Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring
i avseende å löneställning och antal m. m.
beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
given Stockholms slott den 6 februari
1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel,
statsråden Gaede, von Stockenstköm, Stadenee, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Jeppsson anmäler vissa till Kungl. Majits
prövning föreliggande framställningar, avseende förändring i lönegradsplacering
eller i det fastställda antalet av vissa ordinarie befattningar m. m. vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, samt
anför därvid följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 56 haft. (Nr 66.) 134 31 1
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Postverket.
a^en^sekr/ ^ skrivelse den 10 oktober 1930 har generalpoststyrelsen gjort framställning
terar- i fråga om uppfattning i högre lönegrad av sekreterarbefattningen å styrelbefattning.
sens andra byrå.
Av de åtta sekreterarbefattningarna hos generalpoststyrelsen äro sex hänförda
till 26:e lönegraden, medan de två återstående äro placerade i 24:e
lönegraden. Sistnämnda tva befattningar äro tilldelade s tyr (il sens första
och andra byråer. Generalpoststyrelsen har nu föreslagit, att sekreterarbefattningen
å andra byrån måtte höjas till 26:e lönegraden.
Beträffande den behandling, som tidigare ägnats frågan örn placering i
lönegrad av ifrågavarande sekreterarbefattning, har styrelsen till en början
erinrat örn följande:
Hedan i skrivelse den 22 oktober 1919 föreslog generalpoststyrelsen
uppflyttning av bland annat sekreterartjänsten å styrelsens andra byrå från
dåvarande 15:e, motsvarande nuvarande 24:e, till 17:e eller nuvarande 27:e
lönegraden. Betta förslag blev ej då upptaget till prövning, enär det ansågs
riktigast att avvakta resultatet av en i utsikt ställd mera vittomfattande utredning
i ärendet. Genom remiss den 9 oktober 1924 anbefallde Kungl.
a.i''f generalpoststyrelsen att avgiva yttrande över ett av kommunikationsverkens
lönenämnd framställt förslag örn uppflyttning i högre lönegrad av
vissa befattningar tillhörande dåvarande 15:e lönegraden. I sitt i anledning
härav den 4 november 1924 avgivna utlåtande hade styrelsen föreslagit även
sekreterare än sten a andra byrån till uppflyttning i lönegrad, elium den ei
av lönenämnden ifrågasatts till uppflyttning. Kungl. Maj:t fann sig emellertid
icke böra gå utöver lönenämndens förslag i fråga örn uppflyttning av tjänstervid
postverket (proposition nr 2 till 1925 års riksdag).
I samband med den omorganisation av generalpoststyrelsen, som vidtogs
från och med den 1 juli 1927, ifrågasatte emellertid styrelsen icke uppflyttning
i lönegrad av sekreteraren å andra byrån. Anledningen härtill var den,
att styrelsen ville avvakta verkningarna av omorganisationen, vilken i särskilt
hög grad berörde just andra byrån.
Styl elsen framlialler härefter, att arbetsfördelningen mellan styrelsens
byråer och inom andra byrån efter omorganisationen numera stabiliserats
samt att till följd av den alltjämt fortgående ökningen av göromålen å sistnämnda
byrå arbetsbördan för dess sekreterare i avsevärd grad ökats.
I fråga örn sekreterarens arbetsuppgifter m. m. har styrelsen anfört i huvudsak
följande:
En stor del av de till andra byråns handläggning hörande ärenden, som
äro av viktigare beskaffenhet och större omfattning — såsom generalpoststyrelsens
kapitalökningsförslag och förslag i fråga örn disposition av medel
ur postverkets förnyelsefond, stämpelmedelsberäkningar, understöds- och
andra ärenden, som skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt allmänna
kamerala frågor i övrigt av större vikt och betydelse — gå genom byråns
kansli. Eör detta är sekreteraren föreståndare. Hedan i denna sin egenskap
har sekreteraren sig förelagda arbetsuppgifter av den beskaffenhet, att krav
på särskilda kvalifikationer måste ställas på honom.
Förutom de egentliga kansligöromålen åvila sekreteraren ett stort antal
uppgifter av självständig natur, bland annat,
3
Kungl. Majus proposition nr 66.
att handhava och ansvara för garantiförbindelser rörande entreprenadarbeten
och leveranser för postverkets räkning,
att vårda och ansvara för brandförsäkringshandlingarna rörande sådana
fastigheter, för vilkas uppförande postverket lämnat tjänstemän lån (s. k.
bostadslån) av särskilt för .ändamålet anvisat anslag, samt tillse, att nämnda
handlingar städse bibehållas vid gällande kraft och att försäkringarna äro
tagna till belopp, som kunna anses motsvara byggnadernas fulla värde,
att (tillsammans med chefen för fjärde byrån) vårda och ansvara för dels
obligationer och andra värdehandlingar, tillhörande postverkets pensionsfond
och understödskassor, dels ock säkerheter för utlämnade bostadslån åt posttjänstemän,
att (tillsammans med förste intendenten) vårda och ansvara för postverkets
reservförråd av frankotecken,
att övervaka redovisningen av medel, som inflyta genom försäljning av
frimärken medelst automater i Stockholm,
att inventera postverkets huvudförråd av frankotecken m. m. samt huvudförrådet
av statsstämplar vid utgången av varje kalenderkvartal,
att (utan föredragning) meddela beslut i fråga örn sättet för utbetalning
av ålderdomsunderstöd, livräntor m. m.
Till allt detta kommer den betydande föredragningsskyldighet i styrelsen
med ledamotsansvar, som är ålagd sekreteraren. Antalet mål, föredragna av
andra byråns sekreterare, uppgingo
under år 1927 till 365
» :> 1928 » 413
» » 1929 » 449.
Den sålunda framträdande ökningen i sekreterarens föredragningsskyldighet
är icke beroende av nytillkomna ärendesgrupper utan får anses hava
sin grund i den allmänna stegringen av poströrelsen, vilken stegring föranleder
en intensifiering av arbetet på alla områden av styrelsens verksamhet.
Det är därför att vänta, att denna ökning kommer att fortfara. Till
jämförelse må nämnas, att under år 1929 sekreteraren å första byråns personalavdelning
haft att föredraga 175 och sekreteraren för utrikesärenden å
tredje byrån 386 ärenden.
Sekreterarens å andra byrån föredragningsskyldighet omfattar ärenden
angående:
ålderdomsunderstöd åt f. d. poststationsföreståndare, lantbrevbärare och
lådbrevbärare samt gratifikationer åt f. d. poststationsföreståndare,
sjukvård (ersättning för sjukhus- och specialistvård, undergående av badeller
massagebehandling på postverkets bekostnad, bekostande av kirurgiska
lemmar, bandage m. m.),
ersättning för flyttningskostnader,
tjänstgöringstraktamenten,
rese- och traktamentsersättningar i tvistiga fall,
avgifter för begagnande av amerikanska fack samt
postverkets telefonabonnemang.
En stor del av dessa ärenden är av ömtålig natur, och avgörandena kunna
ofta få vittgående konsekvenser, särskilt i understöds-, sjukvårds- och traktamentsfrågor.
Sekreterarens föredragning måste sålunda anses vara av lika
ansvarsfull beskaffenhet som den övriga sekreterare å kansliavdelningarna
åliggande föredragningen. Ett ytterligare belägg härför torde det förhållandet
utgöra, att av de under år 1929 utav sekreteraren föredragna 449 ärendena
ett ej ringa antal varit av den betydelse, att de icke ansetts böra föredragas
i byråväg, d. v. s. inför generaldirektören i närvaro av endast chefen å byrån,
utan i generalpoststyrelsen i plenum. Den sekreterarbefattning, varom här
4
Dopartements
chefen.
Återbesättande
av en byrådirektörsbefattning:
m. m.
Kungl. Majus proposition nr 66.
är fråga, måste därför i avseende å föredragningsskyldigliet anses fullt ut
upptyUa de villköl'', som av Kungl. Maj:t och riksdagen ansetts böra uppstallas
för befattningars hänförande till 26:e lönegraden.
Den nuvarande innehavaren av omhandlade sekreterartjänst är filosofie
doktor samt har avlagt kansliexamen.
I ett den 30 oktober 1930 i ärendet avgivet utlåtande har komniunikationsverkens
lönenämnd anfört följande:
Av framställningen framgår, att innehavaren av sekreterarbefattningen å
generalpoststyrelsens andra byrå i sådan egenskap har att taga befattning med
bereda ^ för postverket betydelsefulla ärenden av ekonomisk innebörd.
Härutöfver åvilar denne befattningshavare en hel del tjänsteuppgifter av
mera självständig karaktär, varjämte han har sig ålagd en betydande föredragnmgsskyldigket
hos styrelsen med ledamots ansvar. Vad särskilt omfatt“mSen
av denna föredragningsskyldigliet angår, utvisa de av styrelsen anförda
siffrorna över av honom föredragna ärenden, att densamma avsevärt
okats under den tid som förflutit efter 1927 års omorganisation.
Vad generalpoststyrelsen i förevarande ärende anfört synes nämnden sålunda
giva vid handen, att ifrågavarande sekreterare numera torde med avseende
å arbetsuppgifter och tjänsteansvar få anses jämställd med de sekreterare
lios sagda styrelse, som redan för närvarande äro hänförda till
U>:e lönegraden. Nämnden har därför ansett sig böra tillstyrka bifall till
styrelsens förslag, att sekreterarbefattningen å dess andra byrå uppflyttas
fran 24:e till 26:e lönegraden. " “
Ay generalpoststyrelsens utredning synes framgå, att arbetsuppgifterna
för sekreteraren a styrelsens andra byrå såväl till art som omfattning kunna
full* jämföras med vad som åligger de sekreterare hos styrelsen, vilka redan
äro placerade i 26:e lönegraden. Även enligt min mening är därför en uppflyttning
av ifrågavarande sekreterarbefattning till sistnämnda lönegrad motiverad.
Jag får sålunda tillstyrka, att befattningen från och med den 1 juli
1931 hänföres till 26:e lönegraden.
I detta sammanhang torde jag få beröra frågan örn återbesättande och
definitiv placering av en ordinarie byrådirektörsbefattning samt i samband
därmed indragandet av en sekreterartjänst hos generalpoststyrelsen.
Härvid \ ill jag till en början i korthet redogöra för frågans tidigare behandling
i samband med 1927 års riksdags beslut rörande omorganisation
av generalpoststyrelsen.
Enligt det av styrelsen den 18 oktober 1926 uppgjorda omorganisationsförslaget,
vilket låg till grund för Kungl. Maj:ts till 1927 års riksdag avlåtna
proposition (nr 208) i ämnet, skulle den å styrelsens andra byrå placerade
byrådirektörsbefattningen — vars arbetsuppgifter, huvudsakligen ärenden
angående räkenskajisväsendet m. m., komme att övertagas av fjärde
byrån överflyttas till första byrån, där innehavaren av befattningen skulle
handlägga och föredraga trafikärendena. I sammanhang därmed skulle den dittills
för dessa ärenden avsedda sekreterareänsten i 26:e lönegraden indragas.
Överflyttningen av byrådirektörsbefattningen till första byrån skulle emellertid
icke äga rum omedelbart i samband med omorganisationens genom
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
förande, utan så länge den dåvarande chefen för fjärde byrån kvarstode i
tjänst skulle befattningen övergångsvis vara överflyttad till sistnämnda byrå
och innehavaren därvid fortfarande förestå räkenskapsväsendet. Under tiden
för övergångsanordningen — vilken skulle upphöra under år 1930, då nyssnämnde
byråchef inträdde i pensionsåldern — skulle i stället för sekreterarbefattningen
å första byråns trafikavdelning få uppehållas en tillfällig byrådirektörsbefattning.
Vid behandlingen av omorganisationsförslaget anförde föredragande departementschefen
i nu förevarande fråga, bland annat, att en något bättre
löneställning syntes böra beredas sekreteraren å trafikavdelningen. Då byrådirektörsbefattningen
å andra byrån enligt förslaget övergångsvis intill år
1930 skulle disponeras å fjärde byrån och då den av generalpoststyrelsen
förordade handläggningen av trafikärendena syntes tills vidare böra anordnas
såsom ett försök, kunde därvid lämpligen förfaras så, att sekreteraren a
trafikavdelningen förordnades att tills vidare i egenskap av byrådirektör
handlägga trafikärendena, varvid sekreterarbefattningen icke skulle uppehållas.
Därest riksdagen icke uttalade erinran mot den sålunda förordade
anordningen, komme departementschefen att framdeles föreslå Kungl. Majit
att fatta beslut i enlighet därmed.
I sin skrivelse i ämnet (nr 178) anförde riksdagen, bland annat, att riksdagen
ansett sig kunna godtaga den föreslagna anordningen med byrådirektörsbefattningens
överflyttande från generalpoststyrelsens andra till dess
första byrå endast under förutsättning, att byrådirektören å första byrån,
såsom ock i propositionen förutsatts, tillsattes allenast försöksvis på förordnande.
I enlighet med förslag av generalpoststyrelsen förordnade Kungl. Majit
sedermera sekreteraren för trafikärenden å generalpoststyrelsens första byrå
att tills vidare under en tid av högst tre år, räknat fran och med den 1
juli 1927, i egenskap av byrådirektör handlägga sådana trafikärenden, som
icke sammanhängde med personalärenden. Samtidigt föreskrevs, att den
förordnades ordinarie tjänst under tiden icke skulle uppehållas.
I skrivelse den 15 april 1930 gjorde generalpoststyrelsen framställning örn
ett definitivt ordnande av organisationen för handläggningen av trafikärendena.
Styrelsen erinrade därvid, att förenämnde byråchef å styrelsens fjärde
byrå den 4 april 1930 beviljats avsked, varefter övergångsanordningen med
en byrådirektörsbefattning för handläggning å denna byrå av ärenden angående
räkenskapsväsen m. m. komme att upphöra, ävensom att sistnämnda
befattning genom innehavarens utnämning till byråchef den 11 april 1930
blivit vakant. Styrelsen föreslog, att den ledigblivna byrådirektörsbefattningen
måtte återbesättas och placeras å första byrån i och för föredragning
av trafikärendena, i samband varmed en sekreterarbefattning i 26.e
lönegraden borde indragas. Tinder framliallande att de skäl, som tidigare
anförts till stöd för att inordna föredraganden av trafikärenden i byrådirektörsgrad,
ägde giltighet, anförde styrelsen beträffande de arbetsuppgifter,
som tillkomme denne tjänsteman, bland annat följande:
6
Kungl. Majlis proposition nr 66.
Till denne föredragandes arbetsområde höra ärenden angående postföring
med järnväg, sjöledes och å landsväg samt ärenden angående poststationer.
Ärendena angående jarnvagsbefordringen avse ersättning till järnvägarna för
postbefordrmgen, anskaffande av postvagnar, deras reparationer och underst1’
jamvagsbefordrmgens ordnande medelst postkupéer eller med andra
betordnngssatt. tidtabellernas uppgörande lii. m. I fråga örn postbefordrmgen
sjöledes tillkommer det nämnde föredragande att handlägga bland annat
ärenden angående ordnande av postbefordrmgen å de linjer, som stå i förbindelse
med utlandet, såsom frågor örn ersättning, örn särskilda sjöpostexpeditioner
m. m. Ärendena angående postföringen å landsväg utgöra en
mycket betydande del av trafikavdelningens arbetsområde. Antalet landsvagsposthnjer
uppgår för närvarande till närmare 3,700, av vilket antal örno,
000 utgöra lantbrevbäringslinjer. Då postbefordringen numera börjar
att alltmer besorjas med motorfordon, medför detta i stor utsträckning en
omläggning av det gamla linjenätet för postbefordrmgen å landsväg, vilket
?V 11]Y S!B “-3 betydande arbetsuppgifter. Till föredragandens arbetsomracle
hor jamval handläggningen av ärendena angående den av postverket
bedrivna diligenstrafiken. Antalet linjer, å vilka postverket uppehåller dili
genstiafik med befordran av post och passagerare, uppgår till 25 stycken
med en sammanlagd längd av 3,100 km. De ärenden, som beröra poststationerna,
avse huvudsakligen inrättande, flyttning eller indragning av sådana
postanstalter, frågor örn poststationsföreståndarnas anställnings- och avlömngsvillkor
m. m. Antalet poststationer uppgår för närvarande till omkring
3,o00.
Ridare framhöll styrelsen, att anordningen nied en byrådirektör såsom
föredragande för trafikärendena nu varit prövad under längre tid och givit
till resultat, att befattningen icke kunde utan allvarliga olägenheter undvaras.
I detta sammanhang tilläde styrelsen:
~\r del1 tillförordnade byrådirektören handläggas och föredragas numera
samtliga de trafikärenden, som icke sammanhänga med personalärenden
Åtskilliga trafikarenden, vilka tidigare föredragits av chefen för första byrån
hava salunda nu överflyttats till byrådirektören. Härigenom har vunnits en
lättnad i byråchefens mycket stora arbetsbörda, och det har blivit honom
möjligt att mer odelat ägna sig åt uppgiften såsom föredragande i personalPå
grund av det omfattande och ansvarsfulla arbete, som åvilar föredra
gauden för trafikärendena och då i styrelsens år 1926 uppgjorda organisationsforslag,
i vad angår trafikärendena, ingår en byrådirektörsbefattning för
handläggning av dessa ärenden, finner styrelsen angeläget, att denne föredragande
nu gives en definitiv placering i byrådirektörs grad. Styrelsen
''1; betta sammanhang framhålla, att vad organisatlonsförslaget innefattade
beträffande trafikärendenas behandling blivit i huvudsak genomfört och att
därigenom åstadkommits den förenkling av dessa ärendens behandling med
därav följande personalbesparing, som därmed åsyftades. Sedan den hos
styrelsen befintliga ordinarie byrådirektörsbefattningen nu blivit vakant, kan
detta önskemål tillgodoses genom sistnämnda befattnings överflyttning till
forsta byrån varvid den sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, vilken icke
uppelicuhts efter tillkomsten av den tillförordnade byrådirektörsbefattningen
skulle indragas. ’
Styrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att den
ledigbin na ordinarie byrådirektörsbefattningen hos styrelsen måtte över
-
Kungl. Majus proposition nr 66.
flyttas till första byrån samt att antalet sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden
måtte minskas med en.
I liäröver den 13 maj 1930 avgivet utlåtande anförde kommunikationsverkens
lönenämnd, att trafikärendenas vikt och omfattning numera finge
anses motivera ett utbyte av den å trafikavdelningen placerade sekreterarbefattningen
mot en byrådirektörstjänst. Lönenämnden hade därför icke
ansett sig böra framställa någon erinran mot en sådan åtgärd. Enär 192 i
års riksdag emellertid ansett sig kunna godtaga den då föreslagna anordningen
med byrådirektörsbefattningens överflyttande från andra till första
byrån endast under förutsättning att byrådirektören å första byrån tillsattes
allenast försöksvis på förordnande, ansåge lönenämnden frågan örn den
ledigblivna byrådirektörsbefattningens bibehållande och definitiva placering
å första byråns trafikavdelning icke böra avgöras utan riksdagens hörande.
Lönenämnden förordade därför, att proposition i ämnet måtte avlåtas till
riksdagen. Då detta med hänsyn till den långt framskridna riksdagstiden
icke syntes kunna ske förrän till 1931 års riksdag, framlade lönenämnden
förslag örn att den vakanta byrådirektörsbefattningen till den 1 juli 1931
måtte tillsättas allenast på förordnande, med placering å första byråns trafikavdelning,
samtidigt som den dittillsvarande tillfälliga byrådirektörstjänsten
å nämnda avdelning borde indragas, varjämte sekreterartjänsten å avdelningen
under tiden för förordnandet icke borde uppehållas.
Genom brev den 23 maj 1930 meddelade Kungl. Maj:t för tiden intill den
1 juli 1931 beslut i anslutning till vad lönenämnden föreslagit samt förklarade,
att beslut i fråga örn återbesättande med ordinarie innehavare av
den ledigblivna byrådirektörsbefattningen framdeles komme att meddelas.
Det av generalpoststyrelsen år 1926 framlagda och av statsmakterna i
huvudsak godkända förslaget till omorganisation av styrelsen innebar i häi
förevarande hänseende, såsom tidigare omnämnts, att byrådirektörsbefattningen
å andra byrån skulle — sedan vissa av då föreliggande förhållanden
betingade övergångsanordningar icke längre erfordrades — överflyttas till
första byrån i och för handläggning av trafikärendena samt att den dittillsvarande
sekreterarbefattningen för dessa ärenden å sistnämnda byrå skulle
indragas. Vid förslagets behandling ansågs emellertid lämpligt att, innan
definitivt beslut i berörda hänseenden fattades, den tilltänkta anordningen
för trafikärendenas beredning och avgörande under någon tid försöksvis
prövades.
Anordningen med en tillfälligt förordnad byrådirektör såsom föiedragande
för trafikärendena å första byrån har nu varit prövad alltsedan den
1 juli 1927. Erfarenheterna under den gångna tiden synas hava visat, att
en dylik befattning med hänsyn till det omfattande och betydelsefulla albete,
som åvilar föredraganden av dessa ärenden, icke kan utan allvarliga
olägenheter för posttjänsten undvaras. På grund härav torde en definitiv
placering av befattningen i fråga i byrådirektörsgrad nu böra äga rum. Se
-
Departements
chefen.
Indragning
av en
telegrafdirektörstjänst.
ö Kungl. Majus proposition nr 66.
dan^ den å generalpoststyrelsens stat upptagna, under de senaste åren å fjärde
byrån disponerade ordinarie byrådirektörsbefattningen nu blivit vakant, erfordras
härför blott att sistnämnda befattning återbesattes med ordinarie
innehavare och överflyttas till första byrån. Därest riksdagen härutinnan
icke uttalar erinran, hav jag för avsikt att tillstyrka Kungl. Majit att i sådant
hänseende meddela beslut, att tillämpas från och med den 1 juli 1931.
Samtidigt torde den sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, som efter tillkomsten
av den tillfälliga byrådirektörsbefattningen icke uppehållits, böra
indragas.
Vid bifall till vad jag förut tillstyrkt beträffande sekreterarbefattningen
a generalpoststyrelsens andra byrå skulle^ antalet sekreterartjänster i 26:e
lönegraden vid postverket ökas med en. Å andra sidan skulle vid indragning
av sekreterarbefattningen å första byrån antalet sekreterartjänster i
nämnda lönegrad minskas med en. Antalet av dessa befattningar skulle
alltså liksom nu komma att utgöra 6. Däremot skulle vid bifall till mitt
förslag angående sekreterarbefattningen å andra byrån antalet sekreterartjänster
i 24:e lönegraden minskas från 2 till 1.
Telegrafverket.
I skrivelse den 16 september 1930 har telegrafstyrelsen gjort framställning
örn indragning, nyinrättande och ändring i lönegradsplacering av vissa
befattningar vid såväl styrelsen som lokalförvaltningarna.
Såsom min företrädare i ämbetet till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 7 februari 1930 (proposition nr 83) erinrat, har beträffande
telegrafverket — i motsats till vad fallet är med de övriga kommunikationsverken
någon allmän granskning av personalorganisationen
icke ägt rum i samband med det under de senare åren bedrivna besparingsarbetet.
På sätt i nyssnämnda sammanhang jämväl omförmäldes, har avsikten
varit att sådan översyn skulle göras som led i det ekonomiseringsarbete,
vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1928 företagits
inom olika grenar av statsförvaltningen. En dylik granskning har ännu icke
kunnat ske. Erforderlig uppmärksamhet torde komma att ägnas hithörande
förhållanden vid det fortsatta besparingsarbete, som med nya utgångspunkter
nu bedrives. Emellertid har jag, i likhet med vad som ansågs vara fallet
med vissa vid 1930 års riksdag beslutade förändringar i telegrafverkets personaloiganisation,
funnit flertalet av de nu föreslagna ändringarna härutinnan,
i vad . de avse nya tjänster eller beredande av förbättrad löneställning för
befintliga tjänster, vara väsentligen betingade av den starka utveckling, som
verkets rörelse under den senaste tiden undergått. Med hänsyn härtill hallag
ansett dessa ändringar icke lämpligen böra anstå. Jag upptager därför
i ett sammanhang de nu föreliggande förslagen till behandling.
Till en början har telegrafstyrelsen upptagit frågan örn utbytande av en
telegrafdirektörstjänst (30:e lönegraden) mot en telegrafkommissarietjänst
av ldass 1 A (26:e lönegraden).
9
Kungl. Majus proposition nr 66.
Vid den av 1926 års riksdag genomförda omklassificeringen av telegrafverkets
stationer förutsattes, att telegrafstationen i Sundsvall skulle efter
den dåvarande telegrafdirektörens avgång nedflyttas till klass 1 A. I samband
därmed bestiimdes, att en av telegrafkommissariebefattningarna av klass 1 A
skulle hållas obesatt, så länge nyssnämnde telegrafdirektör kvarstode i tjänst.
I sin förenämnda skrivelse Ilar telegrafstyrelsen anmält, att innehavaren
av telegrafdirektörsbefattningen i Sundsvall beviljats avsked med pension
från och med den 1 november 1930, i anledning varav befattningen kunde
indragas, medan däremot nyssnämnda hittills obesatta telegrafkommissarietjänst
komme att tagas i anspråk.
I anledning av vad sålunda förekommit och i enlighet med vad år 1926
förutsattes, torde antalet telegrafdirektörsbefattningar nu böra minskas från
4 till 3.
Framställning har vidare gjorts örn inrättande av två nya byråingen jörstjänster
(26:e lönegraden), avsedda för den under styrelsens linjebyrå lydande
provningsanstalten. Härom anför telegrafstyrelsen:
Den inom styrelsens linjebyrå anordnade provningsanstalten bär till uppgift
att utföra granskning av inköpta materialier för att pröva att de hålla
de i inköpskontrakten angivna fordringarna, att verkställa de tekniskt vetenskapliga
undersökningarna vid införandet av nya materialier och konstruktioner
samt att närmast följa den vetenskapliga utvecklingen å telefonväsendets
område. Till utförande av dessa arbetsuppgifter finnas å anstalten en
byrådirektör, som tillika är anstaltens föreståndare, och en byråingenjör,
som har till huvudsaklig uppgift att ansvara för alla kemiska och metallurgiska
undersökningar, vilka förekomma vid anstalten. Den övriga personalen
utgöres av yngre ingenjörer, vilka efter viss utbildningstjänstgöring
å anstalten efter hand beordras till tjänstgöring å distrikten. Det är nämligen
för verket fördelaktigt med en cirkulation i syfte att låta ingenjörerna,
innan de bliva ordinarie linjeingenjörer å distrikten, tjänstgöra å, bland
andra avdelningar, jämväl provningsanstalten. Dylik cirkulationstjänstgöring
har i stor omfattning ägt rum.
Tvenne grupper av provningsanstaltens ärenden, vilka närmare beskrivas
i det följande, äro dock av sådan natur, att deras överflyttning från tid till
annan i nya händer ej utan olägenhet kan äga rum.
Den ena gruppen utgöres av nyssnämnda ärenden rörande granskning av
till telegrafverket levererade materialier, vilka i och med verkets allmänna
utveckling ständigt ökats.
Först efter lång tids arbete med dylik granskning erliålles tillräckligt ingående
kännedom örn den mångfald olika effekter, som skola undersökas,
och täta ombyten på platsen bliva givetvis till skada för det konsekventa
handläggandet av till denna grupp hörande ärenden.
Den andra gruppen av ärenden, som numera fått en betydande omfattning,
äro de, som avse det ömsesidiga förhållandet mellan starkströms- och
svagströmsledningar. Detta förhållande är betingat av telefonnätets ökade
omfattning och i ännu högre grad av den enorma utveckling av ledningar
för elektrisk kraftöverföring, som ägt rum under det sista årtiondet. Handläggningen
av dessa ärenden innefattar undersökningar vid de olika anläggningarna
jämte ett djupgående teoretiskt studium av de komplicerade problem,
som uppstå vid ärendenas behandling. För att härvid nå bästa möj
-
Departements
chefen.
Två nya
byråingenjörstjänster.
Departements
chefen.
Två nya
linjeingenjörstjänster.
10 Kungl. Majus proposition nr 66.
liga resultat erfordras speciell inriktning på ifrågavarande problem. I den
män starkströms- och svagström sanläggningarna mer och mer utvecklas och
kompliceras samt avstånden mellan de olika näten av utrymmesskäl alltmera
minskas, måste allt större krav på duglighet och omdöme ställas på den befattningshavare,
som har att lösa å detta område förekommande arbetsuppgifter.
Med den omfattning nämnda grupper av ärenden numera erhållit och
med hänsyn till den ökning av anstaltens göromål i övrigt, som under senare
år ägt rum, är det ej längre möjligt för anstaltens föreståndare att personligen
utföra eller ens i detalj följa handläggningen av leveranskontrollärendena
och ärendena rörande förhållandet mellan starkströms- och svagströmsledningar.
Dessa ärenden hava därför sedan en följd av år under föreståndarens
överinseende handlagts av två befattningshavare i ingenjörsassistents
grad.
Det är, såsom torde framgå av det redan anförda, av synnerlig vikt,
att innehavarna av dessa båda befattningar besitta stor insikt och erfarenhet
i de frågor, de lia att handlägga, samt att handläggningen sker med
största möjliga säkerhet och konsekvens. Då nuvarande innehavarna av befattningarna
besitta sådana kvalifikationer och då — såsom likaledes framgår
av det anförda — det icke skulle vara till gagn för telegrafverket, örn
ae för att vinna den befordran, till vilken de stå i tur, måste söka sig ut
till befattningar å distrikten, böra de inom provningsanstalten beredas den
tjänsteställning, som de skulle kunna erhålla vid distrikten och som svarar
mot deras ansvarsfulla och kvalificerade arbete. Telegrafstyrelsen finner
sig därför böra föreslå, att å provningsanstalten inrättas två nya byråingenjörstjänster.
I ett i ärendet den 16 december 1930 avgivet utlåtande har Tcommunifcationsverkens
lönenämnd i förevarande hänseende anfört följande:
Aven enligt nämndens mening är det av stor betydelse för telegrafverket,
vilket för sin fortsatta utveckling har att söka bringa en mångfald tekniska
problem till lösning, att äga tillgång till kompetenta, för hithörande arbeten
utbildade och särskilt kvalificerade befattningshavare. Med hänsyn härtill
och då det, enligt vad för nämnden blivit upplyst, icke i längden ar möjligt
att för de speciella och i mångt och mycket vetenskapligt betonade arbetsuppgifter,
som åvila provningsanstalten, därstädes kvarhålla lämpliga och
dugande arbetskrafter, titan att möjlighet till befordran kan dem beredas
inom rimlig tid, finner sig nämnden icke böra framställa någon erinran mot
telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag.
Jag delar telegrafstyrelsens uppfattning, att det med hänsyn till den
speciella naturen av de göromål, örn vilka här är fråga, måste anses önskvärt
att undvika alltför täta ombyten på de för dessa göromål avsedda befattningarna.
På grund härav och med stöd av vad den förebragta utredningen
i övrigt ådagalagt tillstyrker jag styrelsens förslag örn inrättande
för ifrågavarande ändamål av två nya byråingenjörstjänster.
Telegrafstyrelsen har härefter framlagt förslag örn inrättande av två nya
linjeingenjörstjänster (26:e lönegraden).
Den ena av dessa tjänster är avsedd att tagas i anspråk för föreståndaren
för ett inom Norrköpings sektion avdelat underhållsområde,
vilket område skulle ombildas till egen sektion. Örn behovet av ifrågavarande
befattning yttrar telegrafstyrelsen:
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Anläggnings- oell underhållsarbetena inom den sektion av III:e linjedistriktet,
som utgöres av underhållsområdena Nässjö, Eksjö, Hultsfred,
Gamleby, Mjölby, Mönsterås, Oskarshamn, Tranås, Vetlanda och Västervik,
handhavas alltsedan den 1 oktober 1926 av en befattningshavare i ingenjörsassistents
grad såsom föreståndare för sektionen och med placeringsort
i Nässjö.
Arbetet å nu ifrågavarande sektion har under de senare åren blivit av
alltmer omfattande och krävande natur. Till belysande härav må anföras,
att inom sektionen för närvarande finnas sammanlagt 12,288 telefonapparater
och 171 växelstationer. Stolplinjernas totala längd inom sektionen uppgår
till 1,703 km. och uppbär sammanlagt 3,540 km. telegrafiedningar, 7,288 km.
riksledningar och 3,271 km. landsledningar. När rikskabeln Stockholm—
Nässjö—Malmö år 1931 ‘blir färdigbyggd, kommer ifrågavarande sektionsföreståndarbefattnings
vikt och betydelse att i icke ringa mån stegras. Överdragsstationerna
i Mjölby och Nässjö ligga nämligen inom sektionen och
icke mindre än 119.1 km. av kabeln höra till densamma. Den pågående livliga
utvecklingen av telefonnätet samt nedläggningen, antagligen redan år
1931, av en planerad rikskabel mellan Nässjö och Jönköping komma än
ytterligare att öka de krav, som måste ställas på innehavaren av förevarande
befattning.
Med hänsyn till de ansvarsfulla och kvalificerade arbetsuppgifter, som
alltså numera åligga ifrågavarande sektions föreståndare, har telegrafstyrelsen
ansett nödvändigt, att -— i likhet med vad förhållandet är beträffande övriga
linjesektioner vid telegrafverket — såsom föreståndare för sektionen placeras
en befattningshavare med linjeingenjörs tjänsteställning.
Beträffande behovet av den andra linjeingenjörstjänsten, vars innehavare
skulle placeras såsom föreståndare för radioexpeditionen i Göteborg,
anför telegrafstyrelsen:
Då uthyrningen av fartygsradiostationer i Sverige år 1919 lades i telegrafverkets
händer, inrättades i Göteborg en under styrelsens radiobyrå
lydande radioexpedition, vars arbetsuppgift är att ombesörja nyinstallering
av fartygsstationer ävensom att utföra alla underhålls- och reparationsarbeten
av stationer å fartyg, som anlöpa hamnar i västra Sverige m. m.
Föreståndaren för radioexpeditionen har att övervaka ifrågavarande arbetens
utförande samt att för telegrafverkets räkning underhandla med vederbörande
rederier, ett arbete, som kräver stora kvalifikationer hos vederbörande.
Med hänsyn härtill blev föreståndaren för radioexpeditionen tilldelad
linjeingenjörs tjänsteställning.
Nämnda linjeingenjör förflyttades emellertid år 1922 till radiobyrån, där
krav städse föreligger på tekniskt fullskolad personal.
Till föreståndare för radioexpeditionen överflyttades samtidigt en å radiobyråns
fartygsavdelning tjänstgörande biträdande ingenjör, vilken sedermera
befordrats till ingenjörsassistent. Denna tjänsteman var för befattningen
särskilt lämplig, då han från sin föregående tjänstgöring blivit fullt insatt i
de arbeten, som väntade honom på den nya placeringsorten. Som han
emellertid då var relativt ung och endast under kortare tid varit i telegrafverkets
tjänst, ansåg sig styrelsen kunna med hans vidare befordran låta anstå
någon tid.
Antalet uthyrda fartygsradiostationer har med åren väsentligen ökats; vid
slutet av år 1919 var .detsamma 72 och är för närvarande 320. Underliållsocli
reparationsarbetet har därigenom tilltagit avsevärt, speciellt med hänsyn
till den omfattande modernisering av de äldre stationerna, som utvecklingen
nödvändiggjort. Dessa omständigheter hava skärpt kravet på en återgång
Departements
chefen.
Två nya
sekreterartjänster.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
till _ den tidigare anordningen med en linjeingenjör såsom föreståndare för
radioexpeditionen, och då den nuvarande föreståndaren under den gångna
tiden skött sin befattning på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, anser styrelsen
det även rättvist, att lian nu beredes tillfälle att erhålla linjeingenjörs
tjänsteställning.
Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang — såsom också tidigare vid
olika tillfällen skett — framhållit, att arbetskraft med den teoretiska utbildning
och den praktiska erfarenhet, som aspiranterna till ifrågavarande tjänster
liksom till de förut avhandlade byråingenjörstjänsterna vunnit, vore mycket
eftersökt av den enskilda telefon- och radioindustrien, vilken kunde bjuda
bättre löneförmåner än vad telegrafverket vore i stånd till.
I sitt förenämnda utlåtande har lönenämnden beträffande den förstnämnda
av förevarande tjänster yttrat, att nämnden i betraktande av vad telegrafstyrelsen
anfört rörande telegraf- och telefonnätets omfattning inom ifrågavarande
område ansett denna nya befattning vara väl motiverad. Beträffande den
linjeingenjörsbefattning, vars innehavare skulle placeras såsom föreståndare
för radioexpeditionen i Göteborg, bär lönenämnden med hänsyn till att en
befattningshavare i linjeingenjörs grad tidigare varit tilldelad nämnda radioexpedition
och att, sedan omförmälda befattningshavare förflyttats därifrån,
arbetet därstädes alltjämt ökats, funnit goda. skäl föreligga, att jämväl denna
föreståndare erhåller linjeingenjörs tjänsteställning.
Även jag har funnit den av telegrafstyrelsen på denna punkt förebragta
utredningen innefatta goda skäl för bifall till styrelsens förslag, vilket jag
alltså vill biträda.
Telegrafstyrelsen har vidare hemställt örn inrättande av två nya sekreterartjänster
inom styrelsen.
Den ena av dessa tjänster avses för linjebyrån. Beträffande denna befattning
innehåller styrelsens framställning följande:
Å linjebyrån inrättades den 1 januari 1918 en byråtjänstemannabefattning
av andra lönegraden å ordinarie stat. Innehavaren av denna tjänst hade att
i huvudsak handhava arkivgöromål samt att föra å byrån förekommande
liggare och förteckningar, som krävdes för arbetet på byrån.
vid ikraftträdandet från och med den 1 juli 1920 av nu gällande avlöningsreglemente
bibehölls befattningen utan ändring i tjänsteställning men namnändrades
till aktuarie.
Den kraftiga utveckling, som under det sista decenniet oavbrutet pågått
inom telegrafverket, har nödvändiggjort en förändrad arbetsfördelning å byrån.
Sålunda har bland annat innehavaren av nämnda aktuarietjänst under de
senare åren anförtrotts göromål av mera självständig och krävande natur,
under det att hans tidigare åligganden överflyttats på andra befattningshavare.
På grund av den avsevärda arbetsmängden på byrån är denna uppdelad
på följande större avdelningar, nämligen förvaltnings- och byggnadsavdelningen,
konstruktionsavdelningen, stationsavdelningen och provningsanstalten
samt ett byggnadskontor för rikskabelarbetena. Å sistnämnda fyra avdelningar
och kontor finnes icke någon tjänsteman i sekreterar- eller notariegrad
utan huvudsakligen rent teknisk personal, vilken specialiserat sig på
13
Kungl. Majus proposition nr 66.
verkets olika tekniska grenar. Till förvaltnings- och byggnadsavdelningen,
där aktuarie^ ansten är placerad, ingå för behandling i sista hand alla ärenden
från de övriga avdelningarna, vilka kräva beslut av styrelsen.
Arbetsbördan å förvaltnings- och byggnadsavdelningen, den centrala delen
av byrån, har givetvis tillväxt i samma män som verket utvecklats, vilket
haft till följd att byråchefen icke själv kan bereda förekommande ärenden i
samma omfattning, som tidigare skett. En avlastning har måst äga rum,
därvid åt innehavaren av aktuarie^ änsten uppdragits att mera självständigt
avgöra flertalet hyresfrågor och avtal angående takfästen, fördelningsskåp
m. m. ävensom att för slutlig behandling bereda ett flertal ärenden, som
tidigare påvilat byråchefen personligen. Detta har kunnat ske så mycket
hellre, som aktuarien under en lång följd av år förskaffat sig en ingående
kännedom örn verket och dess olika avdelningars funktioner.
Sekreterargöromålen på byrån, vilka på grund av telegrafverkets förberörda
allmänna utveckling blivit allt mera omfattande, hava sedan flera år
tillbaka måst uppdelas på tvenne tjänstemän, av vilka den ene, den nuvarande
sekreteraren på byrån, huvudsakligen handlägger juridiska och
personalärenden, under det att den andre, aktuarien, handlägger ärenden
rörande nybyggnad och underhåll av telefonanläggningar, fastighetsärenden
samt hyresfrågor. Aktuarien har således på sin lott ett stort arbetsområde.
Yad särskilt nybyggnads- och underhållsfrågorna beträffar, kräves för deras
handläggning en ingående kännedom örn distriktens organisation och arbetsförhållanden.
Ifråga örn fastighetsärendenas omfattning vill styrelsen hänvisa
till, att värdet utav de telegrafverkets fastigheter, som sortera under byrån,
den 1 januari 1930 uppgick till 33,109,706 kronor, vartill komma pensionsfondens
fastigheter, vilka förvaltas av styrelsen, med ett värde av 6,811,364
kronor vid samma tidpunkt. Yad slutligen hyresfrågorna beträffar, äro dessa
stadda i ständig ökning och kräva av dess handhafvare en grundlig och omfattande
kännedom örn hyresförhållandena i allmänhet. Till belysande av omfattningen
av sistnämnda ärenden må anföras, att antalet lokaler, som för
närvarande förhyras av telegrafverket, uppgår till omkring 1,200 och de av
verket uthyrda till omkring 1,000.
Med hänsyn till de synnerligen omfattande och viktiga arbetsuppgifter,
som åligga innehavaren av berörda aktuarietjänst, har styrelsen ansett det
rättvist och skäligt, att hans tjänsteställning höjes från aktuarie till sekreterare
i 24:e lönegraden.
Den andra av de ifrågasatta sekreterarbefattningarna skulle disponeras av
trafikbyrån. Rörande behovet av denna tjänst anför telegrafstyrelsen:
Å trafikbyrån handläggas de egentliga trafikärendena närmast under byråchefen
av en sekreterare i 24:e lönegraden.
Med den fortgående utvecklingen å så gott som alla områden av verkets
rörelse och de därav följande kraven å ökad specialisering inom de skilda
grenarna av verksamheten har det visat sig olämpligt att hava hela komplexet
av trafiktekniska frågor på detta stadium koncentrerade på en hand. Undan
för undan hava därför måst från trafiksekreteraren bortflyttas grupper av ärenden,
och på detta sätt hava de med tjänsten förenade göromålen kommit att
uppdelas å två befattningar, båda ungefärligen likvärdiga och båda tagande
i anspråk sina innehavares hela tid och arbetskraft. Uppdelningen har skett
efter sådana linjer, att å den nuvarande sekreterarbefattningen bibehållits
alla ärenden, som röra telefontrafiken och åtgärder för dennas tillgodoseende,
Departements
chefen.
En ny överkontrollörsbefattnlng.
14 Kungl. Majus proposition nr 66.
medan å den nya befattningen, å vilken för närvarande en förste kontrollör
är placerad, koncentrerats dels alla ärenden angående abonnemangsrörelsen
och dels ärenden, som röra den in- och utländska telegraf trafiken. Beträffande
den förra av dessa sistnämnda ärendesgrupper må till belysande av
rörelsens omfattning allenast erinras, att i telegrafverkets nät numera äro
inkopplade väsentligt över en halv miljon abonnerade apparater samt att
den från telefonabonnemangsrörelsen härrörande inkomsten numera översbger
femtio miljoner kronor per år. Å telegrafens område pågår sedan
några år tillbaka ett djupgående omdaningsarbete, gående ut på att genom
införande i största möjliga omfattning av snabbare och mera arbetsbesparande
maskintelegrafsystem samt ändrad dirigeringsordning höja personalens arbetseffekt
och därigenom ernå ett mera tillfredsställande ekonomiskt resultat
av denna rörelse.
Då båda de befattningar, på vilka trafikärendena sålunda uppdelats, äro
av den art, att sekreterares tjänsteställning är för deni väl motiverad, hemställer
styrelsen, att i utbyte mot en förste kontrollörstjänst å styrelsens
trafikbyrå måtte inrättas en sekreterartjänst i 24:e lönegraden.
Lönenämnden har .i förevarande avseenden yttrat, att nämnden i betraktande
av vad styrelsen till motivering för sitt förslag anfört icke funnit anledning
till erinran mot förslaget.
Örn jag också måst ställa mig något tveksam i fråga örn lämpligheten av
att utan en .särskild omprövning av verkets organisation nu företaga den
uPpflyltning i lönehänseende av här avsedda administrativa befattningar,
som telegrafstyrelsens förslag åsyftar, har det dock synts mig icke kunna
bestridas, att en förbättrad löneställning för befattningarna i fråga kan anses
motiverad av de vidgade och mera ansvarsfulla uppgifter, som till följd av
den kraftiga utvecklingen av telegrafverkets rörelse måst påläggas deni. På
grund härav och då det av allt att döma torde vara att förvänta, att denna
utveckling ytterligare skall komma att fortgå, har jag funnit mig kunna biträda
styrelsens förslag.
Telegraf styrelsen har vidare gjort framställning örn tillskapande av en ny
överkontrollörstjänst (24:e lönegraden). Örn behovet av denna tjänst, som
avses för Stockholms telefonstations landsavdelning, anför styrelsen:
Stockholms telefonstation är organiserad å fyra särskilda avdelningar,
nämligen riksavdelningen, landsavdelningen, lokalavdelningen och rikstelefonbyrån.
Riksavdelningen förestås av en Överkontrollör (24:e lönegraden) samt
landsavdelningen och rikstelefonbyrån av vardera en förste kontrollör (22:a lönegraden).
Lokalavdelningen består av tre sektioner, envar omfattande ett
antal lokalstationer och underställd en förste kontrollör.
Landsavdelningen utgör ett från övriga trafik- och förvaltningsgrenar vid
stationen avgränsat område. Till denna avdelning höra förutom den i Stockholm
belägna landsstationen samtliga de inom Stockholms redovisningsområde
belägna växelstationerna, vilkas antal utgör 194. '' Emedan telefondirektören
i Stockholm samtidigt fungerar såsom trafikdirektör i fjärde
distriktet, handläggas därjämte å landsavdelningen de ärenden, som röra
trafiken vid den inom detta distrikt belägna centralstationen i Djursholm.
Stockholms växelstationer hade vid slutet av år 1929 tillhopa 28,213-abonnenter och Djursholms station 1,124. Totala antalet abonnenter vid de
15
Kungl. Majds proposition nr 66.
stationer, som sortera under Stockholms telefonstations landsavdelning, uppgick
sålunda till 29,337. Inkomsterna av telefonabonnemangen vid samma
stationer utgjorde år 1929 2,928,016 kronor.
Den vid Stockholms landsstation tjänstgörande övervaknings- och expeditionspersonalen
utgöres av 12 vaktföreståndare och 195 telefonister. Vid
växelstationerna äro anställda telefonister, kontraktsanställda växelstationsföreståndare
och telefonbiträden till ett antal av inalles 729 personer.
A Stockholms landsstation betjänas för närvarande icke mindre än 2,357
mellanortsledningar, och antalet å dessa ledningar expedierade samtal utgjorde
48,662,396 under år 1929.
Såsom chef närmast under telefondirektören för landsavdelningen med
dess till över 900 personer uppgående personal tjänstgör såsom nyss nämnts
en förste kontrollör. Med hänsyn till det ansvarsfulla och omfattande
arbete, som åligger nämnde befattningshavare, finner styrelsen det angeläget,
att tjänsten ifråga höjes till 24: e lönegraden med benämningen Överkontrollör.
Lönenämnden yttrar på denna punkt följande:
På telegrafstyrelsens av lönenämnden på sin tid tillstyrkta förslag uppflyttades
efter beslut av 1929 års riksdag den såsom föreståndare å riksavdelningen
av Stockholms telefonstation tjänstgörande förste kontrollören
från 22:a till 24:e lönegraden och erhöll samtidigt överkontrollörs tjänstegrad.
För närmare bedömande av ifrågavarande löneärende avlade nämnden
hösten 1928 besök å Stockholms telefonstation och hade därvid tillfälle att
genomgå jämväl stationens landsavdelning. På grund av vad nämnden därvid
inhämtade rörande förste kontrollörens å sistnämnda avdelning arbetsuppgifter
och då vissa av nämnden införskaffade statistiska uppgifter för
innevarande år beträffande denna avdelning utvisa, att densamma alltjämt
är stadd under rask utveckling, finner nämnden rättvist, att föreståndarna
för ifrågavarande båda avdelningar jämställas i lönehänseende och att sålunda
jämväl förste kontrollörsbefattningen å landsavdelningen förändras
till en överkontrollörstjänst. Nämnden får alltså tillstyrka den föreslagna
åtgärden.
I likhet med lönenämnden och på de skäl, som av nämnden andragits, Departementstillstyrker
jag telegrafstyrelsens förevarande förslag. chefen.
Ytterligare gör telegrafstyrelsen hemställan örn inrättande av en ny tele- En ny
grafkommissarietjänst av klass 1 B (24:e lönegraden). Härom anför styrel- ^missariesen:
tjänst
Under de senaste åren hava i besparingssyfte indragits ett tiotal telegraf- av klass 1 Boch
centraltelefonstationer, vilka med hänsyn till nätens utbyggnad och de
ändrade förhållanden, som inträtt genom trafikens omläggning, befunnits
icke längre vara behövliga såsom självständiga förvaltningscentra. Antalet
självständiga redovisningsområden har härigenom nedbragts till att för närvarande
utgöra 135. De indragna stationernas områden hava i regel odelat
införlivats med närgränsande större redovisningsområden. Härigenom hava i
vissa fall dessa sistnämnda områden så utökats, att en höjning i grad av
föreståndartjänsterna måste anses påkallad. Så är särskilt förhållandet beträffande
telegrafkommissarietjänsterna i Umeå och Sollefteå. Dessa stationers
områden, till vilka nyligen lagts Holmsunds respektive Barnsele förutvarande
redovisningsområden, hava genom dessa tillskott nått en storlek och betyden
-
Departements
chefen.
Inrättande
av en ny
befattningsgrupp.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
het, som gör en uppfattning i klass av föreståndartjänsterna väl motiverad.
Med tillämpning av de principer, som legat till grund för 1926 års klassificering
av telegrafstationerna, och med användande av de senaste tillgängliga
siffrorna hava uträknats poängtalen för de ifrågavarande stationerna. De därvid
erhållna poängtalen äro för Umeå 362 och för Sollefteå 311. Vid nu
gällande klassificering hava stationer med ett poängtal mellan 340 och 425
hänförts till klass 1 B och stationer med ett poängtal mellan 272 och 339 till
klass 2. Umeå och Sollefteå stationers nuvarande lägen på poängskalan
motivera sålunda väl deras placering i klass 1 B respektive klass 2.
Med hänsyn härtill föreslår styrelsen, att från och med den 1 juli 1931
Umeå station höjes från klass 2 till klass 1 B samt Sollefteå station från
klass 3 till klass 2.
Häröver har lönenämnden yttrat bland annat följande:
Enligt de av telegrafstyrelsen angivna, av styrelsen beräknade poängtalen
för telegrafstationerna i Umeå och Sollefteå skulle dessa stationer numera,
efter det att vissa förutvarande självständiga redovisningsområden införlivats
med dessa stationers förvaltningsområden, hava uppnått den storlek, att
därav väl motiveras en uppflyttning av dem till högre klass, den förra från
klass 2 till klass 1 B och den senare från klass 3 till klass 2. Då detta
styrelsens förslag är en direkt följd av förut i besparingssyfte vidtagna indragningar
av mindre stationer, har nämnden intet att erinra mot den föreslagna
förändrade placeringen i klass av förenämnda tvenne stationer, vilken
förändring skulle föranleda nyinrättande av en telegrafkommissariebefattning
av klass 1 B.
Höjning i klass av en station bör i regel icke vidtagas annat än i samband
med en allmän omklassificering, då åtgärden kan grundas på jämförelse
mellan samtliga stationer. Vid sitt beslut angående ändrad klassificering
av trafikanstalterna vid bland annat telegrafverket förutsatte emellertid 1926
års riksdag (skrivelse nr 213), att efter genomförandet av då föreliggande
klassificeringsförslag en omflyttning i klass av en eller annan anstalt
kunde bliva av behovet påkallad samt att Kungl. Majit, där så enligt gällande
bestämmelser skulle ske, för riksdagen framlade förslag i berörda hänseende.
I här förevarande fall föreligger, såsom lönenämnden framhållit,
den särskilda omständigheten, att utökningen av stationernas förvaltningsområden
och därmed stegringen i deras poängtal är en direkt följd av i
besparingssyfte vidtagna indragningar av mindre förvaltningsområden. Med
hänsyn härtill har jag i likhet med lönenämnden ansett mig böra tillstyrka
bifall till telegrafstyrelsens förslag. För genomförande av detta förslag erfordras
inrättande av en ny telegrafkommissariebefattning av klass 1 B;
däremot skulle antalet dylika befattningar av klass 2 bliva oförändrat.
I sin förevarande skrivelse har telegrafstyrelsen slutligen gjort framställning
örn inrättande vid telegrafverket av en ny befattningsgrupp, benämnd
förste ritare, med placering i 17:e lönegraden. Beträffande skälen för
detta förslag hänvisar jag till handlingarna i ärendet.
Lönenämnden har i denna fråga anfört i huvudsak, att nämnden icke funnit
sig övertygad örn att något trängande behov förelåge att för telegrafverkets
vidkommande inrätta denna befattningsgrupp. På grund härav och då in
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
förande av nya tjänstekategorier vid vederbörande verk enligt nämndens
mening såvitt möjligt borde ske endast i samband med en mera allmän revision
av den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen, har
nämnden ansett ifrågavarande förslag icke för närvarande böra föranleda
någon åtgärd.
Avvikande mening har anförts av en ledamot, som ansett, att nämnden
bort tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens förslag.
Även enligt min mening synas tillräckliga skäl icke föreligga att nu inrätta
ifrågavarande befattningsgrupp. Jag anser mig följaktligen icke kunna
tillstyrka telegrafstyrelsens förslag på förevarande punkt.
Vid bifall till vad jag här förordat i fråga om tjänster vid telegrafverket
skulle ökning av antalet ske beträffande följande befattningar, nämligen av
antalet byråingenjörsbefattningar från 3 till 5, av antalet linjeingenjörsbefattningar
från 21 till 23, av antalet sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden
från 6 till 8, av antalet överkontrollörsbefattningar från 2 till 3 samt av antalet
telegrafkommissariebefattningar av klass 1 B från 20 till 21. Å andra
sidan skulle minskning ske av antalet telegrafdirektörsbefattningar från 4
till 3, av antalet förste kontrollörsbefattningar från 21 till 19 och av antalet
aktuariebefattningar från 3 till 2.
Statens järnvägar.
I skrivelse den 12 november 1930 bär järnvägsstyrelsen gjort framställning
örn vissa ändringar beträffande tjänster inom styrelsen.
Styrelsen har först upptagit fråga örn inrättande av två nya aktuarietjänster
å ekonomibyrån.
Härutinnan torde jag till en början få, i anslutning till en i järnvägsstyrelsens
nyssnämnda skrivelse lämnad redogörelse, erinra örn den bebehandling,
som i samband med år 1928 beslutade ändringar i statsbaneförvaltningens
organisation m. m. ägnades frågan örn ekonomibyråns organisation
och personaluppsättning.
Den utredning beträffande statens järnvägars inre organisation, som järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 7 maj 1926 framlade och som i huvudsak lades
till grund för statsmakternas beslut år 1928, innebar i avseende å den för
styrelsen gällande byråindelningen bland annat, att dåvarande administrativa
byrån och kameralbyrån skulle indragas och ersättas med dels en byrå
för handläggning av allmänna administrativa och personalärenden, kanslibyrån,
dels ock en byrå för handläggning av allmänna ekonomiska ärenden
m. m., ekonomibyrån. Till sistnämnda byrå skulle förläggas dels ärenden,
avseende bokförings- och kassaväsen samt fondförvaltning, vilka dittills åvilat
kameralbyrån, dels ärenden rörande uppgörande av kostnadsstater och frågor
rörande nya järnvägar och andra trafikföretag, vilka dittills åvilat administrativa
byrån, dels ärenden rörande taxeväsendet i sådana fall, där viktiga ekonomiska
intressen därav berördes, dels ock slutligen utförandet även i fort
Bihang
till riksdagens protokoll Wiil. I sami. 66 käft. (Nr (>(>.) iai 3i 2
Departements
chefen.
Två nya
aktuarietjänster
å
ekonomibyrån.
18
Kungl. Majlis proposition nr 66.
sättningen av de ekonomiska utredningar av olika slag, vilka dittills ankommit
på administrativa byråns avdelning för ekonomiska utredningar. Den
föreslagna omorganisationen innebar i nu berörda del, att ekonomibyrån
skulle bliva en fortsättning på en tidigare under administrativa byrån hörande
avdelning för ekonomiska utredningar men med tillägg av flera nya
synnerligen viktiga arbetsuppgifter.
I fråga örn den manliga personahyppsättningen på ekonomibyrån föreslog
järnvägsstyrelsen, att dit skulle hänföras de å dåvarande avdelningen för
ekonomiska utredningar befintliga tjänsterna. Den å avdelningen tjänstgörande
byrådirektören skulle som dittills handhava kalkylationsgöromål och
i allmänhet de specialutredningar i ekonomiska spörsmål, som påkallades.
Förste aktuarien skulle under den ändrade benämningen sekreterare bliva
byråchefens närmaste man, och aktuarietjänsten föreslogs överförd i oförändrat
skick. Någon förstärkning av arbetskrafterna till mötande av de
viktiga grupper av ärenden, som tänktes tillagda byrån, avsågs däremot icke
utöver den byråchefstjänst, som skulle tillkomma byrån i dess nya organisationsform.
Vid anmälan av järnvägsstyrelsens förslag (proposition nr 118 till 1928
års riksdag) föreslogs emellertid en nedskärning av ekonomibyråns personaluppsättning,
i det att föredragande departementschefen på anförda skäl
ansåg sig kunna förorda sammanslagning av de två för byrån avsedda byrådirektörs-
och sekreterartjänsterna till en tjänst med förste sekreterares
tjänsteställning.
Den av departementschefen förordade nya byråindelningen och personaluppsättningen
godkändes därefter av riksdagen att gälla från och med den
1 juli 1928.
Efter redogörelse för behandlingen av frågan örn ekonomibyråns organisation
har järnvägsstyrelsen i sin här avsedda skrivelse beträffande byråns nuvarande
personaluppsättning anfört följande:
Sedan de byrån tilldelade tjänsterna blivit besatta, utgöres alltså den
manliga personaluppsättningen i ordinarie tjänsteställning — bortsett från
de under byrån hörande kontoren och huvudkassan, vilka intaga en självständig
ställning med egna arbetsuppgifter och sålunda i detta sammanhang
kunna lämnas åsido — av en byråchef, en förste sekreterare och en aktuarie.
Till antalet motsvarar denna personaluppsättning exakt antalet ordinarie
tjänstehavare å den tidigare avdelningen för ekonomiska utredningar. Skillnaden
består endast däruti, att de förutvarande byrådirektörs- och förste
aktuarietjänsterna ersatts med en byråchefs- respektive en förste sekreterartjänst.
Förutom berörda ordinarie tjänster funnos emellertid å dåvarande avdeln.
ing ekonomiska utredningar anställda även tvenne extra ordinarie manhga
tjänstehavare med kompetens och tjänsteställning i övrigt svarande mot
den ordinarie aktuariens. \''id den genomförda omorganisationen överflyttades
även dessa befattningshavare till ekonomibyrån, där den ene av dem
alltfortfarande tjänstgör, under det den andre nyligen utnämnts till innehavare
av annan tjänst utan att ännu hava fått ersättare. Sedan det visat
sig omöjligt att med den redan befintliga personaluppsättningen avveckla
19
Kungl. Majus proposition nr 66.
byråns arbetsbörda, bär vidare till byrån från annat tjänsteställe överflyttats
ännu en extra ordinarie tjänsteman med enahanda kompetens som de övriga
icke ordinarie tjänstebavarnas. Den manliga personalen å själva byrån utgöres
sålunda nu av tre ordinarie samt två — tills nyligen tre — icke-ordinarie
tjänstebavare.
Såsom framgår av det anförda var, yttrar styrelsen vidare, byråns personaluppsättning
redan från början tilltagen synnerligen knappt, vilket särskilt
gäller örn antalet ordinarie tjänster. I oell för sig bade ju detta förhållande
fullt naturliga skäl, då, innan organisationen börjat fungera och så att säga
växt in i sin nya form, det var omöjligt att säkert bedöma omfattningen av
det arbete, som kunde komma att påvila en inom styrelsen nyinrättad ekonomibyrå,
vilken icke baft någon tidigare motsvarighet, varför arbetskrafterna
— särskilt de med ordinarie anställning — av naturliga skäl borde tillmätas
i underkant av det motsebara behovet i avvaktan på närmare erfarenhet
rörande detta.
Under den tid av nära två och ett halvt år, som byrån nu fungerat, hava
emellertid — fortsätter styrelsen — nya arbetsuppgifter tilldelats densamma,
vilket medfört, att det numera med visshet kan sägas, att ett varaktigt behov
föreligger av flera ordinarie befattningar än enligt fastställd personalstat.
För de två viktigaste av berörda nya arbetsuppgifter bär styrelsen
lämnat följande redogörelse:
Med ingången av år 1930 har statens järnvägars bokförings- och kassaväsen
undergått en genomgripande omgestaltning. Yad bokföringen angår,
har införts dels en ny kassabokföring, dels ock en ny litterabokföring i syfte
att vinna bättre kontroll än tidigare varit möjligt rörande hushållningen.
Syftemålet med den nu genomförda nyordningen har emellertid även varit
att vid sidan av denna så att säga kamerala bokföring åstadkomma en klyvning
av utgifterna på olika trafikslag, avseende att få fram mot visst slag av
trafikinkomster svarande driftsutgifter och därigenom komma till klarhet
rörande varje trafikslags ekonomi ävensom att erhålla säkrare utgångspunkt
för vidtagande av erforderliga och lämpliga taxeåtgärder. Grundvalen härför
är givetvis den kamerala bokföringens element, det vill säga varje tjänsteställes
bokförda utgifter, uppdelade på artlitteror. I regel låta sig de^ sålunda
redovisade utgiftsbeloppen emellertid icke odelade hänföra till något
visst slag av trafik utan en klyvning erfordras, för vars verkställande på
möjligast riktiga sätt måste tillgripas statistiska och kalkylatoriska hjälpmetoder.
Sådana metoder äro nu utarbetade till ledning för respektive
tjänsteställen, vilka hava att utföra den primära fördelningen av sina utgifter.
Arbetet med metodernas utformande och vidare förbättrande ävensom granskningen
och bearbetningen av det synnerligen vidlyftiga materialet åvilar
ekonomibyrån, som för detta ändamål måst helt avdela den ene av byråns
kvarvarande icke ordinarie tjänstemän med aktuariekompetens, vilken tidigare
sysselsattes med annat arbete. Att nyssnämnda arbete även är synnerligen
ansvarsfullt och kvalificerat torde vara självklart i betraktande av att
resultatet därav i själva verket, såsom nyss framhållits, kommer att utgöra
en viktig grundval för bedömandet av de för verkets inkomstekonomi och
avkastningsförmåga avgörande taxefrågorna.
Avsett är givetvis att, då arbetet kommit i gång och metoderna hunnit
stabilisera sig, åstadkomma även sådana specialutredningar rörande minimitariffer
och dylikt, som kunna visa sig erforderliga och som nu relativt lätt
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
torde kunna utföras tack vare det upprättade och bearbetade primärmaterialet.
Yad beträffar den andra åsyftade gruppen av arbetsuppgifter får styrelsen
anföra följande.
Redan innan berörda omorganisation genomfördes, hade avdelningen för
ekonomiska utredningar i enlighet med under senare år utbildad praxis att
bland annat handlägga ärenden rörande koncessioner och statslån för nya
järnvägar ävensom ansökningar om trafiktillstånd för omnibus- och lastbillinjer,
vilka kunde anses beröra statens järnvägars intressen. Den förra
gruppen av ärenden har av kända skäl under de senare åren icke varit stor
och torde väl sannolikt icke heller framdeles så bliva. Om byråns arbete
på grund härav minskats, så motväges emellertid detta delvis av att andra
spörsmål örn förändring av nätets struktur tillkommit (statsinlösen av enskilda
järnvägar m. m.). Det senare komplexet av ärenden åter har, på
sätt i det följande visas, samtidigt blivit alltmer omfattande och betydelsefullt.
I skrivelse den 15 februari 1928 riktade järnvägsstyrelsen en hemställan
till samtliga länsstyrelser, att styrelsen måtte beredas tillfälle avgiva yttrande
över sådana ansökningar rörande linjetrafik, som kunde anses beröra
statens järnvägars intressen. Denna framställning har lett till, att länsstyrelserna
numera i regel remittera dylika ärenden till järnvägsstyrelsen
för yttrande. Antalet av dessa har sedan nyssnämnda tidpunkt varit
Inkomna Handlagda
År 1928........................................................................... 96 80
» 1929............................................................................. ISO 171
» 1930 (till och med 15 oktober) ............................... 110 121
Beredningen av dessa yttranden har ofta givit anledning till utredningar
av olika slag och tagit stor arbetstid i anspråk, då styrelsen sökt såvitt
möjligt bedöma varje föreliggande ansökan fullt sakligt och objektivt. Det
har på grund härav visat sig erforderligt att för ändamålet helt avdela den
andre av byråns kvarvarande icke ordinarie tjänstemän med aktuariekompetens.
Här må erinras, att många länsstyrelser måst anställa särskild länsnotarie
för handläggning av länets automobilärenden.
Med ikraftträdandet av den nya motorfordonsförordningen bliva länsstyrelserna
ock lagligen skyldiga att höra berörda järnvägar i dylika frågor,
vilket hittills icke varit fallet.
Utöver arbetet med dessa så att säga mera löpande frågor föreligger behov
av att ständigt följa hithörande för järnvägarnas inkomstekonomi synnerligen
viktiga _ frågor med uppmärksamhet, så att åtgärder, vartill förhållandena
kunna giva anledning, kunna snarast möjligt vidtagas.
Utöver Arnd den nu återgivna redogörelsen innehåller har järnvägsstyrelsen
till stöd för inrättandet a\T de ifrågasatta nya ordinarie aktuarietjän sterna
å ekonomibyrån ytterligare anfört bland annat följande:
Enligt styrelsens mening föreligga vid här angivna förhållanden fullgiltiga
skäl att å ordinarie stat uppföra ytterligare två aktuarietjänster utöver den
enda nu å byrån befintliga, avsedda, den ena för förberörda kalkylationsärenden
och den andra för koncessionsärenden m. m. Härför torde
vidare utöver förut angivna sakliga skäl tala nuvarande mindre lämpliga
proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare å byrån.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Även billighetsskäl tala för, att de bägge icke-ordinarie tjänstehavare,
vilka nu närmast handhava de göromål, som ansetts motivera de nya oidinarie
tjänsterna, erhålla möjlighet till ordinarie anställning. De hava en
lång och väl vitsordad tjänstgöring vid statensjärnvägar att åberopa, nämligen
8, respektive 12 år. Bägge hava var på sitt område den sakkunskap,
som är nödvändig, och bägge hava genom avlagd fil. licentiatexamen även
dokumenterat god teoretisk kompetens. Vid nu uppnådda 39 respektive
38 år torde de alltså väl förtjäna att vinna ordinarie anställning med därmed
följande ökad trygghet och indirekta förmåner i form av familjepension m. m.
Styrelsen har icke kunnat underlåta att vid sidan av och utövei de sakliga
skäl, som givetvis i första hand varit de avgörande för nu gjorda framställning,
även taga sist anförda mera personliga omständigheter i beaktande.
Det framstår för styrelsen så mycket naturligare att giva uttryck även åt
dessa mera personliga skäl, som telegrafstyrelsen under framhållande bland
annat av likartade synpunkter och förhållanden föregående år hos Kungl.
Majit hemställde örn inrättandet av tvenne nya notariebefattningar. Sedan
lönenämnden icke funnit afledning till erinran mot telegrafstyrelsens ifrågavarande
förslag, föranledde framställningen proposition (nr 83) i ärendet till
1930 års riksdag, vilken godkände förslaget. Ur nämnda proposition tilllåter
sig styrelsen återgiva följande av föredragande departementschefen som
ett skäl för tillstyrkan gjorda principuttalande, vilket svnes styrelsen äga
tillämpning även i nu förevarande fall, nämligen »att de för kommunikationsverken
gällande pensionsbestämmelserna göra det ur billighetssynpunkt
önskvärt, att befattningar, som kunna anses vara av permanent karaktär, icke
alltför länge bibehållas såsom icke-ordinarie».
På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att å ekonomibyrån
måtte inrättas två nya aktuariebefattningar i 21:a lönegraden.
Angående förslagets kostnadssida samt i fråga om kompetensbestämmelser
beträffande de nya tjänsterna yttrar styrelsen slutligen:
Av det anförda framgår att, därest de nya ordinarie tjänsterna beviljas
samt, såsom avsett är, de två extra ordinarie tjänstemännen med aktuariekompetens
å byrån erhålla dem, någon personalökning ej föranledes härav.
Annan kostnadsökning än som betingas av ifrågavarande tjänstemäns uppförande
å ordinarie stat eller för båda tjänsterna tillsammans i runt tal 900
kronor örn året förorsakas förty ej av bifall till förslaget.
Yad angår kompetensfordringarna för de sålunda föreslagna tjänsterna
får styrelsen till en början erinra, att innehavaren av den nuvarande aktuarietjänsten
å byrån skall hava avlagt examen inför filosofisk fakultet, i vilken
matematik ingår som ämne. För de bägge andra aktuarietjänsterna inom
styrelsen, vilka lyda under statistiska kontoret, ävensom för befattningen
som chef för sistnämnda kontor är likaledes som kompetensvillkor föreskrivet
avlagd examen inför filosofisk fakultet, dock att däri icke med nödvändighet
behöver ingå ämnet matematik utan något av ämnena nationalekonomi,
statskunskap, statistik eller matematik. I och med att antalet aktuariebefattningar
å byrån på sätt nu föreslås ökas från en till tre, torde kompetensfordringarna
för samtliga aktuarietjänster inom styrelsen kunna formuleras
i överensstämmelse med de för sistnämnda befattningar gällande.
För att säkerställa att bland byråns personal alltid finnes någon med
matematisk kompetens, vilket är av vikt med hänsyn till att byrån bland
annat har att utföra utredningar av försäkringsteknisk och därmed jämförlig
natur, synes emellertid ytterligare böra uppställas det villkoret, att alltid en
av aktuarierna å ekonomibyrån skall uppfylla de villkor, som uti Kungl. Maj:ts
kungörelse den 21 december 1917 stadgats för behörighet att vara aktuarie
vid livförsäkringsbolag.
22
Departements''
chefen.
Ändrad benämning
å
befattningen
såsom
chef för
statistiska
kontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 66.
I ärendet har kommunikatiotisverkens lönenämnd den 6 december 1930 avgivit
utlåtande. Beträffande de ifrågasatta nya aktuarietjänsterna å ekonomibyrån
har nämnden med hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål,
som skulle åvila innehavarna av dessa tjänster, och då behovet av
ifrågavarande tjänstemän såvitt nu kunde bedömas vore att betrakta såsom
varande av permanent natur, förklarat sig förorda bifall till järnvägsstyrelsens
förslag.
Beträffande de arbetsuppgifter som äro avsedda att tillkomma de föreslagna
nya aktuarietjänsterna å järnvägsstyrelsens ekonomibyrå, framgår av
den lämnade redogörelsen, att med den ena av befattningarna skulle huvudsakligen
förenas åliggande att verkställa vissa för bedömande av statens
järnvägars ekonomiska resultat betydelsefulla beräkningar rörande trafikinkomsternas
och driftutgifternas fördelning å olika trafikslag m. m„ medan
innehavaren av den andra befattningen skulle bland annat handlägga de för
verkets ekonomi jämväl viktiga frågorna rörande koncessioner för omnibusocli
lastbiltrafik jämte i samband därmed stående utredningar. Med hänsyn
till omfattningen och vikten av dessa göromål samt i betraktande av vad
järnvägsstyrelsen i övrigt i skilda hänseenden anfört till stöd för förslaget
örn uppförande på ordinarie stat av förevarande två befattningar har jag
ansett mig böra i likhet med lönenämnden tillstyrka bifall till styrelsens
framställning.
Järnvägsstyrelsen har vidare framlagt förslag örn införande av ändrad benämning
å befattningen såsom chef för styrelsens statistiska kontor. Ifrågavarande
befattning har sedan ikraftträdandet av 1919 års avlöningsreglemente
för kommunikationsverken benämnts »chef för statistiska kontoret».
Styrelsen föreslår nu benämningen »förste aktuarie och chef för statistiska
kontoret». Till stöd för detta förslag anför styrelsen, att sedan ifrågavarande
befattning numera icke längre intager den särställning i löneplanen, som
åren närmast efter 1920 var fallet och som torde hava varit anledningen
till att befattningen erhållit sitt inom statsförvaltningen tämligen säregna
namn, det synes vara riktigare att at befattningen giva ett namn, som även
kan användas såsom titel. Styrelsen framhåller, att dess förslag innebär
dels ett återtagande av befattningens tidigare namn, vilket styrelsen funnit
äga sakligt berättigande, dels en anknytning till andra likställda tjänster,
exempelvis sekreterare och chef för reklamationskontoret.
Lönenämnden har i sitt förberörda utlåtande förklarat sig intet hava att
erinra mot järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag. Nämnden har samtidigt
framhållit, att föreståndaren för postverkets statistiska avdelning, vilken numera
tillhör samma lönegrad som chefen för järnvägsstyrelsens statistiska
kontor eller 26:e lönegraden, innehar tjänstetiteln förste aktuarie.
Aven jag tillstyrker järnvägsstyrelsens förevarande förslag. I den vid
kommunikationsverkens avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen torde
vid bifall till förslaget böra under statens järnvägar, 26:e lönegraden,
23
Kungl. Maj:ts proposition nr fl6.
med uteslutande av befattningen chef för statistiska kontoret, upptagas en
befattning med benämningen förste aktuarie och chef för statistiska kontoret.
Järnvägsstyrelsen har härefter upptagit till behandling fråga om indragning
av vissa befattningar inom styrelsen
Styrelsen framlägger till en början förslag rörande indragning
av en
Indragning
av vissa
befattningar
m. m.
notariebefattning å militärbyrån. Angående denna befattnings tillkomst
och karaktär m. m. anför styrelsen:
I skrivelse den 28 november 1904 föreslog järnvägsstyrelsen bland annat
inrättande av en notariebefattning å en ifrågasatt och sedermera inrattad
militärbyrå. Styrelsen framhöll därvid — såsom skal för tjänstens fattande
i notariegrad — hurusom, då byråns verksamhet i avsevard grad unge antagas
komma att omfatta utarbetande av förslag till reglementen och andra
författningar rörande militära transporter, den blivande innehavaren av tjänsten
syntes böra vara en för den formella bearbetningen av dessa forfattmngsförslag
fullt kvalificerad, helst juridiskt bildad person, vadan styrelsen, ehuru
den icke ansåge sig böra uppställa besittandet av juridisk utbildning som
formligt villkor för befattningens erhållande, komme att vid befattningens
tillsättande taga vederbörlig hänsyn till de sökandes kvalifikationer i sadant
avseende. Genom brev den 30 juni 1905 bemyndigades styrelsen att
anställa en notarie å den nyinrättade militarbyrån. Tjänsten har därefter varit
besatt med olika personer, av vilka dock ingen varit juridiskt bilaaci. ^
Befattningens karaktär förändrades väsentligen genom inrättandet tran
och med år 1917 av en sekreterartjänst å byrån. I den skrivelse den 27
oktober 1915, däri styrelsen föreslog inrättandet av sekreterartj ansten, anfördes
att sekreterartj ansten s innehavare vore avsedd att fran notarien övertaga
de mera krävande, denne förut åvilande göromålen. Notarietjansten ansågs
dock böra bibehållas, enär de hos notarien kvarstående goromalen alltjämt
ansågos motsvara övriga notariers i styrelsen, därvid särskilt framhölls
notariens handliavande av den löpande tjänsten i fråga örn hemliga ärenden
samt vården av och ansvaret för de i byråns valv förvarade hemliga harn -lingarna ävensom kontrollen över till statens och enskilda järnvägars tjans emän
utlämnade dylika handlingar.
Styrelsen omnämner härefter, att befattningen i fråga för närvarande ar
vakant samt att vid behandling av spörsmålet örn dess återbesättande uppstått
fråga, huruvida numera de å tjänsten ankommande göromålen verkligen
kunde anses vara av den natur, att tjänstens bibehållande i notariegrad
vore motiverat. Sedan styrelsen uppdragit åt tre av sina ledamöter att utreda
denna fråga, hava utredningsmännen i ett vid styrelsens skrivelse
fogat yttrande den 31 oktober 1930 framlagt resultatet av utredningen, vi
ket av dem sammanfattats på följande sätt:
Vid jämförelse mellan arbetsuppgifterna för styrelsens notarietjanster
hava vi kommit till den uppfattningen att, med nu tillämpad arbetsfördelning,
den å militärbyrån har de minst kvalificerade. Notarien a militaibyrån
för närvarande åvilande göromål synas oss närmast vara att jamstalia me
dera, som ankomma å bokhållarna å exempelvis andra trafikbyrån och utrikes
Var undersökning har sålunda givit det resultat, att notarietjanstens a
militärbyrån nuvarande arbetsuppgifter icke äro sådana, att tjänstens bibehållande
i denna grad erfordras för beredande åt innehavaren av en, jamtort
24
Kungl. Majus proposition nr 66.
med andra tjänstemäns med likvärdigt arbete, lämpligt avvägd avlöningsoch
tjänsteställning. ö
Avvikande mening har emellertid anförts av en utav utredningsmännen,
byråchefen å militärbyrån N. Bildt, vilken på närmare angivna skäl förklarat
sig anse de förhållanden, vilka föranlett notariebefattningens bibehållande
vid sekreterartjänstens tillkomst från och med år 1917, alltjämt kvarstå och
icke funnit utredningen hava ådagalagt någon annan omständighet, som talar
för notarietjänstens indragning eller ersättande med lägre tjänst.
För egen del har järnvägsstyrelsen anslutit sig till vad majoriteten av
utredningsmännen anfört. Styrelsen har i samband härmed yttrat följande:
Styrelsen vill framhålla, att styrelsens förut angivna omdöme att handnavande
av hemliga militära handlingar motiverade tjänsteställning som
notarie falides under brinnande världskrig, då det var naturligt, att man ej
ville företaga någon åtgärd, som kunde tänkas medföra några som helst
risker för försvaret. Annorlunda ställer sig förhållandet under nu rådande
trediiga förhållanden. Härmed avser styrelsen givetvis icke att säga att
styrelsen skulle vilja orsaka några risker för försvaret, utan endast att nuvarande
lage medgiver ett mera objektivt bedömande av vad som verkligen
kan vara behövligt i lönehänseende för ifrågavarande befattning. Och enligt
styrelsens mening är skillnaden i lön mellan notarie och bokhållare — den
t] an stegrad styrelsen anser lämplig för ifrågavarande göromål — för obetvdi
ii m°hvera uppfattningen, att en befattningshavare i notarieställning
lingar Vara er^or(^er^18 för ett samvetsgrant liandhavande av hemliga hand
Styrelsen
anser således notariebefattningen å militärbyrån icke vidare där
erforderlig.
Inrättande av annan ordinarie tjänst i stället å byrån finner styrelsen
icke för närvarande behövligt. Nuvarande notariegöromål böra nämligen
enhgtstyrelsens mening kunna överlämnas till innehavaren av byråns boknallarbefattning
vilken sedan länge uppehållit notarietjänsten — och
dennes göromål äro avsedda att överflyttas å den å byrån placerade kontorsskrivaren,
vars nuvarande göromål i sin tur skulle omhänderhavas av en
a byrån tjänstgörande extra ordinarie tjänsteman, därvid kontorsskrivaren
skulle komma i åtnjutande av vikariatsersättning för fullgörande av arbete
av beskaffenhet att bora ankomma å tjänsteman i bokhållares grad. Längre
Iram kan bliva påkallat att utbyta antingen kontorsskrivarbefattningen eller
den extra tjänsten mot en bokhållarbefattning.
Styrelsen har alltså hemställt, att ifrågavarande notarietjänst måtte från
och med den 1 juli 1931 indragas. Avvikande mening härutinnan har anförts
av byråchefen Bildt, som åberopat sitt särskilda yttrande såsom utredningsman
i frågan.
Järnvägsstyrelsen har vidare berört fråga örn indragning av överingenjörs-
och arkitektbefattningarna hos styrelsen. Styrelsen har emellertid
förklarat sig icke för närvarande vara beredd att avgiva definitivt förslag
härom och har därför inskränkt sig till att föreslå vissa provisoriska åtgärder.
I detta ämne anför styrelsen huvudsakligen:
Att styrelsen nu framlägger förslag härutinnan betingas dels av den omständigheten,
att nuvarande förordnande för innehavaren av överingenjörsbetattningen
går till ända den 31 december 1931, och dels därav att statens
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
järnvägars nuvarande arkitekt skulle avgå från sin tjänst med ålderspension
den 31 december 1930.
Vad överingenjör stjänsten beträffar, anser styrelsen att den, med hänsyn
till det alltmer minskade omfånget av statens järnvägars nybyggnads- oell
ombyggnadsverksamhet, bör kunna från och med nyss angivna datum och
tillsvidare i avvaktan på utvecklingen och ytterligare erfarenheter örn behovet
av densamma hållas vakant. Befattningen skulle under vakanstiden
lämpligen kunna ersättas med en befattning å extra stat att på förordnande
av styrelsen upprätthållas av lämplig tjänsteman, vilken med befogenhet uti
tillämpliga delar som byråchef och med arvode såsom sådan skulle hava att
i styrelsen föredraga ärenden rörande statens järnvägsbyggnader samt förestå
dess byggnadsbyrå.
Beträffande härefter arMtektbefattningen anser styrelsen att, innan den återbesättes
med ordinarie innehavare, det vore värt en prövning, huruvida det
ej skulle ställa sig för verket fördelaktigare att i stället för fast anställd arkitekt
med enligt avlöningsreglementet bunden tjänstgöringstid och annan
tjänsteställning få anlita i privat verksamhet praktiserande arkitekt mot viss
avtalsvis bestämd årlig ersättning. Benna arkitekt skulle vara underställd
byråchefen å banbyrån samt hava att leda och övervaka arbetet å byråns
arkitektavdelning, varvid han mot det avtalade fasta arvodet skulle hava att
utarbeta erforderliga ritningsförslag, inspektera byggnadsarbeten och leveranser
m. m. samt efter iakttagelser vid dessa inspektioner föreslå nödiga
ändrings- och kompletteringsarbeten. Arvodet bör givetvis icke få uppgå till
högre belopp än vad gällande avlöningsreglemente upptager för den på stat
anställde arkitekten.
Slutligen anför styrelsen, att det i sammanhang med inskränkningen av
statens järnvägsbyggnadsverköamhet minskade arbetet å byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning
även medför, att förste byråingenj örstjänsten å byggnadsb
yråns ny by ggnadsa vdelning kan indragas. Innehavaren av denna
tjänst anses därför böra från och med den 1 januari 1932 uppföras a övergångsstat.
Styrelsens avsikt är emellertid att, i händelse av bifall till förslaget
om tjänstens indragning, förordna den nuvarande innehavaren av densamma
att uppehålla en å nybyggnadsavdelningen ävenledes befintlig byråingenjörsbefattning,
vars innehavare i sin tur kan beräknas för framtiden få
sin tjänstgöring förlagd till annat tjänsteställe.
Styrelsen hemställer alltså, att en förste byråingenjör sbefattning måtte
indragas.
Lönenämnden har lämnat järnvägsstyrelsens förslag örn indragning av notarietjänsten
å militärbyrån samt förste byråingenjörstjänsten å byggnadsbyråns
nybyggnadsavdelning och i samband därmed örn uppförande å övergångsstat
av en förste byråingenjör utan erinran. Beträffande de dispositioner,
styrelsen vid inträdande vakans å överingenjörs- och arkitektbefattningarna
ansett sig böra vidtaga i avseende å ombesörjandet av göromål, som åvila
dessa tjänsters innehavare, biträder nämnden styrelsens förslag.
Vid behandlingen av järnvägsstyrelsens förslag om indragning av en notarietjänst
å militärbyrån har lönenämndens ordförande förklarat sig anse en
mera ingående utredning av frågan än den, som förelegat, vara av nöden,
särskilt genom hörande av vederbörande högre militära myndighet, för att
26
Uepartemeuts
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 66.
kunna allsidigt, sakligt och objektivt bedöma denna indragningsfråga och vad
därmed sammanhänger.
Till följd av remiss har chefen för generalstaben den 10 december 1930
avgivit utlåtande i ärendet, såvitt avser frågan om indragning av notarietjänsten
å militärbyrån, och därvid anfört följande:
Chefen för generalstaben saknar förutsättningar att göra en jämförelse
mellan olika befattningshavares inom järnvägsstyrelsen arbetsuppgifter och
kan darfor icke ur denna synpunkt bedöma frågan, i vad mån det kan anses
vara berättigat ätt utbyta notarien vid militärbyrån med en bokhållare.
j,^en ,.en(^a synpunkt, som av chefen för generalstaben kan anläggas på
Irågan, ar en jämförelse mellan vissa arbetsuppgifter, vilka synas hava ålegat
notarien år 1915, då järnvägsstyrelsen senast avgav yttrande i ärendet, och
motsvarande uppgifter nu. Dessa arbetsuppgifter beröra mobiliseringsverket
vilket numera är av väsentligt större omfattning än år 1915.
Vad först angår frågan örn indragning av notarietjänsten å militärbyrån,
torde visserligen, såsom chefen för generalstaben antytt, de militärbyrån påvilande
uppgifterna beträffande mobiliseringsverket nu vara mera omfattande
an yad fallet var, när frågan örn tjänstens behövlighet senast var föremål
för statsmakternas omprövning. Å andra sidan är att beakta, att å byrån
eftei nämnda tidpunkt tillkommit en för vissa mera kvalificerade göromål
avsedd sekreterartjänst, varigenom notarietjänsten i viss mån ändrat karaktär.
I betraktande härav och med hänsyn till de skäl i övrigt, som anförts
av järnvägsstyrelsen och majoriteten av de särskilda utredningsmän, vilka
yttrat sig i frågan, har jag funnit mig böra biträda förslaget örn notariebefattningens
indragning.
Järnvägsstyrelsens förslag örn indragning av förste byråingenjörs tjänsten
å byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning föranleder icke annan erinran från
min sida än att tidpunkten för indragningen och i samband därmed för överflyttande
på övergångsstat av ifrågavarande tjänst synes, liksom för övriga
har ifrågavarande tjänsteförändringar vid kommunikationsverken, böra bestämmas
till den 1 juli 1931.
Av styrelsen ifrågasatta provisoriska åtgärder i anledning av inträdande
vakans å överingenjörs- och arkitektbefattningarna hos styrelsen synas vara
väl motiverade. Avsikten är att de föreslagna anordningarna skola under
någon tid prövas och — örn erfarenheterna av desamma visa sig tillfredsställande
— fråga örn indragning av förevarande befattningar därefter
tagas under övervägande. Förslaget i fråga lärer alltså icke för närvarande
kräva beslut av riksdagen men har synts böra i detta sammanhang omnämnas.
Beträffande arkitektbefattningen vill jag samtidigt omnämna, att
Kungl. Maj:t genom beslut den 19 december 1930 medgivit anstånd med
avsked för denna befattnings innehavare tillsvidare till den 1 juli 1931.
I enlighet med vad jag här tillstyrkt skulle beträffande statens järnvägar,
såvitt avser järnvägsstyrelsen, antalet aktuarietjänster i 21:a lönegraden ökas
med 2 eller från 3 till 5, medan å andra sidan minskning skulle ske beträffande
förste byråingenjörstjänster i 27:e lönegraden från nuvarande antal
Kungl. Maj-.ts proposition nr 66. 27
14 till 13 samt beträffande notarietjänster i 21:a lönegraden från nuvarande
antal 11 till 10.
I skrivelse den 27 september 1930 kiar järnvägsstyrelsen vidare gjort framställning
örn uppfattning i högre klass av Frövi järnvägsstation å stats- torsbefatt
banelinjen
Hallsberg—Krylbo. ..... klass T
Vid den av 1926 riksdag beslutade klassificeringen av statens järnvägars
stationer — vilken grundades på en efter särskilda regler verkställd poängberäkning
beträffande varje station — hänfördes Frövi till klass 3. De i
denna klass placerade stationerna hade poängtal av lägst 144 samt högst
191. För Frövi utgjorde poängtalet 176.
I nyssnämnda skrivelse har nu järnvägsstyrelsen hemställt, att antalet befattningar
såsom stationsinspektor av klass 2 vid statens järnvägar (22:a
lönegraden) måtte ökas från 20 till 21 i och för hänförande av Frövi järnvägsstation
till klass 2. Till stöd härför har styrelsen anfört.
Trafiken vid stationen hade, alltsedan den nya klassindelningen börjat
tillämpas, varit i oavbrutet stigande. För åren 1927, 1928 och 1929 hade
dess poängtal uppgått till respektive 215, 242 och 263. Dessa siffror mollverade
väl en höjning av stationen i klass, i betraktande av att den understa
gränsen för en station av klass 2 vore 192 och den översta 239. Vad som
emellertid enligt styrelsens åsikt alldeles särskilt påkallade en åtgärd i sådan
riktning vore den förändring av trafiken vid stationen, som genomförts från
och med den 15 maj 1930. Under det att Frövi—Ludvika järnvägs tåg
tidigare icke berört Frövi station utan gått till och från "Vanneboda station
å Örebro—Köpings järnväg, hade från och med nämnda dag Frövi blivit
slut- och utgångspunkten för tågen ifråga. Härigenom hade arbetet å stationen
blivit avsevärt ökat, och poängsiffran komme att stiga ytterligare.
Kommunilcationsverlcens lönenämnd har i ett den 9 oktober 1930 avgivet
utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens
framställning.
Såsom jag vid behandling i det föregående av en liknande fråga beträf- JJepartemcnt»-fande telegrafverket framhållit, bör uppflyttning av en station i högre klass
i regel ske endast i samband med en allmän omklassificering, som kan
grundas på jämförelse mellan samtliga stationer. I förevarande fall synas
emellertid särskilda förhållanden föreligga, vilka nu påkalla en förändiing
beträffande klassindelningen.
Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen utvisar sålunda, att trafiken
vid Frövi station under senare år högst betydligt stegrats samt att, till
följd av den vidtagna förändringen beträffande trafiken å Frövi—Ludvika
järnväg, ytterligare ökning av arbetet vid stationen är att förvänta. Med
hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter anser jag goda skäl tala fölen
uppflyttning av Frövi station i klass 2. Jag vill därför tillstyrka, att antalet
stationsinspektorsbefattningar i sistnämnda klass vid statens järnvägai
från och med den 1 juli 1931 ökas till 21.
28
Kungl. Muj:ts proposition nr 66.
Statens vattenfallsverk.
^uTvissa5 ^ skrivelse den 25 november 1930 har vattenfallsstyrelsen gjort frambefattningar.
ställning om beredande av särskilt lönetillägg vid två befattningar inom
statens vattenfallsverk, nämligen åt driftchefen vid ångkraftverket i Västerås
samt åt kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken.
Vad angår driftchefsbefattningen vid Västeråsverket, blev denna
befattning, liksom övriga driftchefsbefattningar vid vattenfallsverket, vid 1919
års lönereglering för kommunikationsverken hänförd till nuvarande 28:e
lönegraden. Någon ändring i lönegradsplaceringen har sedermera icke ägt
rum. Vid befattningen utgår alltså, förutom dyrtidstillägg, begynnelselön av
9,300 kronor och slutlön av 10,740 kronor (Kort).
I utlåtande den 9 oktober 1930 över 1928 års lönekommittés den 21 juli
1930 avgivna betänkande med förslag till nytt avlöningsreglemente för
ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, har vattenfallsstyrelsen
framhållit, att den nuvarande driftchefsbefattningen vid Västerås
kraftverk enligt styrelsens asikt borde förvandlas till en kraftverksdirektörsbefattning
med lön till samma belopp, som styrelsen i nämnda utlåtande
alternativt föreslagit för kraftverksdirektören vid Motala kraftverk eller
17,000 kronor, dock utan rätt till tantiem. Styrelsen har förklarat sig
ämna framdeles i särskild skrivelse återkomma till denna fråga.
I nu förevarande framställning den 25 november 1930 har vattenfallsstyrelsen
anfört, att då det vore möjligt, att förslaget till nytt avlöningsreglemente
jämte i samband därmed avgivna yttranden och förslag icke komme till
behandling vid 1931 års riksdag, styrelsen ansett sig böra i avvaktan härpå
hemställa örn utverkande av ett tillfälligt lönetillägg till driftchefen vid
Västeråsverket. Till motivering av detta förslag har styrelsen anfört följande:
Ångkraftverket i Västerås har under senare tid fått en betydligt vidgad
uppgift. Detta framgår redan därav, att den installerade effekten håller på
att ökas fran cirka 40,000 till cirka 100,000 kilowatt. Ångpanneanläggningen
torde år 1932 hava ökats till motsvarande storlek. Västeråsverket är under
utveckling till ett storkraftverk av samma storleksordning som de större
europeiska och amerikanska ångkraftanläggningarna.
Inom ångkrafttekniken råder sedan ett 10-tal år en intensiv utveckling.
Medan yattenkrafttekniken redan för ett 10-tal år sedan nått så långt i
fulländning, att några omvälvningar eller avsevärda förbättringar näppeligen
torde vara att förvänta på detta område, har ångkrafttekniken under senare
tid präglats av stor livaktighet. Avsevärda framsteg hava gjorts i riktning
mot ett bättre utnyttjande av bränslet och mot åstadkommande av billigare
anläggningar, och nya sådana torde tillkomma.
Redan med hänsyn därtill ställas stora krav på kraftverkschefen i Västerås.
Med hänsyn till Västeråsverkets egenartade uppgifter kan man emellertid
vid utvecklingen av detsamma icke lämpligen utan vidare följa utländska
mönster.
Kraftverket fungerar nu som driftreserv för bland annat kraftleveransen
fran Trollhättan till Mälarlandskapen. I en framtid får kraftverket samma
uPPgift beträffande den från Norrland överförda vattenkraften. Med hänsyn
därtill måste ångkraftverket kunna vid behov snabbt uppeldas. Medelst
29
Kungl. Majus proposition nr 66.
den av förre drif tellef en i Västerås N. Forssblad uppfunna oell av nuvarande
driftchefen därstädes K.-G. Ljungdahl vidare utvecklade speciella panntypen
har också åstadkommits, att uppeldningstiden (vid kall panna) reducerats
till 8 minuter, medan tidigare 30 minuter ansågs vara ett lågt varde.
Kontinentens storkraftverk hava i allmänhet relativt regelbunden drift
och en ganska lång utnyttjningstid. Västeråsverket användes däremot i
huvudsak för kortvariga inell mycket höga belastningstoppar och för utfyllande
av kraftbristen under lågvattentid. Vid kontinentens storkraftverk
uppgår den årliga bränslekostnaden till omkring två gånger så stort belopp
som ränta och amortering av anläggningskostnaderna. I Västerås ar pa
grund av den korta utnyttjningstiden kostnaden för bränslet endast ungefär
hälften av den årliga utgiften för ränta och amortering. Vad Västeråsverket
beträffar måste man därför i första rummet eftersträva låga anläggningskostnader.
Nya förbättringar måste kritiskt granskas med hans} n till
örn de äro lönande just vid de i Västerås förefintliga driftförhållandena.
Faktiskt har anläggningskostnaden icke minst på grund av de i Västerås
använda speciella konstruktionerna väsentligt nedbringats under eljest förekommande
normala kostnader.
Personalproblemet blir ävenledes egenartat pa grund av de oregelbundna
driftförhållandena och måste lösas genom speciella uppeldningsanordmngar
och genom lämplig samverkan av ångkraftverket och verkstaden i Västerås.
För den svenska industrien har ångkraftverket i Västerås varit ett gott
stöd. Var och en av de Stalturbiner, som anskaffats för Västerås — på
7,000, 14,000 och 50,000 kilowatt —har på sin tid varit banbrytande för firmans
tillverkning. Vare sig vattenfallsstyrelsen vill göra egna nykonstruktioner
eller inköpa nya maskintyper från svenska verk, så kraves det att
styrelsen disponerar en högt kvalificerad man, som kan kritiskt och sakkunnigt
bedöma dessa konstruktioner och realiter taga ansvaret för vad som
g° Västerås kraftverk torde ingalunda hava nått slutet av sin utveckling med
nu pågående utbyggnad till cirka 100,000 kilowatt. Utan tvivel kommer
ytterligare utbyggnad att erfordras. Med den exceptionellt låga anläggningskostnad,
som erhållits vid senaste utvidgningar, lönar det sig att med
Västeråsverket omhändertaga icke endast sådana toppbelastningar, som uppstå
genom belysningens eller motorkraftuttagningens koncentration under
vissa delar av dagen och året, utan även de tidvis under högkonjunkturerna
starkt ökade kraftbehov, för vilka det icke är lönande att utbygga vatten
Ansvaret
för Västeråsverkets planering, utbyggnad och drift åvilar kraftverkschefen
i Västerås, som direkt föredrager alla ångkraftfrågor för överdirektören
i vattenfallsstyrelsen. Inom kraftverksbyrån i Stockholm finnes
i övrigt ingen enda ångkrafttekniker. Självfallet är det av yttersta vikt, att
kraftverkschefen i Västerås är en högt kvalificerad man.
Förre kraftverkschefen i Västerås lämnade sin befattning för att tillträda
överhagenjörsbefattningen vid Stockholms elektricitetsverk och är nu chef
för Krångedeföretaget. Det är icke tänkbart att få behålla kvar nuvarande
driftchefen i Västerås med nu gällande lön. Sammalunda blir emellertid
utan tvivel förhållandet med varje kompetent man, som vattenfallsstyrelsen
lyckas uppfostra för denna plats, om nuvarande lön bibehålies. Läget ar
så kritiskt, att vattenfallsstyrelsen till och med betvivlar möjligheten av att
kunna förvärva en fullt kompetent man vid eventuellt ombyte, därest nu
gällande lön skall tillämpas. . ,
Det synes därför nödvändigt att en löneförbättring astadkommes utan
tidsutdrägt.
30
Kungl. Majda proposition nr 66.
Under erinran, att den nuvarande innehavaren av driftchefsbefattningen
för närvarande åtnjuter lön av 10,740 kronor årligen jämte dyrtidstillägg,
har styrelsen föreslagit, att lönetilläggets belopp skulle bestämmas till 3,000
kronor per år.
T ett över vattenfallsstyrelsens framställning avgivet utlåtande den 8
december 1930 har kommunikations verkens lönenämnd beträffande styrelsens
här ifrågavarande förslag anfört, att nämnden för sin del icke kunnat finna
det tillrådligt att vidtaga en åtgärd av den art, som styrelsen ifrågasatt.
Härom yttrar nämnden vidare bland annat:
Genom ett bifall till detta styrelsens förslag skulle bemiilde driftchefs
sammanlagda löneförmåner komma att med något mer än 1,200 kronor överstiga
den löneinkomst av 12,500 kronor, minimibelopp av tantiem däri inräknat,
som i avlöningsreglementet är garanterad kraftverksdirektör. Den
föreslagna löneförhöjningen skulle härigenom åstadkomma en rubbning —
reellt örn ock ej formellt — i den lönerelation olika befattningar emellan,
som godkändes vid avlöningsreglementets antagande, och den lärer knappast
kunna vidtagas utan att föranleda till konsekvenser med avseende å andra
befattningshavares löneställning. Särskilt vid korumunikationsverken torde
det finnas åtskilliga andra befattningshavare, som skulle kunna åberopa skäl,
liknande de av vattenfallsstyrelsen i fråga örn driftchefen i Västerås anförda,
för att få sina löneförmåner förbättrade. Framhållas må ock, att beiedande
av avlöningsförbättring åt befattningshavare genom lönetillägg vid
sidan örn löneplanen icke väl överensstämmer med principerna i det nya
lönesystemet.
Vattenfallsstyrelsen har såsom stöd för sitt förslag örn lönetillägg till
driftchefen vid kraftverket i Västerås framhållit den starka utveckling,
nämnda kraftverk^ undergått under senare tid, och de stora krav, som med
hänsyn härtill mäste ställas på dess chef. Även örn nämnden icke själv
varit i tillfälle att taga närmare kännedom örn driftrörelsen vid nämnda
kraftverk, har självfallet nämnden icke anledning att betvivla vad styrelsen
härutinnan anfört. Nämnden vill följaktligen ingalunda förneka, att, säri-i
1sec^au „ n nu pågående utbyggnaden av kraftverket blivit genomförd,
skal kunna förefinnas för en jämkning i hans lönegradsplacering. Frågan
härom lärer emellertid böra ses i ett vidsträcktare sammanhang än det nu
förevarande och prövas icke blott med hänsyn till nämnda driftchefs ställning
såsom ledare av ifrågavarande under utveckling stadda kraftverk i och
för sig utan även linder jämförelse mellan ifrågavarande kraftverkschef och
motsvarande eller närmast jämförliga tjänstemän såväl inom statens vattentallsverk
som ock vid de övriga kommunikationsverken.
Lönenämnden anser sig hava så mycket större anledning att ställa sig
avvisande mot styrelsens förevarande förslag som det torde kunna förväntas,
att en mera allmän eftersyn av de olika befattningarnas placering å löneplanen
inom den närmaste framtiden kommer till stånd i samband med den
förestående revisionen av avlöningsförfattningarna och avvecklingen av gällande
dyrtidstilläggssystem.
Avvikande mening har emellertid anförts av lönenämndens ordförande,
som yttrat att, vid sidan av telegrafverket, vattenfallsverket påtagligen
vore det statens affärsdrivande verk, vilket särskilt när det gällde att förvärva
och behålla betydande kapaciteter på det tekniska området vore föremål
för den hårdaste konkurrensen i närvarande tid från bolags- och privat
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
industriens sida. Med hänsyn härtill och då — såsom vattenfallsstyrelsen
uppvisat och vid lönenämndens hörande av sagda styrelses särskilda målsman
på området i fråga av denne kraftigt och sakligt påvisats och vitsordats
— betydande uppgifter förelåge för innehavaren av den ledande
posten vid den ytterst viktiga reservkraftstationen i Västerås i och för densammas
ytterligare utveckling och fullbordan, funne ordföranden för sin del
avgörande skäl tala för en tillstyrkan av vattenfallsstyrelsens framställning
om omedelbart utverkande av ett lönetillägg av 3,000 kronor för år räknat.
Vidkommande härefter befattningen såsom kraftverksdirektör vid de
norrländska kraftverken — Porjus och Norrfors jämte vissa mindre anläggningar
— tillkom denna befattning genom beslut av 1929 års riksdag. Tidigare
stodo nämnda kraftverk samt därtill anknutna anläggningar under ledning av en
inom vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå å extra stat inrättad särskild Norrlandsavdelning.
Kraftverksdirektören för de norrländska kraftverken har
hittills övergångsvis varit stationerad i Stockholm men skall från och med
den 1 april 1931 vara placerad i Umeå,
Avlöningen till ifrågavarande befattningshavare utgår enligt samma grunder,
som gälla för övriga kraftverksdirektörer vid vattenfallsverket, och utgör
sålunda 10,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg samt därutöver tantiem
enligt i avlöningsreglementet fastställda bestämmelser. På grund av vid
de norrländska kraftverken ännu föreliggande förhållanden utgår emellertid
enligt nu gällande tantiembestämmelser icke något tillskott till lönen utöver
det i avlöningsreglementet garanterade minimibeloppet, 2,500 kronor för år,
och dylikt tillskott lärer under ett antal år framåt icke kunna beräknas
tillkomma. Den totala avlöningen för kraftverksdirektören i Umeå kommer
alltså enligt nuvarande bestämmelser att under avsevärd tid utgöra 12,500
kronor årligen frånsett dyrtidstillägg.
I sitt förenämnda betänkande har 1928 års lönekommitté, som föreslagit
en avveckling av tantiemsystemet, hemställt, att kraftverksdirektören för de
norrländska kraftverken skulle placeras i 32:a lönegraden med en lön å
F ort av 14,808 kronor. Vattenfallsstyrelsen har i sitt omförmälda utlåtande
bestämt motsatt sig tantiemsystemets avskaffande men ansett sig böra föreslå
vissa förändringar i nu gällande regler för tantiemberäkningen, varom styrelsen
i särskild skrivelse den 6 december 1930 framlagt närmare utredning
och förslag. Skulle, mot styrelsens yrkande, tantiemsystemet likväl avskaffas,
har styrelsen ansett avlöningen för kraftverksdirektörerna böra bestämmas
till högre belopp än enligt lönekommitténs förslag skulle bliva fallet; för
direktören vid de norrländska kraftverken föreslår styrelsen en avlöning av
19,(XX) kronor.
I sin nu förevarande framställning begär styrelsen, såsom förut antytts, att
innehavaren av ifrågavarande befattning måtte, i avvaktan på prövning av
frågan om den blivande löneställningen, tillerkännas ett tillfälligt lönetillägg.
Till stöd för detta förslag yttrar styrelsen bland annat:
Under närmaste ledning av den nuvarande kraftverksdirektören hava
Porjus och Norrfors kraftverk under senare tid genomgått en både snabb
och gynnsam utveckling.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
. Porjus kraf tverk, som tidigare för sin kraftavsättning i huvudsak var hänvisat
till malmbanorna och malmfälten, har genom en stamlinje till Boden
satts i förbindelse med Norrbottens kustland, varöver framdragits ett omfattande
kraftledningsnät, som nu håller på att förbindas med Skellefteå
stads kraftnät. En matarledning håller även på att byggas från Malmberget
till nordöstra Finnbygden.
Inom det salunda vidgade området har det tack vare ett energiskt arbete
lyckats att avsätta en stor del av de kraftbelopp, som blivit lediga efter
Porjus smältverk och Norrbottens järnverk. Särskilt förtjänar omnämnas
den betydande avsättning av hushållsström, som upparbetats i Norrbottensamkällena.
Genom dessa åtgärder torde Porjus kraftverk — örn man bortser
från Harsprångsanläggningarna och ränteförluster under gångna år —
snart bliva ett räntabelt företag.
Norrfors kraftverk levererar numera kraft över södra hälften av Västerbottens
kustland ända ned till Anger man älven och lämnar jämväl kraft till
en större abonnent söder örn Angermanälven. Inom två år kommer Norrfors
kraftverk att vara kompletterat och sammanknutet med en ny kraftcentral
vid Sillre ävensom med mindre kraftanläggningar vid Stadsforsen.
Norrfors kraftverk är redan nu en väl räntabel affär.
Kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken handhaver — bortsett
från Harsprånget samt diverse^ outbyggda vattenfall — anläggningar
med ett värde av icke mindre än 55 miljoner kronor med en sammanlagd
årsinkomst av cirka 4,5 miljoner kronor.
Kraftverksdirektörens lön står icke i rimlig proportion till hans arbete
och ansvar. Medan kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken har
en lön, inklusive dyrtidstillägg, av cirka 13,800 kronor, har t. ex. chefen för
Skellefteå stads kraftanläggningar en lön av 18,000 kronor, en lön som
emellertid i och för sig icke är anmärkningsvärt hög i betraktande av att
cheferna för de privata kraftverken ha avsevärt högre löner. Att Porjus
och Norrfors kraftverk äro betydligt större och mera svårskötta än Skellefteå
stads anläggningar torde utan vidare inses.
Vattenfallsstyrelsen är ytterst angelägen att kunna hålla en väl kvalificerad
man såsom kraftverksdirektör vid de norrländska kraftverken. Möjligheten
att åstadkomma ett gynnsamt resultat beror nämligen i så väsentlig
grad på vederbörande kraftverksdirektör, och tillgången på lämpliga män
för dylika befattningar är mycket begränsad.
För att bereda möjlighet att kunna hålla ifrågavarande befattning besatt
med en kvalificerad innehavare har styrelsen därför hemställt att, i avvaktan
på en blivande lönereglering, kraftverksdirektören för de norrländska
kraftverken måtte beredas ett lönetillägg av åtminstone 3,000 kronor örn
året.
I sitt förenämnda utlåtande har lönenämnden ställt sig avvisande till
vattenfallsstyrelsens förslag och därvid anfört bland annat följande:
De betänkligheter, nämnden anfört i fråga örn vattenfallsstyrelsens förslag
angående lönetillägg till driftchefen vid Västerås kraftverk, gälla i ännu
högre grad beträffande styrelsens förslag örn lönetillägg till kraftverksdirektören
för de norrländska kraftverken. Lönenämnden torde få erinra, att
nämnda befattning inrättades så sent som från och med den 1 juli 1929.
Nämnden kan för sin del icke finna tillräckliga skäl hava blivit anförda för
att beträffande denna nya tjänst medgiva förhöjning i de löneförmåner, som
författningsenligt äro med befattning såsom kraftverksdirektör förenade.
Kanyl. Majlis proposition nr 66. 33
Även beträffande denna befattning gäller, att en ändring i löneställningen
icke lärer böra ifrågakomma utan en närmare utredning i det större sammanhang,
nämnden förut angivit.
I skrivelse den 17 januari 1931 bär vattenfallsstyrelsen i vissa hänseenden
bemött vad lönenämnden i sitt utlåtande anfört. Av vad styrelsen härutinnan
anfort må här — under hänvisning i övrigt till handlingarna i ärendet
återgivas följande:
Om vattenfallsstyrelsen rätt tolkar lönenämndens yttrande, skulle inga
förändringar i lönehänseende fa äga rum vid statens affärsverk mellan de
stora löneregleringarna. Styrelsen vill ej uttala sig örn, huruvida detta
resonemang kan vara hållbart vid verk, där rörelsen någorlunda stabiliserats.
Men styrelsen vill med styrka hävda, att en sådan uppfattning är
fullkomligt ohållbar vid ett tekniskt kommersiellt verk, statt i snabb utveckling.
Ett fasthållande vid lönenämndens ståndpunkt skulle oerhört försämra
vattenfallsstyrelsens ställning i jämförelse med de enskilda kraftverk,
med vilka styrelsen har att tävla. En dylik byråkratisk syn på personalfrågan
skulle hämma utvecklingen till men bade för kraftkonsumenterna och
för kraftverksrörelsen som affär betraktad. Det skulle utgöra ett belägg för,
lmr svårt det är att sköta en verkligt affärsmässig verksamhet i den stela
och strama sele, som heter statens avlöningsreglemente. Lyckligtvis finnas
åtskilliga bevis för, att mera verklighetsbetonade synpunkter anläggas på de
håll, där ansvaret i dylika frågor ligger, nämligen hos Kungl. Majit och nks
^
^Vattenfallsstyrelsen vill därför tillåta sig att ytterligare understryka nödvändigheten
av de löneförbättringar, som styrelsen föreslagit.
Val att märka äro de föreslagna löneförhöjningarna så måttligt tilltagna,
att de "förhöjda lönerna ligga väsentligt under de belopp, som vattenfallsstyrelsen
begärt vid en definitiv lönereglering. Styrelsen vill även framhålla,
att den löneförhöjning, som föreslagits för driftchefen i Västerås, icke
kommer att medföra krav på löneförhöjning för övriga drift chef er före den
definitiva löneregleringen. Driftchefen i Västerås är förtjänt av en väsentligt
högre lön än dessa. Icke heller kommer löneförhöjningen för kraftverksdirektören
vid de norrländska kraftverken att föranleda något krav på
ändring av övriga kraftverksdirektörers löner före nämnda lönereglering.
De särskilda kvalifikationer, som mäste krävas av ifrågavarande befattningshavare,
inskränka valet till en mycket trång krets av män, och örn dem
konkurrera såväl staten som de enskilda företagen. Vattenfallsstyrelsen har
förlorat den ene efter den andre av dem, som haft förutsättningar. Sedan
lönenämndens yttrande avgivits, har styrelsen förlorat ytterligare en av sina
bästa män. De nuvarande löneförhållandena, särskilt för de högre befälskrafterna,
synas komma att leda till, att vattenfallsstyrelsen ej får tillgodogöra
sig resultatet av den utbildning av unga ingenjörer, som kontinuerligt
fortgår inom styrelsen, särskilt när det gäller de affärsmässigt dugligaste
krafterna, utan de försvinna till andra företag inom området, ej minst till
de konkurrerande. Det kan ju icke fortgå pa detta sätt. Vattenkonst} i elsen,
som har ansvaret, anser sig skyldig att ge klart besked örn läget och
säga siri mening. Lönenämnden Ilar intet ansvar oell kan därför utan lisk
intaga en negativ ståndpunkt.
Vattenfallsstyrelsen har pa grund av det anförda vidhållit sin framställning
örn beviljande av ifrågavarande lönetillägg.
Bihang lill riksdagens protokoll 11611. /sand. ali haft. (IS r 66.)
ni :ii
34
Kungl. Majus proposition nr 66.
UePchefCTe"tS" ^:isom chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan av statsverkspropositionen,
kommer 1928 års lönekommittés förslag jämte däröver avgivna
yttranden icke att föreläggas 1931 års riksdag. Något ståndpunktstagande
till olika föreliggande förslag i fråga örn den definitiva löneställmngen
för bär avsedda befattningshavare lärer alltså ännu icke kunna äga
rum. A id sådant förhållande har jag ansett mig böra i detta sammanhang
anmäla vattenfallsstyrelsens omförmälda framställning angående vissa provisoriska
löneförbättringsåtgärder för befattningshavarna i fråga.
Yad först angår frågan örn löneförbättring till driftchefen vid ångkraftverket
i Västerås, framgår av den förebragta utredningen, att detta kraftverk
under den tid, som förflutit sedan löneställningen för driftchefen be.
stämdes, varit statt i kraftig utveckling och nu närmar sig en storlek, jämförlig
med de stora utländska ångkraftverken. Till belysande härav må
framhållas, att verkets kapacitet år 1919 var 28,000 kilowatt och nu utgör
42.000 kilowatt men före innevarande års utgång kommer att uppnå siffran
101.000 kilowatt. Givet är att omförmälda, utan tvivel ännu icke avslutade
utveckling i och för sig ställt och alltjämt måste ställa stora krav på den
man, som närmast bär ansvaret för verkets ledning. Icke minst måste
emellertid tagas i betraktande denna anläggnings egenartade uppgift och
beskaffenhet driftreserv, anordnad för ångkraft — som för en ekonomiskt
och tekniskt fullgod ledning av verket kräva alldeles särskilda förutsättningar
hos driftchefen i fråga örn fackkunskap i hithörande detaljer.
Att de nuvarande avlöningsförmånerna för driftchefen icke motsvara vad
sorn är erforderligt för att a posten kunna bibehålla eller för densamma
förvärra en tillräckligt kvalificerad kraft synes mig med hänsyn till här antydda
förhallanden näppeligen kunna bestridas. Även lönenämnden erkänner
detta, da nämnden framhåller, att skäl förefinnas för en jämkning i nuvarande
lönegradsplacering. En omständighet, som vid bedömande av frågan
örn löneförmånernas tillräcklighet måste särskilt beaktas, är att — såsom
lönenämndens ordförande understrukit — vattenfallsverket är utsatt för hård
konkurrens från enskilda företags sida i fråga örn skickliga arbetskrafter på
det tekniska området, ett förhållande som uppenbarligen måste vara till
särskilt men för verket, då det gäller ifrågavarande befattning med dess
mer än vanligt specialiserade uppgifter. Med betonande bland annat av
detta förhållande har vattenfallsstyrelsens chef för mig framlagt sina allvarliga
bekymmer inför den situation, som särskilt med avseende å ångkraftverket
i Västerås skulle inträda, därest en förbättring av löneförmånerna
icke kail beredas. 4ag insel’ för min del till fullo de svårigheter, som med
nuvarande avlöningsbestämmelser skulle uppstå att för befattningen erhålla
en fullt kompetent kraft, därest den nuvarande innehavaren skulle lämna
sin tjänst.
Jag är visserligen ense med lönenämnden därom, att det vore önskvärt
att först i samband med en översyn av löneställningen i allmänhet beträffande
olika befattningar vid kommunikationsverken behöva taga ståndpunkt
till frågan örn högre avlöning för driftchefen i Västerås. Med hänsyn till
35
Kungl. Majus proposition nr 66,
de förhållanden, som nyss antytts, kan jag doek ur statsnyttans synpunkt
icke tinna ett uppskov med beslut om viss löneförbättring i detta fall vara
tillrådligt. Några betänkligheter synas mig icke heller föreligga mot att
redan nu fatta ett dylikt beslut av provisorisk karaktär, därest förbättringen
till storleken så avväges, att icke därigenom uppkommer ett föregripande av ett
definitivt ståndpunktstagande i fråga örn löneställningen vare sig för denna
tjänst eller för andra chefsbefattningar med jämförliga uppgifter och likartat
ansvar inom vattenfallsverket eller övriga affärsdrivande verk. Ur nu angivna
synpunkt har jag ansett mig böra förorda ett tillfälligt lönetillägg till
belopp av 2,000 kronor i stället för det av vattenfallsstyrelsen föreslagna
beloppet å 3,000 kronor. I detta sammanhang vill jag betona, att det, såsom
vattenfallsstyrelsen framhållit, med hänsyn till ifrågavarande driftchefsbefattnings
ensamstående karaktär icke är att befara, att den föreslagna åtgärden
skulle medföra prejudicerande inverkan i lönehänseende beträffande
övriga driftchefsbefattningar vid vattenfallsverket.
Jag har alltså ansett mig böra tillstyrka, att vid befattningen såsom driftclief
vid Västerås kraftverk må, räknat från och med den 1 juli 1931, utöver
lön enligt avlöningsreglementet utgå ett tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor.
Vad härefter beträffar frågan örn lönetillägg till kraftverksdirektören vid
de norrländska kraftverken, finner jag visserligen åtskilliga skäl vara anförda
för vattenfallsstyrelsens framställning jämväl på denna punkt. Med
hänsyn bland annat till att, såsom lönenämnden framhållit, befattningen
i fråga inrättats så sent som år 1929 bär jag dock funnit med prövning av
frågan härom böra tillsvidare anstå.
Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.
De förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar vid kommunikationsverken
synas, såsom redan antytts, lämpligen böra genomföras den 1
juli 1931.
I den mån särskilda övergångsanordningar för ändringarnas genomförande
bliva erforderliga, torde — i anslutning till vad hittills plägat tillämpas —
dylika få beslutas av Kungl. Majit. Bemyndigande härutinnan torde böra
äskas av riksdagen. De ändringar i den vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen, vilka erfordras vid bifall till vad som tillstyrkts i fråga
örn antalet av vissa befattningar, äger Kungl. Majit enligt av riksdagen tidigare
lämnat generellt bemyndigande utfärda.
Av vad i det föregående förordats föranledes även viss ändring i den
vid kommunikationsverkens pensionslag fogade åldersförteckningen. Frågan
härom torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1931,
att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
36
Kungl. Majlis proposition nr 66.
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen skall
vid statens järnvägar i 26:e lönegraden upptagas befattning
såsom förste aktuarie oell chef för statistiska kontoret;
samt att ur nämnda förteckning skall vid statens |
järnvägar |
i samma lönegrad utgå befattningen chef för statistiska kontoret; |
|
2:o) fastställa antalet av följande befattningar från |
och med |
den 1 juli 1931 på sätt här angives, nämligen: vid postverket: |
|
sekreterare i 24:e lönegraden.......................................... |
......... i; |
vid telegrafverket: |
|
aktuarie ........................................................................... |
......... 2 |
förste kontrollör............................................................... |
......... 19 |
sekreterare i 24:e lönegraden.......................................... |
......... 8 |
telegrafkommissarie av klass 1 B.................................. |
......... 21 |
Överkontrollör .................................................................. |
*> ......... O |
byråingenjör .................................................................... |
......... 5 |
linjeingenjör ..................................................................... |
......... 23 |
telegrafdirektör ............................................................... |
......... 3; |
vid statens järnvägar: |
|
aktuarie .......................................................................... |
......... 5 |
notarie .............................................................................. |
......... 10 |
stationsinspektor av klass 2........................................... |
......... 21 |
förste aktuarie och chef för statistiska kontoret......... |
......... 1 |
förste byråingenjör ......................................................... |
......... 13 |
3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar
må erfordras; samt
4:o) medgiva, att vid den till statens vattenfallsverk hörande
befattningen såsom driftclief vid Västerås kraftverk må från
oell med den 1 juli 1931, utöver lön enligt avlöningsreglementet,
utgå ett tillfälligt lönetillägg av 2,000 kronor för år räknat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1931.