Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1932 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
införande av tull å ammoniumsulfat.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 171 i
första kammaren av herr Nylander och nr 244 i andra kammaren av herr
Olson i Göteborg har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av tulltaxenummer 203 i gällande tulltaxa, att ammoniumsulfat åsättes en
tull av 5 kronor för 100 kilogram.»

Beträffande motivering för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen
nr 171 i första kammaren.

Enligt gällande tulltaxa (taxenummer 203; stat. nr 505) är ammoniumsulfat
tullfritt, men skulle enligt motionärernas förslag åsättas en tull av 5
kronor för 100 kilogram.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har bevillningsutskottet
emottagit ett av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt
avgivet utlåtande i anledning av motionerna, vilket utlåtande i avtryck
åtföljer detta betänkande såsom bilaga.

Med sitt utlåtande hava ämbetsverken överlämnat yttranden i ämnet från
Sveriges kemiska industrikontor 1, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,
Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag, Gas- och koksverkens
ekonomiska förening u. p. a., Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget
och Svenska lantmännens riksförbund förening u. p. a., i vilka samtliga
yttranden tillstyrkts, att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den inhemska
tillverkningen av ammoniumsulfat.

För egen del hava ämbetsverken föreslagit, att ammoniumsulfat måtte
för en tid av tre år åsättas en tillfällig tull av 3 kronor för 100 kilogram.
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till omförmälda
bilaga.

1 Tryckt i »Meddelanden Irån Sveriges kemiska industrikontor» 1932, nr 3, sid. 33 o. If.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 25 hafi- (Nr 31.) 1

Utskottet.

Utredning.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Vad ämbetsverken i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande
anfört om prisutvecklingen beträffande ammoniumsulfat efter den internationella
kvävekartellens upplösning år 1931 synes giva vid handen, att
utländska tillverkare av ammoniumsulfat numera å den svenska marknaden
avsätta denna vara till priser, vilka kunna anses innefatta dumping. Det
kunde därför anses skäligt, att den inhemska tillverkningen av denna vara
nu bereddes ett skydd. Emellertid synes det icke vara lämpligt att för
sådant ändamål åsätta tull å varan och detta bland annat därför, att marknadsförhållandena
lätt kunna vid en tidpunkt, som icke låter sig på förhand
beräkna, undergå sådana förändringar, att tullen bleve icke blott
obehövlig såsom marknadsskydd utan jämväl till skada, i det att densamma
kunde möjliggöra en ur allmän synpunkt icke önskvärd prisutveckling beträffande
detta för jordbruket viktiga gödselmedel. I varje fall anser sig
utskottet i denna fråga, vilken berör det av statsmakterna ännu olösta
principiella spörsmålet, huru utländsk dumping å den svenska marknaden
skall mötas, icke böra tillstyrka, att riksdagen, på förslag av enskilda
motionärer, fattar beslut örn en åtgärd sådan som den föreslagna, detta så
mycket mindre som denna skyddsfråga hör till dem, vilka enligt utskottets
uppfattning icke böra avgöras förrän den åt 1928 års tullkommitté anförtrodda
utredningen föreligger.

Vid nu angivna förhållanden och med hänsyn jämväl därtill, att det
svenska jordbruket för närvande befinner sig i ett synnerligen betryckt
läge och en prisförhöjning å ifrågavarande gödselmedel obetingat skulle
innebära ökade svårigheter för jordbruket, har utskottet funnit sig böra
hemställa,

att de likalydande motionerna 1:171 av herr Nylander
och II: 244 av herr Olson i Göteborg, örn införande av
tull å ammoniumsulfat, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg*, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Månsson
i Furuvik, Lövgren i Nyborg, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta,
Lithander, Olsson i Gävle *, Forssberg, Wijkström *, Östergren, Hjalmarsson,
Larsson i Örbyhus *, Anderson i Storegården, Heiding och Johansson i Krogstorp.
_

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

Reservation er:

1) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Lithander, Forssberg,
Wijkström och Anderson i Storegården, vilka anfört:

»Den i ärendet verkställda utredningen giver vid handen, att utländska
tillverkare numera, efter den internationella kvävekartellens upplösning
år 1931, avsätta ammoniumsulfat på den svenska marknaden till priser,
vilka måste anses innefatta dumping. Mot att i detta läge bereda den inhemska
tillverkningen av denna vara ett skydd torde icke någon principiell
erinran kunna med fog framställas.

Då vitskottets majoritet ändock funnit sig höra avstyrka de föreliggande
motionerna, torde detta främst hava skett av hänsyn till det hårt betryckta
jordbruket, för vilket ammoniumsulfat är ett viktigt gödselmedel.
Jämväl vi hava ansett oss böra fästa stort avseende vid denna synpunkt,
men hava ändock, i likhet med ämbetsverken, funnit oss böra förorda,
att ett tullskydd nu beredes den inhemska industrien. Liksom ämbetsverken
äro vi nämligen övertygade därom, att allvarlig risk för denna industris
nedläggande verkligen är för hallden samt att ett nedläggande av
den inhemska tillverkningen på området skulle medföra allvarliga vådor
för svenskt jordbruk. Ett stöd för denna vår uppfattning utgör även det
av ämbetsverken åberopade uttalandet av Svenska lantmännens riksförbund.

Tullskyddet bör enligt vår uppfattning erhålla karaktären av ett tillfälligt
marknadsskydd, avsett att, såsom ämbetsverken anfört, bereda industrien
möjlighet att komma igenom den extraordinära situation, vari
densamma råkat genom övermäktig utländsk konkurrens. Medan ämbetsverken
förordat en giltighet av tre år för detta tullskydd, hava vi ansett
oss böra stanna vid att föreslå, att giltighetstiden begränsas till ett år.
Därigenom torde redan nästa års riksdag få anledning att, örn behov av
skydd alltjämt föreligger, taga upp frågan till ny prövning. Mot en tull
med så begränsad giltighet torde ej heller ur de synpunkter, som utskottet
anlagt, befogade invändningar kunna framställas. I anslutning härtill
vilja vi framhålla, att inom utskottet några principiella erinringar icke
framförts mot det även av ämbetsverken tillstyrkta förslaget att i förevarande
fall med en tullåtgärd möta den utländska dumping, som gör sig
gällande å den svenska marknaden. Man torde för övrigt genom bifall
till förslaget bliva i tillfälle samla erfarenhet om den verkan, en dylik
åtgärd kan äga såsom försvarsmedel mot företeelser av liknande art.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Beträffande tullskyddets storlek hava vi, på av ämbetsverken anförda
skäl, funnit oss böra föreslå en tullsats av 3 kronor för 100 kilogram.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och under beaktande jämväl av
den betydelse inhemsk tillverkning av kväveprodukter måste anses äga
för vår ekonomiska försvarsberedskap, hava vi ansett, att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna 1:171 av herr Nylander och 11:244 av herr
Olson i Göteborg, besluta, att till taxenummer 203 i
gällande tulltaxa skall fogas en anmärkning av följande
lydelse:

Anm. För ammoniumsulfat, inkommande under tiden 1 juli
1932—30 juni 1933, skall tull utgå med 3 kronor för 100 kg.»;

2) av herrar Ericson i Oberga, Olsson i Ramsta, Olsson i Golvvasta och
Heiding mot viss del av motiveringen; samt

3) av herr Lövgren i Nyborg.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

5

Bilaga.

Stockholm den 29 mars 1932.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,
angående tull å
ammoniumsullat.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Genom remiss den 26 februari 1932 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva och till riksdagens
bevillningsutskott överlämna utlåtande i anledning av de lika lydande
motionerna nr 171 i första kammaren av herr Nylander och nr 244 i andra
kammaren av herr Olson i Göteborg, örn införande av tull å ammonium sulfat.

0

Kommerskollegium har i ärendet införskaffat yttranden, tran Sveriges
kemiska industrikontor och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Därjämte har kollegium mottagit yttranden från följande företag,
som av kollegium beretts tillfälle uttala sig i ämnet, nämligen Stockholms
superfosfatfabriksaktiebolag, Gas- och koksverkens ekonomiska förening
u. p. a., Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget och Svenska
lantmännens riksförbund f. m. b. p. a. Samtliga dessa yttranden1 överlämnas
härjämte.

Ämbetsverken få för egen del anföra följande.

De inkomna yttrandena från förenämnda sakkunniga institutioner, producenter
av ammoniumsulfat samt försäljare av gödselmedel, äro i viktiga
avseenden samstämmiga. Den synnerligen stora betydelsen av inhemsk
tillverkning av kväveprodukter för folkförsörjning, jordbruk och vissa
grenar av industri såväl som för önskvärd grad av ekonomisk försvarsberedskap
vitsordas sålunda från» alla håll. Viaare synas ovedersägliga bevis
hava lämnats, att den inträdda krisen för den svenska kväveindustrien
är orsakad av systematisk dumping från utländska tillverkare, som, själva
placerade i en av tullar, importförbud och höga inlandspriser skyddad
ställning i eget land, avlasta sina överskott av ammoniumsulfat på den
svenska marknaden, där tullskydd eller annat importhinder för närvarande
icke möter den utländska varan.

Prisutvecklingen å ammoniumsulfat framgår av bifogade, inom kommerskollegium
upprättade diagram. Prisläget har under innevarande
mars månad förskjutit sig ytterligare nedåt, i det att ammoniumsulfat, en
ligt vad ämbetsverken inhämtat, dagarna före påsk erbjudits från utlandet
till ett pris, som i svenskt mynt motsvarar omkring 7.64 eif svensk hamn
per 100 kilogram.

Ett pris vid fabrik av omkring 8 kronor för 100 kilogram ammoniumsulfat
lärer, enligt vad kommerskollegium anser sig kulina bestyrka, ligga
väsentligt under de rena tillverkningskostnaderna, även frånsett ränta
och amortering å anläggningskapitalet, icke blott inom den svenska luft -

Här ej avtryckta.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

i

n nij >W5 V .G<Jh Mi-iTUi? Tiri! ms C

■Xt^rv 1903- 193*2,.

cft- itö ■ ijtÖL^l-i C -

” 090

” 050

" Död

” 0.5 O

kväveindustrien, som normalt torde arbeta med relativt gynnsamma självkostnader,
utan även vid de kommunala gasverken, där dock den ena av
nämnda varas huvudbeståndsdelar, ammoniak, för ringa kostnad erhålles
som en biprodukt. Som belysande för situationen härutinnan kan anföras,
att den andra huvudbeståndsdelen, svavelsyra, enligt uppgift för närvarande
betingar ett pris av omkring kronor 4.50 för 100 kilogram av styrkan
60° Bé (78 %) samt att till 100 kilogram ammoniumsulfat åtgår 100 kilogram
sådan svavelsyra, varför till bestridande av alla övriga kostnader vid
ett fabrikspris av 8 kronor för 100 kilogram endast återstår omkring kronor
3.50. Det framgår av handlingarna, att i vårt grannland Danmark gasverken
redan upphört att framställa ammoniumsulfat.

En annan omständighet, som i detta sammanhang torde förtjäna beaktande,
är den, att på grundval av lång erfarenhet kväve i ammoniumsulfat
plägar prissättas till omkring 70—90 procent av värdet å kväve i chilesalpeter.
Då kväve i sistnämnda form för närvarande hos konsumenten
betingar 1.18 kronor per kilogram, skulle kväve i ammoniumsulfat vara
värt minst 82 öre per kilogram, ehuru det för närvarande kostar endast 48
öre per kilogram.

Ovan berörda konsekvenser av den hejdlösa priskonkurrens, som följt
den internationella kvävekartellens upplösning år 1931, synas i och för sig
innebära starka motiv för statsmakterna att till den svenska kväveindustriens
bevarande införa ett marknadsskydd, som ämbetsverken i likhet
med motionärerna anse kunna taga form av en lämpligt avvägd tull å ammoniumsulfat.

Den huvudsakliga invändningen mot en sådan åtgärd, vilken i någon
mån skulle verka prishöjande på varan, är givetvis den, att kvävekrisen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

7

1931-

W cf ^ t.

sammanfallit med en stark depression inom jordbruket, som därför kunde
hava anspråk på att till fullo få utnyttja fördelen av ett, örn ock tillfälligt,
mycket lågt pris å gödselmedlet ammoniumsulfat.

Ämbetsverken tillmäta denna synpunkt stor betydelse. Då de emellertid
funnit sig i detta fall ändock böra förorda tullskydd åt kväveindustrien,
göra de detta i övertygelsen, att allvarlig risk för denna industris nedläggande
verkligen är för handen samt att upprätthållandet av inhemsk tillverkning
på området innebär vissa viktiga fördelar för svenskt jordbruk,
som icke på andra vägar kunna ernås. I detta hänseende få de åberopa
följande uttalande av Svenska lantmännens riksförbund, som i bilagda
yttrande anfört följande angående ovan relaterade huvudinvändning:

»Sett på längre sikt är det emellertid ej så säkert, att denna åsikt bör
vara normerande. Det torde nämligen vara anledning antaga, att de svenska
fabrikerna icke kunna tillverka varan till nu gällande priser, och därest
fortsatt dumping skulle leda till fabrikationens nedläggande i Sverige,
synes detta ur flera synpunkter vara att beklaga. Enligt vår erfarenhet
har sålunda förefintligheten inom landet av en leveranskraftig inhemsk
tillverkning visat sig ifråga om konstgödsel medföra en viss trygghet för
att de utländska leverantörerna icke driva upp priset på utländsk vara till
överdrift. Det kan nämligen med ganska stor visshet antagas, att en ny
kvävekartell så småningom åter kommer till stånd med därav följande
prisförhöjningar.»

Tullskydd för ammoniumsulfattillverkningen bör dock, enligt ämbetsverkens
mening, endast erhålla karaktären av ett tillfälligt marknads -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

skydd, avsett att bereda industrien, möjlighet att komma igenom den extraordinära
situation, vari densamma råkat genom övermäktig utländsk konkurrens.

Med anledning härav föreslå ämbetsverken, att skyddet icke införes genom
ändring av gällande tulltaxa utan i form av ett till taxan fogat tilllägg
med begränsad giltighetstid, förslagsvis tre år. Härigenom vunnes
den fördelen för konsumenterna, att antingen skyddet automatiskt upphör,
eller ock eventuellt behov av fortsatt skydd före utgången av skyddsperioden
upptages till omprövning. Sistnämnda alternativ lärer väl endast
komma att inträda, för den händelse vid antydda tidpunkt tillverkarna
anse sig med utsikt till framgång kunna åberopa då rådande marknadsförhållanden
för en förlängning av tullskyddet och därom göra framställning
i vederbörlig ordning.

Vidkommande tullskyddets avvägning, finna ämbetsverken den av motionärerna
föreslagna tullsatsen av 5 kronor för 100 kilogram ammoniumsulfat
för hög i förhållande till varuvärdet, även örn hänsyn tages till att
det nuvarande priset är starkt nedtryckt. Ämbetsverken hava för sin del
enat sig örn att föreslå en tullsats av 3 kronor för 100 kilogram, vilken tull,
enligt vad de hava anledning antaga, skulle medgiva såväl fortsatt framställning
av ammoniumsulfat vid gasverken som upprätthållande av
kväveindustrien vid Ljungaverk. Då svavelsyran, som användes för tillverkningen,
här en tull av 60 öre för 100 kilogram, skulle den föreslagna
tullsatsen innebära ett nettotullskydd av 2 kronor 40 öre för 100 kilogram
sulfat.

På grund av det anförda få ämbetsverken, i anledning av de remitterade
motionerna, föreslå, att ammoniumsulfat för en tid av tre år åsättes
en tillfällig tull av 3 kronor för 100 kilogram.

För kommerskollegium: För lantbruksstyrelsen:

K. A. Fryxell

Erik Insulander

Ragnar Sohlman

Elis Bjurstedt

Karl Sidenvall

Georg von Zweigbergk

/ G. Holmberger.

321274. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.