Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
1
Sr
29.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1932 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen om skogsaccis.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet ltånvisade motioner, nr 181
i första kammaren av herr Tjällgren och nr 239 i andra kammaren av herr
Persson i Trången m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av anvisning till 5 § lagen örn skogsaccis (Sv. F. nr 377, 1928), att
därav tydligt framgår att med ort icke skall avses större område än taxeringsdistrikt.
»
Beträffande motiveringen till detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 181 i
första kammaren.
Enligt lagen örn skogsaccis den 28 september 1928 (nr 377) skall vid avverkning
av skog — med undantag för husbehovsvirke — till den kommun,
inom vilken skogen är belägen, för det avverkade virket utgöras skogsaccis
att utgå i förhållande till virkets genom taxering fastställda rotvärde
(1 §). Skogsaccis skall erläggas av avverkaren (7 §).
I fråga örn utgörande av skogsaccis anses, såsom regel, virke vara avverkat,
då det blivit så tillrett och upplagt, att uppmätning av detsamma
kan ske på i orten vanligt sätt (3 §).
Rotvärdet å skattepliktigt virke skall beräknas efter ortens pris vid den
tid, då virket är att anse såsom avverkat (5 §).
Under det att sistnämnda bestämmelse i 5 § av 1928 års lag örn skogsaccis
överensstämmer med motsvarande stadgande i förut gällande lag i
ämnet, har genom 1928 års lag tillkommit en anvisning rörande bestämmandet
av avverkat virkes rotvärde. Denna anvisning till o § innehallei
bland annat följande:
Avverkat virkes rotvärde skall bestämmas med hänsyn till virkesprisen
å avverkningsorten. Har det avverkade virket sålts å rot och har avverkningen
ägt rum i omedelbar anslutning till försäljningen, bör det härvid
åsätta priset kunna ligga till grund för prissättningen vid taxeringen, så
Bihang
lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 23 haft. (Nr 29.)
Utskottet.
Gällande
bestämmelser.
I
Motionerna.
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
vula ej särskilda omständigheter föranlett, att det åsätta priset skilt sig
från det å orten normala. Har virket ej sålts å rot, eller är virket att en3.
§ anse såsom avverkat först så lång tiel efter försäljningen, att ändling
i prisförhållandena därefter ägt rum, eller hava särskilda omständigheter
föianlett, att det åsätta priset skilt sig från det å orten normala,
skall rotvärdet beräknas efter det pris, som liknande virke i liknande avsättningsläge,
köpt eller salt a rot, skäligen bort betinga vid den tid, då
det är att anse som avverkat. Härvid hör märkas, att under en och samma
avverkningsperiod prisen kunna vara varierande. Emellertid kan det inhäfta,
att representativa försäljningar av virke å rot icke förekomma å
avverkningsorten. I sådant fall kan en grund för uppskattning av rotvärdet
vinnas genom att utgå från försäljningspriset för sådana virkessortiment,
varom är fråga, å det närmast belägna ställe (vattendrag, järnvägsstation
eller dylikt), dit virket föres och där virkespris sättas eller
eljest bestämda pris a virke betalas, varefter från nämnda försäljningspris
avdragas kostnaderna för fällning, tillredning, utforsling och inmätning
av samma sortiment, allt under förutsättning, att nämnda pris och
kostnader kunna anses vara för liknande förhållanden representativa. Härvid
är dock att märka, att vid en sådan beräkning allenast sådana avverknings-
och transport- med flera kostnader, som direkt sammanhänga med
avverkningen och utdrivningen, få avdragas, men däremot icke av avverkningens
storlek mer eller mindre oberoende kostnader för förvaltning,
skogsvård, bevakning med flera dylika allmänna omkostnader. Avdrag
får ske för på vederbörande virkesparti belöpande beräknad skogsaccis och
skogsvårdsavgift men ej för kostnad för uppskattning av virke på rot eller
för stämpling av virket.
Motionärerna hava ansett, att formuleringen av ifrågavarande anvisningvisat
sig mindre lycklig, enär olika meningar gjort sig gällande rörande
vad som skall avses med avverkningsort. De hava såsom exempel hänvisat
till ett fall, där en virkesförsäljare av taxeringsnämnd taxerats till skogsaccis
för ett visst rotvärde, vilket fastställts efter det faktiskt uppburna
försäljningspriset och enligt samma grunder som för övriga virkesförsäljare
inom taxeringsdistriktet, men där prövningsnämnden efter yrkande
av virkesförsäljaren nedsatt värdet i överensstämmelse med de lägre virkespriser,
som varit gängse inom vederbörande flottningsområde, omfattande
ett flertal taxeringsdistrikt. Motionärerna liava ansett uttrycket
»ort» icke böra tilläggas så vidsträckt betydelse som här skett.
Av innehållet i anvisningarna till 5 § lagen örn skogsaccis synes framgå,
att virkets rotvärde i och för taxering avsetts skola beräknas efter ett vid
förhandenvarande omständigheter normalt pris inom orten. Därvid hava
olika uppskattningsmetoder angivits att tillämpas under skilda förutsättningar.
Örn virke sålts å rot, skall, därest avverkningen ägt rum i
omedelbar anslutning till försäljningen, köpeskillingen kunna läggas till
grund för prissättningen vid taxeringen. Huruvida i det av motionärerna
åsyftade fallet sådana förutsättningar förelegat, att sistnämnda upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 3
skattningsmetod skäligen bort anlitas, låter sig emellertid icke avgöra
med de i motionerna lämnade uppgifterna.
Motionärerna hava icke heller i det av dem framställda yrkandet berört
sistnämnda spörsmål utan inskränkt sig till att föreslå, att i förevarande
sammanhang med ort icke skall avses större område än taxeringsdistrikt.
Oavsett att prisförhållandena icke alltid äro enhetliga inom ett på dylikt
sätt avgränsat område, kan mot förslaget erinras, att motionärerna icke
synas hava beaktat de fall, där representativa försäljningar icke förekommit
inom ett sådant område. Enligt utskottets mening måste den i anvisningarna
för dylika fall förordade uppskattningsmetoden — eller att till
grund för virkesvärdets bestämmande skall läggas försäljningspriset för
virke å det närmast belägna ställe, exempelvis vattendrag, dit virket föres
och där virkespris sättas eller eljest bestämda pris å virke betalas — anses
ändamålsenlig. Ett på sådant sätt bestämt normalt försäljningspris kan
uppenbarligen gälla ett vida större område än ett taxeringsdistrikt såsom
en ådal eller ett flottningsdistrikt eller del därav. Även örn det område,
inom vilket ett enhetligt pris gäller, har större omfattning än taxeringsdistriktet,
bör därför enligt utskottets mening det sålunda beräknade representativa
priset kunna läggas till grund för taxering av virke, avverkat
inom någon del av ifrågakomna område. Framhållas bör, att de olikheter,
som kunna råda i fråga örn skilda avverkningsplatser beträffande
avstånd till vattendrag och uppsamlingsställe m. m., neutraliseras genom
bestämmelsen, att avdrag är medgivet för avverknings- och transport- med
flera kostnader, som direkt sammanhänga med avverkningen och utdrivningen.
Då sålunda den av motionärerna föreslagna lagändringen icke
torde kunna leda till en mera rättvis värdesättning vid virkestaxeringen,
har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionerna.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:181 av herr Tjällgren
samt II: 239 av herr Persson i Trången m. fl.,
örn viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen örn skogsåns,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 april 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Härvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Barg, Boman, lilieson i Oberga, Björnsson, Jönsson
i Slätåker, .Iönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Olsson i Hamsta, Björklund,
Lithander, Nilsson i Hörby, Forssberg, Hjalmarsson, Larsson i Örbyhus, Sjödahl,
Ericson i Boxholm, Werner, Heiding, Johansson i Krogstorp och Blomquist.