Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 23 iebruari 1!)32 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående begravningshjälp
efter avliden pensionstagare av marinens
stammanskap.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 50, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att,
med upphävande av det av 1917 års riksdag enligt dess skrivelse nr 10
meddelade beslutet i fråga örn begravningshjälp efter avliden pensionstagare
av marinens stammanskap, besluta, att sådan begravningshjälp skall utbetalas
enligt bestämmelserna i § 9 reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för
pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap.

Reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för pensionering av flottans och
lotsverkets gemenskap innehåller i § 9 bestämmelser, enligt vilka i begravningshjälp
efter avliden pensionstagare bestås två månaders pension.

Dessa bestämmelser äga alltjämt tillämpning — förutom på viss personal
av lots- och fyrstaten, som enligt äldre stadganden åtnjuter pension
genom flottans pensionskassa — även på de vid marinen anställda
förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare. Däremot
gälla beträffande pensionstagare av marinens stammanskap sedan år
1917 särskilda bestämmelser i fråga om begravningshjälpens belopp.
Nämnda års riksdag (R. skr. nr 10) medgav nämligen, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 268, att begravningshjälp efter avliden
pensionstagare av marinens stammanskap finge utgå med 75 kronor.

Vid tiden för 1917 års riksdags nyss omförmälda beslut ägde marinens
manskap uppbära pension genom flottans pensionskassa allenast jämlikt
förenämnda reglemente av den 31 oktober 1879 jämte förhöjning i pensionen
enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 (nr 109). Det högsta pensionsbelopp,
som kunde utgå enligt dessa författningar, utgjorde 360 kronor årligen,
och den högsta begravningshjälp, som enligt förut återgivna stadgande
i § 9 av samma reglemente kunde utgå, var följaktligen 60 kronor.
Riksdagens medgivande till utbetalande av begravningshjälp till belopp av
75 kronor innebar alltså en höjning av begravningshjälpens belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. X sami. 7 höft. (Nr 12.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

Genom sedermera tillkomna bestämmelser angående pensionstillägg och
pensionsförhöjning m. m. hava emellertid pensionerna för marinens stammanskap
undergått en väsentlig förhöjning. Det lägsta pensionsbelopp,
som sålunda nu utgår till avskedad beställningshavare, utgör 804 kronor
eller 67 kronor för månad, och det högsta pensionsbeloppet utgör 1,404
kronor eller 117 kronor för månad. Såsom härav framgår understiger
den enligt 1917 års riksdags beslut utgående begravningshjälpen, 75 kronor,
avsevärt icke allenast det högsta belopp, nämligen 234 kronor, utan
även det lägsta belopp, nämligen 134 kronor, som skulle i begravningshjälp
utgå till stärbhus efter avliden pensionstagare av marinens stammanskap,
därest denna förmån beräknades jämlikt stadgandet i § 9 av 1879
års pensioneringsreglemente.

Direktionen över flottans pensionskassa har i skrivelse den 28 april 1931
:— med framhållande att direktionen på grund av det av 1917 års riksdag
meddelade beslutet angående beloppet av begravningshjälp efter pensionstagare
av marinens stammanskap vore förhindrad att i begravningshjälp
efter sådan pensionstagare utbetala högre belopp än 75 kronor, trots att
detta belopp understege vad som skulle utgå vid tillämpning av § 9 i 1879
års reglemente — hemställt, att sådan begravningshjälp ånyo hnge utgå
enligt sistnämnda författningsrum. Till stöd för sin framställning har direktionen
åberopat, att ett bidrag med 75 kronor till begravningen av nu
ifrågavarande pensionärer måste anses alltför lågt samt att i andra liknande
fall väsentligt högre belopp utginge. Sålunda utgåves begravningshjälp till
efterlevande efter de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare m. fl. med lägst 136 kronor och högst 210
kronor, varjämte enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, begravningshjälp
utginge med högst 300 kronor och enligt gällande avlöningsreglemente
för fast anställt manskap vid försvarsväsendet den 11 maj 1928
(nr 128) — därest avliden beställningshavares begravning icke verkställdes
genom vederbörande myndighets försorg -— utbetalades begravningshjälp
med högst 211 kronor 20 öre.

Marinförvaltningen och statskontoret hava icke haft något att erinra
mot den av direktionen över flottans pensionskassa gjorda framställningen.

Föredragande departementschefen, som i likhet med direktionen funnit
den nu bestämda begravningshjälpen — 75 kronor — efter avliden pensiontagare
av marinens stammanskap alltför låg, har tillstyrkt direktionens omförmälda
framställning och härvid meddelat, att vid ett bifall till densamma
begravningshjälpen i förevarande fall bomme att utgå med ett
belopp av lägst 134 kronor och högst 234 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen. I

I likhet med föredragande departementschefen och de i ärendet hörda
myndigheterna finner utskottet skäligt, att begravningshjälpen efter avliden

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

3

pensionstagare av marinens stammanskap, nu utgående med ett belopp av
75 kronor, förhöjes. I sådant avseende har utskottet intet att erinra mot
det i föreliggande proposition framlagda förslaget, att bestämmelserna i § 9 i
1879 års reglemente för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
ånyo bringas i tillämpning för ovannämnda personal. Med biträdande av
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning får utskottet sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den 23 februari 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson i
Östersund, Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping, Stendahl och Lindström;

från andra kammaren: herrar Svensson i Betingetorp, Höglund i Göteborg, Ryberg,
Leffler, Törnkvist i Bjuv, Svedman1 och Paulsen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.