Kungl. Majus proposition nr 69.
1
Nr 69.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa delar av övning splatsen Backamo;
given Stockholms slott den 6 februari 1931.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Ekman.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gaede, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:
Sedan de s. k. lantförsvarets markkommitterade i skrivelse den 19 oktober
1929 framlagt förslag rörande den framtida användningen av övningsplatsen
Backamo, avlät Kungl. Maj:t, efter det vederbörande myndigheter hörts i ärendet,
proposition (nr 129) till 1930 års riksdag angående försäljning av vissa
delar av övningsplatsen. Propositionen vann emellertid icke riksdagens godkännande
(riksdagens skrivelse nr 149). Jämlikt härefter av Kungl. Maj:t den
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 58 haft. (Nr 69.) 234 si
2
Kungl. Maj:ts
proposition
nr 129
till 1930 års
riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
9 maj 1930 lämnat uppdrag har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
i skrivelse den 17 december 1930 inkommit med ny utredning jämte förslag beträffande
dispositionen av övningsplatsen. Jag anhåller nu att få underställa
hithörande frågor Kungl. Maj:ts prövning.
Såsom i förenämnda proposition nr 129 omförmälts, är övningsplatsen
Backamo belägen i Grinneröds och Hjärtums socknar av Göteborgs och Bohuslän
på ett avstånd av 27 km. från Uddevalla. Övningsplatsen omfattar följande
fastigheter, nämligen:
1) en lägenhet örn 39.6440 hektar, avsöndrad från 1h mantal Kolbengtseröd
nr 1 i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Kolbengtseröd l9);
2) en lägenhet örn 5.2000 hektar, avsöndrad från V« mantal Bastebacka nr 1 i
Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Bastebacka l12);
3) hemmanet V8 mantal skatte Spriteröd nr 1 med en areal av 43.9ooo hektar
i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Spriteröd l1); samt
4) lägenheten Kläppmossen örn 9.5soo hektar, avsöndrad från Vs mantal
Dunnebacken nr 1 i Hjärtums socken (jordregisterbeteckning: Dunnebacken l4).
I nyssnämnda skrivelse den 19 oktober 1929 anförde lantförsvarets markkommitterade
rörande övningsplatsens nuvarande användning och framtida disposition
bland annat:
Sedan fortifikationsdepartementet på kommitterades begäran infordrat uppgifter
rörande den nuvarande användningen av Backamo, hade befälhavaren för
Bohusläns regemente i en till kommitterade överlämnad skrivelse av den 14
augusti 1928 anfört, att, enär exercisfältet i Uddevalla vore mindre gynnsamt
och övningsterrängen däromkring överallt tämligen likartad, med branta, delvis
kala berg och däremellan belägen sumpig skogsterräng, erbjöde det stora svårigheter
att finna för övningar lämplig och framkomlig (beträdbar) terräng
av önskvärd omväxling. Sådan funnes däremot, mera påminnande örn vanlig
mellansvensk terräng, vid Backamo, varför också regementets övningar vid
upprepade tillfällen varje år förlädes dit. Sålunda förlädes »övningsbataljorien»
dit i regel två gånger årligen omkring 6 ä 8 dagar, vidare understundom enstaka
kompanier, ävensom då och då regementets skolor för fast anställt manskap.
Avståndet från Uddevalla till Backamo vore 27 km., således en lämplig
dagsmarsch. Genom nu befintliga anordningar i kronans ägo funnes lämplig
inkvarteringsmöjlighet för såväl befäl och trupp som hästar. Extra kostnader
för dylik förläggning vore så gott som inga. Skulle däremot en liknande förläggning
ordnas på annan, kronan icke tillhörig mark, tillkomme utgifter för
kvarter- eller bivackplats, inkvartering av staber och inspekterande, eventuellt
markskadeersättning samt dessutom ökade kostnader för halm (som nu kunde
förvaras för flera tillfällen), ved, stallutrymme och dylikt. Såsom landningsplats
för flygplan lämpade sig Backamo synnerligen väl och torde vara en av
de få platser inom Bohuslän, som ägnade sig härför. Sedan förutvarande Västgöta
regemente numera indragits, hade Bohusläns regemente icke något annat
truppförband i sådan närhet, att gemensamma övningar kunde komma till stånd
vid andra tillfällen än då arméfördelnings- eller större fälttjänstövningar ägde
rum, vilket torde medföra, att regementet hädanefter finge än mera anledning
att förlägga sina övningar till Backamo, även under de årliga regements- och
repetitionsövningarna. Byggnaderna på Backamo toges delvis ofta i anspråk
vid tillfälliga förläggningar. En barack disponerades för uppställning av di
-
3
Kungl. Majus proposition nr 69.
veise fordon, för vilka utrymme icke funnes i Uddevalla, yarest sådant icke
utan avsevärda kostnader för ny byggnadsarbeten kuncle åstadkommas. En
eventuell försäljning av Backamo, som föga torde lämpa sig för annat än skogsodling,
syntes icke kunna inbringa statskassan något större belopp, i synnerhet
örn de utgifter, som därmed skulle förorsakas kronan på andra områden av förvaltningen,
frånräknades. Av det anförda framginge sålunda den betydelse,
Backamo fortfarande ägde för regementets övningar, framför allt för dess fältmässiga
utbildning. Möjligheten att dit kunna förlägga skolor och truppförband
för sådana tillämpningsövningar, som krävde omväxlande och åtminstone för
manskapet förut obekant terräng, kunde svårligen uppskattas i pengar. Regementsbefälhavaren
hemställde därför, att, då frågan örn den framtida dispositionen
av regementets förutvarande övningsplats Backamo toges under omprövning,
densamma såsom fortfarande erforderlig för försvarets behov matte tillsvidare,
så länge detta förhållande ägde bestånd, bibehållas under regementets
förvaltning och vård såsom en synnerligen önskvärd tillgång för befordrande av
dess fältduglighet.
Chefen för västra arméfördelningen hade instämt i vad regementsbefälhavaren
sålunda anfört.
Sedan härefter kommitterade begärt närmare upplysningar rörande de smärre
jordområden, vilka för det dåvarande vore utarrenderade, hade regementsbefälhavaren
i skrivelse till kommitterade den 28 november 1928 meddelat, att
följande jordområden vore utarrenderade:
Nr å |
Areal kvm. |
" .... Arrendatorns namn |
Arrendeavgift kronor |
|
i |
150 |
Johan Hofstedt............................................... |
i |
— |
2 |
6.500 |
Emil Olsson ................................................... |
25 |
— |
3 |
1,450 |
Leon. Johansson-Eld ....................................... |
5 |
— |
4 |
330 |
J. A. Wadman ................................................ |
5 |
— |
5 |
3,800 |
Carl Andersson............................................... |
15 |
— |
6 |
1,450 |
Ingegerd Johansson.......................................... |
5 |
— |
7 a |
16,800 |
Edvin Johansson ............................................. |
50 |
— |
7b |
2,400 |
Densamme ................................................... |
i |
— |
7 o |
7,580 |
Densamme ................................................... |
15 |
— |
8 |
1,030 |
Maria Forsberg ............................................... |
.10 |
— |
9 |
610 |
Mathilda Ekström ........................................... |
2 |
— |
10 |
360 |
Emanuel Lindell ............................................. |
3 |
— |
På förfrågan hade vägstyrelsen i Inlands Fräkne härad meddelat, att väghållningsdistriktet
hade intresse av att för grustäkt förvärva ett område av
mötesplatsen.
För att bilda sig en uppfattning örn mötesplatsens betydelse och behövlighet
för Bohusläns regemente samt möjligheterna för dess försäljning hade kommitterade
den 12 juni 1929 avlagt besök vid regementets övningsplats i Uddevalla
samt å Backamo.
Då kommitterade vid besöket å Backamo kommit till den uppfattningen, att
en flygplats skulle utan nämnvärda kostnader kunna inrättas därstädes, hade
kommitterade hos flygstyrelsen förfrågat sig rörande lämpligheten härav.
Efter undersökning å platsen hade flygstyrelsen i skrivelse till kommitterade
den 30 juli 1929 hemställt, att, nyttjanderätten av ett å en skrivelsen^ bifogad
kopia av karta över Backamo med rött angivet område måtte överlåtas
till styrelsen såsom flygfält, enär tillgången på användbara flygplatser i västra
Sverige vore mycket ringa och tillgång till dylika platser i alla delar av Sverige
vore ett oavvisligt krav för flygvapnets krigsberedskap och övningar. På förfrågan
av kommitterade hade flygstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1929 för
-
4
Kungl. Majus proposition nr 69.
klarat sig för sin del icke kava något att erinra emot att hela det å kartan med
A betecknade området, med undantag av de områden, som skulle försäljas, överlämnades
till styrelsens förvaltning. Härigenom skulle nämligen vinnas den
fördelen, att det område, som ställdes till styrelsens förfogande, utgjorde en för
sig bestående fastighet — lägenheten Kolbengtseröd 1° — varför någon lantmäteriförrättning
för dess avskiljande icke komme att erfordras.
Mot ett överlämnande till flygstyrelsen av vad som kunde återstå av lägenheten
Kolbengtseröd l9 efter de försäljningar, som nedan föresloges, hade kommitterade
icke något att erinra.
I förenämnda skrivelse den 28 november 1928 hade regementsbefälkavaren,
med anledning av från kommitterades sida ifrågasatt försäljning av de utarrenderade
lotterna, anfört, att,'' då övningsplatsen för regementets utbildning
vore av synnerligt värde, densamma icke — åtminstone icke i nämnvärd mån
— borde minskas, enär övningsmöjligheterna därigenom i motsvarande grad
komme att beskäras. Å andra sidan måste medgivas, att ett avskiljande av
vissa av de för närvarande utarrenderade små jordområdena givetvis icke kunde
medföra några större olägenheter, då desamma redan vore inhägnade, odlade till
trädgård eller åker och till och med i ett par fall delvis bebyggda. De områden,
som sålunda syntes utan alltför stor olägenhet kunna avyttras, vore de på viss
kartskiss med nr 1, 2, 3, 4, 9, 10 och 11 betecknade. Vid ett bedömande härav
syntes emellertid även böra tagas under övervägande, vad ur lantmäterisynpunkt
härvid kunde vara att andraga. Övriga bortarrenderade jordlotter borde icke
lämpligen avyttras, då därigenom de nuvarande, ur terrängsynpunkt naturliga
gränserna skulle komma att på ett mindre tilltalande sätt rubbas.
Så vitt kommitterade kunnat finna, talade sociala synpunkter i hög grad för
att samtliga arrendatorer av ifrågavarande områden bereddes tillfälle att med
äganderätt förvärva de områden, de nu innehade. För att erhålla en i många
fall välbehövlig utökning av de olika lägenheterna ävensom åstadkomma en
bättre avgränsning av det område, kronan komme att behålla, ansåge kommitterade,
att intagorna borde utökas till de ungefärliga gränser, som angivits å
vid utredningen fogat exemplar av en av A. Busck år 1889 upprättad karta
över Backamo. Kommitterade holle före, att med områdena 7 a, 7 b och 7 c även
borde försäljas hela den kringliggande mossmarken, som en gång utgjort skjutbana
för regementet och som numera icke torde vara av något större värde ur
militär synpunkt. Efter dessa jämkningar i de till försäljning avsedda områdena
syntes fältet erhålla en så pass tillfredsställande avgränsning, att något
hinder icke borde möta mot försäljning även av de lägenheter, vilka regementsbefälhavaren
ansett böra bibehållas.
Kommitterade hade från vederbörande arrendatorer infordrat anbud å
de områden, som enligt det ovan anförda kunde komma i fråga till försäljning.
De avgivna anbuden motsvarade endast undantagsvis det efter 5 procent kapitaliserade
värdet av det nuvarande arrendet, men icke förty ansåge kommitterade
de erbjudna köpeskillingarna i regel fullt skäliga på grund av markens ringa
värde för jordbruksändamål. Med vissa jämkningar i de erbjudna beloppen,
för att erhålla ensartade priser på likvärdig mark, ansåge kommitterade, att
försäljning borde kunna ske i enlighet med vad nedanstående tablå utvisade:
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
5
Ägofigur
Ungefärlig
areal
kvm.
Köpare
Kronor
per kvm.
Summa
kronor
Nuvarande
arrende
1 |
150 |
Johan Hofstedt.................. |
| c:a O.os |
30 |
|
1 a |
230 |
Densamme ..................... |
|||
2 |
6,500 |
Emil Olsson ..................... |
0.05 |
oo- 32o |
— |
2a |
1,800 |
Densamme ..................... |
0.04 |
72 |
— |
3 |
1,450 |
Leonard Johansson-Eld ..... |
0.05 |
70 |
— |
4 |
330 |
J. A. Wadman .................. |
0.05 |
18 |
— |
4 a |
6,000 |
Densamme ..................... |
0.02 |
120 |
— |
5 |
3,800 |
Carl Andersson................. |
0.05 |
190 |
— |
5 a |
10,000 |
Densamme ..................... |
0.04 |
400 |
— |
6 |
1,450 |
Ingegerd Johansson............ |
c:a O.io |
150 |
— |
6 a |
4,000 |
Densamma ..................... |
0.08 |
320 |
— |
7a |
16,800 |
Edvin Johansson ............... |
0.03 |
504 |
|
7b |
2,400 |
Densamme ..................... |
0.03 |
72 |
,n |
7c |
7,580 |
Densamme ..................... |
0.03 |
227 |
40 |
7 d |
300,000 |
Densamme ..................... |
0.002 |
600 |
— |
8 |
1,030 |
Maria Forsberg.................. |
O.io |
103 |
— |
8 a |
470 |
Densamma ..................... |
O.io |
47 |
— |
9 |
610 |
Emanuel Mattsson ............ |
0.05 |
30 |
50 |
10 |
360 |
Emanuel Lindell ............... |
0.O4 |
14 |
40 |
10 a |
3,000 |
Densamme ..................... |
0.03 |
90 |
— |
10b |
3,000 |
Densamme .................. |
1 0.03 |
90 |
(Kr. 1:—.
"^Utvidgning.
Kr. 25:—.
Utvidgning.
Kr. 5: —.
» 5: —.
Utvidgning.
Kr. 15:—.
Utvidgning.
Kr. 5: —.
Utvidgning.
Kr. 50:—.
» 1:—.
» 15: —.
Mosse.
Kr. 10:—.
Utvidgning.
Kr. 2: —.
» 3: —•
Utvidgning.
Ordföranden i Inlands Fräkne härads vägstyrelse hade nied skrivelse den 6
•september 1929 till kommitterade överlämnat protokoll, hållet vid sammanträde
med vägstyrelsen och ombud för samtliga socknar i häradet den 5 september
1929. Enligt protokollet hade enhälligt beslutats att till markkommitterade inga.
med anbud örn inköp för grustäkt av cirka två hektar av Backamo å den plats,
som vid kommitterades besök utvisats av vägstvrelsen (området hade ungefärligen
utlagts å den utredningen bifogade kartan), emot ett pris av 3,000 kronor
per hektar, i vilket pris fri väg, vartill gamla vägen vid mötesplatsens sydöstra
gräns lämpligen kunde användas, till och fran grustäkten skulle inga.
Återstoden av mötesplatsen, innefattande huvuddelen av ägorna till /s mantal
Spriteröd nr 1 samt lägenheten Bastebacka l12, innehölle det forna lägerområdet
med tre baracker och sjukhus, en del av exercisplatsen med regementets
minnessten samt sluttningarna ned mot Grinnerödssjön. Området omfattade
en hel del vackra partier och torde möjligen en gång kunna hilva föremal tor
efterfrågan såsom tomtmark. För närvarande syntes det dock icke kunna med
någon fördel realiseras vare sig för tomt- eller jordbruksändamål. Da härtill
bomme, att tillgång till de kvarstående byggnaderna inom området torde vara
av värde både för regementet och flygvapnet, ansåge kommitterade, att några
åtgärder för försäljning av området och byggnaderna för närvarande icke borde
vidtagas, utan att detta tillsvidare borde stå till regementets disposition. Skulle
i framtiden området visa sig erforderligt för något allmänt ändamål eller tillfälle
yppa sig till en fördelaktig försäljning, syntes emellertid den nuvarande
dispositionen av området böra upphöra.
I anslutning härtill föreslogo markkommitterade, såvitt nu är fråga,
dels att de å den skrivelsen vidfogade kartan med nr 1, 1 a, 2, 2 a, 3, 4, 4 a,
5, 5 a, 6, 6 a, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d, 8, 8 a, 9, 10, 10 a och 10 b betecknade områdena
försåldes till de personer och till de priser per kvm., som ovan angivits, områdena
nr 10, 10 a och 10 b dock med servitut till förmån för lägenheten Kol
-
6
Kungl. Majas proposition nr 69.
bengtsered l9, att för flygning hinderlig bebyggelse av vad slag det vara månde
icke därstädes finge förekomma, i
dels att ett omiade örn cirka två hektar, till sitt läge ungefärligen angivet
å ovanberörda karta, försåldes såsom grustag till Inlands Fräkne härads väghallningsdistrikt
mot en köpeskilling, beräknad efter 3,000 kronor per hektar,
jämte fri väg till grustaget invid övningsplatsens sydöstra gräns,
dels att återstoden av lägenheten Kolbengtseröd 1° ställdes under flygstyrelsens
vård och förvaltning för att i erforderlig omfattning iordningställas såsom
flygfält,
dels ock att återstoden av mötesplatsen, omfattande icke försålda ägor till
U mantal Spriteröd nr 1 och lägenheten Bastebacka l12 med kvarstående bvggnader,
tillsvidare bibehölles för Bohusläns regemente.
Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att avgiva
utlåtande över markkommitterades förslag, infordrade departementet yttranden
i ämnet från chefen för Bohusläns regemente samt chefen för västra arméfördelningen.
Med hänsyn till innehållet i dessa yttranden beslöt fortifikationsdepartementet
att uppdraga åt arméförvaltningens domäntjänsteman att verkställa
vissa utredningar på platsen. Domäntjänstemannen avgav därefter den
15 januari 1930 till fortifikationsdepartementet utlåtande i ämnet, varmed tillidia
överlämnades ett av honom jämte godsägaren Gustaf Schiller_ den sist-,
nämnde biträde at vederbörande domänintendent vid saluvärdering av kronoegendomar
i länet den 14 i samma manad upprättat värderingsinstrument
beträffande de områden, som av marlikommitterade föreslagits att försäljas.
Chefen för Bohusläns regemente, i vilkens yttrande chefen för västra arméfördelningen
instämde, förklarade sig icke hava något att erinra emot en försäljning
av de med nr 1, 2, 3, 4, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d och 10 betecknade områdena; ej
heller motsatte sig regementschefen, att grustaget försåldes.
Till motivering för regementschefens avstyrkan av en försäljning av övriga
utav marlikommitterade till avyttring föreslagna områden anfördes följande:
En försäljning av områdena nr 1 a, 2 a, 4 a, 10 a och 10 b tillgodosåge endast
rent privata förvärvsintressen och påkallades på intet sätt av något behov att
bättre ^ avgränsa de därav berörda områdena, utan inskränkte tvärtom på ett
oi or delaktigt sätt den mark, som avsåges att bibehållas för försvarets räkning.
Umradena nr 5, 5 a, 6 och 6 a hörde på ett naturligt sätt samman med den
terräng, som under övningar kunde användas. Områdena nr 8 och 8 a utgjorde
eniiten fyrkant, som sköte in i det förutvarande lägerområdet och inkräktade
oiordelaktigt pa en eljest lämplig uppställningsplats. Vad anginge området
nr y, mediörde dettas försäljning icke någon större olägenhet, men då mivarande
arrendatorn tydligen icke hade någon större åtrå efter det och en försaljmng
skulle inbringa allenast 30 kronor 50 öre, avstyrktes försäljningen.
Martill komme, att ett avskiljande just inom den smalaste delen av övningsområdet
av ägofigurerna nr la, 4a, 9, 10a och 10b skulle verka synnerligen
menligt lör rörelsefriheten, särskilt som dessa områden i privat ägo helt säkert
skulle komma att i en nära framtid uppodlas.
Kungl. Majus proposition nr 69. <
Arméförvaltningens domäntjonsteman föreslog, att områdena nr 1, 2, 3, 4,
i a, 9 och 10 försåldes till de nuvarande arrendatorerna, därest dessa önskade
inköpa områdena till de pris, som värderingsinstrumentet av den 14 januari
1930 utvisade. I övrigt framhöll domäntjänstemannen bland annat:
Mossen (området nr 7 d) syntes vara en torvmosse. Visserligen vore värdet
av en sådan för närvarande, då kolpriserna vore låga, mycket ringa, men det
torde icke vara uteslutet, att den i en framtid kunde bliva värdefull. .Dessutom
torde värdet av skottvallarnas grus och sand mer än väl täcka den föreslagna
köpeskillingen av 600 kronor. Att sälja den till ett så lågt pris som 20 kionoi
per hektar kunde under inga omständigheter tillstyrkas, så mycket mer som en
tiel av mossen fortfarande tjänade regementet såsom fältskjutnmgsterräng.
Visserligen hade regementschefen förklarat sig kunna avstå den till försäljning,
men det vore helt naturligt med tanke på, att kronan skulle fa skälig ersättning
och möjligheterna till förvärvande av övningsmark i Uddevalla bleve
större. Någon spekulant, som ville betala skäligt pris, torde emellertid ej sta
att få. Kronan borde därför icke för närvarande avhända sig mossen.
Grusplatån vore av en betydande mäktighet. Att sälja delar av densamma
vore att avstå från en synnerligen god inkomstkälla. Att åsen innehölle väldiga
gruslager kunde lätt bedömas därav, att nära asens fot mindre grustag upptagits
utan att urlager påträffats, oaktat groparna grävts minst två meter
djupa. Såsom exempel på grusets värde på platsen kunde anföras, att fran ett
mindre grustag på angränsande mark hade sålts grus för ett pris av 50 öre per
enbetslass örn cirka 4 hl., d. v. s. för mer än 1 krona per kbm. Den ringa förekomsten
av gott väggrus i trakten gjorde också, att möjlighet till grustäkt vöre
synnerligen eftertraktad av alla, som bodde invid asen, ty det läge i öppen dag,
att här funnes goda affärer att göra, ilin j
En försäljning av områdena nr 4 a, 5 a, 6 a samt 10 a och b skulle mea
största sannolikhet hava den påföljden, att dessa områden förr eller senare
antingen såldes till vägstyrelsen eller också att grustäkt öppnades därstädes av
köparna själva. Meningen med en försäljning syntes ändock vara, att köparna
lämnades tillfälle att utvidga sitt jordbruk. . . ,
Enligt domäntjänstemannens förmenande borde kronan behålla i sin ägo den
stora grustillgången å övningsplatsen och icke genom slumpförsäljning låta
vare sig vägstyrelsen eller enskilda bliva ägare till större eller mindre delar
därav, vilka, förutom sitt ekonomiska värde, vore oundgängligen nödvändiga att
disponera för militära ändamål.
Det syntes slutligen domäntjänstemannen, att markkommitterade icke anfort
något som helst skäl för att tilldela arrendatorerna större områden än de av
dem nu brukade. I de allra flesta fall läge den huvudsakligaste delen av arrendatorernas
jordegendom utanför kronans område, och de hade där nödiga betesmarker.
I detta senare hänseende funnes således icke heller någon anledning
till utökning.
I utlåtande den 1 februari 1930 åberopade armé för valt nino ens fortifikatiomdepartement,
vad domäntjänstemannen yttrat, samt meddelade, att, sedan departementet
från vederbörande spekulanter låtit införskaffa skriftliga besked,
huruvida de vore villiga att till de i värderingsinstrumentet av den 14 januari
1930 upptagna priser, i den mån dessa överstege de av markkommitterade föreslagna,
inköpa sådana lotter, vilkas försäljning kunde komma i fråga, flertalet
anbudsgivare hade godtagit de högre priserna. Härjämte anförde departementet
i huvudsak följande.
ö Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Beträffande lotten nr 1 tillstyrkte departementet, att densamma försåldes
mi Johän Holstedt för 8 öre per kvadratmeter. Däremot avstyrktes försäljning:
ay lotten nr l a. Försäljning av lotten nr 2 till Emil Olsson för det av honom
damera erbjudna priset, 7 öre per kvadratmeter (mot av markkommitterade
loresiagna 5 öre), tillstyrktes, varemot departementet icke kunde förorda försäljning
av lotten nr 2 a. I fråga örn lotten nr 3 hade departementet intet att
erinra mot att densamma försåldes till Leonard Johansson-Eld för av honom
nu godteget pris av 8 öre per kvadratmeter (mot av kommitterade ifrågasatta
a ore). h försäljning av lotten nr 4 till J. A. Wadman till av honom godkänt
pris av 8 öre per kvadratmeter (kommitterade hade förordat 5 öre) tillstyrktes.
äremot mäste departementet på av regementschefen och domäntjänstemannen
a beropade skäl motsätta sig en försäljning av lotterna nr 4 a, 5, 5 a, 6 och 6 a.
1 fråga om lotten nr 7 a hade departementet intet att invända mot att densamma
avyttrades till Edvin Johansson till ett av honom antaget pris av 6 öre per
vadratmetcr (mot av kommitterade åsätta 8 öre). Vidkommande lotterna nr
< b 7 c och t d hade Johansson befunnits icke villig betala högre priser än de
av kommitterade föreslagna, vilka visat sig vara alltför låga. Detta gällde särskilt
lotten nr 7 d en mosse örn cirka 30 hektar, vars södra hälft, lägenheten
Klappmossen, ar 1883 inköpts för 1,246 kronor 96 öre, vilket motsvarade mer
an lyra gånger det värde, vartill kommitterade föreslagit försäljning. Området
nr <d användes fortfarande för militära övningar. Med hänsyn härtill och då
anledning icke förefunnes till antagande, att detsamma skulle kunna för närvarande
försäljas till sitt fulla värde, borde enligt fortifikationsdepartementets
förmenande Dagan om försäljning därav förfalla. Då lotterna nr 7 b och 7 e
v°re belägna helt inom lotten nr 7 d:s gränser, borde en försäljning av desamma
uppenbarligen icke ske annat än i samband med försäljning av lotten nr 7 d.
Departementet hade hos kommerskollegium påkallat undersökning genom
statens torvingenjör av lotten nr 7 d.
Med stöd av det anförda avstyrkte departementet således försäljning av lotterna
nr 7 b 7<; och 7 d. Även avstyrktes, på grund av vad regementschefen
anfort, försäljning av lotterna nr 8 och 8 a.
Angående lotten nr 9 hade anbud förelegat från Emanuel Mattsson och Johanna
Mathilda Ekström. Mattsson hade emellertid förklarat sig icke villig
erlägga det pris av 8 öre per kvadratmeter (motsvarande för hela lotten 50
kronor), som vid värderingen den 14 januari 1930 åsatts lotten. Däremot hade
Johanna Mathilda Ekström anmält sig villig inköpa denna för nämnda pris.
ä regementschefen vitsordat, att densamma kunde utan större olägenhet för
kronan avyttras, funné departementet sig kunna tillstyrka lottens försäljning
lil Johanna Mathilda Ekström för det sålunda av henne erbjudna priset av
8 öre per kvadratmeter.
Vidkommande försäljningen av lotterna nr 10, 10 a och 10 b hade departementet
ansett densamma i och för sig betänklig med hänsyn till det av markkommitterade
föreslagna^servitutet, att för flygning hinderlig bebyggelse därå
icke linge förekomma. Departementet hade nämligen befarat, att denna servitutsbestammelse
skulle kunna i fråga örn tillämpningen vålla tvistigheter mellan
kronan och köparen Då nu därtill den av kommitterade tilltänkte köparen
Emanuel Lindell förklarat sig icke vara villig att betala det vid värderingen
den .14 januari 1930 åsätta priset, syntes frågan örn ifrågavarande lotters avyttring
böra förfalla.
.. Xf d angmge det område örn cirka två hektar, som föreslagits skola försäljas
tilf Inlands bräkne härads väghållningsdistrikt, finge fortifikationsdepartementet,
nied åberopande av de utav domäntjänstemannen anförda skäl, avstyrka
iorsaljnmgen i fråga.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
I anslutning härtill hemställde fortifikationsdepartementet, att Kungl. Maj:t
måtte utverka riksdagens medgivande,
att av de å den i ärendet åberopade kartan angivna lotterna följande finge
försäljas till nedannämnda köpare eller deras rättsinnehavare, nämligen lotten
nr 1 till Johan Hofstedt för 8 öre per kvadratmeter, lotten nr 2 till Emil Olsson
för 7 öre per kvadratmeter, lotten nr 3 till Leonard Johansson-Eld för 8 öre
per kvadratmeter, lotten nr 4 till J, A. Wadman för 8 öre per kvadratmeter,
lotten nr 7 a till Edvin Johansson för 6 öre per kvadratmeter och lotten nr 9
till Johanna Mathilda Ekström för 8 öre per kvadratmeter,
att vid lotternas avstyckning i avseende å desammas gränser, sådana dessa
funnes å ovannämnda karta angivna, finge vidtagas de mindre jämkningar, som
kunde befinnas lämpliga,
att köparna ensamma skulle gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader,
att, där i särskilt fall köpare sådant begärde och synnerliga skäl därtill vore,
försäljningsmyndigheten ägde medgiva köpeskillingens gäldande genom avbetalningar
under högst tre år från tillträdesdagen, på villkor, att köparen för
oguldna belopp ställde säkerhet, som av myndigheten godkändes, ävensom därå
erlade ränta efter fem procent örn året, samt
att inflytande försäljningsmedel, i den mån de icke erfordrades till täckande
av genom försäljningarna uppkommande kostnader, skulle tillföras lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit för avlåtande av proposition till
riksdagen anförde föredragande departementschefen, bland annat, att av vad i
ämnet förekommit framginge, att huvuddelen av övningsplatsen Backamo behövde
disponeras för militära ändamål, nämligen såväl för att tillgodose behovet
av flygfält för flygvapnets räkning som för bedrivandet av vissa övningar med
Bohusläns regemente. Departementschefen förklarade sig därför icke kunna
tillstyrka försäljning av i övningsfältet ingående mark under annan förutsättning,
än att detta läte sig göra utan försämring av fältets användbarhet för
övningsändamål. Vid prövning av markkommitterades i ärendet framställda
försäljningsförslag hade departementschefen kommit till samma uppfattning
som arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Departementschefen ansåge
sålunda, att försäljningen under förhandenvarande förhållanden borde begränsas
till att avse de å den i ärendet åberopade, av A. Busck år 1889 upprättade
kartan med nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 utmärkta ägolotterna och att köpeskillingarna
borde bestämmas i överensstämmelse med det vid värderingsförrättningen den
14 januari 1930 varje särskild ägolott åsätta värdet per kvadratmeter, vilket, i
de fall detsamma överstege vad markkommitterade föreslagit, blivit av vederbörande
spekulant godtaget.
Departementschefen meddelade därjämte, att fortifikationsdepartementet i
skrivelse till Kungl. Majit den 6 februari 1930 framlagt resultatet av den utav
departementet hos kommerskollegium begärda undersökningen av lotten nr 7 d
samt upplyste, att av vid skrivelsen fogat, av torvingenjören Gustav Th.
1930 års
riksdag.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Sjögren upprättat instrument över värderingen inhämtades, att — oavsett
markvärdet för mossbottnen — torven å området värderats till 5,405 kronor.
I samband med prövningen av propositionen upptog riksdagen till behandling
två i ämnet inom riksdagen väckta motioner.
I den ena motionen (II: 410) hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att
de å den av A. Busck år 1889 upprättade, kartan över Backamo med nr 1, 2,
3, 4, 5, 6, 6 a, 7 a, 8, 8 a, 9 och 10 betecknade ägolotterna måtte försäljas till
de priser, som av lantförsvarets markkommitterade föreslagits, samt under de
villkor i övrigt, som angivits av arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
ävensom att ett område örn cirka två hektar, till sitt läge ungefärligen angivet å
berörda karta, måtte försäljas såsom grustag till Inlands Fräkne härads väghållningsdistrikt
mot en köpeskilling beräknad efter 3,000 kronor per hektar
samt på av lantförsvarets markkommitterade föreslagna villkor. Även i den
andra motionen (II: 416) hemställdes örn försäljning av grustag till väghållningsdistriktet.
Det i förstnämnda motion framställda yrkandet innebar alltså, bland annat,
att — förutom de i propositionen nr 129 till försäljning föreslagna ägolotterna
nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 — jämväl ägolotterna nr 5, 6, 6 a, 8, 8 a och
10 skulle avyttras. Som skäl härför anförde motionären, att dessa senare ägolotter
utgjorde bebyggda lägenheter, delar av eller lämpliga utvidgningar av
sådana eller bestode av åkermark, som av innehavarna med möda uppodlats av
den magra hedmarken. Det syntes motionären, som örn de invändningar, de
militära myndigheterna andragit mot att dessa lotter försåldes, vore mindre
vägande. I fråga örn ägolotterna nr 5, 6 och 6 a hade nämligen anförts, att
dessa på ett naturligt sätt hörde samman med den terräng, som under övningarna
användes. Detta skäl syntes intetsägande, då militära övningar numera
sällan förekomme å Backamo och områdena utgjordes av åker eller hustomt
samt erforderlig utvidgning därav. Därest områdena förbleve i kronans ägo
samt utarrenderades, torde de ej heller få användas såsom utgångspunkt för
militära övningar, och det kunde aldrig vara meningen att nu åter lägga områdena
för fäfot. I fråga om ägolotterna nr 8 och 8 a hade det angivits, att
dessa ofördelaktigt inkräktade på lägerområdet och en lämplig uppställningsplats,
men förefölle det motionären besynnerligt, att det under den tid regementet
varit förlagt till övningsplatsen kunnat tillåtas, att byggnader då uppförts
och att området fått inhägnas. Beträffande ägolotten nr 10 framhölls, att
denna inginge i en inhägnad tomt och hade inkräktat samt komme att inkräkta
på övningsplatsens bredd, vare sig den bleve försåld eller ej.
Såsom inledningsvis nämnts, vann propositionen icke riksdagens godkännande.
I sin skrivelse nr 149 anförde riksdagen, att riksdagen, som icke
känt sig övertygad örn behovet av att reservera mark å Backamo för truppövningsplats
och flygfält, ansett, att frågan örn den omfattning, i vilken markförsäljning
vid Backamo borde äga rum, borde göras till föremål för förnyat
övervägande av Kungl. Majit. Dock hade riksdagen, i anslutning till vad som
11
Kungl. Majus proposition nr 69.
motionsvis yrkats, ansett Kungl. Maj:t böra bemyndigas att med Inlands
Fräkne härads väghållningsdistrikt träffa avtal örn försäljning av det i motionerna
omförmälda grustag efter ett pris av 3,000 kronor per hektar. Riksdagen
framhöll vidare, att det torde vara önskvärt, att det undersöktes, huruvida icke
grustillgångarna i.övrigt vid Backamo borde bibehållas i statens hand. Även
frågan om priset å övriga till försäljning avsedda områden å Backamo syntes
riksdagen böra underkastas ytterligare utredning. Några svårigheter för innehavare
av lägenheter å Backamo syntes icke behöva uppstå genom ett uppskov
med försäljningen, då riksdagen ansåge sig kunna förutsätta, att lägenhetsinnehavarna
finge bibehålla nu gällande upplåtelsevillkor oförändrade samt
att resultatet av den föreslagna nya utredningen kunde föreläggas 1931 års
riksdag.
Genom beslut den 9 maj 1930 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens utredning,
fortifikationsdepartement att till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande
försäljning till Inlands Fräkne härads väghållningsdistrikt av det i riksdagens
omförmälda beslut avsedda området av Backamo. Härjämte anbefallde Kungl.
Majit fortifikationsdepartementet att, med beaktande av vad riksdagen i sin
förenämnda skrivelse anfört, i samråd med flygstyrelsen verkställa ny utredning
beträffande dispositionen av övningsplatsen i övrigt samt att till Kungl.
Majit inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.
Sedan fortifikationsdepartementet i skrivelse till Kungl. Majit den 30 juli
1930 meddelat, att departementet för fullgörande av berörda uppdrag, i vad
avsåge det till försäljning till väghållningsdistriktet ifrågasatta området, låtit
genom distriktslantmätaren B. H. Lundholms försorg utstaka och kartlägga
detsamma, bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 29 augusti samma år
fortifikationsdepartementet att till väghållningsdistriktet försälja ifrågavarande
område örn cirka två hektar, sådant området angivits å den av Lundholm upprättade
kartan, mot en köpeskilling av 3,000 kronor per hektar och på villkor
i övrigt, att väghållningsdistriktet vidkändes samtliga kostnader för områdets
avstyckning och för lagfart därå.
I den inledningsvis omnämnda skrivelsen av den 17 december 1930 har
arméförvaltningens fortifikationsdepartement därefter framlagt resultatet av
utredningsuppdraget i dess återstående del. Departementet har därvid anfört
i huvudsak följande.
Försäljningen av grustaget vore numera verkställd.
Beträffande dispositionen av övningsplatsen i övrigt hade riksdagen uttalat,
att riksdagen icke känt sig övertygad om behovet av att reservera mark å
Backamo för truppövningsplats och flygfält, vilket föranlett fortifikationsdepartementet
att infordra yttranden från flygstyrelsen, inspektören för infanteriet
och chefen för generalstaben.
I skrivelse den 16 juni 1930 hade flygstyrelsen, bland annat, framhållit, att
det vore ett angeläget försvarsintresse, att det ifrågasatta flygfältet å Backamo
snarast möjligt komme till stånd.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Inspektören för infanteriet hade i ett den 6 juni 1930 dagtecknat yttrande
anfört, att Bohusläns regementes övningsfält vid Uddevalla vore på grund av
sin ringa utsträckning och terrängens beskaffenhet i flera avseenden otillfredsställande.
Det erbjöde få möjligheter till omväxling, och övningar i större förband
än kompani kunde endast med svårighet komma till utförande. På grund
härav hade också regementet, alltsedan detsamma förflyttats till Uddevalla,
ärligen under kortare perioder begagnat det närbelägna Backamo såsom övningsterräng,
särskilt i fråga örn tillämpningsövningar i bataljons- och regementsförband
samt fältskjutningar, för vilka senare området kring den gamla skjutbanan
erbjöde lämplig terräng. Infanteriinspektören ansåge sålunda det vara
av största betydelse, att Backamo fortfarande kunde stå till regementets förfogande
såsom övningsområde. Men för att dess värde med hänsyn härtill icke
skulle försämras vore det av vikt, att vid en förestående försäljning av inom
området befintliga ägolotter inga andra avyttrades än sådana, mot vilkas försäljning
regementschefen i yttrande till fortifikationsdepartementet, intaget i
förenämnda proposition, icke haft något att erinra.
Chefen för generalstaben hade i ett den 1 juli 1930 avgivet utlåtande till en
början erinrat, hurusom vederbörlig truppförbandsmyndighet, med arméfördelningschefens
instämmande, bland annat, framhållit, att exercisfältet vid Uddevalla
och övningsterrängen däromkring mindre väl ägnade sig för regementets
tillämpningsövningar. Sådan lämplig terräng funnes däremot vid Backamo,
varför också regementets övningar vid upprepade tillfällen varje år förlädes
dit. Övningsplatsen vid Backamo ägde på grund därav allt fortfarande betydelse
för regementets övningar, framför allt för dess fältmässiga utbildning.
Då övningsplatsen således vore av synnerligt värde för regementets utbildning,
borde densamma icke — åtminstone icke i nämnvärd mån — minskas, enär
övningsmöjligheterna därigenom i motsvarande grad bomme att beskäras. Med
understrykande av vad vederbörlig truppförbandsmyndighet sålunda anfört beträffande
Backamos betydelse för regementets fältmässiga utbildning finge
generalstabschefen ytterligare framhålla, att enligt senast fastställda utbildningsföreskrifter
för infanteriet skulle från och med utbildningsåret 1930/1931
särskild vikt läggas vid utbildning i bataljonsförband, vilken utbildning borde
avslutas med en kortare fälttjänstövning i samma förband. Vunna erfarenheter
gåve vid handen, att tillfälle till utbildning i bataljonsförband endast med svårighet
kunde beredas å övningsfältet vid Uddevalla. Sådan utbildning kunde
däremot med fördel anordnas vid Backamo. På grund härav och med hänsyn
till de begränsade anslagen gjorde sig bibehållandet av Backamo såsom övningsplats
för regementet numera gällande med ökad styrka. Generalstabschefen
kunde därför icke biträda, att i övningsfältet vid Backamo ingående mark avyttrades
annat än i den omfattning, som tillstyrkts av chefen för Bohusläns
regemente i avgivet yttrande över markkommitterades förslag.
Av de sålunda infordrade yttrandena framginge, dels att Backamos bibehållande
såsom övningsplats för Bohusläns regemente numera gjorde sig gällande
med ökad styrka, dels ock att anordnande av ett flygfält å Backamo utgjorde
ett angeläget försvarsintresse. Med hänsyn härtill syntes en försäljning
av övningsplatsen icke kunna ifrågakomma i vidare mån, än att övningsplatsens
fulla användbarhet för nyssberörda ändamål alltjämt säkerställdes. Grustillgångarna,
med undantag av vad som försålts till ovannämnda väghållningsdistrikt,
komme då också att bibehållas i statens hand, varom riksdagen i sin
ovanberörda skrivelse gjort ett uttalande.
I sin skrivelse den 16 juni 1930 hade flygstyrelsen, vid det förhållandet att
det av markkommitterade såsom flygfält ifrågasatta området alltjämt vore
erforderligt för Bohusläns regemente, frånträtt sin tidigare uttalade önskan,
att ifrågavarande område överflyttades till flygstyrelsens förvaltning, samt
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
med biträdande av fortifikationsdepartementets uppfattning, att flygstyrelsens
intresse att få begagna området såsom flygplats på annat lämpligt sätt kunde
tillgodoses, föreslagit, att särskilt avtal upprättades mellan fortifikationsdepartementet
och flygstyrelsen angående områdets disponerande såsom flygplats.
Beträffande frågan, huruvida någon ytterligare försäljning lämpligen kunde
äga rum, hade den nuvarande chefen för Bohusläns regemente i skrivelse den
20 november 1930 anfört, att ehuru regementschefen fullt delade sm. företrädares
uppfattning därom, att övningsplatsen Backamo borde i allt väsentligt
bibehållas under kronan såsom erforderlig för regementets utbildning i omväxlande
terräng och att de markområden, som eventuellt komme att försäljas
i utkanterna av den gamla övningsplatsen, fördenskull borde inskränkas till de
minsta möjliga och försäljning endast komma i fråga i de fall, där verkligen
sociala skäl talade därför, ansåge regementschefen, att frågan örn en eventuell
försäljning av områdena nr 5 och 6 enligt den av lantförsvarets markkommitterade
och i propositionen till 1930 års riksdag åberopade kartan numera kommit
i ett i någon mån förändrat läge i och med den av riksdagen beslutade försäljningen
av en två hektar stor grustäkt. Med hänsyn till möjligheterna att utnyttja
terrängen för övningar kunde de båda områdena nr 5 och 6 anses hora
ihop med det till grustäkt avyttrade markområdet, och i övrigt vöre de bada
odlade det förra till åker, det senare till trädgård och dessutom bebyggt. JSI sigon
större olägenhet syntes därför icke uppstå, därest områdena komme att
f örsälj äs
Med hänsyn till riksdagens i dess ovan berörda skrivelse gjorda uttalande,
att priset å andra till försäljning avsedda områden å Backamo än grustaget
borde underkastas ytterligare utredning, hade fortifikationsdepartementet låtit
genom regementschefens försorg verkställa en ny saluvärdering av ifrågavarande
områden. Denna värdering, som utförts av distriktslantmätare!! B. fl.
Lundholm och jägmästaren Nils Björkman och som omfattat jämväl ovannämnda
marklotterna nr 5 och 6, hade givit det resultat, som framginge av vid
skrivelsen fogade två den 7 november 1930 dagtecknade protokoll med därtill
hörande jämförelsetabell, den sistnämnda utvisande — dock ej i fråga örn lotterna
nr 5 och 6 — de nu åsätta värdenas förhållande till dels de av markkommitterade
föreslagna och dels de av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930
på fortifikationsdepartementets förslag förordade försäljningsvärdena.
Sagda handlingar hänförde sig till förut berörda av Lundholm upprättade
karta, vilken i fråga örn beteckningen av respektive marklotter överensstämde
med den av lantförsvarets markkommitterade oell i propositionen nr 129/1930
åberopade kartan.
Regementschefen hade i skrivelse den 17 november 1930 framhållit, att vid
bedömandet av de sist åsätta värdena borde beaktas, att gränserna för områdena
något justerats med hänsyn till lämpligheten ur lantmäterisynpunkt Dd en
blivande avstyckning.
I vissa fall, nämligen beträffande lotterna nr 1, 4, 5, 6 och 9, hade den
senast skedda värderingen givit till resultat något förhöjda totalvärden i förhållande
till de av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930 respektive, i fråga
örn lotterna nr 5 och (i, av lantförsvarets markkommitterade föreslagna försäljningsprisen.
De sålunda förhöjda värdena hade av vederbörande spekulanter
godtagits. Den största divergensen förefunnes i fråga om lotten nr 5, som
värderats till 456 kronor mot av markkommitterade föreslagna 190 kronor. I
övrigt vore höjningarna så obetydliga, att försäljningspriset för vederbörande
lott i dess helhet icke i något fall syntes komma att med mer än cirka 30 kronor
överstiga vederbörande av Kungl. Majit i propositionen nr 129/1930 föreslagna
pris.
I en del fall hade vid den senaste värderingen föreslagits reduceringar av
14
Kungl. Majus proposition nr 69.
tidigare åsätta försäljningsvärden. Den största reduceringen hade ägt rum beträffande
lotten nr 7 a, där värdet, oaktat lotten utökats från 16,800 till 20,120
kvadratmeter, sänkts från av Kungl. Majit föreslagna 1,008 kronor till 726
kronor 80 öre. Övriga reduceringar vore däremot mycket obetydliga.
Arméförvaltningens domäntjänsteman hade i avgivet utlåtande tillstyrkt försäljning
av samtliga de i propositionen nr 129/1930 föreslagna lotterna nr 1,
2, 3, 4, 7 a och 9 ävensom av lotterna nr 5 och 6. Beträffande priset hade han förordat,
att den sist verkställda värderingen lades till grund, dock icke i de fall,
där sänkning skett i förhållande till propositionens värden, enär vederbörande
spekulanter tidigare godtagit sistnämnda värden.
Fortifikationsdepartementet ansåge på av regementschefen angivna skäl och
i likhet med domäntjänstemannen, att försäljning kunde äga rum, förutom av
lotterna nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9, jämväl av lotterna nr 5 och 6, samt delade även
domäntjänstemannens åsikt beträffande försäljningspriserna. Alldeles oavsett,
huruvida den till grund för 1930 års proposition liggande värderingen eller den
senast företagna finge anses äga sakligt företräde, ansåge fortifikationsdepartementet
nämligen, att någon reducering av prisen icke borde äga rum i de fall,
där vederbörande spekulant tidigare frivilligt godtagit en högre värderingsgrund
än den vid den senaste värderingsförrättningen tillämpade.
Av skäl, som framginge av propositionen nr 129/1930 och av här ovan intagna
utlåtanden från vederbörande myndigheter, ansåge departementet vidare,
att någon försäljning icke för närvarande borde äga rum av mark, tillhörande
Backamo, i vidare mån än nyss nämnts. Beträffande olika med försäljningen
sammanhängande spörsmål finge departementet hänvisa till sitt i nämnda proposition
intagna, den 1 februari 1930 dagtecknade utlåtande.
Med åberopande av det anförda har fortifikationsdepartementet hemställt,
att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande,
att av de å den av distriktslantmätaren Lundholm år 1930 upprättade kartan
över Backamo — vilken i fråga om beteckningar överensstämde med den i propositionen
nr 129/1930 åberopade äldre kartan — angivna lotterna följande finge försäljas
till nedannämnda köpare eller deras rättsinnehavare, nämligen lotten nr 1
(cirka 480 kvadratmeter) till Johan Hofstedt för 12 öre per kvadratmeter, lotten
nr 2 (cirka 6,000 kvadratmeter) till Emil Olsson för 7 öre per kvadratmeter,
lotten nr 3 (cirka 1,800 kvadratmeter) till L. Johansson-Eld för 8 öre per
kvadratmeter, lotten nr 4 (cirka 630 kvadratmeter) till J. A. Wadman för
8 öre per kvadratmeter, lotten nr 5 (cirka 3,800 kvadratmeter) till C. Andersson
för 12 öre per kvadratmeter, lotten nr 6 (cirka 1,450 kvadratmeter) till
Ingegerd Johansson för 12 öre per kvadratmeter, lotten nr 7 a (cirka 20,120
kvadratmeter) till Edvin Johansson för 6 öre per kvadratmeter och lotten
nr 9 (cirka 830 kvadratmeter) till Johanna Matilda Ekström för 8 öre per
kvadratmeter,
att vid lotternas avstyckning i avseende å desammas gränser, sådana dessa
funnes å ovannämnda karta angivna, finge vidtagas de mindre jämkningar, som
kunde befinnas lämpliga,
att köparna ensamma skulle gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader.
att, där i särskilt fall köpare sådant begärde samt synnerliga skäl därtill
vore, försäljningsmyndigheten ägde medgiva köpeskillingens gäldande genom
avbetalningar under högst tre år från tillträdesdagen, på villkor, att köparen
15
Kungl. Majus proposition nr 6!).
för oguldna belopp ställde säkerhet, som av myndigheten, godkändes, ävensom
därå erlade ränta efter fem procent örn året, samt
att inflytande försäljningsmedel, i den mån de icke erfordrades till täckande
av genom försäljningen eller densamma förberedande åtgärder uppkomna kostnader,
skulle tillföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har av Backamo övningsplats
redan försålts ett område örn cirka två hektar.
Vid övervägande av frågan örn ytterligare försäljningar har jag ansett mig
böra utgå ifrån, att kronan icke bör avhända sig mark, beträffande vilken det
icke med visshet kan överblickas, huruvida den erfordras för statliga ändamål.
Då enligt min mening tillräcklig utredning nu ej föreligger rörande behovet av
mark å Backamo för flygfältsändamål, har jag kommit till den uppfattningen,
att det för närvarande ej bör ifrågasättas att försälja i övningsplatsen ingående
mark i sådan utsträckning, att därigenom ett eventuellt utnyttjande av övningsplatsen
för nyss angivet ändamål skulle kunna äventyras. Vidare lärer
Backamo, såsom av myndigheterna framhållits, alltjämt erfordras för vissa av
Bohusläns regementes övningar. Visserligen har i årets statsverksylroposition
(fjärde huvudtiteln, punkten 64) framställts förslag örn inköp av ett markområde
vid Uddevalla för utvidgning av regementets därvarande övningsfält,
men förvärvet av den obetydliga areal — cirka 2 hektar — detta förslag avser,
torde icke komma att i stort sett medföra minskat behov av mark för regementets
övningar å Backamo. Huvuddelen av Backamo synes mig alltså tillsvidare
böra bibehållas i kronans ägo.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartements förslag i ämnet innebär, som
nämnt, att ägolotterna nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 a och 9 skola försäljas med de ungefärliga,
i förhållande till i propositionen nr 129/1930 avsedda sträckningar
något justerade gränser, som angivas å den i ärendet åberopade, av distriktslantmätaren
B. H. Lundholm år 1930 upprättade kartan. Mot försäljning av
ifrågavarande ägolotter har jag icke något att erinra. På de skäl, som anförts
uti den i ämnet vid 1930 års riksdag väckta motionen II: 410, anser jag, att
även ägolotterna nr 8 och 8 a samt nr 10 utan större olägenhet kunna avyttras.
Dessa lotter torde härvid böra avgränsas i ungefärlig överensstämmelse med
vad å den utav distriktslantmätaren Lundholm upprättade kartan angives.
I likhet med fortifikationsdepartementet anser jag, att ägolotterna nr 4 a,
5 a, 6 a, 10 a och 10 b ävensom lotterna nr 7 b, 7 c och 7 d — beträffande vilka
lantförsvarets markkommitterade ursprungligen ifrågasatt försäljning — ej nu
böra avhändas kronan. Enligt av arméförvaltningens domäntjänsteman lämnad
uppgift innehålla nämligen lotterna nr 4 a, 5 a, 6 a samt 10 a och 10 b god tillgång
på grus. Lotten nr 7 d, inom vars gränser lotterna nr 7 b och 7 c äro belägna,
disponeras av Bohusläns regemente såsom fältskjutningsterräng; för
övrigt föreligger ej något tillfredsställande anbud för en försäljning av dessa
lotter.
Departements
chefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
I överensstämmelse med den uppfattning, varåt fortifikationsdepartementet
givit uttryck, anser jag, att försäljningspriserna böra bestämmas med ledning
av förefintliga anbud, varvid i de fall, där olika anbud avgivits av vederbörande
spekulant, det för kronan förmånligaste bör läggas till grund för prisets
fastställande. Beträffande lotten nr 10 föreligger nu ej något anbud; priset för
denna lott torde emellertid böra bestämmas till 8 öre per kvadratmeter eller det
belopp, vartill lotten uppskattats vid värderingen den 14 januari 1930. För försäljningarna
torde därjämte böra uppställas såsom villkor, att köparna skola bestrida
avstycknings- och lagfartskostnaderna för de förvärvade områdena. Vid
lotternas avstyckning torde i avseende å desammas gränser, sådana dessa finnas
angivna å förenämnda av B. H. Lundholm upprättade karta, få vidtagas de
mindre jämkningar, som kunna befinnas lämpliga. I fråga örn likviderandet
av köpeskillingarna har jag icke något att erinra mot fortifikationsdepartementets
härutinnan framställda förslag.
De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
På grund av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att de i Backamo övningsplats ingående ägolotter, vilkas försäljning av mig
förordats, må avyttras till det pris och på de villkor i övrigt, som i det föregående
angivits, samt
att inflytande köpeskillingar må, sedan försäljningskostnaderna avdragits,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regénten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson-Ärje.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.