Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den ‘24 februari 1932 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring i gällande grunder för taxering och beskattning
av sparbanksrörelse.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 82, bar herr Hollertz hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av gällande taxeringsförordning att sparbanks uppsamlingsställe
likställes med avdelningskontor lydande under övriga bankinrättningar
och att det beskattningsbara beloppet skall fördelas i förhållande
till insättarnas behållning å huvudkontoret och uppsamlingsställe.»

Enligt 57 § gällande kommunalskattelag skall skatt för inkomst av rö- Utskottet.
reise utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe. Så- Gällande

, , , bestämmelser

sorn fast driftställe skall anses plats, å vilken for stadigvarande bruk vid rörande kom.
rörelsens utövande funnits särskild anläggning eller vidtagits särskild
anordning, såsom exempelvis kontor. Där inkomst av rörelse på grund av inkomst av
bestämmelserna i sagda författningsrum skall tagas till beskattning ban£r£™*sse
i mer än en kommun, skall jämlikt 58 § nämnda lag i fråga örn in- tillkomst,
komstens uppdelning gälla, bland annat, att inkomst av bankrörelse beskattas
i varje kommun, där huvud- eller avdelningskontor funnits, till så
stor del, som å kontoret belöper efter förhållandetal, vilka uträknas på sätt
i anvisningarna till kommunalskattelagen närmare angives. I anvisningarna
lämnas följande föreskrift i fråga örn berörda förhållandetal. »De
belopp som enligt kontorets månadsrapporter vid varje månads slut balanserats
å kontorets in- och utlåningsräkningar, utelöpande postremissväxlar
oberäknade, sammanläggas. Det förhållande, i vilket denna summa
står till den på enahanda sätt beräknade summan av samtliga kontors sammanlagda
in- och utlåning, utgör kontorets förhållandetal.»

Förenämnda bestämmelser örn uppdelning för taxering utav inkomst av
bankrörelse mellan de olika kommuner, där huvud- och avdelningskontor
äro belägna, leda sitt ursprung från 1897 års bevillningsförordning.

Till grund för i sistnämnda förordning meddelade föreskrifter rörande
fördelning av inkomst av bankrörelse låg ett den 1 maj 1891 av en särskild
kommitté avgivet betänkande och förslag. Av detta betänkande
framgår, att bestämmelserna voro avsedda att äga tillämpning jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 12 höft (Nr 12—13) 1

Rätt att inrätta
filial
till sparbank.

Motionen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

med avseende å kontor, vid vilket endast inlåning men ej utlåning förekommit.
Sålunda uttalade kommittén, att det icke läte sig avgöra, vilkendera
grenen av en banks rörelse, inlåningen eller utlåningen, som mest
inverkade på bankens vinst. Båda mäste enligt kommitténs mening anses
vara av betydelse härför, och avkastningen av rörelsen vid ett bankkontor
syntes därför böra mätas efter storleken av dess sammanlagda inoch
utlåning. På detta sätt skulle enligt kommitténs uttalande även de
kontor, där inlåning övervägande eller uteslutande bedreves, komma till
sin fulla rätt.

Såsom villkor för utövande av sparbanksverksamhet genom avdelningskontor
eller sparbankskommitté, s. k. filialer, gäller enligt 3 § lag den 29
juni 1923 örn sparbanker, att medgivande örn rätt därtill skall finnas intaget
i det för sparbanken av länsstyrelsen fastställda reglementet. Därjämte
erfordras tillstånd av länsstyrelsen för att inrätta avdelningskontor
å annan ort än den, där sparbankens styrelse bär sitt säte, samt för
att hava sparbankskommitté å ort utom sparbankens verksamhetsområde.
I lagen har icke angivits någon gränslinje mellan verksamhet,
utövad av avdelningskontor, och sådan, bedriven av sparbankskommitté,
men i motiven till lagen har såsom en vägledning anförts, att sparbankskommittén
skiljer sig från avdelningskontoret därigenom, att den endast
förmedlar insättning och aftagning men däremot icke utlåning, samt att
kommittén icke utgöres av sparbankens tjänstemän utan av andra personer,
som oftast icke tillsättas av sparbanken utan väljas av kommunala eller
andra korporationer. Emellertid torde i allmänhet några egentliga olikheter
icke längre förefinnas mellan de filialer som benämnas avdelningskontor,
och de, som betecknas såsom sparbankskommittéer, i det att numera
självständig utlåningsrörelse icke lär förekomma vid något avdelningskontor.

I föreliggande motion har hänvisats till att sparbanker i och för uppsamling
av penningar under huvudkontoret inrättat så kallade uppsamlingsställen,
vid vilka penningmedel emottagas för insättning och plägning.
Dessa penningmedel bokföras av föreståndaren för uppsamlingsstället
och redovisas till huvudkontoret, som sedan gör dem räntebärande genom
utlåning. Motionären har ansett det tillbörligt att den kommun, som
hade ett dylikt uppsamlingsställe, borde komma i åtnjutande av skatt
från detsamma, oavsett att uppsamlingsställe, som lydde under sparbank,
icke jämställdes med t. ex. avdelningskontor, som lydde under annan bankinrättning.
Man måste enligt motionärens uppfattning anse det rättvist,
att sparbanks uppsamlingsställe likställdes med andra bankers avdelningskontor,
enär de i stort sett hade liknande karaktär ehuru icke så självständig
rörelse. För iippdelning av det beskattningsbara beloppet borde
insättarnas behållning å huvudkontoret och uppsamlingsstället läggas till
grund.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 3

Av motionens innehåll framgår icke fullt otvetydigt, vad motionären
avsett med sparbanks uppsamlingsställen. Enligt vad utskottet inhämtat
lär det förekomma, att förmedling av inlåning äger runi å annan ort än
den, där sparbanken har huvudkontor eller filial, genom ombud, till vilka
ersättning utgår i regel i form av provision. Uppenbart är att inlåningsrörelse,
utövad i dylik ordning, icke bör föranleda, att någon del av
sparbankens inkomst kommunalt taxeras i ort, där ombudets förmedlingsverksamhet
bedrivits. Vad åter angår inlåningsrörelse, utövad genom avdelningskontor
eller sparbankskommitté, torde redan nied nu gällande lagstiftning,
oavsett örn därjämte utlåning förekommit eller icke, sparbanken
kunna taxeras kommunalt för inkomsten därav i ort, där filialen är belägen.
Såsom en förutsättning härför torde dock gälla, att å sistnämnda
ort sådan särskild anordning vidtagits, att sparbanken å denna ort haft
fast driftställe. Motionären synes anse, att jämväl örn denna förutsättning
icke förelegat, taxering för kommunal inkomstskatt borde äga rum
i ort, där avdelningskontor eller sparbankskommitté finnes. Ett bifall till
motionärens förslag härutinnan skulle innebära ett avsteg från gällande
principer å ifrågavarande område, och, såvitt utskottet kunnat finna, föreligga
icke tillräckliga skäl för ett dylikt undantag från de allmänna principer,
på vilka lagstiftningen bygger. Icke heller torde anledning föreligga
att, på sätt motionären jämväl synes hava åsyftat, vid fördelning av
inkomst av bankrörelse mellan olika orter, utgå från storleken av insättarnas
behållning i stället för såsom nu gäller från medelstorleken av broch
utlåningsräkningar.

Utskottet har därjämte velat erinra, att såväl frågan örn i vilken omfattning
sparbankerna och postsparbanken böra äga anlita ombud i orterna
som jämväl vissa kommunala skattefrågor för närvarande äro föremål
för utredning, sistberörda frågor genom 1930 års kommunalskatteberedning.
Redan sistnämnda förhållande har för utskottet varit tillräcklig
anledning att icke biträda motionärens förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:82 av herr Hollertz, örn viss ändring
i gällande grunder för taxering och beskattning av
sparbanksrörelsc, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1932.

Utskottets

yttrande.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NIISSON.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Björnsson, Nylander i Stockholm,
Björklund, Olsson i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle, Leo, Wijkström,
Andersson i Boda, Bengtsson i Örby Bosgård, Sjödahl, Rydberg,
Andersson i Katrineholm, Laurén, Werner, Heiding och Ander.