Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1
Sr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1932 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Mag-.ts proposition
med förslag till förordning örn ändring i vissa
delar av förordningen den 2 guni 1922 (nr 260) örn automobttskatt
m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
I en den 26 februari 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 174, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna förslag till
1) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) örn automobilskatt,
2) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit,
3) förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den
1932, och
4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) örn särskild skatt å automobilgummiringar.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) örn automobilskatt b
Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 5 och 18 §§ förordningen den 2 juni
1922 örn automobilskatt skola, 1 och 2 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse, dels ock att i förordningen skall införas en ny
paragraf, betecknad såsom 14 a § och av nedan angivet innehåll:
1 §•
För automobil eller släpvagn, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit
här i riket registrerad, skall årligen erläggas skatt enligt nedan meddelade
bestämmelser.
Angående beskattning av automobil eller släpvagn, vilken, ehuru den
1 Senaste lydelse: Se beträffande 5 § 1927 : 188 och beträffande 18 § 1930:280.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 20 höft. (Nr .12.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
bort bär i riket registreras, icke blivit i automobilregister införd, gäller
vad i 14 § bär nedan stadgas.
Med automobil---på skenor.
Vad i denna förordning stadgas om släpvagn skall gälla allenast beträffande
sådan för stadigvarande bruk avsedd släpvagn, som kopplas
till automobil.
2 $.
Från skatteplikt--— svensk undersåte.
Från skatteplikt undantages jämväl automobil eller släpvagn, som är
Inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport av sårade eller
sjuka.
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med tjugo
kronor;
b) för motorcykel med bi vagn med trettio kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med fjorton
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med sexhundra kilogram, dock minst med sextio
kronor;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn, beträffande vilken den beräknade vikten av den största
last och det största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad
(maximilast), uppgår till ettusen kilogram eller däröver, med etthundra
kronor; samt
f) för annan släpvagn med femtio kronor.
14 a §.
Vad i 3, 4, 6, 7, 9—11, 13 och 14 §§ stadgas örn automobil skall äga motsvarande
tillämpning beträffande släpvagn.
18 §.
Efter vilka grunder samt på vad sätt den, som tillverkar eller bedriver
handel med automobiler eller släpvagnar, skall erlägga skatt för användande
i trafik av automobil eller släpvagn, som av honom hålles till
salu, så ock örn och i vad mån skatt skall utgå för automobil, som för tillfälligt
brukande i riket från utlandet införts, bestämmes av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1933.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
3
F örslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr
62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit\
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 örn särskild
skatt å bensin och motorsprit skall i nedan angiven del erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, skall i den ordning
nedan stadgas erläggas särskild skatt av åtta öre för liter. För motorsprit
skall erläggas särskild skatt av sex öre för liter.
I denna---såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar.
Förslag
till
förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1932.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
För bensin, som den 1932 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall
i den ordning nedan sägs till staten erläggas skatt av två öre för liter.
Med bensin förstås i denna förordning mineraloljor och skifferoljor, vilka
enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit hänföras till bensin. Är bensin blandad med annan vara,
skall vid skattskyldighetens bestämmande hänsyn tagas till den myckenhet,
varmed bensin ingår i blandningen.
2 §.
Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där ej
annat föranledes av vad nedan i 9 § stadgas, den, som vid den i 1 § angivna
tid innehade bensin till myckenhet överstigande 1,000 kilogram.
Senaste lydelse: se 1931 : 245.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
3 §.
Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast inom en månad
från dagen för denna förordnings ikraftträdande på heder och samvete
avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin, han vid den i
1 § angivna tid innehade, varvid tillika skall angivas den plats, där bensinen
då förvarades.
Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person åligger
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, ombud och, för oskiftat
stärbhus, den som sitter i boet.
Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han
är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,
eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller
syssloman eller ombud är bosatt,
eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med
deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna
tid.
4 §.
1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar bandel
med eldfarliga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas
vara deklarationspliktig eller som avgivit ofullständig deklaration, må
föreläggas att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga
uppgifter.
2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta
örn sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid,
i mån av behov, anlita biträde av sakkunnig.
Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller
annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring
och därtill hörande handlingar.
Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.
3 mom. Kungl. Majit må ock förordna örn granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Majit förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa un
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 5
dersökning av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.
....
Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj:t förordnat, bestrides av
medel, som i 2 mom. sägs.
5 §.
Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer oell eljest
inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas
enligt denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.
6 §.
Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev
med allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår,
tillika med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt
vad den skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens
beslut eller eljest söka befrielse fran påförd skatt.
7 §.
Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för
lågt belopp, skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom
berörda förfarande eller underlåtenhet undandraga.
Efterbeskattning må ej ske senare än år 1937.
8 §.
1 moni. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt
förfarit, må besvär anföras hos kammarrätten.
Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad,
ingiva eller på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända
besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd,
örn den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna;
dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen
ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras
upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången
av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten
omedelbart överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling
på sätt i 2 mom. sägs.
2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga
handlingar med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.
*’ Bevillningsutskottets betänkande Ar 32.
9 §.
Visar skattskyldig, att bensin, som lian vid don i 1 § angivna tid innehaft,
till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,
som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Majit,
dar den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller
eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma, att skattskyldigheten
skall åligga köpare, eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av skatten.
Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt
och år, efter det skatt vederbörande avfordrats.
10 §.
Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i förenämnda förordning örn särskild skatt å bensin och
motorsprit äga motsvarande tillämpning.
11 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad
person. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin
befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för
någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess
offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill
utgången av år 1931, varefter deklarationerna skola förstöras.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
13 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så
att han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt,
bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 7
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
14 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs
bokföring, må ej i vidare mån, än hans tjänsteutövning fordrar, yppa
vare sig innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare
underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig
skyldig till förseelse som nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må
ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
15 §.
Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt
12 §.
Åtal för förseelse, som i 13 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.
Förseelse, som omförmäles i 13 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,
varom i 14 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande
till sådant åtal angives.
16 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
17 §.
Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,
så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
erfordras, meddelas av Kungl. Maj :t.
18 §.
Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående
fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin
och motor sprit influtna skattemedel.
Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit förordnar.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 2 juni 1922 (nr
261) om särskild skatt å automobilgummiringarx. |
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 2 juni 1922 om särskild
skatt å automobilgummiringar skall i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
1 *.
För följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas
inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar,
skall i den ordning nedan stadgas erläggas skatt av tre kronor femtio öre
för kilogram.
Vad sålunda stadgas örn ringar till automobiler och motorcyklar skall
jämväl äga tillämpning i avseende å ringar till släpvagnar och traktorer
ävensom å ringar till bärgnings- och andra transportabla maskiner,
Kungl. Majit dock obetaget att i särskilda fall, där omständigheterna därtill
föranleda, medgiva befrielse från skattskyldighet.
I första och andra styckena omförmälda varuslag benämnas i denna förordning
automobil gummin''n ga r.
För automobilgummiringar---denna förordning.
På Kungl. Maj :ts prövning---skall erläggas.
Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit förordnar; och
skall härvid iakttagas följande:
1) För automobilgummiringar, som inom riket finnas den
1932, och för vilka icke skatt erlägges uti den i 2 och 5 §§ stadgade ordning,
skall, i den mån ej nedan i punkten 2 annorlunda sägs, erläggas, utöver
den skatt av 2 kronor för kilogram, som utgår enligt 1 § förordningen
örn särskild skatt å automobilgummiringar i dess äldre lydelse, ytterligare
skatt med 1 krona 50 öre för kilogram.
2) En var ägare av automobil åtnjuter befrielse från skyldighet att er
lägga
genom denna förordning beslutad höjning av den särskilda skatten
å automobilgummiringar för den uppsättning ringar, som finnes anbragt
å automobilens hjul den 1932 med tillägg av ytterligare
hälften av nämnda antal.
3) Annan än tillverkare av automobilgummiringar, vilken den
1932 innehar sådana ringar, för vilka skatt enligt denna för
1
Senaste lydelse: se 1929:63.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 9
ordning skall erläggas, är pliktig att före utgången av månad
1932 till länsstyrelsen i det län, där lian Ilar sitt hemvist, eller örn han
yrkesmässigt driver handel med automobilgummiringar, i det län, där rörelsen
drives, avgiva deklaration rörande de av honom den
1932 innehavda automobilgummiringar, med angivande av antal, varuslag
och vikt.
Skatt för ringarna skall erläggas vid avgivandet av deklarationen; dock
att, örn skattens belopp överstiger ettusen kronor, den skattskyldige må
åtnjuta anstånd med betalningen av vad som överstiger nämnda belopp
intill utgången av juni månad 1933. Kungl. Majit äger att, örn så finnes
skäligt, medgiva ytterligare anstånd.
4) Vad i 12 och 13 §§ stadgas för det fall, att deklarationsskyldighet enligt
4 § ej behörigen fullgöres, skall jämväl äga tillämpning i avseende å
deklaration, varom under 3) sägs.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört till motivering för förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
Ilo) de likalydande motionerna nr 337 i första kammaren av herr Löfvander
och nr 491 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården m. fl., i
vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.
Majlis proposition nr 174, att fordonsskatten för automobiler med ringar
av mjuk kautschuk bestämmes att utgå med 14 kronor för varje påbörjat
tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 800 kilogram,
dock minst med 60 kronor; samt
att vederbörande utskott måtte vidtaga de författningsändringar, som
betingas härav»;
2io) motionen nr 499 i andra kammaren av herr Edberg, däri hemställts,
»att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av Kungl. Majits
förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) örn automobilskatt, att automobiler inrättade för drift med
träkolsgas undantagas från skatteplikt»;
3io) motionen nr 500 i andra kammaren av herr Lindmark, i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte bifalla vad Kungl. Majit föreslagit i propositionen
nr 174 med allenast den ändringen i 5 §, c i ''Förslag till förordning
örn ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 örn n.utomobilskatt’
att fjorton kronor ändras till tolv kronor; och
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
att i 1 § i ''Förslag till förordning om Undrad lydelse av 1 § förordningen
den 2 juni 1922 om särskild skatt å automobilgummir ingar’ orden tre kronor
femtio öre ändras till två kronor femtio öre»;
4:o) motionen nr 501 i andra kammaren av herrar Persson i Grytterud
och Gustafson i Kasenberg, i vilka hemställts, »att riksdagen vid behandling
av proposition nr 174 angående förhöjning av automobilskatterna ville
med iakttagande av vad i motiveringen framhålles företaga de förändringarna
i Kungl. Maj:ts förslag, dels att fordonsskatten å personautomobiler
må utgå efter nu gällande grunder, dock med sänkning av skatteminimum
till 60 kronor, dels att fordonsskatten å motorcyklar likaledes må
bibehållas orubbad, dels att, därest vid bifall till de ovan gjorda yrkandena
så skulle bli oundgängligt nödigt, erforderlig utfyllnad av bilskattemedlen
må uttagas genom en förhöjning av ringskatten till 4 kronor per kilogram»;
5:o)
motionen nr 502 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, däri
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att skatt icke skall utgå å motorsprit
för tiden från och med den 1 juli 1933» samt »att vederbörande utskott
måtte verkställa härav påkallade ändringar i förordningen örn särskild
skatt å bensin och motorsprit»;
6:o) motionen nr 503 i andra kammaren av herrar Adersson i Rasjön
och Pettei''sson i Hällbacken, i vilka hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Majlis proposition nr 174 med förslag örn ändring i vissa
delar av förordningen den 2 juni 1922 örn automobilskatt måtte besluta
sådan ändring i § 5 i sagda förordning, att för automobil, som drives med
träkolgas, skatt skall erläggas med hälften av de i paragrafen bestämda
skattesatserna och att denna skattenedsättning skall gälla till den 1 januari
1938»; samt
7:o) motionen nr 504 i andra kammaren av herrar Andersson i Rasjön
och Pettersson i Hällbacken, däri hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 174 måtte besluta sådan ändring i
§ 5 i förordningen den 2 juni 1922 örn automobilskatt, att skatt för släpvagn,
beträffande vilken den beräknade vikten av den största last och det
största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad, ej uppgår till
500 kilogram, skall utgå med 25 kronor».
Till behandling i samband med förevarande proposition bar utskottet
funnit lämpligt att jämväl upptaga följande, under motionstiden vid riksdagens
början väckta motioner, vilka hänvisats till utskottet, nämligen
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 11
8:o) de likalydande motionerna nr 24 i första kammaren av kerr Nylander
m. fl. och nr 51 i andra kammaren av herr Björkman m. fl., i vilka
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning örn, huruvida i beskattningshänseende
s. k. bärgningsautomobiler böra undantagas helt eller delvis
från skatteplikt enligt automobilskatteförordningen, samt att Kungl.
Majit måtte, sedan utredningen verkställts, vidtaga den åtgärd, vartill utredningen
kan föranleda»;
9:o) de likalydande motionerna nr 179 i första kammaren av herrar Johan
Nilsson i Malmö och Hjalmarsson samt nr 245 i andra kammaren av herr
Winkler m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta /sådan ändring
av 5 § i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit att restitution av i förordningen avsedd skatt ina åtnjutas
för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat
ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnvägsspår»;
samt
lilio) motionen nr 219 i andra kammaren av herr Björnberg, i vilken
hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i författningen,
att bilskatten, av den som därom ansöker, måtte få erläggas månads- eller
kvartalsvis, mot kupongkvitto, vilket företes då bilen användes».
Beträffande de skäl. som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Vid anmälan den 4 januari 1932 av finansplanen och av beräkningen av
statsverkets inkomster för budgetåret 1932/1933 angav föredragande departementschefen
en höjning av automobilskattemedlen såsom en av de
möjligheter, som kunde komma i fråga för att ernå balans i budgeten.
Då det i och för sig syntes rimligt, att motortrafiken finge bära en
större del av utgifterna för vägväsendet än vad för närvarande
vore fallet, förordade departementschefen i anslutning härtill, att från
och med nästa budgetår samtliga kostnader för statens bidrag till
allmänna vägunderhållet på landet och för den lokala vägorganisationen
täcktes av automobilskattemedel, liksom ock statens bidrag till byggande
av landsvägar och vanliga bygdevägar. I enlighet härmed skulle anslagen
för utgifter från automobilskattemedlen ökas med sammanlagt 13.38 miljoner
kronor. För bestridande härav samt för att dessutom möjliggöra någon
ökning av det belopp, som med gällande grunder skulle stå till förfogande
för att fördelas mellan städer och landsbygd, föreslog departementschefen
en skärpning av automobilbeskattningen därhän, att ifrågavarande
inkomsttitel höjdes utöver det av riksräkenskapsverkot beräknade
beloppet, 65 miljoner kronor, med 15 miljoner kronor. 1 samband
därmed uttalades, att en omläggning av motorfordonsskatten borde företagas;
och tillkännagav departementschefen tillika sin avsikt att framdeles
anmäla förslag i ämnet.
Utskottet.
Bestridandet
av kostnaderna
för
vägväsendet.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
I riksstatslör slaget upptogs, i överensstämmelse med vad departementschefen
sålunda anfört, inkomsttiteln automobilskattemedel till 80 miljoner
kronor.
Enligt det vid den nu föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokollet
har föredragande departementschefen framhållit, att en överflyttning,
på sätt i statsverkspropositionen föreslagits, av dels det
anslag till bidrag till vägunderhållet på landet, som hittills gäldats
med vanliga statsmedel, dels anslaget till byggande av landsvägar och
vanliga bygdevägar, dels ock de två anslag till vägorganisationen i länen,
vilka hittills gäldats med vanliga statsmedel, att utgå av automobilskattemedel,
skulle medföra, att med dylika medel kunde beräknas komma att
gäldas år 1932 59.5 procent av sammanlagda kostnaderna för städernas
för automobiltrafiken viktiga vägar och gator sam£ för vägväsendet å
landsbygden och likaledes 59.5 procent av enbart sistnämnda kostnader
samt år 1933 65.5 procent respektive 67 procent av samma kostnader.
En överflyttning redan nu i sådan omfattning av statens utgifter för vägväsendet
från den egentliga skattebudgeten till att täckas med automobilskattemedel
kunde antagas hålla sig inom ramen för vad en utredning
komma att utvisa i fråga örn den procentuella storleken av det bidrag,
som automobiltrafiken borde lämna till bestridande av kostnaderna för
vägväsendet. Er det material, som hopbragts vid de sistlidet år företagna
trafikräkningarna, hade stickprov tagits för att vinna upplysning örn
motorfordonstrafikens omfattning i förhållande till hästfordonstrafiken.
Samtliga dessa prov häntydde på, att icke ens med det förslag till ytterligare
beskattning av motorfordonen, som i propositionen framlades,
dessa fordon bomme att deltaga i kostnaderna för vägväsendet i den omfattning,
som motsvarade deras andel i den vägslitande trafiken.
Historik över Ender den relativt korta tid, som förflutit, sedan beskattning av motorbeskåttningen.
^or<^on infördes i-vårt land, har denna beskattning varit föremål för åtskilliga
ändringar, huvudsakligen betingade av de ökade kostnader för
vägväsendet, som motorfordonstrafiken förorsakat.
1922 års Beskattning av motorfordon kom till stånd i vårt land första gången
riksdag. efter beslut vid 1922 års riksdag. I den proposition, nr 199, som på
grundval av ett av den s. k. vägkommissionen avgivet förslag nämnda
år förelädes riksdagen, föreslog Kungl. Majit dels en å själva fordonet
lagd skatt, för automobil med ringar av mjuk kautschuk utgående med
8 kronor för varje påbörjat hundratal kilogram av automobilens egen
vikt, dels skatt å automobilgummiringar utgörande 1 krona 50 öre för
kilogram. Sedan propositionen i huvudsak vunnit riksdagens bifall, utfärdades
den 2 juni 1922 förordningar örn automobilskatt och örn särskild
skatt å automobilgummiringar (S. F. S. nr 260 och 261).
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
13
Emellertid ansågs snart nog det bidrag till vägväsendet, som sålunda
uttogs av automobiltrafiken, icke svara mot de kostnader denna trafik
pålade vägväsendet. Redan vid 1924 års riksdag framlade Kungl.
Majit i proposition, nr 206, förslag örn viss böjning av den för fordonen
utgående skatten samt örn upptagande av, förutom en mindre tullavgift,
en särskild skatt å bensin. Riksdagen ansåg, att någon böjning av
skatten å själva fordonen icke borde vidtagas, men godkände förslaget
örn särskild bensinskatt, därvid, i syfte att sålunda erhålla vederlag för
det skattebelopp, som beräknats skola inflyta genom den föreslagna höjningen
av fordonsskatten, det av Kungl. Majit föreslagna skattebeloppet,
4 öre för liter, böjdes till 5 öre. Tillika beslöt riksdagen, att den särskilda
skatten skulle omfatta jämväl motorsprit; bestämmelserna i denna
del skulle emellertid träda i tillämpning först den 1 juli 1929.
Emellertid visade sig, att ej heller med den sålunda genomförda skärpningen
av beskattningen av automobiltrafiken denna trafik i skälig omfattning
deltog i kostnaderna för vägväsendet. I syfte att i än större
utsträckning än vad dittills varit fallet bereda ersättning för de ökade
utgifter för väghållningen, som sagda trafik förorsakade, föreslog Kungl.
Majit ånyo vid 1927 års riksdag i proposition, nr 173, ökad beskattning
av automobiltrafiken, såväl vad fordon som förbrukningsartiklar anginge.
Vidkommande fordonsskatten innebar det förslag, som i denna proposition
framlades, sådan omläggning av beskattningen, att till grundval
för skattens beräknande föreslogs fordonets tjänstevikt, d. v. s. vikten
av fordonet i fullt driftfärdigt skick, i stället för såsom förut fordonets
egen vikt (skattevikt). Det framhölls att, då det vore den rullande
vikten, som borde beskattas, det uppenbarligen vore mera följdriktigt
att till grund för skatten lägga automobilens vikt i driftfärdigt skick,
ökad med vikten av det antal personer eller den last, som automobilen
kundo beräknas i medeltal föra. Då emellertid fastställandet av denna
vikt vore förenat med stora vanskligheter, syntes det dock vara ett steg
i rätt riktning att låta tjänstevikten utgöra grund för skattens beräknande.
I förslaget berördes även andra beskattningssystem — skattens
beräknande efter hästkraftantal och efter cylindervolym — men ansågs
intet av dessa system vara att förorda vid uttagandet av en efter fordonens
vägslitning på rättvist sätt avpassad skatt. Såsom skäl härför
anfördes bland annat, att i vissa länder, där ettdera av sistberörda
system tidigare tillämpats, övergång helt eller delvis till viktbeskattning
ägt rum. Förslaget innebar i övrigt i fråga örn fordonsskatten dels
införandet av ett skattefritt viktsavdrag av 300 kilogram, varigenom en
efter vagnarnas vägförstörando verkningar i viss mån avpassad progressivitet
i skatteskalan skulle vinnas, dels en höjning av skattesatsen
från förutvarande 8 kronor till 10 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av fordonets på förenämnt sätt bestämda vikt, dels ock infö
-
1924 års
riksdag.
1927 ars
riksdag.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1929 års
riksdag.
1931 års
riksdag.
Gällande bestämmelser.
Fordonsskatt.
rande av en minimiskatt av 75 kronor. Beträffande gummiringskatten föreslogs
höjning från 1 krona 50 öre till 1 krona 75 öre för kilogram och i
fråga om bensinskatten en ökning från 5 till 6 öre för liter.
Riksdagen biföll förslaget i vad det avsåg bensinskatten samt i huvudsak
beträffande fordonsskatten, varvid dock det skattefria viktsavdraget
för åstadkommande av en mera lämpligt avvägd skatteskala bestämdes
till 400 kilogram. I fråga örn gummiringskatten beslöts — i syfte
att utjämna den minskning av den föreslagna fordonsskatten, som ökningen
av det skattefria viktsavdraget innebar — en höjning med 50 öre
till 2 kronor för kilogram. Förordningar örn ändrad lydelse i enlighet med
riksdagens beslut av förut gällande författningar i ämnet utfärdades
den 3 juni 1927 (S. F. S. nr 188—190).
Genom beslut vid 1929 års riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit
intill den 1 juli 1933, varjämte bestämdes, att skatten därå skulle
under tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 utgå med
halvt belopp eller med 3 öre för liter. Vidare beslöts vid nämnda riksdag
sådan ändring av bestämmelserna örn skatt å bensin, att dessa, som förut
omfattat endast importerad bensin, även kommo att omfatta inom landet
framställd bensin. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades
den 3 maj 1929 ny förordning (S. F. S. nr 62) örn särskild skatt å
bensin och motorsprit.
Vid 1931 års riksdag beslöts i anledning av väckta motioner, att, utöver
den i förenämnda förordning den 3 maj 1929 örn särskild skatt å
bensin och motorsprit stadgade skatten å bensin, å denna vara skulle
under tiden från och med den 4 juni 1931 till och med den 30 juni 1933
erläggas en provisorisk tilläggsskatt av 2 öre för liter. Förordning härom
utfärdades den 2 juni 1931 (S. F. S. nr 137).
Den egentliga automobilskatten, fordonsskatten, utgår för närvarande
med följande belopp för helt kalenderår räknat:
a) för motorcykel utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger 75 kilogram, men eljest med 15 kronor;
b) för motorcykel med bivagn med 25 kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med 10 kronor
för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor; samt
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med 50 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens
tjänstevikt.
Fri från fordonsskatt är automobil, som äges av medlem av konungahuset
samt, under villkor av ömsesidighet, automobil tillhörig främmande
makts härvarande beskickning eller konsulat tillhörande personal,
som icke är svensk undersåte.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 15
Fordonsskatt utgår ej keller för automobil, som är inrättad uteslutande
för brandväsen eller för transport av sårade och sjuka.
Med automobils tjänstevikt, vilken beräknas efter direkt vägning av
automobilen, avses enligt motorfordonsförordningen den 20 juni 1930
(S. F. S. nr 284) vikten av automobilen i normalt, fullt driftfärdigt skick
vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri, däri inbegripen
vikten av dels till automobilen hörande verktyg, reservdelar och
reservgummi ävensom bränsle, smörjolja och vatten (tillbehör), dels ock
den för automobilen nödvändiga bemanningen.
Skatt utgår endast å motorfordon, vilka enligt motorfordonsförordningen
äro registreringspliktiga. På grund härav äro bland annat släpvagnar
samt traktorer och andra motorredskap skattefria.
Skatteplikt inträder med den kalendermånad, under vilken motorfordonet
första gången införes i automobilregistret, samt upphör med utgången
av den kalendermånad, under vilken fordonet avförts ur registret
utan att hava blivit i annat sådant register infört. Varder fordonet,
innan det registrerats, i avbidan därå använt i trafik lika med registrerat
fordon, skall dock skatten utgå från och med den kalendermånad,
varunder det tagits i bruk.
Debitering av automobilskatt verkställes av registreringsmyndigheten,
d. v. s. i Stockholm Överståthållarämbetet och i länen länsstyrelserna.
Skatten skall vara inbetald senast den 15 februari varje år. I Stockholms
stad inbetalas skatten, efter erhållet meddelande örn dess storlek,
kontant å uppbördsstämma. I länen betalas skatten genom postförskott,
dock må, i den mån så av tillkomna omständigheter påkallas, riksräkenskapsverket
i samråd med generalpoststyrelsen föreskriva, att inbetalning
må ske medelst postgiroinbetalningskort i stället för postförskottsan
visning.
Särskilt kvitto, automobilskattekvitto, meddelas å erlagd skatt. Ådiket
kvitto skall under färd medföras å fordonet.
Såsom behörigt automobilskattekvitto må för vissa motorfordon i a\''-bidan å registrering under högst tre veckor gälla av postverket eller annan
myndighet i behörig ordning utfärdat interimskvitto, vilket vid
fordonets registrering makuleras och utbytes mot i \Tanlig ordning utfärdat
automobilskattekvitto.
Skatt å automobilgummiringar utgår för följande arbeten av mjuk kautschuk,
vilka införas eller tillverkas inom riket, nämligen massiva hjulringar
(även i längder) samt yttergummi eller delar därtill för ringar till
automobiler eller motorcyklar. Skatt för inom riket tillverkade ringar
av nyss nämnt slag erlägges av tillverkaren i enlighet med av honom till
vederbörande länsstyrelse avgiven deklaration, i den mån ringarna av tillverkaren
levereras till annan eller tagas i bruk för egen räkning. För
importerade ringar erlägges skatten till tullverket i samband med beta!-
Skatt å automobilgummiringar.
Skatt å bensin
och motorsprit.
Trafik
försäkring.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
ning av tullen. Institution av skatt må under vissa villkor åtnjutas beträffande
icke begagnade ringar, vilka utföras ur riket.
Såväl den särskilda skatten som tilläggsskatten å bensin erlägges för
till riket införd bensin till tullverket samtidigt som å varan belöpande
tull gäldas. Inbetalning av skatt för här i riket tillverkad bensin samt
för motorsprit verkställes genom insättning å statsverkets giroräkning i
riksbanken. Skatten erlägges, vad bensin av omhandlade slag beträffar,
av tillverkaren samt för motorsprit av den, för vilkens räkning denaturering
sker.
Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor för bensin och motorsprit,
som i oförändrat skick utföres ur riket eller som med eller utan
tillsats av annat ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å
för allmän trafik upplåten järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske, samt för bensin, som med eller
utan tillsats av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än
motordrift.
Skatt för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes
för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske,
återbäres på det sätt att årligen ett belopp, motsvarande en tredjedels
procent av de under nästförutgångna budgetår influtna bensinskattemedlen,
dock högst 50,000 kronor, samt av tilläggsskatt högst 20,000 kronor
ställes till lantbruksstyrelsens förfogande att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
användas för fiskerinäringens främjande. I 11
I detta sammanhang torde även höra omnämnas den ägare av motorfordon
enligt lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring å motorfordon
åvilande skyldigheten att hava fordonet försäkrat för skada i följd av
trafik med fordonet här i riket. Trafikförsäkring meddelas av dels 19
försäkringsföretag, anslutna till svenska automobiltarifföreningen, dels
11 utanför sagda förening stående försäkringsföretag. Enligt vad som
inhämtats, tillämpa till tariff öreningen anslutna företag för närvarande
vid lagstadgade försäkringssummor i allmänhet följande premier för
den obligatoriska trafikförsäkringen:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
17
Automobil med |
|||
ordinarie garage |
Automobil med |
Automobil i |
|
i Stockholm eller |
registrerings- |
övriga delar av |
|
Göteborg med |
bokstav il1 |
landet |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Personautomobiler för privat bruk...... Personautomobiler för affärsbruk an-vända av handelsresande, resehand- |
133 |
103 |
77 |
lande eller reseinspektör ............... Tunga lastautomobiler med en last- |
133 |
133 |
133 |
ningsförmåga av minst 3,000 kg....... Lätta lastautomobiler med lastnings- |
125 |
125 |
110—125 |
förmåga under 3,000 kg................ |
120 |
120 |
105—120 |
Motorcyklar utan sidvagn .................. |
100 |
77 |
45 |
Motorcyklar med sidvagn .................. |
68 |
53 |
42 |
Droskautomobiler i Stockholm, Göteborg, Malmö och |
Norrköping samt |
170 |
|
hyrverks- och droskautomobiler i Stockholms omnejd |
|||
Hyrverksautomobiler och droskautomobiler i övriga delar av landet ...... |
132 |
||
Omnibussar med linje berörande Stockholm med viss omnejd (med undan- |
225 150—225 |
||
tag av bussar tillhörande Stockholms spårvägar) ...... Omnibussar i övriga delar av landet ........................ |
Samtliga premier äro beräknade för 5-åriga försäkringar med årlig
premiebetalning. Vid försäkring på kortare tid än 5 år jämkas premien
uppåt. De till tarifföreningen icke anslutna försäkringsföretagen lära
i allmänhet tillämpa något lägre premier än medlemmarna i tarifföreningen.
Motorfordon äro, såsom av förestående premietabell framgår, för trafikförsäkring
indelade i grupper med hänsyn till det med användningen av
olika slag av fordon förenade större eller mindre riskmomentet. Inom de
särskilda grupperna förekommer däremot icke någon gradering av premierna
i förhållande till fordonens vikt eller värde eller med hänsyn till
deras större eller mindre användning. För skadefritt år lämnas viss nedsättning
i premien, s. k. bonus.
I anledning av vissa vid 1931 års riksdag väckta motioner hemställde
riksdagen i skrivelse den 28 maj 1931, nr 292, att Kungl. Majit måtte låta
verkställa utredning rörande automobilbeskattningens anordnande samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Därvid åberopade riksdagen bevillningsutskottets betänkande i
ämnet, nr 40, däri utskottet anfört bland annat:
Det vore uppenbart, att med den snabba utveckling, som ägt och alltjämt
ägde rum på automobiltrafikens område, beskattningen visade ten- 1
1 Malmöhus län.
Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 7 sami. 26 höft. (Nr 32.)
1931 art
riksdag.
2
Motorfordons
beståndet
under åren
1923—1931.
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
dens att hastigt föråldras och att förty inom en näraliggande framtid beskattningen
vore i behov av omläggning. Så hade otvivelaktigt lagen örn
trafikförsäkring å motorfordon skärpt de olägenheter, som fordonsskatten
i många fall medfört. Vidare torde under senare år gjorda förbättringar
i fråga örn ringarnas konstruktion ökat dessas livslängd, vilket i sin ordning
medfört en sänkning av den anpart av skatten ringarna hade att bära.
Det syntes sannolikt, att framdeles även andra ämnen än bensin med
fördel kunde komma att utnyttjas såsom motorbränsle. Utskottet ville
endast erinra örn den ökade betydelse, råoljan syntes komma att erhålla,
särskilt för framdrivande av automobiler i yrkesmässig trafik samt lastautomobiler.
Då bensinskatten utgjorde den ojämförligt största delen av
automobilskatten, måste det anses angeläget, att statsmakterna i så god
tid som möjligt inrättade sig efter de ändrade förhållanden i fråga örn beskattningen,
vilka kunde bliva en följd av en dylik övergång från bensin
till andra slag av motorbränslen. Slutligen torde den ökade användningen
av automobilomnibussar och lastautomobiler påkalla en utredning beträffande
beskattningen av dylika automobiler.
På grund härav hade utskottet ansett frågan rörande beskattning av
automobiltrafiken böra göras till föremål för utredning. Redan av det
anförda vore likväl uppenbart, att utskottet saknat möjlighet att närmare
angiva riktlinjerna för den blivande utredningen i ämnet. Utskottet ville
emellertid framhålla önskvärdheten av att densamma gjordes allsidig.
Då det måste anses såsom en riktig utgångspunkt för beskattningen, att
automobiltrafiken finge så vitt möjligt bära de merkostnader denna förorsakade
vägväsendet och denna trafik för närvarande knappast syntes bestrida
erforderlig del av dessa kostnader, torde utredningen även böra omfatta
frågan örn storleken av det bidrag automobiltrafiken borde lämna.
Frågan örn fördelningen av skatten å de olika beskattningsföremålen
borde givetvis ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid syntes man böra bibehålla
de grundläggande principerna för gällande beskattning, nämligen
att denna skulle drabba såväl innehavet av automobil som även och
främst utgå i förhållande till den omfattning, i vilken automobilerna
brukades.
Automobil- och motorcykelbeståndens utveckling under de år, varunder
skatt utgått å dessa fordon, framgår av följande tabeller, vilka beträffande
tiden från och med år 1923 till och med den 30 september 1931
återfinnas i propositionen men beträffande förhållandena vid utgången
av år 1931 fullständigats av utskottet:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 19
A u |
t O |
m o |
b i 1 |
e r |
|||||||
i r |
Personvagnar |
Personomni- bussar |
Lastvagnar |
Specialvagnar |
S |
u m m |
a |
||||
antal |
ökning |
anta] |
ökning |
antal |
ökning |
antal |
ökning |
antal |
ökning under |
||
årets sint |
under |
årets slut |
under |
årets slut |
under |
årets slut |
under |
årets slut |
|||
året |
året |
året |
året |
antal |
O/ /o |
||||||
1923...... |
37,823 |
_ |
731 |
_ |
11,906 |
_ |
50,460 |
10,547 |
26.4 |
||
1924...... |
46,557 |
8,734 |
1,017 |
286 |
15,246 |
3,340 |
— |
— |
62,820 |
12,360 |
24.6 |
1925...... |
59,122 |
12,565 |
1,283 |
266 |
19,203 |
3,957 |
— |
— |
79,608 |
16,788 |
26.7 |
1926...... |
70,454 |
11,332 |
1,608 |
325 |
22,863 |
3,660 |
— |
— |
94,925 |
15,317 |
19.2 |
1927...... |
81,465 |
11,011 |
1,827 |
219 |
26,230 |
3,367 |
376 |
— |
109,898 |
14,973 |
15.8 |
1928...... |
94,301 |
12,836 |
2,192 |
365 |
30,677 |
4,447 |
490 |
114 |
127,660 |
17,762 |
16.2 |
1929...... |
99,144 |
4,843 |
2,511 |
319 |
34,591 |
3,914 |
581 |
91 |
136,827 |
9,167 |
7.2 |
1930...... |
103,664 |
4,520 |
2,837 |
326 |
38,071 |
3,480 |
686 |
105 |
145,258 |
8,431 |
6.2 |
•,0/9 1931 |
110,343 |
6,679 |
3,265 |
428 |
41,880 |
3,809 |
1,002 |
316 |
156,490 |
11,232 |
7.7 |
1931...... |
105,283 |
1,619 |
3,372 |
535 |
40,626 |
2,555 |
2231 |
— |
149,504 |
4,246 |
2.9 |
1 Antalet specialvagnar har vid den senaste beräkningen uppskattats efter andra grunder
än tidigare.
i r |
M o t o |
roy |
klar |
|||||
utan bivagn |
med bivagn |
8 |
u |
m m |
a |
|||
antal |
ökning resp. minskning |
antal |
ökning resp. minskning |
antal |
ökning resp. minsk-ning under året |
|||
antal |
% |
|||||||
1923 .................. |
14,749 |
_ |
5,729 |
20,478 |
1,028 |
— 4.8 |
||
1924 .................. |
14,892 |
+ 143 |
7,056 |
+ 1,327 |
21,948 |
+ |
1,470 |
+ 7.2 |
1925 ................. |
16,074 |
+ 1,182 |
7,575 |
+ 519 |
23,649 |
+ |
1,701 |
+ 7.» |
1926 .................. |
16,748 |
+ 674 |
9,130 |
+ 1,555 |
25,878 |
+ |
2,229 |
+ 9.4 |
1927 .................. |
26,969 |
+ 10,221 |
8,371 |
— 759 |
35,340 |
+ |
9,462 |
+ 36.e |
1928 .................. |
41,052 |
+ 14,083 |
8,551 |
+ 180 |
49,603 |
+ 14,263 |
+ 40.4 |
|
1929 .................. |
46,818 |
+ 5,766 |
8,028 |
— 523 |
54,846 |
4- |
5,243 |
+ 10.c |
1930 .................. |
48,693 |
+ 1,875 |
7,985 |
— 43 |
56,678 |
+ |
1,832 |
+ 3.3 |
S0/6 1931............... |
49,499 |
+ 806 |
9,002 |
+ 1,017 |
58,501 |
-1- |
1,823 |
+ 3.2 |
1931 .................. |
46,553 |
— 2,140 |
8,636 |
+ 651 |
55,189 |
— |
1,489 |
— 2.6 |
Tabellerna utvisa, att bestånden av automobiler och motorcyklar undergått
en stadig ökning intill senare delen av år 1931, då ökningen avstannat.
Den starka ökningen av antalet motorcyklar åren 1927 och 1928 sammanhänger
därmed, att lättviktsmotorcyklar i samband med de år 1927 vidtagna
ändringarna i automobilskatteförordningen inordnades under registrerings-
och skattepliktiga fordon.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Den sammanlagda
motorfordonsbeskattningen
under åren
1923—1931.
Intäkterna av motorfordonsbeskattningen från och med år 1923 till och
med budgetåret 1930/1931, fördelade på de olika skatteobjekten, redovisas i
efterföljande, på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, grundade
tabell:
i r |
Antalet |
Ökn. % |
Fordons- skatt kronor |
Ökn. |
Gummi- ring- skatt kronor |
Ökn. resp. |
Bensin- skatt kronor |
Ökn. % |
Summa skatt kronor |
Ökn. |
1923 ......... |
70,938 |
4,140,992 |
2,565,513 |
6,706,505 |
||||||
1924 ......... |
84,768 |
19.5 |
5,310,873 |
28.3 |
2,868,220 |
5,026,291 |
13,205,384 |
|||
1925 ......... |
103,257 |
21.8 |
7,006,140 |
31.9 |
3,509,036 |
22.3 |
9,160,725 |
19,675,901 |
||
1926 ......... |
120,803 |
17.0 |
8,382,838 |
19.6 |
3,342,178 |
— 4.8 |
9,868,719 |
7.7 |
21,593,735 |
9.7 |
1927 l/i-»% |
9,276,896 |
2,110,959 |
4,690,031 |
16,077,886 |
||||||
1927 |
145,238 |
20.2 |
||||||||
1927/1928 ... |
12,454,087 |
5,761,340 |
14,805,391 |
33,020,818 |
||||||
1928 |
177,263 |
22.1 |
||||||||
1928/1929 ... |
14,716,572 |
18.2 |
6,670,977 |
15.6 |
18,447,989 |
24.6 |
39,835,538 |
20.6 |
||
1929 |
191,673 |
8.1 |
||||||||
1929/1930 ... |
16,239,790 |
10.4 |
7,098,760 |
6.4 |
20,934,067 |
13.5 |
44,272,617 |
11.1 |
||
1930 |
201,936 |
5.4 |
||||||||
1930/1931 ... |
17,556,575 |
8.1 |
7,377,036 |
3.9 |
26,505,394 |
26.6 |
51,439,005 |
16.2 |
Skatteökningen har under de tre senast förflutna budgetåren utgjort:
Ökning i förhållande till föregående budgetår |
||||
Budgetår |
fordonsskatt kronor |
gummiringskatt kronor |
bensinskatt kronor |
summa skatt kronor |
1928/1929............................ |
2,262,485 |
909,637 |
3,642,598 |
6,814,720 |
1929/1930........................... |
1,523,218 |
427,783 |
2,486,078 |
4,437,079 |
1930/1931 ............................. |
1,316,785 |
278,276 |
5,571,327 |
7,166,388 |
Den sammanlagda skatt, som motorfordonstrafiken från och med år 1923
till och med den 30 juni 1931 lämnat, utgör i runt tal 246 miljoner kronor.
Enligt vad nu återgivna tabeller utvisa, har beträffande fordonsskatten
ökningen av uppbörden nedgått allt efter som fordonsbeståndets tillväxt
avtagit. Den avtagande tendensen i fråga örn ökningen av fordonsbeståndet
har dock något motverkats av den förskjutning uppåt, som ägt rum
ifråga örn vagnarnas tjänstevikt. Med avseende å gummiringskatten bör
21
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
bemärkas, att dennas ökning under de tre sistförflutna kalenderåren procentuellt
sett ej oväsentligt understiger ökningen av motorfordonsbeståndet.
Förklaringen härtill torde vara att finna dels däri, att ringarnas slitstyrka
avsevärt ökats dels ock i den förbättrade väghållningen. Vad bensinskatten
beträffar, utvisa tabellerna en avsevärt minskad ökning budgetåret 1929/
1980 jämfört med föregående år, medan under budgetåret 1930/1931 en anmärkningsvärd
ökning åter inträtt. Förhållandet torde i viss mån bero på
den ökning av fordonsbeståndet, som ägt rum under år 1931. Bidragande orsaker
torde jämväl vara dels förbättrad väghållning, varigenom särskilt
vinterkörningen kunnat upprätthållas i större utsträckning än tillförene,
dels ökad intensitet i omnibuss- och lastvagnstrafiken, dels ock att automobiler
av senare årsmodeller äro tyngre och utrustade med starkare motorer,
vilka förbruka mera bränsle än motorer av äldre typ.
Det torde böra anmärkas, att i den förut angivna, under budgetåret 1930/
1931 influtna bensinskatten tilläggsskatt enligt förordningen den 2 juni
1931 ingår med allenast 138,584 kronor, vadan denna tilläggsskatt icke nämnvärt
medverkat till den under budgetåret 1930/1931 inträdda ökningen av
bensinskatten.
De genomsnittliga skattebeloppen per fordon och år framgå av nedanstående
tabell:
Å r |
Fordonsskatten Kr. |
Gummiring-skatten i medel-tal per fordon |
Bensinskatten Kr. |
Summa skatt Kr. |
1923 .................................... |
62. c |
— |
— |
— |
1924 .................................. |
68.2 |
36.8 |
— |
— |
1925 ................................... |
74.5 |
37.3 |
97.4 |
— |
1926 .................................... |
74.8 |
30.2 |
89.3 |
194.3 |
Budgetåret1: |
||||
1927/1928.............................. |
85.7 |
39.7 |
97.0 |
222.4 |
1928/1929.............................. |
83.0 |
37.6 |
104.1 |
224.7 |
1929/1930.............................. |
84.7 |
37.0 |
109.2 |
230.9 |
1930/1931............................. |
86.9 |
36.5 |
131.3 |
254.7 |
Beträffande den skattebelastning, som åvilar olika slag av motorfordonstrafik,
hänvisas till propositionen oell därvid fogade tabeller.
1 Siffrorna för budgetåren 1927/1928—1930/1931 hava beräknats på grundval av rnotorfordonsbestånden
vid slutet av kalenderåren 1927-1930, vilka torde kunna anses något så
när representera medelbestånden under respektive räkenskapsår.
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
tionen?före- Såsom fram§år av det föregående Ilar såväl vid framläggandet av fisiagna
and- dansplanen för budgetaret 1932/1933 som i den nu föreliggande proposiAutomobil-
*ion.ei1 förutsatts- att av motor fordonstrafiken skall uttagas en skattebeskattningen.
ökning med i raat tal 15 miljoner kronor per år. Beträffande fördelningen
av denna skattebörda på olika beskattningsföremål har i propositionen
föreslagits, att omkring 8 miljoner kronor skola uttagas genom
höjning av bensinskatten, omkring 5 miljoner kronor genom höjning av
gummiringskatten samt omkring 2 miljoner kronor genom ökad fordonsskatt.
Ilen ifrågasatta skatteökningen innefattar en höjning av nuvarande
fordonsskatt med i genomsnitt omkring 11 procent, en höjning av
bensinskatten med 25 procent och en höjning av gummiringskatten med
75 procent.
Höjning av För vinnande av den erforderliga ökningen av automobilskattemedlen
bensinskatten, har det ansetts nödvändigt att företaga en höjning av bensinskatten med
2 öre för liter. I propositionen har alltså föreslagits, att den enligt förordningen
örn särskild skatt å bensin och motorsprit utgående skatten å
bensin höjes från 6 till 8 öre för liter. Enär tillika enligt 1931 års förordning
örn tilläggsskatt a bensin skatt skulle utgå med 2 öre för Uter,
komme sålunda bensinskatten enligt förevarande förslag att utgöra sammanlagt
10 öre för liter.
I detta sammanhang har i propositionen erinrats örn att, när bensinskatten
år 1927 fastställdes till 6 öre för liter, detaljhandelspriset å bensin
i Stockholm utgjorde 31 öre för liter, medan samma pris för närvarande
utgör allenast 22 öre för liter. I övrigt har hänvisats till vissa genom
socialstyrelsen införskaffade uppgifter rörande detaljpriserna å
bensin under tiden från och med år 1924.
Den inhemska bensinförbrukningen under budgetåret 1930/1931 motsvarade,
enligt vad i propositionen upplysts, omkring 439 miljoner liter.
Därest bensinförbrukningen under budgetåret 1932/1933 ej komme att understiga
denna kvantitet, skulle en höjning av skatten å bensin med 2
öre för liter för nästinstundande budgetår medföra en inkomstökning
av i runt tal 8,800,000 kronor. Merinkomsten av denna skatteökning har
dock i propositionen icke beräknats till högre belopp än 8,000,000 kronor.
Ifrågasatt be- När särskild skatt å bensin år 1924 infördes, intog riksdagen den ståndanna^motår-
Punkten> att den särskilda skatten borde omfatta jämväl motorsprit. För
bränsle än att stödja framställningen av ett inhemskt motorbränsle under den tid,
bensin. som ansågs erforderlig för inarbetande i marknaden av ett dylikt bränsle,’
medgav riksdagen emellertid, att motorspriten under en tid av fem år
skulle åtnjuta befrielse fran den särskilda skatten. Den sålunda medgivna
skattefriheten utsträcktes genom beslut vid 1929 års riksdag att gälla
ytterligare fyra år eller till den 1 juli 1933, och beslöts därvid tillika, att
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 23
skatten å motorsprit under tiden från ock med den 1 juli 1933 till den 1
juli 1934 skall utgå med allenast 3 öre för liter. När riksdagen därefter
sistlidet år beslöt, att å bensin skulle under tiden till och med den 30 juni
1933 erläggas en tilläggsskatt av 2 öre för liter, inbegreps emellertid icke
motorspriten i den sålunda beslutade skatten. Till stöd härför anfördes i
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande i ämnet, att da
skatteplikt för motorsprit inträdde först efter den 30 juni 1933, bleve det
icke erforderligt att för det dåvarande fatta ståndpunkt till frågan örn böjning
av skatten å motorsprit.
På sätt framgår av det vid nu föreliggande proposition fogade statsrådsprotokollet,
bar föredragande departementschefen bänvisat till att
den uti innevarande års statsverksproposition föreslagna förändringen
i fråga örn sättet för gäldandet av kostnaderna för vägväsendet, vilket
förslag föranlett nu förevarande proposition örn böjning av den automobiltrafiken
åvilande beskattningen, förutsatt, att skatt å bensin komme
att jämväl efter den 1 juli 1933 utgå med belopp motsvarande,
förutom den till 8 öre för liter föreslagna särskilda skatten å bensin, jämväl
den för närvarande med 2 öre för liter utgående tilläggsskatten. Frågan
örn bensinbeskattningen syntes sålunda böra bliva föremål för prövning
jämväl vid 1933 års riksdag. Det bar vid sådant förhållande synts
föredragande departementschefen mest lämpligt, att frågan örn beskattningen
av motorspriten i sist angivet sammanhang upptoges till behandling.
I det betänkande av bevillningsutskottet, som av riksdagen åberopats
i dess förberörda skrivelse av den 28 maj 1931, däri riksdagen hemställt
örn utredning rörande automobilbeskattningens anordnande, anförde utskottet
bland annat, att det måste anses angeläget, att statsmakterna i
så god tid som möjligt inrättade sig efter de ändrade förhållanden i fråga
örn beskattningen, vilka kunde bliva en följd av en övergång fran nyttjande
av bensin till användande av andra slag av motorbränslen.
Föredragande departementschefen bär nu framhållit, att användandet
i den egentliga motorfordonistrafiken av annat bränsle än bensin och
motorsprit bär i landet hittills ej syntes hava förekommit i större omfattning
utan väsentligen endast försöksvis. De försök, som sålunda
ägt rum, bade huvudsakligen varit inriktade på användandet av råolja
och träkolsgas såsom drivmedel för automobilmotorer. I viss utsträckning
hade ock bensol, vilken för närvarande i likhet med motorsprit är skattefri,
i blandning med bensin och motorsprit kommit till användning för automobildrift.
Såvitt av verkställd undersökning kunnat utrönas, hade dock, enligt vad
departementschefen anfört, användandet av andra motorbränslen än bensin
och motorsprit hittills icke nått sådan omfattning, att vidtagandet
av åtgärder i beskattningshänseende kunde anses för närvarande oundgängligen
påkallat. Då departementschefen förordat, att frågan örn beskattningen
av motorspriten upptoges till behandling vid nästkommande
Höjning av
gammiringshatten.
Höjning av
fordonsskatten
för automobiler.
24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
års riksdag, syntes det mest följdriktigt, att i sistnämnda sammanhang
jämväl nu förevarande spörsmål upptoges till omprövning.
Vad gummiringskatten beträffar har föredragande departementschefen
ansett omständigheterna så till vida gynnsamma för en höjning av
denna skatt sorn, på grund av under senare år ernådda tekniska förbättringar
i fråga örn tillverkningen av automobilgummiringar, ringarnas
slitstyrka avsevärt ökats. Såsom belysande för utvecklingen i detta hänseende
hava meddelats vissa uppgifter örn konsumtionen av automobilgummiringar
i Amerikas förenta stater, utvisande bland annat att ringförbrukningen
per motorfordon därstädes från år 1927 till år 1930
minskats med omkring en tredjedel.
En på grundval av nämnda uppgifter, vilka ansetts återspegla utvecklingen
även i vårt land, företagen beräkning av den skattesats, som
år 1930 skulle kunnat anses motsvara den år 1927 till 2 kronor per kilogram
fastställda automobilgummiringskatten, har givit till resultat, att
för automobilgummiringar borde år 1930, för att å desamma skulle
hava vilat samma skattebörda som år 1927, hava utgått en skatt av 3
kronor 14 öre för kilogram. Med hänsyn härtill och i syfte att ernå en
utjämning av skattebelastningen för olika fordonskategorier har föredragande
departementschefen ansett ökningen av gummiringskatten ej
böra bestämmas till lägre belopp än 1 krona 50 öre för kilogram.
I propositionen har såsom en ytterligare omständighet, som föranleder,
att en ökning av gummiringskatten med sist angivna belopp icke synes
bliva . alltför betungande för ringkonsumenterna, framhållits den nedgang
i priserna å gummiringar, som på senare år, trots inträdda kvalitetsförbättringar,
ägt rum.
I anslutning till de i propositionen anförda synpunkterna har där föreslagits,
att skatten å autofmobilgummiringar höjes från 2 kronor till 3
kronor 50 öre för kilogram.
Konsumtionen av automobilgummiringar utgjorde, enligt vad som
upplysts i propositionen, under budgetåret 1930/1931 omkring 3.6 miljoner
kilogram. Under förutsättning att den totala ringförbrukningen för
nästkommande budgetår icke komane att understiga sistnämnda kvantitet,
skulle en skattehöjning med 1 krona 50 öre för kilogram för budgetår
1932/1933 medföra en inkomstökning av omkring 5,400,000 kronor.
Försiktigheten har dock ansetts bjuda, att denna merinkomst icke beräknas
till högre belopp än 5,000,000 kronor.
I propositionen åberopat utredningsmaterial giver vid handen att, under
förutsättning att den av automobiltrafiken orsakade vägslitningen
kan anses proportionell mot produkten av den rullande vikten och den
tillryggalagda vägsträckan, den lättare automobiltrafiken för närvarande
i skattehänseende drabbas hårdare än den tyngre trafiken. Emeller
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 25
tid har i propositionen framhållits, att man icke lärer kunna bortse från
hastigheten som en faktor av betydelse vid vägslitningen. På grund
härav har det synts befogat att antaga, att vid en beräkning av den vägslitning
de olika fordonskategorierna utöva och vid en avvägning av automobilbeskattningen
mellan dessa olika kategorier personautomobilerna
vålla förhållandevis större vägslitning och i beskattningshänseende träffas
något hårdare än som föranledes av allenast en jämförelse beträffande
de olika fordonsslagen av produkten av den rullande vikten och fordonens
årskörning. Dessutom har framhållits, att samtliga motorfordon,
oavsett deras vikt, hastighet och årskörning, böra erlägga viss minimiskatt.
Den föreslagna höjningen av bensinskatten kommer att hårdast drabba
personautomobilerna, medan gummiringskattens höjning tyngst träffar
lastautomobilerna. Omnibussarna komma att av berörda två skatter träffas
avsevärt lindrigare än de två andra fordonsslagen.
Fordonsskatten för automobiler har i anslutning till vad nu sagts av
föredragande departementschefen ansetts böra så avvägas, att densamma
dels vid jämförelse mellan de olika fordonsslagen i genomsnitt per tonmil
räknat träffar omnibussarna förhållandevis hårdare än person- och lastautomobilerna,
dels ock över huvud åstadkommer en förskjutning av
skattebelastningen från de lättare till de tyngre fordonen. I den föreliggande
propositionen hava övervägts möjligheterna av att anordna fordonsskatten
efter automobilernas lastningsförmåga eller efter deras hjultryck.
Emellertid hava nyssnämnda syften ansetts kunna tillgodoses med bibehållande
av tjänstevikten såsom grund för fordonsskattens beräknande.
En förskjutning av skattetrycket till förmån för de lättare fordonen skulle
enklast vinnas på det sätt, att, samtidigt som skattesatsen för utfående
av erforderlig merinkomst ökas, det skattefria avdraget å tjänstevikten
höjes. Härigenom åvägabringas ökad progressivitet i skatteskalan, vilket
i sin tur medför, att de tyngre fordonen, d. v. s. i första hand omnibussarna,
vilka per tonmil räknat drabbas förhållandevis lindrigast av
bensin- och gummiringskatterna, men jämväl de större lastvagnarna få
en relativt tyngre fordonsskatt. En särskild lättnad för de minsta vagnstyperna
kan därjämte åstadkommas genom sänkning av fordonsskattens
minimibelopp.
Efter ingående prövning av olika alternativ för fordonsskattens beräknande
med bibehållande av tjänstevikten såsom grundval, har i propositionen
föreslagits, att fordonsskatten för automobiler med ringar av
mjuk kautschuk bestämmes att utgå för helt kalenderår räknat med 14
kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med 600 kilogram, dock minst med 60 kronor.
En dylik omläggning av fordonsskatten skulle, enligt vad i propositionen
beräknats, därest till grund för beräkningarna lägges fordonsbeståndet
den 30 september 1931, medföra en ökning av fordonsskattens totalbelopp
med niira 2,000,000 kronor.
Höjning av
fordonsskatten
för motorcyklar.
Beskattning av
släpvagnar.
26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Beträffande verkningarna av den föreslagna omläggningen av automobilbeskattningen
för olika kategorier hänvisas till propositionen (sid.
59—65).
I anslutning till den föreslagna höjningen av fordonsskatten för automobiler
har i propositionen jämväl föreslagits en ökning av fordonsskatten
för motorcyklar. Vid en ökning av 5 kronor per fordon skulle enligt
förslaget denna skatt, för kalenderår räknat, utgå för motorcykel utan
bivagn med 15 kronor, där motorcykelns tjänstevikt icke överstiger 75
kilogram, men eljest med 20 kronor, samt för motorcykel med bivagn med
30 kronor.
En skattehöjning av denna storlek har i propositionen antagits medföra
en ökning av skatteintäkterna, beräknade å motorcykelbeståndet den
30 september 1931, med i runt tal 290,000 kronor.
I propositionen har tillika upptagits frågan örn beskattning av släpvagnar.
Motorfordonsförordningen skiljer mellan släpvagnar för stadigvarande
bruk och släpvagnar för tillfälligt bruk. De förra utgöras av sådana
släpvagnar, vilka äro avsedda att öka ett motorfordons lastförmåga,
släpvagnar i egentlig mening, under det att den senare kategorien av släpvagnar,
enligt vad av 1927 års motorfordonssakkunnigas betänkande framgår,
ansetts omfatta transportabla maskiner och redskap — såsom tröskverk,
slåttermaskiner och asfaltkokare — vilka tillfälligt framforslas medelst
motorfordon.
Förebragt utredning har utvisat, att släpvagnstrafiken på senare tid
avsevärt vuxit i omfattning. Föredragande departementschefen har utgått
från att användandet av släpvagnar ytterligare komme att tilltaga.
Höjdes nämligen fordonsskatten för automobiler, syntes detta få till följd,
att transport medelst lättare motorfordon i kombination med släpvagn i
flera fall komme att ställa sig ekonomiskt gynnsammare än transport
medelst tyngre motorfordon, som jämförelsevis hårt drabbades av de föreslagna
skattehöjningarna. Då härtill komme att släpvagnarna orsakade
ett ej oväsentligt vägslitage, syntes enligt föredragande departementschefens
mening tidpunkten nu vara inne, då jämväl släpvagnarna bleve
föremål för särskild beskattning.
Vad angår det sätt, på vilket en särskild beskattning av släpvagnarna
lämpligast bör anordnas, har föredragande departementschefen funnit av
1927 års motorfordonssakkunniga ifrågasatt tillvägagångssätt att uttaga
skatt å släpvagnar enbart i form av skatt å gummiringar icke kunna förordas.
Skatt utginge redan för närvarande för gummiringar å släpvagnar;
och att låta skatt å gummiringar avsedda för släpvagnar utgå med
högre belopp än skatt å andra gummiringar, kunde ej lämpligen ifrågasättas.
Det har därför synts departementschefen erforderligt, att släpvagnarna
beläggas med en särskild fordonsskatt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
27
Fordonsskatt har föreslagits skola utgå allenast för sådan för stadigvarande
bruk avsedd släpvagn, som kopplas till automobil, under det att
annan släpvagn har ansetts böra lämnas fri från denna skatt.
Skatten skall enligt förslaget fixeras till visst belopp per släpvagn. Vad
angår skattens storlek har föredragande departementschefen förordat, att
viss hänsyn tages till släpvagnarnas användning och lastförmåga. Släpvagnar
avsedda att kopplas till personautomobiler, personomnibussar och
lätta lastautomobiler skulle sålunda beskattas lindrigare än släpvagnar
avsedda för kombination med tyngre lastvagnar. Att så skedde, syntes
befogat med hänsyn till den jämförelsevis mindre vägslitande inverkan
förstnämnda kategori av släpvagnar utövade. Släpvagnar avsedda att
kopplas till personautomobiler och omnibussar syntes i regel vara avsedda
för maximilast understigande 1,000 kilogram och jämväl de till lättare
lastautomobiler kopplade släpvagnarnas lastkapacitet understege
vanligtvis denna vikt. Det syntes därför lämpligt att för släpvagnar,
beträffande vilka den beräknade maximilasten understege 1,000 kilogram,
fastställdes en lägre skatt än för släpvagnar avsedda för 1,000 kilograms
maximilast eller däröver.
I anslutning till vissa i propositionen återgivna beräkningar har fordonsskatten
föreslagits skola fastställas att utgå för helt kalenderår räknat
med följande belopp:
för släpvagn för stadigvarande bruk, beträffande vilken den beräknade
vikten av den största last och det största antal passagerare, varför släpvagnen
är inrättad, uppgår till 1,000 kilogram eller däröver, med 100 kronor;
samt
för annan släpvagn för stadigvarande bruk med 50 kronor.
En sålunda avvägd skatt har i propositionen antagits skola inbringa
cirka 200,000 kronor för år.
I propositionen har föreslagits sådant förtydligande av förordningen
örn särskild skatt å automobilgummiringar, att av förordningens ordalydelse
framgår, att gummiringskatt skall utgå för gummiringar, använda
till släpvagnar, oavsett örn särskild fordonsskatt skall utgå. Kungl. Majit
skall dock för släpvagnar ävensom för vissa andra, tyngre fordon kunna
medgiva befrielse från skatt i särskilda fall, exempelvis för fordon, avsedda
att uteslutande användas inom järnvägs- eller fabriksområde eller
annat dylikt område.
Den merinkomst, som vid de i propositionen föreslagna förändringarna
av motorfordonsbeskattningen skulle inflyta, därest till grund för beräkningarna
lägges motorfordonsbeståndet den 30 september 1931 samt förbrukningen
av bensin och gummiringar under budgetåret 1930/1931, har
i propositionen beräknats utgöra i runda tal:
Inkomst
beräkning.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
fordonsskatt: av automobiler ................... |
.....................kronor 1,970,000 |
|
» motorcyklar ................... |
..................... » 290,000 |
|
» släpvagnar ................... |
..................... » 200,000 kronor |
2,460,000 |
bensinskatt ............................. |
................................................... » |
8,800,000 |
gummiringskatt ...................... |
.................................................. » |
5,400,000 |
eller tillhopa kronor |
16,660,000 |
Med hänsyn därtill, att för närvarande icke kan avgöras, huru förhållandena
på grund av den nu rådande ekonomiska krisen i framtiden komma
att gestalta sig, samt med beaktande av att de föreslagna skattehöjningarna
möjligen komma att medföra viss återhållsamhet i såväl nyanskaffningen
av automobiler och motorcyklar som i förbrukningen av bensin
och gummiringar, har föredragande departementschefen ansett försiktigheten
bjuda att icke uppskatta ifrågavarande ökning av skatteintäkterna
till högre belopp än tillhopa 15,000,000 kronor, fördelad på de olika
beskattningsobjekten sålunda:
ökning i fordonsskatten........................ kronor 2,000,000
» » bensinskatten ........................ » 8,000,000
» » gummiringskatten ................ » 5,000,000
eller sammanlagt kronor 15,000,000
Nedanstående i propositionen återgivna tablå utvisar de sammanlagda
skatteintäkter, vilka sålunda beräknats komma att inflyta av motorfordonsbeskattningen
under budgetåret 1932/1933. I tablån meddelas jämväl
för jämförelse de under budgetåret 1930/1931 influtna skattemedlen, angivna
i runda tal.
Fordonsskatt ............... Bensinskatt.................. |
Influtna skatte-intäkter kronor |
Av riksräken-skapsverket be-räknade skatte-intäkter under kronor |
Beräknad ökning kronor |
Summa skatte-intäkter under kronor |
17.500.000 26.500.000 7,400,000 |
18.500.000 38.800.000 |
2,000,000 8,000,000 5,000,000 |
20.500.000 46.800.000 12.800.000 |
|
Summa |
||||
51,400,000 |
65,100,000 |
15,000,000 |
80,100,000 |
Den sammanlagda inkomsten av automobilskattemedel har sålunda
efter föreslagna höjningar för budgetåret 1932/1933 i propositionen ansetts
kunna beräknas till i runt tal 80,000,000 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 29
I propositionen har förordats sådan ändring i de i förordningen om Restitution av
särskild skatt å bensin och motorsprit meddelade bestämmelserna örn re- bensin8kattstitution
av erlagd skatt, att restitution kan medgivas, därest bensin eller
motorsprit användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg, oavsett
örn denna upplåtits för allmän trafik. I fråga örn de närmare villkor,
enligt vilka restitution må beviljas, har vidare i propositionen uttalats,
att det belopp, varmed restitution må åtnjutas för bensin eller motorsprit,
som användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg
eller luftfartyg eller för annat tekniskt ändamål än motordrift, bör höjas
från 5.5 till 7.5 öre för liter. Ytterligare har den andel, som utgår till
fiskerinäringens befrämjande, jämväl ansetts böra höjas med skäligt belopp.
Enligt vad i propositionen uttalats, har det synts föredragande departe- Tid för ikraftmentschefen
lämpligt, att de föreslagna höjningarna av skattesatserna å trafö^giågnade
bensin och automobilgummiringar träda i kraft redan under innevarande skattebudgetår.
Det skulle överlämnas åt Kungl. Majit att närmare bestämma ,l0jningarnatidpunkten
härför. Höjningen av fordonsskatten däri inbegripet skatten
å släpvagnarna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1933.
I anslutning till de föreslagna höjningarna av bensin- och gummiringskatterna
hava förslag framlagts till efterbeskattning av inneliggande
lager av bensin och automobilgummiringar. Förslaget örn efterbeskattning
av bensin avviker i vissa avseenden från den förordning i samma
ämne, som i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 2
juni 1931. Sålunda har i 2 § av förslaget skattskyldigheten föreslagits
skola omfatta partier överstigande 1,000 kilogram. Enligt 1931 års förordning
i ämnet var skattskyldigheten bunden vid att vederbörande erhållit
eller bort söka tillstånd att innehava större eller mindre upplag av eldfarliga
oljor av första klassen. Ändringen är föranledd av att denna senare
formulering givit upphov till olika meningar örn stadgandets innebörd.
Vidare har 9 §, som meddelar bestämmelser om överflyttning av
eller befrielse från skatt för bensin, som vid förordningens ikraftträdande
av innehavaren varit försåld men icke levererad, i vissa avseenden förtydligats.
Slutligen hava straffbestämmelserna undergått de förändringar,
som påkallats av lagen örn dagsböter.
Förslaget örn efterbeskattning av automobilgummiringar överensstämmer
i huvudsak med de stadganden, som meddelades i övergångsbestämmelser
till förordningen örn särskild skatt å automobilgummiringar den 2
juni 1922. Någon motsvarighet till de i nyssnämnda 9 § i förordningen
örn tillfällig skatt å bensin meddelade bestämmelserna har icke föreslagits
beträffande försålda men icke levererade gummiringar.
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Utskottets
yttrande.
Den av Kungl. Majit föreslagna skattehöjningen innebär en avsevärd
ökning av den automobiltrafiken pålagda beskattningen. Såsom
departementschefen uppgivit, innefattar sålunda den ifrågasatta
skatteökningen en höjning av nuvarande fordonsskatten med i genomsnitt
omkring 11 procent, en höjning av bensinskatten med 25 procent och
en höjning av gummiringskatten med 75 procent. Med utgångspunkt
från de belopp, som influtit i skatt å de olika beskattningsföremålen, kan
den ifrågasatta beskattningen beräknas motsvara en skärpning av den
nu gällande med i genomsnitt 27 procent. För nästa budgetår beräknas
genom skattehöjningen inflyta ett ökat skattebelopp av 15 miljoner kronor.
Givetvis bade det varit önskvärt, att den av 1931 års bevillningsutskott
och riksdag förordade utredningen av frågan örn storleken av det
bidrag till vägväsendet, automobiltrafiken skäligen bör lämna, förelegat,
innan ställning tages till frågan örn en så kraftig skattehöjning som den
i propositionen föreslagna. Emellertid synes det bland annat på de av
föredragande departementschefen anförda skälen sannolikt, att även med
den föreslagna ökade beskattningen automobiltrafiken icke kommer att
deltaga i kostnaderna för vägväsendet i större omfattning än som motsvarar
dennas andel i den vägslitande trafiken. Ur principiell synpunkt
har utskottet därför icke funnit anledning till erinran mot att automobilbeskattningen
höjes. Oaktat det måste ingiva vissa betänkligheter att under
en utpräglad depressionstid så kraftigt som föreslagits öka skattebördan
för ett nyttigt och viktigt transportmedel, bar utskottet under hänsynstagande
jämväl till rådande statsfinansiella läge alltså ansett sig
böra förorda en höjning av beskattningen i den omfattning, som i propositionen
föreslagits. Till följd av nuvarande låga priser å de skatteobjekt
— bensin och gummiringar — som relativt hårdast drabbas av skatteförhöjningen,
torde densamma icke komma att kännas så tryckande som eljest
skulle blivit fallet, Härtill kommer att i jämförelse med den skattebörda,
som flerstädes i utlandet lagts å automobiltrafiken, de föreslagna
skattesatserna icke kunna anses oskäliga.
Vad angår frågan örn skattens fördelning å de olika beskattningsföremålen
ansluter sig förslaget till de riktlinjer, som 1931 års bevillningsutskott
och riksdag förordat. Sålunda liava de grundläggande principerna
för gällande beskattning bibehållits, nämligen att denna skall drabba såväl
innehavet av automobil som även och främst utgå i förhållande till
den omfattning, i vilken automobilerna brukas. Såväl den föreslagna fördelningen
av skatteökningen mellan de olika beskattningsföremålen som
även den i propositionen förordade förskjutningen av skattebördan mellan
fordon av olika kategorier och tyngd har utskottet funnit i stort sett
väl avvägd och ägnad att innebära ökad rättvisa i beskattningen av motortrafiken.
Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ståndpunkt till
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
31
de yrkanden, som framställts i motionerna nr 337 i första kammaren
samt nr 491, 500 och 501 i andra kammaren.
I motionen nr 504 i andra kammaren av herrar Andersson i Rasjön
och Pettersson i Hällbacken har föreslagits, att skatt för släpvagn, beträffande
vilken den beräknade vikten av den största last och det största
antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad, ej uppgår till 500 kilogram,
skall utgå med 25 kronor. Såsom skäl härför har anförts, att den
föreslagna skattesatsen av 50 kronor för mindre släpvagnar skulle verka
obillig i fråga örn de lätta släpvagnar till personautomobiler, som i stor
utsträckning användas av mindre jordbrukare, trädgårdsmästare och
handlande m. fl. Vad i motionen sålunda anförts har utskottet funnit
förtjäna beaktande. Utskottet har emellertid ansett skatten å släpvagnar,
beträffande vilka den beräknade vikten av maximilasten understiger 500
kilogram, höra bestämmas till 30 kronor eller det skattebelopp, som skall
påföras motorcykel med bivagn. Därjämte har utskottet funnit skäl tala
för att den lastningsförmåga, vid vilken den högsta skattesatsen av 100
kronor inträder, nedsättes från den i propositionen föreslagna eller 1,000
kilogram till 800 kilogram ävensom att skatten för släpvagn, för vilken
den beräknade lastningsförmågan uppgår till 500 men icke 800 kilogram,
bestämmes till 60 kronor.
I de likalydande motionerna nr 24 i första kammaren av herr Nylander
m. fl. och nr 51 i andra kammaren av herr Björkman m. fl. har förslag
framställts örn utredning, huruvida undantag helt eller delvis från fordonsskatten
borde medgivas för s. k. bärgningsautomobiler. För närvarande
äro från skatteplikt fritagna — förutom automobil, som äges av
medlem av konungahuset, samt under vissa villkor automobil, tillhörig
främmande makts härvarande beskickning eller konsulat tillhörande person,
som icke är svensk undersåte — allenast sådana automobiler, som äro
inrättade uteslutande för brandväsen eller för transport av sårade eller
sjuka. Däremot åtnjuta automobiler i det allmännas tjänst såsom exempelvis
automobiler för ordningsmaktens behov icke några förmåner i beskattningshänseende.
Enligt utskottets mening föreligger desto mindre
anledning att utsträcka skattebefrielsen till bärgningsautomobiler som
dessa i regel torde utnyttjas för tillgodoseende av enskilda ekonomiska
intressen.
I motionerna nr 499 i andra kammaren av herr Edberg och nr 503 i
samma kammare av herrar Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken
har beträffande automobiler, som inrättats för drift med träkolsgas,
föreslagits i förstnämnda motion befrielse från fordonsskatt och i den
sistnämnda, att skatten skall till den 1 januari 1938 utgå med hälften av
de för automobiler i allmänhet föreslagna skattesatserna. I likhet med
motionärerna har utskottet funnit angeläget, att användningen av ett inhemskt
motorbränsle befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna automobi
-
32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
ler icke träffas av bensinskatten, bär utskottet icke ansett sig böra föreslå
fullständig befrielse från fordonsskatt för dylika automobiler utan
allenast den lindring i beskattningen, som påyrkats i motionen nr 503
i andra kammaren. Med hänsyn till svårigheten att för närvarande bedöma
förutsättningarna för de träkolsdrivna automobilernas konkurrenskraft,
har utskottet ansett skattelindringen böra gälla tills vidare och icke
såsom i sistnämnda motion föreslagits under 5 år.
Vidkommande motionen nr 502 i andra kammaren av herr Bengtsson
i Kullen har utskottet med sin nu angivna ståndpunkt till frågan örn
understödjande av förbrukningen av inhemska motorbränslen funnit motionärens
syfte beaktansvärt. Då emellertid enligt vad departementschefen
anfört frågan örn motorspritens beskattning kommer att göras till
föremål för utredning och förslag i ämnet är avsett att föreläggas nästa
års riksdag, har utskottet icke ansett sig nu böra taga ståndpunkt till
denna fråga. Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter har under den
senaste tiden bensol vunnit ökad användning som motorbränsle, och förutsätter
utskottet, att vid en blivande utredning även frågan örn bensolens
beskattning göres till föremål för undersökning.
Då enligt beslut av 1931 års riksdag skatten å bensin höjdes med 2 öre
för liter, skedde detta genom införande av en särskild förordning örn tillläggsskatt
å bensin. Det i propositionen föreslagna skattesystemet utgår
från, att skatten å bensin framdeles skall utgöra 10 öre för liter. Med
hänsyn härtill har utskottet föreslagit, att i förordningen örn särskild
skatt å bensin och motorsprit skattesatsen för bensin bestämmes till 10
öre för liter samt att förordningen örn tilläggsskatt upphäves.
I enlighet med vad i de likalydande motionerna nr 179 i första kammaren
av herrar Johan Nilsson i Malmö och Hjalmarsson samt nr 245 i andra
kammaren av herr Winkler m. fl. hemställts, har utskottet föreslagit
ändring i de i 5 § förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit
meddelade restitutionsbestämmelserna.
Då inom bensinhandeln varans myckenhet numera beräknas i liter och
icke efter vikt, har utskottet föreslagit att i 2 § förordningen örn tillfällig
skatt å bensin, som finnes i riket, orden »1,000 kilogram» utbytas mot
»1,200 liter».
Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter torde det förekomma, att
automobilgummiringar försäljas genom leveransavtal utan att därvid träffas
avtal rörande skyldighet för köparen att svara för den ökade skatt,
som kan drabba ringarna. Utskottet har därför ansett, att, i överensstämmelse
med vad som stadgats beträffande bensin liksom i fråga örn kaffe
i samband med den innevarande år verkställda tullförhöjningen därå, en
bestämmelse bör införas, som möjliggör befrielse från skatt för hos skattskyldig
befintliga ringar, som tillhöra annan person, samt överflyttning
av skatten å denne.
Vad slutligen angår det i motionen nr 219 i andra kammaren av herr
33
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Björnberg framställda yrkandet om rätt att erlägga fordonsskatten i terminer,
har utskottet med hänsyn till de avsevärda kostnader, en dylik anordning
otvivelaktigt skulle komma att medföra, icke kunnat biträda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ta förevarande proposition, nr 174, icke kunnat
oförändrad bifallas, och med anledning av de likalydande
motionerna 1:179 av herrar Johan Nilsson i
Malmö och Hjalmarsson samt II: 245 av herr Winkler
m. fl. ävensom motionerna II: 499 av herr Edberg
samt 11:503 och 11:504 av herrar Andersson i Håsjön
och Pettersson i Hällbacken, samt med avslag å
de likalydande motionerna 1:24 av herr Nylander
m. fl. och 11:51 av herr Björkman m. fl., de likalydande
motionerna I: 337 av herr Löfvander och II: 491
av herr Johanson i Hallagården m. fl., motionerna
11:219 av herr Björnberg, 11:500 av herr Lindmark,
II: 501 av herrar Persson i Grytterud och Gustafson i
Kasenberg samt II: 502 av herr Bengtsson i Kullen,
för sin del
a) antaga ovan införda förslag till förordning örn
ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) örn automobilskatt med den ändringen att
5 § erhåller följande lydelse:
5 %.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med tjugo
kronor;
b) för motorcykel med bivagn med trettio kronor;
e) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med fjorton
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med sexhundra kilogram, dock minst med sextio
kronor;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram
av automobilens tjänstevikt; samt
e) för släpvagn efter den beräknade vikten av den största last och
bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 20 haft. (Nr 32.)
3
34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
det största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad (maxiinilast):
om
vikten understiger femhundra kilogram, med trettio kronor;
örn vikten uppgår till femhundra men icke åttahundra kilogram, med
sextio kronor; samt
örn vikten uppgår till åttahundra kilogram, med etthundra kronor.
För automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, utgår
skatt med hälften av de i denna paragraf stadgade skattesatserna.
b) antaga nedan införda
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit k
Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§ förordningen den 3 maj 1929 om
särskild skatt å bensin och motorsprit skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:
1 i
För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild skatt av tio öre för liter. För motorsprit
skall erläggas särskild skatt av sex öre för liter.
I denna---såsom motorsprit.
5 §.
Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:
a) för bensin---svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat
ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av
luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske; samt
c) för bensin---än motordrift.
Vid restitution —■ — —- belöpande tullen.
Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit förordnar; och
skall från och med samma dag förordningen den 2 juni 1931 (nr 137)
om tilläggsskatt å bensin upphöra att gälla.
c) antaga ovan införda förslag till förordning örn
tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den
1982, med den ändringen att 2 § erhåller
följande lydelse:
1 Senaste lydelse av 1 § se 1932: 64; jfr 1931: 137.
35
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
2 $.
Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där ej
annat föranledes av vad nedan i 9 § stadgas, den, som vid den i 1 § angivna
tid innehade bensin till myckenhet överstigande 1,200 liter.
d) antaga ovan införda förslag till förordning örn
ändrad lydelse av 1 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) örn särskild skatt å automobilgummiringar
med den ändringen att de vid förordningen fogade
övergångsbestämmelserna i nedan angiven del erhålla
följande lydelse:
Denna förordning —--ytterligare anstånd.
4) Visar den, som enligt denna förordning skulle vara skyldig att er
lägga
genom förordningen beslutad höjning av den särskilda skatten å
automobilgummiringar, att ringar, som han den 1932
innehaft, till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,
som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger
Kungl. Majit, där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i förtsäljningsavtalet
eller eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma,
att skattskyldigheten skall åligga köpare, eller, då skäl därtill
äro, medgiva befrielse från eller återbäring av skatten.
Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt
och år efter det skatt vederbörande avfordrats.
5) Vad i 12 och 13 §§ stadgas för det fall, att deklarationsskyldighet enligt
4 § ej behörigen fullgöres, skall jämväl äga tillämpning i avseende å
deklaration, varom under 3) sägs.
Stockholm den 21 april 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Klaeson i Oberga, Månsson
i Furuvik*, .lönsson i Boa, Olsson i Hamsta, Björklund, Olsson i Oolvvasta,
Olsson i Gävle*. Wahlmark, Forssberg, Wijkström*, Ostergren, Hjalmarsson,
Anderson i Storegården, Werner, Heiding oell Karson i Tönnersa.
* leke närvarit vid justeringen av betänkandet.
36
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32,
Reservationer:
1) av herrar Ericson i Oberga, Olsson i Golvvasta och Heiding, vilka
anfört:
»Det torde vara mycket tveksamt, huruvida det under nuvarande ekonomiska
konjunkturer är lämpligt att pålägga automobiltrafiken en så avsevärt
ökad skattebörda som i propositionen föreslagits. En skärpning
av denna beskattning med icke mindre än 27 procent får givetvis till
följd icke blott dyrare frakter utan även svårigheter för en hel del trafikutövare
att överhuvud taget fortsätta driften, varvid risk för ökning
av arbetslösheten uppstår. För vissa fordonsägare torde den ökade beskattningen
innebära, att de nödgas göra sig av med sina fordon, och i
trakter med dåliga järnvägsförbindelser, där biltrafiken har stor betydelse
för ortsbefolkningen, kommer den ökade skattebördan säkerligen
att medföra avsevärda olägenheter.
Därtill kommer att, trots bilbeskattningens ökning med omkring 15
miljoner kronor, vägväsendet icke blir bättre tillgodosett än hittills. På
grund av att dels det bidrag till vägunderhållet på landet, som hittills
gäldats med vanliga statsmedel, dels anslaget till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar, dels ock de två anslag till vägorganisationen
i länen, vilka hittills gäldats med vanliga statsmedel, nu skola utgå
av automohilskattemedel, kommer skärpningen av automobilbeskattn
ingen icke heller att i något avseende bringa lättnad i vägskatten.
Vad beträffar fordonsskatten har även denna enligt Kungl. Maj:ts proposition
i det stora hela betydligt skärpts. Det synes dock vara ett berättigat
önskemål — för vilket även uttryck gavs i 1931 års riksdagsskrivelse
i ämnet — att fordonsskatten något lindras till förmån för de
bilägare, som endast i jämförelsevis ringa utsträckning använda sina
fordon. Vi hava därför varit av den meningen, att utskottet hort tillstyrka
det i motionerna 1:337 och 11:491 gjorda yrkandet, att fordonsskatten
måtte bestämmas till 14 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram
av automobilens tjämstevikt minskad med 800 kilogram, dock minst
med 60 kronor, och ansett att utskottet därför bort, med bifall till utskottets
hemställan i övrigt, föreslå riksdagen,
att 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt måtte erhålla följande lydelse:
5 %.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 37
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest me<l tjugo
kronor;
b) för motorcykel med bivagn med trettio kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med fjorton
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med åttahundra kilogram, dock minst med sextio
kronor;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram
av automobilens tjänstevikt; samt
e) för släpvagn efter den beräknade vikten av den största last och det
största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad (maximilast):
örn vikten understiger femhundra kilogram, med trettio kronor;
örn vikten uppgår till femhundra men icke åttahundra kilogram, med
sextio kronor; samt
örn vikten uppgår till åttahundra kilogram, med etthundra kronor.
För automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, utgår
skatt med hälften av de i denna paragraf stadgade skattesatserna.»
2) av herrar Östergren, Hjalmarsson och Larson'' i Tönnersa, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Den av Kungl. Maj:t föreslagna skattehöjningen innebär en mycket
avsevärd ökning---de föreslagna skattesatserna icke kunna anses
oskäliga.
Vad angår frågan örn skattens fördelning å de olika beskattningsföremålen
finner utskottet, i likhet med vad som framförts i motion II: 501,
att fordonskatten å personbilar bör utgå efter nu gällande grunder, dock
med sänkning av skatteminimum till 60 kronor och att erforderlig utfyllnad
av bilskattemedel må uttagas genom en förhöjning av gummiringskatten
till 4 kronor per kilogram. I riksdagens skrivelse av den 28
maj 1931 till Kungl. Maj:t angående utredning rörande automobilbeskattningen
anfördes bland annat att man borde ''bibehålla de grundläggande
principerna för gällande beskattning, nämligen att denna skulle
drabba såväl innehavet av automobil som även och främst utgå i förhållande
till den omfattning, i vilken automobilerna brukades’. Utskottet,
som finner, att till det senare har vid utredningen fästs mindre avseende,
anser, att större rättvisa skipas mellan, å ena sidan innehavet av en automobil,
som brukas mindre, och å andra sidan cn som är strängt i bruk,
därest man bibehåller cn relativt låg fordonsskatt, men däremot uttager
en förhållandevis hög gummiringsskatt.
Genom förhöjningen av gummiringsskatten till 4 kronor per kilogram
tillföres statskassan ett belopp ungefär motsvarande den brist, som uppstår
därigenom att nuvarande fordonsskatt icke liöjes.
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 82.
Beträffande fordonsskatten å motorcyklar finner, utskottet ingen anledning
tillstyrka bifall till motion 11:501.
Med det nu anförda har utskottet----biträda förslaget.»
På grund av det sålunda anförda hava vi inom utskottet yrkat, att
riksdagen måtte med bifall till utskottets hemställan i övrigt föreslå riksdagen,
a) att 5 § förordningen den 2 .juni 1922 (nr 260) örn
automobilskatt mätte erhålla följande lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med tjugo
kronor;
b) för motorcykel med bivagn med trettio kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med fyrahundra kilogram, dock minst med sextio kronor;
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt; samt
e) för släpvagn efter den beräknade vikten av den största last och det
största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad (maximilast):
örn vikten understiger femhundra kilogram, med trettio kronor;
örn vikten uppgår till femhundra men icke åttahundra kilogram, med
sextio kronor; samt
örn vikten uppgår till åttahundra kilogram, med etthundra kronor.
Föi automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, utgår
skatt med hälften av de i denna paragraf stadgade skattesatserna.
b) att 1 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) örn
särskild skatt å automobilgummiringar måtte erhålla
följande lydelse:
1 §•
För följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas
inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar, skall
i den ordning nedan stadgas erläggas skatt av fyra kronor för kilogram.
Vad sålunda stadgas örn ringar till automobiler och motorcyklar skall
jämväl äga tillämpning i avseende å ringar till släpvagnar och traktorer
ävensom å ringar till bärgnings- och andra transportabla maskiner, Kungl.
Majit dock obetaget att i särskilda fall, där omständigheterna därtill föranleda,
medgiva befrielse från skattskyldighet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 39
I första och andra styckena omförmälda varuslag benämnas i denna för
ordning automobilgummiringar.
För automobilgummiringar--— denna förordning.
På Kungl. Marits prövning---skall erläggas.
Särskilt yttrande
av herr Bärg, som anfört:
»Enligt beslut vid 1927 års riksdag vidtogs sådan ändring i bestämmelserna
angående skatt å bensin, att restitution av sådan skatt skulle_för
utom
för bensin, som begagnas för annat tekniskt ändamål än motordrift
— få åtnjutas för bensin, som användes för framdrivande av tåg eller fordon
å järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande
av fiske.
Skälet till införande av ifrågavarande restitutionsbestämmelser var, att
intäkterna av bensinbeskattningen ingå bland automobilskattemedel ’ och
sålunda komma vägväsendet till godo, men användningen av bensin till
ovannämnda ändamål icke har något samband med vägarna och vägslitningen.
\ ad beträffar motorbatarna kan den för dessas drift erforderliga bensinen
restitueras allenast i den omfattning, motorbåtarna nyttjas vid yrkesmässigt
utövande av fiske.
En sådan begränsning, som alltså gäller för restitution av bensin för
motorbåtar, synes icke vara befogad. Då bensinskatten endast är avsedd
att medverka till täckande av kostnader för vägväsendet, är det uppenbarligen
oegentligt, att motorbåtarna belastas härmed. Särskilt i de fall,
då motorbåtarna icke användas för nöjesändamål utan såsom ett nödvändigt
fortskaffningsmedel, kan bensinskatten verka synnerligen betungande,
så mycket mer som bränslekonsumtionen för motorbåtar i regel torde
ställa sig kostsammare än vid automobildrift. Även örn det förefaller
mindre betänkligt, att motorbåtar för nöjesändamål träffas av bensinskatten,
bör dock härvidlag uppmärksammas, att ifrågavarande beskattning
ingalunda är anordnad såsom en lyxskatt utan såsom ersättning för vägslitningen.
Av nu anförda skäl har jag ansett önskvärt, att vid en kommande utredning
rörande beskattningen av motorbränslen jämväl den frågan tages
under övervägande, huruvida skatterestitution i någon form kan anordnas
löi bensin, använt även lör andra motorbåtar jin sådana som användas
för yrkesmässigt fiske.»