Kungl. Maj.ts proposition Nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående vissa anslag från
allmänna indragningsstaten m. m.; given Stockholms slott
den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

49 käft. (Nr 37.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Personlig
professur för
läraren i
medicinsk
radiologi vid
universitetet
i Uppsala,
medicine
doktorn H. F.

Laurell.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena, friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamein, von Stockenstböm, Stadeneb, Gyllenswäed,
Laesson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener, anför härefter:

l:o.

Från universitetsmyndigheterna i Uppsala föreligger framställning, örn inrättande
av en personlig professur för läraren i medicinsk radiologi vid universitetet
i Uppsala, medicine doktorn Hugo Fredrik Laurell.

Innan jag närmare ingår på denna framställning anser jag mig böra
erinra om att spörsmålet om undervisning i medicinsk radiologi var föremål
för närmare behandling vid 1927 års riksdag. Den 28 januari 1927 framlade
Kungl. Maj:t för riksdagen en proposition, nr 88, angående ordinarie
lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska institutet. I det vid denna proposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, till vilket jag
i övrigt tillåter mig att hänvisa, meddelade dåvarande departementschefen
till en början, att svenska radiologförbundet i särskilda skrivelser till de
medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium hemställt
om åtgärders vidtagande för upprättande av ordinarie professurer i medicinsk
radiologi vid en var av de medicinska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Under framhållande att den
medicinska radiologien vore såsom en självständig vetenskap av ett relativt
sent datum, men att den under sin tillvaro visat sig vara av en genomgripande
betydelse för den praktiska läkekonsten, anförde föredragande departementschefen,
bland annat, att han, betraktat från den vetenskapliga
forskningens synpunkt, måste finna förslaget om ordinarie professurer i
medicinsk radiologi vid samtliga tre medicinska fakulteterna i riket fullt befogat,
men att tvekan kunde råda, örn tiden då vore inne att taga detta
steg fullt ut. Departementschefen stannade vid att förorda överflyttning på
ordinarie stat av den vid karolinska institutet då förefintliga personliga professuren
i ämnet samt inrättande vid vartdera av universiteten i Uppsala
och Lund av en ordinarie lärarbefattning i medicinsk radiologi med en avlöning
av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgö -

3

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 57.

ringspenningar. Kungl. Maj:ts i överensstämmelse med departementschefens
hemställan till riksdagen avlåtna förslag i ämnet blev av riksdagen bifallet.

I en till det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala ingiven
framställning har nu medicinska fakulteten därstädes hemställt, att
konsistoriet ville söka utverka proposition till 1931 års riksdag örn inrättande
av en personlig professur för läraren i medicinsk radiologi vid universitetet,
medicine doktorn Hugo Fredrik Laurell.

Fakulteten har till stöd för sin framställning anfört i huvudsak:

Till förste innehavare av den år 1927 inrättade ordinarie lärarbefattningen
i medicinsk radiologi vid universitetet i Uppsala kallades utan ansökan
doktor Laurell.

Såväl här som i sin föregående befattning såsom föreståndare för akademiska
sjukhusets röntgenavdelning har doktor Laurell på ett glänsande
sätt fyllt sina uppgifter, och hans vetenskapliga insats har ställt honom
bland Skandinaviens främste radiologer. Örn hans vetenskapliga produktion
har professor Gösta Forssell avgivit ett synnerligen smickrande utlåtande,
till vilket fakulteten får hänvisa.

Fakulteten anser, att ett ämne av den ur såväl praktisk som teoretisk
synpunkt stora betydelse, som den medicinska radiologien numera har, bör
vara representerat genom en ordinarie professor i fakulteten, men vill för
närvarande icke framföra ett äskande därav. Däremot vill fakulteten föreslå,
att på grund av doktor Laurells stora förtjänster inom radiologien för honom
inrättas en personlig professur i medicinsk radiologi vid Uppsala universitet
med samma avlönings- och pensionsförmåner som för ordinarie
professor vid universitetet och med skyldighet för honom att fullgöra de
åligganden, som nu påvila honom i egenskap av lärare i medicinsk radiologi
jämte de ytterligare åligganden, som på fakultetens förslag av kanslern
för rikets universitet kunna prövas för undervisningen nödiga.

Det av fakulteten åberopade, av professorn i medicinsk radiologi vid
karolinska institutet Gösta Forssell den 25 april 1930 avgivna utlåtandet —
vid vilket fogats förteckning över de av docenten Laurell utgivna tryckta
arbetena inom radiologien — är av följande lydelse:

Enligt fakultetens uppdrag får jag härmed avgiva utlåtande angående
medicine doktor Hugo Fredrik Laurells kompetens till en professur i medicinsk
radiologi.

Laurell avlade medicine licentiatexamen år 1912 efter synnerligen grundliga
studier. Han har före den radiologiska specialutbildningen erhållit
klinisk skolning såsom biträdande läkare å epidemisjukhuset i Uppsala i 5
månader år 1912 samt såsom amanuens vid akademiska sjukhusets medicinska
klinik under ett år 1913—1914.

Sedan höstterminen 1914 innehar Laurell befattningen såsom föreståndare
för_ röntgenavdelningen vid Uppsala akademiska sjukhus.

Ar 1927 vid Uppsala universitets 450-årsjubileum kallades Laurell till
medicine hedersdoktor och utnämndes samma år till ordinarie lärare i medicinsk
radiologi vid Uppsala universitets medicinska fakultet.

Laurell är inom radiologien autodidakt. Haus utbildning har ägt rum
genom mångåriga, djupgående och omfattande självständiga studier och

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

genom skolning i ett intensivt praktiskt arbete såsom röntgendiagnostiker
och röntgenterapeut.

Laurell har ägnat sitt förnämsta intresse åt röntgendiagnostiken. Inom
flera områden av denna vetenskap har han utfört betydelsefulla arbeten.

Av Laurell hand föreligga 30 tryckta arbeten inom radiologien, över
vilka förteckning bifogas. Ytterligare ett stort antal undersökningar har
Laurell framlagt i form av ännu icke publicerade föredrag inom vetenskapliga
sällskap.

Inom området för röntgentekniken har Laurell utgivit trenne arbeten.
1922 meddelade han en av honom och H. Odqvist utarbetad undersökningsmetod
för att genom kombination av luft och tunga kontrastmedel framställa
slemhinneytan i colon och ventrikel. Tillsammans med S. Arnell
beskrev Laurell år 1924 en ny och sinnrik trochoskopmodell, och år 1928
publicerade Laurell ett arbete över en av honom konstruerad vattenmanometer
för kontroll av andningsrörelsen under röntgenfotografering av vid
respiration rörliga organ, såsom lungor, njurar och gallblåsa, i ändamål
att framställa skarpa röntgenbilder i sådana fall, där momentfotograferingar
icke kunna företagas. Dessa arbeten giva uttryck för Laurella kända skicklighet
och uppfinningsförmåga på röntgenteknikens område.

Till bensystemets röntgendiagnostik har Laurell bidragit med tre arbeten.
Hans arbete 1920 — tillsammans med A. Wallgren — över ett fall av
osteo-sclerosis fragilis generalisata lämnar en god framställning av nämnda,
sällsynta sjukdomsbild, med en mångsidig och ingående analys av röntgenologiska
och kliniska fynd. Laurell undersökning 1922 över »Köhlers sjukdom»
skänker nya kunskaper örn denna förändring inom os naviculare
pedis. Laurell visar, att »Morbus Kohlen» är en vanlig företeelse, ofta ej
medförande kliniska symptom, och påvisar dess sannolika samband med
abnorma tryckförhållanden i foten på grund av en sänkning av fotvalvet.
1928 påvisade Laurell ett nytt röntgensymtom vid akuta osteomyeliter, nämligen
på röntgenbilden synliga inflammatoriska förändringar inom muskulatur
och underhud i benhärdens omgivning. Den inflammatoriska benprocessen
framkallar nämligen i vissa fall en abnorm vätskefördelning inom
omgivande mjukdelar — ödem, exsudat hyperämi , som förändrar struktur
och täthetsförhållanden på ett sådant sätt, att en typisk röntgenbild uppstår.
Dessa symtom framträda stundom tidigare å röntgenbilden än förändringarna
inom själva benet.

I tvenne arbeten — 1922 och 1925 — har Laurell lämnat en ingående
och klar framställning av biandsvulsternas röntgendiagnostik, och i ett arbete
av år 1928 giver han en utmärkt framställning över röntgendiagnostiken
vid kliniskt svårt diagnosticerbara fettrika tumörer, i synnerhet lipora.

I tvenne arbeten — år 1921 och 1927 — har Laurell nedlagt resultatet
av sina omfattande studier över de respiratoriska förändringarna i lungfält,
mediastinum och diafragma under normala och patologiska förhållanden.
I dessa arbeten, som ge vittnesbörd i lika hög grad om teknisk skicklighet
som om skarp iakttagelseförmåga, idérikedom och förmåga av kritisk analys
av andras och egna iakttagelser, lämnar Laurell en på nya observationer
och synpunkter rik framställning av bröstorganens invecklade rörelsefenomeu
på grund av andningsrörelserna samt av blodfördelningen inom lungorna
vid de olika andningsfaserna. Dessa arbeten äro inom sitt område banbrytande.

I tvenne arbeten — år 1925 och 1929 — över de s. k. ringskuggorna i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57. 0

lungorna giver Laurell den mest omfattande och ingående framställning,
som hittills publicerats, angående differentialdiagnostiken vid luftförande
hålrum i lungorna. I dessa arbeten har Laurell genom enkla och sinnrika
experiment å djurlungor, jämförda med tekniskt ypperligt utförda röntgenundersökningar
å levande människor och undersökningar av sektionsmaterial
klarlagt detta svåra, sedan länge omdebatterade problem.

Resultatet av Laurells mångåriga röntgenologiska studier över hjärtats
rörelser och blodfördelningen vid hjärtrörelserna, liksom över röntgenbilden
av hjärtat vid olika kontraktionstillstånd, olika andningsfaser och olika
kroppsställningar har han år 1928 sammanställt i ett större arbete »Röntgenologische
Herzstudien». I detta arbete analyserar Laurell ingående förutsättningarna
för iakttagelser av hjärtats rörelser å fluorescensskärmen och
granskar kritiskt förut framlagda röntgeniakttagelser angående hjärtats
rörelser samt framlägger sina egna rön. Dessa revidera i mångå hänseenden
förut gällande uppfattningar och ge nya kunskaper och nya synpunkter
beträffande de för röntgenundersökning tillgängliga rörelsefenomenen
hos hjärtat. Dessa Laurells undersökningar äro betydelsefulla, särskilt i
tvenne hänseenden. Dels har nämligen Laurell ådagalagt, att hjärtats
form och läge vid dess olika rörelsefaser i mycket högre grad påverkas
av andningsrörelserna än vad man hittills antagit, samt beskrivit andningsrörelsernas
inflytande på hjärtkonturernas form och förskjutning. Vidare
har han med stöd dels av röntgenundersökningar av levande människor,
dels av djurförsök, liksom också genom en kritisk analys av röntgenlitteraturen
och den anatomiska litteraturen påvisat, att hj ärtkamrarnas tömning
icke, såsom man på grund av en felaktig tolkning av röntgenbilderna föiut
ansett, äger rum huvudsakligen genom en förskjutning av hjärtspetsen och
hjärtkamrarnas sidytor, utan framför allt genom en förskjutning i sagittal
riktning av kammarbasen (septum atrio ventriculare), vilken förskjutning är
många gånger större än kammarens yttre, på röntgenbilden synliga pulsationer.
Denna Laurells, såsom det synes, välgrundade slutsats, vilken står
i god överensstämmelse med tidigare, genom djurförsök vunna rön, ger en
alldeles ny synpunkt på de å röntgenbilden synliga hjärtrörelserna och föranleder
en revision av gängse föreställningar angående relationen mellan
storleken av den å röntgenbilden synliga kammarkonturens rörelser och
hjärtats slagvolym. Detta Laurells arbete är dessutom rikt på nya detaljiakttagelser
och på skarpsinniga reflexioner över hjärtats rörelsemekanism.

Laurells röntgenologiska hjärtstudier lia satt en värdefull frukt för den
kliniska forskningen genom det arbete, som Laurell tillsammans med A.
Bjure utgivit år 1927 över »Abnorma statiska cirkulationsfenomen och därmed
sammanhängande sjukliga symtom». I detta arbete klarlägga författarna,
att den vid asthenia generalis typiska sjukdomsbilden väsentligen
låter förklara sig genom en arteriell ortostatisk anämi. Författarna fördes
ursprungligen till detta antagande genom aortabågens ringa bredd och små
pulsationer vid stående ställning i förhållande till vid ryggläge, trots en
ökad pulsfrekvens och ökade exkursioner av de laterala kammarkonturerna.
Genom en ingående analys av de olika hjärtdelarnas och aortabagens konfiguration
och pulsationer samt genom parallella minutvolymbestämningar
vid upprättstående och liggande ställning samt vid upprättstående ställning
i vattenbad till navelplanet lyckades författarna visa, att de hos astheniska
patienter i upprättstående ställning uppkommande cirkulationsrubbningarna
huvudsakligen äro betingade av en i denna ställning uppträdande arteriell

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 57.

anämi. Författarna visa, hurusom denna generella förklaring till de typiska
cirkulationsrubbningarna vid asthenia generalis även ger en antaglig förklaring
till många vid denna sjukdom framträdande rubbningar inom skilda
organ, såsom centrala nervsystemet, njurarna, lungorna oell digestionskanalen.
De påvisa även, hurusom särskilt lungspetsarna vid upprättstående
ställning hos dessa patienter erhålla en ofullständig blodförsörjning, och
framhålla den därigenom uppkommande minskade resistensen hos lungspetsarna
mot en tuberkulos infektion. De framhålla slutligen, att behandlingen
vid dessa sjukdomstillstånd måste inriktas på att häva cirkulationsrubbningar
— den ortostatiska arteriella anämien — och föreslå rationella
åtgärder härför. Detta arbete kan enligt min åsikt betraktas såsom klassiskt,
en glänsande frukt av samverkan mellan röntgen ologisk och klinisk forskning.

I sitt arbete år 1921 över röntgendiagnostiken vid peri-, resp. paranephrit
har Laurell på grund av litteraturstudier och egna ingående iakttagelser
givit en förträfflig analys över detta synnerligen svåra område av röntgendiagnostiken,
säkerligen den bästa framställning av detta ämne, som hittills
blivit utförd. Det utgör tillika den första början till Laurells senare banbrytande
arbeten över röntgendiagnostiken av förändringar i den subperitoneala
fettvävnaden och inom bukväggens mjukdelar.

Synnerligen typiska för Laurells arbetssätt, hans brinnande forskarhåg
och djupgående och vittfamnande intressen äro hans arbeten (iver de av
spolmasken framkallade, sjukliga förändringarna, askaridiasis. Genom röntgenundersökning
lyckades Laurell år 1923 påvisa spolmaskar i tunntarmarna
och giver en klar och ingående beskrivning av röntgenfvnden vid spolmask
i tunntarmen. Under dessa undersökningar finner han en hög frekvens av
conjunctivitis phlyktaenulosa hos de av askaridiasis lidande patienterna.
Detta väcker hans intresse, och resultatet blir 1926 ett ingående arbete över
conjunctivitis phlyktaenulosa och skrophulos vid helminthiasis och pedieulos,
där han lämnar ett värdefullt bidrag till skrophulosens patogenes. Slutligen
resultera hans litteraturstudier och egna forskningar 1927 i en utmärkt
monografi över »Askaridiasis». Detta arbete innehåller icke blott den första
systematiska och omfattande framställning, som finnes över röntgendiagnostiken
vid askaridiasis, utan även en klar och ingående redogörelse för spolmaskens
biologi och askarissjukdomens patologi, symtomatologi, diagnostik,
komplikationer och terapi.

Inom området för digestionskanalens röntgendiagnostik har Laurell utgivit
frenne arbeten. I en uppsats år 1920 klarlägger han de röntgenologiska
fynden vid det symtomkomplex, som blivit benämnt »kaskadmage»,
och utreder mot bakgrunden av anatomiska och kliniska studier detta
ganska invecklade problem. I sitt arbete över volvulus i flexura sigmoidea
framlägger Laurell år 1926 åter en kiinisk-röntgenologisk undersökning,
som bryter ny mark och icke blott lämnar en framställning av röntgensymtomen
vid denna sjukdom, utan även skänker viktiga nya synpunkter
på hela sjukdomsbilden. 1929 offentliggjorde Laurell ett förträffligt arbete
över röntgendiagnostiken vid bråck, i synnerhet vid kliniskt svårt diagnosticerbara
former. Före detta arbete har röntgenundersökningen i enstaka
fall blivit använd för att påvisa inom ett tydligt iakttagbart bråck befintliga
delar av digestionskanalen. Laurell har utvidgat röntgendiagnostiken
vid bråck till att omfatta ett morfologiskt studium av bråcksäcken och
bråckporten och utsträckt undersökningens område till kliniskt osäkra eller
icke påvisbara fall. Han har givit en ingående framställning av den typiska

7

Kungl. May.ts proposition Nr 57.

röntgenbilden vid olika former av bråck oell vid olika bråcklokalisationer
och även analyserat de indirekta röntgensymtomen från tarmkanalen vid
genom bräcket försvårad tarmpassage. Genom denna studie har Laurell
inlett en ny era inom röntgendiagnostiken vid bråck.

Sin mest betydelsefulla insats inom området för röntgendiagnostiken
har Laurell måhända gjort genom sina undersökningar över röntgendiagnostiken
vid peritonit, vilka han framlagt under åren 1925—1930 i en serie
av 9 arbeten. En sammanfattning av dessa undersökningars resultat är
lämnad i hans högtidsföredrag vid Uppsala läkareförenings sammanträde
den 17 september 1929, vilket även publicerats på tyska och engelska. Före
Laurells undersökningar spelade röntgendiagnostiken endast i undantagsfall
någon roll av betydelse vid diagnostik av peritonitiska förändringar, nämligen
vid subphreniska abscesser och vid avkapslade, gasförande abscesser.
Vid de akuta peritoniterna hade röntgendiagnostiken knappast kommit till
användning på annat sätt än såsom hjälpmedel i enstaka fall vid försök
till lokalisation av tarmhinder i samband med peritoniten. Genom Laurells
undersökningar, utförda med en mästerlig teknik, som han för detta ändamål
utarbetat, och stödda på ingående röntgenanatomiska och kliniska studier,
har röntgenundersökningen blivit ett nytt och viktigt hjälpmedel vid
bedömande av den akuta peritonitens lokalisation och utbredning och för
kontroll av de kirurgiska ingreppens resultat. Laurell har nämligen visat,
att såväl de fria som de avkapslade peritonitiska exsudaten och transudaten
vid samtidig gasfyllnad av tarmarna, som ofta ledsagar peritoniten, i
många fall giva en typisk röntgenbild. Genom Laurells arbeten har det
blivit möjligt icke blott att i ett stort antal fall närmare lokalisera kliniskt
diagnosticerbara bukabscesser, utan även att påvisa sådana, där en diagnos
icke kliniskt kunnat ställas, ja, t. o. m. att påvisa fritt exsudat, som icke
genom vanliga kliniska undersökningar kunnat diagnosticeras. Därtill kommer,
att Laurell lyckats genom röntgenundersökning påvisa sekundärt till
abscesser uppträdande inflammatoriska infiltrat och cirkulationsrubbningar i
bukväggen, varigenom lokalisationen av intill bukväggen belägna, genom
yttre undersökning ej påvisbara abscesser i hög grad underlättats. Laurells
arbete har redan i Sverige lämnat betydelsefulla praktiska resultat, och den
tid torde icke vara långt avlägsen, då röntgenundersökning enligt Laurells
metoder i hela världen utgör ett viktigt led av de akuta bukfallens undersökning.

Laurells hela vetenskapliga produktion är buren av en idérikedom, kombinationsförmåga
och originalitet av den grad, att man med rätta kan säga,
att hans verk har en genial prägel. I alla hans arbeten framträda därjämte
en sanningskärlek, kritisk skärpa och en utomordentlig observationsförmåga,
som skänka vartenda ett av dem en fullödig vetenskaplig halt. Dessutom
besitter han en mångsidig medicinsk bildning, som tillåter honom att i ett
större sammanhang överblicka resultaten av röntgenforskningen och draga
för hela forskningsområdet betydelsefulla slutsatser ur de gjorda rönen.
Hans framställningskonst är livlig, klar och medsökande. Om haus djupa
intresse för och hängivenhet till vetenskapen och läkekonsten vittnar hela
hans verksamhet. Ilan är en forskarepersonlighet av ovanliga mått.

Sedan 1919 bär Laurell givit universitetets undervisningskurser i röntgendiagnostik.
Han besitter alltså en mångårig undervisningserfarenhet.

Den medicinska radiologien omfattar de stora huvudgrenarna: röntgendiagnostiken
och strålbehandlingen. Laurells hela vetenskapliga produktion

Departe mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

faller inom området för röntgendiagnostiken. Hans praktiska utbildning
sträcker sig emellertid över såväl röntgendiagnostiken som röntgen- och
ljusbehandlingen, och han äger alla förutsättningar för att även bedriva
forskning inom strålbehandlingen.

Den obligatoriska undervisningsskyldighet, som enligt nuvarande bestämmelser
åligger universitetsläraren i medicinsk radiologi, omfattar för närvarande
uteslutande röntgendiagnostik.

På grund av vad jag ovan anfört får jag förklara, att medicine doktorn
Hugo Fredrik Laurell är utomordentligt väi kompetent att bekläda en professur
i medicinsk radiologi. Jag får samtidigt som min mening uttala, att ehuru
det för närvarande i vårt land finnas flera framstående forskare inom radiologien,
kan icke någon bland dem vare sig med hänsyn till produktionens
mångsidighet och omfattning eller med hänsyn till värdet av hela den samlade
produktionen jämföras med Laurell. Laurell skulle utgöra en prydnad
för varje medicinsk fakultet, och hans outtröttliga, hängivna och rikt fruktbärande
forskningsverksamhet är synnerligen väl förtjänt av den hedersbevisning,
som en plats i Uppsala medicinska fakultet skulle innebära.

I skrivelse till kanslern har det större akademiska konsistoriet hemställt,
att kanslern behagade utverka proposition till 1931 års riksdag örn inrättande
från och med budgetåret 1931/1932 av en personlig professur i medicinsk
radiologi för Laurell med avlöning lika med övriga universitetsprofessorer
att bestridas av den för befattningen såsom lärare i medicinsk radiologi
å universitetets stat uppförda avlöningen jämte nödigt tillskott från allmänna
indragningsstaten, och att sålunda för ifrågavarande ändamål måtte
å allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp av 3,000 kronor jämte
ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem års tjänstgöring.

Med skrivelse den 20 augusti 1930 har därefter kanslern för rikets universitet
till Kungl. Majit överlämnat det större akademiska konsistoriets berörda
framställning och därvid anfört, att kanslern, på grund icke blott av
den medicinska radiologiens stora betydelse i så väl teoretiskt som praktiskt
hänseende och behovet av vidgad undervisning i ämnet, utan även av Laurell
till fullo betygade utmärkta vetenskapliga skicklighet, på det livligaste
tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte avlåta proposition till 1931 års riksdag i
överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Det utomordentligt vackra omdöme örn Laurell som vetenskapsman,
vilket i den föreliggande framställningen lämnats, utgör enligt min mening
bevis för att ett bifall till det framställda förslaget skulle innebära
ej blott en rättmätig utmärkelse för den framstående vetenskapsidkaren
utan även ett kraftigt hjälpmedel till den medicinska radiologiens löftesrika
och välsignelsebringande utveckling i vårt land. Den medicinska radiologien
såsom specialfack har utvecklat sig till en omfattande självständig
vetenskap, vilken blivit oumbärlig för den praktiska läkekonsten och
förts fram till en betydelse, som i mycket hög grad satt sin prägel på hela
den moderna medicinen. Med hänsyn till den ökade betydelse den medi -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

einska radiologien såsom självständig vetenskaplig forskningsdisciplin erhållit
allenast under de senast förflutna åren och till den alltjämt stegrade vikt
för den praktiska sjukvården, som tillmätes densamma, synes mig icke den
omständigheten att frågan om ämnets ställning vid universiteten varit föremål
för prövning vid 1927 års riksdag utgöra hinder för att nu föreslå inrättande
av en personlig professur i medicinsk radiologi vid universitetet i
Uppsala åt en därtill i särskild grad förtjänt vetenskapsman. I anslutning
till de akademiska myndigheternas förslag tillstyrker jag därför, att vid
universitetet i Uppsala måtte från och med den 1 juli 1931 inrättas en personlig
professur i medicinsk radiologi för Laurell. I en till ecklesiastikdepartementet
ingiven skrift har Laurell den 9 januari 1931 förklarat sig
villig att mottaga den för honom ifrågasatta personliga professuren.

En förutsättning för förslaget är att, när Laurell lämnar lärartjänsten för
att tillträda den nu ifrågasatta personliga professuren — det bör ske den
1 juli 1931 —, lärarbefattningen icke anslås ledig till ansökan utan hålles
vakant, till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Skulle Laurell befordras
eller förflyttas till annan tjänst, bör naturligen lärarbefattningen
tillsättas, likaså när Laurell uppnår pensionsåldern och örn han skulle avlida
före uppnådd pensionsålder. Det torde ankomma på universitetsmyndigheterna
att till Kungl. Majit inberätta, när någon av dessa förutsättningar
för lärarbefattningens ledigförklarande inträffar, samt avgiva av omständigheterna
påkallat förslag.

Avlöningen för denna professur, som skall vara densamma, som för övriga
universitetsprofessurer, bör beräknas till 12,000 kronor, därav 8,000
kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen efter 5 år
kan höjas med 1,000 kronor.

I enlighet med det större akademiska konsistoriets förslag torde Laurell
fortfarande böra uppbära de med lärarbefattningen förenade löneförmånerna,
samt beredas lönefyllnad från allmänna indragningsstaten. Denna
lönefylluads storlek bör beräknas till 3,000 kronor, varjämte Laurell bör
lika med andra professorer äga rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor
efter 5 års tjänstgöring. Laurell bör såsom innehavare av den personliga
professuren vara underkastad de för universitetsprofessorer i allmänhet
stadgade villkoren och bestämmelserna. Professuren torde vidare i pensionshänseende
böra likställas med ordinarie universitetsprofessurer och följaktligen
vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. I fråga örn de med professuren förenade
åliggandena torde det få ankomma på Kungl. Majit att härom utfärda erforderliga
föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att för läraren i medicinsk radiologi vid
universitetet i Uppsala, medicine doktorn Hugo Fredrik

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Laurell, må vid nämnda universitet från och med den 1 juli
1931 inrättas en personlig professur i medicinsk radiologi
med de åligganden för Laurell såsom innehavare av omförmälda
professur, som av Kungl. Maj:t bestämmas,
dels föreskriva, att Laurell skall vara skyldig såväl att i
tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer
i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner
stadgade villkoren och bestämmelserna som ock att
vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig
avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension, beräknad
efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,
frånträda sin ifrågavarande professur,
dels bestämma, att Laurell skall såsom innehavare av den
beslutade professuren åtnjuta en avlöning av 12,000 kronor,
därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte efter fem års tjänstgöring ett ålderstillägg å
lönen å 1,000 kronor,

dels föreskriva, att Laurens hittillsvarande lärarbefattning
skall från och med den 1 juli 1931 hållas obesatt, så
länge ifrågavarande professur innehaves av Laurell,

dels förordna, att Laurell avlöningsförmåner såsom professor
skola bestridas av den för lärarbefattningen i medicinsk
radiologi å utgiftsstaten för universitetet i Uppsala
uppförda avlöningen jämte nödigt tillskott från allmänna
indragningsstaten,

dels ock för sistberörda ändamål å allmänna indragningsstaten
anvisa ett belopp av 3,000 kronor, därav 2,000 kronor
skola anses utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte ett tillägg av 1,000 kronor efter fem års
tjänstgöring.

2:o.

Arvode till
en assistent
å fysikaliskkemiska
institutionen

vid universitetet
i Uppsala.

I anslutning till vad jag anfört under punkt 89 av 1931 års åttonde huvudtitel
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, beträffande det å allmänna indragningsstaten under
åttonde huvudtiteln, universitetet i Uppsala, uppförda arvodet
å 3,600 kronor till en assistent å det fysikaliskt-kemiska
laboratoriet vid universitetet i Uppsala, orden: fysikalisktkemiska
laboratoriet skola utbytas mot orden: fysikaliskkemiska
institutionen.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 57.

11

3:o.

Vid anmälan den 3 januari 1931 av anslagsbehoven under riksstatens
åttonde huvudtitel meddelade jag under punkten 114, att universitetskanslern
— med anledning av en utav de akademiska myndigheterna i Lund
gjord framställning — hemställt örn proposition till 1931 års riksdag örn
ett anslag å 4,000 kronor på extra stat till materiel vid institutionen för
ärftlighetsforskning vid universitetet i Lund i stället för det nu å allmänna
indragningsstaten uppförda anslaget å 1,000 kronor. Jag anförde därvid,
att jag i fråga örn detta anslagsäskande hade för avsikt att framlägga förslag
i samband med avlåtande av proposition örn olika anslag under allmänna
indragningsstaten.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Med bifall till Kungl. Majits förslag medgav 1917 års riksdag, att för
professorn Nils Herman Nilsson-Ehle finge vid universitetet i Lund med
ingången av år 1918 inrättas en personlig professur i ärftlighetslära samt
anvisade för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten ej mindre till
årlig avlöning åt Nilsson-Ehle erforderligt belopp än även till materiel m. m.
för ifrågavarande professur ett årligt belopp å 1,000 kronor.

Genom beslut den 25 juni 1917 utnämnde och förordnade Kungl. Majit
Nilsson-Ehle att från och med ingången av år 1918 vid universitetet i Lund
vara professor i ärftlighetslära. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att redovisning
skulle i vanlig ordning lämnas för det till Nilsson-Ehles professur beviljade
anslaget till materiel m. m. samt att vid Nilsson-Ehles framtida
frånträdande av professuren då befintlig materiel, som inköpts för nyssberörda
anslagsmedel, skulle enligt beprövande av kanslersämbetet tillfalla
någon till universitetet i Lund hörande institution.

Då det av riksdagen anvisade materielanslaget visat sig otillräckligt, har
Nilsson-Ehle de senare åren gjort upprepade framställningar om höjning av
anslaget. Dessa framställningar hava jämväl i så måtto vunnit beaktande,
att materielanslaget till institutionen för ärftlighetsforskning upptagits bland
de anslag, vilka beräknats erhålla förstärkning av det av riksdagen under
en följd av år under riksstatens åttonde huvudtitel anvisade extra reservationsanslaget
till ytterligare medel till materiel m. m. för vissa institutioner
vid universitetet i Lund.

I skrivelse till det större konsistoriet vid universitetet i Lund har nu
Nilsson-Ehle anhållit, att konsistoriet måtte göra framställning örn beviljande
från och med budgetåret 1931/1932 av ett ordinarie årsanslag å 4,000 kronor
till institutionen för ärftlighetsforskning. Nilsson-Ehle har därvid åberopat
en av honom tidigare i ämnet gjord framställning rörande anslag för
budgetåret 1929/1930. I sistnämnda framställning har anförts huvudsakligen: -

Anslag till
materiel vid
institutionen
för ärftlighetsforskning
vid
universitetet
i Lund.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Institutionen för ärftlighetsforskning avviker från andra universitetsinstitutioner
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen så till vida, att experimenten
i teoretisk ärftlighetslära väsentligen utföras icke inom laboratoriet,
utan på fälten. De hundratals eller tusentals parceller, som ofta
krävas för utförande av teoretiska ärftlighetsundersökningar, medföra, att
det praktiska genomförandet av hithörande arbeten blir mycket kostsammare
än vad fallet är ifråga örn laboratorieundersökningar. Betydande
summor utgå till dagsverken till arbetsfolk för utläggande, renhållning och
skötsel i övrigt av dessa fältförsök. Till gengäld är däremot det allmännas
engångskostnader för institutionsbyggnad i detta fall så mycket mindre, och
den beräknade räntan på kostnader för en större institutionsbyggnad kompenserar
således de drygare årliga utgifterna. Det torde väl därför få anses
riktigt, att möjlighet beredes studerande för kostnadsfria försök vid institutionen,
möjligen med undantag för en mindre laborationsavgift, motsvarande
den vid andra universitetsinstitutioner, vilken dock endast i mycket
obetydlig mån kan bidraga att täcka kostnaderna.

Därtill kommer, att de studerande, som vid institutionen utföra experiment
i och för filosofie licentiatexamen och filosofie doktorsgrad samt andra
vid institutionen arbetande forskare, på grund av experimentens delvis
strängt säsongartade karaktär under vissa tider av året, omöjligen själva
kunna medhinna att utföra alla med experimenten förbundna korsningar,
isoleringar, fixeringar av levande material för mikroskopiska undersökningar,
mätningar o. s. v., utan därtill måste anlita hjälp av andra personer. För
detta ändamål medverka visserligen ständigt och så långt som möjligt institutionens
ordinarie personal, d. v. s. den praktiske assistenten liksom institutionens
vaktmästerska. Då emellertid assistenten har den praktiska
ledningen av alla försöken om hand, räcka dessa ordinarie arbetskrafter
under vissa bråda perioder under året ej på långt när till för dessa brådskande
arbeten, utan extra biträden måste då anlitas, särskilt under delar
av sommarhalvåret.

Studerandes och forskares experiment vid institutionen hava under årens
lopp tagit allt större omfattning. Det sammanlagda årsanslag, som utgått
till institutionen, dels genom universitetet, dels genom Alnarp och därefter
genom Sveriges utsädesförening, Svalöf, har därför icke räckt till bestridande
av de med försöken förenade kostnaderna. Särskilda anslag till
hithörande experiment hava därför av vederbörande försöksanställare sökts
och erhållits från privata institutioner, och särskilt har fysiografiska sällskapet
i Lund under en följd av år bidragit med avsevärda belopp. Nämnda
sällskap håller emellertid med rätta före, att dylika mera permanenta anslag,
som utgått dels till försökens direkta praktiska skötande, dels till
nämnda extra biträden, icke i längden böra ifrågakomma. Sällskapet beviljar
därför icke längre anslag till försökens skötsel och vill för framtiden
icke heller lämna anslag till de extra biträdena. Det är därför synnerligen
av behovet påkallat, att en tillräcklig ökning av statsanslaget erhålles, enär
tillräcklig möjlighet eljest icke finnes att bereda studerande och yngre forskare
arbetsmöjligheter vid institutionen utan på deras egen bekostnad.

För täckande av kostnaderna för experimenten vid institutionen utgår
genom Sveriges utsädesförening, Svalöf, för budgetåret 1927/1928 ett årsanslag
om 7,000 kronor. Då detta anslag icke på långt när räcker till bekostande
av försöken i deras helhet, och då det rätteligen kan anses, att
kostnaderna för de studerandes försök rätteligen böra utgå genom univer -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

sitetet, åtminstone delvis, begärde undertecknad för budgetåret 1928/1929
ett årsanslag genom universitetet av sammanlagt 3,000 kronor. Häruti inräknades
emellertid icke några kostnader för extra biträden under vissa
delar av året. Då emellertid, som ovan framhållits, utsikter icke längre
linnas att få kostnaderna för dessa täckta genom anslag från privat håll,
och då vid andra universitetsinstitutioner (såsom kemiska institutionen,
astronomiska observatoriet o. s. v.) anslag utgå för liknande ändamål, anser
jag mig böra för budgetåret 1929/1930 begära en ytterligare höjning av
anslaget, vilken med hänsyn till de medel, som fysiografiska sällskapet på
senare år för sagda ändamål beviljat till vid institutionen arbetande, icke
kail sättas lägre än till 1,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 beräknas
sålunda ett årsanslag örn sammanlagt 4,000 kronor.

Filosofiska fakultetens vid universitetet matematisk-naturvetenskapliga sektion
har tillstyrkt framställningen.

Sedan härefter det större konsistoriet vid universitetet i skrivelse till kanslern
hemställt, att kanslern måtte utverka proposition till 1931 års riksdag
om anvisande på extra stat av ett anslag å 4,000 kronor till materiel vid
institutionen för ärftlighetsforskning, har kanslern i skrivelse den 23 augusti
1930 hemställt om proposition till 1931 års riksdag i överensstämmelse med
konsistoriets förslag.

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår, har under åtskilliga
år det å allmänna indragningsstaten uppförda anslaget till materiel
m. m. för den åt professor Nilsson-Ehle vid universitetet i Lund inrättade
personliga professuren i ärftlighetslära visat sig otillräckligt. Den föreliggande
framställningen avser en höjning av ifrågavarande materielanslag
från 1,000 kronor till 4,000 kronor. Sistnämnda anslagsbelopp synes mig,
med hänsyn till vad i den föreliggande framställningen anförts, erforderligt,
därest arbetsmöjligheter skola i önskvärd utsträckning kunna beredas
studerande och yngre forskare vid institutionen. Jag har därför intet
att erinra mot det äskade anslagsbeloppet. Då institutionens behov av
ökat materielanslag numera lärer få anses konstant och då ifrågavarande
materielanslag alltfort torde böra utgå å allmänna indragningsstaten, synes
mig den anordningen vara den lämpliga, att en höjning vidtages av det
till materiel m. m. för den med Nilsson-Ehles personliga professur förenade
institutionen avsedda anslaget å allmänna indragningsstaten från 1,000 kronor
till 4,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att från och med budgetåret 1931/1932 höja det till materiel
m. m. för den åt professorn Nils Herman NilssonEhle
vid universitetet i Lund inrättade personliga professuren
i ärftlighetslära å allmänna indragningsstaten utgående
årliga anslaget från 1,000 kronor till 4,000 kronor.

Departe mentschefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

4:o.

Angående I § 3 av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
underlaget rä^ till pension, i den lydelse detta lagrum erhållit genom lagar den 19
för Vid ali- juni 1919 (nr 399) och den 29 juni 1921 (nr 455), föreskrives bland annat,
"verk eder s^som underlag för bestämmande av pensionsbelopp skall, där ej särhögre
lära- skilt pensionsunderlag blivit i lönestaten angivet eller eljest av Konungen
nårieTan- oc^ riksdagen fastställt, tjäna för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringsställd
ordi- penningar äro förenade, hela lönen.

Harie ämnes- , ,

lärarinna, lill de sålunda angivna tjänsterna höra ämneslärartjänsterna vid de

viiken inne- allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. För vissa av dessa
har behörig- .

het till ad- tjänster har fastställts ett högsta pensionsunderlag. Detta gäller bland annat
nin^vkfail kvinnlig adjunkt, för vilken lönen i högsta lönegraden utgör 3,100 kronor
mant läro- men högsta pensionsunderlaget 3,000 kronor; bestämmelse härom är medverk.
delad ifråga örn dylik befattningshavare vid allmänt läroverk i kungörelsen
den 22 juli 1918 (nr 660) angående löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och ifråga örn högre lärarinneseminariet
i kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 263) angående ändrad
lydelse i vissa delar av kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 661) angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet.

För ämneslärarinnebefattningarna vid nu nämnda läroanstalter hava inga
särskilda pensionsunderlag bestämts, utan gäller därvid den ovannämnda
regeln, att pensionsunderlaget är lika med lönen.

I fråga om ämneslärarinnas avlöning har beträffande de allmänna läroverken
genom kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 262) angående ändrad lydelse
i vissa delar av kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 660) angående löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och
beträffande högre lärarinneseminariet genom kungörelsen den 9 maj 1930
(nr 152) angående ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 22 juli
1918 (nr 661) angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
högre lärarinneseminariet föreskrivits, att ämneslärarinna, vilken innehar behörighet
till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall åtnjuta avlöning
med belopp, som bestämts till det för kvinnlig adjunkt gällande.

I skrivelse den 3 juli 1930 har nu skolöverstyrelsen, under framhållande
att genom sistnämnda författningsbestämmelser för adjunktskompetent ämneslärarinna
komme att gälla ett högre pensionsunderlag än för kvinnlig
adjunkt, hemställt, att i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 660) angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
ävensom i kungörelsen samma dag (nr 661) angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet måtte införas bestämmelse
örn att högsta pensionsunderlaget för ämneslärarinna, som inne -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57. 15

har behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall utgöra
3,000 kronor.

Statskontoret har den 14 augusti 1930 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
tillstyrkt framställning i ämnet till riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bestämma, att pensionsunderlaget för vid allmänt läroverk
eller högre lärarinneseminariet anställd ordinarie ämneslärarinna,
vilken innehar behörighet till adjunktsbefattning
vid allmänt läroverk, skall utgöra 3,000 kronor.

Departe mentschefen.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—
4:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.