Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

1

Kr 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o)—6:o) hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari
1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler härefter
följande frågor örn tilläggspension åt vissa i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

I en den 14 januari 1930 dagtecknad skrift har översten i armén friherre
Gustaf Daniel Leuhusen anhållit örn beredande åt honom, utöver
honom såsom ryttmästare tillkommande pension, av tilläggspension såsom
domänofficer vid östra arméfördelningens stab.

Till stöd för sin framställning har sökanden anfört, att han sedan de Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. t.1), haft. (Nr 31.)

Ang. tillägg»
pension it
friherre O. D
Leuhusen.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

timber månad 1908 intill utgången av år 1929 eller något mera än 21 år
tjänstgjort såsom domänofiicer för skötseln av Järvafältet, i vilken egenskap
han uppburit ett arvode, som under de senaste åren utgått med
3,000 kronor örn året jämte dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement, som den 12
februari 1930 avgivit infordrat utlåtande i ärendet, hava därvid i anledning
av den i ansökningen lämnade uppgiften rörande sökandens löneförmåner
såsom domänofficer vid Järvafältet till en början anmält, att
enligt vederbörliga förteckningar över vissa i stat icke uppförda löner
och arvoden med flera ersättningar för ifrågavarande befattnings upprätthållande
från och med budgetåret 1926/1927 av avlöningsanslaget utgått
och utginge ett årligt arvode av 3,480 kronor, varå dyrtidstillägg beräknats
enligt de för i avlöningshänseende nyreglerade verk stadgade
grunder.

Beträffande ett flertal av de vid armén befintliga befattningar, för vilkas
upprätthållande arvoden utginge, hade genom särskilda instruktioner,
stater eller dylikt föreskrivits, att befattningarna skulle bestridas av pensionerad
personal, som i regel avsåges att kvarstå i tjänst högst intill
fyllda 60 år. Såvitt departementen hade sig bekant, hade emellertid
några motsvarande föreskrifter icke meddelats i avseende å befattningen
såsom domänofficer vid Järvafältet. Vid sådant förhållande och då på
befattningens innehavare måste ställas särskilda krav på kännedom örn
och erfarenhet i frågor, som berörde skogs- och jordbruk, syntes sagda
befattning — oavsett innehavarens benämning — få anses vara fullt likartad
med vissa icke ordinarie befattningar inom den civila förvaltningen.

På grund härav och med hänsyn dels till den långa tid, sökanden innehaft
ifrågavarande civila befattning, dels ock till hans ålder av nära 72
år, ansåge departementen skäligt, att sökanden, utöver honom från arméns
pensionskassa i egenskap av ryttmästare tillkommande pensionsförmåner.
tillerkändes viss årlig pension från allmänna indragningsstaten.

I avseende å pensionsbeloppets storlek hava departementen hänvisat
till de beräkningsgrunder härutinnan, som tillämpats vid beredande av
pension åt förutvarande amanuensen i lantmäteristyrelsen, f. d. överstelöjtnanten
G. Sahlin, sådana dessa grunder framginge av Kungl. Maj:ts
proposition nr 109:1928, punkt 4. I överensstämmelse med nämnda beräkningsgrunder
syntes till utgångspunkt för pensionsbeloppets bestämmande
i förevarande fall böra läggas ett belopp, motsvarande två tredjedelar
av det till 3,480 kronor för år bestämda arvodet eller 2,320 kronor. Sedan
sistnämnda belopp med hänsyn till bestämmelserna i 16 § 3 mom. i
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänsteinnehavares rätt
till pension reducerats till en tredjedel eller 773 kronor 33 öre, syntes

Kungl. May.ts proposition Nr 51. 3

den särskilda pensionen böra bestämmas till det närmast högre, i fullt

krontal med 12 jämnt delbara tal eller till 780 kronor.

Departementen hava sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att sökanden finge, utöver honom på grund av hans
förutvarande militära anställning tillkommande pensionsförmåner, från
och med den 1 januari 1930 åtnjuta en årlig pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 780 kronor.

I remissutlåtande den 19 februari 1930 har statskontoret anfört följande: Såsom

statskontoret framhållit vid åtskilliga tillfällen, då fråga väckts
örn beredande av tilläggspension åt pensionerade officerare eller underofficerare,
som efter avgången från beställning å stat bestritt arvodesbefattningar,
exempelvis såsom befälhavare för områden för de värnpliktigas
inskrivning och redovisning, kunde det icke anses påkallat att
bereda pensionsförhöjning i anledning därav, att vederbörande bestritt
befattning, som vore avsedd att innehavas av pensionär. Någon sådan
tilläggspensionering hade icke heller förekommit. Ehuru såväl sökanden
som hans efterträdare tillträtt befattningen såsom domänofficer efter det
de avgått med pension ur militärtjänst, kunde det dock icke förutsättas,
att ifrågavarande befattning städse skulle innehavas av pensionerad officer.
Det faktum att sökanden först efter avsked med pension erhållit
här ifrågavarande befattning syntes visserligen i och för sig kunna
väcka betänkligheter mot beviljande av tilläggspension, men med hänsyn
till befattningens art och då sökanden under så lång tid som 21 år innehaft
densamma, ville statskontoret ej motsätta sig, att pension utverkades
åt honom. Mot den av arméförvaltningen gjorda beräkningen av
pensionsbeloppet ansåge sig statskontoret böra göra den erinran, att pension
syntes böra utgå med endast 21ho av det av arméförvaltningen föreslagna
beloppet, 780 kronor, eller alltså, efter avrundning till närmast
lägre med 12 jämnt delbara tal, 540 kronor.

På de skäl ämbetsverken anfört vill jag tillstyrka, att tilläggspension
beredes sökanden från och med tiden för hans avgång- från
tjänsten såsom domänofficer. I avseende å pensionens storlek ansluter
jag mig till statskontorets förslag allenast med den jämkning att, i överensstämmelse
med vad som hittills plägat tillämpas, någon reduktion av
beloppet torde böra ske med anledning av att sökanden icke i egenskap
av domänofficer haft att erlägga avgifter för sin pensionering. Tilläggspensionens
belopp synes mig i enlighet härmed böra bestämmas till 504
kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre domänofficeren vid Östra arméfördelningens
stab, översten i armén friherre Gustaf Daniel
Lenhusen må. utöver honom på grund av hans förut -

Departements ehe/en.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

varande militära anställning tillkommande pensionsförmåner,
från och med den 1 januari 1930 åtnjuta
en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 504 kronor.

2:o.

Äng. tillägga Med skrivelse den 9 januari 1930 har stationsbefälhavaren vid flottans
Vmusikk<m s^ati°n i Stockholm med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnat en
stapeln av s-.a framställning, däri musikkonstapeln av 2:a graden över stat Erik Wilhelm
graden E. w. Pettersson anhållit att komma i åtnjutande av pension vid uppnådda 65
års ålder samt att ett pensionsbelopp, motsvarande det för underofficerare
av 2:a graden fastställda, måtte tilldelas honom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den
28 augusti 1865, antogs till hornblåsare den 5 maj 1880 och sålunda den
5 maj 1930 varit i tjänst vid flottan i 50 år; att han utnämndes och förordnades
till underofficer av 2:a graden över stat den 5 mars 1908 med
stöd av Kungl. Maj:ts brev den 21 iebruari 1908; att Kungl. Majit genom
brev den 6 juni 1919 under vissa förutsättningar medgivit honom rätt att
kvarstå i tjänst vid flottan tillsvidare till 65 års ålder eller, där så
stationsbefälhavaren prövade lämpligt, under längre tid; att han, som åtnjutit
avlöning såsom korpral vid flottan, enligt gällande bestämmelser vore
berättigad att från och med månaden näst efter den, uti vilken avsked
meddelats honom, årligen åtnjuta i pension sammanlagt 1,380 kronor;
att han under sin långa tjänstetid på ett plikttroget och samvetsgrant
sätt utfört sina åligganden inom flottans musikkår; att han i över 22 år
innehaft underofficers av 2:a graden tjänsteställning samt under denna
tid tjänstgjort såsom musikinstruktör vid kåren på ett berömvärt sättEtt
av musikdirektören vid flottans station i Stockholm utfärdat intyg
utvisar, att Pettersson under en tid av cirka 30 år varit instruktör för
hornblåsare i signalblåsning ävensom för elever, som traktera mässingsinstrument,
i blåsning av sådana; att Pettersson under cirka 40 års tid
tagits i anspråk för notskrivning; att han deltagit i musiken såsom l:e
basist under cirka 30 år; samt att han under korvetten Balders långresa
1896—1897 tjänstgjorde såsom ledare för den ombord kommenderade musiken.

I sitt utlåtande har stationsbefälhavaren anhållit, att Pettersson vid
avgång ur tjänst måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 780 kronor,
att utgå från allmänna indragningsstaten, varigenom han skulle komma
i åtnjutande av pension å sammanlagt (1,380 + 780 =) 2,160 kronor
eller samma belopp, som nu tillkomma pensionsberättigad underofficer
av 2:a graden.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Direktionen över flottans pensionskassa, som den 25 februari 1930 avgivit
yttrande i ärendet, har anfört, att direktionen i likhet med stations-,
befälhavaren vid ilottans station i Stockholm funne skäligt och lämpligt,
att Pettersson tillerkändes en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten.
Att denna tilläggspension fastställdes till sådant belopp, att
hans sammanlagda pensionsförmåner komma att uppgå till de för underofficer
av 2:a graden på stat bestämda, syntes emellertid direktionen icke
tillrådligt, då Pettersson icke bidragit med några avgifter till sin pensionering.
Medgivande av en så avsevärd tilläggspension skulle dessutom kunna
åberopas som stöd för krav även från andra över stat befordrade beställningshavare
på pensionsförmåner till lika belopp med vederlikar på
stat. Örn Pettersson bereddes en tilläggspension, måste en sådan åtgärd
uteslutande innebära, att hans långa och väl vitsordade tjänstgöring
som musikinstruktör vunnit erkännande och ansåges värd en belöning.
Med hänsyn till nämnda omständigheter syntes sålunda en reducering av
den av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm föreslagna
tilläggspensionen böra ske. Örn ett tilläggsbelopp av 420 kronor bleve
Pettersson tillerkänt, skulle hans sammanlagda årliga pensionsförmåner
uppgå till 1,800 kronor, vilket belopp finge anses skäligt och väl avvägt.
Till jämförelse kunde anföras, att underofficerare av 3:e graden på stat
tillkommande pensionsförmåner utgjorde 1,884 kronor. Direktionen hade
även vid upprepade tillfällen och senast i skrivelse till marinförvaltningen
den 29 december 1929 föreslagit, att kockar och hovmästare vid sjömanskåren,
som uppbure underofficers av 3:e graden lön, finge tillerkännas
sammanlagda årliga pensionsförmåner av 1,536 kronor.

Vidare har direktionen framhållit, att direktionen uti skrivelse den 28
oktober 1929 framställt förslag om en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
av 540 kronor åt förre förmannen vid flottans varv i
Karlskrona H. T. Danielson, vilken innehaft befattning såsom föreståndare
och arbetsledare i varvets handvapenförråd. Örn nämnda tilläggsbelopp
beviljades Danielsson, komme han, som genom flottans pensionskassa
uppbure årlig pension av 1,260 kronor, att sammanlagt åtnjuta
1,800 kronor i årliga pensionsförmåner. För flottans pensionskassas del
skulle beviljandet av tilläggspension från allmänna indragningsstaten
för Pettersson med angivna belopp, 420 kronor, icke medföra annan konsekvens
än att dyrtidstillägg jämväl å denna pensionsförmån enligt gällande
bestämmelser komme att från pensionskassan utbetalas.

I avgivet utlåtande den 13 mars 1930 har marinförvaltningen, under
åberopande av direktionens över flottans pensionskassas yttrande, hemställt,
att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att Pettersson
finge under sin återstående livstid jämte honom tillkommande pension
åtnjuta årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 420 kronor.

Departements chefen.

Ang. tilläggspension
åt
förre rektorn
vid skeppsgosseskolan
i
Karlskrona
K J. B.

Segrell.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

I remissutlåtande den 9 april 1930 har statskontoret anfört, att det ur
principiell synpunkt syntes vara betänkligt att bereda en befattningsha
vare högre pension än som svarade mot hans löneställning. Då emellertid
Pettersson under en lång följd av år med goda vitsord tjänstgjort såsom
musikinstruktör, borde i detta fall få anses föreligga sådana särskilda
omständigheter, som motiverade beviljande av högre pension än den Pettersson
författningsenligt tillkommande. I fråga örn storleken av dylik
ytterligare pensionsförmån anslöte sig statskontoret till vad direktionen
över flottans pensionskassa och marinförvaltningen i sådant avseende
föreslagit.

Ehuru jag delar den principiella betänklighet, varåt statskontoret i ärendet
givit uttryck, finner jag dock med hänsyn till Petterssons långvariga
och väl vitsordade tjänstgöring såsom xnusikinstruktör sådana särskilda
omständigheter i detta fall föreligga, att jag anser mig kunna förorda,
att han vid sin avgång ur tjänsten kemmer i åtnjutande av tilläggspension.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att 1930 års riksdag
bifallit Kungl. Majis proposition nr 94 angående tilläggspension åt
förut omförmälte förmannen H. T. Danielson. Vad tilläggspensionens
storlek beträffar synes mig det av myndigheterna föreslagna beloppet väl
avvägt. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maji måtte föreslå riksdagen
medgiva.

att musikkonstapeln av 2:a graden över stat Erik
Wilhelm Pettersson må från och med den tidpunkt,
då han berättigats till pension, under sin återstående
livstid jämte honom tillkommande pension åtnjuta
en årlig tilläggspension från allmänna indra gningsstaten
till belopp av 420 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maji ställd, av stationsbefälhavarén vid flottans station
i Karlskrona den 8 maj 3930 överlämnad skrift har rektorn vid
skeppsgosseskolan i Karlskrona Karl Johan Kikard Segrell hemställt, att
hans tjänstgöring som extra ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk
och som präst i svenska statskyrkan måtte tillgodoräknas honom vid beräkningen
av hans pension vid avgång från rektoratjänsten.

Av handlingarna i ärendet framgår, att sökanden, som är född den 14
augusti 1865, innehaft befattning såsom vice komminister den 7 oktober
1896—30 april 1897 och som vice pastor den 1 maj 1897—29 augusti 1900
samt att han, sedan han åren 1900—1901 genomgått provårskurs vid högre
allmänna läroverket i Lund, tjänstgjort som pastorsadjunkt den 14 juni
—31 augusti 1901, som vikarierande läroverksadjunkt vid högre allmänna

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

läroverket i Falun läsåret 1901—1902, som vikarierande läroverksadjunkt
vid högre allmänna läroverket i Kalmar läsåret 1902—1903, som pastorsadjunkt
tre veckor under julferierna läsåret 1902—1903, som extra lärare
vid högre allmänna läroverket i Karlskrona läsåren 1903—1905, som regementspastor
vid Karlskrona grenadjärregemente den 21 december 1904—
13 december 1907, som rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona sedan
den 2 juni 1905 samt som t. f. predikant vid tvångsarbetsanstalten och
länsfängelset i Karlskrona den 4 maj—31 maj 1908. Av handlingarna i
ärendet inhämtas vidare, att sökanden genom beslut av statskontoret den
20 juni 1930 beviljats avkortad pension till belopp av 3,650 kronor årligen,
att utgå enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; att sökanden såsom
tjänsteår för pension därvid tillgodoräknats allenast tiden från och med
höstterminen 1901, då han börjat sin anställning såsom lärare vM statsläroverk;
att denna tid utgjorde fulla 28 tjänstår; samt att, då för hel
pension i detta fall erfordrats 33 tjänstår, hans pension alltså bestämts
tili =9/33 av det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor. Då
sökanden emellertid erhållit anstånd med avsked till 1 september 1930,
kan han räkna ytterligare ett tjänstår och på grund härav erhålla en
tilläggspension å 130 kronor för år räknat.

Statskontoret, som den 25 juni 1930 avgivit utlåtande i ämnet, har därvid
anfört, att statskontoret ansett sig icke kunna såsom tjänstår för
pension tillgodoräkna sökanden den tid av något mer än 4 år, då han
under åren 1896—1901 tjänstgjort såsom extra ordinarie prästman. För
den uppfattning av begreppet statstjänst, som läge till grund för detta
avgörande, finge statskontoret åberopa vad som funnes meddelat i Kungl.
Maj:ts proposition nr 129:1924 angående rätt för läroverksadjunkten J. A.
Kjellander att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna viss del av
den tid, varunder han innehaft befattning såsom kyrkoherde, samt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 137:1925 rörande liknande lörman för lektorn
H. E. Scholander. Anställning i prästerlig befattning hade således
icke hänförts till statstjänst, utan frågan örn tillgodoräkning av prästerlig
tjänstetid hade ansetts böra underställas riksdagens prövning.

Utomstatlig anställning hade av riksdagen räknats till godo även 1
pensionshänseende, såsom framginge av åtskilliga riksdagsbeslut under
de senare åren, exempelvis 1930 års riksdagsbeslut rörande tilläggspensioner
åt professorerna L. V. A. Stavenow, P. E. Liljeqvist och Ch. E.
Överton, ämneslärarinnorna Sigrid Een och Karin Åhman samt läroverksadjunkten
J. A. Eckstein (Kungl. Maj:ts prop. nr 137:1930). Förutsättningen
för sådant tillgodoräknande syntes hava varit att den
utomstatliga verksamheten varit av betydelse för vederbörandes senare
anställning i statstjänst. Den utomstatliga anställningstiden plägade allenast
till 2/.i tillgodoräknas i pensionshänseende.

Departement*

chefen.

Ang.

tilläggspension
åt förre
lektorn G. A.
8. Göransson.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

På grund härav och då sökandens prästerliga anställning finge anses
hava varit av betydelse för hans verksamhet såsom lärare i statens tjänst,
syntes skäl föreligga att utverka riksdagens medgivande till en tilläggspension
åt sökanden till årligt belopp av 260 kronor, motsvarande vad
som ytterligare skulle hava tillkommit sökanden, örn 7a av den prästerliga
tjänstgöringstiden likställts med statlig anställningstid.

Statskontoret har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att sökanden finge, utöver den honom författningsenligt
tillkommande pensionen, under sin återstående livstid uppbära en
årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 260
kronor.

Såsom statskontoret erinrat, Ilar i ett flertal fall utomstatlig anställning
av riksdagen räknats tillgodo i pensionshänseende, varvid
förutsättningen för sådant tillgodoräknande varit, att den utomstatliga
verksamheten ägt betydelse för vederbörandes senare anställning i
statstjänst. Härvid har, såsom statskontoret framhållit, den utomstatliga
anställningstiden plägat allenast till 7a tillgodoräknas i pensionshänseende.
Med hänsyn härtill och då Segrells tjänstgöring i prästerlig befattning
torde få anses hava varit av betydelse för hans senare verksamhet
såsom lärare och rektor vid skeppsgosseskolan, får jag tillstyrka,
att Segrell tillerkännes en viss tilläggspension. Då jag icke har
något att erinra mot storleken av det av statskontoret föreslagna beloppet,
får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona
Karl Johan Rikard Segrell må från och med
månaden näst efter den, under vilken avgång från
tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära,
utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en årlig tilläggspension från allmänna indrag
ningsstaten till belopp av 260 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

4:o.

Med eget utlåtande den 23 september 1930 har skolöverstyrelsen till
Kungl. Majit överlämnat en av förre lektorn vid högre latinläroverket å
Norrmalm i Stockholm Gustaf (Gösta) Andeis Sören Göransson gjord ansökning
att i och för tilläggspension utöver den pension, som tillerkänts
honom vid avgången från hans lektorsbefattning, få tillgodoräkna sig
tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

9

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göransson, som är född den 11
augusti 1865, utnämndes till adjunkt vid högre latinläroverket å Norrmalm
den 9 mars 1904 och till lektor vid samma läroverk den 31 december
1920, att han den 3 juli 1930 erhöll avsked från sistnämnda befattning
från och med den 12 augusti samma år, samt att statskontoret genom beslut
den 5 juni 1930 beviljat Göransson avkortad pension till ett belopp
av 3,630 kronor örn året, därvid jämlikt bestämmelserna i lagen den 11
oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
tillgodoräknats honom de 26 år, under vilka han tjänstgjort i statens
tjänst. Göransson har emellertid utöver förutnämnda tjänster bestritt
tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom
ämneslärare vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1894—
1904 eller under 10 läsår, därvid han haft en undervisningsskyldighet av
26—30 timmar i veckan samt åtnjutit tjänstledighet under en tid av endast
8 dagar.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat att, då sökanden
anhölle att på grund av nyssnämnda tjänstgöring erhålla tilläggspension,
överstyrelsen finge erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen
i vissa tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så hade 1926
års riksdag (Kungl. Majlis prop. nr 191 och 192) beviljat förra adjunkterna
J. J:son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade
för 2U av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring
vid kommunal eller enskild läroanstalt, och 1928 och 1929 års riksdagar
hade (Kungl. Majda prop. 92:1928, punkt 11, och 27:1929, punkt 7) till
förre lektorn A. E. Westholm, respektive förre adjunkten E. O. G.
Lindqvist beviljat tilläggspensioner, beräknade för 2U av den tid, under
vilken var och en av dem bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda
läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm, vid vilken sökanden tjänstgjort.
Vad nu förevarande ansökning beträffade, ville överstyrelsen
framhålla, att Beskowska skolan i Stockholm ägt samma bildningsmål
som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande
för sin verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan
höstterminen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878
samt lönetursrätt för skolans lärare genom brev den 6 november
1874, den sistnämnda rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper,
som tillämpas sedan år 1905. Vad sökandens
tjänstgöring vid nämnda läroanstalt beträffade, ansåge överstyrelsen, att
densamma måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet
och till stort gagn för sökandens följande arbete i statstjänst. Under
sådana omständigheter har det synts överstyrelsen med billigheten överensstämmande,
att sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel,
och att därvid tillgodoräknades honom av den till 1C läsår uppgående
tjänstetid, tinder vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm

Departements cJtefe*.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr ål.

tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, eller 6 liela läsår.
Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga
tjänstetid uppgå till 32 år och hans årliga pension till 32/«X4,600
kronor eller 4,460 kronor 60 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet
uppåt 4,470 kronor. Den tilläggspension, som i förevarande
fall skulle kunna ifrågakomma, syntes alltså, enär den sökanden författningsenligt
tillkommande pensionen utginge med 3,630 kronor, utgöra 840
kronor. Med hänsyn till Kungl. Maj:ts och riksdagens förenämnda beslut
i fråga örn Ekegren, Harlin, Westholm och Lindqvist borde sökanden
jämväl erhålla rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med
bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att Göransson finge från och
med månaden näst efter den. under vilken avgång från tjänsten ägt rum.
under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande avkortad pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till ett belopp av 840 kronor för år, dels ock att å sammanlagda
beloppet av Göranssons pension och tilläggspension finge utgå förhöjning
enligt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 18 juni 1925
(nr 280).

I utlåtande den 4 oktober 1930 har statskontoret anfört, att, då skolöverstyrelsens
förslag i förevarande ärende vore avpassat i överensstämmelse
med de grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande av tilläggspension
i liknande fall, exempelvis enligt 1929 års riksdags beslut örn sådan
förmån åt förut omförmälte läroverksadjunkten Lindqvist, statskontoret
anslöte sig till skolöverstyrelsens hemställan.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret samt under hänvisningtill
åberopade precedensfall tillstyrker jag, att tilläggspension tillerkännes
Göransson med det belopp, myndigheterna förordat. Vid bifall härtill
lärer sammanlagda beloppet av den Göransson tillkommande pensionen
jämte tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna i meromnämnda
kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre lektorn vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm Gustaf (Gösta) Anders Sören Göransson
må från och med månaden näst efter den, under
vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin
återstående livstid uppbära, utöver honom författ -

n

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

ningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 840 kronor
för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmåner
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

5:o.

TJti en av skolöverstyrelsen med eget utlåtande den 7 juni 1930 till t{U^apeH_
Kungl. Majit överlämnad skrift har förra lektorn vid folkskolesemina- .ston åt förra
riet i Skara Elida Sanomon anhållit örn tilläggspension på grund av lektornjBiida
tjänstgöring vid statsunderstödda privata läroverk och vikariat vid
stats]äroverk före sin anställning vid nämnda seminarium.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Elida Sanomon,
som är född den 3 september 1868, varit anställd vid Skara folkskoleseminarium
som vikarierande adjunkt från och med början av höstterminen
1905 till och med den 31 januari 1906, som ordinarie adjunkt från
och med den 1 februari 1906 till och med den 31 december 1918 och som
ordinarie lektor från och med den 1 januari 1919 till och med den 30
juni 1929, från vilken dag hon enligt Kungl. Majits beslut den 27 juni
1929 beviljats avsked från innehavande befattning; att statskontoret,
sedan Kungl. Majit genom beslut den 5 april 1928 medgivit henne rätt att
få kvarstå vid sin tjänst tills vidare intill utgången av juni månad 1929,
den 26 juni 1929 förklarat henne berättigad att från och med månaden
näst efter den, vari avgång från tjänsten bomme att äga rum, under återstående
livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 2,880 kronor
årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 (nr 85); att den
av statskontoret beslutade pensionen är beräknad med hänsyn till en
tjänstetid av 24 år; samt att, därest tjänstetiden uppgått till 30 år, pensionen
skulle hava utgått med ett. belopp av 3,600 kronor.

Före sagda tjänstgöring vid folkskoleseminariet i Skara har Elida
Sanomon enligt handlingarna i ärendet bifogad, bestyrkt tjänsteförteckning
tjänstgjort vid följande läroanstalter, nämligen! under fyra
läsår från och med höstterminen 1889 med full tjänstgöring vid
nya elementarskolan för flickor i Karlstad, under läsåret 1894—1895
med full tjänstgöring vid Karlshamns läroverk för flickor, under
tiden den 17 januari—1 mars 1896 med cirka 9 timmars veckotjänstgöring
vid statens normalskola för flickor i Stockholm, under tiden den
16 februari till vårterminens slut 1900 med 3—4 timmars veckotjänstgöring
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, under september må -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

nåd 1904 med 13 timmars veckotjänstgöring vid statens folkskoleseminarium
i Stockholm, under läsåret 1899—1900 med sammanlagt 7 timmars
veckotjänstgöring vid privata högre lärarinneseminariet och vid
realskolan för flickor i Stockholm, under läsåret 1900—1901 med sammanlagt
17 timmars veckotjänstgöring vid privata lärarinneseminariet,
realskolan för flickor och ateneum för flickor i Stockholm, under
läsåret 1901—1902 med sammanlagt 9 timmars veckotjänstgöring vid
samma läroanstalter samt vid realskolan för flickor och ateneum för
flickor i Stockholm under läsåret 1902—1903 med sammanlagt 7 timmars
veckotjänstgöring och under läsåren 1903—1904 och 1904—1905 med sammanlagt
7—8 timmars veckotjänstgöring, samt att hon dessa läsår icke
åtnjutit någon tjänstledighet vare sig på grund av sjukdom eller andra
orsaker.

Elida Sanomon har hemställt, att Kungl. Maj:t ville medgiva, att
någon del av omförmälda tjänstgöring under en sammanlagd tid av 11
läsår finge räknas som tjänsteår och att Kungl. Maj:t på denna grund
måtte bevilja henne någon tilläggspension. Såsom skäl härför har hon
framhållit, att den henne tillerkända statspensionen blivit starkt avkortad
icke allenast på grund av att hon ej i statstjänst uppnått 30 tjänsteår
utan även och icke i ringa grad därigenom, att hon, som den 1 januari
1929 intjänat det för uppflyttning i högsta lönegraden erforderliga
antalet tjänsteår, likväl icke kunnat ernå högsta lönegraden, emedan
hon fyllt 60 år några månader, innan denna uppflyttning eljest
skulle hava ägt rum, varför således hennes pension komme att utgöra
-''Iso av pensionsunderlaget i näst högsta lönegraden.

I sitt utlåtande har skolöverstyrelsen anfört, bland annat, att den tid.
under vilken Elida Sanomon vikarierat vid statsläroverk, inräknats i den
tjänstetid, som lagts till grund för beräknande av sökanden tillerkänd
pension.

Vidkommande av Elida Sanomon åberopad tjänstetid vid''enskilda läroanstalter
finge överstyrelsen erinra örn riksdagens i skrivelse nr 215 år
1929, punkt 79, gjorda uttalande av innebörd, att sådan tjänstetid i nu,
ifrågavarande hänseende åtminstone icke för närvarande borde medräknas,
i den mån den avsåge icke statsunderstödd läroanstalt. Med hänsyn
härtill ansåge sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka, att hennes
tjänstetid vid nyssnämnda läroanstalter i pensionshänseende räknades
henne till godo i vidare mån än den infallit under tid. då anstalterna i
fråga åtnjutit statsunderstöd.

Av handlingarna i ärendet framginge, att Elida Sanomon varit anställd
som lärarinna vid Nya elementarskolan för flickor i Karlstad från och med
höstterminen 1889 till och med vårterminen 1893 samt vid Karlshamns
elementarläroverk för flickor under läsåret 1894—1895. Förstnämnda
skola hade emellertid erhållit statsunderstöd först från och med varter -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

minen 1892. i följd varav hon i pensionshänseende endast kunde tillgodoräknas
ett och ett halvt år av tjänstetiden vid denna skola. Skolan
i Karlshamn hade däremot åtnjutit statsunderstöd under hela läsåret
1894—1895, varför sökandens tjänstetid vid denna skola kunde helt
medräknas. Elida Sanomon skulle med nu angivna beräkningsgrund äga
tillgodoräkna sig en tjänstetid vid privata läroanstalter av tillhopa två och
ett halvt år. För beräknande av tilläggspension skulle emellertid i enlighet
med tidigare tillämpade grunder medräknas allenast två tredjedelar
av tjänstetiden eller alltså ett och två tredjedels år. Då hennes
tjänstetid vid statsläroverk, såsom nämnts, uppginge till 24 år, skulle
hon alltså hava att för pension tillgodoräkna sig 24 + 12/a = 25 2h tjänsteår
eller i avrundat tal 25 tjänsteår. Enär pensionsunderlaget utgjorde
3,600 kronor, skulle alltså hennes pension jämte tilläggspension uppgå
till 25/S0 X 3,600 = 3,000 kronor, vadan tilläggspensionen skulle
uppgå till (3,000 — 2,880) 120 kronor för år.

Till sist ville överstyrelsen erinra därom, att 1930 års riksdag (Kungl.
Maj:ts prop. 137, punkterna 7:o—9:o, samt Kungl. Majlis prop. 158) medgivit,
att tilläggspensioner finge utgå till förra ämneslärarinnorna Sigrid
Ben och Karin Åman, förre läroverksadjunkten J. A. Eckstein samt biträdande
föreståndarinnan Gerda Eufrosyne von Sydow. De förhållanden,
som läge till grund för beviljande av tilläggspension åt nämnda personer,
vore likartade med förut åberopade grunder för bifall till Elida
Sanomons framställning i av överstyrelsen angiven omfattning.

I anslutning till vad överstyrelsen sålunda anfört, har överstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1931 års riksdag medgiva, dels
att Elida Sanomon finge, räknat från och med den 1 januari 1931, under
sin återstående livstid uppbära — utöver henne eljest tillkommande pension
av statsmedel —• en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten
av 120 kronor, dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för sökanden finge, likaledes från och
med den 1 januari 1931, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av
3,000 kronor.

Statskontoret, som den 22 augusti 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att, då Elida Sanomon tjänstgjort vid statsunderstött enskilt
läroverk under två och ett halvt år samt hon, enligt vad statskontoret
inhämtat, från enskild statsunderstödd pensionsinrättning icke åtnjöte
pension till högre belopp än 91 kronor 40 öre årligen — vilken pension aflinge
från svenska lärarinnornas pensionsförening — tilläggspension
syntes, i överensstämmelse med vad som skett i tidigare liknande fall,
böra utverkas åt henne. Mot det av skolöverstyrelsen föreslagna kelop
pet, 120 kronor, hade statskontoret ej något att erinra.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

DepartemenU ehefen.

Äng.

tiiläggsyp nsion
åt l:e
expeditionsvakten
C. J.
Lindström.

Att, på sätt skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrkt, tilläggspension
beviljas Elida Sanomon i överensstämmelse med de principer, som
i likartade fall förut tillämpats, finner jag mig böra tillstyrka. Jag får
alltså, under hänvisning till de av skolöverstyrelsen åberopade precedensfallen,
förorda överstyrelsens förslag och hemställer, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra lektorn vid folkskoleseminariet i Skara.
Elida Sanomon må, räknat från och med den
1 januari 1931, under sin återstående livstid uppbära
—- utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 120 kronor för år med rätt att å
ett sammanlagt belopp av 3,000 kronor åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280).

6:o.

I en till Knngl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Gotlands län överlämnad
skrift av den 20 september 1930 har förre förste expeditionsvakten hos
länsstyrelsen i Gotlands län C. J. Lindström anhållit örn beredande åt honom,
utöver tillerkänd pension såsom förste expeditionsvakt hos nämnda
länsstyrelse, av tilläggspension i egenskap av vaktmästare vid högre allmänna
läroverket i Visby.

Till stöd för ansökningen har Lindström anfört, att han genom beslut
av statskontoret den 4 september 1930 förklarats berättigad att från och
med dagen näst efter den, då avgång från hans anställning såsom förste
expeditionsvakt hos länsstyrelsen i Gotlands län komme att äga rum, under
återstående livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 1,104 kronor
årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907. Den av statskontoret
beräknade pensionen, 1,104 kronor, utgjorde, då Lindströms tjänstetid hos
länsstyrelsen uppginge till cirka 21 år — efter vederbörlig avrundning —
“*/35 av pensionsunderlaget för förste expeditionsvakt (7ie lönegraden),
1,824 kronor.

Emellertid hade Lindström före tillträdandet av sin tjänst hos länsstyrelsen
innehaft anställning under tiden 1 april 1901—31 maj 1909 såsom
vaktmästare vid Visby högre allmänna läroverk, vilken syssla statskontoret
enligt under hand lämnad underrättelse ansett icke kunna betraktas
såsom anställning i statstjänst i den bemärkelse, vari detta uttryck toges
i den civila pensionslagen.

Då bestridandet av befattning som vaktmästare vid ett högre allmänt

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

läroverk borde få anses utgöra ett arbete i statens tjänst och riksdagen,
enligt vad Lindström inhämtat, vid ett flertal tillfällen även funnit skäligt
bevilja pension åt dylika vaktmästare, har Lindström anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte hos 1931 års riksdag göra framställning, att en tilläggspension
på grund av hans nämnda anställning måtte tillerkännas honom
med 408 kronor årligen, beräknat för en anställningstid av åtta år,
så att sammanlagda pensionsbeloppet för honom komme att uppgå till
1,512 kronor, motsvarande 29/*5 av förenämnda pensionsunderlag, 1,824
kronor.

Enligt ett av förre rektorn vid Visby högre allmänna läroverk R. Steffen
utfärdat intyg har Lindström under den tid, han varit anställd vid läroverket,
med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden samt icke åtnjutit
någon ledighet.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som tillstyrkt ansökningen, har meddelat,
att Lindström beviljats avsked från och med den 1 oktober 1930.

Skolöverstyrelsen, sorn, efter remiss, den 11 oktober 1930 avgivit utlåtande
i ärendet, har därvid endast yttrat sig i frågan, huruvida sökandens
tjänstgöring såsom vaktmästare vid berörda läroverk varit av beskaffenhet
att böra tillgodoräknas honom för tilläggspension.

Överstyrelsen har erinrat därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid
flera föregående tillfällen beviljat pensioner till vaktmästare vid allmänna
läroverk, samt att i ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911
avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till
grund för åtskilliga av riksdagen beviljade sådana pensioner, vaktmästarbefattningen
vid högre allmänna läroverket i Visby hänförts till den pensionsklass,
som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre
allmänna läroverk. Överstyrelsen har tillika meddelat, att nämnda befattning
även under den tid, då sökanden innehade densamma, varit av samma
beskaffenhet som då överstyrelsens nyssnämnda förslag avgavs. Till
vaktmästare av nämnda pensionsklass hade hel pension beviljats efter en
tjänstetid av minst 30 år och proportionellt avkortad pension efter en tjärn
stetid, som omfattat mindre än 30 år. Hel sådan pension hade under de
senare åren utgått med ett belopp av 1,584 kronor, dyrtidstillägg oberäknat,
eller således med ett belopp, som endast obetydligt understege hel
pension för manlig expeditionsvakt vid länsstyrelserna.

Med anledning härav har överstyrelsen ansett önskligt, att sökanden
på grund av sin nämnda tjänstgöring vid högre allmänna läroverket i
Visby kunde beviljas tilläggspension, överstyrelsen har funnit skäligt,
att därvid tillgodoräknades honom en tjänstetid av åtta år, och sålunda
tillstyrkt bifall till ansökningen.

Departements

chefen.

16 Kungl Maj:ts proposition Nr 51.

I utlåtande i ärendet den 22 oktober 1930 har statskontoret anfört, att
ämbetsverket vid prövning den 4 september 1930 av frågan örn sökandens
rätt till pension enligt bestämmelserna i den civila pensionslagen funnit,
att allenast sökandens anställningstid hos länsstyrelsen i Gotlands län
alltifrån ingången av juni månad 1909 kunde tillgodoräknas honom såsom
tjänstår för pension, och hade alltså tillagt honom en avkortad pension,
motsvarande av det för honom gällande pensionsunderlaget, 1,824
kronor, eller efter föreskriven avjämning 1,104 kronor. Statskontoret hade
nämligen ansett sig icke kunna författningsenligt tillgodoräkna i detta
hänseende den tid av något mer än 8 år, varunder sökanden innehaft anställning
såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Visby. Vid
allmänt läroverk anställd vaktmästare hade med hänsyn till anställningsoch
avlöningsförhållandena icke ansetts vara befattningshavare i statstjänst
i egentlig bemärkelse. Emellertid hade riksdagen, såsom skolöverstyrelsen
framhållit, i förekommande fall alltid plägat tilldela sådan vaktmästare
pension av statsmedel vid avgång efter långvarig tjänst och vid
framskriden levnadsålder. Med hänsyn härtill ville det synas statskontoret
billigt, att åt sökanden utverkades en tilläggspension, motsvarande
hans förenämnda tjänstetid av 8 år vid allmänna läroverket i Visby,
eller alltså 408 kronor att utgå från och med den 1 oktober 1930, då han
tillträdde sin av statskontoret honom tilldelade pension. Härigenom skulle
han komma i åtnjutande av en avkortad pension till belopp av 1,512 kronor,
motsvarande **/*s av förenämnda pensionsunderlag.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att sökanden finge från och med den 1 oktober 1930 under
sin återstående livstid uppbära, utöver den honom författningsenligt tillkommande
pensionen, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 408 kronor för år räknat.

Ehuru anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk, på sätt
statskontoret erinrat, ansetts icke hänförlig till statstjänst i egentlig mening,
hava dock läroverksvaktmästare i ett flertal fall genom särskilda
beslut av Kungl. Majit och riksdagen tillerkänts pension av statsmedel.
Med hänsyn härtill finner jag i likhet med myndigheterna billigt, att sökanden
erhåller viss tilläggspension på grund av sin tjänstgöring såsom
vaktmästare vid allmänt läroverk.

Då jag ej funnit något att erinra mot den ifrågasatta tilläggspensionens
storlek, får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

, att förre förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen
i Gotlands län C. J. Lindström må, räknat från och
med den 1 oktober 1930, under sin återstående livstid
uppbära, utöver den honom författningsenligt tillkom -

17

Kungl. Maj:is proposition Nr 51.

mande pensionen, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 408 kronor för år
räknat.

Vad departementschefen ovan under punkterna
l:o)-—6:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Majit Konungen bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

llihang lill riksdagéns protokoll 19,11. 1 sorni.

höft (Nr 51.)

o