Kungl. Majda proposition nr 86.
1
Nr 86.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående återbetalande
av viss del av deposition till säkerhet för
fullgörande av stadgade villkor för koncession å
järnvägsanläggning från Hosjö till Linghed: given
Stockholms slott den 13 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 13 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gtllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Jeppsson anmäler uppkommen fråga om återbetalande
av viss del av det belopp, som nedsatts i statskontoret till säkerhet
för fullgörande av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning från
Hosjö till Linghed, samt anför:
Den 14 april 1916 beviljade Kungl. Majit F. Holmquist jämte andra personer
koncession å järnväg om 1.435 meters spårvidd från Hosjö station å Gävle—Dala
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 72 käft. (Nr 86.)
351 81
2 Kungl. Maj:ts proposition nr H6.
järnväg till Gropsveden med förbindelselinje av 0.891 meters spårvidd mellan
Gropsveden och Lingheds station å Dala—Ockelbo järnväg. Därvid stadgade
Kungl. Majit, bland andra villkor, dels att arbetet å järnvägsanläggningen
skulle börja senast den 1 april 1917 samt därefter så bedrivas, att järnvägen i
sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1 april 1919.
dels att koncessionshavaren skulle före den 1 mars 1917 till Kungl. Majit inlämna
bevis, att han till säkerhet för fullgörandet av stadgade villkor för koncessionen
i statskontoret nedsatt ett belopp av fyrtiotusen kronor antingen i
kontanta penningar eller i sådana värdepapper, som kunde av Kungl. Maji!
godkännas, dels att koncessionen skulle anses förverkad, förutom i vissa angivna
fall, varom här ej är fråga, jämväl i händelse den föreskrivna depositionen
icke fullgjordes inom stadgad tid eller arbetet å järnvägsanläggningen
icke på angivet sätt visades hava blivit påbörjat senast den 1 april 1917, i
vilket fall även en fjärdedel av det deponerade beloppet skulle vara förverkad
till svenska statskassan men vederbörande äga att återlyfta övriga tre fjärdedelar
därav, dels ock att, sedan i statskontoret blivit styrkt, att järnvägen vore
i allo fullbordad, avsynad och fullständigt upplåten för trafik, koncessionshavaren
skulle äga återlyfta depositionen, därest densamma icke helt eller
delvis förverkats.
Sedan till uppfyllande av det i koncessionen stadgade villkoret angående
deposition till statskontoret överlämnats tio av Kopparbergs enskilda bank utfärdade,
å statskontoret vederbörligen överlåtna depositionsbevis å tillhopa
fyrtiotusenetthundra kronor samt till Kungl. Majit ingivits bevis härom, förklarade
Kungl. Majit den 23 april 1917, att berörda villkor finge anses vara
behörigen fullgjort.
Därefter godkände Kungl. Majit den 19 juni 1919 till Hosjö—Linghed?
järnvägsaktiebolag gjord överlåtelse av förenämnda koncession.
På framställning av nämnda bolag medgav statskontoret den 12 juni 1923
utbyte av de nedsatta depositionsbevisen mot två av Kopparbergs enskilda
bank —- dåmera övertagen av aktiebolaget Göteborgs bank — den 1 mars 1918
utfärdade, å statskontoret överlåtna depositionsbevis, vartdera å tjugutusen
kronor.
Beträffande det i koncessionen stadgade villkoret i fråga om tidpunkten föx
järnvägsanläggningens påbörjande och färdigställande har Kungl. Majit på
ansökning av koncessionshavaren gång efter annan meddelat anstånd med sagda
villkors fullgörande, senast den 6 juni 1930, då Kungl. Majit föreskrev, afl
arbetet å järnvägen skulle påbörjas senast den 1 april 1931 och därefter så
bedrivas, att järnvägen i sin helhet kunde vara färdig att upplåtas för trafik
senast den 1 april 1933.
I en till Kungl. Majit ingiven skrift har Hosjö-—Lingheds järnvägsaktie
bolag i likvidation anfört, bland annat, följande:
Då bolaget nödgats år efter år hos Kungl. Majit begära uppskov med järnvägsbyggnaden,
har detta i främsta rummet sin orsak däruti, att bolagets kapital
till följd av det inträffade världskriget och dess efterverkningar befunnits
otillräckligt, särskilt i betraktande därav att — på grund av det statsfinaD
Kungl. Majlis proposition nr 86.
6
sielia läget — sedvanligt statslån icke varit att påräkna. På grund av dessä
förhållanden har järnvägsprojektet icke kunnat förverkligas.
En annan omständighet, som varit ägnad att ingiva betänkligheter vid strävandena
att fullfölja företaget, har tillkommit genom den under senare år i
stark utveckling varande motortrafiken, som haft till följd, att delade meningar
om järnvägens berättigande över huvud taget alltmera gjort sig gällande bland
de för järnvägsfrågan förut intresserade kommunerna och enskilda. Sålunda
väckte Sundborns kommunalfullmäktige redan vid bolagsstämman år 1927
förslag om bolagets trädande i likvidation. Eörslaget härom avslogs visserligen
såväl vid nämnda tillfälle som under bolagsstämmorna åren 1928 och 1929, då
samma framställning förnyades.
Åsikten att järnvägsprojektet huvudsakligen tack vare motortrafikens
framsteg icke borde fullföljas har emellertid alltmera stadgats, och å bolagsstämmorna
den 1 och 29 november 1930 beslutades, att bolaget skulle träda i
likvidation.
Med anmälan härom hava bolagets likvidatorer hemställt, att Kungl. Maj:!
måtte berättiga bolaget att återbekomma den av bolaget till säkerhet för kon
cessionsvillkorens fullgörande hos statskontoret nedsatta depositionen.
Väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen har i utlåtande den 4 februari 1931 anfort
följande:
I fråga örn betydelsen av den i järnvägskoncessionerna förekommande bestämmelsen
om deposition och dess förverkande i vissa fall vill väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhålla, hurusom vite kan vara befogat för den
händelse järnväg icke på föreskrivet sätt fullbordas, i det att ett järnvägsaktiebolag,
som erhållit trafiktillstånd, mycket väl skulle kunna tänkas sedan
underlåta att göra järnvägen fullt färdig till avsyning. Däremot synes vite föi
att ett järnvägsföretag icke kan igångsättas vara ganska omotiverat. Att koncessionshavarna
arbetat för en järnväg och gjort sitt bästa för dess förverkligande
synes uppenbarligen ej böra medföra någon som helst bestraffning, fö:
den händelse deras ansträngningar skulle vara förgäves och planerna på järn
vägen måste uppgivas.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade också vid sin behandling av den
s. k. trafiksäkerhetskommitténs betänkande tillfälle att yttra sig i denna fråga
och uttalade i utlåtande den 1 augusti 1914, att denna vitesbestämmelsc
syntes fullkomligt gagnlös. Det torde kunna tilläggas, att den ej ens synes
vare sig rättvis eller billig. Slutligen vill styrelsen fästa uppmärksamheten
därpå, att de flesta koncessionshavare, så länge deras järnvägsfråga är oviss,
alls icke bruka verkställa någon deposition utan söka uppskov därmed samtidigt
med uppskov för järnvägens påbörjande. Därest järnvägen så ej kommei
till stånd, utan koncessionen förverkas, undgår dylik koncessionshavare vitel
utan vidare. Det kan ej heller vara rimligt, att en koncessionshavare, som i
fråga om depositionen fullgjort koncessionens föreskrift, skall komma i sämre
ställning än den, som icke fullgjort samma föreskrift.
På grund av det anförda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställ!
örn bifall till ansökningen.
Statskontoret har i utlåtande den 10 februari 1931, under erinran örn Kungl
Maj:ts beslut den 26 april 1929 angående återbetalande av viss del av deposi
tion till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning
från Älmeboda till Ingelstad, hemställt om bifall till förevarande
4
tfepartemeuts
chefeu.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
framställning. Statskontoret har därjämte framhållit, att ärendet syntes höra,
såsom i föregående liknande fall ägt rum, underställas riksdagens prövning.
Av vad nu anförts framgår, att järnvägsanläggningen från Hosjö till Linghed
icke kommer att påbörjas inom föreskriven tid. Enligt koncessionsvillkoren
kommer alitsa koncessionen att förfalla den 1 april 1931 och en fjärdedel av
den verkställda depositionen eller 10,000 kronor att samtidigt förverkas till
kronan. Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag dock
lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret, att statsverket
bör avstå från sin rätt till ifrågavarande del av depositionen, så att beloppet i
fråga ma kunna efter nämnda dag återbetalas till Hosjö-—Lingheds järnvägsaktiebolag
i likvidation. Såsom tidigare i liknande fall ägt rum, senast i det
av statskontoret omförmälda ärendet (Kungl. Maj:ts proposition nr 170- till
1929 års riksdag), torde förevarande ärende böra underställas riksdagens prövning.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggning från
Hosjö till Linghed, varå koncession beviljats den 14 april 1916,
icke påbörjas inom föreskriven tid, ej må utgöra hinder för att
till Hosjö—Lingheds järnvägsaktiebolag i likvidation efter den
1 april 1931 återbetala den till följd av nämnda omständighet tili
kronan förverkade delen, tiotusen kronor, av det belopp å fyrtiotusen
kronor, vilket till säkerhet för fullgörande av för koncessionen
stadgade villkor nedsatts i statskontoret.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegeuten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 1931.