Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
från anslaget till allmänna indragningsstaten
av en arbetaren K. J. Johansson tillerkänd
livränta; given Stockholms slott den 13 februari
1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

Arbetaren Karl Johan Johansson i Gålstad, Malmslätt, och hans minderåriga
dotter Gunhild Maria påkördes den 13 februari 1926 på vägen mellan
Malmslätt och Linköping av en fälttelegrafkårens flygkompani å Malmslätt
tillhörig personautomobil, förd av värnpliktige H. Maresch. Johansson och
hans dotter ådrogo sig därvid åtskilliga skador.

Sedan Johansson för egon del och såsom förmyndare för sin dotter anhängiggjort
talan mot kronan samt därvid yrkat, att det måtte åläggas kronan såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 78 haft. (Nr 92.) 348 31

2

Kungl. Majus proposition nr 92.

ägare av automobilen att till Johansson oell hans dotter utgiva ersättning för
de lidna skadorna, förpliktades kronan genom Göta hovrätts dom den 30 mars
1928 att till Johansson för honom och hans dotter tillfogad sveda och värk,
för lasarettsvard, läkarvard, läkarintyg m. m. ävensom för förlorad arbetsförtjänst
för tiden från och med den 13 februari 1926 till och med den 12 juni
1927 utgiva ersättning med sammanlagt 3,351 kronor 60, öre jämte ränta enligt
angivna grunder.

Da parterna i målet förklarade sig icke ämna fullfölja talan mot hovrättens
dom, utbetalade arméförvaltningens intendentsdepartement den 17 april 1928
det utdömda beloppet, 3,351 kronor 60 öre, jämte ränta, 216 kronor 64 öre,
eller tillhopa 3,568 kronor 24 öre. Härefter väcktes av intendentsdepartementet
å kronans vägnar talan mot Maresch med yrkande örn åläggande för honom
att till kronan utgiva nyssnämnda belopp, 3,568 kronor 24 öre, jämte ränta.
Enär det icke visats, att vållande till olyckan läge Maresch till last, samt, ehuru
av omständigheterna ej framginge, att Maresch vore fri från vållande, rätt
jämlikt 3 § i lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd
av automobiltrafik i allt fall icke kunde anses tillkomma kronan i förhållande
till Maresch, vilken under tjänstgöring såsom värnpliktig kommenderats att
föra bilen, förklarade Kungl. Maj: t genom dom den 27 juni 1930 kronans mot
Maresch förda talan icke kunna bifallas.

Efter det Göta hovrätts omförmälda dom av den 30 mars 1928 vunnit laga
kraft, yrkade Johansson efter stämning å kronan, att, som han, vilken vore
kroppsarbetare till yrket, till följd av den honom åsamkade skadan blivit urståndsatt
att för framtiden förrätta arbete inom sitt yrke, kronan måtte åläggas
att under Johanssons livstid till honom utgiva skadestånd med angivet årligt
belopp, varjämte Johansson fordrade ersättning för anskaffande av läkarintyg
med 35 kronor. Enligt Göta hovrätts dom den 28 juni 1929, vilken vunnit laga
kraft, förpliktades kronan att till Johansson utgiva, för tiden från och med
den 13 juni 1927 till den 1 juli samma år 30 kronor samt månatligen från och
med sistnämnda dag, till dess Johansson fyllt sextio år, 50 kronor och därefter
intill hans död 30 kronor, att erläggas i förskott för kalendermånad och
till redan förfallen del genast. Härjämte förpliktades kronan att gottgöra Johansson
kostnaderna för läkarintyg med 35 kronor.

Johansson är född den 13 december 1884.

I skrivelse den 31 oktober 1930 hava arméförvaltningens intendents- och
civila departement anfört följande.

På grund av Göta hovrätts dom den 28 juni 1929 hade intendentsdepartementet
låtit till Johansson utbetala dels sistberörda belopp å 35 kronor, dels
ock Johansson tilldömt skadestånd för tiden från och med den 13 juni 1927
till och med den 30 juni 1930 med 1,830 kronor. De Johansson efter nämnda
tid tillkommande livräntebeloppen utbetalades tillsvidare av Livgrenadjärregementets
kassaförvaltning och avfördes å intendentsdepartementets försträckningskonto.
•

Någon talan mot Maresch rörande återbekommande av de på grund av sistnämnda
hovrättsdom utbetalda beloppen hade icke anhängiggjorts och syntes
icke heller med hänsyn till innehållet av Kungl. Maj:ts dom den 27 juni 1930
böra anhängiggöras.

3

Kungl. Majus proposition nr 92.

Samtliga de intill den 1 juli 1930 utbetalda beloppen, tillhopa 5,433 kronor
24 öre — därav 3,603 kronor 24 öre vore till siffran definitivt bestämda belopp
och 1,830 kronor utgjorde livräntebelopp — hade av intendentsdepartementet
förskjutits och balanserades fortfarande å departementets försträckningskonto.

Då denna utgiftspost emellertid icke längre syntes böra kvarstå å nämnda korn;0
och då något under intendentsdepartementets förvaltning ställt underhallsanslag
icke kunde tagas i anspråk för ersättande av det utgivna beloppet, kade
departementet ansett sig böra hos Ivungl. Majit göra framställning örn förskottets
täckande

Beträffande de anslagsmedel, från vilka de förskjutna medlen samt de efter
den 1 juli 1930 till betalning förfallna skadeståndsbeloppen borde utgå, tunne
sig intendents- och civila departementen, som i denna del gemensamt handlagt
detta ärende, böra dels hemställa, att Kungl. Majit måtte från lantförsvarets
anslag till extra utgifter anvisa ett belopp av 3,603 kronor 24 öre, motsvarande
de till utgivande ådömda, definitivt bestämda beloppen, dels och, under åberopande
av riksdagens skrivelse den 16 april 1926, nr 148, punkt 17, i ärende
av liknande beskaffenhet, hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att det Johansson jämlikt Gröta hovrätts dom den 28 juni 1929 tillerkända
skadestånd av 30 kronor för tiden från och med den 13 juni till den
1 juli 1927, av 50 kronor i månaden från och med sistnämnda dag, till dess
Johansson fyllt sextio år, och av 30 kronor i månaden för tiden därefter till
Johanssons död finge bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten,
med iakttagande av såväl att å nämnda skadeståndsbelopp icke finge åtnjutas
någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkomme pensionstagare.
som ock att av de fran allmänna indragningsstaten utgående livräntemedel
finge innehållas så stort belopp, som erfordrades för beredande av
ersättning till intendentsdepartementet för de av nämnda departement förskjutna
livräntepostema.

Statskontoret, som den 22 november 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
anfört följande.

Lika med arméförvaltningens intendents- och civila departement torde
Kungl. Maj :t finna, att de genom Gröta hovrätts dom den 30 mars 1928 kronan
till utgivande ådömda beloppen, tillhopa 3,351 kronor 60 pre, med ränta, 216
kronor 64 öre, jämte den enligt samma hovrätts dom den 28 juni 1929 Johansson
tillerkända ersättningen för läkarbetyg, 35 kronor, eller tillsammans 3,603
kronor 24 öre borde gäldas från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Beträffande livräntebeloppen skulle, såsom departementens förslag innebure,
med tillämpning av det av Kungl. Majit och riksdagen beslutade förfaringssättet
för bestridande av den änkan Klara Sofia Nilsson tilldömda livräntan
(prop. nr 127/1926), anslaget till allmänna indragningsstaten anlitas
för betalande av Johanssons livränta och detta även för tiden före nästkommande
budgetår. I utlåtande till Kungl. Majit den 29 november 1929 angående
vissa skadeersättningar till furiren Gr. Hallonqvist hade emellertid statskontoret
uttalat sig för, att anslaget till extra utgifter borde anlitas även för de livräntebelopp,
som hänförde sig till tiden intill nästa budgetårs ingång, och att
således anslaget till allmänna indragningsstaten skulle komma till användning
först efter nämnda tidpunkt. Denna uppfattning hade biträtts av Kungl. Majit
och riksdagen (prop. nr 76/1930). Vid sadant förhållande ansage sig statskontoret
nu böra föreslå, att på enahanda sätt förfores beträffande den nu
ifrågavarande livräntan.

Jag delar statskontorets uppfattning beträffande sättet för bestridande av Departements
den Johansson tillerkända ersättningen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Av riksdagen torde därför böra inhämtas medgivande, att det i form av livränta
utgående skadeståndsbeloppet må för tiden från och med budgetåret
1931/1932 gäldas av anslaget till allmänna indragningsstaten. Såsom tidigare
i likartade fall ägt rum, bör föreskrift meddelas därom, att å ersättningsbeloppet
icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande
bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Till frågan örn anvisande å lantförsvarets anslag till extra utgifter av medel
för täckande av kostnaderna för de engångsersättningar, som tillerkänts Johansson,
samt den å tiden före ingången av budgetåret 1931/1932 belöpande ersättningen
till honom i form av livränta torde jag få återkomma, sedan riksdagens
beslut i ärendet föreligger.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den arbetaren Karl Johan Johansson jämlikt Göta hovrätts dom den 28
juni 1929 tillerkända årliga livränta av 50 kronor i månaden till dess Johansson
fyllt sextio år och av 30 kronor i månaden för tiden därefter må från och med
budgetaret 1931/1932 bestridas fran anslaget till allmänna indragningsstaten.
med iakttagande av att å livräntebeloppet icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.

*