Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1932 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.
I en den 8 januari 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 31, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1
juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1.
Härigenom förordnas, att 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola i nedan angivna
delar erhålla följande ändrade lydelse:
24 §.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av
maltdryck, skall erläggas skatt med nittiofem öre för varje kilogram,
dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade etthundratusen kilogrammen malt utgår med åttiofem öre för
kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med nittio öre
för kilogram.
I intet —--dygn.
31 §.
Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter åttiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under
nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka an
1
Senaste lydelse se 1928: 116.
Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 7 sami. 9 höft. (Nr 9.)
Skatteplikt
och skattesatser.
Restilntion av
skatt för malt,
använt till
svagdricka
eller maltdricka.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
vända malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten
uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.
Där med---klassen tagits.
Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes,
dock att 31 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tillämpning beträffande
restitution av skatt, som utgått efter de före denna förordnings
ikraftträdande gällande bestämmelserna.
Till bevillningsutskottets behandling hava jämväl överlämnats följande
i anledning av ifrågavarande proposition inom riksdagen väckta motioner,
nämligen:
de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren av herr Åkerberg
och nr 235 i andra kammaren av herrar Nilsson i Örebro och Anderson
i Råstock, i vilka hemställts »örn den ändring i Kungl. Majzts proposition
nr 31, att § 24 i det förslag till förordning, som bilagts propositionen.
får följande ändrade lydelse:
24 §.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av
maltdryck, skall erläggas skatt med 1 krona 15 öre för varje kilogram,
dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade 100,000 kilogrammen malt utgår med 75 öre för kilogram
och för de nästa 100,000 kilogrammen med 90 öre för kilogram.
I intet —--- dygn.»
motionen nr 247 i första kammaren av herr Bergman, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att godkänna Kungl. Majzts förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ i förordningen den 1 juni 1923
(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (senaste
lydelse se 1928: 116), med den ändring, att 24 § erhåller följande lydelse:
24 §.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av
maltdryck, skall erläggas skatt med två kronor för varje kilogram, dock
att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade
ett hundratusen kilogrammen malt utgår med en krona och
nittio öre för kilogram och för de nästa ett hundratusen kilogrammen
med en krona och nittiofem öre för kilogram.
I intet---dygn;
samt att 31 § erhåller den ändrade lydelse, som härav föranledes.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 3
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
jämväl upptagit den till utskottet hänvisade motionen nr 361 i andra
kammaren av herr Lindgren, däri hemställts, »att riksdagen ville besluta,
att maltdrycker klass I och II (pilsner) pålägges en accis av 15
öfe per liter försåld vara och att inkomstbeloppet härav ma användas
till premier för mjölkproduktionen enligt de riktlinjer, som föreslagits
i en annan av mig denna dag inlämnad motion eller på sätt, som av
riksdagen efter utskottets förslag kan komma att beslutas».
Beträffande do skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Maltdrycksbeskattningen är i vårt land anordnad i form av en råämnesskatt,
i det att skatt uttages å det vid tillverkningen använda
maltet.. Gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i förordningen den 1
juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Enligt 24 § i förordningen utgår maltskatten med 65 öre för varje kilogram
av de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen
malt, 70 öro för kilogram av de nästa 100,000 kilogrammen och 75
öre för kilogram för överskjutande kvantiteter. Jämlikt 31 § åtnjutes
restitution av skatt för malt, som i skattepliktigt bryggeri använts för
tillverkning av svagdricka eller maltdricka, efter 62 öre för kilogram.
De nu gällande skattesatserna för maltdrycker hava fastställts vid
1923 års riksdag. Dessförinnan utgick maltskatten med betydligt lägre
belopp, nämligen med 17 öre för varje kilogram av de första 100,000 kilogrammen
under ett tillverkningsår avverkat malt, 20 öre för de nästa
100,000 kilogrammen samt 23 öre för kvantiteter därutöver.
Vad angår skatteskalans konstruktion med lägre skatt för de första
myckenheterna malt, har denna redan i förarbetena till införandet av
maltdrycksbeskattning motiverats med att, då de större bryggerierna
kunde vinna större utbyte av använda råämnen än de mindre samt en
råämnesskatt å malt därigenom försatte de förra i en mera gynnad ställning
i förhållande till de senare, det syntes vara nödvändigt att anordna
beskattningen så, att skatten komme att utgå progressivt.
I det år 1923 framlagda förslaget till ny maltdryeksförordning föreslog
Kungl. Majit en höjning av skattesatserna för maltdrycker till respektive
67 öre, 71 öro och 75 öre för kilogram. Föredragande departementschefen
uttalade bland annat, att anledning icke funnes att bibehålla
dogressionen vid samma proportion till .skattebeloppen som för det
dåvarande, varigenom skattelindringen för de mindro bryggerierna
skullo bliva alltför stor, utan syntes utgångspunkten i stället böra vara,
att skillnaden mellan skattesatserna alltjämt skulle utgöra ungefär samma
öretal. Då det emellertid vore uppenbart, att under tiden efter det
Utskottet.
Bestämmelserna
angående
maltskatt
och
deras tillkomst.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr b.
skillnaden mellan skattesatserna fastställdes till 3 öre, produktionskostnaderna
för bryggerierna ökats och därigenom även skillnaden blivit
större mellan utgifterna för produktion i större och i mindre bryggerier,
syntes det skäligt, att någon ökning vidtoges i skillnaden mellan de olika
skattesatserna. Å andra sidan vore av vikt att icke göra degressionen
så stark, att man därigenom uppmuntrade till övergång till tillverkning
i smärre bryggerier. En skillnad i skattesatserna av 4 öre vore därför
den lämpligaste.
I en i första kammaren väckt motion föreslogs en omläggning av
skatteskalan så, att do mindre bryggerierna bomme i åtnjutande av en
större lindring i beskattningen än som propositionen innebure, i vilket
syfte en skattesats av allenast 50 öre skulle införas för de första 50,000
kilogrammen, men i övrigt de i propositionen föreslagna skattesatserna
bibehållas.
Bevillningsutskottet uttalade i fråga örn skillnaden mellan olika skattesatser
bland annat, att en så kraftig nedsättning för de först avverkade
maltmängderna, som förordades i motionen, skulle komma att i allt för
hög grad inverka på konkurrensförhållandena mellan olika bryggerier.
Däremot fann utskottet, att det syfte, som läge till grund för motionen,
lämpligare kunde, åtminstone delvis, vinnas på det sätt, att skillnaden
mellan de olika skattesatserna något ökades. Såsom i departementschefens
anförande yttrats, borde man emellertid vid en dylik ökning framgå
med stor försiktighet. Utskottet stannade därför vid en höjning av
berörda skillnad med 1 öre, d. v. s. från 4 öre till 5 öre. Skattesatserna
föreslogos till respektive 65 öre, 70 öre och 75 öre för kilogram,
vilka av riksdagen även godkändes.
Statsverks- Vid anmälan av den i årets statsverksproposition framlagda finanspropositionen.
planen erinrade chefen för finansdepartementet, hurusom enligt riksräkenskapsverkets
förslag till beräkning av statsinkomsterna för budgetåret
1932,1933 intäkterna från rusdrycksmedelstitlarna skulle enligt nu
gällande skattebestämmelser kunna beräknas till inalles 103.20 miljoner
kronor, därav i brännvinstillverkningsskatt 16.20 miljoner kronor, från
partihandelsbolaget 10 miljoner kronor, från detaljhandelsbolagen 22
miljoner kronor, i omsättnings- och utskänkningsskatt 38 miljoner kronor
samt i maltskatt 17 miljoner kronor. På ifrågavarande titlar syntes
emellertid enligt departementschefens mening för nästkommande budgetår
kunna för budgetens finansiering uttagas ytterligare ett belopp av
22 miljoner kronor. Med hänsyn härtill hade kontrollstyrelsen den 28
december 1931 anmodats att inkomma med utredning, huru detta merbelopp
lämpligen skulle kunna uttagas och fördelas å de olika rusdrycksmedelstitlarna
eller vissa av dem, ävensom med förslag till de författningsändringar
och bestämmelser i övrigt, som till vinnande av detta
syfte erfordrades. Med skrivelse den 3 januari 1932 avgav kontrollsty
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 5
reisen utredning och förslag i ämnet. I enlighet med kontrollstyrelsens
förslag räknades i statsverkspropositionen med en höjning av maltskattens
avkastning för budgetåret 1932/1933 med 5 miljoner. kronor, under
det att återstående 17 miljoner kronor av den erforderliga inkomstökningen
för rasdrycksmedelstitlarna skulle fördelas med 15 miljoner kronor
å höjd omsättningsskatt för spritdrycker och 2 miljoner kronor å
ökade vinstmedel från aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Maltskatten,
vilken av riksräkenskapsverket under förutsättning av oförändrade
skattesatser beräknats lämna en avkastning av 17 miljoner kronor, upptogs
sålunda i riksstatsförslaget till 22 miljoner kronor.
X förenämnda proposition nr 31 har, i överensstämmelse med förslag ^positionen
av kontrollstyrelsen, för ernående av ifrågavarande ökning av maltskattens
avkastning föreslagits en höjning av envar av skattesatserna å maltdryckstillverkningen
med 20 öre, varigenom maltskatten skulle höjas for
de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt
från 65 till 85 öre för kilogram, för de nästa 100,000 kilogrammen från
70 till 90 öre för kilogram samt för överstigande kvantiteter från 75 till
95 öre för kilogram.
I sitt yttrande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har ijfparteme»nchefen
för finansdepartementet anfört bland annat följande.
Från olika håll hade ifrågasatts en förändrad anordning av degressionsskalan,
varigenom densamma skulle ytterligare utbyggas. Spörsmålet
härom såväl som frågan örn en omläggning av beskattningssystemet
i syfte att övergå till en beskattning av den färdiga produkten syntes
emellertid böra göras till föremål för en särskild utredning. I avvaktan
på att en sådan utredning komme till stånd, hade departementschefen
icke ansett anledning föreligga, att frångå kontrollstyrelsens förslag
i fråga örn skattehöjningens anordnande.
Enligt vad departementschefen framhållit hade den föreslagna
höjningen av maltskatten av kontrollstyrelsen beräknats medföra
en ökning i skattebelastningen per halvbutelj VA liter),^ skattepliktig
maltdryck med omkring 1 öre, varigenom den a sagda
enhet belöpande genomsnittliga maltskatten skulle komma att stiga från
nuvarande 3.6 öro till 4.6 öre. Vid hänvändelse till representanter för
svenska bryggareföreningens styrelse —- till bekräftelse av ett från samma
håll till kontrollstyrelsen gjort uttalande — hade departementschefen
förvissat sig om att, för den allra största delen av bryggeriindustrien,
en skatteförhöjning av här föreslagen storlek tills vidare icke,
och i värjo fall ej under innevarande tillverkningsår, kommo att föranleda
höjning av priset å de skattepliktiga bryggeriernas tillveikningar.
Kontrollstyrelsen hade framhållit, att, därest skatteökningen skulle erhålla
inverkan på hela den under budgetåret 1932/1933 inflytande maltskatten.
ökningen, med hänsyn till sättet för uppbörden, borde träda i
Motionerna.
Kontrolt»ty
rehen.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
tillämpning senast från och med den 1 april 1932. Med biträdande av
denna ståndpunkt funne sig departementschefen — i anslutning till sin,
hemställan i avseende å den föreslagna höjningen av omsättningsskatten
å spritdrycker — höra föreslå, att frågan örn tidpunkten för ikraftträdandet
överlämnades till Kungl. Maj:ts bestämmande.
Slutligen har departementschefen förklarat sig, lika med kontrollstyrelsen,
icke i detta sammanhang finna ändring påkallad i gällande tullsatser
för maltdrycker.
Den föreslagna ökningen av maltskatten föranleder, enligt vad i propositionen
erinrats, ändring av 24 och 31 §§ i maltdryckstillverkningsförordningen,
varom författningsförslag framlagts i propositionen. I
överensstämmelse med ett uttalande av kontrollstyrelsen har i förslaget
intagits förbehåll örn att 31 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga
tillämpning beträffande restitution av skatt, som utgått efter nu gällande
bestämmelser.
Det i de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235
i andra kammaren framställda förslaget avser, att skattesatserna för
malt skulle bestämmas till respektive 75 öre, 90 öre och 1 krona 15 öre.
Såsom motivering härtill har i huvudsak framhållits, att de större bryggerierna
på grund av lägre produktionskostnader ägde bättre förutsättningar
att bära en ökad skattebörda än de mindre bryggerierna, för
vilka den föreslagna skattehöjningen komme att bliva betungande. Ett
avvägande av skatteskalan så, att stordriften inom bryggeriindustrien
linge vidkännas en hårdare skattebelastning än de mindre bryggeriföretagen,
framstode därför såsom rättvist.
I motionen nr 247 i första kammaren bär föreslagits höjning av skattesatserna
till respektive 1 krona 90 öre, 1 krona 95 öre och 2 kronor. Såsom
motiv ‘härför har motionären anfört, att han icke funnit dea av
Kungl. Majit föreslagna maltdrycksbeskattningen motsvara vare sig
folkhälsans eller det statsfinansiella intressets krav.
Den i motionen nr 361 i andra kammaren föreslagna accisen av 15 öre
för liter försåld maltdryck avser att vinna medel till befrämjande av
mjölkproduktionen.
Över de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235 i
andra kammaren har utskottet i grundlagsenlig ordning inhämtat utlåtande
av kontrollstyrelsen. Styrelsens utlåtande har i avtryck såsom bilaga
fogats vid detta betänkande.
Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har utskottet i likhet
med departementschefen ansett en höjning av maltskatten böra vidtagas.
I motionen nr 247 i första kammaren har herr Bergman förordat
en avsevärd förhöjning av skatten, och han synes därvid främst hava
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 7
åsyftat att genom skärpt beskattning av mera alkoholhaltiga maitdryckei
gynna konsumtionen av de alkoholfria och alkoholsvaga dryckerna. Utskottet
har icke funnit anledning att i förevarande sammanhang ingå på
de konsekvenser ur nykterhetssynpunkt, som ett bifall till motionen skulle
medföra, då frågan örn rusdryckslagstiftningen för närvarande är föremål
för utredning och det torde kunna antagas, att spörsmålet rörande
maltdryckernas beskattning och försäljning i samband därmed göres
till föremål för undersökning. Redan på grund därav och då det icke heller
torde vara möjligt att utan närmare utredning överblicka de stats
finansiella verkningarna av en så kraftig skatteskärpning som den av mo
tionären föreslagna, har utskottet icke biträtt herr Bergmans fbislag.
I olikhet mot vad som föreslagits i propositionen, har i de likalydande
motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235 i andra hammal en föioidats
en sådan ändring av degressionsskalan, att en förhållandevis större del av
den ökade skatt, som är avsedd att uttagas genom skärpt maltdrycksbeskattning,
skulle komma att utgå från de större bryggerierna, medan de
mindre bryggerierna erhölle en motsvarande lättnad. Av den ovan lämnade
redogörelsen för maltskattebestämmelsernas tillkomst framgår, att
anordnandet av en degressionsskala för maltbeskattningen har sin grund
i att de mindre bryggerierna av främst tekniska skäl icke ansetts kunna
i regel tillgodogöra sig maltet i samma grad som de större bryggerierna.
Med degressionsskalan har sålunda allenast åsyftats, att olägenheterna föi
de mindre bryggerierna av nu nämnda förhållande icke skulle komma att
skärpas till följd av maltskattens införande. Däremot bör det, såsom
kontrollstyrelsen i sitt till utskottet avgivna utlåtande framhållit, betrak
tas som en maltskatten ovidkommande uppgift att, på sätt i motionerna
synes hava avsetts, genom skatteskalans konstruktion tjäna som medel
för åstadkommande av en beskattning av de större bryggeriföretagens
vinster, anordnad efter skatteförmågan. Ett tillmötesgående av de i mo
tionerna gjorda yrkandena skulle vidare innebära ett föregripande a\ den
i propositionen förebådade utredningen rörande omläggning av beskatt
ningssystemet för maltdrycker, vid vilken utredning även skulle övervägas
en övergång till produktbeskattning. Av nu anförda skäl har utskottet
icke kunnat förorda bifall till de i sistnämnda båda motioner framställda
yrkandena utan ansett skattesatserna böra bestämmas i överensstämmelse
med vad Kungl. Majit föreslagit.
Med sin nu angivna ståndpunkt i frågan örn skattehöjningens storlek
har utskottet icke kunnat biträda vad i motionen nr 361 i andra kammaren
föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits
förevarande proposition nr 31 samt med avslag å ej
mindre de likalydande motionerna I: 89 av herr Aker
-
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
berg och 11:235 av herrar Nilsson i örebro och Anderson
i Eåstock än även motionerna I: 247 av herr
Bergman och II: 361 av herr Lindgren, antaga ovan
införda, vid propositionen fogade förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen
den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker.
Stockholm den 15 februari 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NIISSON.
Närvarande: herrar Nilsson .i Krislianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Åström,
Jonsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Nylander i Stockholm,* Olsson i Ramsta,
Bjorklund, Olsson i Golwasta,* Lithander, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby’
Wahlmark, Forssberg, Andersson i Boda,* Ericson i Boxholm* och Andersson
i Katrineholm.*
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herr Bergman, som anfört:
Den svenska maltdrycksbeskattningen är vida lindrigare än den som
numera praktiseras i ett flertal andra europeiska, särskilt nord- och
mellaneuropeiska länder, och ingalunda endast de av krigets bördor betungade
länderna. Det ligger närmast att jämföra förhållandena i våra
skandinaviska grannländer Norge och Danmark, där levnadssätt och levnadsstandard
hos befolkningens flertal föga torde skilja sig från den
svenska befolkningens. Skulle någon nämnvärd skillnad kunna sägas
föreligga, torde den väl närmast bestå däri, att medelinkomsten är något
mindre i dessa länder än hos oss, vilket snarast talar för möjligheten att
här bära en något starkare skattebelastning än den som förekommer i
grannländerna. I stället är emellertid skatten här vida lindrigare än hos
våra skandinaviska grannar. I Sverige belastas en halvbutelj (V, Eter)
pilsner för närvarande med en skatt av omkring 3.6 öre. I Norge drager
en motsvarande kvantitet »almindeligt öl», som den vanligaste maltdrycken
där kallas, en skatt av 8.s öre, medan i Danmark öl av den därstädes
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
9
s. k. »skatteklasse I» — ungefär motsvarande vår svenska »klass II» — är belastat
med 7.5 Öres skatt för en kvantitet motsvarande 1/3 liter. Därest nu
föreliggande regeringsproposition bifalles, skulle den svenska skattesatsen
böjas med cirka 1 öre för 1/s liter och således utgöra 4.6 öre. Höjningen skulle
dessutom icke beröra konsumenterna, enär bryggerierna utfäst sig att
tills vidare ensamma bära den höjda skatten. Hela denna uppläggning av
frågan visar, att man icke haft någon tanke på att genom skattehöjningen
söka uppmuntra en partiell övergång till alkoholsvagare maltdrycker och
till alkoholfria drycker, vilket man kunde ha väntat av den nu sittande regeringen.
Örn regeringen försummat detta tillfälle att med det statsfinansiella
syftet förena även ett folkhygieniskt, är det nykterhetsrörelsens
plikt att betona det sistnämndas primära betydelse. Så mycket mer kan
den även i nuvarande situation göra detta, då andra länders exempel
visa, att det statsfinansiella syftet icke behöver bli lidande på de högre
skattesatserna på samma gång som ölkonsumtionens stegring därigenom
i någon mån hejdas till förmån för folkhälsan. De norska och danska
skattesatserna äro på intet sätt överdrivna — de kunna icke jämföras
med t. ex. de i England så oerhört stegrade skatterna på även
ölet. Det är icke heller något utopiskt som föreslås i den av
mig väckta motionen örn en skattesats som med ytterligare några
få ören skulle belasta de skattepliktiga maltdryckerna för att dels tillföra
statskassan det behövliga tillskottet, dels på samma gång bidraga till
uppmuntran av det skattefria, extraktrika men alkoholsvaga maltdrickat,
det numera i smaken förbättrade svagdrickat och framför allt mjölken,
som i dessa för lantmannanäringarna så bekymmersamma tider är i
behov av all den avsättning denna så mycket mer än ölet närande, billiga
och hälsosamma dryck förtjänar. Den ganska lindriga skattehöjning,
som av mig föreslås, är lika litet som den i regeringspropositionen föreslagna
höjningen avsedd att vara annat än ett temporärt provisorium. Den
kan på intet vis föregripa en kommande utredning i ett större sammanhang;
tvärtom vore ett sådant socialt experiment av obestridlig nytta för
denna utredning. Jag föreslår därför,
att riksdagen måtte, med bifall till den av mig
väckta motionen 1:247, antaga följande
Förslag
till
förordning örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923
(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1.
Härigenom förordnas, att 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola i nedan angivna
delar erhålla följande ändrade lydelse:
1 Sena,ste lydelse se 1928:116.
Skatteplikt
och
skattesatser.
Institution av
skatt för malt,
använt till
svagdricka
eller maltdricka.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
24 $.
För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av
maltdryck, skall erläggas skatt med två kronor för varje kilogram, dock
att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade
ett hundratusen kilogrammen malt utgår med en krona nittio öre för
kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med en krona
nittiofem öre för kilogram.
I intet — — — dygn.
31 §.
Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter en krona åttiosju öre för kilogram räknat, åtnjutas för det
under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka
använda malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten
uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.
Där med--— klassen tagits.
Till kontrollstyrelsen---återbetalnings verkställande.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes;
dock skall 31 § i dess äldre lydelse fortfarande äga tillämpning beträffande
restitution av skatt, som utgått efter de före denna förordnings
ikraftträdande gällande bestämmelserna.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
11
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom remiss den 5 februari 1932 bär Kungl. Majit anbefallt kungl,
kontrollstyrelsen att avgiva och senast den 10 i samma månad till riksdagens
bevillningsutskott överlämna av utskottet begärt utlåtande över
tvenne i anledning av Kungl. Majlis proposition nr 31 till 1932 års riksdag
med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ i förordningen
den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker inom riksdagen väckta likalydande motioner nr 89 i
första kammaren och nr 235 i andra kammaren.
Med anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.
Enligt 24 § i gällande förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker utgör skatten å malt, som användes i skattepliktigt
bryggeri, 65 öre för kilogram för de första 100,000 kilogrammen, 70 öre
för kilogram för dc nästa 100,000 kilogrammen samt 75 öre för kilogram
för kvantiteter utöver 200,000 kilogram. I propositionen nr 31 till årets
riksdag har Kungl. Majit föreslagit en höjning av maltskatten med 20
öre för kilogram, så att skattesatserna skulle komma att utgöra respektive
85 öre, 90 öre och 95 öre för kilogram. I ovannämnda motioner hemställes,
att skattesatserna i stället måtte bestämmas till respektive 75 öre,
90 öre och 1 krona 15 öre. Såsom motivering härtill har i huvudsak framhållits,
att de större bryggerierna på grund av lägre produktionskostnader
ägde bättre förutsättningar att bära en ökad skattebörda än de mindre
bryggerierna, för vilka den föreslagna skattehöjningen bomme att bli
va betungande. Ett avvägande av skatteskalan så, att stordriften inom
bryggeriindustrien finge vidkännas en hårdare skattebelastning lin de
mindre bryggeriföretagen, framstode därför såsom rättvist.
Ehuru den svenska maltdrycksbeskattningen är att betrakta som ron
konsumtionsskatt, som är avsedd att drabba allmänheten, har den av kontrolltekniska
skäl givits formen av en råämnesskatt, i det att skatten
uttages å det i de skattepliktiga bryggerierna använda maltet. Vid anlitandet
av en sådan beskattningsform har den grundsatsen tillämpats, att
de bryggerier, som på grund av sämre teknisk utrustning och mindre
gynnsamma tillverkningsförhållauden i övrigt icke äro i stånd att för
maltdrycksframställningen tillgodogöra sig det använda, beskattade maltet
i samma grad som de tekniskt mera fulländade bryggeriföretagen,
böra erhålla en häremot svarande skattelindring och därigenom av staten
hållas skadeslösa för den av maltskatten föranledda produktionskostnadsökningen,
som åsamkas dem i jämförelse med de bättre utrustade
bryggerierna. Det har också framhållits, att den progressiva maltskatten
icke är någon progressiv indirekt skatt, utan innebär ett hänsynstagande
till det större eller mindre utbytet för enskilda producenter av
det använda beskattade maltet. Skattelindringens berättigade syfte bör
således allenast vara att tillse, att staten icke genom själva påläggandet
av maltskatten åstadkommer en rubbning i de dessförinnan rådande konkurrensförhållandena
inom den befintliga bryggeriindustrien. Principiellt
sett måste det därför betraktas som en maltskatten ovidkommande
12 Bevillninysiitskottets betänkande Ar 9.
uppgift att, såsom i motionen torde åsyftas, genom användandet av en
på visst sätt konstruerad skatteskala tjäna som medel för åstadkommande
av en beskattning av de större bryggeriföretagens vinster eller dylikt;
sistnämnda förhållande bör för bryggeriindustrien liksom för varje annan
näring regleras genom den allmänna beskattningslagstiftningen.
En undersökning pa detta område giver vid handen, att statsmakterna
med beaktande av ovannämnda utgångspunkt ansett sig böra framgå
med stor försiktighet, då det gällt medgivande av skattelindring för vissa
bryggerier genom fastställandet av större eller mindre skillnad mellan
skattesatserna för maltskatten. Följande sammanfattande redogörelse
för skatteskalans uppkomst och utveckling torde tjäna till belysning
härav.
Redan i ett år 1894 inom kungl, finansdepartementet upprättat förslag
angående införande av maltskatt framhölls, att, då de större bryggerierna
kunde vinna större utbyte av använda råämnen än de mindre samt
en råämnesskatt å malt därigenom försatte de förra i en mera gynnad
ställning i förhållande till de senare, det syntes vara nödvändigt att anordna
beskattningen så, att skatten komme att utgå progressivt. I 1902
års maltskattekommittés förslag, vilket ligger till grund för den nuvarande
maltdrycksbeskattningen, föreslogs en skillnad av 4 öre mellan
högsta och lägsta skattesatsen, i det att skatten skulle utgöra 14 öre för
de första 50,000 kilogrammen, 16 öre för nästa 50,000 kilogram och 18 öre
för överskjutande kvantiteter. Skattelindringen utgjorde sålunda ungefär
20 procent, vilket alltså var det skydd, som på grund av maltskattens
påläggande skäligen ansågs böra tillkomma de mindre bryggerierna
i förhållande till de större. Att märka är härvid, att bryggeriindustrien
vid denna tid ingalunda intog den gynnsamma ställning i ekonomiskt
avseende, som numera är för handen, vilket särskilt gällde do mindre
bryggerierna. Dessa voro i allmänhet bristfälligt utrustade i tekniskt
avseende och ägde långt mindre än nu de resurser att effektivt utnyttja
maltet och i övrigt genom en rationell drift hålla produktionskostnaderna
nere, som utmärka de större bryggerierna. Den föreslagna skattelindringen
för de mindre bryggerierna var därför säkerligen då i hög grad
av behovet påkallad, för att icke införandet av maltskatten skulle medföra
rubbning i den mindre industriens konkurrensförhållande till den
större. Den av kommittén föreslagna skattelindringen med ungefär 20
procent bibehölls i den av Kungl. Majit avlåtna propositionen till 1903
års riksdag örn införande av maltskatt, varemot skattesatserna höjdes
med 2 öre till 16 öre, 18 öre och 20 öre för kilogram, vilka skattesatser
av bevillningsutskottet godkändes. Att riksdagens beslut i frågan kom
att innefatta en skatteskala med icke mindre än 6 skattesatser, lägst 2
öre och högst 12 öre, föranleddes av framkomna yrkanden, att skatteskalan
skulle erhålla en sådan konstruktion, att de skattepliktiga bryggerierna,
vilka enligt förslaget icke tillerkändes skattefrihet för av dem
tillverkat svagdricka, erhöllo en skattelindring, som i möjligaste mån
skulle likställa tillverkningen av svagdricka i skattepliktiga och i skattefria
bryggerier. Kär sedermera förslag framlades vid 1909 års riksdag
örn reglerande av sistnämnda förhållande genom medgivande av rätt till
skatterestitution för malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning
av svagdricka, innebar riksdagens beslut en återgång till den
år 1903 föreslagna skattelindringen med ungefär 20 procent för de mindre
bryggerierna, i det att skattesatserna bestämdes till 17 öre för de första
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
100,000 kilogrammen, 20 öre för nästa 100,000 kilogram samt 23 öre för
överskjutande kvantiteter.
Dessa skattesatser tillämpades oförändrade till år 1923, då skatten höjdes
och degressionsskalan underkastades ändring. År 1917 hade förslag
framlagts till riksdagen, som gick ut på en tredubbling av den högsta
skattesatsen till 69 öre och bibehållande av samma skillnad mellan skattesatserna
som tidigare, så att de två lägre av dessa skulle utgöra 63 öre
och 66 öre. Som skäl för att förslaget frångick den tidigare vidhållna
principen örn en skattelindring för de mindre bryggerierna av omkring
20 procent, anförde departementschefen, att produktionskostnaderna vid
bryggerier av olika storlek icke syntes komma att röna inflytande av en
skattehöjning i annan mån, än att höjningen åstadkomma en minskad förbrukning
och därmed minskad produktion. Denna minskade produktion
kunde emellertid antagas tämligen likformigt äga rum vid alla bryggerier
och därmed skulle också den ur den minskade produktionen härflytande
kostnadsökningen likformigt göra sig gällande inom liela industrien.
En förändring av bestående skattelindring vid de smärre bryggerierna
syntes på denna grund icke vara påkallad. Propositionen avslogs
av riksdagen med hänsyn till vissa i samband med kristiden stående
förhållanden. I det år 1923 framlagda förslaget till ny maltdrycksförordning
föreslog Kungl. Majit en höjning av skattesatserna för maltskatten
till respektive 67 öre, 71 öre och 75 öre för kilogram. Under åberopande
av ovannämnda yttrande i 1917 års proposition uttalade föredragande
departementschefen, att anledning icke funnes att bibehålla degressionen
vid samma proportion till skattebeloppen som för det dåvarande,
varigenom skattelindringen för de mindre bryggerierna skulle bliva
alltför stor, utan syntes utgångspunkten i stället böra vara, att skillnaden
mellan skattesatserna alltjämt skulle utgöra ungefär samma öretal.
Då det emellertid vore uppenbart, att under tiden efter det skillnaden
mellan skattesatserna fastställdes till 3 öre, produktionskostnaderna
för bryggerierna ökats och därigenom även skillnaden blivit större
mellan utgifterna för produktion i större och i mindre bryggerier, syntes
det skäligt, att någon ökning vidtoges i skillnaden mellan de olika skattesatserna.
Å andra sidan vore av vikt att icke göra degressionen så stark,
att man därigenom uppmuntrade till övergång till tillverkning i smärre
bryggerier. En skillnad i skattesatserna av 4 öre vore därför den lämpligaste.
I en i första kammaren väckt motion föreslogs en omläggning
av skatteskalan så, att de mindre bryggerierna bomme i åtnjutande av
en större lindring i beskattningen än som propositionen innebure, i vilket
syfte en skattesats av allenast 50 öre skulle införas för de första 50,000
kilogrammen, men i övrigt do i propositionen föreslagna skattesatserna
bibehållas. Vidare vände sig Svenska bryggareföreningen i en till bevillningsutskottet
ställd skrivelse bland annat även mot den föreslagna
skatteskalan under anförande, att enligt denna skala skillnaden mellan
skattesatserna vore för liten, vilket bomme att åstadkomma rubbning i
bryggeriernas inbördes konkurrensförhållande; skillnaden mellan skattesatserna
borde bibehållas åtminstone vid samma proportion till dessa satser
som för närvarande.
Bevillningsutskottet uttalade i fråga örn skillnaden mellan olika skattesatser
bland annat, att en så kraftig nedsättning för de först avverkade
maltmängderna, som förordades i motionen, skulle komma att i allt för
Idig grad inverka på konkurrensförhållandena mellan olika bryggerier.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Däremot lann utskottet, att det syfte, som läge till grund för motionen,
lämpligare kunde, åtminstone delvis, vinnas på det sätt, att skillnaden
mellan de olika skattesatserna något ökades. Såsom i departementschefens
anförande yttrats, borde man emellertid vid en dylik ökning framgå
med stor försiktighet. Utskottet stannade därför vid en höjning av berörda
skillnad med 1 öre, d. v. s. från 4 öre till 5 öre. Skattesatserna
föreslogos till respektive 65 öre, 70 öre och 75 öre för kilogram, vilka av
riksdagen även godkändes.
I anslutning till de principer, som sålunda av statsmakterna vunnit tilllämpning
i fråga om degressionsskalan för maltskatten, uttalade kontrollstyrelsen
i sin skrivelse till Kungl. Maj:! den 3 januari 1932 angående
bland annat uttagande av ytterligare 5 miljoner kronor i förhöjd maltskatt,
att det vid en höjning av maltskatten med 20 öre för kilogram icke
kunde anses föreligga tillräckliga skäl att frångå den nuvarande skillnaden
av 5 öre mellan de olika skattesatserna. Ett motiv för denna ståndpunkt
var, att, da en jämkning uppåt av allenast 2 öre i berörda skillnad
ansågs tillräcklig vid den år 1923 vidtagna tredubblingen av maltskatten,
det näppeligen nu kunde befinnas befogat att för den i frågakomna betydligt
mindre skatteförhöjningen vidtaga en ändring i den gällande degressionen.
Härtill kommer emellertid den enligt styrelsens mening avgörande
omständigheten, att bryggeriindustrien i sin helhet numera, som
ovan nämnts, intager en annan oell i ekonomiskt avseende i hög grad gynnsam.
ställning, som medfört, att även de mindre bryggerierna allmänt blivit
i stånd att. bringa sin tekniska utrustning oell sina produktionsförhållanden
i övrigt upp på en hög nivå, varigenom en utjämning skett i fråga
örn större och mindre bryggeriers förmåga att utnyttja det använda maltet.
Till bryggeriindustriens goda ekonomiska läge bär otvivelaktigt mycket
bidragit det år 1917 i maltdryekstillverkningsförordningen införda villkoret
örn koncession av Kungl. Majit för inrättande av nytt skattepliktigt
bryggeri. Då dylika koncessioner icke lämnats annat än i enstaka undantagsfall,
har den befintliga bryggeriindustrien praktiskt taget icke utsatts
för konkurrens från nya företag. För borteliminerande av de ogynnsamma
förhållanden, som uppstå för bryggerierna vid konkurrens inom
samma försäljningsområde, hava vidare åtskilliga bryggeriföretag förenat
sig under gemensam ekonomisk ledning, varvid även ett stort antal
mindre bryggerier kommit att tillhöra större koncerner. En kraftig kartellbildning
framträder dessutom inom bryggeriindustrien, vars företag
med några få undantag äro anslutna till en gemensam organisation med
uppgift bland annat att upprätthålla överenskomna försäljningspriser å
maltdrycker. En synnerligen god räntabilitet är också en allmän företeelse
inom denna industri, vartill andra industrier näppeligen kunna uppvisa
ett motstycke, och härifrån utgöra de mindre företagen i stort sett knappast
något undantag. Styrelsen tillåter sig beträffande bryggeriindustriens
räntabilitetsförhallanden hänvisa till den år 1929 av socialiseringsnämuden
utgivna undersökningen :>Svenska aktiebolags balansräkningar
åren 1911—1925». Såväl av den jämförande utredningen (sid. 58—120) som
av den monografi, som behandlar bryggeriindustrien (sid. 347—362), erhålla
angivna förhållanden sin närmare belysning. Styrelsen anser sig
böra återgiva det sammanfattande uttalande, varmed nämndens undersökning
avslutas:
»Bryggeriindustrins höga räntabilitet torde väsentligen bero därpå, att
dess företag arbeta för en lokal marknad och i mycket stor utsträckning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 15
organiserat sin ställning på ett sådant sätt, att varje dylik marknad behärskas
av ett enda eller ett fåtal samarbetande företag. De skattepliktiga
bryggerierna representera en näring, utövad av i regel ekonomiskt
starkt konsoliderade företag, med gynnsam finansiering, utmärkt likviditet
och mycket god avkastning.»
Till följd av den gestaltning, som den skattepliktiga bryggerinäringen
sålunda erhållit under hägnet av den genom koncessionsbestämmelsen tillskapade
monopolställningen, samt den i samband härmed inträdda utjämningen
i fråga örn bryggeriföretagens tekniska möjligheter att utnyttja
det beskattade maltet, torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida den degressiva
skatteskalan till förmån för de mindre bryggerierna numera kan
anses äga samma berättigande som tillförene. Att under sådana förhållanden
inlåta sig på en utvidgning av skillnaden mellan skattesatser såsom
med motionerna åsyftas bör enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.
På sätt ovan framhållits, står en dylik höjning icke i överensstämmelse
med det ursprungliga syftet med den degressiva skatteskalan
eller eljest med de principer, som statsmakterna tidigare tillämpat beträffande
anordningen av densamma. Med hänsyn till att bryggeriföretagen
erbjuda så olikartade förutsättningar i fråga örn avsättningsmöjligheter,
drift, prisförhållanden och ekonomi m. m., är det enligt kontrollstyrelsens
mening icke möjligt att med anlitande av maltskatteskalan skapa ett rättvist
och effektivt system för anordnande av en »extrabeskattning» av de
större bryggerierna, varom i motionen förmäles, därest överhuvudtaget
statsmakterna skulle anse, att sådan beskattning skulle äga berättigande.
Man bör göra klart för sig, att en höjning av den högsta skattesatsen
i den i motionerna föreslagna omfattningen självfallet skulle medföra, att
de stora bryggerierna, som väsentligen hava prisbildningen å maltdrycker
i sin hand, sökte hålla sig skadeslösa för den betydande skattehöjning,
som drabbade dem, genom en motsvarande prisförhöjning. Otvivelaktigt
komme utvecklingen vidare att gå därhän, att även de mindre bryggerierna
följde den inträdande högre prisnivån. Det torde icke ligga i statens
intresse att på dylikt sätt medverka till att de mindre bryggeriernas redan
nu i jämförelse med flertalet andra näringar goda ekonomiska läge skall
ytterligare gynnas på allmänhetens bekostnad, särskilt som ett stort antal
av dessa bryggerier är o mer eller mindre nära anslutna till de befintliga
bryggerikoncernerna. Visserligen lära enstaka företag finnas även inom
bryggeriindustrien, vilkas ekonomiska ställning kan vara mindre tillfredsställande,
vare sig detta är beroende av liten omsättning å tillverkad
vara eller av svårighet att förränta det investerade kapitalet i på senare
tider förvärvat bryggeriföretag eller av andra orsaker, men härtill kan
hänsyn givetvis ej tagas vid maltskatteskalans anordnande.
Det bör uppmärksammas, att bryggeriföretagen i de största städerna —
vilka avsetts skola i främsta rummet drabbas av den väsentligt förhöjda
högsta skattesatsen — varit de, som gått i spetsen för prissänkningarna a
maltdrycker i landet och som visat den största återhållsamheten vid prissättningen,
under det att bryggerierna eljest i landsorten kunnat uttaga
betydligt högre priser (3 å (! öre högre). Då landsortsbryggerierna härigenom
redan berett sig en kompensation för sina i förekommande fall högre
produktions- och avsättningskostnader, nr detta en omständighet att taga
hänsyn till, då det gäller att bediima rättmätigheten av kraven på ökad
skattelindring för de mindre bryggerierna.
Vad angår anordningen av maltdrycksbeskattningen i utlandet ma nilin -
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
nas, att, så vitt av tillgängliga uppgifter framgår, skatten i flertalet kulturländer
utgår med samma skattesats för större och för mindre bryggerier.
Utom i Sverige torde det allenast vara i Danmark, Polen och Tyskland,
som en graderad skatteskala kommer till användning. I våra grannländer
Norge och Finland tillämpas sålunda enhetliga skattesatser för de
förekommande maltdrycksklasserna med anlitande av produktionsbeskattningssystemet.
Beträffande Danmark kunna speciella omständigheter anföras,
vilka särskilt ansetts motivera vissa skattelindringar för mindre
bryggerier. Enligt vad allmänt är känt, dominera de stora Köpenhamnsbryggerierna
i hög grad i fråga örn tillgodoseende av landets konsumtionsbehov
av maltdrycker, och de konkurrera över hela landet genom sin utbredda
avsättning, vilket landsortsbryggerierna utnyttjat som skäl för
skattelindring. Det må emellertid anmärkas, att det belopp, som sammanlagt
representerar skattelindringen i Danmark, allenast torde uppgå
till något över 1 procent av den samlade inkomsten av maltdrycksbeskattningen.
I Sverige uppgår skattelindringsbeloppet till omkring 1.2 miljoner
kronor på en nettoinkomst av maltskatten å omkring 17.5 miljoner kronor
eller till omkring 7 procent av skatteinkomsten. Framhållas hör vidare,
att de danska landsortsbryggerierna tillämpa ett maltdryckspris, som med
allenast 1 å 1 Vs öre per flaska överstiger Köpenhams-priset, under det att
de svenska landsortsbryggerierna äro i tillfälle att uttaga ett pris å pilsnerdricka,
som är väsentligt högre (ända till 6 öre) än Stockholms-bryggeriernas
pris.
Slutligen tillåter sig kontrollstyrelsen erinra, att chefen för kungl, finansdepartementet
vid anmälan i statsrådet den 8 januari 1932 av frågan
örn höjning av maltskatten bland annat anfört, att spörsmålet örn såväl
en förändrad anordning av degressionsskalan för maltskatten som en omläggning
även av själva beskattningssystemet i syfte att övergå till en
beskattning av den färdiga produkten borde göras till föremål för en särskild
utredning. Ett bifall till de i motionerna gjorda yrkandena skulle
alltså innebära ett föregripande av den sålunda i utsikt ställda utredningen.
Med åberopande av det anförda får kontrollstyrelsen avstyrka bifall till
den i motionerna gjorda hemställan.
I detta ärendes behandling hava, förutom undertecknad överdirektör,
deltagit byråchefen Thulin och tillförordnade byråchefen Almgren, den
sistnämnde föredragande.
Stockholm den 8 februari 1932.
O. E. SVENSSON.
Axel Ericson.
320550. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.