Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1932 kl. */* 1 e- m
i
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Marits proposition
med förslag till förordning angående märkning av
kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m.
(2:a avd.)
I en den 4 mars 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 239, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan återgivna förslag till.
l:o) förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker;
samt
2:o) förordning örn tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925
(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker.
Förslag
till
förordning angående märkning av kärl, innehållande söta
läskedrycker.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna förordning avser alla drycker, som äro tillagade av annat än malt
samt försatta med kolsyra och sötningsmedel och som antingen äro helt
fria från alkohol eller icke innehålla mer än 21/i volymprocent alkohol
(söta läskedrycker).
2 §.
Dryck, som i 1 § sägs, må från tillverkningsställe utlämnas endast på
kärl, som är märkt med etikett, varå angivits dryckens benämning, tillverkarens
namn eller firma och tillverkningsorten. Har vid tillverkningen
använts sackarin, skall etiketten därjämte vara försedd med uppgiften »Innehåller
sackarin». Denna uppgift skall anbringas omedelbart under dryckens
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 31 hafi. (Nr 37 38.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
benämning samt utföras med bokstäver av minst två millimeters höjd i sådan
färg, att uppgiften tydligt framträder mot etikettens bottenfärg.
Med sackarin förstås i denna förordning varje konstgjort sötningsmedel,
som har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.
3 §.
Är dryck, som i 1 § sägs, veterligen försatt med sackarin, må den icke
förvaras å försäljningsställe annat än å kärl, märkt med etikett av sådan beskaffenhet,
som i 2 § stadgas. Vid utminutering och utskänkning skall
kärlet städse vara försett med dylik etikett.
4 $.
Den, som underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 2 §,
straffes med dagsböter.
Överträder någon de i 3 § givna bestämmelser, straffes med böter från
och med fem till och med trettio kronor.
Till ansvar enligt denna förordning må ej dömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med strängare
straff.
5 §.
Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas
till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.
6 $.
Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att
förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
7 §.
Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.
Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd åligger
att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna förordning
varda angivna till åtal. Finner sådan nämnd kemisk undersökning
av läskedryck erforderlig, må, såframt icke undersökningen anses böra vidtagas
i annan ordning, prov å drycken insändas till kontrollstyrelsens laboratorium,
som har att undersöka provet och utfärda analysprotokoll.
I maltdrycksbryggeri, där tillverkning jämväl av söta läskedrycker bedrives,
har tjänsteman vid kontrollen över maltdryckstillverkningen att
enligt bestämmelser, som meddelas av kontrollstyrelsen, utöva tillsyn över
denna förordnings efterlevnad.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 3
8 §•
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.
Förslag
till
förordning om tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
Härigenom förordnas, att till 12 § förordningen den 8 maj 1925 angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall
fogas ett sjätte stycke av följande lydelse:
Angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, är särskilt
stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
I anledning av proposition nr 156 till 1930 års riksdag samt vissa i
ämnet väckta motioner antog riksdagen enligt skrivelse den 31 maj 1930,
nr 329, förslag till dels förordning örn vissa ändringar i förordningen den
1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
dels ock förordning örn ändrad lydelse av 12 § förordningen den 8 maj 1925
(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker. Ifrågavarande författningar, vilka av Kungl. Majit utfärdades
den 20 juni 1930 (nr 224 och 225), innefattade ett upphävande av det dittills
gällande förbudet mot användande av sackarin vid tillverkning av
svagdricka. Bestämmelser meddelades i stället av innehåll, att om vid
tillverkning av svagdricka använts sackarin, kärl, å vilket drycken ut
-
Utskottei.
1930 års
riksdag.
Utredning
åren 1930
och 1931.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
lämnades från bryggeri, skulle vara försett med uppgiften »Innehåller
sackarin», att svagdricka, som veterligen vore tillsatt dylikt sötningsmedel,
icke skulle få förvaras på försäljningsställe annat än å kärl, som på
tydligt framträdande sätt vore försett med samma uppgift, samt att, örn
vid ^minutering svagdricka till köpare utlämnades å tillslutet kärl, detta
skulle vara försett med dylik beteckning. Med sackarin skulle förstås
varje konstgjort sötningsmedel, som hade högre söthetsgrad än raffinerat
socker men icke sockrets näringsvärde.
I sin nyssnämnda skrivelse den 31 maj 1930 anhöll riksdagen även, att
Kungl. Maj.t matte efter verkställd utredning utfärda eller, i den mån
så funnes erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser,
varigenom för användande av sackarin i läskedrycker uppställdes i huvudsak
samma villkor, som av riksdagen beslutats beträffande svagdricka.
Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända betänkande som skäl för ifrågasatt utredning, att frågorna
rörande sackarinets användning i läskedrycker och i svagdricka stöde
i ett sådant sammanhang till varandra, att desamma syntes böra lösas
efter i stort sett samma linjer. Det finge anses önskvärt, att vid en blivande
utredning i ämnet jämväl frågan örn sackarinets användning i saffer
gjordes till föremål för undersökning. Beträffande tillsynen över
efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen framhöll utskottet, att
delvis andra synpunkter gjorde sig gällande med avseende å läskedrycker
och safter än i fråga örn svagdricka. Utskottet ville emellertid
framhålla angelägenheten av att kontrollbestämmelserna gjordes
enkla samt att kontrollen så anordnades, att densamma icke förorsakade
större kostnader eller besvär för vare sig det allmänna eller de personer,
som tillverkade eller försålde dylika drycker. Det syntes kunna antagas,
att redan genom förefintligheten av förbud mot att tillhandahålla
sådana drycker, försatta med sackarin, utan att uppgift därom lämnades
å kärl, vari drycken utlämnades eller tillhandahölles, samt genom införande
av bestämmelse örn straff vid överträdelse av förbudet, syftemålet
med lagstiftningen borde kunna vinnas. Emellertid syntes böra uppdragas
åt viss myndighet, förslagsvis kontrollstyrelsen, att meddela föreskrifter
angående sättet för uppgiftspliktens fullgörande ävensom att, där
så påfordrades eller eljest, verkställa analyser för fastställande, huruvida
sackarin inginge i drycken.
Sedan Kungl. Maj:t, med föranledande av riksdagens nyssnämnda anhållan,
anbefallt kommerskollegium och kontrollstyrelsen att gemensamt
avgiva förslag till i skrivelsen avsedda bestämmelser, hava nämnda ämbetsverk
inkommit med ett den 2 februari 1931 dagtecknat utlåtande jämte
författningsförslag i ämnet och därvid tillika överlämnat av kommerskollegium
inhämtade yttranden från Sveriges kemiska industrikantor,
svenska bryggareföreningen, kooperativa förbundet och Sveriges vatten
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 5
fabrikanters riksförbund. Vid sitt utlåtande hava ämbetsverken fogat
jämväl en från aktiebolaget Fructus fabriker till kommerskollegium inkommen
skrivelse i ämnet.
I samtliga de av kommerskollegium inhämtade yttrandena bar förordats
genomförandet av deklarationstvång rörande närvaron av sackarin i läskedrycker
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som numera gäller i
fråga örn svagdricka.
Vad åter angår frågan örn införande av motsvarande föreskrifter beträffande
saft hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen, undei hänvisning
bland annat till att vid nuvarande prisläge å rörsocker användning
av sackarin vid safttillverkning icke syntes ifrågakomma, ansett deklarationsföreskrifter
för saft icke vara erforderliga.
Såsom motivering till de i föreliggande proposition framlagda författningsförslagen
har föredragande departementschefen anfört följande.
Vid fahriksmässig beredning av läskedrycker förekomme i icke ringa
utsträckning, att sackarin och liknande konstgjorda sötningsmedel användes
i stället för socker. Visserligen hade denna användning under de
senare åren minskat, men ännu år 1930, då Sveriges vattenfabrikanters
riksförbund anordnat en undersökning, hade vid omkring en tredjedel av de
undersökta vattenfabrikerna sackarintillsats förekommit vid läskedryckstillverkningen.
Av förbundets utredning franninge vidare, att i ett stort
antal fall förekommit, att kärl, vari sackarinhaltig läskedryck förvarades,
försetts med vilseledande uppgifter rörande sötningsmedlets art.
Ehuru i sanitärt avseende några betänkligheter mot förekomsten av
sackarin i läskedrycker icke syntes kunna resas, vore sackarinet ur andra
synpunkter att anse såsom mindervärdigt i förhållande till det ordinära
sötningsmedlet, d. v. s. sockret. Särskilt borde framhållas, att sackarinet
saknade allt näringsvärde och att dess användning i stället för socker vid
läskedrycksberedning åstadkomme en i kvalitetshänseende sämre produkt
i jämförelse med läskedrycker, vid vilkas tillverkning använts socker.
Även örn ifrågavarande drycker icke i allmänhet förtärdes på grund
av något sitt näringsvärde, kunde det sålunda ej vara likgiltigt, örn sötningsmedlet
utgjorts av socker eller ej. Denna synpunkt gjorde sig särskilt
gällande, örn man beaktade, att de söta läskedryckerna hade sin största
omsättning inom de bredare folklagren, samt att de i stor utsträckning
konsumerades av minderåriga. Det syntes således framstå såsom ett berättigat
intresse för allmänheten, att skyldighet ålades tillverkare och försäljare
att vid saluhållande av med sackarin försatta läskedrycker deklarera
förekomsten av detta sötningsmedel. Även ur synpunkten av att
förhindra en på sackarinets prisbillighet såsom sötningsmedel grundad
illojal konkurrens syntes ett sådant deklarationstvång vara väl motiverat.
Departementschefen funne sig sålunda i likhet med samtliga i frågan
hörda myndigheter och sammanslutningar böra tillstyrka införandet av
Departements
chefen.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
föreskrift därom att å kärl, vari med sackarin försatt läskedryck utlämnades
från tillverkningsställe eller liölles till salu, skulle anbringas uppgift
örn förefintligheten av dylikt ämne.
Vad anginge kontrollen rörande deklarationspliktens behöriga fullgörande
funne departementschefen, i likhet med de myndigheter och sammanslutningar,
som yttrat sig i frågan, att denna kontroll borde utövas
av den lokala hälsovårdsmyndigheten, d. v. s. hälsovårdsnämnden, eller,
där sådan icke funnes, kommunalnämnden. Sådan myndighet syntes
emellertid böra erhålla rätt att, i fall av behov, påkalla kontrollstyrelsens
medverkan för verkställande av kemisk undersökning rörande beskaffenheten
av läskedryck. Att, på sätt kommerskollegium och kontrollstyrelsen
föreslagit, föreskriva skyldighet för hälsovårdsmyndigheten att erlägga
avgift för utförandet av dylik undersökning syntes icke böra ifrågakomma.
Enligt vad ämbetsverken ifrågasatt, borde det åläggas kontrolltjänstemännen
vid maltdryckstill verkningen att vid bryggerierna utöva
viss tillsyn jämväl över efterlevnaden av de nu ifrågasatta bestämmelserna
örn deklarationsplikt. Någon obligatorisk, regelbunden kontroll
genom provtagning av salubjuden läskedryck syntes däremot icke bliva
erforderligt av skäl, som ämbetsverken anfört.
Förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria
och därmed jämförliga drycker avsåge, bland annat, nu ifrågavarande
läskedrycker. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, örn
icke de nu föreslagna bestämmelserna lämpligen borde, i likhet med vad
som skett beträffande bestämmelserna örn deklaration av förekomst av
sackarin vid försäljning av svagdricka, erhålla sin plats i nämnda förordning.
Då den nu ifrågavarande deklarationsplikten avsåge i första
hand tillverkaren av dryckerna, syntes den dock lämpligen böra regleras
genom en särskild författning. Som en dylik författning i viss mån komme
att utgöra ett komplement till 1925 års förordning, syntes den, liksom
sagda förordning, böra utfärdas under medverkan av riksdagen. Därvid
syntes det vara på sin plats, att till 12 § i förutnämnda förordning, i vilket
författningsrum nyssberörda bestämmelser i fråga örn svagdricka funnes
intagna, fogades en hänvisning till att särskilda bestämmelser gällde beträffande
märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.
Vidkommande slutligen frågan örn införande av deklarationstvång beträffande
förekomsten av sackarin i saft funne departementschefen, under
hänvisning till vad de i ärendet hörda ämbetsverken därutinnan anfört,
bestämmelser i ämnet icke för närvarande vara erforderliga.
I anslutning till den ståndpunkt, som intagits av sammansatta bevillnings-
och andra lagutskottet vid 1930 års riksdag och som ligger till
grund för den nu framlagda propositionen, förordar utskottet, att i överensstämmelse
med vad som gäller i fråga örn svagdricka även beträffande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
7
läskedrycker föreskrift meddelas, att å kärl, som innehåller dryck försatt
med sackarin, uppgift härom skall anbringas å kärlets etikett. Då utskottet
icke funnit anledning till erinran mot förevarande förslag, hemställer
utskottet,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Marits fö*
re var ande proposition nr 239,
l:o) antaga ovan införda, vid propositionen fogade
förslag till förordning angående märkning av
karl, innehållande söta läskedrycker; samt
2:o) antaga ovan införda, vid propositionen fogade
förslag till förordning örn tillägg till 12 § förordningen
den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning
av vissa alkoholfria oell därmed jämförliga
drycker.
Stockholm den 28 april 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOD. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Wohlin,
Aström, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson
i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Andersson i Boda,
Sjödahl, Ericson i Boxholm, Laurén och Eklund.