Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

5

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1932 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
örn tillverkning till avsalu inom landet av porter med 18
procent inbryggningsstyrka.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 182
i första kammaren av herrar Nordborg och Lindblad samt nr 246 i andra
kammaren av herr Lithander m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte
taga under förnyat övervägande och för sin del besluta sådana ändringar
i gällande maltdrycksförordningar och rusdrycksförsäljningsförordning,
att porter med 18 procent inbryggningsstyrka (klass III) må få tillverkas
till avsalu inom landet och i försäljningshänseende jämställas med utländskt
vin».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionerna.

•

Genom 1923 års maltdryckslagstiftning blev det tidigare, endast för
viss tid meddelade starkölsförbudet gällande för framtiden. Bestämmelserna
rörande detta förbud finnas inrymda i 23 § i förordningen den 1
juni 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom
i förordningen samma dag angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl. Dessa bestämmelser innebära förbud
mot tillverkning eller försäljning av stark- eller exportöl, vartill räknas
maltdrycker tillhörande tredje klassen — sålunda jämväl porter inbryggd
med en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger 10 Vi procent, s. k. export,-porter — för annat ändamål än utförsel ur riket samt föi vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller därmed likartat
ändamål.

Såsom skäl för nämnda förbuds införande åberopades förnämligast, att
det icke utan allvarliga olägenheter samt betydande risker ur nykterhetssynpunkt
skulle låta sig göra att i enlighet med de regler, som stadgades
i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, ordna handeln med de
starkare maltdryckerna.

Utskottet.

Gällande

lagstiftning.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Vid såväl 1926 som 1930 års riksdagar liava motioner av liknande innehåll
som de nn föreliggande väckts, men på hemställan av bevillningsutskottet
icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sitt år 1930 avgivna betänkande
i ämnet, nr 13, anförde bevillningsutskottet bland annat, att frågan
rörande detaljhandelsbolagens organisation vore föremål för undersökning
i samband med den pågående allmänna revisionen av rusdrycksförsäljningsförordningen
och att det givetvis icke vore lämpligt att taga
ståndpunkt till förslaget örn rätt att för försäljning inom landet tillverka
nämnda maltdryck, innan riktlinjerna för det framtida ordnandet av
detaljhandeln nied rusdrycker blivit i sammanhang med nämnda utredning
utformade.

Den sålunda åsyftade utredningen i fråga örn revision av gällande lagstiftning
rörande försäljning av rusdrycker pågår alltjämt, och det torde
kunna antagas, att jämväl spörsmålet rörande maltdryckernas beskattning
och försäljning kommer att göras till föremål för undersökning.
Det är uppenbarligen icke lämpligt att, innan nämnda utredningar
slutförts, taga ställning till den detaljfråga, som avses i de föreliggande
motionerna, och detta desto mindre som denna frågas lösning utan större
olägenhet torde kunna anstå.

Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1:182 av herrar Nordborg
och Lindblad samt II: 246 av herr Lithander m.
fl., örn tillverkning till avsalu inom landet av porter
med 18 procent inbryggningsstyrka, icke måtte föranleda
någon riksdagen åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Nylander i Stockholm,
Björklund, Olsson i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle, Leo, Wijkström,
Andersson i Boda, Sjödahl, Rydberg, Andersson i Katrineholm, Laurén, Werner,
Heiding och Ander.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

7

Reservation

av herrar Nylander i Stockholm, Lithander och Laurén, vilka anfört:

»För starkölsförbudets införande har närmast åberopats, att man borde
för framtiden bevara den ur nykterlietssynpunkt särskilt för landsbygdens
del avsevärda förmån, som vunnits genom att de starkare, såsom
berusningsmedel användbara maltdryckerna på grund av särskilda förhållanden
icke funnits tillgängliga. Uppenbarligen syftade man därvid
på det egentliga starkölet, medan skälet icke äger tillämpning å porter.
Denna dryck varken har eller torde med hänsyn till att den tillgodoser
en mera speciellt inriktad smak, som åtminstone icke synes i nämnvärd
utsträckning förefinnas bland landsbygdens befolkning, hava någon utsikt
att i större omfattning komma att bliva en de breda lagrens konsumtionsvara.
Därest såsom vi förutsätta samma försäljningsrestriktioner,
som gälla beträffande viner, föreskrivas rörande porter, kan det uppenbarligen
icke ur nykterhetssynpunkt framställas någon berättigad erinran
mot det i motionerna framställda förslaget. Utan att hava någon
som helst betydelse ur nykterhetssynpunkt är förbudet beträffande porter
fullkomligt obehövligt.

Pörtem har ur medicinsk synpunkt flera värdefulla egenskaper. Härtill
kommer, att flera direkta olägenheter uppstått genom sagda förbud.
Den stegrade vinkonsumtionen är åtminstone delvis att tillskriva saknaden
av tillgång till starkare maltdrycker. Lagstiftningen gynnar sålunda
en utländsk konsumtionsvara på bekostnad av en inhemsk sådan. Ett
avskaffande av detta förbud skulle i viss mån öka avsättningen av
svenskt korn samt gynna en svensk näring. Medan vinerna äro de enda
rusdrycker, som äro fritagna från särskild beskattning, beskattas pörtem
genom maltskatten, och den starkare pörtem skulle sannolikt kunna
tåla en förhållandevis större skattebelastning än de mellanstarka maltdryckerna.
Det torde därför kunna antagas, att genom ett bifall till motionerna
statskassan skulle erhålla ett icke obetydligt tillskott.

Ett frigivande av starkportern skulle icke på något sätt föregripa den
pågående utredningen på rusdryckslagstiftningens område. Enligt motionärernas
förslag skulle nämligen denna porter i försäljningshänseende
fullt likställas med vinerna. Att i den mån ändrade bestämmelser vidtagas
beträffande försäljning av viner samtidigt ändra försäljningsbestämmelserna
rörande pörtem kan givetvis icke föranleda några som
helst särskilda, svårigheter.

Då emellertid framför allt frågan örn skattesatsernas storlek synes böra
göras till föremål för utredning, hava vi inskränkt oss till att föreslå en
skrivelse i ämnet.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Vi hemställa därför,

att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande
motionerna 1:182 av herrar Nordborg och Lindblad
samt II: 246 av herr Lithander m. fl., i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville efter
verkställd utredning för nästa års riksdag framlägga
förslag till sådana ändringar i förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt
förordningen den 1 juni 1923 angående förbud mot
införsel till och försäljning inom riket av exportöl,
att porter med 18 procent inbryggningsstyrka, hänförlig
till maltdryck av tredje klassen, må tillverkas i riket
samt där försäljas under enahanda villkor, som
gälla beträffande viner.»

320C7 1. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.