Kungl. Maj:ts “proposition Nr 74.

1

Nr 74,

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning av
gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Västervik;
given Stockholms slott den 6 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, von Stockensteöm, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

I Västervik har sedan många år tillbaka funnits ett högre allmänt läroverk,
som dock — förutom sexklassig realskola — omfattat endast realgymnasium.
Genom beslut den 9 augusti 1923 medgav Kungl. Majit, att
från och med höstterminen 1923 jämväl kvinnliga lärjungar finge under
vissa förutsättningar mottagas å sagda gymnasium.

Vid den omorganisation av det högre skolväsendet, som beslöts av 1927
års riksdag, förändrades läroverkets organisation endast därutinnan, att realBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 61 käft. (Nr 74.) 1

Ombildning
av gymnasiet
vid högre
allmänna
läroverket
i Västervik.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

skolan bestämdes skola omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning
samt att hela läroanstalten skulle vara tillgänglig för både manliga och
kvinnliga lärjungar. I samband därmed uttalade riksdagen, att den statsunderstödda
flickskolan i staden icke syntes kunna påräkna tillräcklig anslutning
för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Genom cirkulär den 18 juni 1927 föreskrev Kungl. Majit sist angivna
organisation för läroverket.

Vid 1928 års riksdag väcktes inom riksdagen motioner (I: 94 och II: 149),
i vilka hemställdes örn skrivelse till Kungl. Maj:t därom, att Kungl. Majit
måtte låta verkställa utredning huruvida vid Västerviks allmänna läroverk
successivt från läsåret 1929/1930 måtte inrättas en latinlinje samt för
1929 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Statsutskottet vid nämnda riksdag anförde i sitt utlåtande över berörda
motioner, att utskottet måste hysa starka betänkligheter mot att förorda åtgärder
i detta syfte. Det redan nu begränsade elevantalet å gymnasiet
syntes icke motivera en uppdelning i två linjer, och i allt fall borde en tids
erfarenhet avvaktas, innan frågan härom upptoges till närmare omprövning.
Utskottet avstyrkte alltså motionerna, vilka sedermera blevo av riksdagen
avslagna.

Vidare må erinras, hurusom 1930 års riksdag medgav, att vid det allmänna
läroverket i Västervik finge tills vidare under av riksdagen angivna
förutsättningar försöksvis kunna anordnas s. k. förenad realskollinje med
anknytning till folkskolans såväl sjätte som fjärde klass; och skulle därvid
en av realskolans linjer kunna tillsvidare ersättas av sådan förenad linje.
I samband härmed uttalade riksdagen, att riksdagen förutsatte, att senast i
samband med den indragning av statsunderstödet till den privata flickskolan
i staden, som av 1927 års riksdag förutsattes, behov av två realskollinjer
vid läroverket komme att inträda. Någon s. k. förenad linje vid ifrågavarande
läroverk har emellertid icke kommit till stånd, utan omfattar läroverket
för närvarande två särskilda linjer i anslutning till 1927 års riksdags
beslut.

Fråga örn en förändring av högre allmänna läroverkets i Västervik organisation
hade emellertid redan före år 1930 väckts, i det att stadsfullmäktige
i nämnda stad jämlikt sitt den 19 december 1929 fattade beslut i
en den 30 december 1929 dagtecknad skrivelse hemställt, att Kungl. Majit
måtte snarast möjligt utverka riksdagens medgivande, att realgymnasiet i
Västervik omändrades till ett latingymnasium.

Såsom stöd för sin framställning hava stadsfullmäktige åberopat den hos
fullmäktige väckta motion, som föranledde deras nyss omförmälda beslut.

I denna motion anfördes huvudsakligen följande:

Efter genomförandet av 1927 års läroverksreform kommer Västervik att
bli den enda gymnasiestad i landet, som saknar latinlinje. Motivet för stadens
placering i denna oförmånliga undantagsställning torde uteslutande ha

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

varit hänsynstagande till det relativt ringa elevantalet. Tillströmningen av
elever beror emellertid till stor del av de studiemöjligheter, ett läroverk erbjuder.
Många föräldrar i Västervik med omnejd sända med stora ekonomiska
uppoffringar sina barn till andra läroverksstäder, där den för dessa
elevers fortsatta utbildning nödvändiga latinlinjen finnes.

I all synnerhet har behovet av en latinlinje vid Västerviks läroverk blivit
kännbart sedan gymnasierna öppnats även för flickor. Enligt vad som
framgår av den statistik, som återfinnes i bilagan till denna motion, valde
blott en sjundedel av de flickor, som 1926 avlade studentexamen i vårt
land, reallinjen. Skall för norra Kalmar läns vidkommande talet om flickornas
förbättrade utbildningsmöjligheter bli en realitet, måste enligt vårt förmenande
vid Västerviksläroverket öppnas en latinlinje.

Stadens storlek synes också motivera denna åtgärd. Folkmängden där
var den 1 januari 1927 12,407. Västervik kommer alltså i fråga örn invånarantal
framför åtskilliga städer med dubbla gymnasielinjer. Dessutom ligga
i Västerviks närhet köpingen Gamleby samt flera brukssamhällen såsom
Ankarsrum och Överum.

Inom staden med omnejd har ett starkt intresse varit tillfinnandes för
inrättandet av en latinlinje. Att detta icke skett på kommunens bekostnad
torde i första hand berott därpå, att staden varit —- och är — hårt skattetyngd.

Motionen vid 1928 års riksdag blev ej av riksdagen bifallen, vilket är
från Västerviks stads och kringliggande områdes synpunkt mycket att beklaga,
enär orten har ett starkt behov av den dubbla utbildningslinjen i ett
latin- och ett realgymnasium. Att genom en ny hänvändelse till statsmakterna
söka vinna gehör för önskemålet om en latinlinje vid sidan av reallinjen
torde vara utsiktslöst, sedan nu gymnasiets lärjungan tal, som läsåret
1925/1926 utgjorde 79, därav 11 flickor, nedgått till 21, därav 3 flickor,
enligt läroverkets katalog för höstterminen 1929.

Örn utsikter således ej torde förefinnas att inom överskådlig tid få gymnasiet
i Västervik utökat med en latinlinje, borde det däremot enligt vårt
förmenande ej möta några större hinder att få gymnasiet omlagt till ett
latingymnasium, örn det inför statsmakterna uppvisas vara ett allmänt önskemål
inom orten, och torde en dylik förhoppning ha så mycket större fog
för sig, som statsverkets kostnader torde bli ungefär desamma för en latinlinje
som för en reallinje. Då emellertid en latinlinje kan väntas få ett
betydligt större elevantal än en reallinje, är tydligen den förra linjen att
föredraga även från statsekonomisk synpunkt såsom lämnande den största
valutan för utgifterna.

I allmänhet torde det kunna sägas, att ett enkellinjigt gymnasium är
någonting mindre lämpligt, men alldeles särskilt måste detta sägas örn ett
enbart realgymnasium. Den starka nedgången i lärjungantalet vid gymnasiet
i Västervik har givetvis många orsaker, men enligt vårt förmenande
är en av de förnämsta den, att gymnasiet har blott reallinje, under det att
gymnasierna i kringliggande städer lia båda utbildningslinjerna. Då latinlinjen
är den linje, som föredrages av de flesta lärjungarna och framförallt
av det ojämförligt största antalet flickor, är det ganska naturligt, att Västerviks
gymnasium måste ligga under i konkurrensen med andra gymnasier
med latinlinje. I samma mån, som flickorna i den under ombildning varande
realskolan hinna upp i gymnasiet, komma olägenheterna med enbart
reallinje att visa sig allt större och målsmännens missnöje att växa sig allt

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

starkare. Att en reallinje är olämplig som enda påbyggnad på en samrealskola
torde få anses ha erkänts av skolkommissionen, som på sin tid
föreslog, att reallinjen vid Västerviks gymnasium skulle utbytas mot en nyspråklig
linje. Då denna linje ej godtagits av statsmakterna, synes det
naturliga vara, att gymnasiet i stället ombildas till ett latingymnasium.

Till förmån för en latinlinje talar även den omständigheten, att, såsom
en av läroverksadjunkten M. Hallberg utarbetad P. M. visar, flertalet abiturienter
vid Västerviks gymnasium åtminstone under de senare åren, trots
att de genomgått ett realgymnasium, ägnat sig åt levnadsbanor, för vilka
en latinlinje skulle lämnat en bättre eller ungefär lika god förberedelse.

Den i nu återgivna motion åberopade promemorian lydde sålunda:

Under 25-årsperioden 1904—1928 har studentexamen avlagts av 271 lärjungar.

Enligt uppgifterna i årsredogörelserna hava dessa valt följande levnadsbanor
eller studievägar:

Antal %

Universitet.............................. 84 31

Folkskoleseminarium och liknande............ 14 5,2

Tekniska högskolan » » ............ 28 10,3

Tandläkar-, veterinär- och farmaceutiska institutet. 20 7,4

Militärutbildning och liknande............... 21 7,7

Kommunikationsverk, tullen, landsstaten........ 30 ll,i

Lantbruk (med eller utan utbildning vid institut) .9 3,3

Affärslivet, banktjänst..................... 43 15,9

Okänt................................. 22 8,i

I äldre redogörelser skiljes ej på olika slag av universitetsstudier, men
av uppgifterna från åren 1916—1928 framgår, att juristerna utgöra flertalet,
därnäst medicinarna.

Trots att realgymnasiet ger särskilt god underbyggnad för tekniska studier,
har blott 10,3 procent ägnat sig åt sådana. Därtill kommer, att denna
studieväg visat sig mindre lockande under de sista 10 åren. Under denna
period blir totalsumman 4 och procenten 3,4.

Det kan invändas, att reallinjen ger den bästa underbyggnaden även för
en del andra yrken än de rent tekniska. Följande tablå över antalet veckotimmar
i vissa ämnen på de olika linjerna visar dock, att även latingymnasiet
ger en mångsidig utbildning.

I nedanstående tablå angives antalet veckotimmar för alla fyra gymnasieringarna.

Realgymnasium Latingymnasium

Geografi................. 7,5 7,5

Biologi................... 9,5 9,5

Matematik................. 24 13

Fysik.................... 13,5 9

Kemi..................... 10 6

Härav framgår, att geografi och biologi äro likställda. I fysik kan latinaren
få inhämta 2/s av realarens kurs, i kemi 3/5> i matematik något mer
än hälften, vilket är mera än tillräckligt för de flesta yrken.

Stadsfullmäktiges framställning överlämnades med skrivelse den 8 februari
1930 av länsstyrelsen i Kalmar, som därjämte överlämnade yttranden av

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

magistraten i Västervik, av lokalstyrelsen för läroverket samt av vederbörande
rektor och eforus. Länsstyrelsen förklarade sig icke hava något att
erinra mot bifall till ansökningen. Jämväl de övriga yttrandena voro tillstyrkande,
utom det av läroverkets rektor avgivna. Rektor anförde, bl. a.,
följande:

Här är icke platsen för en utredning av orsakerna till lärjungantalets
minskning vid läroverket. Men en orsak ligger säkerligen i en på senare
tider rådande ekonomisk depression i staden och orten, och därjämte beträffande
gymnasiet i en ökad erfarenhet, att studentexamen leder till överfyllda
banor, samt beträffande realskolan i indragningen av första klassen
vid en rätt ogynnsam tidpunkt, så till vida att det då knappt fanns några
blivande lärjungar för den nya realskolklass, som samtidigt måste inrättas.
Den minskning, som sålunda inträtt, kommer utan tvivel att småningom
utjämnas, vartill en ökad tillströmning av flickor till läroverket givetvis
skulle ej oväsentligt bidraga. Frågan om härvarande flickläroverks blivande
öde kan alltså inverka på lärjungfrekvensen vid läroverket. Skulle flickskolan
komma att helt indragas, måste en sådan åtgärd tvinga en mängd
flickor in i läroverket och även in på gymnasiet. Då förefunnes måhända
skäl att genom en ändring göra gymnasiet bättre lämpat för kvinnliga lärjungar
i allmänhet än ett realgymnasium kan anses vara, i fall det annars
skall anses vara ett statsintresse att söka inrikta allt flera kvinnor på studiebanorna.
I varje fall torde det finnas fog’för den tanken, att de två
frågorna örn läroverkets gymnasium och flickläroverkets definitiva organisation
böra avgöras i ett sammanhang.

Det gamla gymnasiet står för närvarande under avveckling, i det att det
nya genom 1927 års läroverksreform införda gymnasiet byggts upp till och
med andra ringen. Tidpunkten för den ifrågasatta förändringen synes därför
mindre lyckligt vald. Det kunde vara önskvärt, att den nya i mångt
och mycket förbättrade organisationen av läroverkets gymnasium finge under
de närmaste åren vara orubbad, så att någon erfarenhet kunde vinnas örn
dess verkningar och resultat i ena och andra hänseendet. En sådan erfarenhet
borde vara icke blott av värde utan rent av nödvändig för ett säkert
omdöme. Men den opinion, som anser sig kunna utdöma det nya realgymnasiet,
medan det ännu befinner sig i sitt vardande, kan knappast vara rent
sakligt grundad.

Över stadsfullmäktiges framställning har skolöverstyrelsen den 19 januari
1931 avgivit utlåtande samt därvid bifogat yttrande av läroverkskollegiet
vid högre allmänna läroverket i Västervik. Läroverkskollegiets yttrande
har följande lydelse:

Kollegiet hade beretts tillfälle att yttra sig över en underdånig framställning
från stadsfullmäktige i Västervik, att läroverkets realgymnasium skulle
ersättas med ett latingymnasium. Sedan olika meningar i denna fråga
under överläggningen framförts, beslöt kollegiet uttala sitt instämmande i
stadsfullmäktiges framställning. Detta beslut fattades med 9 röster mot 6,
vilka senare avgåvos för ett förslag, att kollegiet skulle hemställa, att frågan
örn gymnasiets eventuella omorganisation måtte uppskjutas till dess
frågan örn härvarande flickläroverks framtid blivit avgjord.

6

Kungl. Maj.is proposition Nr 74.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande till en början erinrat örn de av mig
i det föregående omnämnda, vid 1928 års riksdag behandlade motionerna
varefter överstyrelsen för egen del anfört i huvudsak följande:

Överstyrelsen finner sig till en början böra konstatera, att lärjungantalet
å gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Västervik är mycket litet och
att det under den senaste femårsperioden varit i påfallande grad i nedgående.
Medan antalet lärjungar å gymnasiet under läsåren 1920/1922 höll
sig omkring 64 och från och med höstterminen 1923, då kvinnliga lärjungar
började vinna inträde, till och med läsåret 1925/1926 uppgick till mellan 70
och 80, har det under läsåren 1926/1931 utgjort respektive 64, 58, 42, 21 och
23, varav respektive 12, 9, 4, 3, 4 varit kvinnliga lärjungar. Lärjungantalet
har sålunda under de båda sista läsåren undergått en synnerligen påfallande
minskning, så att det rent av kunde sättas i fråga, huruvida det är berättigat
att upprätthålla ett gymnasium med så litet lärjungantal. Då denna nedgång
emellertid torde få anses vara av tillfällig natur, alldenstund realskolans
klasser äro jämförelsevis väl besatta, särskilt inom den femåriga realskollinjen,
och staden har att uppvisa ett invånarantal av över 12,000, torde
det icke finnas anledning att för närvarande ifrågasätta åtgärder, vilka skulle
innebära indragning av ett gymnasium, varav behov prövats föreligga så
sent som vid 1927 års riksdags beslut angående läroverkens organisation.
Vilken anledningen till den starka nedgången i lärjungantal vid läroverket
kan vara, därom vågar överstyrelsen icke uttala någon bestämd mening,
men överstyrelsen håller för mycket sannolikt, att läroverkets organisation
med enbart realgymnasium varit en bidragande faktor till att nedgången
tagit så stora proportioner.

Då det gäller att avgöra, huruvida ett läroverk, som med hänsyn till
lärjungefrekvensen icke kan göra anspråk på dubbellinjigt gymnasium, bör
organiseras med latin- eller realgymnasium, synes stort avseende böra fästas
vid det förhållandet, huruvida det är fråga örn ett gossläroverk eller samläroverk.
I senare fallet synes en organisation med enbart latingymnasium
vara avgjort att föredraga, därest icke förmånen för staden att äga ett för
kvinnliga lärjungar öppet gymnasium skall bliva i stor utsträckning illusorisk.
Av de 512 kvinnliga lärjungar, som år 1929 avlade studentexamen,
tillhörde endast 59 eller ungefär V9 reallinjen, och även under tidigare år
har proportionen varit i stort sett likartad. För närvarande gäller det för
övrigt, att även manliga lärjungar i större utsträckning gå till latin- än till
reallinjen. Sålunda tillhörde under åren 1927, 1928 och 1929 respektive
1,024, 1,071 och 965 manliga studenter latinlinjen och respektive 923, 908
och 803 reallinjen. Tar man i betraktande det antal lärjungar, som tillhörde
latin-, respektive realgymnasiet i dess helhet i hela landet under åren
1928 och 1929, befinnes det, att latinlinjen under dessa år räknade 4,034
och 4,098 lärjungar, medan antalet lärjungar å reallinjen under samma tid
utgjorde respektive 2,693 och 2,700. Lärjungefrekvensen å latingymnasiet
är alltså uppenbarligen större än å realgymnasiet, och särskilt bekräftas det,
att flickorna företrädesvis söka sig till latingymnasiet. Redan denna omständighet
synes överstyrelsen utgöra ett starkt skäl för, att ett enkellinjigt
samgymnasium, därest icke särskilda skäl för en annan organisation prövas
föreligga, organiseras såsom latingymnasium. Den utredning, som förebragts
angående de levnadsbanor, vilka valts av studenter, som utgått från högre
allmänna läroverket i Västervik, synes också snarast tala för en sådan orga -

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 74.

nisatiou även i fråga om här förevarande läroanstalt. Då önskan om en
omändring av gymnasiet i antydd riktning dessutom synes vara omfattad
av en praktiskt taget enhällig opinion, anser sig överstyrelsen från allmänt
principiella utgångspunkter icke äga anledning att göra någon erinran mot
framställningen, utan vill tvärtom för sin del tillstyrka densamma.

En viktig omständighet synes böra i detta sammanhang beaktas, nämligen
att en omorganisation i föreslagen riktning icke bör få betunga statsverket
med ökade utgifter. Såvitt överstyrelsen kan finna, kommer detta icke heller
att bliva fallet. Visserligen är det sant, att timplanen för latinlinjen i fråga
om de ämnen, vilka hava olika timtal å latin- och reallinjen, uppvisar sammanlagt
66 timmar, medan motsvarande timtal för reallinjen är allenast
53,5 timmar, d. v. s. f3,s veckotimmar mindre. Men i verkligheten torde
man beträffande ett läroverk av ifrågavarande storlek kunna utgå ifrån, att
ämnena grekiska och kemi icke komma upp på latinlinjens schema, i varje
fall icke annat än rent undantagsvis, liksom det å andra sidan icke torde
vara sannolikt, att ämnet latin erhåller plats på realgymnasiets schema.
Under denna förutsättning ändras ovan angivna timtal till 46 för latinlinjen
och 47,5 för reallinjen, d. v. s. det sammanlagda timtalet blir 1,5 timmar
mindre å latinlinjen än å reallinjen. Ur lärarebehovets synpunkt är det sålunda,
rent numerärt sett, likgiltigt, örn gymnasiet organiseras såsom latineller
realgymnasium, och någon skillnad i kostnadsavseende i det ena eller
andra fallet torde icke uppstå. Men då det synes i hög grad sannolikt, att
en omändring av gymnasiet till latingymnasium skulle medföra ökat lärjungantal,
skulle de i terminsavgifter inflytande medlen till staten och läroverket
därigenom ökas. Några kostnader för upprättande av nya institutioner
behöva heller icke uppstå, då det gäller omorganisation från realgymnasium
till latingymnasium, vilket däremot skulle bliva fallet, därest
omorganisationen skulle ske i motsatt riktning.

Beträffande lärarbehovet synes det uppenbart, att en omändring till latingymnasium
nödvändiggör inrättande av en ordinarie lärartjänst vid läroverket
i latin. Då läroverket icke torde kunna göra anspråk på mer än fyra
lektorstjänster och detta antal dylika tjänster redan finnes upprättat vid
läroverket, synes det närmast bliva fråga örn en adjunktstjänst i bl. a.
detta ämne. Huruvida denna adjunktstjänst skall inrättas vid sidan av läroverkets
förutvarande adjunktstjänster eller den skall ersätta någon av dessa,
i vilket fall en av läroverkets adjunkter torde få förflyttas till annat läroverk,
synes icke behöva bliva föremål för avgörande i detta sammanhang.
Enligt den plau över lärarbehovet vid de allmänna läroverken under omorganisationen,
som överstyrelsen inlämnade till Kungl. Maj:t den 21 november
1927, skulle en adjunktstjänst nyinrättas vid högre allmänna läroverket
i Västervik från och med budgetåret 1930/1931, och 1930 års riksdag
beviljade också medel för detta ändamål. Det visade sig emellertid vid
början av läsåret 1930/1931, att läroverket av särskilda anledningar under
läsåret erhöll endast 10 klassavdelningar mot i specialplanen beräknade 12,
varför någon ny adjunktstjänst icke blivit upprättad vid läroverket, och
överstyrelsen har också, såsom framgår av 1931 års statsvorksproposition
(åttonde huvudtiteln, punkt 162) ansett sig böra föreslå, att frågan örn denna
nya adjunktstjänst tills vidare ställes på framtiden. Emellertid torde antalet
klassavdelningar vid läroverket komma att från och med läsåret 1931/1932
uppgå till 12 och detta oberoende av gymnasiets organisation såsom latineller
realgymnasium. Under sådana förhållanden kommer frågan örn den

8

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

nya adjunktstjänsten att inom en nära framtid under alla förhållanden bliva
föremål för förnyad prövning, och en omändring av gymnasiet medför därvid
ingen ändring i de ordinarie tjänsternas antal; den påverkar enbart
frågan om ämneskombinationerna i den ena eller andra tjänsten.

I detta sammanhang tillåter sig överstyrelsen även erinra därom, att läroverkets
rektor med utgången av läsåret 1930/1931 avgår från sin befattning.
Därest en omändring av gymnasiet till latingymnasium skall ske, synes tidpunkten
för en sådan ändring just nu vara lämplig med hänsyn till nyssberörda
förhållande. Den reglering av lärarbehovet i olika ämnen, som kan
befinnas önskvärd i samband med en omorganisation och måhända även i
någon mån i samband med förordnandet av ny rektor, underlättas också
för närvarande av det förhållandet, att en ämneslärarinnetjänst vid läroverket
under läsåret 1930/1931 hålles vakant.

Överstyrelsen vill sålunda föreslå, att gymnasiets omorganisation tager sin
början med läsåret 1931/1932 och sedan fortgår successivt, till dess realgymnasiet
blivit i sin helhet avvecklat och ersatt med latin gymnasium.

Följande specialplan skulle då komma att gälla för läroverket.

H.t.

Realskolan

Gymnasiet

Antal avd:r

1931

5—6 l6—35 l4—34

LI, R1I—RIV

8 + 4= 12

1932

(6) l5—45 l4—44

LI—LII, RIII—RIV

8 + 4 = 12

1933

l5—(5)5 l4—44

LI—Lill, RIV

8 + 4 = 12

1934

l5—(5)5 l4—44

LI—LIV

8 + 4 = 12

Överstyrelsens utlåtande är åtföljt av dels en tabell över lärjungantalet
vid ifrågavarande läroverk åren 1920/1931 dels ock en tabell över antalet
lärjungar, som avlagt studentexamen åren 1866/1929, till vilka tabeller jag
här inskränker mig att hänvisa.

Den utredning i föreliggande ärende, som förebragts av stadsfullmäktige
i Västervik samt — i främsta rummet — av skolöverstyrelsen, synes
mig vara så omfattande och grundlig, att jag har föga att tillägga. Det är
uppenbart, att ett samhälle, som äger ett högre läroverk med endast en av
de båda linjer, som i regel finnas vid dylika läroanstalter, är mindre väl tillgodosett
med avseende på den studerande ungdomens utbildningsmöjligheter
än samhällen med fullständiga läroverk. Också har det ju tidigare visat sig,
att vederbörande städer i dylika fall under många år på egen bekostnad
uppehållit den felande gymnasielinjen — jag kan i sådant hänseende erinra
örn städerna Ystad och Hudiksvall. Såsom framgår av det förut anförda,
har det också i den inom stadsfullmäktige i Västervik väckta motion, som
föranledde fullmäktiges framställning, påpekats, att orsaken till att kommunal
latingymnasielinje icke kommit till stånd i Västervik, är att finna i den
tunga skattebörda, som vilat på staden.

Såsom förut nämnts har frågan om läroverkets utvidgning med även latinlinje
så nyss som år 1928 prövats av riksdagen, som emellertid ansåg
lärjungetillströmningen till läroverket ej vara tillräcklig för en dylik åtgärds
vidtagande. Nu ifrågasättes, såsom framgår av det föregående, ej en utvidgning
av gymnasiet utan en ombildning av det nuvarande realgymnasiet

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 74.

till latingymnasium. Örn lämpligheten av en dylik omorganisation hava
meningarna varit ganska enhälliga. Inom läroverkskollegiet har dock från
flera håll den meningen uttalats, att man ej borde nu företaga en ombildning
utan avvakta, hur frågan om flickskolans i staden framtid bleve avgjord.
Till denna mening har ock läroverkets rektor anslutit sig.

För min del har jag av den i ärendet förebragta utredningen fått den
uppfattningen, att ett latingymnasium vid läroverket i Västervik skulle bättre
än det nuvarande realgymnasiet motsvara behovet inom staden och dess
omnejd av högre läroverksutbildning. Jag förordar alltså den av stadsfullmäktige
gjorda framställningen, och detta så mycket hellre, som — på sätt
framgår av skolöverstyrelsens utredning — ombildningen icke synes komma
att medföra någon ökad kostnad för statsverket. Då något formellt åtagande
från kommunens sida icke föreligger om tillhandahållande för det
eventuellt omorganiserade läroverket av erforderliga undervisningslokaler
och bostad eller hyresersättning åt rektor, torde ett beslut om förändrad
organisation av läroverket förbindas med en förutsättning av sålunda angivet
slag.

I likhet med skolöverstyrelsen och på av överstyrelsen anförda skäl anser
jag, att ombildningen bör taga sin början med läsåret 1931/1932 samt ske
successivt med början i första ringen å gymnasiet.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta,

att gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Västervik
skall från och med läsåret 1931/1932 ombildas från realgymnasium
till latingymnasium samt att ombildningen skall
ske successivt med början i gymnasiets första ring, allt
under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler samt bostad eller
hyresersättning åt rektor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg

Bihang till riksdagens protokoll Will. 1 sami. lil käft. (Nr 74.)

2