Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1932 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
ändrade bestämmelser rörande tillverkning av brännvin.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottets behandling hava hänvisats följande inom
riksdagen väckta motioner, avseende ändrade bestämmelser rörande tillverkning
av brännvin, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren av herr
''Alexander Nilsson m. fl. och nr 342 i andra kammaren av herr förste vice
talmannen Nilsson m. fl., i vilka motioner hemställts, »att riksdagen ville
besluta följande förändrade lydelse av 13 § 3 mom. i 1917 års rusdryeksförsäljningsförordning: Partihandelsbolag

må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under
de villkor, Konungen för varje år bestämmer, samt med iakttagande av
att av dylika spritdrycker icke må beredas för förtäring avsett brännvin.
Ansökan örn tillstånd till inköp av sådana spritdrycker skall göras före
september månads utgång året innan det, som tillståndet avser».

2) motionen nr 359 i andra kammaren av herr Hammarlund, däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta följande tillägg till förordningen angående
tillverkning och beskattning av brännvin den 11 juni 1926 (Sv.
förf.-saml. nr 207):

13 §.

1. I annat bränneri--— vid samma timme.

2. I jästbränneri må--— ren pressad jäst; dock att i samman hang

med pressjästberedning brännvin icke må framställas till större
myckenhet än sammanlagt högst 3,500,000 liter av normal styrka för helt
tillverkningsår räknat. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin
som vid + 15 grader Celsii termometer innehåller femtio volymprocent
alkohol.»

3) motionen nr 44 i andra kammaren av herr Biörklund m. fl., i vilken
hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn igångsättande
snarast möjligt av en utredning rörande möjligheterna för en sådan
omläggning av brännerirörelsen, att de ur nämnda rörelse liärfly Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. >i2 höft. (Nr 50.)

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

tande fördelarna kunde komma den .jordbrukande befolkningen i de avrörelsen
berörda orterna mera allmänt tillgodo».

Utskottet. Genom tillkomsten av den nu gällande förordningen av den 11 juni

Återblick. 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin erhöll
lagstiftningen i detta ärende en gestaltning, som betingades dels av den
under åren dessförinnan genomförda organisationen av rusdrycksförsäljningen,
dels ock av inträdda nya förhållanden inom spritindustrien.

Under de ingående utredningar, som föregingo utfärdandet av 1926 års
förordning, gjordes ibland annat frågorna örn lantbruksbränneriernas
ställning, sulfitspritens användning till förtäringsändamål samt brännvinstillverkningen
i samband nied pressjästberedning till föremål för
närmare undersökningar. I skrivelse nr 175 anhöll sålunda 1919 års riksdag,
att Kungl. Majit måtte, efter utredning av de med sulfitspritens
användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser
angående tillverkning av brännvin, som utredningen kunde föranleda. Den
av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt inom finansdepartementet
särskilt tillkallade sakkunniga, vilka enligt givna direktiv såsom huvuduppgift
hade att undersöka, på vad sätt framställning av brännvin i fortsättningen
skulle få bedrivas. Dittills hade användande av alla slags råämnen
varit medgivet; och största delen av allt inom landet tillverkat brännvin
hade framställts ur potatis, spannmål, melass och betor. Vad som
borde upptagas till undersökning vore, huruvida ur olika synpunkter användande
av dessa och likartade råämnen alltjämt borde medgivas. Härvid
skulle beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit
komme att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis m.
fl. jordbruksprodukter bleve i större eller mindre utsträckning alltjämt
tillåten, och å andra sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvanti
tetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter
kunde beredas för det i vissa landsdelar uppkommande
överskott å potatis och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning
producerade jordbruksalster.

De sakkunnigas utredning utmynnade i ett principuttalande, som innebar,
att sulfitspriten skulle i konkurrensavseende jämställas med sprit av
jordbruksprodukter samt att tillverkningen av sistnämnda sprit skulle regleras
och begränsas i syfte att möjliggöra en fortsatt avveckling i framtiden.
De för tillverkning av brännvin medgivna råämnena skulle, inskränkas
till potatis samt avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, varjämte
tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning
alltjämt skulle vara medgiven. Spannmål — annorledes än för maltberedning
— betor och melass skulle alltså icke få användas för brännvinsframställning.
I den föreslagna provisoriska lagstiftningen, avsedd att
gälla tillverkningsåren 1920/1921 och 1921/1922, sattes den myckenhet po -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 3

tatisbrännvin, som finge tillverkas, till 10,000,000 liter. Förslaget framfördes
i princip oförändrat av Kungl. Majit i proposition nr 348 till 1920
års riksdag, vilken proposition i huvudsak tillstyrktes av bevillningsutskottet.
Riksdagens kamrar stannade emellertid i olika beslut i frågan,
som därmed alltså hade förfallit. Riksdagen antog däremot framlagt förslag
till förordning, som avsåg att möjliggöra användandet av sulfitsprit
till förtäringsbrännvin.

I fråga örn tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästberedning
beslöts vid 1923 års riksdag en begränsning till 4.5 miljoner liter
för tillverkningsår. Enligt beslut vid 1924 och 1925 års riksdagar begränsades
maximikvantiteten av det jästbrännvin, som finge framställas
under vartdera av tillverkningsåren 1924/1925 och 1925/1926, ytterligare
till 3.5 miljoner liter.

Tillverkning här i riket av brännvin, som regleras genom brännvinstillverkningsförordningen,
sker företrädesvis på tre olika vägar, nämligen
i de s. k. lantbruksbrännerierna, i jästfabriker i sammanhang med
pressjästberedning samt vid sulfitcellulosafabrikation ur därvid uppkommen
avfallslut. Såsom råämnen användas i huvudsak i lantbruksbrännenerierna.
potatis, melass eller betor ävensom spannmål, och i jästbrännerierna
melass. För rätt att inrätta nytt bränneri erfordras tillstånd av
Kungl. Majit. I lantbruksbrännerier må tillverkning av brännvin pågå
allenast under oktober—april, medan någon sådan tidsbegränsning icke
gäller för jäst- eller sulfitbränneri. I motsats till vad gäller lantbruksoch
sulfitbränneri har i fråga örn jästbränneri föreskrivits särskild begränsning
beträffande den myckenhet brännvin, som där må tillverkas.

I fråga örn möjligheterna till avsättning av det tillverkade brännvinet
äro de olika slagen av brännerier principiellt likaberättigade. Emellertid
äger tillverkare enligt 21 § brännvinstillverkningsförordningen förfoga
över av honom tillverkat brännvin allenast för försäljning till partihandlare
med rusdrycker, till partihandlare med skattefri sprit samt såsom
motorsprit och för export. I fråga örn sulfitspriten gäller dock en särbestämmelse.
Enligt den ovannämnda provisoriska lagstiftningen angående
försäljning av sulfitsprit till reningsverk hade såsom villkor för
dylik försäljning uppställts, att behovet av skattefri sprit för tekniskt
ändamål först skulle vara tillgodosett, innan överskottet av sulfitsprit
finge försäljas till reningsverk. Kungl. Majit hade på grund härav haft
att för varje år bestämma den myckenhet, som fått försäljas. Härmed
avsågs att i överensstämmelse med ett bland syftena med 1918 års förordning
angående handel med skattefri sprit säkerställa tillgången av
prisbillig skattefri sprit för tekniska och industriella ändamål. Stadgandet
om denna Kungl. Majits bestämmanderätt, som sålunda icke, på sätt
förutsättes i en av motionerna, tillkommit för att gynna avsättningen
av lantbruksprodukter till brännvinstillverkning, ansågs med hänsyn till

Gällande
bestämmelser
m. m.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

sitt ovannämnda syfte böra bibehållas i den nya brännvinslagstiftningen
och har influtit såsom tillägg till. 13 § i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Medan av lantbruks- och jästbrännerierna framställt brännvin försäljes
uteslutande till partihandlare med rusdrycker, vinner den ojämförligt
största delen av sulfitspriten avsättning till partihandlare med skattefri
sprit. Av den kvantitet brännvin, som försäljes till partihandlare med
rusdrycker, användes årligen en icke ringa mängd till tekniskt bruk. Sålunda
användes år 1931 av den utav aktiebolaget Vin- & spri t cent ralén
inköpta brännvinskvantiteten, tillhopa 26.428 miljoner liter, 5.455 miljoner
liter till tekniskt bruk, därav 3.528 miljoner liter framställts av jordbruksprodukter
och 1.927 miljoner liter av sulfitsprit, medan 20.973 miljoner liter
användes till framställande av brännvin för förtäring, därav 19.goo miljoner
liter av jordbrukssprit och 1.373 miljoner liter av sulfitsprit. Samtliga
siffror avse brännvin av normalstyrka motsvarande 50 procent alkoholstyrka.

Begränsning Såsom nämnts gäller beträffande tillverkningen i jästbränneri viss
myckenhet kvantitetsbegränsning, i det att icke större myckenhet brännvin av norjastsprit
som malstyrka får framställas under tillverkningsåret, som räknas från och
m<siättas. med klockan tolv på dagen första helgfria dag i oktober, än att mot 60''
liter brännvin svara 100 kilogram tillverkad ren pressad jäst. I proposition
nr 217 till 1926 års riksdag hade Kungl. Majit såsom kvantitetsbegränsning
för tillverkning av jästbrännvin föreslagit en myckenhet av
80 liter brännvin per 100 kilogram pressjäst. I sitt i anledning av propositionen
avgivna betänkande nr 44 anförde bevillningsutskottet, att den
av utskottet föreslagna myckenheten av 60 liter brännvin per 100 kilogram
pressjäst torde medgiva tillverkning av ungefärligen samma kvantitet
jästsprit, som finge framställas under tillverkningsåret 1925—1926.
Då möjligheten att anpassa tillverkningen efter den föreskrivna begränsningen
givetvis vore vida större, genom att denna gjordes för framtiden
bestående och beroende av den tillverkade jästmängden, än vid en tillfällig
och absolut begränsning, syntes det sannolikt, att jästfabriker, som
arbetat enligt de äldre tillverkningsmetoderna, icke skulle framdeles såsom
tidigare uppgivits hava förekommit bliva nödsakade att mot slutet
av tillverkningsåret låta jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga
densamma. Därest emellertid för någon fabrikant skulle uppstå ekonomiska
eller drifttekniska svårigheter att med tillämpning av den av utskottet
föreslagna begränsningsföreskriften framställa jäst av bästa kvalitet,
syntes en sådan lagändring böra äga rum, att ur den överskjutande
avfallsluten sprit finge framställas för tekniskt och industriellt bruk.
Då den inhemska jästförbrukningen fluktuerade jämförelsevis ringa,
borde framdeles icke några större rubbningar uppkomma i den inbördes
proportionen mellan jästspriten, å ena sidan, samt jordbruksspriten och
sulfitspriten, å den andra. Utskottet hade emellertid velat uttala att,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. o

därest i framtiden, jäst komme att tillverkas för export, någon ökning a\

•den kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare med rusdrycker,
icke borde av sådan anledning komma till stånd.

I de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra Motvmtma.
kammaren hemställes, att i 13 § 3 mom. i kungl, förordningen den 14 juni
1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker måtte införas ett stadgande
örn förhud för i nämnda förordning omförmält partihandelsbolag
(aktiebolaget Vin- och spritcentralen) att av sprit, som framställts ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning bereda för förtäring avsett brännvin.
I motiveringen framhålles, att en dylik åtgärd hade till s>fte vinnandet
av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar av vårt land,
där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. Potatisodlingen
vore inom jordbruket av stor betydelse med hänsyn till att de magla
sandjordarna kunde utnyttjas, och särskilt framträdande bleve denna betydelse,
då odlingen förenades med potatisens förädling till brännvin.

Därvid bereddes odlarna säker avsättning för sin vara utan kostnader för
sortering av densamma. Den förnämsta betydelsen läge dock i den värdefulla
biprodukt, dranken, som erhölles vid brännvinstillverkningen och
med vars tillhjälp jordbrukarna kunde hålla kreatursbesättningar av storlek,
som eljest ej vore möjlig och varigenom även ifrågavarande sandjordar
kunde hållas i hög kultur. På de i södra Sverige, särskilt i Kristianstads
län men även i Malmöhus, Blekinge och delvis i Skaraborgs län, befintliga
sandjordarna utgjorde potatis den viktigaste kulturväxten. Ett
nedläggande av potatisodlingen skulle betyda en väsentlig försämring av
jordbrukets nettoavkastning i dessa trakter, medan en ökning komme att
avsevärt förbättra det ekonomiska resultatet samt skapa nya arbetstillfällen.
För åstadkommande av en ökad bränning av potatis borde genomföras
en sådan ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändaxnål,
komme att härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten, varav enligt
uppgift år 1931 försålts omkring 1.9 miljoner liter ä 50 procent till förtäringsändamål,
icke längre skulle få disponeras för sådan användning
utan i stället reserveras för industriella och tekniska syften. En överflyttning''
av tillverkningen av nämnda kvantitet brännvin från sulfitbrännerierna
till lantbruksbrännerierna betydde en ökning i de senares tillverkning
av 9.5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas tillverkning
av omkring 6 procent. Denna minskning skulle dock kompenseras genom
bifall till samtidigt väckta motioner (1:255 och 11:343) örn ökad användning
av motoralkohol.

Motionen nr 44 i andra kammaren utmynnar i en hemställan, att riksdagen
ville iios Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast möjligt av
■en utredning rörande möjligheterna för en sådan omläggning av brännexirörelsen,
att de ur nämnda rörelse härflytande fördelarna kunde komma

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

dea jordbrukande befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt
till godo.

I motiveringen framhålles den stora betydelse, som avsättningen av potatis
för brännvinstillverkning ägde för jordbruket icke minst därigenom
att det pris, som betingades för bränneripotatisen, vore högre än som kunde
påräknas för annan s. k. fabrikspotatis. Genom den monopolställning,
som brännerierna på grund av gällande lagstiftning kommit att intaga,
hade emellertid de ekonomiska fördelarna av tillverkningsrättigheterna
blivit förbehållna ett fåtal, medan den stora massan av jordbrukare icke
kunde draga samma nytta av brännerihanteringen. Missnöjet med det
nuvarande tillståndet hade blivit allt större bland jordbrukarna. Motionärerna
hade verkställt en undersökning rörande detta missnöjes omfattning
samt orsakerna till detsamma. Missnöjet vore starkt utbrett. Dess
orsaker bestode i huvudsak däri, att man ansåge det orättvist, att icke
jordbrukarna i allmänhet finge leverera potatis till bränneriet i orten utan
att detta i stället skulle vara förbehållet det privilegierade fåtal, som bestode
av delägarna i bränneriet och av dessa gynnade personer. Att obilligheten
i nämnda förhållande syntes så stor, berodde givetvis därpå, att
de fördelaktiga priserna på bränneripotatis vore orsakade av statsmonopolet
på rusdryckskandeln och att man funne det upprörande, att en statsåtgärd
på dylikt sätt skulle tillföra en liten grupp av de bättre ställda
fördelar, som flertalet ieke erhölle. Därjämte klagades över det pris, utomstående
leverantörer erhölle för sin potatis vid försäljning till bränneri.
Visserligen hade bränneriidkareföreningen sökt råda hot härför genom att
bestämma det pris, som skall betalas för bränneripotatis. Detta pris motsvarade
likväl icke, vad bränneriägarna kunde beräkna för sin egen i bränneriet
avverkade potatis. Enligt uppgift vore det även mera sällan, som
det av bränneriidkareföreningen föreskrivna priset lojalt tillämpades.

Motionärerna anse vidare, att det borde tillses, att brännerirörelsen så
förlädes, att den bleve till fördel för jordbrukarna i de trakter, där odling
av fabrikspotatis vore mest betydelsefull. Befunnes en koncentration av
brännerirörelsen nödvändig, borde övervägas, huruvida icke en nedläggning
av melass- och sockerbetsbrännerierna borde komma till stånd samt
huruvida icke de brännerier, som vore förlagda till ort, där odling av fabrikspotatis
varken vore lämplig eller förekomma i nämnvärd omfattning,
kunde nedläggas. Utredningen borde även omfatta en förnyad prövning
av jästbränneriernas och sulfitbränneriernas rätt att tillverka brännvin
för konsumtionsändamål.

I den i andra kammaren väckta motionen nr 359 hemställes, att riksdagen
måtte besluta örn sådan ändring av 13 § i gällande förordning angående
tillverkning och beskattning av brännvin, att den kvantitet brännvin,
som finge tillverkas i samband med pressjästberedning, begränsades
till sammanlagt 3.5 miljoner liter av normalstyrka för år. Den nuvarande
regleringen av sagda brännvinstillverkning, som innebure, att brännvin.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. ”

finge tillverkas i viss relation till framställningen av pressad jäst — högst
60 liter brännvin av normalstyrka å 100 kilogram jäst — hade medfört en
stegring av den vid jästbrännerierna framställda myckenheten brännvin.

1925 års riksdag hade begränsat tillverkningen av jästbrännvin till 3 miljoner
liter för år, men genom nuvarande bestämmelse hade tillverkningen
för år 1931 uppgått till omkring 5 miljoner liter. Ett dylikt resultat kunde
icke hava varit avsikten med den av 1926 års riksdag beslutade bestämmelsen
i ämnet, och den ökade jästbrännvinstillverkningen försvårade i
hög grad avsättningen av potatis.

Över ifrågavarande motioner har bevillningsutskottet i grundlagsenlig Yttranden.
ordning inhämtat utlåtande av kontrollstyrelsen. På anmodan av styrelsen
hava vidare aktiebolaget Vin- & spritcentralen, aktiebolaget
Svensk sprit, Svenska jästfabriksaktiebolaget och Upsala än gqvarns aktiebolag
ävensom Sveriges bränneriidkareförening avgivit yttranden över
motionerna. Därjämte har Svenska cellulosaföreningen inkommit med
en skrift i ämnet, vilken liksom nyssnämnda yttranden överlämnats av
kontrollstyrelsen till bevillningsutskottet.

Kontrollstyrelsens utlåtande — utom i vad detsamma innefattar redogörelse
för motionernas innehåll samt för bestämmelserna på förevarande
område — fogas i avtryck såsom bilaga I vid detta betänkande. I
detta utlåtande har styrelsen därjämte i sammanhang med redogörelsen för
gällande bestämmelser för brännvinstillverkningen uttalat att, då riksdagen
avslagit det år 1920 framlagda förslaget örn inskränkning i annan brännvinstillverkning
till förmån för tillverkningen av sulfitsprit och jästsprit
.— de sistnämnda slagen av tillverkning grundade sig som bekant på
spritframställning ur mer eller mindre värdelösa avfallsprodukter
hade den utslagsgivande faktorn otvivelaktigt varit den uppfattningen,
att de olika slagen av sprit skulle i lika mån få göra sig gällande i marknaden.
Mellan brännvin, framställt av renad sulfitsprit, och brännvin,
framställt av potatis, skulle sålunda råda fri konkurrens.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralens yttrande fogas i avtryck som bilaga
II vid utskottets betänkande.

De i motionerna framställda yrkandena hava i övriga yttranden i ärendet
icke vunnit stöd i annan mån än att bränneriidkareföreningen tillstyrkt
bifall till förslaget om förbud mot tillverkning av sulfitsprit för
förtäringsändamål.

Med de i motionerna berörda spörsmålen sammanhänga nära frågorna, Primppgi/ter.
till vilka priser olika slag av råbrännvin och råsprit vinna avsättning
samt vilka priser lantbruks- och jästbrännerierna hava att erlägga för de
viktigaste vid tillverkningen använda råämnena nämligen potatis och
melass.

Enligt uppgift i aktiebolaget Vin- & spritcentralens förvaltningsberät -

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

telse för år 1931 utgör den råbrännvinskvantitet, bolaget bär att mottaga
från lantbruksbrännerierna under kampanjen 1931/1932, 20 miljoner normalliter.
Priset har avtalats så, att det under hela kampanjen utgör:

för potatisbrännvin ................................. 33 öre

» betråbrännvin ................................... 31 »

» melassråbrännvin ................................ 29.2 »

Priset för jästråbrännvin har för samma tillverkningsår bestämts till
29.2 öre, och priset för sulfitråbrännvin utgör för närvarande 22.7 öre, allt
för liter av normalstyrka.

Priset å till aktiebolaget Skattefri sprit levererad sulfitråsprit utgör
för närvarande enligt av bolaget lämnad uppgift omkring 16.6 öre och för
motorsprit 12.5 öre för liter av normalstyrka.

På sätt kontrollstyrelsen anfört är det svenska brännvinspriset betydligt
högre än världsmarknadspriset, vilket för närvarande utgör fritt
Hamburg omkring 15 öre för liter rektificera*! vara av normalstyrka.
Enligt uppgift, som lämnats av Svenska jästfabriksaktiebolaget, är priset
å jästråbrännvin i Danmark 22.5 öre och i Norge 20 öre för liter av
normalstyrka1 och understiger sålunda ej blott priset å jästråbrännvin
utan även å till förtäring avsett sulfitråbrännvin här i landet.

Jämförelse mellan pris å potatisråbrännvin, jästråbrännvin och sulfitråbrännvin

tillverkningsåren 1919/20—31/32.

(Erlagt av A.-B. Vin- & spritcentralen.)

^3 %. *&, % % % % %

<0re? pyr* lile-n

90

85

so

75

70

65

<oO

55

50

•V5

VÖ

35

30

25

20

/S

/O

f^crfci S/srS hrej n nvin

7

•s 7''r''<5.br''ds rims rr->

•^uliUncSbrÖ nr>y i n-----

1 Priset å jästbrännvin i Norge Ilar enligt från norsk myndighet under hand lämnad upp
gift numera sjunkit till 17,5 öre för liter av normalstyrka.

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Prisen å brännvin hava emellertid, under de senare åren varit i sjunkande
närmast beroende på att jämväl potatisprisen nedgått. Å sid. 8 intagna
jämförelse utvisar de pris Spritcentralen från och med tillverkningsåret
1919/1920 erlagt för råbrännvin av normalstyrka exklusive tillverkningsskatt.

Av berörda jämförelse framgår, hurusom prisen å jästråbrännvin
nära följa prisen å potatisråbrännvin, medan prisen å sulfitråbrännvin,
särskilt under de senaste åren, varit i stort sett stillastående.

Enligt gällande avtal mellan Spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening
u, p. a., till vilken landets samtliga lantbruks- och jåstbrännerier
äro anslutna, skall till grund för prisbestämningen å potatisråbrännvin
läggas prisen för arbetskraft samt för de för bränningen
nödiga råvaror och förnödenheter ävensom konstaterade administrationsoch
tillverkningskostnader vid ett välskött potatisbränneri med en under
kampanjen fullt utnyttjad sammanhängande tillverkningstid av minst
80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram
mältad säd. Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas
5 procent årlig avskrivning på ett antaget värde för brännerifastigheten
av 40,000 kronor och för bränneriets maskiner och inventarier av 20,000
kronor ävensom 8 procent avkastning å det sålunda för fastigheten och
inventarierna tillsammans beräknade kapitalet av 60,000 kronor.

Jämförelse mellan pris å potatisråbrännvin, bränneripotatis1 och stärkelsepotatis
under tillverkningsåren 1919/20—31/32.

1 För åren till och med 1924/25 enligt den officiella statistiken och för de följande åren
enligt av A.-B. Vin- & spritcentralen beräknade pris.

- Enligt uppgift av A.-B. Vin- & spritcentralen eriagt medelpris vid 18 stärkelsefabriker.

öÄSe" k/rrlom. ^ *%s *9*e *%? % % %>

90
85
80
V-5
VO
<35
(3 O
55
50
55
50
35
30
*5
20
/ 5

pölen /3 ra bn^- E

515 n /ve»/.5 e pola 7/3

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Priset för jästråbrännvin bestämmes sålunda, att detsamma i renad
form kommer att betinga Spritcentralen samma kostnad som potatisråbrännvin
i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade
användning, det renade jästbrännvinet må äga. Priset för betråbrännvin
och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder,
som gälla beträffande jästråbrännvin.

Till följd av nu nämnda prissättningsförfarande följer priset å råbrännvin,
framställt av lantbruksprodukter, nära växlingarna i potatisprisen.
Detta belyses närmare av å sid. 9 intagna jämförelse mellan priserna
å potatisråbrännvin och bränneripotatis. Å jämförelsen har jämväl
angivits det medelpris, som enligt uppgift under åren 1928—1931 erlagts
vid 18 stärkelsefabriker.

Vad angår jästbrännerierna, där såsom råvara användes melass, Ilar
följande jämförelse upprättats mellan prisen å denna råvara samt den
färdiga produkten. Jämförelsen belyser jämväl den år från år växlande
marginalen i prisen å råvara och produkt inom melassbrännerierna.

Jämförelse mellan pris å melass, fritt vid jästbrännerierna och pris å jästråbrännvin,
tillverkningsåren 1926/27—31/32.

(Erlagt av A.-B. Vin- & spitcentralen )

Ale/Qj.S Jcljl röör-.

Öre pr- hg. erne, pn /iler -

%

/h

/•3.ro

/3

/ 2 fo

IZ

lisa

50

II

1 Os o

hO

/O

35

9 so

30

9

25

3 50

20

3

15

7 50

10

7

5

nyi r~>

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Under tillverkningsåret 1928/1929, då melasspriset översteg 13 öre för
kilogram, var priset å jästråbrännvin — uppenbarligen till följd av jämförelsevis
låga potatispris — icke högre än 33.i öre för liter. Ehuru melasspriset
för närvarande endast uppgår till mellan 7 och 8 öre för kilogram
samt sålunda är omkring 6 öre lägre än under berörda tillverkningsår, har
priset å jästråbrännvin, för vars framställande kan beräknas åtgå något
mer än två kilogram melass per liter, sjunkit med endast 3.9 öre. Berörda
tillverkningsår framställdes, trots det ofördelaktiga priset å råvaran,

4,872,000 liter jästråbrännvin, motsvarande 56 liter per 100 kilogram tillverkad
jäst.

Härjämte lämnas följande uppgift å de priser, som erlagts för olika
slag av förtäringsråbrännvin och fabrikspotatis i Sverige från och med
år 1919, ävensom under hösten åren 1924—1931 i Hamburg noterade pris
å exportbrännvin, beräknat i liter av normalstyrka:

Uppgift å de pris, som erlagts för olika slag av råbrännvin (liter per normalstyrka)
samt potatis åren 1919—1932.

Tillverknings-

år

Av aktiebolaget Vin- & spritcentralen
erlagt pris för brännvin, öre per liter

Notering av
iris å export-brännvin i
Hamburg,
liter av nor-malstyrka i
öre, under
hösten åren
1924—1931

Pris & fabrikspotatis kr. pr
hl under höstkampanjen
åren 1919—1931, leve-rerad till

Potatis-

brännv.

Bet-

brännv.

Melass-

brännv.

Jäst-

brännv.

Sulfit- |
brännv.

brännerier1 j

stärkelsefab-riker 2

(1919/1920 ...

74.S

_

78

50.8 j

—

5.12

—

11920/1921 ...

89

—

63.8

86.9

64.3

-

7.8 2

—

1921/1922 ...

59.1

—

50

47.9

32.7

—

4.oi

—

1922/1923 ...

40

40

35

38.9

28.4

—

2.69 j

—

1923/1924 ...

46.0

46.g

37

44.1

27.3

—

3.99

—

1924/1925 ...

52.1

52.1

33.7

50.9

27.9

12

57^7

—

1925/1926 ...

36.5

36.5

31

34.7

23.7

15

3.25

—

1926/1927 ...

38.2

36.5

32

32.8

23.6

15.7

3.oo

—

1927/1928 ...

48

46

''42

40.6

23.6

20.5

4.50

—

1928/1929 ...

37.1

33

34

33.1

23.6

19.3

3.52

2.17

1929/1930 ...

37

35

32.9

32.7

23.o

19.9

3.7 o

3.02

1930/1931 ...

32

30

28.2

28.2

23.6

16.7

2.75

1.72

1931/1932 ...

33

31

29.2

29.2

22.7

13.0

3.oo

2.05

Av vad anförts i de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren
och nr 342 i andra kammaren samt motionen nr 359 i sistnämnda kammare
framgår, att starka intressemotsättningar råda mellan de olika sla 1

För åren till och med 1925 enligt den officiella statistiken och för de följande åren enligt
av Spritcentralen beräknade pris.

2 Enligt uppgift av Spritcentralen erlagt medelpris vid 18 stärkelsefabriker.

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

gen av brännvinstillverkare. I dessa motioner Ilar sålunda givits uttryck
åt det missnöje, som råder bland intressenterna i lantbruksbrännerierna
över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvinet
oell sulfitspriten. Olägenheterna härav för lantbruksbrännerierna
hava framträtt desto starkare som för tillverkningsåret 1931/1932
brännvinsleveransen till aktiebolaget Vin- & spritcentralen avsevärt
sänkts, varigenom den av lantbruksbrännerierna levererade kvantiteten
nedsatts i förhållande till näst föregående tillverkningsår från 24 till 20
miljoner liter brännvin av normalstyrka.

Av den utredning, som verkställts genom förenämnda år 1919 tillkallade
sakkunniga i frågan örn sulfitspritens användning till förtäring, framgår,
att under den närmast före kriget förflutna tioårsperioden den årliga tillverkningen
av brännvin av normalstyrka i lantbruks- och jästbrännerierna
uppgick till i medeltal 39.79 miljoner liter. Därav belöpte 34.61 miljoner liter
eller 87 procent å lantbruksbrännerierna och 5.18 miljoner liter eller 13 procent
å jästbrännerierna. Under tillverkningsåren 1926/1927—1930/1931 åter
uppgick den för leverans till Spritcentralen tillverkade kvantiteten brännvin
till i medeltal 29.9 miljoner liter av normalstyrka per år, därav 22.96 miljoner
liter eller 76.8 procent belöpte å lantbruksbrännerierna, 4.93 miljoner
liter eller 16.3 procent å jästbrännerierna och 2.oi miljoner liter eller 6.7
procent å sulfitbrännerierna. För sistnämnda tillverkningsår uppgick
kvantiteten av ifrågavarande brännvin till 32.38 miljoner liter, därav å de
olika slagen av tillverkning belöpte respektive 74.3, 16.i och 9.6 procent.

En jämförelse med tillverkningens storlek under förkrigsåren ger sålunda
vid handen, att tillverkningen i lantbruksbrännerierna sedan berörda
tioårsperiod nedgått med över 40 procent. Visserligen har jämväl
antalet brännerier minskats, nämligen från 136 till 109, men denna minskning
motsvarar icke på långt när nedgången i tillverkningen. Även den
i bränneriindustrien använda mängden potatis har sjunkit, men allenast
med omkring 27 procent, och sålunda förhållandevis mindre än tillverkningen.
Sistnämnda omständighet synes närmast bero därpå, att potatisen
kommit att allt mera uttränga spannmålsprodukterna såsom råämne. Däremot
har kvantiteten tillverkat jästbrännvin under de senaste åren hållit
sig på ungefärligen samma nivå som under sagda tioårsperiod samt ej
obetydligt överstigit brännvinstillverkningen i jästfabrikerna under åren
1910—1914, vilken i medeltal uppgick till cirka 4 miljoner liter per år.

Trots den genomförda begränsningen i rätten att tillverka jästbrännvin
har detta sålunda väl kunnat hävda sin ställning med avseende å tillverkningens
storlek, ett förhållande, som i främsta rummet beror därpå,
att en jästfabrik, som tillverkat jäst utan spritutvinning, efter det densamma
övertagits av Svenska jästfabriksaktiebolaget, nedlagts, varefter
den i sammanhang med brännvinstillverkning framställda jästmängden
på sätt av kontrollstyrelsens uppgifter framgår avsevärt ökats från år
1925.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 13

Då statsmakterna år 1923 föreskrevo särskild begränsning av den myckenhet
brännvin, som finge framställas i sammanhang med pressjästberedning,
anfördes såsom skäl härför, att detta brännvin kvalitativt icke
vore fullt jämförbart med av potatis framställt brännvin samt att med de
nya, mera fullkomnade metoder, som användes för tillverkning av jäst,
ett betydligt lägre utbyte av brännvin erhölles än med den äldre metoden.
Med begränsningen avsågs sålunda att förekomma, att jästfabrikationen
bedrevs på sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än
som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses
nödvändigt. Till stöd för den ytterligare begränsning, som föreskrevs år
1924, åberopade bevillningsutskottet (bet. nr 49) bland annat, att en mycket
betydande del av den inom landet producerade jästmängden framställdes
på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna
tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes, ett förhållande, som hade sin
grund däri att nya fabriker igångsatts, vilka tillverkade jäst utan spritutvinning,
varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till
förändrad tillverkningsmetod med mycket lågt spritutbyte.

Då 1926 års beAullningsutskott uttalade sig för att högst 60 liter brännvin
finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, utgick
utskottet från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit
eller 3.5 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925
och 1925/1926, skulle komma att årligen framställas samt uttalade att, därest
i framtiden jäst komme att tillverkas för export, någon ökning av den
kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare med rusdrycker,
icke borde av sådan anledning komma till stånd. Det av bevillningsutskottet
med begränsningen avsedda syftet har emellertid såsom av de
senaste årens tillverkningssiffror framgår ingalunda till fullo uppnåtts.

Utskottet delar den av bevillningsutskottet tidigare uttalade uppfattningen,
att jästfabrikationen bör bedrivas på sådant sätt, att högre utbyte av
brännvin icke erhålles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder
kan anses nödvändigt. Emellertid Adil det synas som örn den
väg, på vilken statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte, icke
skulle vara den lämpligaste. Göres nämligen begränsningen för snäv
kunna ekonomiska eller drifttekniska svårigheter uppkomma för tillverkaren
att framställa jäst av tillräckligt god kvalitet. Genom att jästfabrikerna
praktiskt taget lia\Ta garanti för avsättning av hela sin tillverkning
av jästbrännvin till partihandlare med rusdrycker, kunna å andra sidan,
särskilt under tider, då spritdryekskonsumtionen minskas, olägenheter
uppstå genom att begränsningen icke avväges så snävt som förhållandena
medgiva. Faran för att sådana olägenheter skola uppstå har i hög grad
skärpts genom att de för jästspriten erlagda prisen icke synas hava bestämts
med hänsyn till att varan närmast bör betraktas såsom en avfallseller
biprodukt vid fabrikationen av jäst.

Vad nu anförts har givit utskottet skäl uttala, att Aud den utred -

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

ning, om vilken utskottet i anledning av motionerna anser sig böra hemställa,
i fråga örn jästsprittillverkningen främst spörsmålen rörande
grunderna för denna varas prissättning samt avsättningsområden göras
till föremål för undersökning. Användandet av framställningsmetoder
med spritutvinning Ilar ansetts medföra den fördelen, att jästens kvalitet
därigenom blir bättre. Denna omständighet synes tala för att i allmänhet
priset å jästråbrännvin avväges så, att tillverkaren visserligen erhåller
ett intresse av att tillgodogöra sig den sprit, som för vinnande av
nyssnämnda ändamål framställes, men icke att bedriva fabrikationen på
sådant sätt, att större spritmängd utvinnes än som för jästproduktionens
rationella utövande kan anses oundgängligen nödvändigt.

Vad angår sulfitbrännvinet har enligt uppgift detsamma hittills tillhandahållits
under sådana former, att förväxling med jordbruksbrännvin
icke skall behöva ifrågakomma. Utskottet har ansett önskvärt, att
en sådan ordning jämväl framdeles kommer att upprätthållas såväl i
fråga örn utminuteringen som, även, i den mån så befinnes möjligt,
beträffande utskänkningen. Omfattningen av Spritcentralens inköp
av sulfitbrännvin bestämmes av allmänhetens efterfrågan. Till följd av
det lägre inköpspriset å sulfitbrännvin tillliandahålles detta förbrukarna
till ett något lägre pris än jordbruksbrännvinet. Då emellertid kostnaden
för inköp av råbrännvinet motsvarar en mycket ringa del av försäljningspriset
å den färdiga varan, vilket främst bestämmes av skattens storlek,
är prisskillnaden å de till förtäring försålda produkterna relativt liten,
ehuru beträffande råvaran prisskillnaden belöper sig till omkring 30 procent
eller 10 öre. Så långt med hänsyn till de säregna förhållandena på
förevarande område är möjligt, råder sålunda fri tävlan mellan råbrännvin,
tillverkat av sulfitlut, och råbrännvin, framställt av jordbruksprodukter.

Till följd av det jämförelsevis låga priset å sulfitsprit användes uteslutande
sådan sprit — bortsett från s. k. sekundasprit —- för försäljning till
partihandlare med skattefri sprit och till motorsprit. Emellertid växla
de priser ganska avsevärt, som med hänsyn till sulfitspritens användning
erläggas för densamma. Sålunda är priset för sulfitbrännvin, som inköpes
av partihandlare med rusdrycker, 22.7 öre för liter av normalstyrka, medan
motsvarande pris för skattefri sprit utgör 16.6 öre och för motorsprit 12.5
öre. Enligt vad från fabrikanthåll uppgivits har dock till följd av konkurrens
med bensinen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre än att
detsamma endast täcker de direkta framställningskostnaderna, och ställer
sig priset sålunda ganska ofördelaktigt för fabrikanterna.

Den kvantitet sulfitbrännvin, som hittills kommit till användning för
förtäring, är emellertid jämförelsevis obetydlig. Under år 1931 försåldes
sålunda icke fullt 1,400,000 liter och under tidigare år var den försålda
myckenheten än mindre. Även örn sulfitspritens viktigaste avsättningsområden
ligga på andra håll, har dock utskottet icke ansett skäl föreligga

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 15

att, på sätt i motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren
föreslagits, förbjuda tillverkning för inhemsk konsumtion av sulfitsprit,
avsedd för förtäringsändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhåller
mera avsevärd användning för andra ändamål, försvagas givetvis
industriens intresse, att densamma försäljes till förtäring. Utskottet har
i detta sammanhang velat erinra, att utskottet i sitt innevarande år avgivna,
av riksdagen godkända betänkande nr 32 framhållit vikten av att
användningen av inhemska motorbränslen befrämjas. Vidare torde, såsom
utskottet i nämnda betänkande uttalat, frågan örn motorspritens beskattning
komma att göras till föremål för utredning, och förslag i ämnet
är avsett att föreläggas nästa års riksdag. Därest sistnämnda fråga
löses, torde det bliva möjligt att bättre överblicka spörsmålet örn sulfitspritens
användning för förtäring.

I förevarande motioner har framhållits betydelsen för potatisodlingen,
framför allt å de magra sandjordarna, av att lantbruksbränneriernas
verksamhet upprätthålles i oförminskad omfattning. Jämväl utskottet
har funnit önskvärt, ej minst under nuvarande tryckta tider för jordbruksnäringen,
att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatisen icke ytterligare
försämras. Däremot saknas enligt utskottets mening skäl för att
statsmakterna skulle av andra hänsyn ingripa till förmån för lantbruksbrännerierna
i konkurrensen med jäst- och sulfitbrännerierna.

Utskottet har funnit sig böra framhålla att, oaktat tillverkningen i
lantbruksbrännerierna avsevärt nedgått, densamma alltjämt upprätthålles
inom ett betydande antal fabriksenheter. I följd härav torde dessa fabrikers
tillverkningskapacitet säkerligen icke på långt när utnyttjas i samma
omfattning som tidigare. Gällande grunder för prissättning synas icke
uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration och rationalisering i
övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnader ur ekonomisk synpunkt
bästa resultat vinnes.

Utskottet har ansett önskvärt, att vid den blivande utredningen undersökes,
huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna
kunna komma potatisodlarna så vitt möjligt i samma omfattning
till godo, oavsett örn dessa äro delägare i brännerier eller icke.
Därjämte bör tillses, att prissättningen å denna potatis sker på sådant
sätt, att icke högre priser betalas därför än som med hänsyn till marknadspriset
i allmänhet å potatis kan anses skäligt. Vid denna undersökning
synes man jämväl böra taga under övervägande, huruvida och i så
fall i vilken utsträckning och under vilka former en koncentration och
rationalisering av driften lämpligen bör komma till stånd. Vid övervägande
av frågan örn driftkoncentration bör givetvis vederbörlig hänsyn
tagas till de fördelar jordbruksnäringen för närvarande beredes till
följd av bränneriverksamheten särskilt genom framställningen av den
ur utfodringssynpunkt värdefulla dranken.

Då brännvin, framställt av melass och betor, icke torde i kvalitativt

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

hänseende kunna mäta sig med potatisbrännvin samt de särskilda skäl,
som åberopats för att stödja odlingen av fabrikspotatis, åtminstone icke
med samma styrka gälla beträffande betodlingen, bör vid utredningen
frågan örn förbud mot användning av dessa råämnen i lantbruksbrännerierna
övervägas. Då det av kontrollstyrelsen såsom skäl mot vidtagande
av ändring å ifrågavarande område åberopade kontraktet mellan svenska
staten och sockerbolagen gäller endast till och med den 28 februari
1933, kan detta kontrakt icke utgöra ett hinder att företaga en dylik utredning.
Vid densamma bör jämväl undersökas, huruvida icke lämpligen
någon inskränkning bör göras i frågan örn rätt att använda spannmål
som råämne vid brännvinstillverkning. Utskottet har ansett utredningen
böra göras så förutsättningslös och allsidig som möjligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre de
likalydande motionerna 1:244 av herr Alexander
Nilsson m. fl. och II: 342 av herr förste vice talmannen
Nilsson m. fl. än även motionerna II: 359 av herr
Hammarlund och 11:44 av herr Björklund m. fl., i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta örn utredning av frågan örn rätt att
tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed
sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka
råämnen, som må användas vid tillverkningen, samt
grunderna för prissättning av råbrännvin ävensom
rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna
för fabrikspotatis till brännerierna
skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna
än för närvarande.

Stockholm den 27 maj 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Björnsson, Jönsson i Slätåker*,
Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Gävle,
Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Forssberg, Wijkström, Östergren, Hjalmarsson,
Larsson i Örbyhus, Laurén, Heiding*, Larson i Tönnersa och Blomquist.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

17

Reservationer:

1) av herrar Olsson i Ramsta och Larsson i Örbyhus, vilka anfört:

»Då ifrågavarande motioner synas åsyfta, ehuru på olika sinsemellan
konkurrerande vägar, att skapa ett vidgat ekonomiskt privatintresse i
sprittillverkningen, hava vi, som icke anse ett sådant vidgat intresse
ur allmän synpunkt önskvärt, icke kunnat tillstyrka någon skrivelse i motionernas
syfte, detta så mycket mindre som man knappast kan på lagstiftningens
väg reglera inköpen av råvarorna till brännerierna, utan hava
vi inom utskottet yrkat, att de likalydande motionerna 1:244 av kerr
Alexander Nilsson m. fl. och II: 342 av herr förste vice talmannen Nilsson
m. fl. samt motionerna II: 359 av herr Hammarlund och II: 44 av
herr Björklund m. fl., ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Björnsson, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:

»Av vad anförts---(se utskottets yttrande sid. 11 och 12)---

avsevärt ökats från år 1925.

Vad angår sulfitbrännvinet---(se utsk. sid. 14 och 15)

sulfitspritens användning för förtäring.

Då statsmakterna år 1923 ---(se utsk. sid. 13)---borde av

sådan anledning komma till stånd.

Det av bevillningsutskottet med begränsningen avsedda syftet har sålunda
såsom av de senaste årens tillverkningssiffror framgår icke uppnåtts.
Huvudskälet härtill är uppenbarligen, att det höga pris, som jästfabrikerna
erhållit för sin råsprit, gjort det lönande för dem att lägga
sin jästfahrikation så att högsta medgivna spritutbyte uttagits. De lia
därigenom också satts i stånd att sälja sin jäst billigare än fabriker, vilka
till äventyrs varit hänvisade till jästproduktion med lägre relativt spritutbyte.

Av olika anledningar är en sådan ordning enligt utskottets mening otillfredsställande.
Det synes till en början naturligt, att spritutvinningen vid
jästfabrikationen regleras framför allt med tanke på att erhålla bästa

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami 42 hafi. (Nr 50.) 2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

möjliga jäst, och då olika metoder för jästframställning kunna användas,
hör icke staten genom reglementariska bestämmelser eller konstlad prissättning
på en biprodukt giva den ena metoden företräde framför den
andra.

Hänvisas jästfabrikerna att avyttra sin sprit för tekniskt ändamål eventuellt
för export till konkurrenspriser, blir det icke något statsintresse
att deras spritproduktion begränsas. Enligt utskottets mening bör det
därför undersökas, huruvida man icke efter en lämplig avvägning av inköpspriset
för jästråbrännvin kan upphäva nu gällande föreskrifter örn
sådan begränsning.

Då såväl jästbrännerier som sulfitbrännerier framställa sprit ur en i
och för sig värdelös biprodukt, synes det utskottet självklart, att man vid
prissättningen å sprit bör så långt som möjligt likställa de båda grupperna.

I förevarande motioner — — — (se utsk. sid. 15) — — — omfattning
som tidigare. Det synes därför önskvärt att grunderna för prissättning
ändras dithän, att de uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration
och rationalisering i övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnad ur
ekonomisk synpunkt bästa resultat ernås. Härvid bör givetvis också tillses,
att brännvinspriset icke får oskäligt överstiga världsmarknadspriset.

Utskottet har ansett önskvärt---(se utsk. sid. 15 och 16)---

allsidig som möjligt.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

19

Bilaga I.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 5 februari 1932 har Kungl. Majit anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva och senast den 10 dennes till riksdagens bevillningsutskott
överlämna av utskottet begärt utlåtande över följande vid innevarande
års riksdag väckta motioner, avseende åtgärder rörande tillverkning
av brännvin, nämligen de likalydande motionerna nr 244 i första
kammaren och nr 342 i andra kammaren samt de i sistnämnda kammare
väckta motionerna nr 44 och nr 359.

De motionsvis framkomna kraven på ett frångående av principen örn
sulfitspritens likaberättigande med sprit ur jordbruksprodukter stödja sig
därpå, att sulfitspriten enligt motionärernas mening börjat vinna ökad avsättning
för förtäringsändamål i sådan omfattning, att de nuvarande fördelarna
av brännvinstillverkningen för jordbruket äventyrades. Enligt
närslutna bilaga, innefattande uppgifter i skilda hänseenden rörande
brännvinstillverkningen, uppgick framställningen samt utlämningen av
sulfitsprit för de medgivna avsättningsområdena under de senaste fem
tillverkningsåren till följande kvantiteter.

S u

1 f i t

brännerie

r

Tillverknings-

år

Antal

Tilly.

brännv.

milj.

1. n. st.

Utlämnad sulfitsprit

A.-B. Vin- A.-B. Skatte-)
och sprit- fri

centr. j sprit

milj. 1. n. s

Motor-

alkohol

. till

Export

1926/27 ...............

12

15.06

1.34 | 4.47

7.18

2.4 6

1927/28 ...............

12

13.94

1.17 j 5.69

5.3 9

1.98

1928/29 ...............

13

21.28

2.7.''. 6.73

8.9 9

2.11

1929/30 ...............

18

28.2 4

2.2 7 8.41

14.2 9

1.81

1930/31 ...............

18

28.40

3.11 | 9.01 i

16.34

0.2 7

Av en i aktiebolaget Vin- och spritcentralens yttrande i ärendet å sid.
5 intagen tabell framgår, huru de av bolaget inköpta kvantiteterna sprit
ur jordbruksprodukter och sulfitsprit under åren 1922—1931 disponerats
för konsumtionsbrännvin och såsom skattelagd sprit för tekniskt ändamål.

Sulfit spritens
ställning.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

I anslutning till tabellen anför bolaget, att densamma utvisade, att, medan
sulfitsprit under större delen av den här avsedda perioden i avsevärd
utsträckning användes för framställning av sprit för tekniskt bruk, det
först vore under de båda sista åren, som denna vara i någorlunda nämnvärd
omfattning ifrågakommit för beredning av konsumtionsbrännvin.
Av den råvara, av vilken sprit för tekniskt bruk framställdes, hade under
åren 1924—1929 20—27 procent utgjorts av sulfitsprit. För åren 1930—1931
hade denna proportion stegrats till 35—36 procent, således till över en
tredjedel. För konsumtionsbrännvinet hade användningen av sulfitsprit
under åren 1924—1929 varit praktiskt taget betydelselös, men för de båda
sista åren företedde den starkt stigande siffror, så att år 1931 6.5 procent
av råvaran för förtäringsspriten härrörde från sulfitsprit. Likväl vore
kvantiteten av denna förbrukning tillsvidare obetydlig vid jämförelse med
den mängd råvara, som bomme på av jordbruksprodukter framställd sprit.
Ett förbud mot användande av sulfitsprit till beredning av för förtäring
avsett brännvin skulle under år 1931 hava ökat bolagets försäljning av
jordbruksproduktssprit med endast omkring 1.4 miljoner normalliter. Enligt
tablån hade sistnämnda försäljning, trots ökningen av sulfitbrännvinskonsumtionen,
stegrats sedan år 1922 med cirka 5.4 miljoner normalliter.

Enligt kontrollstyrelsens mening måste den omfattning, i vilken sulfitspriten
enligt de nu anförda uppgifterna för närvarande kommer till användning
såsom råvara för förtäringsbrännvin, anses alltför obetydlig i
jämförelse med avsättningen av jordbrukssprit till samma ändamål för att
kunna motivera en så långtgående åtgärd som meddelande av förbud mot
sulfitspritens användning till angivna ändamål. För sulfitspritindustrien,
som nedlagt betydande arbete och stora kostnader för att kunna producera
råvara av fullgod kvalitet, skulle en dylik åtgärd innebära en betydande
nackdel, som skulle verka så mycket kännbarare med hänsyn till de
svåra ekonomiska förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien för närvarande
arbetar. Då sulfitspritfabrikernas avsättning av motoralkohol
sker till oförmånliga priser, innebär försäljningen av sulfitsprit till aktiebolaget
Vin- och spritcentralen genom det relativt gynnsamma pris, som
härvid kan betingas, en för industrien nödig kompensation. I de motioner,
i vilka hemställes örn införande av sagda förbud, antydes visserligen
genom hänvisning till de vid årets riksdag väckta motionerna 1:255 och
11:343 örn skyldighet för importör av bensin att försälja eller förbruka viss
del av den importerade kvantiteten i bestämd blandning med motoralkohol,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, att sulfitspritfabrikanterna
skulle hållas skadeslösa genom stadgande i lag örn dylik
skyldighet. Att innan erfarenheterna verkligen givit vid handen, att avsättningen
av sulfitsprit till förtäringsändamål kommer att bliva av någon
nämnvärdare och bestående omfattning, tillgripa en så komplicerad
åtgärd, som den föreslagna tvångsinblandningen av alkohol i bensin, bör
enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Såsom motiv för förslaget örn sulfitspritens avstängande från att användas
för förtäringsändamål har anförts omtanken örn potatisodlingens vidmakthållande
i bränneridistrikten. Emellertid må erinras örn att tillgången
på potatis därstädes understundom visat sig vara otillräcklig för framställning
av den med aktiebolaget Vin- och spritcentralen kontraherade
råbrännvinskvantiteten. Dessa förhållanden belysas av följande uppgifter
rörande vid lantbruksbrännerierna använda råämnen:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

21

Tillverknings-

är

Vete

ton

llåg |
ton

Korn

ton

Havre

ton

Blandsäd

ton

Majs

ton

Summa

ton

Potatis

ton

Betor

ton

1924/25 .........

690

|

657 i

5,979

26

4,867

4,939

17,158

52,970

3,710

1925/26 .........

26

775

1,538

53

4,010

—

6,402

87,719

5,038

1926/27 .........

7

189

1,198

41

3,657

13

5,105

81,059

4,660

1927/28 .........

3,927

8,684 1

834

12

3,537

492

17,516

38,076

4,111

1928/29 .........

4,513

2,224 j

1,078

79

4,052

—

11,946

67,875

4,917

1929/30 .........

154

574 1

1,146

30

3,721

—

5,625

1 78,595

4,581

i 1930/31 .........

82

390 1

1,196

92

3,841

—

5,601

84,313

4,360

Åv tabellen framgår, att användningen av spannmål varit avsevärd
vissa år samt att det även inträffat, att utländsk spannmål (majs) mast
tillgripas för ernående av den bestämda råbrannvmskvantiteten. kamp
ligheten av ett generellt förbud mot sulfitspriten for fortaringsandamål,
vilken dock visat sig fullt användbar härtill, måste under sådana b niia]
landen starkt ifrågasättas, särskilt som dess framställning sker med användande
av en eljest onyttig avfallsprodukt. Det ma vidare anmai kas,
att användningen av spannmål i lantbruksbrännenerna aven under normala
år torde vara större än som erfordras för framställning av det för
inmäskningen behövliga maltet. Enligt senaste uppgifter l facklittei aturen
behöver icke mer än 1.7 kilogram korn i form av långmål åtgå för mmäskning
av 100 kilogram potatis av normal stärkelsehalt Tillverknmgsåret
1930/1931 förbrukades i lantbruksbrännenerna 84,313 ton potatis samt
5 601 ton spannmål, vilket motsvarar cirka 6.7 kilogram spannmål per 100
kilogram potatis. Det vill därför synas som örn en minskad förbrukning
av spannmål borde kunna lämna rum för användning av en ytterligare

kvantitet potatis. .... , _ ^

Vad angår den ifrågasatta omregleringen av bestämmelserna örn begränsningen
av brännvinstillverkningen i sammanhang med pressjastberedning,
vill kontrollstyrelsen rörande tillkomsten av sagda begränsning
erinra örn följande. I skrivelse den 29 december 1922 fäste kontrollstyrelsen
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å den betydande ökning som inträtt i
jästbrännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen-- tillverkningsåret
1912/1913 hade brännvinsutbytet på 100 kilogram ren jast utgjort
115 liter mot 147 liter tillverkningsåret 1921/1922 —, vilken ökning menligt
inverkat på såväl sulfitspritens som potatisspritens avsättning, saint hemställde
örn avlåtande av proposition till riksdagen nied förslag till sådana
ändringar i brännvinstillverkningsförordningen, att ett visst högsta utbyte
av brännvin fastställdes i förhållande till den tillverkade kvantiteten
jäst. Nämnda utbyte föreslogs till 75 liter för jästbrännerier i allmänhet
och 310 liter för sådana jästbrännerier, som använde melass vid till
verkningen. Sedan kommerskollegium yttrat sig i ärendet och påyrkat
närmare utredning, förklarade kontrollstyrelsen sig i förnyat utlåtande
icke hava något att erinra mot fastställande av ett gemensamt utby testal
av 80 liter per 100 kilogram jäst, motsvarande för tillverkningsåret 1922/
1923 en brännvinstillverkning av 4,480,000 liter av normalstyrka. Den av 1

Jäst sprit eng
ställning.

1 På grund av felaktighet i primärmateriulet har delina siffra korrigerats i jämförelse
med motsvarande uppgift i »Accispliktiga Näringar, 1929/1930».

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Kungl. Majit framlagda propositionen i ämnet innefattade emellertid förslag
örn en absolut begränsning av tillverkningen till 4,500,000 liter jästbrännvin
för tillverkningsåret 1923/1924 under motivering, att fastställandet
av ett visst för alla jästfabriker lika utbytestal kunde förorsaka omkostnader
för ombyggnader och ändrad apparatur, vilket kunde i viss mån
undvikas, därest allenast dea totala myckenheten maximerades och sedermera
av Kungl. Maj:t fördelades. Propositionen bifölls av riksdagen.

Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Majit proposition med förslag örn
fortsatt begränsning av jästbrännvinstillverkningen till samma kvantitet

4.500.000 normalliter för tillverkningsåret 1924/1925. Denna kvantitet nedsattes
emellertid av riksdagen till 3,500,000 liter under åberopande av det
ytterligare insteg, som metoderna för fabrikation av jäst med minskad
spritutvinning hade tagit. — Begränsningen av jästbrännvinstillverkningen
till 3,500,000 normalliter blev enligt beslut vid 1925 års riksdag gällande
även för tillverkningsåret 1925/1926.

Propositionen nr 217 till 1926 års riksdag med förslag till förordning angående
tillverkning oell beskattning av brännvin innefattade även förslag
till definitiv reglering av rätten att tillverka brännvin i sammanhang
med pressjästtillverkning, varutinnan kommerskollegium och kontrollstyrelsen
på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt utredning. I fråga örn den
myckenhet brännvin, som sålunda borde få tillverkas, hade professorn vid
Tekniska högskolan C. P. Kullgren på ämbetsverkens uppdrag verkställt
en särskild undersökning. Denna utmynnade bland annat i uttalandet,
att jästens kvalitet i hög grad påverkades av den använda fabrikationsmetoden,
att risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder
med mindre spritutvinning än vid annat förfaringssätt, att det därför
vore från teknisk synpunkt icke önskvärt, att de jästgivande metoderna
genom ändrade lagbestämmelser tvingades fram till användning vid de
svenska jästfabrikerna, att det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation
till kvantiteten ren jäst samt att utbytestalet borde fastställas till 80
eller 85 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren jäst. Ämbetsverken
föreslogo ett utbytestal av 80 litel-, rdlket även upptogs i nyssnämnda
proposition.

Bevillningsutskottet biträdde emellertid icke förslaget under motivering,
bland annat, att de utredningar i ämnet, som verkställts, icke förmått övertyga
utskottet örn behovet av högre ärligt utbyte än omkring 3,500,000 liter.
Genom det i propositionen föreslagna utbytestalet bomme, med den
dåvarande fabrikationen av jäst, jästsprittillverkningen att stiga till över

5.100.000 liter. Utskottet stannade emellertid vid att föreslå ett utbytestal
av 60 Uter brännvin per 100 kilogram pressjäst, vilket skedde med hänsyn
till framförallt tvä omständigheter, nämligen dels att de under de närmast
föregående åren temporära begränsningsreglerna säkerligen inverkat
menligt å jästindustrien till följd av den ovisshet, vari den därigenom
försatts, och svårigheten att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod
med en för jästindustrien i sin helhet angiven maximikvantitet jästbrännvin,
dels att det vore i hög grad angeläget, att ett mellan jästbrännerierna
och aktiebolaget Vin- och spritcentralen förefintligt ouppsägbart
avtal av år 1919 hävdes, då det förmånliga pris, som genom avtalet till
erkänts jästfabrikerna för av dem tillverkat brännvin, kunde medföra en
tendens att utvinna högsta medgivna myckenhet sprit samt avtalet förty
direkt förhindrade en vidare utveckling till ökat jästutbyte och minskad
spritutvinning. Vederbörande jästfabrikanter hade också förklarat sig

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

23

villiga att, därest utskottets förslag rörande spritkvantitetens begränsning
vunne riksdagens bifall, för sin del häva berörda avtal i de punktei, som
för jästfabrikanterna medförde förmåner i fråga örn såväl leveransrätt
som prisvillkor. — Bevillningsutskottets förslag bifölls av liksdagen.

Jästsprittillverkningens omfattning under tiden efter 1926 års riksdagsbeslut
i jämförelse med de närmaste åren dessförinnan framgår av nedanstående
tabell: _

1922/23 ....
1923/24 ....
1924/25 ....
| 1925/26 ....
I 1926/27 ....
! 1927/28 ....
i 1928/29 .. .

1929/30 ....
! 1930/31 ....

Tillverkat

jäst-

brännvin

Tillverkad

jäst

Utvunna liter
50 % bränn-vin per lOOkg.

1,000 lit. 50 % 1,000 kg.

%

6,238

5,724

108.9

4,500

6,050

74.4

3,500

6,877

54.9

3,498

6,778

51.6

4,648

7,984

58.2

4,766

8,470

56.3

4,872

8,707

56.0

5,118

8,682

58.9

5,219

8,805

59.3

Uter brännvin per 100 kilogram

tillverkad jäst medförde alltså för det närmast därpå följande tillverkningsåret
1926/1927 en höjning i brännvinsutbytet från 51.6 liter tillveikningsåret
1925/1926, då det absoluta begränsningstalet 3,500,000 liter gällde,
till 58.2 liter, vilket medförde en ökning i brännvinskvantiteten med i runt
tal l.i miljoner liter. Spritutvinningen har sedan i stort sett följt jästfabrikationens
stegring, vilken sedan år 1926 utgjort cirka 12 procent. Det
medgivna utby testalet 60 liter har nära nog utnyttjats; åren 1927/1928 och
1928/1929 hade jästfabrikerna dock 3.6 liter respektive 4 liter tillgodo. Vad
angår innevarande tillverkningsår hava jästfabrikerna med hänsyn till
att aktiebolaget Vin- och spritcentralen för året minskat sitt inköp av
brännvin från lantbruksbrännerierna från 24 miljoner till 20 miljoner liter,
funnit sig böra vidtaga en motsvarande begränsning i sin jästbrännvinstillverkning,
så att utby testalet beräknas bliva omkring 50 liter brännvin
per 100 kilogram tillverkad jäst. Härigenom skulle jästbrännvinstillverkningen
komma att uppgå till allenast 4.4 miljoner liter eller ungefär
detsamma som tillverkningsåret 1926/1927.

Svenska jästfabriksaktiebolaget har i sitt i förevarande ärende avgivna
utlåtande anfört bland annat, att det ur jästteknisk synpunkt vore alltjämt
med oförminskad styrka giltigt, att jäst finge sina lämpligaste egenskaper
för bakningsändamål genom att framställas samtidigt med sprit.
Denna åsikt delades av jästtillverkarna i alla de ledande kulturländerna.
Beträffande de jästtillverkningsmetoder, varigenom ringa spritbildning
Vid jästodlingen uppstode, rådde ännu berättigad tveksamhet mot deras
generella användbarhet ur jästkvalitetssynpunkt. Det vore dock tekniskt
möjligt att använda dylika metoder vid alstring i sista ledet.

Då såsom skäl för en ändring av bestämmelserna örn begränsning i tillverkningen
av brännvin i samband med pressjästberedning åberopas den

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

ökade omfattning, i vilken jästbrännvinstillverkning ägt rum under de senaste
åren, anser sig kontrollstyrelsen böra framhålla, att sagda tillverkning
visserligen undergått en stegring sedan år 1926, men att denna allenast
varit en naturlig följd av den av riksdagen godtagna relativa begränsningsmetoden
och att stegringen sålunda kunnat, såsom motsvarande den
år från år skeende ökningen i jästförbrukningen, redan vid relationstalets
antagande i stort sett förutses. Vad angår den skäliga storleken av spritutbytet
vid jästtillverkning erbjuder ett bedömande av de tekniska konsekvenserna
av en nedsättning av spritkvantiteten alltjämt stora vanskligheter.
Svenska jästfabriksaktiebolaget har i sitt nu i ärendet avgivna
utlåtande med skärpa framhållit de risker med avseeende å den tillverkade
jästens kvalitet, som härav kunna uppstå. Visserligen skulle den omständigheten,
att jästfabrikerna innevarande tillverkningsår beräkna ett
utbyte av allenast 50 liter brännvin per 100 kilogram tillverkad jäst, kunna
berättiga till den uppfattningen, att en reducering av det i bränn vi nstillverkningsförordningen
bestämda utbytestalet vore ur teknisk synpunkt
möjlig. Denna av hänsyn till lantbrukshrännerinäringen vidtagna åtgärd
synes dock från statsmakternas sida icke böra föranleda annat än att utvecklingen
å området följes med uppmärksamhet. Ett förnyat ingrepp
från statsmakternas sida beträffande tillverkningsförhållandena inom jästindustrien
så jämförelsevis kort tid efter den i lagstiftningen vidtagna
definitiva regleringen av denna komplicerade fråga anser styrelsen sig
nu icke böra förorda.

Styrelsen vill härtill framhålla ytterligare en omständighet, som i detta
sammanhang är av betydelse. Såsom råämne vid jästtillverkningen användes
numera uteslutande melass, som jästindustrien beräknas förbruka
till en myckenhet av omkring 20,000 ton årligen. Melassen, varav den inhemska
produktionen för närvarande utgör omkring 40,000 ton årligen,
kommer eljest jordbruksnäringen till godo såsom ett värdefullt kreatursfoder.
Under sådana förhållanden kunde det anses vara ett allmänt intresse
att så mycket som möjligt begränsa tillverkningen av brännvin ur
melass, och borde detta förhållande även hava visst inflytande å bedömandet
av den myckenhet jästbrännvin, som må framställas. Emellertid
har den ekonomiska krisen medfört en nedgång i priserna å fodermedel,
vilket i sin tur haft till följd, att efterfrågan å melass till kreatursfoder
minskat, Importen av melass har avstannat, vilket belyses av följande
uppgifter örn melassimporten åren 1925—1931.

_ På grund härav hava sockerfabrikerna numera stora svårigheter att
finna avsättning för den inhemska melassen och hava av utrymmesskäl
måst tillgripa export till låga priser. Enligt inhämtad uppgift uppgår
Svenska sockerfabriksaktiebolagets inneliggande lager av melass för närvarande
till över 16,000 ton.

Av det nu anförda framgår, att en inskränkning i jästsprittillverkningen
även skulle medföra vissa konsekvenser för sockernäringen, för vars

Är 1925
» 1926
» 1927
» 1928
» 1929
» 1930
» 1931

5,900 ton
2,930 »
2,770 »
6,163 »
2,028 »
260 »

5 »

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

upprätthållande statens särskilda medverkan påkallats även i år. Styrelsen
anser sig i samband därmed böra erinra, att i det kontrakt, som innevarande
år är träffat mellan svenska staten och sockerbolagen angående
importmonopol å socker och som gäller till och med den 28 februari 1933,
bland annat intagits en bestämmelse örn att kontrakten gälla under förutsättning,
att åtgärder under avtalstiden icke vidtagas beträffande användning
av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagens möjligheter
att vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.

Vad angår det i motionen nr 11:44 framställda yrkandet å utredning rörande
en omläggning av bränneriindustrien, bar detsamma i huvudsak
grundats å att ett utbrett missnöje skulle vara radande bland jordbrukarna
däröver, att fördelarna av brännerinäringen allenast komma ett fåtal

till godo. , . , ,, . ....

Till belysning av lantbruksbrännerihantermgens omiattning tjäna toijande
uppgifter till ledning. Antalet lantbruksbrännerier är för närvarande
109, därav 103 potatisbränner ier, 3 melassbrännerier och 3 sockerbetsbrännerier.
Av brännerierna äro 68 belägna i Kristianstads län, 23 i
Malmöhus län, 8 i Blekinge län, 6 i Skaraborgs län, 2 i Östergötlands län
samt 1 i vartdera av Kronobergs och Kalmar län. — I fråga örn mängden
avverkade råämnen för brännvinstillverkning hänvisas till den å sid. 9
intagna tabellen.

Av Sveriges bränneriidkareförenings i ärendet avgivna utlåtande framgår,
att antalet delägare i de 103 potatisbrännerierna för närvarande utgör
1,964. Räknat efter antalet delägare för varje bränneri erhålles föl -

jande fördelning av ovannämnda antal:

Brännerier med 1 ägare................................................ 36

» » 2—10 delägare................................ 21

» » 11—25 » 22

» » 26—50 » 8

» » 51—100 » ................................ 12

» » över 100 » 3

Vidare var sammanlagda antalet potatisleverantörer till brännerierna
tillverkningsåret 1930/1931 6,034. Detta antal fördelar sig efter antalet
leverantörer för varje bränneri tillverkningsaret 1930/1931 pa följande sätt:

Brännerier med 1 leverantör ........................................ 3

» » 2— 25 leverantörer ........................ 27

» » 26— 50 » 28

» » 51—100 » 29

» » 101—200 » ...................... 11

» » över 200 » 4

Bränneri hanteringens omläggning.

Antalet bränneridelägare oell potatisleverantörer fördela sig å respek -

på följande sätt:

Antal

Antal potatis-leverantörer

delägare

1930—1931

Kristianstads län

................. 1,138

4,011

Malmöhus »

................. 801

968

Blekinge » ...................

................. 8

357

Skaraborgs » ...................

................. 6

289

Östergötlands » ...................

................. 2

180

Kalmar » ..................

................. 1

212

Kronobergs » ...................

................ 8

17

1,964

6,034

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Antalet av dem, som i egenskap av bränneridelägare eller potatisleverantörer
till brännerierna kunna draga fördel av brännerirörelsen är sålunda
i förhållande till motsvarande antal bränneriet — 1031 —, rätt avsevärt.
Att potatisodlarna i bränneridistrikten under alla förhållanden
skola kunna räkna med avsättning till brännerierna av sin skörd av fabrikspotatis
är dock icke möjligt. Å andra sidan inträffar icke sällan, att
brännerierna hava svårigheter att kunna tillgodose sitt behov av potatis,
därigenom att potatisodlarna föredraga att disponera över potatisen på
annat sätt. Förhållandena härutinnan äro emellertid ganska växlande,
beroende på olika konjunkturer (minskad potatisskörd, igångsatt stärkelsetillverkning
etc.). Dessa förhållanden erhålla i viss mån sill belysning av
den nyssnämnda tabellen över använda råämnen vid lantbruksbrännerierna,
av vilken framgår, att icke ringa mängder spannmål en del år fått
tillgripas i brist på potatis. Vissa år hava, såsom Bränneriidkareföreningen
framhållit, stärkelsefabrikanterna kunnat betala för potatisen ett pris,
som överstigit vad som brännerierna kunnat erlägga, varigenom potatisen
företrädesvis levererats till stärkelsefabrikerna. Även under innevarande
år har, oaktat att stärkelsefabrikationen legat nere, enligt uppgift inträffat,
att vid en särskild tidpunkt potatisleveranserna började utebli förvissa
brännerier. Förhållandet, som var ganska kortvarigt, föranleddes
av en tillfällig export till relativt gynnsamt pris av skånsk potatis till
England. De nu anförda omständigheterna visa, att de i motionen åberopade
svårigheterna för utomstående jordbrukare att få deltaga i potatisleveranserna
icke kunna sägas äga allmängiltighet.

Vad beträffar prissättningen å potatis, som levereras av brännerierna
utomstående odlare, har Bränneriidkareföreningen bestämt tillbakavisat
påståendena i motionen örn att lägre pris än det i tillverkningskalkylen
för brännvinet beräknade icke sällan förekomme. Dylika fall sökte föreningen
med stränghet beivra.

Oavsett möjligheterna att få leverera potatis till bränneri, lärer det
emellertid icke kunna bestridas, att det numera visat sig vara en värdefull
tillgång för vederbörande att vara intressent i ett lantbruksbränneri.
Brännerinäringen åtnjuter ett synnerligen högt tullskydd — effektivt 35
öre för liter av normalstyrka. Det svenska brännvinspriset är också betydligt
högre än världsmarknadspriset, vilket för närvarande utgör fritt
Hamburg omkring 15 öre för liter rektificerad vara av normalstyrka.
De vid aktiebolaget Vin- och spritcentralens inköp av råbrännvin för innevarande
tillverkningsår gällande priserna äro för liter av normalstyrka:

Att åstadkomma en sådan anordning av brännerirörelsen att fördelarna
av densamma komma jordbrukarna i bränneridistrikten i lika grad tillgodo,
torde erbjuda betydande svårigheter. En koncentration och rationalisering
av brännerihanteringen — i likhet med vad skett i Danmark, där
allenast 3 brännerier numera finnas —, skulle helt säkert medföra väsent 1

I ovan verkställda fördelningar hava i ett fall tvenne brännerier med gemensam ägare
räknats som 1 bränneri.

potatisbrännvin

betbrännvin .........

jästbrännvin.........

melassbrännvin

cellulosabrännvin

33.0 öre

31.0 >
29.2 »
29.2 »
23.4 »

27

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

liga fördelar ur bränneri teknisk och driftsekonomisk synpunkt, icke minst
med avseende å råmaterialets utnyttjande. Genom att på detta sätt införa
verkliga industribrännerier skulle emellertid den hittillsvarande nära
samhörigheten med jordbruksnäringen i icke ringa mån upphöra, vilket
framförallt skulle taga sig uttryck i minskade möjligheter för jordbrukarna
att tillgodogöra sig den för lantbruket värdefulla biprodukten, dranken.
Finge därtill förutsättas, att brännvinstillverkningen lomme att utövas
av ett enda företag, som skulle uppköpa den erforderliga potatisen i
allmänna marknaden, skulle visserligen alla potatisodlare i prisavseende
sannolikt bliva likställda, men huruvida anordningen i övrigt skulle
bliva till fördel för jordbruksnäringen i de nuvarande bränneridistrikten
låter sig svårligen bedömas..

Vad angår det i motionen ifrågasatta nedläggandet av bet- och melassbrännerierna
får kontrollstyrelsen erinra, att styrelsens den 19 december
1922 avgivna förslag till ny brännvinstillverkningsförordning innefattade
förbud mot att vid brännvinstillverkning använda sockerbetor samt —
med undantag av sådan tillverkning i samband nied pressjästberedning
— melass. Kontrollstyrelsen förutsatte, att den ersättningsfråga, som
uppstode till följd av bet- och melassbränneriernas nedläggande, skulle
lösas på sä sätt, att Sveriges bränneriidkareförening såsom representant
för de bränneriet1, som bomme att åtnjuta fördelarna av det ifrågasatta
förbudet, skulle övertaga de nedlagda brännerierna. lia emellertid föreningen
sedermera förklarade sig icke kunna på det avsedda sättet medverka
till avvecklingen av bet- och melassbrännerierna, upptogs sagda förbud
icke i förslaget till 1926 års brännvinstillverkningsförordning.

Vid de tre betbrännerierna, samtliga belägna i Malmöhus län, har under
vart och ett av de båda senaste tillverkningsåren deli tillverkade brännvinskvantiteten
hållit sig omkring 895,000 liter av normalstyrka och den
förbrukade kvantiteten betor omkring 4,500 ton. lie tre melassbrännerierna,
som likaledes äro belägna i Malmöhus län och av vilka ett äges av aktiebolaget
Vin- och spritcentralen och ett av Svenska sockerfabriksaktie bolaget,
producerade under motsvarande tid sammanlagt omkring 1,050,000
liter brännvin av normalstyrka och avverkade inemot 2,000 ton melass.

Såväl bet- som melassbrännvinet är av sämre kvalitet lin potatisbrännvin
och betalas, såsom framgår av de ovan intagna uppgifterna örn briinnvinspriser,
med lägre pris än sistnämnda slag av brännvin. Likväl halhet
för betbrännvinet bestämda priset varit under senare år av den storlek,
att bränneriintressenterna kunnat för de av dem tillhandahållna betorna
tillgodogöra sig ett väsentligt fördelaktigare pris än det, som varit gällande
vid leverans till sockerfabrik.

Ehuru styrelsen alltjämt i princip intager samma ståndpunkt i fråga
örn bet- oell melassbränneriernas berättigande, vill styrelsen, vad angår
melassbrännerierna, åberopa vad ovan vid behandlingen av jästspritfrågan
anförts angående konsekvenserna för sockernäringen av att under nuvarande
förhållanden inskränka brännvinstillverkning med svensk melass
såsom råämne. Med upptagandet av denna fråga synes därför böra anstå.

På grund av vad nu anförts och då kontrollstyrelsen i det föregående
avstyrkt i de övriga remitterade motionerna väckta förslag örn ändrade
författningsbestämmelser i fråga örn användningen av sulfitsprit och örn
tillverkningen av jästbrännvin, finner kontrollstyrelsen tillräckliga skäl
för närvarande icke föreligga att förorda det i motionen nr 44 i andra
kammaren gjorda utredaingsyrkamlet.

Nedläggning
av bet- och
melassbrännerierna.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

I detta ärendes behandling hava, förutom undertecknad överdirektör,
deltagit byråchefen Thulin och tillförordnade byråchefen Almgren, den
sistnämnde föredragande.

Stockholm den 9 mars 1932.

C. E. SVENSSON.

Axel Ericson''.

Uppgifter angående brännvinstillverkningen.

Tillverkningsår

Lantbruksbrännerie

r

J ä s t b r

ännerier

Sulfitbrännerier

An-

tal

Använda råämnen

Tilly.

brännv.

milj.

1. n. st.

An-

tal

Använda

råämnen

Till-

verkad

jäst.

ton

Tilly.

jrännv.

milj,
i. n. st.

Utbyte

lit.

brännv.
pr 100
kg. jäst

An-

tal

Tillv.

brännv.

milj.

1. n. st.

Utlämnad6 sulfitsprit

milj. 1. n. st. till

Spann-

mål

ton

Potatis

ton

Betor

ton

Melass

ton

Spann-

mål

ton

Melass

ton

A. B.
Vin- o.
sprit-centr.

A. B.
Skatte-fri
sprit

Motor-

alkohol

Export

1912/13 .........

131

14,361

115,014

9,965

2,748

37.18

9

9,155

3,333

3.84

115.2

3

4.81

1913/14 .........

130

8,321

133,605

10,294

3,223

38.80

9

9,422

3,450

4.08

118.3

3

3.7 7

1919/20 .........

101

2,630

41,846

—

12.86

8

14,049

3,573

5,288

6.31

119.8

21

11.67

9.57

10.99

0.03

7.34

1920/21 .........

105

15,414

63,798

—

5,893

27.18

8

13,807

4,170

5,204

7.35

141.2

21

14.4 6

0.12

1.02

0.04

12.19;

1921/22 .........

107

4,022

62,933

5,402

2,046

18.58

8

14,957

4,260

5,550

8.18

147.4

20

13.89

0.78

1.95

0.19

6.81

1922/23 .........

104

2,508

36,884

—

758

9.91

8

12,344

5,910

5,724

6.24

109.0

14

5.02

1.14

2.62

0.54

2.39

1923/24 ........

108

9,990

38,852

2,332

1,465

15.28

8

7,177

8,159

6,050

4.50

74.4

7

5.56

2.03

6.04

0.74

2.12

1924/25 .........

109

17,158

52,970

3,710

1,615

23.32

6

4,849

10,121

6,377

3.50

54.9

11

11.24

1.71

6.01

1.94

2.09

1925/26 .........

109

6,402

87,719

5,038

1,918

24.98

6

1,765

13,987

6,778

3.60

51.6

12

14.15

1.31

6.68

5.03

1.86

1926/27 .........

109

5,105

81,059

4,660

1,870

23.0 5

6

132

19,821

7,984

4.65

58.2

12

15.06

1.84

4.47

7.18

2.46

1927/28 .........

109

17,516

38,076

4,111

1,579

19.96

6

34

20,554

8,470

4.7 7

56.8

12

13.94

1.17

5.69

5.3 9

1.98

1928/29 .........

108

11,946

67,875

4,917

1,256

23.65

6

-

319,463

8,707

4.87

55.9

13

21.28

2.75

6.78

8.99

2.11

1929/30 .........

109

5,625

178,595

4,581

1,942

24.0 5

6

—

817,540

8,682

5.12

59.0

18

28.24

2.27

8.41

14.29

1.81

1930/31 .........

109

5,601

84,313

4,360

1,945

24.05

6

—

417,485

8,805

5.22

59.3

18

28.40

3.11

9.oi

16.84

0.2 7

1 På grund av felaktighet i primärmaterialet har denna siffra korrigerats i jämförelse med motsvarande uppgift i »Accispliktiga Näringar
1929/1930».

3 och 4 Därjämte resp. 20, 976 och 709 ton råsocker.

6 Uppgifterna örn utlämnad sulfitsprit för tiden 1919/20—1925/26 avse kalenderåren 1920, 1921 etc. o

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Bilaga II.

Till Kungl. Kontrollstyrelsen.

Genom remiss den 8 februari 1932 har kungl, styrelsen anhållit örn Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralens yttrande över de vid innevarande års riksdag
väckta motionerna nr 244 i första kammaren oell nr 342 i andra kammaren
samt nr 44 oell 359 i sistnämnda kammare.

Bolaget, som icke anser sig böra taga ställning till de i motionerna framställda
förslagen utan allenast lämna de sakliga uppgifter, som kunna
tjäna till ett bedömande av de i motionerna behandlade frågor, i den mån
de beröra bolagets verksamhet, tillåter sig nied anledning av remissen anföra
följande.

Motionerna nr 2M i första (av hrr Nilsson, Alexander m. fl.) och nr 3i2
i andra kammaren (av hr Nilsscm i Bonarp m. fl.) angående förbud mot
att använda sulfitsprit till beredning av för förtäring avsett brännvin.

Enär motionerna avse ändring av 13 § 3 mom. i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning,
skola här några uppgifter lämnas rörande tillkomsten
av detta lagrum.

Sedan tekniken under första årtiondet av 1900-talet visat, att möjlighet
förelåg att ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkningen framställa sprit,
ändrades genom beslut vid 1910 års riksdag brännvinstillverkningsförordningen
i syfte att möjliggöra en dylik produktion. Denna erhöll emellertid
i början icke någon större omfattning, vilket föranledde olika förslag
i riksdagen till förändrade bestämmelser i lagstiftningen, varvid man
bland annat tänkte sig den lösningen, att sulfitsprit skulle få användas
vid beredning av för förtäringsändamål avsett brännvin. Dessa förslag
vunno emellertid tillsvidare intet gehör, och ända till år 1919 torde uppfattningen
ha byggt på den grundsatsen, att sulfitspriten borde komma
till användning endast för tekniska ändamål i skattefri form, samt att
jordbruksproduktsspriten borde avses dels för förtäring, dels för de tekniska
ändamål, till vilka skattefri sprit ej kunde användas, dels oek i begränsad
myckenhet i skattefri form för tekniska ändamål.

I framställning till 1919 års riksdag föreslog Kungl. Majit en utvidgning
av sulfitspritens användningsområde på sådant sätt, att den för tekniska
och andra särskilda ändamål använda beskattade sprit, som framställts
ur jordbruksprodukter, skulle ersättas nied beskattad sprit, tillverkad
av sulfitlut. Motivet angavs emellertid icke vara att tillgodose sulfitspritfabrikanternas
intresse, utan åsyftades i stället att möjliggöra tillhandahållandet
av billigare sprit av god kvalitet för de tekniska ändamål,
till vilka beskattad sprit måste användas — något som under rådande förhållanden,
då den tillgängliga beskattade jordbruksproduktspriten var

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

31

mycket dyr, syntes särskilt erforderligt. En med anledning av detta
Kungl. Majits förslag väckt motion innehöll ett betydligt längre syftande
förslag, avseende att öppna möjlighet för användande av sulfitsprit för
förtäringsändamål. Riksdagen fann det i motionen väckta förslaget förtjäna
beaktande, men ville på grund av åtskilliga erinringar, som väckts
däremot, icke lämna ett permanent medgivande till sulfitspritens användande
till förtäringsändamål. Ifråga om befogenheten för Kungl. Majit
att föreskriva villkor för den beskattade och renade sulfitspritens användande,
ävensom att bestämma den mängd, som skulle få disponeras förutsatte
riksdagen, att vid utövningen av dessa befogenheter tilisåges dels
att sulfitspriten tillhandahölles utan föroreningar, dels att icke större
mängd disponerades än vad som kunde anses utgöra överskott utöver vad
som erfordrades för de i förordningen angående handel med skattefri sprit
avsedda ändamål.

I de nied anledning av detta riksdagsbeslut den 6 juni 1919 utfärdade
författningarna, vilka erhöllo giltighet till och med den 30 juni 3920, föreskrevs,
att partihandlare med skattefri sprit skulle äga till den, som till
avsalu bedreve rening av brännvin, försälja ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning
framställd sprit, som ej denaturerats. Denna försäljning
finge dock endast ske under de villkor och till den myckenhet, som Kungl.
Majit bestämde. Dessa särskilda samtidigt utfärdade bestämmelser inneburo
i huvudsak, att, därest, sedan behovet av sprit för vissa tekniska
ändamål kunde anses tillgodosett, överskott uppstode av cellulosasprit,
partihandlare med skattefri sprit ägde hos Kungl. Majit göra ansökan örn
tillstånd att få försälja dylikt överskott till den, som till avsalu bedreve
rening av brännvin. På grund av dylik ansökan skulle Kungl. Majit
efter kontrollstyrelsens hörande bestämma vilken myckenhet, som finge
renas, ävensom till vilket reningsverk försäljning finge äga rum. Brännvin,
som framställts genom rening av sulfitråsprit, finge ej från reningsverk
försäljas, med mindre kontrollstyrelsen efter verkställda prov funnit
brännvinet lia den renhetsgrad, att det utan vidare kunde tillhandahållas
för förbrukning. Reningsverket skulle för sådant ändamål vara skyldigt
att tillhandagå kontrollstyrelsen med prov på olika vid spritens rening
erhållna fraktioner.

Det i 1919 års författningar lämnade temporära medgivandet förlängdes
sedermera till och med den 30 juni 1925. I det yttrande med förslag till
ordnandet efter nämnda tid av dessa spörsmål, som kungl, styrelsen avgav
den 21 februari 1925, utvecklades skälen för, att frågan borde definitivt
regleras, varvid särskilt framhölls, att med hänsyn till sulfitbrännvinets
renhetsgrad numera inga betänkligheter kunde resas mot, att permanent
tillstånd lämnades till sulfitspritens användande för förtäringsändamål.

Sedan de temporära bestämmelserna erhållit förlängd giltighet för ytterligare
fem år till och nied den 30 september 1930, återupptog kungl,
styrelsen frågan i sitt yttrande den 20 november 1925 med förslag till ny
bränn vinst inverka i ngsförordn ing. Styrelsen framhöll däri, att frågan örn
sulfitspritens försäljning till reningsverk nu borde definitivt regleras.
Hittills hade beträffande dylik försäljning gällt som villkor, att behovet
av sprit för de tekniska ändamål, som avsåges i förordningen angående
handel med skattefri sprit, först skulle vara tillgodosett, innan överskottet
av sulfitsprit finge försäljas till reningsverk. Kungl. Majit hade på
grund härav haft att för varje år bestämma den myckenhet, som fått försäljas.
Denna föreskrift borde även framgent bibehållas, så att partihand -

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Tab. 1. Spritcentralens försäljning av

Å r

Kon

s u m t i o n

bränn-

av jordbruksprodukter

av sulfitsprit

1,000-tal
lit. 50 %

%

1,000-tal
lit. 50 %''

%

1922..........................................

14,235

97.5

363

2.5

1923..........................................

15,650

98.9

172

l.i

1924..........................................

17,295

99.4

100

0.6

1925.........................................

18,245

99.6

72

0.4

1926..........................................

18,199

99.7

55

0.3

1927.........................................

18,365

99.8

45

0.2

1928........................................

19,002

99.7

49

0.3

1929.........................................

19,490

99.0

193

1.0

1930..........................................

19,675

96.3

752

3.7

1931..........................................

19,600

93.5

1,373

8.5

Tab. 2. Lantbruksbränneriernas bränn vinsproduktion

Å r

Tillverkat brännvin i 1,000-tal lit.

50 % av

potatis

betor

melass

majs

summa

spannmål

dt.

o/

/o

1924/1925 .....................

22,412

980

23,392

171,580

22 7

1925/1926 .....................

23,981

—

1,112

—

25,093

64,020

6.3

1926/1927 .....................

21,211

838

1,012

—

23,061

51,055

5.6

1927/1928 .....................

18,021

701

879

377

19,978

175,160

28.8

1928/1929 ....................

22,039

920

703

—

23,662

119,463

13.8

1929/1930 .....................

22,099

896

1,049

—

24,044

56,248

4.2

lare med rusdrycker hade att hos Kungl. Maj:t årligen söka tillstånd till
inköp av sulfitsprit. Däremot fasthölls icke vidare vid skyldigheten för
reningsverket att låta det av sulfitsprit framställda brännvinet provas av
kungl, styrelsen. I överensstämmelse härmed föresxogs ett tillägg till § 13
i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning av det innehåll, dess nuvarande,
i motionerna återgivna tredje moment angiver. Detta förslag framlades
av Kungl. Maj:t för 1926 års riksdag i samband med proposition örn
ny brännvinstillverkningsförordning och vann riksdagens bifall. Förordning
i ämnet utfärdades den 11 juni 1926.

Nu gällande bestämmelser innehålla sålunda alltjämt den föreskriften,
att Spritcentralen skall hos Kungl. Maj:t begära tillstånd till inköp av
sulfitsprit, varvid Kungl. Majit äger rätt att fastställa såväl kvantitet
som övriga villkor. Hittills har emellertid Kungl. Majit utan särskilda
villkor medgivit bolaget rätt att inköpa den mängd av varan, som bolaget
angivit i sin ansökan.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

33

brännvin och sprit åren 1922—1931.

v i n

s

p r i t

för t e k

n i s k t

bruk

Summa

av jordbruksprodukter

ar sultitsprit

s u m m a

1,000-tal

1,000-tal

o/

1,000-tal

1,000-tal

°/

lit. 50 %

/O

lit. 50 %

lit. 50 %

/O * 1

lit. 50 %

14,598

100. o

4,793

91.2

465

8.8

5,258

lOO.o ''

15,822

100.U

5,157

84.7

928

15.3

6,085

lOO.o 1

17,395

lOO.o

3,915

72.S

1,464

27.2

5,379

lOO.o

18,317

lOO.o

3,873

74.1

1,357

25.9

5,230

lOO.o

18,254

100. o

3,833

73.s

1,359

26.2

5,192

lOO.o !

18,410

lOO.o

4,102

75.9

1,302

24.1

5,404

lOO.o

19,051

lOO.o

4,230

79.5

1,091

20.5

5,321

lOO.o

19,683

lOO.o

3.664

73.2

1,342

26.8

5,006

lOO.o

20,427

lOO.o

3,095

B3.t»

1,768

36.4

4,863

100.0

1 20,973

lOO.o

3,528

64.7

1,927

35.3

5,455

lOO.o

och råvaruförbrukning åren 1924/1925—1929/1930.

A

n v ä

ii d a rå

ä lii n

e n i d

e c i

ton

1

ar

potatis

betor

melass

diverse

summa

dt.

°o

dt.

%

dt.

%

dt.

%

dt.

O

/o

529,702

70. o

37,096

4.9

16,146

2.1

2,430

0.3

756,954

lOO.o

877,193

86.i

50,384

5.0

19,179

1.9

4,307

0.4

1,015,083

lOO.o

810,590

87.4

46,603

5.0

18,703

2.o

746

0.1

927,697

lOO.o

375,080

61.B

41,106

6.8

15,785

2.0

1,432

0.2

608,563

lOO.o

678,753

78.7

49,172

5. 7

12,556

1.5

2,676

0.3

862,620

lOO.o

1,221,342

90.9

45,814

3.4

19,424

1.5

472

O.o

1,343,300

lOO.o

Närmare uppgifter rörpjjde bolagets försäljning av brännvin oell split
av dels sulfitsprit dels^ sprit av jordbruksprodukter under de senaste tio
åren meddelas i tabell.

Tabellen visar, att, medan sulfitsprit under större delen av den tiar avsedda
perioden i avsevärd utsträckning användes för framställning a\
sprit för tekniskt bruk, det först ärvunder de båda sista åren denna vara
i någorlunda nämnvärd omfattning ifrågakomma för beredning av konsumtionsbrännvin.
Av den råvara, av vilken sprit för tekniskt bruk fi amstus,
lia under åren 1924—1929 20—27 % utgjorts av sulfitsprit. För
åren 1930—1931 har denna proportion stegrats till 35—36 %, således till
över en tredjedel. För konsumtionsbrännvinet Ilar användningen av sill
fitsprit under åren 1924—1929 varit praktiskt taget betydelselös. Men ilo
.båda sista åren förete starkt stigande siffror, så att år 1931 ös, % av råvaran
för dricksspriten utgjordes av sulfitsprit. Likväl är kvantiteten
av denna förbrukning tillsvidare obetydlig, örn den järn lorns med den

bihang till riksdagens protokoll 7 sami. 42 haft. (Nr 50.)

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

mängd råvara, som kommer på av jordbruksprodukter framställd sprit.
Ett förbud mot användande av sulfitsprit till beredning av för förtäring
avsett brännvin skulle under år 1931 lia ökat bolagets försäljning av jordbruksproduktssprit
med endast omkring 1.4 miljoner normalliter. Enligt
tablån har denna försäljning, trots ökningen av sulfitbrännvinskonsumtionen,
stegrats sedan år 1922 med eirka 5.4 miljoner normalliter.

Vid bedömande av det ifrågasatta förbudets verkningar må icke förbises,
att under åtskilliga år med svag skörd av bränneri potatis det förekommit,
att potatisbrännerierna, för att kunna fullgöra de åtagna leveranserna
till bolaget, mast i betydande utsträckning taga sin tillflykt till
bränning av spannmål i stället för potatis. Såsom närmare framgår av
omstående tablå (tab. 2), bär under tre av de sex kampanjerna 1924/1925—
1929/1930 användningen av spannmål varit relativt avsevärd. Under det
att den för bränningen normalt erforderliga inmäskningen av spannmål
synes hålla sig omkring 5 % utgjordes år 1927/28 ej mindre än 29 % av
de för bränningen förbrukade råvarorna av spannmål, och motsvarande
siffror för åren 1924/25 och 1928/29 vörö respektive 23 och 14 %. Förstnämnda
år var potatistillgången till och med så klen, att särskild bränning
av utländsk spannmål (majs) måste tillgripas, för att den överenskomna
leveransen av 20 miljoner litel'' brännvin — den lägsta under denna
Period förekommande — skulle kunna fullgöras. Under innevarande kampanj,
då ej heller mer än 20 miljoner liter brännvin kontraherats, har enligt
uppgift potatistillgången ånyo varit relativt knapp, medförande en
ökad brännvin av spannmål.

På grund av nu påpekade förhållanden synes den ökning av lautbruksbränneriernas
råbrännvinsproduktion, till vilken motionärernas förslagsyftar,
ej med visshet kunna antagas komma att betyda ökad användning
av potatis. I vad mån potatisodlarnas intressen överhuvud skulle gynnas
efter en bredare måttstock, örn vid nu rådande organisation av brännerihanteringen
en ökad bränning av lantbruksprodukter komme till stånd,
är ett spörsmål, som icke torde kunna ses helt utan samband med det i
den härefter behandlade motionen nr 44 i andra kammaren framförda påståendet
örn förekomsten av ett allmänt missnöje bland jordbrukarna i
potatisdistrikten med den ordning, i vilken leveranserna till brännerierna
ske.

Slutligen må erinras örn, att den ökade konsumtionen av cellulosabrännvin
beror, utom på vunnen visshet örn varans renhet, även på det relativt
billiga priset. På grund av bolagets lägre inköpskostnad för sulfitsprit
— skillnaden vid jämförelse med priset på potatisbrännvin var år
1931 omkring 9 öre per normalliter — har cellulosabrännvinet kunnat i
detaljhandeln säljas till ett pris, som med 15—25 öre per liter understiga''
motsvarande pris på brännvin av jordbruksprodukter.

Motion nr M i andra kammaren (av hr Björklund m. fl.) angående utredning
rörande möjligheterna att omlägga bränneri rörelsen pä sådant sätt,
att de av rörelsen härflytande fördelarna kunna komma den jordbrukande
befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt tillgodo.

Motionen berör i huvudsak förhållandet mellan potatisbrännerierna och
deras leverantörer av potatis och avser sålunda frågor, örn vilka bolaget,
som i huvudsak blott är bränneriernas avnämare, i denna egenskap icke

35

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

kan ha någon närmare kännedom. Rörande vissa i motiveringen upptagna
spörsmål av mera allmän natur vill bolaget emellertid göra några
påpekanden.

Enligt motionen skulle en viktig anledning till det missnöje, motionärerna
förklara vara rådande bland jordbrukarna i de potatisodlande landskapen
vara att söka i den omständigheten, att vid prissättningen på
brännvin Indes till grund ett pris på potatis, som »i allmänhet är så högt,
att det med ungefär 1 krona per hektoliter överstiger vad som t. ex. kan
erhållas för potatis, avsedd för tillverkning av stärkelse». Det är troligt,
att denna uppgift i stort sett är riktig, och dess sannolikhet styrkes av
det av motionärerna påpekade förhållandet, att det vid prissättningen
fastställda potatispriset av jordbrukarna betraktas såsom synnerligen fördelaktigt.
Det är med tillfredsställelse bolaget konstaterar tillvaron av
denna uppfattning, varav bland annat den slutsatsen kan dragas, att de
klagomål rörande prissättningen, som nästan i regel pläga höras undertiden
närmast efter dess verkställande och som just gälla kalkylens viktigaste
element, nämligen potatispriset, icke synas vara representativa folden
mening, som hyses av den potatisodlande befolkningen i dessa provinser.

I sådant samband förtjänar påpekas, att priset på råbrännvinet hittills
icke, såsom motionärerna synas förutsätta, vid något tillfälle fastställts
genom anlitande av den av Kungl. Majit tillsatta prisnämnden. Under
de tre sista åren har prissättningen skett vid fri förhandling mellan representanter
för Sveriges bränneriidkareförening och bolaget. Under alla
föregående år av Spritcentralens verksamhet utgjordes den prissättande
korporationen av en för övrigt alltjämt såsom alternativ till den fria förhandlingen
förutsedd delegation, i vilken nämnda håda parter voro företrädda
och som dessutom bestod av tre opartiska ledamöter, av vilka en
utsågs av vardera parten och den tredje av de sålunda valda. Det bör
även understrykas, att då en på motsvarande sätt sammansatt delegation
bestämt potatispriset under en lång följd av år före Spritcentralens tillkomst,
den monopolisering på rusdryckshandelns område, som tillvaron av
Spritcentralen representerar och som i motionen omnämnes, i dessa viktiga
avseenden icke föranlett någon förändring.

Motionärerna anse sig lia funnit den betydelsefullaste saken till det påstådda
missnöjet bland potatisodlarna däri, att jordbrukarna »i allmänhet»
icke finge leverera potatis till bränneriet i orten och att, örn andra jordbrukare
än delägare i bränneri eller av dessa gynnade personer finge tillfälle
till leverans, priserna för dessa på olika sätt pressades under vad
delägarna eller, såsom det också uttryckes, »det privilegierade fåtalet» erhölle
för sina leveranser. I vad mån denna skildring svarar mot de faktiska
förhållandena undandrager sig vårt bedömande. Bolaget vill emellertid
påpeka, att, enligt en av bolaget föreslagen särskild överenskommelse
med bränneri idkare torenia gen, denna under de sista åren ålagt
samtliga sina medlemmar (brännerierna) att för all mottagen potatis betala
det i kalkylen fastställda priset. Bolaget, som icke bedriver någon
potatisodling, har följt samma grundsats vid sitt eget råbränneri i Rödaled.

De förslag till åvägabringande av en enligt motionärernas mening
bättre ordning, vilka skymta i motionens slut, synas syfta till dels en
ökning av potatisbrännvinet på övriga råbrännvinsslags bekostnad, dels
ock en omgruppering eller »koncentration» av brännerierna till de bästa
potatisdistrikten.

36 Bevillning sutskottets betänkande Nr 50.

I fråga om dessa förslag må här allenast påpekas, att spörsmålet örn
en begränsning av jästsprittillverkningen samt av användningen av sulfitsprit
utgör det särskilda ämnet för de övriga av remissen berörda motionerna
och sålunda närmare behandlas i samband med yttrandet om
dem. Vad beträffar det ifrågasatta upphörandet av melass- oell sockerbetsbränningen,
så må erinras, att bolagets årliga inköp av dessa båda
brännvinsslag i genomsnitt för den senaste femårsperioden uppgått till
endast 1.7 miljoner liter 50 % eller 8 % av de samtidiga inköpen av potatisråbrännvin.

Tanken att koncentrera brännerierna till de bästa potatisdistrikten klav
vida mera vittutseende art än övriga förslag. Den berör icke blott
frågan örn den utsträckning, i vilken man vid behandlingen av dessa
spörsmål anser sig kunna bortse från brännerirörelsens betydelse såsom
producent av drank, ett av de näringsrikaste och billigaste inhemska fodermedlen,
och dess tillhandahållande åt största möjliga antal jordbrukare,
utan även spörsmålet örn denna industris organisation överhuvud
samt dess tekniska standard. Vid olika tillfällen har från bolagets sida
den uppfattningen framförts, att ur teknisk och ekonomisk synpunkt
brännerihanteringens effektivitet skulle kunna i hög grad stegras, örn
rörelsen bedreves i väsentligt färre oell större enheter än nu är fallet.
Redan det försök i liten skala, som gjorts vid bolagets bränneri i Rödaled,
bar visat, att på detta område mycket är att vinna genom anordnandet
av driften enligt rationellare metoder än dem, som i allmänhet följas vid
jordbruksbrännerierna. Bolagets påpekanden i dessa avseenden lia emellertid
i regel mötts med invändningen, att en omorganisation i antydd
riktning dels skulle kräva större kapitalinvestering än som motsvarade
jordbrukarnas förmåga och dels riskera den stora fördelen av mera allmänt
fördelad potatisodling för brännvinsbränning samt därmed förenad
tillgång till (frank. Inför denna argumentering har bolaget ansett sig
böra tillsvidare avstå från att till närmare dryftande återupptaga de här
berörda problemen.

Motion nr 359 i andra kammaren Jäv hr Hammarlund) angående begränsning
av jästfabrikernas brännvinstillverkning.

Enligt denna motion skulle resultatet av den begränsning i tillverkningsrätten,
som genom 1926 års riksdags beslut fastställts för jästbrännerierna,
lia blivit en stark ökning av det producerade jästbrännvinet.

I nedanstående tablå lämnas uppgifter angående tillverkningen av jästråbrännvin
under tillverkningsåren 1 oktober 1922/30 september 1923—
1 oktober 1930/30 september 1931.

Tillverkat

Tillverkad

Utvunna liter
50 % bränn-

jästbrännvin

jäst

vin per 100

1,000 lit.50%

1,000 kg.

kg. ren jäst

%

1922/23...............

.................. 6,238

5,724

108.9

1923/24..............

................. 4,500

6,050

74.4

1924/25...............

6,377

54.9

1925/26...............

.................. 3,498

6,778

51.o

1926/27...............

.................. 4,648

7,984

58.2

1927/28...............

8,470

56.3

19°8/29...............

.................. 4,872

8,707

56.0

1929/30...............

.................. 5,118

8,682

58.9

1930/31...............

.................. 5,219

8,805

59.3

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Av dessa siffror framgår, att brännvinskvantiteten ökats efter år 1925/
1926, om jämförelsen avser de närmast föregående åren. Härvid bör likväl
erinras örn, att tillverkningen de tre åren 1923/1924—1925/1926 var begränsad
genom särskilda, varje år fattade riksdagsbeslut: år 1923/1924 till
4.5 miljoner samt åren 1924/1925 och 1925/1926 till 3.5 miljoner normalliter.
När 1926 års riksdag beslutade medgiva jästbränn vinsproduktion i proportionen
60 liter per 100 kilogram jäst, så innebar detta en höjning vid
en jämförelse med de båda sistförflutna åren, då motsvarande proportion
varit respektive omkring 55 och 52 liter. I jämförelse med tillverkningen
under åren före 1924/1925 och särskilt före 1923/1924 betydde, såsom av
tablån framgår, den av riksdagen år 1926 genomförda regleringen däremot
en avsevärd begränsning. Efter denna tid har ökning av jästsprittillverkningen
icke framträtt förrän under de båda sista åren. Spänningen
mellan periodens första och sista år (mellan 1926/1927 och 1930/1931)
utgör omkring 12 % och motsvarar i stort sett samtidiga ökningen av
jästproduktionen.

Stockholm den 26 februari 1932.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

ERNST LYBERG.

M. Marcus.

gilning till riksdagens protokoll IDUS.

7 sunil -

42 hafi. (Nr 51))

■i