Riksdagens skrivelse Nr SO.
12
Nr 20.
Godkänd av första kammaren den 4 februari 1931.
Godkänd av andra kammaren den 4 februari 1931.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till elektrifiering
av kanan Järna—Norrköping— Malmö m. fl. linjer.
(Statsutskottets utlåtande nr 17.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Eders
Kungl. Majit i avseende å statens järnvägar (punkt 18 av det vid propositionen
under rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen
att till elektrifiering av banan Järna—Norrköping—Malmö m. fl. linjer
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett reservationsanslag av 23,000,000 kronor.
Nu framlagda utredningar rörande en elektrifiering av södra stambanan
jämte vissa därtill anslutna bansträckor hava verkställts i enlighet med beslut
av 1930 års riksdag. De framkomna resultaten få anses bekräfta redan
tidigare hysta förhoppningar, att järnvägselektrifieringens utsträckning även
till nu avsedda statsbanelinjer skall ställa sig såväl drifttekniskt som ekonomiskt
tillfredsställande.
Det kapital, som skulle bindas i elektrifieringsföretaget, antages visserligen
— trots de jämförelsevis gynnsamma pris å ledningsmateriel, lokomotiv m. m.
som redan i stor utsträckning preliminärt kunnat betingas — komma att
uppgå till ett så avsevärt belopp som 70,000,000 kronor; härav skulle 16,300,000
kronor beredas från redan befintliga förnyelsefondsmedel (i huvudsak motiverat
av att inköpen av elektriska lokomotiv allenast utgör ersättning för
ånglokomotiv, som i varje fall måste nyanskaffas) men återstoden, 53,700,000
kronor, bestridas genom upplåning.
Grundade förhoppningar lära dock kunna hysas örn en tillfredsställande
avkastning å detta kapital, vartill kommer den ur nationalekonomisk synpunkt
synnerligen påtagliga fördelen av ett minskat beroende av utländskt
lokomotivbränsle och i stället en motsvarande ökad användning av vår inhemska
vattenkraft. De årliga besparingarna vid elektrisk drift hava berak
-
Riksdagens skrivelse Nr 20.
13
näts till 7,500,000 kronor, varav 3,675,000 kronor i minskade utgifter för stenkol.
Om häremot ställas nytillkommande årliga utgifter för energiförbrukning
och ränta å det nyanskaffäde elektrifieringskapitalet m. m. å sammanlagt
6,250,000 kronor, skulle årliga vinsten av en elektrifiering få antagas
bliva 1,250,000 kronor. Vid beräkningen av ovannämnda belopp av 3,675,000
kronor i inbesparat kolbränsle har man visserligen utgått från ett i förhållande
till dagspriset1 så högt kolpris som 20 kronor för ton. De upplysningar,
riksdagens vederbörande utskott i detta avseende inhämtat från järnvägsstyrelsen,
synas emellertid bekräfta styrelsens tidigare hävdade uppfattning,
att det nuvarande kolpriset i förhållande till produktions- och transportkostnader
är alltför lågt för att kunna bliva bestående, vadan alltså fog synes
föreligga för att utgå från ett något högre kolpris. Till den angivna siffran
1.250,000 kronor å antaglig årlig vinst av elektrifieringen lärer för övrigt
böra läggas en ytterligare inkomstökning på grund av trafikstegring, framkallad
genom transporttidens förkortning och tåglägeuheternas förbättring;
medräknas även denna inkomstökning — av järnvägsstyrelsen uppskattad
till 1,000,000 kronor — skulle den direkta årliga vinsten av elektrifieringen
överstiga 2,000,000 kronor.
Dessa förhändskalkyler kunna visserligen te sig mer eller mindre ovissa. De
synas dock giva stöd för antagandet om en god avkastning å elektrifieringsföretaget.
Härtill må läggas vissa andra skäl, som ytterligare tala för planens
genomförande redan under allra närmaste tiden. Förutom ett allmänt ränteläge,
som möjliggör det erforderliga lånekapitalets anskaffning till jämförelsevis
låg ränta, märkes i detta avseende de gynnsamma konjunkturer, som
just nu synas erbjudas för inköp av lokomotiv och övrig elektrisk utrustning.
Avtal hava också — enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat
— till största delen redan preliminärt träffats med vissa svenska verkstäder
örn erforderliga leveranser. De betingade priserna hava framkommit under
jämförelse med motsvarande utländska priser och hava av järnvägsstyrelsen
ansetts för dess del godtagliga. Det stöd, som på detta sätt lämnas åt vissa
svenska verkstäder, lärer få anses desto värdefullare, som, enligt vad som inhämtats,
tillgången på andra beställningar för närvarande är för dessas del
knapp. Även i övrigt torde ifrågavarande arbetsföretag komma att erbjuda
ökad tillgång på arbetstillfällen av olika slag. I detta avseende vill riksdagen
framhålla som önskvärt, att föreliggande möjligheter beaktas att vid stolpresning
och andra lämpliga arbeten utefter linjen bereda sysselsättning åt
en del av statens järnvägars anläggningsarbetare, allt självfallet i den mån
detta kan visa sig förenligt med en rationell organisation av arbetet.
Vid den prövning riksdagen ägnat ärendet har riskdagen alltså kommit
till den uppfattningen, att erforderliga ekonomiska och tekniska betingelser
måste anses föreligga för en utsträckning av statsbaneelektrifieringen till linjen
Järna—Malmö jämte övriga i planen ingående järnvägssträckor. På
grund härav och med hänsyn därjämte till det värdefulla bistånd ett dylikt stat
*
Vid statens järnvågors senaste inköp i december 1930 betingade polska stenkol ett pris av
cirka 15 kronor för ton fritt svensk hamn.
14
Riksdagens skrivelse Nr 20.
ligt arbetsföretags igångsättande just nu skulle innebära i den allmänna
kämpen mot arbetslöshet och ekonomisk depression, har riksdagen ansett sig
böra godkänna Eders Kungl. Majis förevarande förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl.
Majis förevarande förslag, till elektrifiering av banan Järna—Norrköping—
Malmö m. fl. linjer för budgetåret 1931/1932 anvisat ett reservationsanslag
av 23,000,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslag komaner
riksdagen att framdeles under riksdagen anmäla sitt beslut.
Stockholm den 3 februari 1931.
/
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, P. A. Nymans Eftr. 1931.