Riksdagens skrivelse Nr 97.

3

Nr 97.

Godkänd av företa kammaren den 11 april 1931.
Godkänd av andra kammaren den 15 april 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa förmåner för
pensionerade banarbetare vid statens järnvägar.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts i syfte att varje vid statens järnvägar
anställd banarbetare vid tilldelande av pension även måtte garanteras
rätt till två fribiljetter vid statens järnvägar för varje år, som vederbörande
pensionstagare vore i livet.

Enligt olika Kungl. Maj:ts brev äga pensionerad ordinarie och icke-ordinarie
personal vid statens järnvägar samt fast anställd personal vid statens järnvägsbyggnader
rätt att årligen utfå två biljetter för fria resor fram och åter
på statens järnvägars linjer. I skrivelse år 1929 hemställde Svenska järnvägsmannaförbundets
styrelse hos Kungl. Maj:t, att jämväl arbetare vid statens
järnvägsbyggnader eller statens järnvägar, då de blivit pensionerade,
måtte erhålla liknande förmåner. Det påpekas, att ingen dylik arbetare pensionerades,
örn lian icke varit i statens tjänst under minst 25 år. I sitt yttrande
över denna skrivelse anförde järnvägsstyrelsen, att den principiellt sett
icke hade något att erinra mot att denna pensionerade arbetargrupp tillerkändes
fribiljetts förm ån, men då dessa arbetare under sin anställning icke
erbölle samma antal fribiljetter som övriga personalgrupper, ansåg styrelsen,
att en viss åtskillnad även borde förekomma efter pensioneringen. Järnvägsstyrelsen
tillstyrkte därför, att en biljett för resa fram och åter skulle beviljas.
Kungl. Majit förordnade i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.

Enligt införskaffade upplysningar hava för närvarande 140 pensionerade
ban- och byggnadsarbetare erhållit fribiljettsbrev. Då pensionering först inträder
efter 25 tjänstår, torde någon nämnvärd ökning av detta antal knappast
kunna ifrågakomma. Ur ekonomisk synpunkt torde det därför icke hava
någon betydelse för statens järnvägar, om den förmån, som pensionerade
ban- och byggnadsarbetare för närvarande hava, utsträckes till att gälla två

4

Riksdagens skrivelse Nr 97.

biljetter om året. Då enligt gällande bestämmelser en av de två biljetter,
som medgivas övrig pensionerad personal, kan få användas av pensionärens
hustru, synes det riksdagen, som om ban- och byggnadsarbetarna, för att
möjliggöra för en gift pensionär att medföra sin hustru, utan några olägenheter
borde kunna tilldelas samma förmån som övriga pensionärer. Att
emellertid göra någon åtskillnad mellan gifta och ogifta torde vara en onödig
tillkrångling av bestämmelserna, då det gäller ett så ringa antal personer.
Enligt riksdagens mening böra därför inga betänkligheter förefinnas mot att
pensionerade ban- och byggnadsarbetare tillerkännas två fribiljetter årligen.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida icke förutvarande
arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller statens järnvägar, vilka tillerkänts
pension enligt kungl, kungörelsen den 8 november 1918 och som vid
tiden för upphörandet av anställningen åtnjutit förmånen av fria resor å
statens järnvägar för enskilda angelägenheter, må årligen utfå två biljetter
till fria resor fram och åter över nämnda järnvägar.

Stockholm den 15 april 1931.

Med undersåtlig vördnad.