sedan hösten 1930
varit inställd under lördagar samt att under tiden efter den 1 november
1930 ett trettiotal arbetare måst entledigas. Inskränkningen av arbetstiden
har föranlett minskning av inkomsterna. Men även för bruket såsom sådant
är det givetvis förenat med olägenheter att hålla driften igång under endast
fem veckodagar. En ytterligare inskränkning av arbetarantalet synes därför
ofrånkomlig. Det låter sig dock icke göra att fortsätta entledigandet av de
senast antagna arbetarna, enär vid fortsatta entlediganden bruket skulle
komma att gå miste örn arbetare, som, anställda före år 1924, redan förvärvat
betydande yrkesskicklighet och vilka äro av stort värde för vidmakthållande
av en god rekrytering till de mera ansvarsfulla posterna. En pensionering
av de allra äldsta arbetarna synes i stället vara den naturligaste
utvägen för åstadkommande av jämvikt mellan arbetstillgång och arbetskraft
vid Tumba bruk.
Vad därefter angår frågan, hur pensioneringen lämpligen
bör ordnas, hava fullmäktige erinrat, att endast vissa grupper av statsanställd
arbetarpersonal hittills fått sin tjänstepensionering författningsenligt
reglerad. Visserligen hade under de senare åren åtskilliga förslag väckts örn
medgivande av pensionsrätt åt övriga ej pensionsberättigade arbetargrupper.
Intet av dessa förslag hade emellertid hittills ansetts böra genomföras. Vid
sådant förhållande syntes det fullmäktige icke heller vara lämpligt att nu
fastställa särskilda pensioneringsbestännnelser för personal vid Tumba bruk.
Pensionering av nämnda personal syntes i stället böra tillsvidare ordnas på
samma sätt, som för närvarande vore fallet beträffande flertalet personalgrupper,
för vilka icke funnes författningsenligt ordnad pensionering, nämligen
genom beslut av riksdagen efter prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall.
Enligt fullmäktiges mening böra till pensionering nu i första hand ifrågakomma
de arbetare vid bruket, som uppnått en levnadsålder av minst 70 år.
Antalet av dessa arbetare uppgår till 12, därav 11 män och 1 kvinna.
Samtliga hava varit anställda i brukets tjänst under en avsevärd tid, minst
32 och högst 76 år.
I fråga örn dessa personers anställnings- och avlöningsförhållanden
in. m. liava fullmäktige medelat följande uppgifter, nämligen
beträffande Per Johan Oscar Tyrenius, alt han, sorn är född den 21 oktober
1843, varit anställd vid bruket sedan 1 november 1855; att han arbetat
såsom andre formare till år 1918, varefter han arbetat å skiljerummet; att
han under de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit förutom
fri bostad och vedbrand kontant avlöning, som utgjort i medeltal 2 640
kronor för år; att hans kontanta avlöning f. o. m. sistnämnda dag uppgått
till 1 704 kronor för år i samband med att hans arbetstid inskränktes i
förhållande till den vanliga och att han tilldelades lättare arbete; samt att
hans arbetsförmåga är nedsatt;
beträffande Johan Leonard Odelius, att han. som är född den 29 september
1851, varit anställd vid bruket sedan den 1 november 1863; att han
under ett tiotal år arbetat såsom läggare och därefter till år 1918 såsom
Bankoutskuttets utlåtande Nr 29.
3
fuskare, då han tilldelades arbete å skiljerummet; att han under de senaste
fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit förutom fri bostad och vedbrand
kontant avlöning, som utgjort i medeltal 3 360 kronor för år; att
hans kontanta avlöning f. o. m. sistnämnda dag uppgått till 1 704 kronor
för år i samband med att arbetstiden för honom inskränktes i förhållande
till den vanliga och att han tilldelades lättare arbete; samt att hans arbetsförmåga
är nedsatt;
beträffande Carl Gustav Almqvist, att han, som är född den 20 februari
1852, varit anställd vid bruket sedan den 1 november 1864; att han arbetat
såsom läggare till år 1881, då han befordrades till förman, i vilken ställning
han arbetade till år 1926; att han efter sistnämnda år arbetat såsom vanlig
pappersarbetare, att han under de senaste fem åren före den 1 november
1930 åtnjutit förutom fri bostad med vedbrand kontant avlöning, som
utgjort i medeltal 3 420 kronor för år; att hans kontanta avlöning f. o. m.
sistnämnda dag uppgått till 1 800 kronor för år i samband med att arbetstiden
för honom inskränktes i förhållande till den vanliga och att han tilldelades
lättare arbete; samt att bans arbetsförmåga är nedsatt;
beträffande Frans Johan Nordqvist, att han, som är född den 12 februari
1847, varit anställd vid bruket sedan den 1 maj 1869; att han därefter och
till 1918 bestritt brandvaktssysslan; att lian f. o. m. sistnämnda år utfört
diverse arbeten; att han under senaste fem åren före den 1 november
1930 åtnjutit förutom fri bostad med vedbrand kontant avlöning, som utgjort
i medeltal 2 280 kronor för år; att hans kontanta avlöning f. o. m.
sistnämnda dag uppgått till 1 704 kronor för år i samband med att arbetstiden
för honom inskränktes i förhållande till den vanliga och att han tilldelades
lättare arbete; samt att han numera på grund av allmän kraftlöshet
och åderförkalkning är oförmögen till arbete;
beträffande Julian August Andersson, att han, som är född den 7 januari
1853, varit anställd vid bruket under tiden den 1 oktober 1866—27 maj 1872
samt sedermera från den 1 november 1876; att han arbetat vid gasverket
samt såsom eldare lill år 1918, varefter han arbetat såsom pappersarbetare;
att han under de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit förutom
fri bostad med vedbrand kontant avlöning, som utgjort i medeltal 2 820
kronor för år; att hans kontanta avlöning f. o. lii. sistnämnda dag uppgått
till 1 704 kronor för år i samband med att arbetstiden för honom inskränktes
i förhållande till den vanliga och alt han tilldelades lättare arbete; samt att
hans arbetsförmåga är nedsatt;
beträffande Johan Petter Andersson, att hail, som är född den 5 januari
1855, varit anställd vid bruket sedan den 1 november 1881; att han arbetat
såsom jordbruksarbetare till år 1883, då han genom olycksfall under tröskningsarbete
förlorade ena armen; att han efter sistnämnda år arbetat såsom
ångpanneeldare lill är 1903, varefter lian varit oxdräng samt utfört diverse
arbeten vid bruket; att lian under de senaste feni åren före den 1 november
1930 åtnjutit förutom fri bostad nied vedbrand kontant avlöning, som utgjort
i medeltal 2 640 kronor för är; att bans kontanta avlöning f. o. lii.
sistnämnda dag uppgått lill 1 704 kronor för år i samband nied att arbetstiden
för honom inskränktes i förhållande till den vanliga och att han tilldelades
lättare arbete; samt att bans arbetsförmåga på grund av sjukdom
(åderförkalkning) är avsevärt nedsatt och alt denna nedsättning med sannolikhet
är för framtiden bestående;
beträffande Nils Johan Stenbeck, att lian sorn är lödd den 20 september
1854, varit anställd vid bruket sedan den 1 oktober 1882, efter att dess -
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
förinnan varit anställd såsom svarvare vid statens järnvägars verkstäder;
att han innehar anställning vid bruket såsom formbindare; att han under
de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit, förutom fri bostad
med vedbrand, kontant avlöning, som utgjort i medeltal 4 800 kronor för
år; att hans kontanta avlöning f. o. m. samma dag uppgått till 3 600
kronor för år i samband med att arbetstiden för honom inskränktes i förhållande
till den vanliga;
beträffande Juhan Erik Larsson, att han, som är född den 15 december
1852, varit anställd vid bruket sedan den 1 april 1886; att han haft anställning
som kusk till år 1921, varefter han utfört diverse arbeten; att han under
de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit förutom fri bostad med
vedbrand kontant avlöning, som utgjort i medeltal 2 400 kronor för år;
samt att hans kontanta avlöning f. o. m. sistnämnda dag uppgått till 1 704
kronor för år i samband med att arbetstiden för honom inskränktes i förhållande
till den vanliga och att han tilldelades lättare arbete;
beträffande Axel Fredrik Dahlström, att han, som är född den 2 augusti
1855, varit anställd vid bruket sedan den 24 oktober 1888; att han började
sin anställning med att arbeta å mekaniska verkstaden, där han sedan blev
förman; att han under de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit
förutom fri bostad med vedbrand kontant avlöning, som utgjort i
medeltal 4 080 kronor för år; att hans kontanta avlöning f. o. m. sistnämnda
dag uppgått till 1 800 kronor för år i samband med att arbetstiden
för honom inskränktes i förhållande till den vanliga och att han tilldelades
lättare arbete; samt att han under senaste året varit på grund av sjukdom
oförmögen till arbete;
beträffande August Holmgren, att han, som är född den 26 augusti 1858.
varit anställd vid bruket sedan den 1 september 1899; att han dessförinnan
innehaft anställning vid Forsa pappersbruk; att han arbetat såsom andre
formare till år 1927, varefter han utfört arbete på skiljerummet; att han
under de senaste fem åren före den 1 november 1930 åtnjutit förutom fri
bostad med vedbrand kontant avlöning, som utgjort i medeltal 3 360 kronor
för år; samt att hans kontanta avlöning f. o. m. sistnämnda dag uppgått
till 1 704 kronor för år i samband med att arbetstiden för honom inskränktes
i förhållande till den vanliga och att han tilldelades lättare
arbete;
beträffande Johun Gottfrid Svensson, att han, som är född den 10 september
1861, varit anställd vid bruket sedan den 24 oktober 1873; att han
efter arbete under ett tiotal år såsom läggare befordrades till andre formare;
att han under de senaste fem åren före den 1 november 1931 åtnjutit förutom
fri bostad med vedbrand kontant avlöning, som utgjort i medeltal
3 480 kronor för år; samt att hans kontanta avlöning f. o. lii. sistnämnda
dag uppgått till 1 704 kronor för år i samband nied att arbetstiden inskränktes
i förhållande till den vanliga och att lian tilldelades lättare
arbete; samt
beträffande Lydia Karolina Andersson, född Nygren, att lion är född
den 20 augusti 1860 och sedan år 1898 änka efter lumparbetaren vid bruket
Axel Andersson; att hon år 1889 erhöll anställning vid bruket såsom lumparbeterska;
att hennes arbetsförmåga pa grund av sjukdom (tuberkulos) är
avsevärt nedsatt och att denna nedsättning nied sannolikhet är för framtiden
bestående; att hon förutom fri bostad nied vedbrand under de senare
åren uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1 800 kronor; samt att hon
efter sin avlidne make åtnjuter understöd nied 40 kronor i månaden.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
5
Enligt uppgift av förvaltaren vid bruket hava samtliga nu nämnda arbetare
under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de bästa vitsord för nit, uppförande
och skicklighet. Samtliga manliga arbetare utom Holmgren hava för trohet
och nit tilldelats Kungl, sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj.
En sammanställning av de sålunda lämnade uppgifterna örn ifrågavarande
arbetares levnadsålder och anställningstid visar följande siffror (under
rubriken »anställningstid» angives inom parentes det antal anställningsår,
som framkommer, därest — i anslutning till för statsförvaltningen i allmänhet
gällande regler örn beräkning av tjänstår för pension — hänsyn tages
endast till anställningsår efter 18 års ålder):
Levnadsår |
Anställningstid |
|
Tvrenius ........... |
..... 88 |
76 (70) |
Odelius ........... |
..... 80 |
68 (62) |
Ahnqvist ........... |
..... 79 |
67 (61) |
Nordqvist .......... |
..... 84 |
62 (62) |
Svensson ........... |
..... 70 |
58 (52) |
Andersson, Aug...... |
..... 78 |
55 (51) |
Andersson. J. P...... |
..... 76 |
50 (50) |
Stenbeck ........... |
..... 77 |
49 (49) |
Larsson ............ |
..... 79 |
45 (45) |
Dahlström.......... |
..... 76 |
43 (43) |
Holmgren .......... |
..... 73 |
32 (32) |
Andersson, Lydia . . . |
..... 71 |
42 (42) |
e hava härefter upptagit frågan om |
de pensionsbelopp |
som lämpligen i förevarande fall borde utgå. Härom anföra fullmäktige:
Det har synts fullmäktige vara skäligt, att vid bestämmande av pensionsbeloppen
hänsyn icke tages till den avlöning vederbörande för närvarande
uppbär, då denna avlöning givetvis påverkats av deras nuvarande på grund
av hög levnadsålder föranledda nedsatta arbetsförmåga. Icke heller synes
man böra avväga pensionsbeloppens storlek med hänsyn tagen till de avlöningsförmåner
vederbörande åtnjutit i genomsnitt under ett visst antal år
före uppnådda 70 levnadsår, vilken åldersgräns här förutsättes för pensionering.
I stället synes man böra utgå ifrån den avlöning, som under de
senaste fem åren utbetalats till arbetare i den ställning, som nu ifrågavarande
anställningshavare innehade under levnadsåldern 65—70 år.
En sammanställning av förhållandena i förevarande avseende giver följande
resultat:
Anställningshavare
Anställning vid en levnadsålder
av 65—-70 år
Beräknad
årslön exkl.
naturaförmåner
kronor
Naturaför måner kronor -
Summa
kronor
Tyrenius
Odelius
Almqvist
Nordqvist
andre formare ...... 3 720 400 4 120
guskare ............ 3 720 400 4 120
förman ............ 4 320 400 4 720
brandvakt .......... 3 000 400 3 400
6
Bcmkoutskottets utlåtande Nr 29.
Anställningshavare
Andersson, Aug.....
Andersson, J. P.....
Stenbeck...........
Larsson ...........
Dahlström .........
t [olmgren .........
Svensson ..........
Andersson, Lydia . . .
Anställning vid en levnadsålder
av 65—70 år
eldare .......
oxdräng ......
formbindare . .
kusk ........
förman ......
andre formare
andre formare
lumparbeterska
Beräknad |
Naturaför- |
Summa |
naturaför- måner |
måner kronor |
kronor |
kronor 3 120 |
400 |
3 520 |
2 640 |
400 |
3 040 |
4 800 |
800 |
5 600 |
2 640 |
400 |
3 040 |
4 320 |
400 |
4 720 |
3 720 |
400 |
4 120 |
3 720 |
400 |
4 120 |
1 800 |
225 |
2 025 |
I förestående sammanställning hava de åtnjutna naturaförmånerna upptagits
enligt följande värdering: 3 runi och kök 700 kronor, 2 rum och kök
500 kronor, 1 rum och kök 300 kronor samt enkelrum 200 kronor, varjämte
fri vedbrand uppskattats till 100 kronor för ordinarie arbetare och 25 kronor
för extra arbetare. Visserligen åtnjuta några av de i sammanställningen
upptagna arbetarna numera förmån av fri bostad örn 2 rum och kök. Men
då denna förmån först tillkommit huvudsakligen under de senaste tio åren,
medan dessförinnan samtliga arbetare endast hade 1 rum och kök, synes
rimligt, att i förevarande avseende endast räknas med fri bostad av sistnämnda
omfattning. En undantagsställning intager formbindaren Stenbeck,
som åtnjutit och fortfarande åtnjuter förmån av fri bostad örn 3 rum och kök.
Vidkommande härefter frågan örn pensionsbeloppens storlek hysa fullmäktige
den meningen, att det i förevarande fall näppeligen låter sig göra
att fastställa nämnda belopp enligt den praxis, som i allmänhet gäller vid
pensionering av arbetare i statens tjänst. Pensionsbeloppen skulle enligt
fullmäktiges mening i dylikt fall bliva för låga. Vad angår förevarande arbetargrupp,
torde nämligen hänsyn böra tagas till dc stora anspråk, som i
olika avseenden ställas på densamma. Den utbildade arbetaren vid pappersbruket
har att utföra ett precisionsarbete, som står på höjdpunkten av vad
som presteras inom pappersfabrikationen. Men dessutom måste nied hänsyn
till arbetets art ställas särskilt stora krav på hederlighet och pålitlighet hos
arbetaren. Visserligen har vid tillverkningen av sedelpapper utvecklats ett
noggrant och tillförlitligt kontrollsystem, men det oaktat måste det under
arbete varande materialet under olika tillverkningsstadier stå under förmännens
och arbetarnas vård och ansvar. Det bör också i detta sammanhang
framhållas, att under åratal något för sedlar avsett papper icke förkommit
eller kunnat utnyttjas i obehörigt syfte. Brukets arbetarpersonal
fyller de strängaste fordringar på ärbarhet och redbarhet. Detta förhållande
bör till stor del tillskrivas den goda anda, som kan sägas vara nedärvd
genom den betydelsefulla släkttradition, som utbildat sig bland arbetarna
vid bruket. Detta förhållande är av allra största värde för riksbanken.
Då pensioneringen torde få anses såsom en av dc största förmåner, som
äro förenade med anställning i statens tjänst, torde utsikterna att erhålla en
i förhållande till avlöningen väl avvägd pension ytterligare underlätta möjligheterna
att bevara en god arbetarpersonal vid Tumba bruk.
Vad nu sagts gäller givetvis icke arbetare vid bruket, vilka ej äro sysselsatta
med själva papperstillverkningen. Emellertid torde det vara förenat
med stora olägenheter att använda olika principer för pensioneringen av
arbetarna vid pappersbruket. Då därjämte, såsom framgår av framställ
-
Bankoutskottets utlåtande A!r 29.
7
ningen här nedan, skillnaden i avlöning mellan olika arbetargrupper vid
bruket medför, att för arbetare, som icke syssla med mera kvalificerat arbete,
de föreslagna pensionerna icke bliva osedvanligt höga, torde samma grunder
för pensioneringen böra tillämpas för samtliga arbetare.
Fullmäktige hava icke förbisett den invändningen mot de nu angivna
principerna för pensioneringen av arbetare vid Tumba bruk, att desamma
kunna tänkas få konsekvenser ifråga om pensioneringen av andra grupper
av i statens tjänst anställda arbetare. Med hänsyn till såväl den särställning,
pappersbruket intager, som även arbetets art och avlöningens storlek torde
likväl enligt fullmäktiges förmenande en dylik invändning sakna verklig
betydelse.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det icke vara orimligt, örn
pensionsbeloppen i förevarande fall avvägas enligt något så när samma
grunder som för ordinarie statsanställda, vilket icke minst motiveras med
den synnerligen långa anställningstid vid bruket, vederbörande i allmänhet
kunna uppvisa. Givetvis torde dock hänsyn böra tagas till den omständigheten,
att arbetarna vid Tumba bruk icke erlagt pensionsavgifter. I allmänhet
utgår pension till befattningshavare i statens tjänst med motsvarande
avlöning med belopp, utgörande omkring 65 procent av avlöningen. Därvid
anses 2/s av pensionen motsvara .statens bidrag och 1/3 såsom befattningshavarens
tillskott genom erläggande av pensionsavgifter. Den del av pensionen,
som motsvarar statens bidrag, utgör således något mer än 40 procent
av avlöningen. 1 förevarande fall synas därför pensionsbelopp, utgörande
40 procent av avlöningen, kunna anses såsom skäliga.
Emellertid torde det vara lämpligt att, lill undvikande av alltför växlande
pensionsbelopp, sammanföra ifrågavarande manliga arbetare i vissa grupper.
Sålunda torde till en första grupp böra hänföras förmän med en
avlöning av 4 720 kronor, varav 40 procent utgör 1 888 kronor. Pensionen
torde för denna grupp böra fastställas efter sedvanlig avrundning till 1 896
kronor. Till en andra grupp synas böra hänföras de arbetare, som
tjänstgjort såsom andre formare och guskare med en avlöning av 4 120
kronor, varav 40 procent utgör 1 648 kronor. Pensionen torde för denna
grupp sålunda böra fastställas till 1 656 kronor. Till en tredje grupp
synas övriga arbetare böra hänföras. Avlöningarna variera i denna grupp
mellan 3 520 kronor och 3 040 kronor. Medeltalet härav utgör 3 320 kronor,
vilket belopp torde böra betraktas såsom avlöning i förevarande fall. Härav
utgör 40 procent 1 328 kronor. Pensionen torde alltså för denna grupp böra
fastställas till 1 332 kronor.
En särställning intager formbindaren Stenbeck. Han kan icke direkt hänföras
till arbetarpersonalen utan torde snarare betraktas såsom konstförvant.
Hans inom vårt land erkända skicklighet inom ifrågavarande yrke har
otvivelaktigt varit av utomordentlig betydelse för Tumba bruk. Det synes
därför skäligt, att lian erhåller en pension, som motsvarar de löneförmåner
han under många ar lill den 1 november 1930 åtnjutit. Enligt sammanställningen
här ovan utgjorde hans avlöning 5 600 kronor. Härav utgör 40 procent
2 240 kronor. Pensionen för Stenbeck torde böra fastställas till eli
belopp av 2 244 kronor.
Beträffande slutligen lumparbetcrskan Ludia Andersson har i sammanställningen
ovan angivits en avlöning av sammanlagt 2 025 kronor. Härav
utgör 40 procent 810 kronor. Emellertid torde pensionen för henne böra
fastställas lill 900 kronor, då del lill henne utgående änkeunderstödet samtidigt
kommer att indragas.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet.
Beträffande en av förevarande arbetare, nämligen Holmgren, skulle möjligen
kunna sättas i fråga, att med hänsyn till tjänstårens antal pensionen
borde något reduceras. Då emellertid Holmgren före anställningen vid Tumba
pappersbruk arbetat vid andra pappersbruk och sålunda redan då var fullt
yrkesutbildad, synas starka skäl tala för, att pensionsbeloppet för honom
icke reduceras. I annat fall skulle måhända svårigheter uppkomma för
pappersbruket att vid behov kunna erhålla yrkesutbildad personal utifrån.
Ä de nu föreslagna beloppen bör dyrtidstillägg icke utgå.
Angående tidpunkten för pensioneringens ikraftträdande samt i fråga örn
möjligheterna för arbetarna att efter pensionering kvarbo vid bruket hava
fullmäktige slutligen anfört följande:
Vad angår tidpunkten, då här avsedda arbetare böra överföras på pensionsstat,
torde densamma böra fastställas till den 1 juli 1932, dock med
undantag för Stenbeck. Med hänsyn till Stenbecks särskilda yrkesskicklighet
är det av betydelse för pappersbruket att kunna draga nytta därav, så
länge han är i stånd att deltaga i arbetet. Fullmäktige hålla före, att det
bör få ankomma på fullmäktige att besluta, när Stenbeck bör överföras på
pensionsstat.
Till sist vilja fullmäktige erinra därom, att vid Tumba bruk ofta förekommer,
att arbetarna generation efter generation äro anställda vid bruket. Eli
betydande antal av nu förevarande arbetare äro födda inom brukets område
och hava vuxit upp därstädes. Det synes därför skäligt, att de beredas
tillfälle att även under sin återstående livstid kvarbo vid bruket. Möjlighet
härtill torde även kunna beredas, då för närvarande god tillgång till bostäder
finnes vid Tumba bruk. Fullmäktige förutsätta, att brukets ledning
mot skälig hyresersättning upplåter bostäder åt de pensionärer, som så önska.
Under åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt,
att bankoutskottet ville föreslå riksdagen medgiva, att envar av följande
arbetare vid Tumba bruk måtte, räknat från och med den 1 juli 1932, under
sin återstående livstid av brukets medel uppbära årlig pension, därå dyrtidstillägg
ej må utgå, till följande belopp, nämligen Nils Johan Stenbeck
2 244 kronor, envar av Carl Gustav Almqvist och Axel Fredrik Dahlström
1 896 kronor, envar av Per Johan Oscar Tyrenius, Johan Leonard Odelius,
August Holmgren och Johan Gottfrid Svensson 1 656 kronor, envar av Frans
Johan Nordqvist, Johan August Andersson, Johan Petter Andersson och
Johan Erik Larsson 1 332 kronor samt slutligen Lydia Karolina Andersson,
född Nygren, 900 kronor; dock med rätt för fullmäktige att låta med pensioneringen
av Stenbeck anstå, till dess fullmäktige så finna lämpligt.
Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, saknas för närvarande en ordnad
pensionering för den vid riksbankens pappersbruk vid Tumba anställda
arbetarpersonalen. Bruket har emellertid dragit försorg örn äldre arbetare
på sådant sätt, att dessa fått kvarbliva i anställning, så länge de kunnat
utföra åtminstone mindre ansträngande sysslor. Under den senaste tiden
har därvid tillämpats den ordningen, att arbetare, som överskridit 70
Bankoutskottets utlåtande A''r 20.
9
års ålder, fått vidkännas minskning av arbetstiden med därav följande
nedsättning i avlöningen.
Även om olägenheterna nied detta sätt att bereda utkomst at icke fullt
arbetsduglig personal varit mindre framträdande, så länge arbetstillgången
vid bruket varit god, medför berörda anordning med nu rådande arbetsförhållanden
vid Tumba bruk ett hinder för ett rationellt ordnande av bruksdriften.
För undanröjande av detta hinder är det enligt utskottets mening
önskvärt, att en direkt pensionering av de äldsta arbetarna äger runi.
Av skäl, som fullmäktige i sin skrivelse anfört, torde emellertid några
generella grunder för pensionering av arbetarpersonalen vid Tumba bruk
icke för närvarande lämpligen böra genomföras. I avvaktan på lösningen
av den sedan länge aktuella frågan örn åvägabringande av pensioneringsbestämmelser
för arbetarpersonal i allmänhet i statens tjänst torde pensionering
av brukets arbetare i stället böra äga runi efter en prövning
av riksdagen i varje särskilt fall.
Det förslag i sådant hänseende, sorn av fullmäktige nu framlagts, avser
pensionering av sådana arbetare lid bruket, vilka uppnått 70 ars alder.
Inom utskottet har ifrågasatts, att åtgärder skulle vidtagas för pensionering
även av arbetare nied något lägre ålder, förslagsvis 67 eller 65 år. Då
emellertid nu ej är fråga om antagande av generella pensioneringsgrunder,
har utskottet ansett sig icke böra föreslå fixerandet av någon bestämd åldersgräns
för pensionering. Det torde böra ankomma på bruksledningen oell
fullmäktige i riksbanken att, utan att tillsvidare vara bundna av bestämda"
regler beträffande ålder för arbetarnas avgång ur tjänst, successivt framlägga
förslag örn pensionering, i den män detta finnes påkallat för ett
lämpligt ordnande av arbetsförhållandena vid bruket. Utskottet biträder
alltså fullmäktiges förslag nied avseende å omfattningen av den pensionering,
som nu bör äga ruin.
Vad angår storleken av de pensioner, sorn i förevarande fall böra
beviljas, skulle dessa enligt fullmäktiges förslag utgöra — nied bortseende
dels från formbindaren Stenbeck och lumparbeterska!! Lydia Andersson,
till vilka utskottet senare återkommer, dels från arbetaren J. A. Andersson,
vilken enligt utskottet tillhandakommet meddelande avlidit den 19 mars
1932 — för Almqvist och Dahlström 1 896 kronor, för Tyrenius, Odelius,
Holmgren och Svensson 1 656 kronor samt för Nordqvist, J. P. Andersson
och Larsson 1 832 kronor för år. Fullmäktige hava förutsatt, att dyrtidstilllägg
icke skulle utgå å nämnda belopp. Enligt utskottets mening böra
emellertid, så länge dyrtidstillägg utgå å pensioner av statsmedel i allmänhet,
jämväl pensionerna för bär ifrågavarande personer sa avvägas, att
dyrtidstillägg å beloppen kunna i vanlig ordning beräknas.
Efter den omräkning av pensionsbeloppen, sorn erfordras för all pensionerna
nied därå belöpande dyrtidstillägg, beräknade enligt nu gällande
Falunni lill riksdagens protokoll tito?, ti sand. 15 höft. (.Yr 20.) 2
1(1
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
grunder, skola giva samma totalförmåner, som avses i fullmäktiges förslag,
skulle beloppen bliva respektive 1 644 kronor, 1 416 kronor och 1 128 kronor.
Dessa belopp kunna synas något höga i förhållande till de pensioner,
sorn i allmänhet plägat beviljas åt arbetare i statstjänst. Utskottet delar emellertid
fullmäktiges mening därom, att de jämförelsevis höga avlöningar, som
utgått i dessa fall, de osedvanligt långa anställningstider, ifrågavarande arbetare
kunna räkna, samt de särskilda förhållanden i övrigt, vilka äro rådande
vid 1 umba bruk, göra det påkallat att pensionsbeloppen för ifrågavarande
personer icke tillmätas alltför knappt. Icke minst bör vid detta spörsmåls bedömande
tagas hänsyn därtill, att arbetarna i fråga på grund av vid
bruket hittills tillämpad praxis haft anledning räkna med att få kvarstanna i
tjänst, så länge de förmått utföra arbete av mindre ansträngande beskaffenhet.
Pa grund av vad nu anförts finner utskottet någon väsentlig erinran
icke vara att göra mot fullmäktiges förslag. I syfte att säkerställa, att ett
föregripande av en blivande prövning av frågan om generella pensionerings -grunder för den här avsedda arbetarpersonalen undvikes, har utskottet emellertid
ansett sig böra ifrågasätta någon jämkning nedåt av de föreslagna
beloppen, förslagsvis till 1 596 kronor för Almqvist och Dahlström, till 1 368
kronor för Tyrenius, Odelius, Holmgren och Svensson samt till 1 092 kronor
för Nordqvist, J. P. Andersson och Larsson.
Vad angår formbindaren Stenbeck, har utskottet med hänsyn till vad
fullmäktige anfört intet att erinra mot att honom tillerkännes ett pensionsbelopp,
som — inklusive dyrtidstillägg — giver ungefär den totala pensionsförmån,
som av fullmäktige föreslagits. I enlighet härmed förordar utskottet
för Stenbeck en pension av 1 968 kronor.
I fråga örn lumparbeterskan Lydia Andersson har utskottet däremot funnit
det av fullmäktige föreslagna pensionsbeloppet — vilket efter avdrag
av dyrtidstillägg motsvarande belopp utgör endast 756 kronor årligen —
vara alltför lågt i förhållande till de pensioner, som i allmänhet plägat tillerkännas
arbeterskor i statstjänst. Med hänsyn till Lydia Anderssons tjänstetid
har utskottet ansett pensionen böra fastställas till 900 kronor årligen,
varå — liksom på samtliga övriga här avsedda pensioner — dyrtidstillägg i
vanlig ordning bör utgå.
Mot vad fullmäktige i övrigt anfört och föreslagit finner utskottet icke
anledning till erinran.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att envar av följande
anställningshavare vid Tumba bruk må, räknat från och med
den 1 juli 1932, under sin återstående livstid av brukets medel
uppbära årlig pension med nedan angivna belopp, nämligen
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
11
Nils Johan Stenbeck 1 968 kronor, Carl Johan Ahnqvist och
Axel Fredrik Dahlström 1 596 kronor, Per Johan Oscar Tyrenius,
Johan Leonard Odelius, August Holmgren och Johan
Gottfrid Svensson 1 368 kronor, Frans Johan Nordqvist, Johan
Petter Andersson och Johan Erik Larsson 1 092 kronor samt
Lydia Karolina Andersson, född Nygren, 900 kronor; dock
med rätt för fullmäktige att låta med pensionering av Stenbeck
anstå, till dess fullmäktige finna lämpligt.
Stockholm den 12 april 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm,
Lindgren, Stendahl, Berling, Bjurström, Bodin och Lindström;
från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Höglund i Göteborg, Leffler, Olson i Göteborg och Hammarlund.
Reservation
av herrar Lindgren, Stendahl, Rodin, Olson i Göteborg och Hammarlund,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår---kunna i vanlig ord
ning
beräknas (lika med utskottets yttrande sid. 8—9).
Efter den omräkning — — — och 1 128 kronor. Dessa belopp hava
synts utskottet vara alltför höga i förhållande till de pensioner, som
i allmänhet plägat beviljas åt arbetare i statstjänst. Sålunda må erinras,
att förmän bland kvalificerade yrkesarbetare i statsanställning,
t. ex. vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, hittills regelmässigt icke
erhållit högre pensionsbelopp än 1 452 kronor årligen; jämväl för övriga
i fullmäktiges skrivelse avsedda grupper äro de ifrågasatta pensionerna
högre än hittills i närmast jämförliga fall vanliga pensionsbelopp. Till
stöd för sitt förmånligare förslag hava fullmäktige åberopat bland
annat, att särskilda skäl i förevarande fall talade för att pensionsbeloppen
ställdes i direkt förhållande till de utgående lönerna samt att
12
Bankoutskottets utlåtande .Yr 29.
de synnerligen långa anställningstider, varom här är fråga, motiverade
en gynnsammare pensionsberäkning än i allmänhet. För sin del vill utskottet
häremot framhålla att, även örn den för Tumba bruks arbetare tillämpade
lönenivån otvivelaktigt är högre än för yrkesutbildad arbetarpersonal i
allmänhet i statstjänst, denna omständighet icke synes utgöra tillräckligt
skäl för en avvägning av pensionsbeloppen på sätt i fullmäktiges förslag
skett, enär pensionerna för olika grupper av arbetarpersonal i statsanställning
hittills icke plägat i nämnvärd mån varieras med hänsyn till förefintliga
skiljaktigheter i lönenivån. Vidare må erinras, att det förhållandet,
att arbetarna i fråga fått under osedvanligt lång tid kvarstå i tjänst med
en i förhållande till arbetsprestationerna tämligen gynnad avlöningsställning,
i och för sig inneburit en betydande förmån, som knappast lärer böra
föranleda en undantagsställning i pensionshänseende. På grund av vad nu
anförts har utskottet ansett de av fullmäktige föreslagna pensionsbeloppen
böra, i närmare anslutning till hittillsvarande praxis beträffande pensionering
av arbetarpersonal i statstjänst, nedsättas till 1 452 kronor för Almqvist
och Dahlström, till 1 260 kronor för Tyrenius, Odelius, Holmgren och
Svensson samt till 996 kronor för Nordqvist, J. P. Andersson och Larsson.
Vad angår formbindaren Stenbeck -—--icke anledning till erinran
(lika med utskottets yttrande sid. 10).
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att envar av följande
anställningshavare vid Tumba bruk må, räknat från
och med den 1 juli 1932, under sin återstående livstid av brukets
medel uppbära årlig pension med nedan angivna belopp,
nämligen Nils Johan Stenbeck 1 968 kronor, Carl Johan Almqvist
och Axel Fredrik Dahlström 1 452 kronor, Per Johan
Oscar Tyrenius, Johan Leonard Odelius, August Holmgren
och Johan Gottfrid Svensson 1 260 kronor, Frans Johan
Nordqvist, Johan Petter Andersson och Johan Erik Larsson
996 kronor samt Lydia Karolina Andersson, född Nygren,
900 kronor; dock med rätt för fullmäktige att låta med pensionering
av Stenbeck anstå, till dess fullmäktige finna
lämpligt. ■>
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1932.