8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Utskottet.

Gällande
bestämmelser
och deta» tillkomst.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 10 1. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 229, hava herrar Laurén och Alströmer hemställt, att riksdagen
måtte besluta följande tillägg till 75 § taxeringsförordningen den 28 september
1928:

»Anser länsstyrelsen så lämpligt, må den, efter hörandet av en inkallad
mindre delegation än i första stycket av denna paragraf avses, eller med
ledning av på annat sätt införskaffade upplysningar, upprätta de i andra
stycket här ovan omförmälda uppgifter.»

Jämlikt 28 § förordningen den 28 oktober 1910 örn taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering sådant detta författningsrum lydde enligt
förordning den 1 juli 1918 ägde länsstyrelse att årligen, där så ansågs erforderligt,
från varje taxeringsnämnd i länet eller viss del därav kalla
antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde ledamoten att
sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för förberedande
överläggningar rörande taxeringsarbetet.

1923 års taxeringssakkunniga anförde, att till följd av detta stadgande
sammanträden plägat hållas i vissa län årligen, i andra län åter ett eller
annat år, då omfattande ändringar av beskattningslagarna eller andra
omständigheter därtill föranlett. Då erfarenheterna från dessa sammanträden
varit uteslutande goda, ansågo de sakkunniga dylika möten fortfarande
böra äga rum, varemot tillräcklig anledning att göra dem obligatoriska
icke förefanns, utan skulle det ankomma på länsstyrelsens beprövande,
när möte skulle hållas.

Gällande bestämmelser i ämnet inrymmas i 75 § taxeringsförordningen.
Dessa avvika så till vida från de äldre, att länsstyrelse tillerkänts rätt att
till sammanträde kalla förutom ordföranden högst två andra ledamöter
från varje taxeringsnämnd ävensom särskilda sakkunniga för lämnande
av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder
för befordrande av en likformig och rättvis taxering samt åt spörsmål,
som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöran -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 9

•deri av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående
arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Avskrifter av det vid sådant sammanträde förda protokollet skola en
ligt 75 § andra stycket tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.

De personer, som inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar
eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet, äga enligt 145 §
taxeringsförordningen att för inställelsen åtnjuta, örn de äro bosatta å annan
ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträdes-
som resedagar med sexton kronor örn dagen och övrig resekostnadsersättning
enligt vad som pä grund av allmänna resereglementet utgår
till nämndeman samt, örn de äro bosatta å sammanträdesorten, trakta -mentsersättning med tolv kronor örn dagen.

I motionen har anförts, att kostnaden för de i 75 § taxeringsförordningen
omnämnda sammanträdena syntes uppgå till rätt avsevärda belopp och
att det förefölle som om huvudsakliga ändamålet med desamma — upprättande
av förslag till värden å de naturaförmåner som inginge i de
taxeringsbara intäkterna — skulle kunna vinnas på ett billigare sätt. Detta
kunde enligt motionärernas förmenande ske antingen genom inkallande
av en mindre delegation eller, efter inhämtade upplysningar, av länsstyrelsen
själv. Undantag häri syntes endast erfordras de år, då väsentligare
ändringar i skattelagarna krävde ett mera allmänt klarläggande av deras
nya innebörd. Motionärernas förslag avser att åt länsstyrelserna giva
rätt till en friare tolkning av ifrågavarande författningsrum.

För att erhålla en uppfattning örn, huru ifrågavarande rätt att hålla
sammanträden med ordförandena och vissa ledamöter av taxeringsnämnderna
tillämpats, har utskottet från riksräkenskapsverket samt från åtskilliga
länsstyrelser införskaffat upplysningar. Av dessa uppgifter framgår,
att kostnaderna för sammanträdena uppgått under år 1930 till icke
fullt 20,000 kronor samt år 1931 till omkring 17.300 kronor. I dessa utgifter
hava inräknats tryckningskostnader och ersättningar till sakkunniga
m. m. år 1930 till belopp av nära 1,300 kronor och år 1931 till belopp
av cirka 2,000 kronor. Vidare framgår av uppgifterna, att år 1931 för
Överståthållarämbetet och sju länsstyrelser några dylika kostnader icke
uppkommit samt att för envar av fyra länsstyrelse)- kostnaderna understigit
100 kronor.

Enligt utskottets uppfattning föreligger redan med nuvarande avfattning
av 75 § taxeringsförordningen möjlighet för länsstyrelse att till
sammanträde inkalla endast ett mindre antal av de i författningsrummet
avsedda personerna eller att helt underlåta att hålla dylikt sam
manträde. 1 sistnämnda fall får det anses obetaget för länsstyrelse
att på annat lämpligt sätt söka vinna det med sammanträdena avsedda
syftet d. v. s. att befordra en likformig och rättvis taxering. Då de

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. lii haft fFörslag nr 20- 22) 2

Motionen.

Utskottets

yttrande.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

inhämtade uppgifterna synas giva vid handen, att åtminstone flertalet
länsstyrelser tolkat bestämmelserna på nu angivet sätt, har utskottet saknat
anledning att biträda förslaget örn ett tillägg till stadgandena i 75 §
nämnda förordning.

Motionärernas syfte att åstadkomma besparingar är likväl förtjänt att
beaktas. Även örn beträffande flertalet länsstyrelser kostnaderna varit
obetydliga, framgår dock att i vissa län jämförelsevis stora belopp använts
för nämnda sammanträden. Utskottet har därför velat framhålla angelägenheten
av att de åtgärder, som vidtagas för vinnande av det i 75 § angivna
syftet, icke göras mera omfattande eller kostsamma än vad som
kan anses för ändamålet behövligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 229 av herrar Laurén och Alströmer,
örn visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 21.

»20869. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.