Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Kr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1932 kl. 3.S0 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef
en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pension
sr ät t.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1932 dagtecknad proposition nr
234, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att distriktschefen vid statens järnvägar Gösta Emil Löfmarck
må, för den händelse han före uppnådd pensionsålder av 65 år avgår ur
statens järnvägars tjänst för att tillträda anställning såsom verkställande
direktör hos svenska järnvägsföreningen och svenska järnvägarnas arbetsgivarförening,
utan hinder därav vid uppnådda 65 levnadsår från statens
järnvägar komma i åtnjutande av den pension, vartill han varit berättigad,
därest han då kvarstått i tjänst, med rätt för Löfmarck att, örn
han före uppnåendet av 65 års ålder på grund av sjukdom nödgas lämna
omförmälda anställning i enskild tjänst med avstående av därmed förenad
lön, redan från tidpunkten för avgången från sistherörda anställning
erhålla pension från statens järnvägar.

Med eget utlåtande den 20 februari 1932 har järnvägsstyrelsen överlärrtnat
en till Kungl. Majit ställd skrift, däri distriktschefen Löfmarck —
under förutsättning att han erhölle pension enligt 14 § 1 mom. första
stycket av kommunikationsverkens pensionslag (nr 254:1920) — anhållit
örn avsked ur statens järnvägars tjänst från och med den 1 juli 1932.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfmarck är född den 6 januari
1872; att han, efter att år 1895 hava blivit antagen till elev vid statens
järnvägar, år 1898 erhöll anställning såsom extra ordinarie tjänsteman vid
verket och samma år befordrades till innehavare av tjänst å ordinarie stat;
att han den 1 augusti 1913 lämnade statens järnvägars tjänst för att tillträda
enskild anställning; att han vid ingången av år 1915 ånyo tillträdde
ordinarie befattning vid statens järnvägar; att han den 23 oktober 1914
konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari 1915 vara
byråchef vid statens järnvägar; att lian den 7 december 1917 konstituerades

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. 1\ höft. (Nr 27—28.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

och förordnades till distriktschef vid statens järnvägar från och med den
1 januari 1918; att Löfmarck på grund av Kungl. Maj:ts särskilda beslut
från och med den 1 juli 1920 innehaft förordnande såsom distriktschef vid
statens järnvägar; samt att det senast meddelade förordnandet gäller fölen
tid av 5 år, räknat från och med den 1 januari 1982.

I sitt förenämnda utlåtande har järnvägsstyrelsen förklarat sig anse
att, enär Löfmarck vid avgång från och med den 1 juli 1932 innehade
minst tolv års förordnande såsom distriktschef, han enligt styrelsens förmenande
vid avgången vore berättigad till pension jämligt det av honom
åberopade författningsrummet. Avvikande mening har emellertid anförts
av föredraganden i ärendet, byråchefen Iacobi, vilken framhållit
att, enär Löfmarck vid tillträdet av distriktschefsförordnandet innehaft
ordinarie tjänst vid statens järnvägar, han enligt gällande bestämmelser
borde i pensionshänseende behandlas såsom en ordinarie tjänsteman, tillsatt
genom konstitutorial, på grund varav för Löfmarck gällde en pensionsålder
av 65 år.

I ärendet har kommunikationsverkens lönenämnd avgivit infordrat utlåtande.
Lönenämnden har däri till en början lämnat en redogörelse för
innehållet i och tillkomsten av ifrågavarande stadganden i kommunikationsverkens
pensionslag samt därefter anfört, bland annat, följande:

Av de författningsbestämmelser med därtill hörande motiveringar, som
sålunda återgivits, syntes det nämnden framgå, att Löfmarck, som vore
född år 1872 och, så vitt för nämnden vore känt, alltjämt vore i besittning
av oförminskad arbetsförmåga, icke kunde med stöd av pensionslagens
bestämmelser beredas pension, därest han den 1 juli 1932 på egen
begäran avginge från tjänsten. För Löfmarck inträdde rätt till pension
först vid fyllda 65 år, därest han icke dessförinnan på grund av sjukdom
eller dylikt bleve oförmögen till vidare tjänstgöring.

Det syntes emellertid nämnden kunna dragas i tvivelsmål, huruvida de
särskilda bestämmelser, som i 13 § 2 mom. pensionslagen meddelats rörande
distriktschefs pensionsrätt, verkligen kunde anses i allo lämpliga
och ändamålsenliga.

Det syntes nämnden önskvärt, att en lagändring på denna punkt komme
till stånd. Nämnden ville därför förorda, att spörsmålet härom
hänskötes till 1930 års pensionssakkunniga för att tagas i övervägande vid
pågående utredningsarbeten angående revision av kommunikationsverkens
pensionsförfattningar.

Ehuru Löfmarck icke syntes vid avgång ur tjänst vid den i hans ansökan
angivna tidpunkten kunna författningsenligt komma i åtnjutande
av pension från statens järnvägar, syntes det dock nämnden med hänsyn
till de brister, som enligt nämndens mening vidlådde vissa bestämmelser
i nu gällande pensionslag, knappast vara med billighet förenligt, att han,
som alltsedan den 1 januari 1918 innehaft distriktschefs!jänst vid statens
järnvägar, skulle gå miste örn pensionsförmån. Härtill komme dessutom,
att vissa sakliga skäl syntes nämnden tala för att Löfmarck tillerkändes
den pension, som eljest vore för distriktschef stadgad. Enligt vad för
nämnden blivit upplyst, hade sökanden för avsikt att antaga ett honom
lämnat erbjudande att övergå i svenska järnvägsföreningens och svenska

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

3

järnvägarnas arbetsgivarförenings tjänst såsom dessa föreningars verkställande
direktör, under förutsättning att lian, efter för detta syfte erhållet
avsked från sin distriktsehefstjänst, finge uppbära pension från statens
järnvägar. I betraktande av de bekymmersamma ekonomiska förhållanden,
varunder en stor del av landets enskilda järnvägar för närvarande
arbetade, måste det anses vara icke blott ett de enskilda järnvägarnas intresse
utan även — särskilt i betraktande av de betydande summor av
statliga och andra allmänna medel, som vore nedlagda i de enskilda järnvägarna
— ett allmänt samhälleligt intresse, att en person med Löfmareks
erkänt stora kapacitet såsom järnvägsman i ledande ställning sattes i tillfälle
att mottaga det gjorda erbjudandet.

På grund av det anförda och då ett bifall till den föreliggande ansök f ningen

enligt nämndens mening förutsatte, att riksdagen därtill lämnade
sitt medgivande, har nämnden förordal, att Kungl. Majit måtte ingå till
1932 års riksdag med proposition i ärendet.

Statskontoret har vidare avgivit infordrat utlåtande i ärendet. I fråga
örn innebörden av åberopade lagbestämmelser har statskontoret anslutit
sig till den mening, som uttalats av kommunikations verkens lönenämnd.
Därefter har ämbetsverket anfört följande:

Enligt vad av kommunikationsverkens lönenämnds utlåtande frainginge,
skulle Löfmareks avgång från distriktschefstjänsten redan vid nämnda
tidpunkt vara föranledd av hans avsikt att antaga ett anbud att övergå
i svenska järnvägsföreningens och svenska järnvägarnas arbetsgivarförenings
tjänst såsom verkställande direktör. Örn, såsom nämnden framhållit,
en sådan anordning befunnes böra från statens sida befrämjas,
förelåge givetvis anledning att söka på något sätt underlätta genomförandet.

Med hänsyn till att Löfmarck innehade sin distriktsehefstjänst på förordnande
syntes den anordningen icke kunna ifrågakomma att låta honom
nied åtnjutande av tjänstledighet lönlös kvarstå i statens järnvägars tjänst
intill uppnådd pensionsålder, en utväg som eljest måhända kunnat anlitas.
Ej heller vore statskontoret benäget att tillstyrka utverkande av pension
åt Löfmarck, örn denna, såsom med framställningen syntes åsyftas, skulle
börja utgå redan vid den tilltänkta avgången från befattningen vid statens
järnvägar. Enligt statskontorets mening kunde det nämligen knappast
anses föreligga anledning för staten att bereda honom pension tidigare
än han vid kvarstående i tjänst vid statens järnvägar skulle hava
tillträtt sådan förmån. Emellertid syntes anledning förefinnas till det antagande,
att Löfmareks huvudsakliga intresse vore riktat på att få pension
för sin långvariga statstjänst och att det vöre av mera underordnad
betydelse för honom, örn denna förmån icke skulle komma att utgå förr än
lian uppnått den stadgade pensionsåldern. Det syntes därför statskontoret,
som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter det borde tagas i
övervägande, huruvida icke föreliggande framställning kunde såtillvida
vinna beaktande, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkade medgivande
därtill, att Löfmarck, som syntes kunna räkna mer än 35 tjänstår i statens
tjänst och under fulla 30 år erlagt avgift för egen pensionering, finge
vid uppnådda 65 levnadsår tillträda pension från statens järnvägar till
belopp av 6,996 kronor årligen.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Av vad i ärendet anförts torde få anses framgå, att Löfmarck, örn lian
På egen begäran erhåller avsked från sin distriktschefsbefattning från
och med den 1 juli 1932, författningsenligt icke kan komma i åtnjutande
av pension på grund av sin anställning vid statens järnvägar, enär han
vid nämnda tidpunkt icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern
av 65 år. Däremot uppfyller Löfmarck i fråga örn antalet tjänstår och
med avseende å erlagda pensionsavgifter villkoren för åtnjutande av hel
tjänstepension från statens järnvägar.

Med hänsyn till de skäl, som åberopats till stöd för Löfmarcks ansökning
om pension — och särskilt i betraktande av det förhållandet, att det även
ur statsverkets synpunkt måste anses vara av intresse, att Löfmarck blir
i tillfälle att emottaga den honom erbjudna befattningen i svenska järnvägsföreningens
tjänst — finner jag mig emellertid höra tillstyrka, att
åtgärd vidtages för beredande av pension åt Löfmarck. Beträffande formen
härför ansluter jag mig i huvudsak till statskontorets förslag. Nämnda
förslag, vilket såsom av det föregående framgår innebär, att Löfmarck
efter uppnåendet av den för honom gällande pensionsåldern, 65 år, skall
äga uppbära pension, såsom om han intill nämnda ålder kvarstått i statens
järnvägars tjänst, torde dock skäligen böra modifieras genom medgivande,
att, därest Löfmarck på grund av sjukdom nödgas före uppnådd ålder
av 65 år lämna omförmälda anställning i enskild tjänst med avstående av
därmed förenad lön, han redan då må tillträda statspensionen.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats,
har utskottet ansett sig höra tillstyrka bifall till det av Kungl. Majit
framlagda förslaget.

UtskoHet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

Stockholm den 12 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Stendahl, Bjurström, Bodin,
Lindström och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Wikström, Höglund i Göteborg,
Carlsson i Solberga*. Leffler, Svedman* och Hammarlund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.