Riksdagens skrivelse Nr 193.
3
Nr 193.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1931.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1931.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående beredande av billigare
biljettpriser för sjöfolk vid resa på järnväg från och till
hemorten.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Inom riksdagen har gjorts framställning i syfte att utredning måtte komma
till stånd örn i vilken mån och på vilket sätt det kunde beredas sjöfolket billigare
biljettpriser Aud resa på järnväg från och till hemorten.
Riksdagens vederbörande utskott har i stadgad ordning inhämtat yttrande
över motionen från kommerskollegium, vilket yttrande bilagts utskottsbetänkandena
i ämnet. Därjämte har tillfälle beretts för Svenska eldareunionen, Svenska
sjömansunionen, Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges redareförening att
inkomma med yttranden. I samtliga inkomna yttranden tillstyrkes bifall till
motionen.
Eldareunionen framhåller, hurusom de dryga resekostnaderna lägga hinder
i vägen för besättningsmän att under semestern besöka sin familj. Arbetslösheten
i de större hamnstäderna skulle minskas, om de arbetssökande finge möjlighet
att begiva sig till sin hemort. Billigare resor skulle dessutom vara en
rättvisa mot sjöfolket som skattebetalare. Sjömansunionen framför ungefär
.samma synpunkter. Fartygsbefälsföreningen framhåller främst sjömännens särställning.
Redareföreningen anser, att den föreslagna förmånen för sjöfolket
är motiverad med hänsyn till dess begränsade möjligheter att draga nytta av
samhällets fördelar samt anger, i vilka fall förmånen bör beviljas.
Till kommerskollegii yttrande äro fogade yttranden från sjömanshusen i de
sex största städerna samt från Nya stewartföreningen, Svenska maskinbefälsförbundet,
Sveriges allmänna sjöfartsförening och Stockholms rederiförening
samt avskrifter av till vederbörande utskott direkt inkomna yttranden. I samtliga
dessa yttranden tillstyrkes jämväl bifall till motionen, örn än i något fall
med viss tvekan.
4
Riksdagens skrivelse Nr 193.
Det är ett känt faktorn, att de, som tillhöra sjöfolkets yrkesgrupp, äro bosatta
inom olika delar av landet och ofta hava mycket lång väg till den hamn,
där deras fartyg har sin hemort eller som fartyget anlöper vid tid, då möjlighet
till besök i hemmet kan föreligga. Riksdagen finner i likhet med motionärerna,
att det är önskvärt, örn dylik möjlighet kunde beredas. Billigare resor synas
även kunna medföra, att sjömännen vid iråkad arbetslöshet skulle söka sig
bort från den dyrare hamnstaden till hemorten. Vidare kunna måhända billigare
resor bidraga till större stadga i fartygsbesättningarnas sammansättning.
Likaledes lär det icke kunna förnekas, att sjömännen visserligen hava samma
skattskyldighet som andra medborgare, men att de förmåner samhället
bjuder icke i samma grad kunna tillgodonjutas av sjöfolket.
Såsom av kommerskollegii yttrande framgår hava de engelska sjömännen genom
avtal med järnvägarna erhållit rätt till viss nedsättning i biljettpriset.
Det kan tänkas, att någonting dylikt även skulle kunna genomföras i vårt
land. För att få önskad effekt bör emellertid nedsättningen icke endast gälla
statens järnvägar utan också de enskilda järnvägarna. *
Vad statens järnvägar beträffar åtnjuta redan vissa kategorier resande ofta
avsevärd nedsättning i biljettpriset. För dylik nedsättning för folkskolebarn
erhåller järnvägen ersättning av statsmedel. I övrigt tillämpas däremot vanligt
rabatteringssystem. Nedsatt pris tillämpas för sådana kategorier resande som
skolungdom, scoutkårer, ungdom med diverse lyten, vissa nödlidande personer,
sjuksköterskor, journalister i vissa fall, personer anställda vid statens järnvägar
o. s. v. Ingendera kategorien kan dock jämställas med sjömännen.
Riksdagen finner således vissa skäl tala för, att en undersökning göres örn
möjligheten att bereda nedsättning i biljettprisen för sjömän. Den ifrågasatta
utredningen synes böra omfatta införskaffande av upplysningar örn, vid
vilka tillfällen förmån av billigare resor bör beviljas, i vilken utsträckning en
dylik förmån kan tänkas komma till användning samt vilka ekonomiska konsekvenser
för statsverket en dylik åtgärd kan få.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj :t täcktes föranstalta örn
utredning, huruvida och i så fall i vilken mån och på vilket sätt sjöfolket må
kunna beredas billigare biljettpriser vid resa på järnväg från och till hemorten,
samt att Eders Kungl. Maj :t täcktes vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 9 maj 1931.
Med undersåtlig vördnad.