14

Riksdagens skrivelse Nr 52.

Nr 52.

Godkänd av första kammaren den 18 mars 1931.

Godkänd av andra kammaren den 20 mars 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen om införande i förordningen angående
expeditionslösen av bestämmelse, att protokoll över
borgerlig vigselförrättning icke behöver lösas av kontrahenterna.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

I en inom första kammaren väckt motion har framställning gjorts, att
riksdagen ville besluta sådant förtydligande av § 12 i förordningen angående
expeditionslösen, att till där uppräknade fall, för vilka ej någon
är skyldig utlösa myndighets protokoll, tillägges »borgerlig vigselförrättning».

Frågan huruvida personer, som ingått borgerlig vigsel, äro skyldiga
att medelst lösen- och stämpelavgift lösa protokoll över vigselförrättningen
har, såsom det framgår av en utav motionären anordnad och till
vederbörande utskott överlämnad enquéte, besvarats olika. Sålunda hava
62 magistrater ansett sådan skyldighet föreligga, 16 magistrater hava
ansett dylik skyldighet icke föreligga, varjämte 7 förklarat sig tveksamma.
Även eljest äro enligt vad riksdagen har sig bekant meningarna
delade i denna fråga.

Oavsett vilken mening man må hava i själva sakfrågan, synes det riksdagen
vara ett otillfredsställande förhållande, att, på sätt nyss nämnts,
praxis i förevarande avseende utvecklat sig olika. För åstadkommande
av enhetlighet i förfarandet synes därför påkallat, att åtgärder vidtagas,
för att hithörande författningsföreskrifter förtydligas.

Beträffande själva sakfrågan har motionären framhållit såsom sin
åsikt, att någon avgift för protokollslösen vid den borgerliga vigseln ej
bör förekomma. Enligt riksdagens mening är det för vigselkontrahen -

Riksdagens skrivelse Nr 52.

15

terna i allmänhet utan större praktisk betydelse, att de innehava utdrag
eller avskrift av det över vigselförrättningen förda protokoll, då
vederbörande pastorsämbete genom vigselförrättaren underrättas örn den
borgerliga vigseln och kontrahenterna således genom ett vanligt prästbetyg
kunna styrka, att de äro med varandra gifta. Den skyldighet, dessa
enligt nu gällande bestämmelser må hava att lösa protokollsutdrag över
förrättningen, bör fördenskull undanröjas. För vidtagande av en sådan
åtgärd talar ock den omständigheten, att någon liknande kostnad vid
kyrklig vigsel icke ifrågakommer.

Emellertid bör givetvis rättigheten att lösa protokollsutdrag över vigselförrättningen
bibehållas. Att de kontrahenter, som vilja begagna sig
av en dylik rättighet, få vidkännas någon kostnad för utbekommandet
av en sådan handling synes rimligt.

På grund av det anförda får riksdagen anhålla, det Eders Kungl.
Majit täcktes vidtaga åtgärder i syfte att vid borgerlig vigsel utlösandet
av utdrag eller avskrift av protokoll över vigselförrättningen ej må av
vederbörande myndighet påfordras.

Stockholm den 20 mars 1931.

Med undersåtlig vördnad.